Nationella specialdomstolar

Specialdomstolar

I princip handlägger varje allmän domstol alla civilrättsliga och straffrättsliga mål som hänvisas till dess organisatoriska nivå (distriktsdomstol [Bezirksgericht] eller domstol i första eller andra instans).

De största österrikiska städerna har också specialdomstolar:

• Fem i Wien, nämligen regionala brottmålsdomstolen i Wien (Landesgericht für Strafsachen Wien), regionala civilmålsdomstolen i Wien (Landesgericht für Zivilrechtssachen Wien), arbets- och socialdomstolen i Wien (Arbeits- und Sozialgericht Wien), handelsdomstolen i Wien (Handelsgericht Wien) och distriktsdomstolen för handelsrättsliga mål i Wien (Bezirksgericht für Handelssachen Wien).
• Två i Graz: regionala brottmålsdomstolen i Graz (Landesgericht für Strafsachen Graz) och regionala civilmålsdomstolen i Graz (Landesgericht für Zivilrechtssachen Graz).

Till de arbetsrättsliga målen hör huvudsakligen civilrättsliga tvister med anknytning till anställningsförhållanden, som definieras i § 50 i lagen om arbets- och socialdomstolar (Arbeits- und Sozialgerichtsgesetz, ASGG). De omfattas av ett eget förfarande, där de normalt tillämpliga civilprocessbestämmelserna kompletteras av vissa särbestämmelser.

Första instans i arbetsrättsliga mål är de regionala domstolarna, eller, i Wien, arbets- och socialdomstolen. Andra instans är överregiondomstolarna (Oberlandsgerichte) och sista instans är Högsta domstolen (Oberster Gerichtshof). Målen prövas av avdelningar (Senate) inom den berörda domstolen, som består av en eller flera lagfarna domare (Berufsrichter[innen]) och två lekmannadomare (Laienrichter[innen]) från vardera arbetsgivar- och arbetstagarsidan.

Överklagandeförfarandet i arbetsrättsliga mål liknar överklagandeförfarandet i civilmål, men har färre begränsningar. Ett överklagande gällande en rättsfråga (Revision) kan till exempel tas upp i Högsta domstolen oavsett vilket belopp det gäller, förutsatt att den rättsliga frågan är av väsentlig betydelse.

Handelsrättsliga mål är i huvudsak tvister där åtminstone en av parterna är näringsidkare, i enlighet med § 51 i lagen om domstolsbehörighet (Jurisdiktionsnorm). De omfattas av det ordinarie civilrättsliga förfarandet, med få särskilda regler. När ett handelsrättsligt mål prövas i en avdelning i en första- eller andrainstansdomstol biträds avdelningen av en lekmannadomare som företräder näringslivet (detta är inte fallet i Högsta domstolen).

Kartellmål, så som avses i kartellagen (Kartelgesetz), prövas i överregiondomstolen i Wien, som fungerar som kartelldomstol (Kartellgericht) i första instans. Dess behörighet omfattar hela landet. Överklaganden av kartelldomstolens domslut prövas i andra och sista instans av Högsta domstolen, som fungerar som högsta kartelldomstol (Kartellobergericht). Beslut fattas av avdelningar, som i båda instanserna består av en eller flera lagfarna domare och två kvalificerade lekmannadomare. Den österrikiska federala handelskammaren (Wirtschaftskammer Österreich) och – med vissa undantag – den federala kammaren för arbetstagare och anställda (Bundeskammer für Arbeiter und Angestellte) väljer varsin lekmannadomare.

När det gäller förfaranden där ingen tvist föreligger (Verfahren außer Streitsachen) beslutar domstolar i en del privaträttsliga ärenden med vissa särdrag (i allmänhet förlikningar, frågor gällande vårdnad och andra mål där det vanligtvis inte finns två parter med motsatta intressen). Dessa följer ett förfarande som liknar det för frivillig rättsvård.

De allra flesta sådana ärenden avgörs först av distriktsdomstol, i andra instans av regiondomstol och i sista instans av Högsta domstolen. I första instans avgörs fallen av en enskild domare (Einzelrichter[in]) eller av en domstolstjänsteman med juridisk utbildning (Rechtspfleger[in]). I andra och tredje instans avgörs de av avdelningar med tre eller fem lagfarna domare.

Även reglerna för överklagande är ungefär desamma som i civilmål. Möjligheterna att överklaga till högre instans är dock inte lika begränsade. Det är dessutom tillåtet att i begränsad utsträckning åberopa nya omständigheter i andra instans.

Ärenden av detta slag är av mycket skiftande karaktär och därför gäller ofta en mängd specialregler för olika sakområden.

Förvaltningsdomstolar

Österrike har följande förvaltningsdomstolar:

• Nio delstatsförvaltningsdomstolar (Landesverwaltungsgerichte) – en i varje delstat.
• Två federala förvaltningsdomstolar: den federala förvaltningsdomstolen (Bundesverwaltungsgericht) och den federala finansdomstolen (Bundesfinanzgericht).
• Högsta förvaltningsdomstolen (Verwaltungsgerichtshof).

Förvaltningsdomstolarna prövar framför allt överklaganden av domar och myndigheters förfarandefria förvaltningsåtgärder, samt passivitetstalan (Säumnisbeschwerden) mot myndigheter.

Den federala finansdomstolen prövar överklaganden som rör offentliga skatter och avgifter (med ett fåtal undantag) och straffrättsliga ärenden på skatteområdet, förutsatt att dessa ärenden handläggs direkt av de federala skattemyndigheterna. Den federala förvaltningsdomstolen prövar framför allt överklaganden av förvaltningsbeslut från federala myndigheter i samband med den direkta federala förvaltningen. Annars är det normalt delstatsförvaltningsdomstolarna som prövar överklaganden i förvaltningsärenden.

Förvaltningsdomstolarnas avgöranden kan under vissa omständigheter överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen. Författningsdomstolen (Verfassungsgerichtshof) kan pröva mål som rör författningsstridighet, i synnerhet kränkningar av de grundläggande rättigheterna.

Andra specialdomstolar

Författningsdomstolen (Verfassungsgerichtshof)

Jämte Högsta domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen är Författningsdomstolen den tredje av Österrikes högsta domstolar. Precis som de två andra högsta domstolarna ligger Författningsdomstolen i Wien och har behörighet över hela landet.

Författningsdomstolens främsta uppgift är att kontrollera överensstämmelsen med författningen. I detta ingår även de grundläggande rättigheterna. Den ska på begäran särskilt granska att följande lagar, författningar och domar överensstämmer med författningen:

• Förbundslagar och delstatslagar.
• Myndighetsförordningar.
• Förvaltningsdomstolars domar.

Författningsdomstolen har vid behov rätt att upphäva sådana åtgärder.

Till skillnad från domare vid andra domstolar är domarna vid författningsdomstolen inte yrkesdomare, utan så kallade hedersdomare (Honoratiorenrichter[innen]). Dessa måste vara framstående personer som redan har en framgångsrik juridisk karriär i en annan ställning bakom sig. De flesta av dem utövar sitt ämbete på deltid, och kan ha ett annat arbete vid sidan av (som exempelvis domare eller universitetslärare, men inte som statstjänsteman – i sådana fall måste de befrias från sina officiella åtaganden). Författningsdomstolen sammanträder vanligtvis fyra gånger om året.

Rättsdatabaser

På webbplatsen för Österrikes justitieministerium (länk här) finns allmän information om det österrikiska rättssystemet.

Är tillgången till databasen kostnadsfri?

Ja.

Länkar

Domstolarnas behörighet – Österrike