

Hitta information per region
A) Utövandet av rätten till rättsligt skydd för subjektiva materiella rättigheter omfattas av lagstadgade preskriptionstider och absoluta tidsfrister (kalenderperioder).
Preskriptionstiden är den period då innehavaren av en subjektiv rätt är overksam, och när preskriptionstiden löper ut förverkas hans eller hennes möjlighet att begära rättsligt skydd för rättigheten. När en preskriptionstid löper ut förverkas inte den materiella rättigheten i sig utan den tillhörande rätten att föra talan och rätten till verkställighet, vilket omvandlar rättigheten till en naturlig rättighet (materiell rättighet som inte omfattas av rättsligt skydd). Preskriptionstiden tillämpas inte automatiskt utan enbart när gäldenären gjort en invändning hos behörig domstol eller en stämningsman.
Bestämmelserna om preskriptionstidernas varaktighet samt avbrott i och tillfälligt upphävande av dessa fastställs i lagen om förpliktelser och avtal. En generell preskriptionstid på fem år fastställs för samtliga fordringar utan särskilda tidsfrister (se artikel 110 i lagen om förpliktelser och avtal).
En treårig preskriptionstid fastställs för tre kategorier fordringar (artikel 111 i lagen om förpliktelser och avtal):
En treårig preskriptionstid fastställs också för rätten att begära lagstadgad ogiltigförklaring av avtal som ingåtts av misstag, eller till följd av bedrägeri eller hot, och avtal som omyndigförklarade personer eller deras ombud ingått utan att uppfylla kraven i fråga.
En ettårig preskriptionstid fastställs för rätten att begära lagstadgad ogiltigförklaring av ett avtal som ingåtts som en exceptionell nödhandling eller till följd av påtagligt ofördelaktiga villkor (artikel 33 i lagen om förpliktelser och avtal).
En sex månader lång preskriptionstid föreskrivs för fordringar som avser brister vid försäljning av lös egendom eller bristande fullföljande av ett tillverkningsavtal, med undantag för byggentreprenad där fordran förverkas inom den allmänna fristen på fem år (artikel 265 i lagen om förpliktelser och avtal).
En tvåårig preskriptionstid fastställs för verkställighetsförfaranden. Om en borgenär i ett verkställighetsförfarande under två års tid underlåter att ansöka om verkställighet avslutas verkställighetsförfarandet ex lege (enligt lag) med stöd av artikel 433.1.8 i civilprocesslagen och en ny preskriptionstid börjar löpa från och med den senaste giltiga verkställighetsåtgärden.
Preskriptionstiden börjar löpa när talerätten uppstår och kan utövas, vilket är beroende av vilken typ av materiell rättighet som avses. Det kan bland annat vara när avtalsskyldigheten har förfallit till betalning, när den oriktiga gärningen begicks, när gärningsmannen vid skadeståndsgrundande händelser fastställs och när ett föremål överlämnas inom ramen för en defektbaserad fordran.
Preskriptionstiden kan inte förkortas eller förlängas med parternas samtycke.
Preskriptionstiden kan emellertid upphävas tillfälligt och avbrytas.
Preskriptionstiden avbryts i sådana ärenden som anges på ett uttömmande sätt i artikel 115 i lagen om förpliktelser och avtal:
I dessa fall fråntas parten tillfälligt och lagligen sin rätt att föra talan. Den preskriptionstid som löper fram till det tillfälliga upphävandet gäller fortfarande och fortsätter fram till att den omständighet som orsakade upphävandet inte längre föreligger.
Preskriptionstiden upphävs tillfälligt i följande fall:
I dessa fall förverkas den rättsliga relevansen hos den period som har löpt från det att rätten att föra talan uppstod till det att preskriptionstid avbröts, och en ny preskriptionstid börjar då att löpa. Om det tillfälliga upphävandet sker till följd av en fordran eller invändning fastställs det i lagen även en annan viktig konsekvens: den nya preskriptionstid som inleds efter det tillfälliga upphävandet är alltid fem år lång.
När absoluta (bindande) tidsfrister löper ut upphör även de materiella rättigheterna. Sådana tidsfrister inleds när den materiella rättigheten uppstår och inte när talerätten upphör.
Till skillnad från preskriptionsfrister får absoluta tidsfrister inte avbrytas eller skjutas upp.
De tillämpas på eget initiativ av domstolen eller en stämningsman, vilket innebär att skyddet inte kräver en invändning från gäldenären. Utgången av en absolut tidsfrist medför att en talan inte kan tas upp till sakprövning, medan utgången av en preskriptionsfrist (förutsatt att en invändning har gjorts) gör att talan betraktas som ogrundad.
Sådana bindande frister inbegriper bland annat följande: en tremånadersperiod inom vilken panthavaren eller hypotekstagaren kan invända om betalning för skadeförsäkring erlagts till ägaren av föremålet och inte till honom eller henne, en tvåmånadersperiod inom vilken en delägare kan väcka talan för köp av ett samägt föremål om den andra delägaren har sålt sin del till en tredje part och en ettårsperiod inom vilken en talan kan väckas för att annullera en gåva.
B) Tidsfristerna för vidtagandet av vissa processuella åtgärder från parternas och domstolens sida i förfaranden rörande en fordran, liksom i verkställighetsförfaranden, fastställs i civilprocesslagen. Tidsfristerna för vidtagandet av processuella åtgärder i insolvensförfaranden fastställs i handelslagen (Targovski zakon) och i lagen om bankers insolvens (Zakon za bankovata nesastoyatelnost), när det gäller bankers insolvens, samt i annan speciallagstiftning.
För parterna leder ett åsidosättande av tidsfristen till ett förverkande av rätten att vidta den processuella åtgärden. Om domstolen åsidosätter en fastställd tidsfrist utgör inte detta något hinder för att den processuella åtgärden vidtas i ett senare skede, eftersom åtgärden alltid måste vidtas. De tidsfrister som fastställs för domstolen är endast indikativa.
Tidsfristerna för vidtagandet av processuella åtgärder från parternas sida är de som fastställs i lag och av domstolen.
De lagstadgade tidsfristerna (de rättsliga tidsfristerna) är bland annat följande:
Domstolen fastställer bland annat följande tidsfrister:
Tidsfristerna delas även in i två olika typer, beroende på om de kan förlängas av domstolen eller inte. Alla tidsfrister som domstolen fastställer kan förlängas. Tidsfristerna för överklaganden och för att inge en ansökan om upphävande av en verkställbar dom kan inte förlängas (artikel 63.3 i civilprocesslagen).
Följande dagar är helgdagar:
1 januari – Nyårsdagen
3 mars – Frigörelsedagen – nationell helgdag
1 maj – Arbetarrörelsens högtidsdag
6 maj – Sankt Georgsdagen, tapperhetens och bulgariska arméns dag
24 maj – Den bulgariska utbildningens, kulturens och slaviska litteraturens dag
6 september – Enhetsdagen
22 september – Självständighetsdagen
1 november – Folkupplysarnas dag – arbetsfri dag för utbildningsinrättningar
24 december – Julafton, och 25–26 december – juldagen och annandag jul
Långfredagen, påskafton och påskdagen – två dagar (söndagen och måndagen).
Regeringen kan också, men dock endast vid ett tillfälle, utlysa andra helgdagar och hyllningsdagar för vissa yrken samt ändra datum för arbetsfria dagar under året.
De generella reglerna om tidsfrister för vidtagandet av processuella åtgärder från parternas och domstolens sida i förfaranden rörande en fordran, liksom i verkställighetsförfaranden, fastställs i civilprocesslagen. I flera speciallagar fastställs också absoluta tidsfrister för utövande av processuella rättigheter, t.ex. i artikel 74 i handelslagen, artiklarna 19 och 25 i lagen om handelsregistret och registret över icke-vinstdrivande juridiska personer (Zakon za targovskiya registar i registara na yuridicheskite litsa s nestopanska tsel). Allmän information om de generella reglerna i kapitel 7 i civilprocesslagen om tidsfrister och återställande av tidsfrister ges i svaren på frågorna 4, 5 och 6.
De generella reglerna om preskriptionstider anges i artikel 110 ff i lagen om förpliktelser och avtal. Se punkt 1.
De generella reglerna om tidsfrister för fullgörandet av skyldigheter till följd av avtalsförbindelser anges i artiklarna 69–72 i lagen om förpliktelser och avtal.
Om de förutsättningar som definieras i processrätten föreligger (artiklarna 61, 229 och 432 i civilprocesslagen) avbryts de fastställda processuella tidsfristerna. I så fall avbryts fristen från och med den händelse som ledde till att förfarandet vilandeförklarades. Ett förfarande vilandeförklaras när det har uppstått hinder som gör att förfarandet inte kan fortsätta, och innan hindret har avlägsnats kan inga andra processuella åtgärder än åtgärder för att säkra talan vidtas. Efter att hindret har avlägsnats (dvs. en part avlider, förmyndarskap måste inrättas, ett underliggande förfarande pågår etc.) kan förfarandet återupptas och alla handlingar som företogs innan förfarandet vilandeförklarades anses fortfarande giltiga.
I speciallagstiftning fastställs andra tidsfrister, som är kortare än standardpreskriptionstiden.
Tidsfristen för att vidta en viss processuell åtgärd inleds som huvudregel det datum då parten informeras om att han eller hon bör vidta åtgärden eller delges en dom som avkunnats av en domstol och som kan överklagas.
Det finns också tidsfrister som inleds när förfarandena rörande en fordran börjar, eftersom det i lagen endast anges när förfarandena ska ha genomförts.
Exempel:
Tidsfristen inleds när parten delgetts. Den tidpunkt då en handling anses ha delgetts parten på vederbörligt sätt fastställs på olika sätt, beroende på hur delgivningen går till. I kapitel VI om handlingar och stämningar i civilprocesslagen fastställs bestämmelser om hur parterna ska delges handlingar och stämningar samt om när handlingar anses ha delgetts på vederbörligt sätt.
Om handlingen delges personligen till adressaten eller hans eller hennes ombud, eller till en annan person som bor eller arbetar på adressen, måste det i stämningen anges vilket datum personen mottog handlingen, oavsett om handlingen delgavs av en domstolstjänsteman eller en posttjänsteman. Tidsfristen för den processuella åtgärden i fråga inleds detta datum.
Handlingar får även delges till en e-postadress som parten angett. De anses ha delgetts när de har förts in i det särskilda informationssystemet.
Om rättsliga villkor finns (t.ex. när parten har bytt till en annan adress än den som angetts för ärendet utan att meddela domstolen), får domstolen begära att delgivningen ska ske genom att kallelsen bifogas ärendet. Tidsfristen inleds då det datum då kallelsen bifogas. Detta kallas för indirekt delgivning och tillgrips när en processuell skyldighet inte efterlevs.
Om en svarande inte finns på sin permanenta adress och om ingen kan ta emot kallelsen, ska stämningsmannen fästa ett meddelande på dörren, eller lägga det i brevlådan. I meddelandet anges att handlingarna har lämnats på domstolens kansli och att de kan hämtas inom två veckor från meddelandedatumet. Om svaranden inte hämtar handlingarna betraktas de som delgivna när tidsfristen för att ta emot dem löper ut.
I en sådan situation är indirekt delgivning en följd av att den fysiska personen inte har fullgjort sin skyldighet att ange en permanent eller aktuell adress som han eller hon kan nås på.
Näringsidkare och juridiska personer som är registrerade i ett relevant register delges på den senaste angivna adressen. Om det inte finns något kontor på den adressen och det inte går att hitta några företagsskyltar, dvs. det finns anledning att misstänka att personen inte längre finns på adressen, förs alla meddelanden till ärendeakten och anses ha delgetts på vederbörligt sätt (artikel 50.2 i civilprocesslagen).
Om näringsidkaren finns på den adress som angetts i registret men stämningsmannen inte får tillträde till kontoret eller inte hittar en person som kan ta emot meddelandet fäster delgivningsmannen ett meddelande på dörren, och om handlingarna inte hämtas inom två veckor från att meddelandet fästs på dörren anses de delgivna (indirekt delgivning).
Tidsfristen uttrycks i år, veckor och dagar. En tidsfrist som uttrycks i år inleds dagen efter den dag då perioden börjar och upphör vid den sista dagens slut. Om parten instrueras att åtgärda brister i en talan inom sju dagar och delgivning sker den 1 juni är det detta datum som tidsfristen inleds. Man börjar dock räkna från och med den 2 juni, och perioden löper ut den 8 juni.
Tidsfristerna uttrycks i kalenderdagar. Om tidsfristen löper ut en arbetsfri dag (dvs. på en helg eller en allmän helgdag) anses den emellertid löpa ut den första arbetsdagen efter den arbetsfria dagen.
En tidsfrist som uttrycks i veckor löper ut motsvarande dag under den sista veckan. Om parten instrueras att åtgärda brister i stämningsansökan inom en vecka och delgivning sker på fredagen löper tidsfristen ut på fredagen nästkommande vecka.
En tidsfrist som uttrycks i månader löper ut motsvarande datum under den sista månaden, och om den sista månaden inte har något sådant datum ska perioden löpa ut på månadens sista dag.
En tidsfrist som uttrycks i år löper ut motsvarande datum under det sista året, och om det sista året inte har något sådant datum ska perioden löpa ut på årets sista dag.
Se svaret på fråga 8.
Om periodens sista dag är en arbetsfri dag löper tidsfristen alltid ut första påföljande arbetsdag.
Det är bara tidsfristerna för att överklaga domar och beslut och för att inge begäranden om upphävande av en verkställd dom som inte kan förlängas av domstolen, liksom tidsfristen för överklagande av ett betalningsföreläggande.
Alla andra rättsliga tidsfrister och tidsfrister som fastställts av domstol får förlängas av domstolen på den berörda partens begäran, som ska inges innan tidsfristen löper ut om goda skäl finns (artikel 63 i civilprocesslagen). Den nya tidsfristen får inte vara kortare än den första. Den förlängda tidsfristen börjar löpa den dag då den ursprungliga tidsfristen löper ut. Beslutet att förlänga tidsfristen (och beslutet att inte bevilja en sådan förlängning) meddelas inte parten, som därför aktivt bör bevaka verksamheten vid domstolen.
I civilprocesslagen anges de generella reglerna för överklagande av domar och beslut på privaträttens område:
Undantag till dessa generella regler fastställs på ett uttömmande sätt i lagen och baseras på rättegångarnas särdrag. Följande undantag finns:
Domstolarna kan inte förkorta de tidsfrister som de själva fastställt eller som fastställs i lag, men de kan förlänga tidsfristerna på parternas begäran. Det är bara tidsfristerna för att överklaga domar och beslut och för att inge begäranden om upphävande av en verkställd dom som inte kan förlängas av domstolen, liksom tidsfristen för överklagande av ett betalningsföreläggande.
Domstolen kan dock, på eget initiativ eller på någon av parternas begäran, ändra förhandlingsdatumet genom att tidigare- eller senarelägga detta, om det finns starka skäl. I sådana fall bör dock domstolen underrätta parterna om det nya datumet, och delgivningen bör ske minst en vecka före förhandlingen.
De processuella reglerna i civilprocesslagen, inklusive reglerna om förlängning av en tidsfrist, gäller alla deltagare i rättegången, oavsett var de bor.
Den gemensamma principen är att domstolen inte tar någon hänsyn till processuella åtgärder som vidtas när tidsfristerna har löpt ut. Bortsett från denna regel anges det uttryckligen i civilprocesslagen att stämningsansökan skickas tillbaka om bristerna i denna inte åtgärdas i tid. Om ett överklagande, en begäran om upphävande eller en invändning mot ett verkställighetsbeslut inges när tidsfristen har löpt ut anses de ha ingetts för sent. Om parten inte lämnar in tillgänglig bevisning inom vederbörlig tid kommer bevisningen inte att godtas i ärendet, om det inte finns särskilda oförutsedda händelser som orsakat underlåtenheten. Om tidsfristerna inte iakttas kan de rättigheter som tidsfristerna avser inte utövas.
En part som inte har respekterat den tidsfrist som fastställts i lag eller av domstol får begära att tidsfristen återställs om parten bevisar att det har funnits särskilda oförutsedda händelser som gjorde att parten inte kunde respektera tidsfristen. Tidsfristen återställs inte om en förlängd tidsfrist hade kunnat begäras för vidtagandet av den processuella åtgärden.
En begäran om en återställd tidsfrist måste inges inom en vecka från det att parten informerats om att tidsfristen inte har respekterats, och alla de omständigheter som gör en sådan begäran motiverad och styrkande uppgifter till denna måste presenteras. Begäran måste inges till den domstol inför vilken den processuella åtgärden skulle ha vidtagits. Även de handlingar för vilka en återställd tidsfrist begärs ska inges tillsammans med begäran om en återställd tidsfrist, och om tidsfristen avser betalning av kostnader ska domstolen fastställa en ny tidsfrist för ingivandet av handlingarna.
Domstolen ska pröva begäran vid offentlig förhandling. Om begäran beviljas återställs de förverkade rättigheterna.
De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.