Tidsfrister

1 Ange de olika tidsfrister som finns i civilrättsliga mål

Processhandlingar måste företas innan vissa tidsfrister (términos) löper ut eller inom vissa tidsperioder (plazos) som anges i lag.

En tidsfrist anger när en viss processhandling måste ha företagits.

En tidsperiod anger hur lång tid man har på sig att företa en viss processhandling. Tidsperioder kan uttryckas i dagar, veckor, månader eller år.

Om ingen tidsperiod eller tidsfrist anges i lagen är det underförstått att handlingen måste företas utan dröjsmål.

Enligt rättspraxis från konstitutionsdomstolen (Tribunal Constitucional) kan varje försening i ett domstolsförfarande innebära att rätten till rättegång utan onödigt dröjsmål åsidosätts. Proportionalitetskriteriet måste emellertid tillämpas, och genom artikel 6.1 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen), som antogs i Rom den 4 november 1950, och rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen) har begreppet ”skälig tid” införts (som tar hänsyn till faktorer som hur komplicerat målet är, hur lång tid det normalt tar att pröva ett sådant mål, en parts intresse och hans eller hennes uppträdande i processen, myndigheternas uppträdande eller bedömningen av tillgängliga resurser). Om domstolen underlåter att respektera begreppet skälig tid påverkar detta emellertid de rättigheter som tillförsäkras i artikel 24.2 i den spanska konstitutionen.

Om domstolar och domstolspersonal utan goda skäl underlåter att iaktta de fastställda tidsfristerna och tidsperioderna resulterar detta i disciplinära åtgärder enligt lagen om domstolsväsendet (Ley Orgánica del Poder Judicial). Detta påverkar inte en skadelidande parts rätt till eventuella skadeståndsanspråk.

Utöver förfarandefristerna finns det även andra tidsfrister som kan användas för att utöva materiella juridiska rättigheter (preklusion och preskription).

2 Lämna en förteckning över de dagar som enligt ert lands lagstiftning är helgdagar, i enlighet med rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1182/71 av den 3 juni 1971

När det gäller administrativa förfaranden har förordning nr 1182/71 införlivats med nationell lagstiftning genom artikel 48 i lagen om den rättsliga regleringen av den offentliga förvaltningen och det allmänna förvaltningsförfarandet (Ley de Régimen Jurídico de las Administraciones Públicas y del Procedimiento Administrativo Común). I artikel 48 föreskrivs följande:

1. Om inte annat föreskrivs i spansk lagstiftning eller EU-lagstiftningen avser tidsperioder som uttrycks i dagar arbetsdagar, och inbegriper inte söndagar och allmänna helgdagar. Om en tidsperiod uttrycks i kalenderdagar anges detta specifikt.
2. Om tidsperioden uttrycks i månader eller år börjar perioden löpa från den dag som följer på den dag handlingen kungjordes eller offentliggjordes, eller från den dag som följer på den dag en ansökan anses ha beviljats eller avslagits på grund av att de relevanta myndigheterna har underlåtit att agera. Om motsvarande dag i slutmånaden inte finns, så är den månadens sista dag slutdag.
3. Om den sista dagen i perioden inte är en arbetsdag förlängs perioden till påföljande arbetsdag.
4. Om tidsperioden uttrycks i dagar räknas dessa från den dag som följer på den dag handlingen kungjordes eller offentliggjordes, eller från den dag som följer på den dag en ansökan anses ha beviljats eller avslagits på grund av att de berörda myndigheterna har underlåtit att agera.
5. Om en dag är en arbetsdag i den kommun eller autonoma region där den berörda parten bor och inte en arbetsdag på den plats där förvaltningsmyndigheten är belägen, eller omvänt, behandlas dagen alltid som en arbetsdag.
6. Att en dag i samband med beräkningen av tidsperioder har förklarats vara, eller inte vara, en arbetsdag påverkar inte i sig arbetet vid allmänna förvaltningskontor, deras arbetstider eller allmänhetens tillgång till deras register.
7. För att beräkna tidsfrister ska centralregeringen och förvaltningsmyndigheterna i de autonoma regionerna fastställa kalendern över dagar som inte är arbetsdagar för sina respektive ansvarsområden, med förbehåll för de dagar som anges i den officiella kalendern över arbetsdagar. Den kalender som godkänns av förvaltningsmyndigheterna i de autonoma regionerna inbegriper de dagar som inte är arbetsdagar för olika lokala organ i det aktuella geografiska område som kalendern gäller för.

Kalendern ska före årsskiftet varje år offentliggöras i den relevanta officiella tidningen och andra medier för att säkerställa att allmänheten får kännedom om den.

LÄNK till kalender över arbetsdagar år 2022.

De dagar som inte räknas som arbetsdagar i samband med rättsliga förfaranden anges i artikel 182 i lagen om domstolsväsendet. I denna föreskrivs följande:

1. Följande dagar räknas inte som arbetsdagar i samband med rättsprocesser: lördagar och söndagar, den 24 och 31 december, nationella, regionala och allmänna helgdagar. Domstolarnas allmänna råd (Consejo General del Poder Judicial) kan genom förordning godkänna att rättsprocesser hålls dessa dagar även i fall som inte uttryckligen föreskrivs i lag.
2. Om inte annat föreskrivs i lag anses en arbetsdag sträcka sig från kl. 8 till kl. 20.

Enligt artikel 183 i lagen om domstolsväsendet räknas inga dagar i augusti som arbetsdagar i samband med rättsprocesser, med undantag av om det rör sig om ett brådskande förfarande enligt processlagstiftningen.

3 Vilka är generella reglerna om tidsfrister i civilrättsliga förfaranden?

Reglerna anges i artiklarna 130–136 i kapitel II, avdelning V, bok I i civilprocesslagen (Ley de Enjuiciamiento Civil) 1/2000, i dess lydelse enligt lag 42/2015 av den 5 oktober 2015.

De viktigaste inslagen i de gällande reglerna är följande:

a) Alla rättsliga förfaranden måste genomföras på arbetsdagar och under arbetstid.

Arbetsdagar är alla årets dagar utom lördagar och söndagar och nationella, regionala och allmänna helgdagar. Inga dagar i augusti räknas heller som arbetsdagar, och domstolarna sänder inte ut några elektroniska meddelanden till rättstillämpare på dessa dagar, om de inte anses vara arbetsdagar för de aktuella formaliteterna.

Arbetstiden sträcker sig från kl. 8 till kl. 20, om inte annat föreskrivs i lag för ett specifikt förfarande. För delgivning och överlämnande av handlingar räknas även tiden mellan kl. 20 och kl. 22 som arbetstid.

Undantag görs för vissa förfaranden, t.ex. för att lämna ett bud i en elektronisk auktion. I sådana fall anges tidsfristen i kalenderdagar, och ingen tid anses falla utanför arbetstiden. I artikel 649 i civilprocesslagen fastställs en period på tjugo kalenderdagar från starten på auktionen, och auktionen avslutas inte förrän en timme efter att det sista budet har lagts, förutsatt att det budet är högre än det som tidigare var det högsta budet. Detta gäller även om den ursprungliga tjugodagarsperioden i så fall förlängs med upp till 24 timmar.

b) Dagar och tider kan räknas som arbetsdagar och arbetstider vid förfaranden som anses brådskande, dvs. där en försening kan få allvarliga negativa följder för de berörda parterna eller för rättskipningen, eller kan resultera i att ett domstolsavgörande inte får rättsverkan. (Som exempel kan nämnas tvångsintagning på en psykiatrisk vårdinrättning, och rättsliga åtgärder som vidtagits för minderårigas bästa i konflikter till följd av ett civilrättsligt förfarande.) Detta kan ske på domstolens eget initiativ eller på begäran av den berörda parten. Beroende på omständigheterna i det enskilda fallet kan beslutet fattas antingen av det juridiska ombudet eller av domstolen själv.

I vilket fall som helst kan åtgärder vidtas i augusti utan att man behöver ett uttryckligt tillstånd. På samma sätt krävs inte något tillstånd om brådskande åtgärder som inleddes under arbetstid måste fortsätta efter arbetstidens slut.

c) När det gäller beräkningen av tidsperioder börjar en period löpa från den dag som följer på den rättsliga kungörelsen av att perioden inleds och löper fram till midnatt den sista dagen i perioden.

Om det i lagstiftningen föreskrivs att en tidsperiod ska börja löpa så snart en annan tidsperiod löper ut startar perioden emellertid den dag som följer på den andra periodens utgång, utan att någon ny kungörelse behövs.

d) Vid framställande av fordringar (artikel 135 i civilprocesslagen) kan domstolen och parterna kommunicera med varandra på följande två sätt:

1. Via papperskopior, för fysiska personer som inte företräds av ett domstolsombud (procurador) (vilket i regel är fallet vid fordringar som understiger 2 000 euro) eller när handlingen inte kan inges i ett digitalt format.
2. Via domstolarnas onlinesystem och elektroniska system. Dessa är obligatoriska för rättstillämpare och för vissa parter även när de inte företräds av ett domstolsombud (t.ex. juridiska personer, notarier och registratorer: se artikel 273 i civilprocesslagen). Parter kan också välja att använda dessa system även om de inte måste göra det. Om handlingar inges på elektronisk väg sker bekräftelsen genom att ett elektroniskt kvitto automatiskt utfärdas. Kvittot innehåller uppgifter om det registreringsnummer som handlingen tilldelats och datum och tidpunkt för ingivandet, som i alla övriga sammanhang räknas som den tidpunkt då handlingen anses ha ingetts. Rättstillämpare kan inge yrkanden och andra handlingar på elektronisk väg dygnet runt, varje dag under året. Om en handling inges på en dag som inte är en arbetsdag eller utanför arbetstid anses den ha inkommit vid påföljande arbetsdags startpunkt. Det finns även bestämmelser om förlängning av tidsperioder som håller på att löpa ut om en obligatorisk handling inte kan inges inom tidsgränsen på grund av ett oväntat avbrott i internetanslutningen.

Oavsett ingivningsmetod får handlingar som omfattas av en tidsfrist inges fram till kl. 15 den arbetsdag som följer på den dag tidsperioden löper ut.

I förfaranden i tvistemålsdomstolar får fordringar inte framställas till jourdomstolen.

e) Tidsperioder får inte förlängas. Om en part underlåter att iaktta tidsfristen förlorar han eller hon rätten att företa den aktuella processhandlingen.

WEBBLÄNK:

Civilprocesslagen (Ley De Enjuiciamiento Civil)

4 Om en handling eller en formalitet ska företas inom en viss tidsfrist, när börjar då denna tidsfrist löpa?

Huvudregeln i artikel 151 i civilprocesslagen är att alla beslut som meddelas av domstolarna eller juridiska ombud ska delges inom tre dagar från dagen för beslutet eller offentliggörandet.

I artikel 151.2 anges att när ett meddelande delges den allmänna åklagaren, regeringens rättstjänst, ombudet för det spanska parlamentet (Cortes Generales) och de lagstiftande församlingarna eller ombudet för socialförsäkringsmyndighetens rättstjänst eller andra organ i de autonoma regionerna eller lokala myndigheter, och om meddelanden delges de yrkesorganisationer som företräder domstolsombud, ska delgivningen anses ha skett den arbetsdag som följer på den mottagningsdag som registrerats i det officiella registret, eller i mottagningsbeviset om meddelandet har delgetts på elektronisk väg eller online. Om meddelandet skickas efter kl. 15 anses det ha mottagits påföljande arbetsdag.

Av artikel 151.3 följer att när en handling eller ett beslut som hör samman med delgivningen överlämnas efter mottagandet av delgivningen, anses delgivning ha skett när överlämnandet av handlingen registrerades, under förutsättning att delgivningens verkningar är knutna till handlingen.

5 Kan det sätt på vilket en handling har delgetts påverka eller ändra den tidpunkt från vilken en tidsfrist börjar löpa (dvs. delgivning genom stämningsman eller per post)?

Om delgivningen sker via en exekutionstjänsteman eller med post, är relevant dag den dag handlingen delges av exekutionstjänstemannen eller delas ut av brevbäraren och undertecknas när den mottas.

När delgivningen sker genom offentliggörande enligt artikel 164 i civilprocesslagen på grund av att svarandens adress inte är känd, börjar perioden löpa från den dag som följer på den dag meddelandet anslogs på domstolens anslagstavla eller offentliggjordes i den officiella tidningen eller på elektronisk väg, beroende på vad som är tillämpligt i det aktuella fallet.

Om kopior av handlingar som ingetts av domstolsombud behöver överföras till de andra parternas domstolsombud anges det i artikel 278 i civilprocesslagen att om den överförda handlingen enligt lag utlöser startpunkten för en tidsperiod under vilken en processhandling måste företas, börjar perioden löpa utan inblandning från domstolens sida och räknas från den dag som följer på den dag som angavs på de kopior som överfördes eller den dag dessa anses ha överförts om de överfördes på elektronisk väg.

6 När börjar en tidsfrist att löpa om datumet räknas från händelsen?

Tidsfristen börjar löpa den dag som följer på den händelse som enligt lag utlöser starten på en tidsperiod.

7 När börjar en tidsfrist att löpa om den är angiven i dagar? Avser antalet dagar kalenderdagar eller arbetsdagar?

Dagar som inte är arbetsdagar inkluderas inte i beräkningen av tidsperioder, förutom vid bud i elektroniska auktioner (se ovan), där perioden uttrycks i kalenderdagar.

Vid beräkningen av tidsperioder i samband med brådskande åtgärder klassificeras dagar i augusti som arbetsdagar. Endast lördagar, söndagar och allmänna helgdagar undantas från beräkningen.

8 När börjar en tidsfrist att löpa om den är angiven i veckor, månader eller år?

Tidsperioder som uttrycks i månader eller år beräknas från ett datum till ett annat. Den spanska lagstiftningen innehåller inte några bestämmelser om tidsperioder som uttrycks i veckor.

9 När löper en sådan tidsfrist ut om den är angiven i veckor, månader eller år?

Om motsvarande dag i slutmånaden inte finns, så är den månadens sista dag slutdag.

10 Om fristen löper ut en lördag, söndag, allmän helgdag eller annan arbetsfri dag, förlängs den till nästa arbetsdag?

Om en tidsfrist löper ut på en lördag, söndag eller någon annan dag som inte är en arbetsdag förlängs fristen till den första därpå följande arbetsdagen.

11 Finns det särskilda omständigheter då tidsfristerna förlängs? På vilka villkor?

Tidsperioder kan inte förlängas. Perioder kan dock avbrytas och tidsfrister förlängas om de inte kan fullgöras på grund av force majeure. I sådana fall startar klockan om när orsaken för avbrottet eller förlängningen inte längre finns kvar. Domstolen måste antingen på eget initiativ eller på begäran av den part som påverkas av situationen hitta bevis för en sådan force majeure-situation vid en förhandling där övriga parter deltar (se svaret på fråga 13).

12 Vilka är tidsfristerna för överklagande?

Tidsfristerna för olika typer av överklaganden fastställs i lag och kan inte förlängas. För överklaganden till nästa domstolsinstans (recursos de apelación) och till Högsta domstolen (recursos de casación) är fristen 20 dagar från den dag som följer på meddelandet om domstolsavgörandet (artikel 458 och artikel 479 i civilprocesslagen).

13 Kan domstolar ändra tidsfrister, särskilt för att inställa sig eller fastställa ett särskilt datum för inställelse?

De lagstadgade tidsfristerna kan inte förlängas. I vissa fall kräver lagstiftningen att domstolen ska fastställa en bestämd dag och tid för en handling.

I undantagsfall får en tidsperiod avbrytas och tidsfrister förlängas på grund av force majeure:

1. De allmänna bestämmelserna anges i artikel 134.2 i civilprocesslagen. Det juridiska ombudet måste antingen på eget initiativ eller på begäran av den part som påverkas av situationen hitta bevis för en sådan force majeure-situation vid en förhandling där övriga parter deltar. En ansökan om omprövning av ombudets beslut får inges till domstolen.
2. Om, efter det att ett förhandlingsdatum har fastställts, en person som kallats att inställa sig till förhandlingen uteblir på grund av force majeure måste han eller hon omedelbart underrätta domstolen om detta, ange varför han eller hon inte kan inställa sig och begära en ny förhandling eller ett nytt beslut (artikel 183.1 och artiklarna 189 och 430 i civilprocesslagen). Ett nytt förhandlingsdatum meddelas om bevisen för situationen godtas och om situationen gör att följande är förhindrade att delta i förhandlingen: advokaten (artikel 183.2 och artikel 188.1.5 och 188.1.6 i civilprocesslagen), en part vars närvaro är nödvändig på grund av att han eller hon inte biträds av en advokat eller måste förhöras (artiklarna 183.3 och 188.4 i civilprocesslagen) eller ett vittne eller en sakkunnig. I det sistnämnda fallet kan vittnet eller den sakkunnige anmodas att bedöma bevisningen utanför förhandlingen, efter att parterna hörts (artikel 183.4 i civilprocesslagen).
3. Tidsfristen för en person som uteblivit från en förhandling att begära att en lagakraftvunnen dom ska ogiltigförklaras kan förlängas vid force majeure (artikel 502.2 i civilprocesslagen).
4. Om bevisning prövas före rättegången (vilket en domare kan tillåta enligt artikel 293 och följande artiklar i civilprocesslagen om det finns skäl att tro att bevisningen inte kommer att kunna prövas i det vanliga skedet i förfarandet), måste ansökan inges två månader innan prövningen av bevisningen, om det inte styrks att det inte var möjligt att inleda rättegången inom denna tidsperiod på grund av force majeure eller liknande orsaker (artikel 295.3 i civilprocesslagen).

Parterna kan även efter en ömsesidig överenskommelse begära att förfarandet ska skjutas upp, utan att behöva ange något skäl till detta eller för att göra det möjligt för dem att nå en överenskommelse eller en uppgörelse eller ansöka om medling eller förlikning. Ett förfarande får skjutas upp i högst 60 dagar eller tills medlingen har avslutats (artikel 19.4 och artikel 415 i civilprocesslagen).

Vid ansökan om rättshjälp finns två möjliga scenarion som regleras av artikel 16 i lag 1/1996 av den 10 januari 1996 (lagen om rättshjälp), i dess ändrade lydelse enligt ovan nämnda lag 42/2015:

1. Om ansökan görs när rättegången redan har inletts – för att förhindra att rätten att företa en handling går förlorad eller att någon av parterna nekas rätten till rättegång på grund av att tidsperioden har löpt ut – kan det juridiska ombudet eller förvaltningsmyndigheten, antingen på eget initiativ eller på begäran av parterna, besluta att perioden ska skjutas upp tills beslut fattats om bifall eller avslag av ansökan, eller till dess en advokat eller ett domstolsombud har anvisats i mål där ett juridiskt ombud antingen är obligatoriskt eller är nödvändigt i rättvisans intresse. Detta gäller under förutsättning att ansökan gjordes inom de tidsperioder som finns fastställda i civilprocesslagen.
2. Om ansökan om rättshjälp har gjorts innan förfarandet inleddes och talan kan påverkas negativt av att preklusions- eller preskriptionsperioderna löper ut, kommer dessa perioder att avbrytas eller skjutas upp fram till dess att en rättshjälpsadvokat och, om så krävs, ett domstolsombud utnämnts provisoriskt för sökandens räkning, och om någon sådan utnämning inte kan göras, fram till dess att ett slutligt administrativt beslut har fattats om huruvida rättshjälp ska beviljas eller ej.

Preklusionsperioden börjar under alla omständigheter åter att löpa när advokatsamfundet (Colegio de Abogados) underrättar sökanden om den provisoriska utnämningen av en advokat eller, i tillämpliga fall, när rättshjälpsnämnden fattat beslut om bifall eller avslag av ansökan och, vilket alltid är fallet, inom två månader.

Om ansökan skulle avslås, vara uppenbart ogrundad och endast ingiven i avsikt att förlänga tidsperioderna kan den domstol som handlägger saken beräkna tidsperioderna på striktast sätt lagen medger, med alla de verkningar som följer därav.

Vid muntliga förfaranden som rör avhysning på grund av utebliven betalning eller utlupen tidsfrist föreskrivs i artikel 441.5 i civilprocesslagen ett annat fall där förfarandet skjuts upp medan socialtjänsten undersöker om det aktuella hushållet är socialt och/eller ekonomiskt utsatt. Domstolens rättssekreterare skjuter vid mottagandet av en sådan skrivelse upp förfarandet, till dess att socialtjänsten har vidtagit lämpliga åtgärder, under en period av högst en månad från mottagandet av skrivelsen från socialtjänsten till, eller tre månader om sökanden är en juridisk person. När åtgärderna har vidtagits eller tidsperioden har löpt ut, fortsätter förfarandet efter detta tillfälliga avbrott.

14 När en handling, som är avsedd för en part som bor på en plats där han eller hon är berättigad till en förlängning av en tidsfrist, delges på en plats där de bosatta inte är berättigade till en sådan förlängning, förlorar denna part då rätten till den förlängda tidsfristen?

Inte tillämpligt.

15 Vilka är följderna av att en tidsfrist inte iakttas?

I regel förlorar en part som underlåter att iaktta en tidsperiod eller en tidsfrist rätten att företa den aktuella handlingen (artikel 136 i civilprocesslagen). Några av de viktigaste exemplen är följande:

• Om svaranden uteblir från rättegången (artiklarna 442.2 och 496.1 i civilprocesslagen) fortsätter rättegången utan att svaranden kallas på nytt. Han eller hon meddelas bara detta beslut och det slutliga domstolsavgörande som avslutar rättegången (artikel 497 i civilprocesslagen)
• I vanliga förfaranden, om sökanden eller sökandens advokat uteblir från den förberedande förhandlingen före rättegången och svaranden antingen uteblir eller närvarar men inte gör gällande att han eller hon har ett legitimt intresse av att fortsätta förfarandet, avskrivs målet (artikel 414).
• I muntliga förfaranden, om sökanden uteblir och svaranden inte gör gällande att han eller hon har ett legitimt intresse av att fortsätta förfarandet, ska sökanden anses ha avbrutit förfarandet. Sökanden ska förpliktas att betala rättegångskostnaderna och betala ersättning till svaranden om denne så begär och kan styrka att han eller hon har lidit skada eller förlust (artikel 442.1 i civilprocesslagen).
• Utan att det påverkar domstolens skyldighet att aktivt handlägga mål förfaller ett mål om det inte pågår någon aktivitet i ett förfarande, och all rätt att företa handlingar och inge överklaganden anses ha gått förlorad i samtliga instanser (artikel 237 i civilprocesslagen). Förfaranden i första instans förfaller efter två års inaktivitet och anses ha återkallats, vilket innebär att det går att väcka en ny talan. Förfaranden i andra instans eller förfaranden som omfattas av ett extraordinärt rättsmedel på grund av processuella oegentligheter eller ett överklagande till Högsta domstolen förfaller efter ett års inaktivitet, och parten anses ha avsagt sig sin rätt att överklaga. Tidsperioderna beräknas från när parterna senast delgavs. Förfaranden förfaller inte om de försenas på grund av force majeure eller andra orsaker bortom parternas kontroll.
• Verkställighetsförfaranden förfaller inte och får fortsätta tills en dom har verkställts, även vid sådana perioder av inaktivitet som beskrivs ovan. För att så ska vara fallet är det emellertid nödvändigt att verkställighetsförfarandet har inletts. I artikel 518 i civilprocesslagen införs det nämligen en preklusionsperiod på fem år för varje verkställighetsåtgärd som grundas på en dom, ett domstolsavgörande eller en medlingsöverenskommelse. Femårsperioden börjar löpa när ett avgörande vinner laga kraft och inte längre kan överklagas. Om en ansökan om verkställighet inte inges inom denna tidsperiod löper därför tidsfristen ut, och rätten att verkställa domen via domstolarna går förlorad.

16 Vilka rättsmedel finns tillgängliga när en frist har löpt ut för den som har missat tidsfristen?

Om en part underrättas om att tidsfristen för en viss handling har löpt ut, och att nästa skede i processen därmed startar, eller om en parts inlaga eller ansökan avvisas på grund av att den inte har inkommit i tid, kan parten överklaga detta beslut. Så är t.ex. fallet om ett svaromål avvisas med motiveringen att det inkommit efter det att tidsfristen löpt ut.

En person mot vilken en tredskodom har meddelats på grund av utevaro och som personligen har delgetts domen får endast överklaga till nästa domstolsinstans (recurso de apelación) eller till Högsta domstolen (recurso de casación). En person kan även använda sig av dessa överklagandemöjligheter om domen delgetts genom offentliggörande i officiella publikationer eller på elektronisk väg. I båda fallen måste ett överklagande inges inom den period som fastställts i lag (artikel 500 i civilprocesslagen).

Om en person vid upprepade tillfällen har underlåtit att inställa sig vid domstolen kan denne ansöka om att en lagakraftvunnen dom ska upphävas om han eller hon inte har haft möjlighet att inställa sig vid domstolen eller på grund av force majeure inte kände till att ett förfarande pågick (artikel 501 och följande artiklar i civilprocesslagen).