- 1 I vilka situationer får en förälder lovligen föra ett barn till ett annat land, utan den andra förälderns samtycke?
- 2 I vilka situationer krävs den andra förälderns samtycke för att barnet ska få föras till ett annat land?
- 3 Om den ena föräldern inte samtycker till att barnet förs till ett annat land, även om detta är nödvändigt, vad krävs för att barnet lovligen ska få bortföras till ett annat land?
- 4 Gäller samma bestämmelser för tillfälligt bortförande (till exempel i samband med semester eller för vård) som för permanent bortförande? Om ni använder formulär för samtycke, vänligen bilägg en kopia.
Hitta information per region
- Belgienbe
- Bulgarienbg
- Tjeckiencz
- Danmarkdk
- Tysklandde
- Estlandee
- Irlandie
- Greklandel
- Spanienes
- Frankrikefr
- Kroatienhr
- Italienit
- Cyperncy
- Lettlandlv
- Litauenlt
- Luxemburglu
- Ungernhu
- Maltamt
- Nederländernanl
- Österrikeat
- Polenpl
- Portugalpt
- Rumänienro
- Sloveniensi
- Slovakiensk
- Finlandfi
- Sverigese
- Förenade kungariketuk
1 I vilka situationer får en förälder lovligen föra ett barn till ett annat land, utan den andra förälderns samtycke?
Frågan om var ett barn ska bo permanent omfattas av rätten att bestämma var barnet ska vistas och därmed vem som ska ha den faktiska vårdnaden (§ 1631.1 i civillagen (Bürgerliches Gesetzbuch, BGB)). Denna utgör i likhet med förvaltningen av barnets tillgångar en del av föräldraansvaret enligt § 1626.1 BGB.
Permanent bosättning är en fråga av ”väsentlig betydelse” (Angelegenheit von erheblicher Bedeutung) i den mening som avses i § 1687.1 första meningen BGB, till skillnad från exempelvis en kortare semesterresa till ett europeiskt grannland, och något som båda föräldrarna måste vara överens om de har gemensam vårdnad. En förälder behöver därför den andra förälderns samtycke för att flytta utomlands med barnet, om inte föräldern har ensam vårdnad eller åtminstone ensam har rätt att bestämma var barnet ska vistas.
2 I vilka situationer krävs den andra förälderns samtycke för att barnet ska få föras till ett annat land?
Den andra förälderns samtycke till att barnet flyttar utomlands krävs när föräldrarna har gemensam vårdnad (rätt att bestämma var barnet ska vistas) (se även svaret på fråga 1).
3 Om den ena föräldern inte samtycker till att barnet förs till ett annat land, även om detta är nödvändigt, vad krävs för att barnet lovligen ska få bortföras till ett annat land?
Barnet får föras till ett annat land om den förälder som flyttar med barnet har ensam vårdnad eller åtminstone ensam har rätt att bestämma var barnet ska vistas.
Om föräldrarna inte är överens i frågan kan familjedomstolen (Familiengericht) på begäran av en av föräldrarna förordna om att beslutanderätten i flyttfrågan ska överföras till en av dem (§ 1628 BGB). Domstolen ska se till barnets bästa, utifrån de faktiska förhållandena och möjligheterna liksom parternas rättmätiga intressen (§ 1697a BGB).
En förälder som lever åtskilt från den andra föräldern kan dessutom enligt § 1671.1 BGB ansöka hos familjedomstolen om att själv få överta hela eller delar av föräldraansvaret i en viss fråga – t.ex. rätten att bestämma var barnet ska vistas. En sådan ansökan ska beviljas om den andra föräldern ger sitt samtycke eller om det sannolikt är bäst för barnet att den gemensamma vårdnaden upphör respektive att delar av föräldraansvaret överförs på sökanden. Om barnet är minst 14 år och invänder mot ett sådant arrangemang ska ansökan dock avslås. Om domstolen beviljar ansökan är föräldern fri att själv bestämma över var barnet ska vistas.
4 Gäller samma bestämmelser för tillfälligt bortförande (till exempel i samband med semester eller för vård) som för permanent bortförande? Om ni använder formulär för samtycke, vänligen bilägg en kopia.
Om en förälder har ensam vårdnad om ett barn har den föräldern rätt att när som helst göra tillfälliga utlandsresor med barnet.
Om föräldrarna har gemensam vårdnad måste de däremot i princip även vara överens om tillfälliga resor (§ 1627 BGB). Om föräldrar med gemensam vårdnad lever åtskilda måste de dock gemensamt komma överens om huruvida den planerade resan ska betraktas som ett inslag i vardagen eller om det rör sig om en fråga av väsentlig betydelse. I vardagsfrågor har den förälder som barnet stadigvarande bor hos ensam beslutanderätt (§ 1687.1 andra meningen BGB). Den andra föräldern har endast ensam beslutanderätt i frågor som rör den faktiska omvårdnaden (§ 1687.1 fjärde meningen BGB). Lagen säger inget om vilka frågor som är av väsentlig betydelse och vilka som är vardagsfrågor eller frågor som rör den faktiska omvårdnaden. Detta avgörs av omständigheterna i varje enskilt fall. I princip kan både den förälder som barnet stadigvarande bor hos och den förälder som har umgängesrätt ensam fatta beslut om tillfälliga semesterresor utomlands, förutsatt att resan inte går till ett mycket avlägset område eller ett politiskt oroligt område. Den förälder som har umgängesrätt måste dock i förväg underrätta den person som har huvudansvaret för barnet om syftet med resan. Den förälder som har huvudansvaret för barnet kan ensam fatta beslut om rutinmässiga medicinska behandlingar. Om barnet ska resa till ett annat land för medicinsk behandling ska detta i regel inte längre betraktas som en rutinmässig behandling.
En förälder som inte har vårdnad om barnet har inte heller rätt att bestämma var barnet ska vistas. När den föräldern utövar sin umgängesrätt har han eller hon samma befogenheter enligt § 1687a BGB som den förälder som barnet inte stadigvarande bor hos (§ 1687.1 fjärde meningen).
De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.