Typer av juristyrken

Finland

På den här sidan hittar du en översikt över juristyrken i Finland.

Innehåll inlagt av
Finland

Juristyrken – Inledning

Juristyrkena i Finland innefattar domare vid domstolarna, allmänna åklagare, offentliga rättsbiträden, advokater, rättegångsbiträden med tillstånd, notarius publicus och utmätningsmän.

Åklagare

Organisation

Åklagarmyndigheten har omkring 550 anställda. Ungefär 400 av dem är åklagare. Dessutom tillhandahåller omkring 150 anställda vid myndigheten olika typer av stöd och experthjälp.

Åklagarmyndigheten består av riksåklagarens byrå som fungerar som centralförvaltningsenhet, och fem åklagardistrikt: Södra Finland, Västra Finland, Norra Finland, Östra Finland och Åland. Myndigheten har 34 verksamhetsställen i Finland.

Åklagarmyndigheten leds av riksåklagaren som landets högsta åklagare.

Riksåklagarens byrå ansvarar för Åklagarmyndighetens centralförvaltning, styrning och tillsyn och verksamheten i sin helhet. Åklagardistrikten ansvarar för den egentliga åklagarverksamheten.

Åklagarmyndigheten hör till justitieministeriets förvaltningsområde.

Uppgifter

Den oberoende Åklagarmyndigheten är en statlig myndighet och en del av rättsväsendet. Dess uppgift är att säkerställa straffrättsligt ansvar, dvs. att ett brott får till påföljd ett straff i den mening som avses i lag. Åklagare fattar självständigt beslut om åtal och är oberoende rättsliga instanser.

I brottmålsprocesser spelar den allmänna åklagaren en central roll bland de offentliga myndigheterna i samtliga skeden, från förundersökning till domstolförfarande. En åklagare kan även förelägga böter för lindrigare brott.

Åklagarens uppgifter är främst inriktade på lagföring och domstolsförfaranden. I samband med lagföringen beslutar åklagaren på grundval av åtalspunkterna vilka ärenden som ska drivas i domstol. Det är åklagaren som under en rättegång har till uppgift att bevisa att det brott en tilltalad anklagas för har begåtts.

Åklagaren ska även försäkra sig om att förundersökningen utförs tillräckligt ingående. I mer komplicerade brottmål bekantar sig åklagaren med målet redan i början av förundersökningen och kan även, på förslag från undersökningsledaren, avsluta förundersökningen innan åtal väcks.

Åklagarens roll under förundersökningen är särskilt viktig när en polistjänsteman är misstänkt för att ha begått ett brott. I sådana fall leder åklagaren även förundersökningen.

Rättsdatabaser

Mer information finns på Åklagarmyndighetens webbplats.

Domare

Organisation

I Finland fattas de flesta domstolsavgöranden av yrkesdomare. I tingsrätterna finns även lekmannadomare, som kallas nämndemän. Domarna företräder det oberoende domstolsväsendet. Det finns domartjänster på olika nivåer: i Högsta domstolen, i hovrätterna och i tingsrätterna, i Högsta förvaltningsdomstolen och förvaltningsdomstolarna, i Försäkringsdomstolen, Arbetsdomstolen och Marknadsdomstolen. Domarna är anställda av staten och kan inte avsättas. En domare kan endast avstängas från sin befattning genom ett domstolsavgörande, och dessutom kan en domare inte heller mot sin vilja flyttas från en tjänst till en annan.

Kapitel 12 i statstjänstemannalagen innehåller särskilda bestämmelser om domare i egenskap av statstjänstemän. Enligt lagen gäller de bestämmelser som för övriga statstjänstemän styr tjänstledighet, varning, tidsbegränsad anställning och uppsägning inte för domare. Enligt statstjänstemannalagen är en domare skyldig att avgå när han eller hon når den lagstadgade avgångsåldern (som för domare är 68 år) eller har förlorat sin arbetsförmåga.

Uppgifter

Yrkesdomare

För att bli domare krävs en högre juridisk examen samt ett års domstolspraktik i tingsrätten. Den normala vägen till en domartjänst är notarietjänstgöring i hovrätten, vilket följs av en domartjänst vid tingsrätt eller hovrätt. I framtiden kommer domarkandidater att få särskild utbildning. Hovrätten utlyser lediga tjänster och en oberoende domarförslagsnämnd bedömer de sökandes lämplighet. Domare utnämns av republikens president.

Lekmannadomare (nämndemän)

I tingsrätten finns lekmän, nämndemän, som är med och dömer i vissa mål. Nämndemän medverkar huvudsakligen vid brottmål, men de kan även delta vid tvistemål, bland annat vid vissa hyrestvister. Tingsättens sammansättning med nämndemän består av en ordförande, dvs. tingsrättens permanenta domare, och tre nämndemän. Nämndemännen har självständig beslutanderätt när målet avgörs och vid behov avgörs målet genom omröstning, varvid majoritetens ståndpunkt vinner. Om rösterna faller jämnt segrar i ett brottmål den ståndpunkt som är lindrigare ur den åtalades synpunkt och i övriga mål den ståndpunkt som ordföranden understött.

Kommunfullmäktige utser nämndemännen för fyra år i sänder. I varje kommun utses minst två nämndemän och i större kommuner betydligt fler. Nämndemännen ska så rättvist som möjligt representera kommuninvånarnas ålders-, köns-, språk- och yrkesfördelning.

Nämndemännen måste vara finska medborgare. Till uppgiften kan inte väljas personer som är yngre än 25 år eller personer som har fyllt 63 år. Personer med en officiell tjänst vid en domstol eller en straffanstalt kan inte sitta som nämndemän, och inte heller personer som sköter åklagar-, advokat- eller polisuppgifter. En nämndeman svär domareden eller avger motsvarande försäkran innan perioden börjar.

Varje nämndeman ska om möjligt delta i ett sammanträde ungefär en gång i månaden, dvs. 12 sammanträden om året. Tingsrätten betalar nämndemännen ett sammanträdesarvode samt ersätter utebliven inkomst.

Offentliga rättsbiträden

Organisation

Offentliga rättsbiträden är jurister eller advokater som arbetar vid de statliga rättshjälpsbyråerna. De är anställda av staten och utnämns av justitieministern. Rättshjälpsbyråerna sorterar under justitieministeriet.

För att få en tjänst som offentligt rättsbiträde krävs en högre högskoleexamen i juridik (juris kandidat eller juris magister) och /tillräcklig erfarenhet av arbete som advokat eller av domaruppgifter. Vanligen har de offentliga rättsbiträdena också titeln vicehäradshövding.

Offentliga rättsbiträden uppträder inför domstol och är skyldiga att iaktta god advokatsed i sitt arbete. I detta avseende står de under Finlands Advokatförbunds tillsyn. Av de offentliga rättsbiträdena hör mer än hälften till Finlands Advokatförbund. De offentliga rättsbiträdena sköter sina uppdrag självständigt och oberoende.

Advokater

Endast medlemmar av Finlands Advokatförbund har rätt att använda yrkesbenämningen advokat (på finska asianajaja). Den som vill bli medlem i Finlands Advokatförbund måste

  • ha avlagt en juristexamen som medför behörighet till domartjänst,
  • vara känd för redbarhet,
  • ha flerårig erfarenhet inom juristyrket och andra uppdrag som förutsätter juridisk utbildning,
  • ha avlagt en särskild examen (advokatexamen) som visar tillräckliga kunskaper om de bestämmelser och anvisningar som gäller grunderna för advokatverksamhet och om vad god advokatsed kräver,
  • vara självständig och oberoende av påverkan från staten eller annan instans, med undantag av sin klient,
  • ha diverse andra lämpliga kvalifikationer.

Advokaters ansvar och övervakning av deras verksamhet

När det gäller straffrättsligt ansvar och skadeståndsansvar skiljer sig advokatens ansvar sig i princip inte från övriga medborgares. Alla advokater måste dock ha en ansvarsförsäkring för att täcka skadestånd på grund av annat än fel begångna med berått mod eller av grov oaktsamhet. Advokatförbundet har inrättat en ersättningsfond som ska bidra till ersättningen vid sådana skador som förorsakats en klient till följd av att en advokat har förfarit brottsligt.

Dessutom har advokaten ett yrkesmässigt ansvar. Advokatförbundets styrelse ska säkerställa att advokater utför sina uppdrag i enlighet med god advokatsed. Om så inte sker inleder Advokatförbundet ett disciplinärt förfarande. Första steget i detta är oftast ett skriftligt klagomål eller en varning. Justitiekanslern underrättas om de beslut som fattas av Advokatförbundet och han eller hon kan överklaga besluten vid Helsingfors hovrätt.

Finlands Advokatförbund är en offentligrättslig organisation om vilken det stadgas i lagen om advokater från 1958. Förbundet föregicks av en registrerad organisation med samma namn. Alla medlemmar av båda organisationerna är och har alltid varit advokater.

Advokatförbundet har ca 1 850 medlemmar som har yrkesbeteckningen advokat (på finska asianajaja). Ungefär 600 advokater arbetar på advokatbyråer. Omkring 120 advokater är offentliga rättsbiträden. Rättshjälpsbyråerna har också över 100 offentliga rättsbiträden anställda som inte är medlemmar av advokatförbundet.

Advokater som har uteslutits ur advokatförbundet efter disciplinära åtgärder kan fortsätta utöva sitt yrke under en annan yrkesbeteckning. En sådan yrkesutövare verkar dock utan advokats skyldigheter och utanför advokatförbundets tillsyn.

En finsk medborgare eller en medborgare i någon annan stat inom EES-området som har fyllt 25 år kan antas som advokat under förutsättning att personen är känd för redbarhet samt i fråga om övriga egenskaper och levnadssätt är lämplig att utöva advokatverksamhet. Advokater måste uppfylla de akademiska krav som ställs i Finland för att utöva advokatyrket, ha förvärvat de kunskaper som krävs för att vara verksam som advokat samt ha erfarenhet av advokatverksamhet. Dessutom får de inte vara försatta i konkurs och deras handlingsbehörighet får inte ha begränsats.

I enlighet med internationella förpliktelser som trätt i kraft i Finland kan även en person som inte uppfyller de krav på akademiska examina och yrkesverksamhet som gäller i Finland men som i någon annan stat inom EES-området har yrkesbehörighet för advokatverksamhet godkännas som advokat. Den sökande ska då i ett prov som advokatförbundet anordnar visa att han eller hon har tillräckliga kunskaper om finsk lagstiftning och advokatverksamhet i Finland.

Som advokat kan även godkännas en person som i någon annan medlemsstat i Europeiska unionen har yrkesbehörighet för advokatverksamhet, utan att personen i fråga behöver genomgå något prov. Godkännandet som advokat utan genomgånget prov förutsätter att sökanden i minst tre års tid har varit registrerad under hemlandets yrkestitel i det advokatregister som förs av advokatförbundet och har varit kvalificerad att utöva advokatyrket i en annan medlemsstat (EU-register). Dessutom måste sökanden visa att han eller hon har bedrivit regelbunden verksamhet som advokat i Finland under minst denna period.

Rättsdatabaser

Mer information finns på webbplatsen för Finlands advokatförbund.

Rättegångsbiträden med tillstånd

Rättegångsbiträden med tillstånd är jurister som har tillstånd från rättegångsbiträdesnämnden att verka som rättegångsbiträde. Rättegångsbiträden med tillstånd ska följa yrkesetiska regler som motsvarar uppförandekoden när de uppträder som biträde eller rättsligt ombud i domstol. I detta hänseende står rättegångsbiträden med tillstånd under tillsyn av advokatförbundets tillsynsnämnd, rättegångsbiträdesnämnden och justitiekanslern.

Rättsdatabaser

Mer information om registret över rättegångsbiträden finns på webbplatsen för Finlands justitieministerium.

Notarius publicus

I Finland regleras de uppgifter som ingår i notarius publicus arbete i lag. Notarius publicus arbetar vid magistraterna och häradsämbetena. För att man ska kunna utnämnas till notarius publicus krävs att man har en högre juridisk examen (juris kandidat eller juris magister).

Notarius publicus uppgifter i Finland skiljer sig på många sätt från de uppgifter en sådan har i övriga Europa och i USA. I Finland är notarius publicus alltid anställd av staten. De som arbetar som notarius publicus har dock inte detta som huvuduppgift, utan de flesta arbetar som häradsskrivare vid magistraten. Principen om avtalsfrihet på privaträttens område i Finland innebär att avtal inte behöver bekräftas av notarius publicus för att vara giltiga. Det enda privaträttsliga avtal som måste bekräftas av notarius publicus är överlåtelseavtal.

Notarius publicus bestyrker bland annat namnteckningar, kopior av intyg och meritförteckningar. Notarius publicus kan också bestyrka handlingar med en apostill, ett intyg som bekräftar att undertecknaren av en viss handling har den tjänsteställning som nämns i handlingen och är behörig att utfärda en sådan handling.

Övriga juristyrken

Utsökningsmyndigheter

Utsökningsverket i Finland är ett ämbetsverk som lyder under justitieministeriet och som ansvarar för oberoende utövande av föreskrivna verkställighetsuppgifter. Utsökning är en del av rättsväsendet och grundas på lagstiftningen. Verkställighetsuppgifter omfattar bland annat indrivning av fordringar, vräkningar och säkringsåtgärder. Utsökningsmyndigheter handlar opartiskt och tar hänsyn till både borgenärens och gäldenärens rättigheter. Utsökningsverkets nätverk med 64 verksamhetsställen täcker hela Finland.

Utmätningsmän är en överordnad term för tjänstemän som utför verkställighetsuppgifter. En utmätningsman har självständiga verkställighetsbefogenheter.

 

Enligt lagen är utmätningsmännen

  • utsökningsinspektörer inom basverkställighet,
  • utsökningsöverinspektörer inom omfattande verkställighet och specialverkställighet,
  • häradsfogdarna, som verkar som deras chefer,
  • ledande häradsfogdar.
  • På Åland är titlarna utsökningsöverinspektör samt landskapsfogde.
  • Även riksfogden, som leder hela Utsökningsverket, samt biträdande riksfogden är i lagen definierade utmätningsmän.

Det finns också andra rättsliga titlar vid Utsökningsverket, t.ex. ekonomisk rådgivare, specialsakkunnig, förvaltningsfogde och ledande förvaltningsfogde.

Största delen av indrivningen av fordringar sköts med hjälp av elektroniska indrivningsmetoder vid verksamhetsenheten för basverkställighet, vilket inte kräver fysiska möten med gäldenärerna.

De fem regionala verksamhetsenheterna för omfattande verkställighet ansvarar inom sina respektive områden, t.ex. försäljning av utmätt egendom och andra, mer krävande verkställighetsuppgifter.

Den riksomfattande enheten för specialverkställighet sköter verkställighetsuppgifter som kräver mycket utredningar och tid, deltar i myndighetssamarbete och i bekämpningen av grå ekonomi och ekonomisk brottslighet.

Utsökningsverkets centralförvaltning ansvarar för administrativ styrning, utvecklingen av och tillsyn och kontroll över utsökningsverksamheten. Centralförvaltningen ansvarar också för hela ämbetsverkets resultat och effektivitet.

Centralförvaltningen deltar inte i enskilda verkställighetsuppgifter, utan alla enheter för verkställighet verkar självständigt. Behörigheten i enskilda utsökningsärenden hör alltid till den utmätningsman som sköter ärendet, och centralförvaltningen kan t.ex. inte ändra beslut som fattats i ett enskilt utsökningsärende.

Mer information finns på webbplatsen för Utsökningsverket

Senaste uppdatering: 19/05/2024

Sidans nationella språkversion sköts av respektive medlemsland. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Europeiska kommissionen fritar sig från allt ansvar för information och uppgifter i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.