

I spansk lag kallas föräldraansvar vanligtvis patria potestad (”föräldramyndighet”). Den utgörs av de rättigheter och skyldigheter som tillkommer de personer, normalt föräldrarna, eller rättsliga enheter, som anförtrotts skyddet av barnets person eller egendom genom lagstiftning eller domstolsbeslut.
Föräldramyndigheten måste alltid utövas med barnets bästa i åtanke, i enlighet med dess personlighet och med respekt för dess fysiska och psykiska integritet. Det inbegriper följande skyldigheter och befogenheter:
Föräldrar har föräldraansvaret för minderåriga barn.
Om föräldrarna separerar, skiljer sig, avslutar sitt förhållande eller inte bor tillsammans har båda föräldrar fortsatt alla rättigheter och skyldigheter i fråga om minderåriga barn och deras egendom, utom i undantagsfall.
Om föräldrarna inte bor ihop utövas föräldraansvaret av den förälder hos vilken barnet bor. Den andra föräldern kan emellertid lämna in en ansökan med styrkta skäl till en domstol som, om den finner att det är i barnets intresse, besluta att sökanden ska utöva föräldraansvar tillsammans med den förälder hos vilken barnet bor. Domstolen kan också fördela de olika delarna av föräldraansvaret mellan föräldrarna.
Enligt spansk lag kan andra släktingar, personer eller institutioner utses att under rättslig uppsikt utöva föräldraansvar över minderåriga barn, om föräldrarna underlåter att fullgöra sin lagenliga skyldighet att ta hand om sina barn, eller om de inte gör detta på ett tillfredsställande sätt.
Om föräldrarna skiljer sig eller separerar kan föräldraansvaret fastställas antingen
Föräldraansvaret, i dess egenskap av skydd för minderåriga barn, åligger båda föräldrarna.
Vårdnaden om minderåriga barn kan ordnas på följande sätt:
I fall då myndigheterna är ansvariga för barnets omvårdnad bibehålls denna situation, och ingen av föräldrarna tilldelas vårdnad om barnet.
Hur vårdnaden konkret organiseras, beslutas från fall till fall, varvid barnets bästa sätts i första rummet.
Föräldrar som själva kommer överens om föräldraansvaret måste lämna in ett undertecknat skilsmässoavtal (convenio regulado) som innehåller alla punkter som de kommit överens om. Avtalet måste ta upp åtminstone följande:
Avtalet lämnas in tillsammans med en ansökan till behörig förstainstansdomstol. Skilsmässoavtalet inges tillsammans med ansökan till behörig förstainstansdomstol och ska ratificerats av föräldrarna i domstolen. Minderåriga barn får på domstolens initiativ yttra sig om detta anses vara av nöden eller på begäran av åklagaren, parterna, företrädare för domstolens tekniska enhet eller barnet självt. Domaren bedömer avtalet efter att ha inhämtat allmänne åklagarens yttrande
Om makarnas avtal för att hantera konsekvenserna av en annullering av äktenskap, hemskillnad eller äktenskapsskillnad inte har någon negativ inverkan på barnen godkänns det av domaren. Om parterna föreslår arrangemang för umgänge och kontakt mellan barnen och deras mor- och farföräldrar kan domaren godkänna dessa efter att ha hört mor- och farföräldrarna och fått deras samtycke.
Om ett avtal förkastas måste detta göras genom ett motiverat beslut. Då ska makarna vid behov lämna in ett nytt förslag för godkännande av domaren.
Familjemedling är det bästa alternativet för att komma fram till en överenskommelse mellan parterna utanför domstol.
För att en överenskommelse som upprättas genom medlingsförfarandet ska bli verkställbar måste den emellertid godkännas av domstol.
Denne ska om möjligt undvika att separera syskon och ska höra barnen, om de anses ha tillräckligt omdöme för detta. Domaren kan fatta beslut om barn i följande frågor:
I regel har föräldrarna delat föräldraansvar. Det innebär att föräldrarna delar befogenheten att fatta beslut om och hantera frågor som rör ett minderårigt barn, även när bara en av föräldrarna har tilldelats vårdnaden om barnet.
Om föräldrarna inte kan komma överens om beslut som kan eller bör fattas om ett minderårigt barn – exempelvis om skolgång och utbildning, såsom att välja skola eller fritidsaktiviteter, sjuk- och hälsovård, såsom val av läkare, personliga frågor, såsom val av namn eller religiös uppfostran, eller val av plats eller land där de minderåriga barnen ska bo – kan var och en av föräldrarna vända sig till domstol för ett avgörande.
Domstolen hör båda föräldrar, och även barnet (om dess omdöme anses tillräckligt) och fattar sedan beslut om att antingen fadern eller modern har rätt att bestämma i frågan. Om konflikter återkommer eller något annat allvarligt hinder för utövandet av föräldraansvar uppkommer, kan domaren tilldela en av föräldrarna fullständig eller partiell befogenhet att fatta beslut, eller fördela denna befogenhet mellan föräldrarna. Beslut om alla åtgärder ovan gäller i högst två år.
Om domstolen beslutar om delad vårdnad innebär detta i praktiken att föräldrarna turas om att ha hand om den dagliga omvårdnaden om barnet enligt ett förutbestämt schema. Delad vårdnad kan ordnas på olika sätt. Normalt bor barnet en vecka i taget hos vardera föräldern, eller så delar föräldrarna upp vårdanden mellan sig under veckodagarna och har barnet hos sig varannan helg.
Föräldrarna delar på omvårdnaden under alla semester- och helgdagar.
I mål som gäller hemskillnad eller äktenskapsskillnad med båda makars samtycke är förstainstansrätten i den domkrets där makarna hade sin sista gemensamma bostad, eller där en av sökandena är bosatt, behörig.
I kontradiktoriska äktenskapsmål är den domstol behörig i den domkrets där den gemensamma bostaden är belägen. Om makarna bor i olika domkretsar kan käranden välja mellan domstolen på orten för den sista gemensamma bostaden och domstolen på den ort där svaranden bor.
Käranden kan välja att stämma svaranden som saknar fast adress eller hemvist på den ort där denne för tillfället befinner sig eller på den ort denne senast hade sin hemvist. Om domsrätten fortfarande inte kan avgöras tas saken upp i den domkrets där käranden har sin hemvist.
I förfaranden som uteslutande gäller vårdnad och försörjning av minderåriga barn, och föräldrarna inte är gifta, är förstainstansrätten på den ort där föräldrarna senast bodde tillsammans behörig. Om föräldrarna bor i olika domkretsar kan käranden välja mellan domstolen på den ort där svaranden bor eller domstolen på den ort där barnet bor.
Ett vigselintyg och i förekommande fall födelseattester för eventuella barn ska bifogas ansökan, jämte handlingar som styrker de rättigheter som åberopas. Om åtgärder söks för uppdelning av egendom måste käranden förete handlingar som medger en bedömning av makarnas, och i tillämpliga fall barnens, ekonomiska omständigheter, exempelvis självdeklarationer, lönebesked, bankutdrag, lagfartsbevis eller registreringsintyg.
I sådana fall tillämpas följande förfaranden:
När det finns ett avtal mellan parterna används förfarandet för ömsesidigt samtycke enligt artikel 777 i civilprocesslagen som används vid hemskillnad, äktenskapsskillnad och antagande av definitiva åtgärder för minderåriga barns omvårdnad och försörjning när parterna inte är gifta.
När det inte finns något avtal mellan parterna används tvistemålsförfarandet enligt artiklarna 770 och 774 i civilprocesslagen, som även används i familjemål och ärenden som gäller minderåriga barn när parterna inte är gifta.
I brådskande fall kan åtgärder enligt följande förfaranden begäras:
Interimistiska åtgärder före en ansökan om annullering, hemskillnad eller äktenskapsskillnad eller i förfaranden som gäller minderåriga barns omvårdnad och försörjning. Detta regleras i artiklarna 771 och 772 i civilprocesslagen.
Om det finns skäl att använda ett snabbförfarande kan åtgärderna i det första beslutet antas med omedelbar verkan.
Interimistiska åtgärder som är följden av ett godkännande av en ansökan i samband med äktenskapsmål eller förfaranden som gäller minderåriga barn, såsom i fallen ovan. Detta regleras i artikel 773 i civilprocesslagen.
Fullständig eller partiell rättshjälp kan beviljas om det finns bevis för att kraven för att erhålla rättshjälp uppfylls, i enlighet med rättshjälpslagen. (Se ”Rättshjälp – Spanien”).
Om ett beslut om föräldraansvar kan överklagas eller inte beror på inom ramen för vilket förfarande beslutet meddelades.
Lagen innehåller inte några föreskrifter om överklagande av beslut om tidigare interimistiska åtgärder eller interimistiska åtgärder, eller beslut om utövande av föräldraansvar.
Om ett beslut om föräldraansvar inte efterlevs kan en ansökan om verkställighet av den åtgärd eller de åtgärder som inte efterlevs inges till den förstainstansdomstol som meddelade beslutet.
Det måste anges vilken åtgärd eller vilket beslut verkställighetsansökan gäller, samt mot vilken person verkställighet begärs.
Ett beslut om föräldraansvar för barn inom äktenskap som har fattats i en medlemsstat inom ramen för ett äktenskapsmål och som är verkställbart i den medlemsstaten samt har delgetts ska godkännas i Spanien på begäran av en berörd part utan något särskilt förfarande, i enlighet med rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar. Denna förordning är tillämplig på beslut som fattas i inledda rättsliga förfaranden, på handlingar som har upprättats eller registrerats som officiella handlingar och på överenskommelser som blivit verkställbara i den medlemsstat där de ingicks före den 1 augusti 2022. Förordning 2019/1111 av den 25 juni 2019 kommer därefter att vara tillämplig.
För att begära verkställighet måste en ansökan inges till domstolen på den ort där det minderåriga barnet befinner sig och där verkställigheten ska genomföras. Ett exemplar av beslutet, vars verkställighet söks måste bifogas ansökan och måste uppfylla kraven på fastställande av äkthet, i enlighet med det standardiserade formuläret i bilaga V. En advokat och domstolsombud (procurador) måste anlitas.
För att i Spanien bestrida erkännandet av ett beslut om föräldraansvar som fattats av en domstol i en annan medlemsstat ska den berörda parten vända sig till den förstainstansrätt där ansökan om erkännande gjordes och åberopa de skäl som anges i förordning (EG) nr 2201/2003 som hindrar ett erkännande av beslutet, och så småningom de skäl som erkänns genom förordning 2019/1111.
De skäl som för närvarande kan åberopas är:
Tillämplig lag är den lag som gäller där barnet har sin hemvist, i enlighet med 1996 års Haagkonvention om behörighet, tillämplig lag, erkännande, verkställighet och samarbete i frågor om föräldraansvar och åtgärder till skydd för barn.
Den här webbsidan hör till portalen Ditt Europa.
Du får gärna lämna synpunkter på innehållet
De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.