Rätt till fortsatta skyddsåtgärder vid flytt till en annan medlemsstat
För att effektivt skydda offer för våld och trakasserier vidtar nationella myndigheter särskilda skyddsåtgärder (besöksförbud eller liknande) som bidrar till att förebygga ytterligare aggression eller angrepp. Om du har beviljats någon form av skyddsåtgärd i en medlemsstat kan det ligga i ditt intresse att fortsätta omfattas av detta skydd när du flyttar eller reser till en annan medlemsstat. Därför har EU infört en mekanism för ömsesidigt erkännande av skyddsåtgärder.
Nationella skyddsåtgärder kan vara av civilrättslig, straffrättslig eller förvaltningsrättslig natur, och varaktigheten av och tillämpningsområdet för åtgärderna samt förfarandena för att fatta beslut om dem varierar mellan medlemsstaterna. Eftersom EU-rätten har olika rättsliga grunder för ömsesidigt erkännande av civilrättsliga respektive straffrättsliga åtgärder, krävdes det två separata instrument för att garantera fri rörlighet för de tre vanligaste typerna av beslut om skyddsåtgärder inom EU. De beslut som omfattas av direktivet och förordningen rör fall där du som brottsoffer, eller potentiellt brottsoffer, skyddas genom att en person som innebär en risk förbjuds att vistas på vissa platser eller att kontakta eller närma sig dig.
Genom direktiv 2011/99/EU om den europeiska skyddsordern inrättas en mekanism som möjliggör ett erkännande av straffrättsliga skyddsåtgärder mellan medlemsstater.
Den som omfattas av ett beslut om en straffrättslig skyddsåtgärd som utfärdats i en medlemsstat kan ansöka om en europeisk skyddsorder.
Skydd beviljas genom en ny skyddsåtgärd som antas i enlighet med ett förenklat och påskyndat förfarande av den medlemsstat som du reser eller flyttar till.
Om du omfattas av en civilrättslig skyddsåtgärd som utfärdats i din hemmedlemsstat kan du använda dig av förordning (EU) nr 606/2013 om ömsesidigt erkännande av skyddsåtgärder i civilrättsliga frågor, som inrättar en mekanism som möjliggör ett direkt erkännande av beslut om civilrättsliga skyddsåtgärder mellan medlemsstater.
Detta innebär att du kan åberopa beslutet direkt i en annan medlemsstat genom att utverka ett intyg och lägga fram det för behöriga myndigheter.
Förordningen började tillämpas den 11 januari 2015.
Den här sidan sköts av Europeiska kommissionen. Informationen på denna sida avspeglar inte nödvändigtvis Europeiska kommissionens officiella ståndpunkt. Kommissionen påtar sig inte något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. Vänligen läs den rättsliga informationen för upplysningar om upphovsrätten till EU-sidor.