Makars förmögenhetsförhållanden

1 Finns det ett lagstadgat system för makars förmögenhetsförhållanden i denna medlemsstat? Vad föreskriver det?

I den luxemburgska civillagen (Code civil) föreskrivs att makarna, om det inte finns något äktenskapsförord (contrat de mariage), omfattas av den lagstadgade ordningen för makars förmögenhetsförhållanden (régime marriage) (se artikel 1400 ff. i civillagen). I förevarande fall är den tillämpliga ordningen den om egendomsgemenskap för egendom som förvärvats efter äktenskapet (communauté des biens réduite aux acquêts), som i allmänhet kallas lagstadgad giftorättsgods (communauté légale). I dessa regler görs åtskillnad mellan gemensam egendom (biens communs) och varje makes/makas separata egendom (biens propres).

All egendom som ägdes av makarna före äktenskapet förblir separat ägd. I princip utgör egendom som förvärvats under äktenskapet en del av makarnas gemensamma egendom (löner och inkomster, förmåner och inkomster från separat egendom, tillgångar som förvärvats mot betalning).

Egendom som makarna inte kan bevisa sin äganderätt till antas vara gemensam egendom.

Det finns flera undantag från denna presumtion, däribland tillgångar av personlig karaktär och strikt personliga rättigheter, som anses vara separat ägda. Till exempel betraktas kläder, familjemementon, upphovsrätt eller industriell äganderätt och krav på ersättning som separat egendom (artikel 1404 i civillagen). Tillgångar som förvärvats inom ramen för egendomsgemenskap genom arv, gåva eller legat betraktas också som separat egendom (artikel 1405 i civillagen).

https://legilux.public.lu/eli/etat/leg/code/civil/20220701

2 På vilka sätt kan makar ordna sina förmögenhetsförhållanden? Vilka är de formella kraven i detta fall?

I artikel 1387 i civillagen om principen om makars frihet föreskrivs följande: ”Lagen reglerar endast makars förmögenhetsförhållanden i avsaknad av särskilda avtal som makarna kan ingå på det sätt de finner lämpligt, förutsatt att de inte strider mot allmän moral eller följande bestämmelser”.

Makarna får avvika från den lagstadgade egendomsordningen genom att upprätta ett äktenskapsförord. Detta avtal upprättas antingen fritt eller genom att man väljer en av de på förhand fastställda formerna i civillagen.

Genom att ingå ett äktenskapsförord kan makarna upprätta en fullständig egendomsgemenskap (communauté universelle). Enligt denna ordning har makarna inte någon annan separat egendom än tillgångar som till sin natur tillhör en av makarna (personliga kläder, familjemästerskap osv.). Alla tillgångar ägs gemensamt (lös egendom, fast egendom, egendom som förvärvats under äktenskapet och som finns på dagen för äktenskapet). På samma sätt är makarnas eventuella skulder gemensamma och båda makarna är solidariskt ansvariga för dem.

I civillagen föreskrivs en andra typ av makars förmögenhetsförhållanden: separation av egendom (séparation de biens) Detta system bygger på principen att makarna inte äger gemensam egendom. All egendom tillhör den ena eller den andra maken. Varje make har därför ensam rätt att förvalta, åtnjuta och fritt förfoga över sin personliga egendom. På samma sätt förblir varje make ensam ansvarig för sina skulder (som uppkommit före eller under äktenskapet). Ett undantag gäller för skulder som någon av makarna ådragit sig för underhåll av hushållet eller uppfostran av barn. Dessa skulder är alltid bindande för båda makarna.

När det gäller formkrav upprättas äktenskapsavtalen genom en handling inför notarius publicus (acte devant notaire).

Ett äktenskapsförord eller en ändring av ett befintligt avtal måste därför alltid upprättas i form av en notariehandling i närvaro och med samtycke från alla parter (artikel 1394 i civillagen). Notarien upprättar äktenskapsförordet, ser till att det undertecknas av makarna eller de blivande makarna och ansvarar för att översända det till åklagarmyndigheten för överföring till folkbokföringsregistret. Denna formalitet är nödvändig för att göra äktenskapsförordet bindande för tredje man (t.ex. för en av makarnas borgenärer).

3 Finns det begränsningar för hur makar kan ordna sina förmögenhetsförhållanden?

Ja, vissa principer måste respekteras. Ett äktenskapsförord får inte strida mot allmän moral (artikel 1387 i civillagen), avvika från bestämmelserna om föräldraansvar, rättsförvaltning och förmyndarskap (artikel 1388 i civillagen) eller få till följd att den lagstadgade arvsordningen ändras (artikel 1389 i civillagen).

Grundreglerna (artiklarna 212–226 i e civillagen) måste respekteras fullt ut, utom i de fall där det föreskrivs att äktenskapsförord ska tillämpas. Bestämmelserna i äktenskapsförordet får inte strida mot makarnas respektive rättigheter och skyldigheter.

Bland de andra skyldigheterna har makarna en ömsesidig skyldighet att vara trogna och ge varandra hjälp och hjälp. De får inte förfoga över de rättigheter genom vilka familjens bostad är säkrad och inte heller de inredningsrätter som finns där. På samma sätt presumeras solidariskt ansvar (solidarité) för hushållens skulder.

4 Vad är de rättsliga följderna av äktenskapsskillnad, hemskillnad eller annullering av äktenskap?

a) Äktenskapsskillnad (divorce) (skilsmässa) löser äktenskapet och innebär att makarnas förmögenhetsförhållanden likvideras (liquidation) och delas upp (partage). Äktenskapsförordet är inte längre giltigt och parternas förmögenhetsförhållanden regleras av den allmänna lagen om förpliktelser och samäganderätt.

Den domstol som prövar äktenskapsskillnaden kan bevilja båda makarna underhållsbidrag (pension alimentaire). Underhållsbidraget fastställs på grundval av den underhållsberättigades behov och den andra makens betalningsförmåga.

Om en make har övergett eller minskat sin yrkesverksamhet under äktenskapet (t.ex. för att ta hand om barn) har han eller hon under vissa förutsättningar rätt att kräva den andra maken för att göra ett retroaktivt köp från det allmänna pensionsförsäkringssystemet.

Om ett eller flera barn i äktenskapet är yngre än tolv år den dag då skilsmässan beviljas kan den make som utövar föräldraansvaret (autorité parentale) (ensam eller tillsammans med den andra föräldern) och med vilken barnen har hemvist begära att domstolen beviljar dem rätt att stanna kvar i äktenskapet. Det faktum att bostaden kan tillhöra den andra maken hindrar inte denna tilldelning.

I princip ändrar inte föräldrarnas skilsmässa de villkor under vilka de utövar föräldraansvaret, vilka fortsätter att utövas gemensamt av båda föräldrarna. Domstolen ger endast den ena av de två föräldrarna vårdnaden om det ligger i barnets intresse.

b) Myndigheter som vill separera, men som ännu inte vill skilja sig, kan välja hemskillnad (séparation de corps). Lagligen separerade makar är inte längre skyldiga att bo tillsammans, men hemskillnad innebär alltid att egendomen separeras, vilket i sin tur innebär att egendomsgemenskapen upplöses. Övriga skyldigheter och skyldigheter som följer av äktenskapet kvarstår.

Även om hemskillnad upphör när makarna förenas är de fortfarande föremål för separering av egendom, såvida man inte kommer överens om en ny äktenskapsordning.

c) Ogiltigförklaring av äktenskapet (annulation du mariage) medför att äktenskapet upphävs retroaktivt. Makars förmögenhetsförhållanden anses aldrig ha existerat. Äktenskapets rättigheter och skyldigheter försvinner och de berörda personerna anses ha levt tillsammans som samboende par.

5 Vilka är följderna för makars förmögenhetsförhållanden om en av dem avlider?

Om en av makarna avlider upplöses egendomsgemenskapen. Det är nödvändigt med ett dubbelt avslut: ett avslut av makars lagstadgade eller avtalade ordning för förmögenhetsförhållanden och därefter av den efterlevande makens arvsrätt.

Om inte annat föreskrivs och om den avlidne lämnar barn eller avkomlingar till dessa barn, har den efterlevande maken rätt att ärva antingen det minimibelopp som ett barn som fötts inom äktenskapet har laglig rätt till, vilket måste uppgå till minst en fjärdedel av kvarlåtenskapen, eller nyttjanderätten till den egendom som makarna gemensamt bebott och dess inredning, förutsatt att egendomen ägdes av den avlidne i sin helhet eller gemensamt av den avlidne och den efterlevande (artikel 767-1 i civillagen).

Om den avlidne varken lämnar barn eller avkomlingar till dessa barn efter sig har den efterlevande maken berättigad till full äganderätt till hela kvarlåtenskapen, om inte annat föreskrivs i testamentet (artikel 767-2 i civillagen).

6 Vilken myndighet har behörighet att besluta i mål om makars förmögenhetsförhållanden?

Bestämmelserna i lagen av den 27 juni 2018 om inrättande av en familjedomstol och om ändring av skilsmässan och föräldraansvaret (loi du 27 juin 2018 – le juge aux affaires -liales, portant réforme du skilsmässa et de l’autorité parentale), som trädde i kraft den 1 november 2018, är tillämpliga: https://legilux.public.lu/eli/etat/leg/loi/2018/06/27/a589/jo.

Familjedomstolen prövar ansökningar om makars förmögenhetsförhållanden.

En uppgörelse i godo utanför domstol är möjlig. Notarien behöver dock endast anlitas när en fastighet är föremål för fastighetsregistrering (publicité foncière).

Endast tvistemål avgörs i domstol.

7 Vilka är verkningarna av makarnas förmögenhetsförhållanden på ett rättsligt förhållande mellan en make och tredje man

I artikel 220 i civillagen, som är tillämplig oberoende av makarnas förmögenhetsförhållanden, fastställs en presumtion om solidariskt ansvar mellan makar och tredje man när det gäller hushållsskulder, medan var och en av makarna har befogenhet att ingå avtal enbart för underhåll av hushållet eller uppfostran av barn; eventuella skuld är solidariskt bindande för den andra parten.

Solidariskt ansvar ska dock inte gälla utgifter som är uppenbart orimliga med hänsyn till hushållets livsstil, transaktionens användbarhet eller inte, eller till den avtalsslutande tredje partens goda eller onda tro.

Den ska inte heller tillämpas på förpliktelser som härrör från avbetalningsköp, såvida de inte har ingåtts med båda makarnas samtycke.

En annan effekt av makarnas förmögenhetsförhållanden på rättsförhållandet mellan en make och en tredje man rör ändring av makars förmögenhetsförhållanden, som får verkan gentemot tredje man tre månader efter det att de förts in i folkbokföringsregistret. I avsaknad av denna uppgift är ändringen dock bindande för tredje man om makarna i de handlingar som ingåtts med dem förklarar att de har ändrat sina förmögenhetsförhållanden.

När det gäller tredje man får domen om äktenskapsskillnad verkan först från och med dagen för inresan eller transkriberingen. Om en av makarna är näringsidkare ska varje äktenskapsförord och varje instrument som ändrar eller ändrar makarnas förmögenhetsförhållanden inom en månad översändas till handelsregistret.

8 En kort beskrivning av förfarandet för uppdelning, däribland delning, fördelning och avveckling av makarnas egendom i denna medlemsstat

Äktenskapsförordet får ingen ytterligare verkan när det väl har upplösts.

Likvidationen av den gemensamma egendomen baseras på olika beräkningar som avgör hur stor andel av den gemensamma egendomen som ska delas samt varje makes/makas tillgångar och skulder.

Makarna återfår sin egen egendom. Därefter upprättas ett ersättningsintyg (compte des récompenses) som visar både den ersättning som varje make har rätt till från egendomsgemenskapen och den ersättning som makarna är skyldiga egendomsgemenskapen.

Delningen genomförs därefter på lika villkor, i princip, om inte annat avtalats.

Makars förmögenhetsförhållanden kan avvecklas genom uppgörelse i godo. Uppdelningen av den egendom som är föremål för fastighetsregistrering sker genom notariehandling.

Om makarna inte kommer överens om avveckling och uppdelning av makarnas förmögenhetsförhållanden upprättar en notarie, som tidigare utsetts av familjedomstolen för detta ändamål, en rapport om makarnas svårigheter och förklaringar. Domstolen, som sammanträder i plenum, avgör de återstående tvisterna mellan makarna och hänskjuter dem till notarie för att upprätta den slutliga delningsplanen (l’état liquiatif).

9 Vilket förfarande, vilka handlingar och vilken information krävs normalt för att registrera fast egendom?

Varje delning som påverkar en handling som är föremål för fastighetsregistrering genomförs genom notariehandling.

Under alla omständigheter ska alla intervivos instrument (actes entre vifs), utan eller mot betalning, som överför andra sakrätter i fast egendom (droits réels immobiliers) än förmånsrätter (privilèges) eller hypotekslån (hypothèques), överföras till kontoret för hypoteksregistret (Bureau de la Conservation des Hypothèques) i den jurisdiktion där egendomen är belägen.

Bestämmelserna i den ändrade lagen av den 25 september 1905 om transkribering av sakrätter i fast egendom (loi modifiée du 25 septembre 1905 sur la trancription des droits réels immobiliers) är tillämpliga https://legilux.public.lu/eli/etat/leg/loi/1905/09/25/n1/jo.