

Hitta information per region
Ja. Makar kan i regel fritt ingå ett avtal för att själva välja sina förmögenhetsförhållanden. Detta avtal kallas för ett äktenskapsförord (convenção antenupcial – artikel 1698 i civillagen [Código Civil]).
Om makarna däremot inte väljer några förmögenhetsförhållanden eller i vissa fall där äktenskapsförordet är ogiltigt är de lagstadgade förmögenhetsförhållandena mellan makar egendomsgemenskap (regime da comunhão de adquiridos), i enlighet med artiklarna 1717 och 1721 i civillagen.
I det här fallet ska bestämmelserna i artiklarna 1721–1731 i civillagen tillämpas för att man ska kunna fastställa vilken egendom som är gemensam och vilken som är enskild.
I vissa undantagsfall (som anges i artikel 1720 i civillagen) kan den obligatoriska ordningen vara egendomsskillnad (regime de separação de bens).
Makar kan ordna sina förmögenhetsförhållanden genom att ingå ett äktenskapsförord, där de kan välja ett av de tre olika förmögenhetsförhållanden som fastställs i civillagen, eller genom att ingå en annan överenskommelse inom ramen för gällande lagstiftning (artikel 1698 i civillagen).
Följande tre förmögenhetsförhållanden fastställs i civillagen:
Såsom anges ovan kan makarna enas om någonting annat inom ramen för gällande lagstiftning. Detta gäller när makarnas förmögenhetsförhållanden är egendomsgemenskap avseende egendom som förvärvats under äktenskapet, men makarna i ett äktenskapsförord kommer överens om att särskild fast egendom som förvärvats av den ena av dem före äktenskapet (t.ex. ett familjehem) ska bli gemensam egendom efter äktenskapet, eftersom de vill att båda ska vara ansvariga för respektive inteckning.
När det gäller formella krav ska äktenskapsförordet utformas som en officiell giltig handling som upprättas inför en notarie eller en förklaring inför en registrator (artikel 1710 i civillagen och artiklarna 189–191 i folkbokföringslagen [Código do Registo Civil]).
Äktenskapsförordet måste i regel ingås före äktenskapet. I enlighet med artikel 1714 i civillagen kan äktenskapsförordet och makarnas förmögenhetsförhållanden inte ändras efter äktenskapet, om inte något annat föreskrivs i artikel 1715 i civillagen.
Kapitel IX avsnitt III i civillagen innehåller bestämmelser som är tillämpliga på äktenskapsförord (artiklarna 1698–1716).
Bestämmelser som är tillämpliga på bröllopsgåvor och gåvor mellan makarna finns i kapitel X avsnitten I och II artiklarna 1753–1766 i civillagen.
I artikel 1720 i den portugisiska civillagen identifieras två fall där de obligatoriska förmögenhetsförhållandena mellan makar är egendomsskillnad. Det rör sig dels om när äktenskapet ingås utan att makarna genomgått en förberedande äktenskapsprocess, och dels när makarna är minst 60 år.
Förutom i dessa fall har makarna rätt att välja själva, inom ramen för tillämplig lagstiftning.
I enlighet med artikel 1688 i civillagen avslutas äktenskapet mellan makar med äktenskapsskillnad eller annullering av äktenskapet, utan att det påverkar bestämmelserna om underhållsbidrag. Hemskillnad mellan makar och deras egendom upplöser inte äktenskapet, men rättsverkningarna vid hemskillnad är mycket lika dem vid äktenskapsskillnad, vilket kommer att förklaras nedan.
När det gäller fördelning av egendom och betalning av skulder anges i artikel 1689 i civillagen att makarna eller deras respektive arvingar, när makarnas förmögenhetsförhållanden har avslutats, har rätt till sin enskilda egendom och sin andel av eventuell gemensam egendom. Den make som står i skuld till den gemensamma egendomen ska betala denna skuld.
När det gäller skulder prioriteras betalning av gemensamma skulder genom att använda den gemensamma egendomen, och det är först efter att dessa skulder har betalats som de återstående skulderna tas itu med. Om en av makarna står i skuld till den andra måste den förstnämnda betala denna skuld genom att använda sin andel av den gemensamma egendomen. Om makarna inte har någon gemensam egendom måste maken betala skulden med sin enskilda egendom.
Rättsverkningar av äktenskapsskillnad
Verkningarna av äktenskapsskillnad fastställs i artiklarna 1788–1793-A i den portugisiska civillagen.
Som en allmän regel upplöser äktenskapsskillnaden äktenskapet och har samma verkningar som en upplösning av äktenskapet vid dödsfall.
När det gäller arv förlorar den tidigare maken, i enlighet med artikel 2133 i civillagen, sin ställning som legal arvinge efter en dom om äktenskapsskillnad, även om domen avkunnas efter den andra makens död.
Enligt portugisisk lagstiftning fördelas i regel makarnas egendom först efter målet om äktenskapsskillnad. När det gäller äktenskapsskillnad efter gemensam ansökan inför folkbokföringsmyndigheten kan makarna omedelbart enas om hur deras egendom ska fördelas.
Vad gäller verkningarna av äktenskapsskillnad är den allmänna regeln att
De förmögenhetsrättsliga verkningarna av äktenskapsskillnad mellan makar är följande:
De förmögenhetsrättsliga verkningarna av äktenskapsskillnad på förhållanden mellan makar och tredje man är följande:
Angående underhållsskyldighet mellan tidigare makar anges följande i artiklarna 2016 och 2019 i civillagen:
Verkningar av hemskillnad mellan makar och deras egendom
När det gäller hemskillnad hänvisas i artikel 1794 i den portugisiska civillagen till de bestämmelser om äktenskapsskillnad som anges ovan, med ett undantag: hemskillnaden upplöser inte äktenskapet.
Utöver detta enda undantag är hemskillnadens verkningar på makarnas egendom, underhållsskyldighet och arv, i enlighet med artiklarna 1795-A, 2016 och 2133 i den portugisiska civillagen, desamma som vid äktenskapsskillnad.
Rättsverkningar av annullering av äktenskap
Det finns en skillnad mellan annullering av äktenskap och ett obefintligt äktenskap.
Ett obefintligt äktenskap har, enligt artiklarna 1628–1630 i civillagen (t.ex. om det helt saknas en förklaring av en eller båda makarna), inga verkningar.
När det gäller annullering av ett borgerligt äktenskap, enligt artikel 1631 i civillagen (t.ex. om det finns rättsliga hinder eller förklaringen är felaktig), är verkningarna enligt artikel 1647 i civillagen följande:
Dessa regler gäller för annullering av katolska äktenskap som ingås genom kyrkliga myndigheter och tillämpas fram till dess att domen registreras i folkbokföringen, under förutsättning att det katolska äktenskapet finns registrerat.
I artiklarna 1649 och 1650 i civillagen föreskrivs särskilda påföljder avseende egendom om det rör sig om ett äktenskap mellan minderåriga eller ett äktenskap genom vilket rättsliga hinder åsidosätts, såsom i följande fall:
Makars förmögenhetsförhållanden avslutas vid någon av makarnas död, såsom fastställs i artikel 1788 i civillagen.
Den gemensamma egendomen ska då fördelas. Den avlidnes egendom omfattar hans eller hennes enskilda egendom och, i tillämpliga fall, hans eller hennes andel av den gemensamma egendomen, i enlighet med artikel 2024 i civillagen.
Den efterlevande maken är i regel den legala arvingen och åtnjuter en avsatt andel av arvet, oberoende av om det finns ett testamente (artiklarna 2131 och 2133 eller 2158 och 2159 i civillagen, enligt vad som är tillämpligt).
Enligt villkoren i artikel 2103-A i den portugisiska civillagen har den efterlevande när egendomen fördelas dessutom nyttjanderätt till familjehemmet samt dess inredning och bohag. Om detta överstiger den efterlevandes andel vad gäller både arv och gemensam egendom ska han eller hon ersätta de andra arvingarna.
I enlighet med artiklarna 1698 och 1700.3 i civillagen kan maken, om förmögenhetsförhållandena är egendomsskillnad, emellertid avstå från sin ställning som arvinge i äktenskapsförordet.
Domstolar, folkbokföringskontor och notarier har i förekommande fall behörighet att besluta i frågor som rör makars egendom om någon av nedanstående situationer uppstår.
Enligt portugisisk lagstiftning ska principen om oföränderlighet tillämpas på äktenskapsförord och förmögenhetsförhållande, vilket fastslås i artikel 1714 i civillagen. Det innebär att förmögenhetsförhållandet ska fastställas i ett äktenskapsförord, som undertecknas innan äktenskapet ingås, om makarna i framtiden skulle vilja enas om ett förmögenhetsförhållande och därmed avvika från det lagstadgade förmögenhetsförhållandet (artikel 1710 i civillagen). Det är inte tillåtet för makarna att ändra eller upphäva äktenskapsförordet under äktenskapet. De situationer som anges i artikel 1715 i civillagen (t.ex. vid hemskillnad som rör egendom eller personer och egendom) utgör undantag från principen om oföränderlighet.
De föreskrifter som rör förmögenhetsförhållandet ska anges i äktenskapsförordet (artikel 1698 i civillagen). Det finns krav på format och tillkännagivande för att ingå ett äktenskapsförord. När det gäller formaliakrav ska äktenskapsförord för att vara giltiga, enligt artikel 1710 i civillagen, ingås genom att ett uttalande inlämnas till ett folkbokföringskontor eller i form av en giltig handling som tecknas inför en notarie. När det gäller kraven på tillkännagivande ska äktenskapsförord, för att vara giltiga i förhållande till tredje man, registreras enligt artikel 1711.1 i civillagen. Vid tillämpningen av ovanstående betraktas makarnas arvingar och andra parter i äktenskapsförordet inte som tredje man. Registrering av äktenskapsförordet innebär inte att kravet på att registrera den egendom som anges i det frångås. Det finns även en tidsfrist som ska efterlevas: Äktenskapsförordet ska undertecknas före äktenskapet, men om det går mer än ett år mellan det datum då äktenskapsförordet undertecknas och datumet för inledande av äktenskapet blir äktenskapsförordet ogiltigt, enligt vad som fastställs i artikel 1716 i civillagen.
Den information som anges ovan finns även tillgänglig i följande europeiska förordningar: Effekt av folkbokföringskontorens och notariernas verksamhet,tillgänglig på portugisiska och engelska på https://www.redecivil.csm.org.pt/os-regulamentos-europeus-impacto-na-atividade-registal-e-notarial/
Vid äktenskapsskillnad, hemskillnad eller annullering av äktenskapet varierar det vilket organ som har behörighet att hantera fördelningen av egendom och tillämpningen av respektive förmögenhetsförhållande, beroende på huruvida makarna är eniga om hur deras egendom ska fördelas.
Om makarna är eniga om hur deras egendom ska fördelas vid äktenskapsskillnad eller hemskillnad är det behöriga organet för hanteringen av dessa ärenden folkbokföringsmyndigheten. I detta fall kan två situationer uppstå: Vid äktenskapsskillnad eller hemskillnad i samförstånd är folkbokföringskontoren behöriga att hantera äktenskapsskillnaden eller hemskillnaden och kan, inom ramen för dessa förhandlingar, godkänna avtalet om uppdelning, hantera betalningen av skattemässiga skyldigheter och ändra uppgifterna i fastighetsregistret till följd av uppdelningen. Vid äktenskapsskillnad eller hemskillnad som inte ansöks om i samförstånd, i vilket fall det behöriga organet är distriktsdomstolens familje- och ungdomsavdelning (Tribunais de Família e Menores), om parterna enas om uppdelningen efter äktenskapsskillnaden eller hemskillnaden, är folkbokföringskontoren behöriga att hantera uppdelningen, betalningen av skattemässiga skyldigheter och ändringar av fastighetsregistret till följd av uppdelningen. Denna rättsliga ram fastställs i artiklarna 272-A och 272-B i folkbokföringslagen (Código de Registo Civil). Praktisk information om denna tjänst och dess kostnader finns på https://justica.gov.pt/Servicos/Balcao-Divorcio-com-Partilha.
Om parterna efter äktenskapsskillnaden eller hemskillnaden kommer överens om fördelningen av egendomen kan de teckna en giltig handling inför en notarie. I sådana fall är notarien skyldig att registrera den fasta egendomen inom två månader och parterna måste uppfylla sina skattskyldigheter inom samma tidsfrist (artiklarna 8-B och 8-C i lagen om fastighetsregistret [Código do Registo Predial]).
Om makarna inte kan enas om uppdelningen vid äktenskapsskillnad, hemskillnad, ogiltigförklaring eller annullering av äktenskapet ska ett inventeringsförfarande inledas på begäran av någon av parterna. Domstolarna har exklusiv behörighet över inventeringsförfarandet i de situationer som anges i artikel 1083.1 i civillagen (t.ex. när inventeringen är beroende av andra rättsliga förfaranden). I övriga situationer kan inventeringsförfarandet begäras på initiativ av den berörda part som inleder förfarandet eller i samförstånd mellan alla berörda parter, i domstol eller inför en av de notarier som finns förtecknade under artikel 1 i bilagan till lag nr 117/19 av den 13 september 2019, enligt artikel 1083.2 i civillagen. Notarien handlägger ärendet med hjälp av hanteringssystemet https://www.inventarios.pt/
Enligt artiklarna 1682 och 1683 i civillagen ska en make i en del fall ha den andra makens samtycke för att ingå vissa avtal med tredje man. Huruvida samtycke behövs beror på makarnas förmögenhetsförhållanden (t.ex. egendomsskillnad eller egendomsgemenskap), deras befogenheter inom ramen för förmögenhetsförhållandena (t.ex. gemensam förvaltning av viss egendom), egendomens art (t.ex. familjehem eller gemensam egendom) eller avtalets art (t.ex. köpe- och försäljningsavtal eller mottagande av gåvor).
Om den andra maken inte ger sitt samtycke får det följande konsekvenser för tredje man enligt artikel 1687 i civillagen:
Om makarna enas om ett avtal för fördelningen kan det godkännas av ett folkbokföringskontor eller i form av en giltig handling som tecknas inför en notarie, enligt vad som är tillämpligt i de situationer som avses i svaret på fråga 6 ovan.
Om makarna inte kan enas om ett avtal för fördelningen inleds ett inventeringsförfarande i domstolen eller inför en notarie, enligt beskrivningen i svaret på fråga 6.
Det rättsliga inventeringsförfarandet regleras av bestämmelserna i bok V, avdelning XVI (artiklarna 1082–1130) i civillagen, som gäller i tillämpliga delar för den notariella inventeringen (artikel 2 i bilagan till lag nr 117/19 av den 13 september 2019).
Inventeringsförfarandet omfattar följande skeden: det inledande skedet, invändning och bekräftelse av ansvar, förberedande förhör av de berörda parterna, prövning av sakfrågan och förhör av de berörda parterna, förteckning över uppdelningen och ratificering av domen, åtgärder som vidtas efter ratificeringen av domen.
Den som ansöker om registrering av fast egendom ska lämna in en ansökan om registrering till fastighetsregistrets kontor och bifoga handlingar som bevisar de uppgifter som finns angivna i fastighetsregistret. De handlingar som vanligtvis krävs är en offentlig handling, ett intyg om egendom, bevis för betalning av stämpelskatt och kommunal fastighetsskatt samt ett intyg om hävande av hypotek, i tillämpliga fall. Om dessa handlingar redan har registrerats i fastighetsregistret behöver endast hänvisningar till dem anges.
Om ansökan lämnas in av den sökandes ombud ska även dennes fullmakt bifogas ansökan. Enligt artikel 39 i lagen om fastighetsregistret behöver emellertid inte advokater, notarier och juridiska ombud bifoga en fullmakt för att ansöka om registrering.
Sökande som har ett digitalt certifikat (medborgare med portugisisk legitimation samt advokater, notarier och juridiska ombud som är registrerade i lämplig yrkesorganisation) kan lämna in ansökan om registrering av fast egendom och lägga till de handlingar som krävs via internet. Sökande som inte har ett digitalt certifikat kan lämna in sin ansökan personligen till fastighetsregistrets kontor eller skicka den per post.
Information om registreringsförfarandet och kostnaden för det finns på
https://justica.gov.pt/Servicos/Pedir-registo-predial
Den portugisiska civillagen och övriga lagar som det hänvisas till ovan, i deras nuvarande lydelse, finns (på portugisiska) på
http://www.pgdlisboa.pt/leis/lei_main.php
Avslutande anmärkning:
Detta faktablad innehåller allmän information. Det är inte uttömmande eller bindande för kontaktpunkten, det europeiska rättsliga nätverket på privaträttens område, domstolarna eller någon annan. Den senaste versionen av tillämplig lagstiftning ska alltid läsas. Denna information kan inte ersätta juridisk rådgivning från en jurist.
De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.