Vad kostar det?

Familjerätt – äktenskapsskillnad

Familjerätt – vårdnad om barn

Familjerätt – underhåll

Handelsrätt – avtal

Handelsrätt – ansvar

Regelverk för juristernas arvoden i Tyskland

Advokater

I Tyskland tas advokatarvoden antingen ut enligt lagen om advokatarvoden (Rechtsanwaltsvergütungsgesetz, RVG) eller på grundval av ett avtal mellan advokaten och dennes klient. Ett avtal om arvoden kan alltid ingås som ett alternativ till de lagstadgade arvodena. Avtalet ska vara förenligt med bestämmelserna i § 49b i den federala advokatlagen (Bundesrechtsanwaltsordnung, BRAO) och i §§ 3a–4b i RVG. Om advokaten företräder klienten i domstol får det avtalade arvodet inte vara lägre än det lagstadgade.

I ersättningstabellen som bifogas RVG (bilaga 1 till RVG) föreskrivs antingen värderelaterade arvoden, fasta arvoden eller arvodesintervall för olika juridiska tjänster. Arvodets storlek bestäms normalt utifrån värdet på fordran. I bilaga 2 till RVG anges arvodena för olika fordringsvärden. Arvodesintervall för ett fordringsvärde anger det högsta och lägsta arvode som kan faktureras. Ett lämpligt arvode fastställs inom det relevanta intervallet. Då tar man hänsyn till arbetets omfattning och svårighetsgrad, ärendets betydelse, klientens ekonomiska situation och särskilda ansvarsrisker för advokaten. Arvodesintervallen tillämpas inom ett antal specialområden, särskilt brottmål och socialrättsliga frågor.

Delgivningsmän/exekutionstjänstemän

Delgivningsmän/exekutionstjänstemän (Gerichtsvollzieher) debiterar endast de avgifter som föreskrivs i kostnadsföreskrifterna för delgivningsmän/exekutionstjänstemän (Gerichtsvollzieherkostengesetz, GvKostG). Ett fast arvode föreskrivs för varje individuell tjänst som delgivningsmannen/exekutionstjänstemannen utför.

Fasta kostnader

Fasta kostnader i civilrättsliga förfaranden

Fasta kostnader för parter i civilrättsliga förfaranden

I civilrättsliga förfaranden är det vanligtvis fordrans värde som avgör hur stora domstolsavgifterna blir. I tvistemål fastställs de enligt lagen om domstolsavgifter (Gerichtskostengesetz, GKG) och lagen om domstolsavgifter i familjemål (Gesetz über Gerichtskosten in Familiensachen, FamGKG). Avgiftssatserna anges i kostnadstabellen (bilaga 1 till de relevanta rättsakterna), medan bilaga 2 innehåller en tabell som anger arvodenas storlek i förhållande till fordrans värde.

• För allmänna civilrättsliga förfaranden och förfaranden som rör familjekonflikter, särskilt mål om underhållsskyldighet, är avgiftssatsen 3,0. För äktenskapsmål är avgiftssatsen 2,0 och för ärenden som rör barn, inbegripet föräldrars vårdnad och umgängesrätt, är avgiftssatsen 0,5. Underlag för rättegångsavgiften (förfarandets värde) fastställs enligt följande: I äktenskapsmål fastställer domstolen förfarandets värde efter eget gottfinnande och tar då hänsyn till målets omfattning, ärendets betydelse och båda makarnas inkomster. Vanligtvis motsvarar det tre månaders nettoinkomst. I familjemål beror förfarandets värde normalt sett på fordrans värde. I ärenden som rör underhåll är värdet högst det begärda underhållsbeloppet, och som mest det sammanlagda beloppet under ett års tid. Eventuella utestående belopp fram till ansökningsdagen kommer också att beaktas.
• I ärenden som rör barn, även föräldrarnas vårdnad och umgängesrätt, är förfarandets värde 4 000 euro.

Om ingen överenskommelse nås fastställs advokatarvodet på grundval av fordrans värde. I regel motsvarar det förfarandets värde. I lagen om advokatarvoden (Rechtsanwaltsvergütungsgesetz, RVG) anges exakt hur arvodena ska beräknas, och till vilka satser, för vissa förfaranden. I bilaga 2 till RVG anges arvodenas storlek i förhållande till värdet på fordran.

För civilmål i första instans erhåller advokater vanligtvis ett domstolsarvode på 1,3 gånger avgiftssatsen och ett konsultarvode på 1,2 gånger avgiftssatsen. För ett förlikningsavtal i första instans erhåller advokater dessutom ett förlikningsarvode på 1,0 gånger avgiftssatsen.

När ska fasta kostnader betalas i civilrättsliga förfaranden?

I vanliga civilrättsliga ärenden, liksom i underhålls- och äktenskapsmål, ska domstolsavgifterna betalas samtidigt som talan väcks eller ansökan lämnas in. I familjemål ska de däremot betalas när förfarandet avslutas. Advokatarvodena betalas vanligtvis när uppdraget upphör, om inte annat avtalats. Advokaten har emellertid rätt att kräva förskottsbetalning i enlighet med vad som anges i lagen.

Fasta kostnader i brottmål

Fasta kostnader i brottmål

Kostnaderna i brottmål faktureras först efter det att den slutliga domen har avkunnats. Domstolsavgifterna fastställs utifrån påföljdsbeloppet och varierar mellan 11 000 och 15 540 euro i första instans. Om inget särskilt avtal har ingåtts med advokaten har denne rätt att ta ut arvode som såväl försvarsadvokat som företrädare för andra berörda parter. Dessa arvoden anges inom en viss ram.

När ska fasta kostnader betalas i brottmål?

Domstolsavgifterna ska betalas efter det att domen avkunnats. Advokatarvodena betalas vanligtvis när uppdraget upphör, om inte annat avtalats. Advokaten har emellertid rätt att kräva förskottsbetalning i enlighet med vad som anges i lagen.

Fasta kostnader i författningsrättsliga förfaranden

Kostnader för parterna

I allmänhet kostar det inget att lämna in ett författningsbesvär till förbundsförfattningsdomstolen (Bundesverfassungsgericht). Detta gäller dock inte om klagomålet lämnas in med missbruk som avsikt (enligt § 34 i lagen om förbundsförfattningsdomstolen [Bundesverfassungsgerichtsgesetz]). Det är endast om det krävs en förhandling vid förbundsförfattningsdomstolen (enligt §22 i lagen om förbundsförfattningsdomstolen) som man måste företrädas, företrädesvis av en advokat.

När ska fasta kostnader betalas i författningsrättsliga förfaranden?

Advokatarvoden för förfaranden vid författningsdomstolen betalas vanligtvis när uppdraget upphör, om inte annat avtalats. Advokaten har dock rätt att kräva förskottsbetalning.

Förhandsinformation från advokater och andra juridiska ombud

Parternas rättigheter och skyldigheter

Advokater är skyldiga att ge sina klienter fullständig information och rådgivning, och de måste då framhålla det säkraste och mest riskfria sättet att uppnå det eftersträvade målet. Klienterna ska informeras om alla risker som är förknippade med ärendet, så att de kan fatta ett välgrundat beslut. Advokater måste svara fullständigt och sanningsenligt på klientens frågor. Innan de väcker talan måste de informera klienten om utsikterna och riskerna med förfarandet, och även om kostnaderna.

Advokater har en särskild skyldighet att tillhandahålla information i följande fall:

• Om arvodet baseras på fordrans värde ska advokaten göra klienten uppmärksam på detta innan han eller hon instrueras att agera (§ 49b femte stycket i den federala advokatlagen, BRAO). Om ett avtal om arvode ingås ska advokaten påpeka att det endast är de lagstadgade arvodena som kommer att ersättas om det är motparten som ska betala kostnaderna (§ 3a första stycket tredje meningen i lagen om advokatarvoden, RVG).
• Innan en advokat ingår ett avtal om att företräda en klient inför en arbetsdomstol måste han eller hon uppmärksamma klienten på att dennes kostnader för rättegången inte kommer att ersättas (§ 12a första stycket andra meningen i lagen om arbetsdomstolar [Arbeitsgerichtsgesetz]).

Hur kostnader fastställs – rättslig grund

Var hittar jag information om bestämmelser om kostnader i Tyskland?

Information om kostnadslagstiftningen i Tyskland kan antingen köpas hos bokhandlare eller laddas ner gratis online i den senaste versionen.

På vilka språk kan jag få information om bestämmelser om kostnader i Tyskland?

Merparten av den information som finns tillgänglig om kostnadslagstiftningen i Tyskland är på tyska.

Var hittar jag mer information om kostnaderna?

Webbinformation om kostnader

Gällande versioner av lagstiftningen finns på webbplatsen https://www.gesetze-im-internet.de/. Du kan söka på respektive lags förkortning (GKG, FamGKG, GNotKG, GvKostG och RVG) om du vill hämta lagtexten.

Var offentliggörs information om tidsåtgången för vissa förfaranden?

Den federala statistikbyrån (Statistisches Bundesamt) offentliggör årliga statistiska rapporter om rättskipningen. Rapporten om tvistemålsdomstolar innehåller till exempel uppgifter om hur lång tid de civilrättsliga förfarandena tagit runtom i hela Tyskland. Uppgifterna är uppdelade efter delstat (Land) och regionöverdomstol (Oberlandesgericht). Det finns även separat information för distriktsdomstolar (Amtsgerichte) och delstatsdomstolar (Landgerichte) samt för förfaranden i första och andra instans. Rapporten innehåller separata statistiska uppgifter om förfarandenas längd inom vissa rättsområden, t.ex. medicinskt ansvar, trafikolyckor och reseavtal.

Var hittar jag information om de ungefärliga kostnaderna för olika typer av domstolsförfaranden?

Det finns böcker om de genomsnittliga kostnaderna i civilrättsliga förfaranden. Dessa böcker kan omfatta olika aspekter, bland annat rättsliga grunder, strategier för kostnadskontroll, fallstudier och praktiska exempel. Utöver detta finns det olika kalkylatorer online, t.ex. på delstaten Nordrhein-Westfalens e-juridikportal, som kan användas för att beräkna avgifterna för ett förfarande i förväg.

Moms

Var hittar jag information om moms? Vilka momssatser gäller?

Domstolar och delgivningsmän/exekutionstjänstemän är inte skyldiga att betala moms. Advokater tar dock ut moms på 19 %. Detta belopp beräknas separat som kostnader och ingår inte i deras arvode.

Rättshjälp

Tillämplig inkomstgräns inom civilrätt

Alla som inte har råd med hela eller delar av rättegångskostnaderna kan ansöka om rättshjälp. De personliga och ekonomiska förhållandena ska då beaktas. Det måste finnas en chans att den som ansöker om rättshjälp vinner den planerade rättstvisten, och rättegången får inte inledas utan skälig anledning. I den mån det är rimligt ska dock den som väcker talan först och främst använda sina egna tillgångar. Rättshjälp kan beviljas antingen med eller utan skyldighet att betala tillbaka den (i delbetalningar) beroende på personens inkomst. Det tyska justitieministeriet har publicerat broschyren Rättslig rådgivning och rättshjälp (Beratungshilfe und Prozesskostenhilfe), där man kan hitta svar på vanliga frågor genom exempel.

Gällande inkomsttröskel för tilltalade i brottmålsprocesser

I brottmålsprocesser finns det olika regler när det gäller de tilltalades inkomster. Det finns inga fasta inkomstgränser för svaranden, till skillnad från rättshjälpen för sökande. I stället är det andra kriterier som man tar hänsyn till för att avgöra om de svarande ska få ekonomiskt stöd.

Gällande inkomsttröskel för brottsoffer i brottmålsprocesser

Om en person har utsatts för ett brott beror rättshjälpen på hans eller hennes inkomst. Hänsyn tas då till hur stora kostnaderna för ärendet förväntas bli och till sökandens personliga omständigheter, t.ex. underhållsskyldighet och boendekostnader. Inkomsttrösklarna är flexibla. Ibland kan rättshjälp även beviljas med en skyldighet att betala tillbaka den i delbetalningar.

Övriga villkor för beviljande av rättshjälp till brottsoffer

Särskilda bestämmelser gäller för personer som blivit offer för allvarliga, uppsåtliga våldshandlingar. De kan ansöka om rättsligt bistånd utan kostnad oavsett hur deras ekonomiska situation ser ut.

Övriga villkor för beviljande av rättshjälp till tilltalade

För svaranden finns det vissa villkor som också måste uppfyllas om de ska få rättshjälp. De avser inte personens inkomst utan i stället de rättsliga omständigheterna, såsom hur allvarlig anklagelsen är, vilken påföljd som kan förväntas, situationens komplexitet och huruvida svaranden kan försvara sig själv eller ej. Domstolen utser alltid en advokat om svaranden är frihetsberövad, eller om denne måste inställa sig i domstol för att ett beslut om frihetsberövande eller placering ska kunna fattas.

Kostnadsfria domstolsförhandlingar

Enligt § 183 i lagen om socialdomstolar (Sozialgerichtsgesetz, SGG) ska biståndsberättigade personer inte betala kostnaderna för förfaranden vid socialdomstolar (Sozialgerichte). Detta gäller försäkrade personer, biståndsberättigade personer (även personer som får efterlevandepension), personer med funktionsnedsättning eller deras arvingar, om de är part i målet i egenskap av sökande eller svarande. Enligt § 184 i SGG ska alla som inte omfattas av § 183 betala en avgift för varje tvist. Avgifterna uppgår till 150 euro vid socialdomstolarna, 225 euro vid delstatssocialdomstolarna (Landessozialgerichte) och 300 euro vid förbundssocialdomstolen (Bundessozialgericht). § 197a i SGG föreskriver att avgifterna i vissa fall ska betalas enligt lagen om domstolsavgifter. Detta är fallet om varken sökanden eller svaranden i ett mål omfattas av § 183 i SGG. Följande gäller i brottmålsprocesser: Om svaranden frikänns, om målet inte går till rättegång eller om förfarandet mot svaranden avslutas ska staten i enlighet med §467 i StPO ersätta den svarande för de nödvändiga utgifter denne haft. Om den tilltalade döms är grundprincipen att han eller hon själv ska stå för kostnaderna för förfarandet. Detta gäller även arvodet till den advokat som domstolen utsett i enlighet med § 465 i StPO.

När betalar den förlorande parten den vinnande partens kostnader?

Den part som förlorar målet ska stå för motpartens rättegångskostnader. Detta inbegriper domstolsavgifter, den andra partens lagstadgade advokatarvoden och utgifter, resekostnader och förlorad inkomst på grund av närvaro i domstol. Dessa kostnader måste ha varit nödvändiga för att parten skulle kunna försvara sina rättigheter på ett bra sätt eller försvara sig mot ett skadeståndskrav.

Sakkunnigas arvode

Arvodet för sakkunniga som utses av domstol beräknas utifrån en fast timtaxa i enlighet med lagen om rättsliga arvoden och ersättning (Justizvergütungs- und -entschädigungsgesetz, JVEG). Det är parterna i förfarandet som ska stå för dessa kostnader.

Om en part själv utser en sakkunnig för att förbereda sig inför en rättstvist ingår kostnaderna för detta inte i de rättegångskostnader som fastställs i domen. Ersättning för dessa kostnader måste begäras separat. Om en part har anlitat en sakkunnig för att ge rådgivning under förfarandets gång beror ersättningen på hur nödvändigt detta var för målet i fråga.

Ersättningen till en sakkunnig som domstolen har utsett för att vittna ska betalas av den förlorande parten. Om båda parterna delvis vinner och delvis förlorar ska de dela kostnaderna i enlighet med tvistens utgång.

Arvoden för översättare och tolkar

Tolkar och översättare som kallas in av domstolen ska få ett arvode som fastställs i enlighet med lagen om ersättningar och kompensation till rättsväsendet. Det är parterna i förfarandet som ska stå för dessa kostnader. Tolkar får ersättning per timme och översättare får ersättning per översatt textrad. I brottmålsprocesser betalar staten kostnaderna för tolkning eller översättning för de svarande eller berörda parterna. Detta gäller dock bara om tjänsterna är nödvändiga för försvaret eller för att de processuella rättigheterna ska kunna utövas.

Länkar

Justitieministeriet

Tyska advokatsamfundets medlingsgrupp

Federala familjemedlingsförbundet

Federala medlingsförbundet

Federala förbundet för medling i ekonomiska ärenden och arbetsärenden

Medlingscentralen (CfM)

Ombudsmannen för privata banker

Ombudsmannen för offentliga banker

Tyska centralbankens förlikningskommitté

Ombudsmannen för den tyska kooperativa bankgruppen

Ombudsmannen för privata kreditinstitut för bosparande

Ombudsmannen för regionala kreditinstitut för bosparande

Rådgivande kommittéer och förlikningsorgan för tyska läkarförbundet

Förlikningsorgan för rörlighet

Den federala advokatkammarens förlikningsorgan

Förlikningsorgan för turism

Förlikningsorgan för lokaltrafik i Nordrhein-Westfalen

Ombudsmannen för privata sjukvårdsförsäkringar

Förlikningsorgan för den federala tyska organisationen för begravningsentreprenörer

Förlikningsorgan för den federala nätverksbyrån

Fastighetsombudsman i det tyska fastighetsförbundet

Förlikningsorgan för handelskammare och hantverkskammare

Skiljedomsorgan för avgifter och anbud

Centralförbundet för den tyska bilhandeln

Senaste versionen av lagar

Bakgrundsmaterial

Tysklands landsrapport om undersökningen om insyn i kostnaderna  (565 Kb)