Gränsöverskridande placering av barn, däribland i fosterhem (familjehem)

1 Finns enligt er nationella lagstiftning krav på föregående samråd och godkännande före en gränsöverskridande placering av ett barn? Ange eventuella undantag.

I princip ja. En ansökan från en annan EU-medlemsstat (med undantag av Danmark) om samråd måste alltid föregå placeringen av en minderårig i Tyskland.

Detta krav omfattar i grund och botten all placering i Tyskland, dvs. även placering hos släktingar, förutsatt att placeringen grundas på ett myndighets- eller domstolsbeslut i den sändande medlemsstaten. Vid en åtgärd som inletts av en myndighet eller domstol i en annan EU-medlemsstat (med undantag av Danmark) antas därför förhandsgodkännande i regel vara nödvändigt.

Huruvida förhandsgodkännande inte behövs i vissa enskilda fall måste klargöras av den behöriga delstatliga barn- och ungdomsmyndigheten (Landesjugendamt – LJA) före placeringen.

Ett nytt godkännande måste inhämtas om placeringen utvidgas eller ändras.

2 Om krav finns på föregående samråd och godkännande, vilken myndighet är det som är har hand om samrådet och ger godkännandet?

Godkännandet lämnas av ansvarig barn- och ungdomsmyndighet i den aktuella delstat där placeringen planeras att ske. Tyskland har 16 delstater och 17 barn- och ungdomsmyndigheter (en i varje delstat och två i Nordrhein-Westfalen; en adressförteckning finns på http://www.bagljae.de/). Om det inte finns något konkret förslag på var den minderårige ska placeras ska den tyska centralmyndigheten välja barn- och ungdomsmyndigheten i det område som barnet har störst anknytning till. Alternativt anses delstaten Berlin vara behörig (§ 45 i lagen om genomförande av vissa rättsinstrument på området internationell familjerätt (Gesetz zur Aus- und Durchführung bestimmter Rechtsinstrumente auf dem Gebiet des internationalen Familienrechts) – lagen om internationell familjerätt – IntFamRVG).

3 Beskriv kortfattat hur samrådet går till och hur man får godkännandet (bl.a. vilka handlingar som behövs, tidsfrister, hur förfarandet ser ut och andra relevanta uppgifter).

Ansökan om godkännande av placeringen av en minderårig från en annan medlemsstat (med undantag av Danmark) skickas antingen direkt till den behöriga tyska barn- och ungdomsmyndigheten eller via centralmyndigheten i den andra EU-medlemsstaten till Tysklands förbundsjustitieministerium (Bundesamt für Justiz) som i så fall vidarebefordrar ansökan till den behöriga tyska barn- och ungdomsmyndigheten.

Den tyska barn- och ungdomsmyndighet som har lokal behörighet bör i regel bevilja begäran i enlighet med § 46.1 IntFamRVG om

1. genomförandet av den planerade placeringen i Tyskland är för barnets bästa, framför allt eftersom det har en särskild anknytning till Tyskland,

2. den utländska myndigheten har överlämnat en rapport och vid behov läkarintyg eller läkarutlåtanden med skälen till den planerade placeringen,

3. barnet har hörts som ett led i det utländska förfarandet, om inte ett förhör ansågs olämpligt på grund av barnets ålder eller mognadsgrad (i regel anses ett förhör som är lämpligt sett till barnets ålder och mognadsgrad och rör placeringen i Tyskland nödvändigt från och med 3 års ålder),

4. den lämpliga institutionen eller fosterfamiljen har gett sitt samtycke och det inte finns någon anledning att inte gå vidare med placeringen,

5. det godkännande som krävs enligt utlänningslagen har beviljats eller utlovats, och

6. arrangemang har gjorts beträffande beräkningen av kostnader (inklusive tillräcklig sjukvårdsförsäkring).

Barn- och ungdomsmyndigheten måste få det planerade godkännandet godkänt av familjedomstolen (Familiengericht) vid delstatsöverdomstolen (Oberlandesgericht) i vars domkrets barnet ska placeras innan den underrättar den begärande utländska myndigheten om placeringen (§ 47.1 första meningen IntFamRVG).

Efter att godkännandet har beviljats eller nekats informerar den behöriga tyska barn- och ungdomsmyndigheten den begärande utländska myndigheten, den tyska centralmyndigheten och den institution eller fosterfamilj som barnet ska placeras hos om det motiverade, slutliga beslutet (§ 46.5 IntFamRVG).

Följande uppgifter och styrkande handlingar är obligatoriska:

–       Namn, adress och telefonnummer till den behöriga utländska myndighet som placerar barnet.

–       Barnets namn, födelsedatum och nationalitet

(kopia på id-kort eller födelsebevis).

–       Placeringens (planerade) varaktighet.

–       Skäl/yrkesmässig grund för placering i allmänhet och placeringen i Tyskland i synnerhet

(inklusive tidigare domstolsbeslut).

–       Information om barnets hälsotillstånd

(i förekommande fall: läkarintyg/läkarutlåtanden).

–       Namn, adress och telefonnummer till den mottagande fosterinstitutionen/fosterfamiljen i Tyskland.

–       Fosterinstitutionens/fosterfamiljens samtycke till placeringen av barnet.

–       I förekommande fall: fastställande av huruvida den mottagande fosterfamiljen är lämplig som fosterfamilj/har en fosterfamiljslicens eller huruvida den mottagande institutionen i enlighet med tysk lag har licens för att bedriva sin verksamhet.

–       Kontaktuppgifter till vårdnadshavarna.

–       Bevis på att barnet har hörts som ett led i det utländska förfarandet, om inte ett förhör anses olämpligt på grund av barnets ålder eller mognadsgrad.

–       Klargörande av vem som ska bära kostnaderna.

–       Bevis på barnets sjuk-/ansvarsförsäkring.

Alla uppgifter och styrkande handlingar måste översättas till tyska.

Ytterligare upplysningar och/eller dokument kan begäras från fall till fall.

4 Vad är en ”fosterfamilj” enligt nationell lagstiftning i ert land?

Inom ramen för artikel 56 i Bryssel IIa-förordningen avses med denna term alla placering utanför institutioner. Detta motsvarar § 44.1 första meningen i sociallagen (Sozialgesetzbuch – SGB) – bok åtta – Barn- och ungdomars välfärd (SGB VIII): ”Varje person som önskar ta hand om ett barn eller ungdom på heltid som en del av sitt hushåll.” Detta är en fosterförälder.

5 Omfattar begreppet ”fosterfamilj” släktingar eller inte? Om ja, vilka?

Ja. I princip omfattas alla släktingar.