Cross-border placement of a child including foster family

A child may need a new family either because they are an orphan or because their parents appear unfit to care for them. Also, the term ‘foster family’ might be defined differently across EU countries.

Any type of placement of a child in a foster home with one or more individuals, or in institutional care – an orphanage or a children's home – in another EU country falls under the scope of the Brussels IIa Regulation.

A court or authority planning to place a child with a foster family or in an institution in another EU country has to consult that country’s authorities before ordering the placement. To establish what kind of consultation is necessary, the Regulation refers to national law:

  • If such a placement were to require the public authority of the State where the child is being placed to intervene if it were an internal case there, the consent of the receiving State’s authorities would need to be obtained for a similar cross-border placement prior to ordering the placement.
  • If the public authority is not required to intervene in a similar domestic case in the State where the child is being placed, then its authorities only have to be informed of the placement.

Each EU country’s national law and procedure defines the term ‘foster family’, particularly if it covers relatives.

Please select the relevant country's flag to obtain detailed national information.

Last update: 15/04/2020

This page is maintained by the European Commission. The information on this page does not necessarily reflect the official position of the European Commission. The Commission accepts no responsibility or liability whatsoever with regard to any information or data contained or referred to in this document. Please refer to the legal notice with regard to copyright rules for European pages.

Gränsöverskridande placering av barn, däribland i fosterhem (familjehem) - Tjeckien

1 Finns enligt er nationella lagstiftning krav på föregående samråd och godkännande före en gränsöverskridande placering av ett barn? Ange eventuella undantag.

I praktiken måste centralmyndigheten hos den lokala barnaskyddsmyndigheten ta reda på vilka möjligheter som finns att placera ett barn.

2 Om krav finns på föregående samråd och godkännande, vilken myndighet är det som är har hand om samrådet och ger godkännandet?

Centralmyndigheten ger sitt godkännande efter samråd med den lokala barnaskyddsmyndigheten. Godkännandet beviljas informellt i form av ett skriftligt yttrande från centralmyndigheten.

3 Beskriv kortfattat hur samrådet går till och hur man får godkännandet (bl.a. vilka handlingar som behövs, tidsfrister, hur förfarandet ser ut och andra relevanta uppgifter).

Centralmyndigheten kontaktar den lokala barnaskyddsmyndigheten (en kommunal myndighet med utökade befogenheter), som i sin tur fastställer om och var ett barn kan placeras (genom att fastställa om outnyttjad kapacitet finns hos fosterföräldrar eller i institutioner).

4 Vad är en ”fosterfamilj” enligt nationell lagstiftning i ert land?

Om ingen av föräldrarna själva kan ta hand om sitt barn kan domstolen placera barnet hos en förmyndare (om föräldrarna har fråntagits sitt föräldraansvar, om föräldraansvaret är begränsat eller ingen av föräldrarna är i livet) eller fosterförälder, eller om barnet kan omhändertas av ”en annan person”. Fosterföräldern och förmyndaren har rätt till mycket specifika sociala förmåner. ”En annan person” har inte rätt till sådana förmåner.

Fosterföräldern är skyldig och bemyndigad att personligen ta hand om barnet. Vid uppfostran av barnet tar fosterföräldern på lämpligt sätt på sig föräldrarnas rättigheter och skyldigheter. Fosterföräldern är skyldig och bemyndigad att fatta beslut endast om barnets dagliga angelägenheter, att företräda barnet i dessa angelägenheter och att förvalta barnets tillgångar. Fosterföräldern måste informera barnets föräldrar om väsentliga frågor som rör barnet. Om omständigheterna så kräver fastställer domstolen ytterligare rättigheter och skyldigheter för fosterföräldern.

Om barnet inte kan placeras i någon av de ovan beskrivna vårdformerna kan domstolen besluta att barnet ska placeras på institution.

5 Omfattar begreppet ”fosterfamilj” släktingar eller inte? Om ja, vilka?

Ja, många fosterföräldrar i Tjeckien är släktingar till barnet. Graden av släktskap och andra begränsningar definieras inte på något sätt i tjeckisk fosterbarnslagstiftning.

Senaste uppdatering: 28/07/2021

De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.

Gränsöverskridande placering av barn, däribland i fosterhem (familjehem) - Tyskland

1 Finns enligt er nationella lagstiftning krav på föregående samråd och godkännande före en gränsöverskridande placering av ett barn? Ange eventuella undantag.

I princip ja. En ansökan från en annan EU-medlemsstat (med undantag av Danmark) om samråd måste alltid föregå placeringen av en minderårig i Tyskland.

Detta krav omfattar i grund och botten all placering i Tyskland, dvs. även placering hos släktingar, förutsatt att placeringen grundas på ett myndighets- eller domstolsbeslut i den sändande medlemsstaten. Vid en åtgärd som inletts av en myndighet eller domstol i en annan EU-medlemsstat (med undantag av Danmark) antas därför förhandsgodkännande i regel vara nödvändigt.

Huruvida förhandsgodkännande inte behövs i vissa enskilda fall måste klargöras av den behöriga delstatliga barn- och ungdomsmyndigheten (Landesjugendamt – LJA) före placeringen.

Ett nytt godkännande måste inhämtas om placeringen utvidgas eller ändras.

2 Om krav finns på föregående samråd och godkännande, vilken myndighet är det som är har hand om samrådet och ger godkännandet?

Godkännandet lämnas av ansvarig barn- och ungdomsmyndighet i den aktuella delstat där placeringen planeras att ske. Tyskland har 16 delstater och 17 barn- och ungdomsmyndigheter (en i varje delstat och två i Nordrhein-Westfalen; en adressförteckning finns på Länken öppnas i ett nytt fönsterhttp://www.bagljae.de/). Om det inte finns något konkret förslag på var den minderårige ska placeras ska den tyska centralmyndigheten välja barn- och ungdomsmyndigheten i det område som barnet har störst anknytning till. Alternativt anses delstaten Berlin vara behörig (§ 45 i lagen om genomförande av vissa rättsinstrument på området internationell familjerätt (Gesetz zur Aus- und Durchführung bestimmter Rechtsinstrumente auf dem Gebiet des internationalen Familienrechts) – lagen om internationell familjerätt – IntFamRVG).

Delstat

Adress

Telefonnummer, faxnummer, e-postadress, webbplats

Baden-Württemberg

Kommunalverband für Jugend und Soziales Baden-Württemberg

Dezernat Jugend – Landesjugendamt

Lindenspürstraße 39

70176 Stuttgart

Chef: Reinhold Grüner
Tfn: +49 (0)711 6375-0
Fax: +49 (0)711 6375-449
E-post: Länken öppnas i ett nytt fönsterreinhold.gruener@kvjs.de

Länken öppnas i ett nytt fönsterhttp://www.kvjs.de/

Bayern

Zentrum Bayern Familie und Soziales

Bayerisches Landesjugendamt

Marsstraße 46

80335 München

Chef: Hans Reinfelder

Tfn: +49 (0)89 1261-04

Fax: +49 (0)89 1261-2412

E-post: grenzueberschreitendeUnterbringung-blja@zbfs.bayern.de

Länken öppnas i ett nytt fönsterhttp://www.blja.bayern.de/

Berlin

Senatsverwaltung für Bildung, Jugend und Wissenschaft

Jugend und Familie, Landesjugendamt
Bernhard-Weiß-Straße 6

10178 Berlin

Chef: Ej utsedd

Ordinarie företrädare i BAG:
Dr Sabine Skutta

Tfn: +49 (0)30 90227-5580

Fax: +49 (0)30 90227-5011

E-post: Länken öppnas i ett nytt fönstersabine.skutta@senbjf.berlin.de

Länken öppnas i ett nytt fönsterhttp://www.berlin.de/sen/bjw

Brandenburg

Ministerium für Bildung, Jugend und Sport des Landes Brandenburg

Abteilung Kinder, Jugend und Sport

Heinrich-Mann-Allee 107

14473 Potsdam

Chef: Volker-Gerd Westphal

Tfn: +49 (0)331 866-0

Fax: +49 (0)331 866-3595

E-post: Länken öppnas i ett nytt fönsterhttp://www.mbjs.brandenburg.de/

Bremen

Die Senatorin für Soziales, Jugend,

Frauen, Integration und Sport

Landesjugendamt

Bahnhofsplatz 29

28195 Bremen

Chef: Christiane Schrader

Tfn: +49 (0)421 361-0

Fax: +49 (0)421 496-4401

E-post: Länken öppnas i ett nytt fönsterchristiane.schrader@soziales.bremen.de

Länken öppnas i ett nytt fönsterhttp://www.soziales.bremen.de/sixcms/detail.php?gsid=bremen02.c.740.de

Hamburg

Behörde für Arbeit, Soziales, Familie und Integration

Amt für Familie

Überregionale Förderung und Beratung/ Landesjugendamt FS 4

Adolph-Schönfelder-Straße 5

22083 Hamburg

Chef: Dr Herbert Wiedermann

Tfn: +49 (0)40 42863-2504

Fax: +49 (0)40 42796-1144

E-post: herbert.wiedermann@basfi.hamburg.de

Länken öppnas i ett nytt fönsterhttp://www.hamburg.de/basfi/

Hessen

Hessisches Ministerium für Soziales und Integration
Abteilung II6B – Jugendgremienarbeit

Sonnenberger Straße 2/2a

65193 Wiesbaden

Chef: Cornelia Lange

Tfn: +49 (0)611 3219-3248 eller -3249

Fax: +49 (0)611 817-3260

E-post: Länken öppnas i ett nytt fönstercornelia.lange@hsm.hessen.de

Ordinarie företrädare i BAG:

Susanne Rothenhöfer

Tfn: +49 (0)611 3219-3433

Fax: +49 (0)611 32719-3433

E-post: Länken öppnas i ett nytt fönstersusanne.rothenhoefer@hsm.hessen.de

Länken öppnas i ett nytt fönsterhttp://www.sozialministerium.hessen.de/

Mecklenburg-Vorpommern

Kommunaler Sozialverband

Mecklenburg-Vorpommern

Landesjugendamt

Der Verbandsdirektor

Am Grünen Tal 19

19063 Schwerin

Chef: Ej utsedd

Kontaktperson: Nicole Kehrhahn-von Leesen
Tfn: +49 (0)385 396899-11
Fax: +49 (0)385 396899-19
E-post: Länken öppnas i ett nytt fönsterKehrhahn-vonLeesen@ksv-mv.de

Länken öppnas i ett nytt fönsterhttp://www.ksv-mv.de/jugendhilfe/aufgaben.html

Niedersachsen

Niedersächsisches Landesamt für Soziales, Jugend und Familie
Außenstelle Hannover
Fachgruppe Kinder, Jugend und Familie

Schiffgraben 30-32

30175 Hannover

Chef: Silke Niepel
Tfn: +49 (0)511 89701-303

Fax: +49 (0)511 89701-330

E-post: Länken öppnas i ett nytt fönstersilke.niepel@ls.niedersachsen.de

Länken öppnas i ett nytt fönsterhttp://www.soziales.niedersachsen.de/

Nordrhein-Westfalen

(Rheinland)

Landschaftsverband Rheinland

Dezernat Kinder, Jugend und Familie

LVR-Landesjugendamt

Kennedy-Ufer 2
50679 Köln

Chef: Lorenz Bahr

Tfn: +49 (0)221 809-4002

Fax: +49 (0)221 809-4009

E-post: Länken öppnas i ett nytt fönsterLR4Buero@lvr.de

Länken öppnas i ett nytt fönsterhttp://www.lvr.de/

Nordrhein-Westfalen

(Westfalen-Lippe)

Landschaftsverband Westfalen-Lippe
LWL-Dezernat Jugend und Schule

Warendorfer Straße 25

48145 Münster

Chef: Birgit Westers
Tfn: +49 (0)251 591-01

Fax: +49 (0)251 591-275

E-post: birgit.westers@lwl.org

Länken öppnas i ett nytt fönsterhttp://www.lwl.org/LWL/Jugend/Landesjugendamt/LJA/

Rhineland-Pfalz

Landesamt für Soziales, Jugend und Versorgung Rheinland-Pfalz

Landesjugendamt

Rheinallee 97-101

55118 Mainz

Chef: Birgit Zeller
Tfn: +49 (0)6131 967-289

Fax: +49 (0)6131 967-365

E-post: Länken öppnas i ett nytt fönsterzeller.birgit@lsjv.rlp.de

Länken öppnas i ett nytt fönsterhttp://www.lsjv.rlp.de/kinder-jugend-und-familie/

Saarland

Ministerium für Soziales, Gesundheit, Frauen und Familie

C 5 – Kinder- und Jugendhilfe, Landesjugendamt

Franz-Josef-Röder-Straße 23

66119 Saarbrücken

Chef: Alexandra Heinen

Tfn: +49 (0)681 501 – 2082

E-post: a.heinen@soziales.saarland.de

Ordinarie företrädare i BAG:
Annette Reichmann
Tfn: +49 (0)681 501-2082
Fax: +49 (0)681 501-3416
E-post: a.reichmann@soziales.saarland.de
E-post: landesjugendamt@soziales.saarland.de

Länken öppnas i ett nytt fönsterhttp://www.landesjugendamt.saarland.de/

Sachsen

Sächsisches Staatsministerium für Soziales und Verbraucherschutz

Landesjugendamt

Carolastraße 7a

09111 Chemnitz

Chef: Peter Darmstadt
Tfn: +49 (0)371 24081-101

E-post: Länken öppnas i ett nytt fönsterpeter.darmstadt@lja.sms.sachsen.de

Länken öppnas i ett nytt fönsterhttp://www.lja.sms.sachsen.de/

Sachsen-Anhalt

Landesverwaltungsamt

Referat Jugend
Landesjugendamt

Ernst-Kamieth-Straße 2

06122 Halle (Saale)

Chef: Antje Specht

Ordinarie företrädare i BAG: Corinna Rudloff
Tfn: +49 (0)345 514-1625/1855

Fax: +49 (0)345 514-1012/1719

E-post: Länken öppnas i ett nytt fönsterantje.specht@lvwa.sachsen-anhalt.de; Länken öppnas i ett nytt fönsterCorinna.Rudloff@lvwa.sachsen-anhalt.de

Länken öppnas i ett nytt fönsterhttp://www.sachsen-anhalt.de/startseite/

Schleswig-Holstein

Ministerium für Soziales, Gesundheit, Jugend, Familie und Senioren

des Landes Schleswig-Holstein

Landesjugendamt

Adolf-Westphal-Straße 4

24143 Kiel

Chef: Thorsten Wilke
Tfn: +49 (0)431 988-2405
Fax: +49 (0)431 988-2618
E-post: Länken öppnas i ett nytt fönsterthorsten.wilke@sozmi.landsh.de

Länken öppnas i ett nytt fönsterhttp://www.schleswig-holstein.de/MSGFG/DE/MSGFG_node.html

Thüringen

Thüringer Ministerium für Bildung, Jugend und Sport

Abt. 4 – Kinder, Jugend, Sport und Landesjugendamt

Werner-Seelenbinder-Str. 7

99096 Erfurt

Chef: Martina Reinhardt

Tfn: +49 (0)361 573411-300

Fax: +49 (0)361 573411-830

E-post: Länken öppnas i ett nytt fönstermartina.reinhardt@tmbjs.thueringen.de

Länken öppnas i ett nytt fönsterhttp://www.thueringen.de/

3 Beskriv kortfattat hur samrådet går till och hur man får godkännandet (bl.a. vilka handlingar som behövs, tidsfrister, hur förfarandet ser ut och andra relevanta uppgifter).

Ansökan om godkännande av placeringen av en minderårig från en annan medlemsstat (med undantag av Danmark) skickas antingen direkt till den behöriga tyska barn- och ungdomsmyndigheten eller via centralmyndigheten i den andra EU-medlemsstaten till Tysklands förbundsjustitieministerium (Bundesamt für Justiz) som i så fall vidarebefordrar ansökan till den behöriga tyska barn- och ungdomsmyndigheten.

Den tyska barn- och ungdomsmyndighet som har lokal behörighet bör i regel bevilja begäran i enlighet med § 46.1 IntFamRVG om

1. genomförandet av den planerade placeringen i Tyskland är för barnets bästa, framför allt eftersom det har en särskild anknytning till Tyskland,

2. den utländska myndigheten har överlämnat en rapport och vid behov läkarintyg eller läkarutlåtanden med skälen till den planerade placeringen,

3. barnet har hörts som ett led i det utländska förfarandet, om inte ett förhör ansågs olämpligt på grund av barnets ålder eller mognadsgrad (i regel anses ett förhör som är lämpligt sett till barnets ålder och mognadsgrad och rör placeringen i Tyskland nödvändigt från och med 3 års ålder),

4. den lämpliga institutionen eller fosterfamiljen har gett sitt samtycke och det inte finns någon anledning att inte gå vidare med placeringen,

5. det godkännande som krävs enligt utlänningslagen har beviljats eller utlovats, och

6. arrangemang har gjorts beträffande beräkningen av kostnader (inklusive tillräcklig sjukvårdsförsäkring).

Barn- och ungdomsmyndigheten måste få det planerade godkännandet godkänt av familjedomstolen (Familiengericht) vid delstatsöverdomstolen (Oberlandesgericht) i vars domkrets barnet ska placeras innan den underrättar den begärande utländska myndigheten om placeringen (§ 47.1 första meningen IntFamRVG).

Efter att godkännandet har beviljats eller nekats informerar den behöriga tyska barn- och ungdomsmyndigheten den begärande utländska myndigheten, den tyska centralmyndigheten och den institution eller fosterfamilj som barnet ska placeras hos om det motiverade, slutliga beslutet (§ 46.5 IntFamRVG).

Följande uppgifter och styrkande handlingar är obligatoriska:

–       Namn, adress och telefonnummer till den behöriga utländska myndighet som placerar barnet.

–       Barnets namn, födelsedatum och nationalitet

(kopia på id-kort eller födelsebevis).

–       Placeringens (planerade) varaktighet.

–       Skäl/yrkesmässig grund för placering i allmänhet och placeringen i Tyskland i synnerhet

(inklusive tidigare domstolsbeslut).

–       Information om barnets hälsotillstånd

(i förekommande fall: läkarintyg/läkarutlåtanden).

–       Namn, adress och telefonnummer till den mottagande fosterinstitutionen/fosterfamiljen i Tyskland.

–       Fosterinstitutionens/fosterfamiljens samtycke till placeringen av barnet.

–       I förekommande fall: fastställande av huruvida den mottagande fosterfamiljen är lämplig som fosterfamilj/har en fosterfamiljslicens eller huruvida den mottagande institutionen i enlighet med tysk lag har licens för att bedriva sin verksamhet.

–       Kontaktuppgifter till vårdnadshavarna.

–       Bevis på att barnet har hörts som ett led i det utländska förfarandet, om inte ett förhör anses olämpligt på grund av barnets ålder eller mognadsgrad.

–       Klargörande av vem som ska bära kostnaderna.

–       Bevis på barnets sjuk-/ansvarsförsäkring.

Alla uppgifter och styrkande handlingar måste översättas till tyska.

Ytterligare upplysningar och/eller dokument kan begäras från fall till fall.

4 Vad är en ”fosterfamilj” enligt nationell lagstiftning i ert land?

Inom ramen för artikel 56 i Bryssel IIa-förordningen avses med denna term alla placering utanför institutioner. Detta motsvarar § 44.1 första meningen i sociallagen (Sozialgesetzbuch – SGB) – bok åtta – Barn- och ungdomars välfärd (SGB VIII): ”Varje person som önskar ta hand om ett barn eller ungdom på heltid som en del av sitt hushåll.” Detta är en fosterförälder.

5 Omfattar begreppet ”fosterfamilj” släktingar eller inte? Om ja, vilka?

Ja. I princip omfattas alla släktingar.

Senaste uppdatering: 24/07/2021

De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.

Gränsöverskridande placering av barn, däribland i fosterhem (familjehem) - Italien

1 Finns enligt er nationella lagstiftning krav på föregående samråd och godkännande före en gränsöverskridande placering av ett barn? Ange eventuella undantag.

Italiensk lagstiftning innehåller inga särskilda bestämmelser om det förfarande för föregående samråd och godkännande som föreskrivs i artikel 56.1 i förordning (EG) nr 2201/2003. I enlighet med de allmänna bestämmelserna kräver placeringen av ett barn (dvs. placering hos andra personer än föräldrarna) ett ingripande av behörig rättslig myndighet.

Vid bedömningen av placeringen av ett barn i Italien enligt artikel 56 i ovannämnda förordning rekommenderas samråd med Italiens centralmyndighet för att få den information eller hjälp som behövs (justitieministeriet, ungdoms- och samhällsavdelningen, centralmyndighet, via D. Chiesa 24, 00136 Rom, tfn +39 06 6818.8535, e-post: Länken öppnas i ett nytt fönsterautoritacentrali.dgmc@giustizia.it).

2 Om krav finns på föregående samråd och godkännande, vilken myndighet är det som är har hand om samrådet och ger godkännandet?

Placeringar kräver ett ingripande av den rättsliga myndigheten. Om det inte finns några särskilda regler på området rekommenderas samråd med Italiens centralmyndighet innan en placering görs. Om det inte finns några nationella regler för gränsöverskridande placeringar måste de italienska domstolarna godkänna sådana placeringar i analogi med det omsorgssystem som anges i artikel 4.2 i lag nr 184 från 1983. De italienska domstolarna måste därför involveras för att man ska kunna placera ett barn i Italien.

3 Beskriv kortfattat hur samrådet går till och hur man får godkännandet (bl.a. vilka handlingar som behövs, tidsfrister, hur förfarandet ser ut och andra relevanta uppgifter).

Det finns inga särskilda regler.

4 Vad är en ”fosterfamilj” enligt nationell lagstiftning i ert land?

I nationell lag definieras inte begreppet ”fosterfamilj”, som närmast motsvarar ”famiglia affidataria” i italiensk lag. Denna institution regleras dock av lag nr 184 från 1983. I denna lag definieras ”famiglia affidataria” som en familj (ett par med eller utan gemensamma barn eller ensamstående personer) som ansvarar för omsorgen om ett barn som har förlorat sina biologiska föräldrars hjälp och skydd.

5 Omfattar begreppet ”fosterfamilj” släktingar eller inte? Om ja, vilka?

Enligt nationell lag (se artikel 2 i lag nr 184 från 1983) kan en minderårig som tillfälligt saknar en lämplig familjemiljö anförtros en annan familj, eventuellt tillsammans med andra minderåriga, eller en ensamstående person, eller en familjeliknande gemenskap, för att säkra barnets välbefinnande, skolgång och lärande. Om en lämplig familjeplacering inte kan genomföras kan barnet placeras på en offentlig eller privat vårdinstitution, helst i den region där barnet bor. I avsaknad av en rättslig definition avses med fosterfamiljer i regel andra personer än barnets föräldrar. I nationell lagstiftning görs i detta avseende ingen skillnad mellan släktingar och andra personer. När ett barn avlägsnas från sin familj måste domaren emellertid först fastställa om barnet kan placeras hos släktingar. Om detta inte går kan domaren överväga att placera barnet hos personer som inte är släktingar.

Senaste uppdatering: 06/08/2021

De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.

Gränsöverskridande placering av barn, däribland i fosterhem (familjehem) - Malta

1 Finns enligt er nationella lagstiftning krav på föregående samråd och godkännande före en gränsöverskridande placering av ett barn? Ange eventuella undantag.

Myndigheten för socialtjänststandarder (Social Care Standards Authority), som utsetts till Maltas centralmyndighet, är ansvarig myndighet på detta område. Se svaret på fråga 3 nedan.

2 Om krav finns på föregående samråd och godkännande, vilken myndighet är det som är har hand om samrådet och ger godkännandet?

Myndigheten för socialtjänststandarder (Social Care Standards Authority), som utsetts till Maltas centralmyndighet, är ansvarig myndighet på detta område.

3 Beskriv kortfattat hur samrådet går till och hur man får godkännandet (bl.a. vilka handlingar som behövs, tidsfrister, hur förfarandet ser ut och andra relevanta uppgifter).

För att registrera en gränsöverskridande placering i Malta måste centralmyndigheten i den anmodande staten begära godkännande från Maltas centralmyndighet. En ansökan ska inges till myndigheten för socialtjänststandarder, som är Maltas centralmyndighet.

Förfarandet går till på följande sätt:

Maltas centralmyndighet tar emot en vederbörligen ifylld ansökningsblankett tillsammans med begärd dokumentation. Ansökan ska inges av centralmyndigheten i den anmodande staten. Alla handlingar måste vara avfattade på maltesiska eller engelska.

Så snart ansökan har tagits emot fastställer centralmyndigheten i Malta vilken typ av placering det rör sig om.

Centralmyndigheten i Malta översänder ansökan och dokumentationen till relevant behörig myndighet i Malta, t.ex. Aġenzija Appoġġ (myndigheten för skydd av barn), beroende på omständigheterna i det enskilda fallet. I alla ärenden bedömer de behöriga myndigheterna ansökningarna utifrån sin sakkunskap. De tar särskilt hänsyn till utbildningsaspekter/pedagogiska aspekter, rättsligt stöd, psykosociala/psykiatriska aspekter, barnets säkerhet/skydd.

Centralmyndigheten i Malta kan därefter meddela beslutet från den maltesiska behöriga myndigheten om den gränsöverskridande placeringen av barnet till centralmyndigheten i den anmodande staten. Placeringen får inte påbörjas förrän centralmyndigheten i Malta har gett sitt godkännande. Centralmyndigheten i den anmodande staten meddelar därefter ett startdatum för den gränsöverskridande placeringen till centralmyndigheten i Malta.

Bland annat följande handlingar måste inges tillsammans med ansökan:

a)    En kopia på moderns, faderns och barnets (barnens) nationella id-kort/pass.

b)    Barnets (barnens) födelsebevis.

c)    En förklaring om omsorg och vårdnad.

d)    Övriga handlingar som anses nödvändiga.

4 Vad är en ”fosterfamilj” enligt nationell lagstiftning i ert land?

Begreppet ”fosterfamilj” existerar inte i maltesisk lagstiftning. I artikel 2 i 2007 års lag om fosterhem (2007 Foster Care Act) (kapitel 491 i Maltas lagsamling) definieras emellertid ”fosterhem” som ”en eller fler personer som fått fosterhemsnämndens godkännande att fostra ett barn”. I artikel 2 i lagen om skydd av minderåriga i alternativ omsorg (Minor Protection (Alternative Care) Act) (kapitel 602 i Maltas lagsamling), som kommer att ersätta 2007 års lag om fosterhem när den träder i kraft, definieras också ”fosterhem” som ”en eller fler personer som fått fosterhemsnämndens godkännande att fostra ett barn”.

5 Omfattar begreppet ”fosterfamilj” släktingar eller inte? Om ja, vilka?

Begreppet ”fosterfamilj” existerar inte i maltesisk lagstiftning.

Senaste uppdatering: 05/08/2021

De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.

Gränsöverskridande placering av barn, däribland i fosterhem (familjehem) - Slovakien

1 Finns enligt er nationella lagstiftning krav på föregående samråd och godkännande före en gränsöverskridande placering av ett barn? Ange eventuella undantag.

Godkännande krävs för att placera ett barn i fosterhem. Behörig myndighet enligt artikel 56 är centrumet för internationellt rättsskydd för barn och ungdomar. När denna myndighet ombeds att godkänna en placering samråder den alltid med centralkontoret för arbetsmarknad, sociala frågor och familjen, i dess egenskap av ansvarigt organ för barns välbefinnande och rättsskydd och för socialt förmyndarskap.

2 Om krav finns på föregående samråd och godkännande, vilken myndighet är det som är har hand om samrådet och ger godkännandet?

Centralkontorets expertrekommendation är bindande för centrumet.

3 Beskriv kortfattat hur samrådet går till och hur man får godkännandet (bl.a. vilka handlingar som behövs, tidsfrister, hur förfarandet ser ut och andra relevanta uppgifter).

Centrumet begär in tillräcklig information och relevanta handlingar om förfarandet och samråder sedan med centralkontoret om placeringen. Om barnet ska placeras på en barnomsorgsinrättning ankommer det på centralkontoret att hitta en plats för barnet på en lämplig barnomsorgsinrättning i Slovakien.

Centralkontoret utfärdar därefter en rekommendation till centrumet i ärendet och, om barnet ska placeras på en barnomsorgsinrättning, var barnet ska placeras.

Centrumet begär i regel information och handlingar om tidigare domstolsförhandlingar och beslut, om barnets familjemedlemmar, samt skälen till placeringen, utlåtanden från psykologer och socialarbetare och andra sakkunnigutlåtanden.

4 Vad är en ”fosterfamilj” enligt nationell lagstiftning i ert land?

I lag nr 36/2005 om familjen anges att om föräldrar underlåter eller inte kan ta hand om ett minderårigt barn får en domstol, om det är till barnets bästa, besluta att placera barnet hos en fysisk person som är intresserad av att bli fosterförälder och uppfyller kraven för detta. Fosterföräldern är skyldig att ge det minderåriga barnet samma omvårdnad som föräldrar. Fosterföräldern har endast rätt att företräda barnet och förvalta hans eller hennes tillgångar i vanliga ärenden. Under fosterhemsplaceringen utövar det minderåriga barnets föräldrar endast de föräldrarättigheter och föräldraskyldigheter som inte tillkommer fosterföräldern. Om en fosterförälder anser att ett beslut i en grundläggande fråga som fattats av ett minderårigt barns vårdnadshavare inte är förenligt med barnets bästa, kan fosterföräldern överklaga beslutet till domstol. Föräldrarna har rätt att interagera med ett barn som har placerats i fosterhem. Om föräldrarna och fosterföräldern inte kan komma överens om utövandet av den rätten avgörs frågan av en domstol på en av föräldrarnas eller fosterförälderns begäran. När en domstol beslutar att placera ett barn i fosterhem fastställer domstolen omfattningen av den underhållsskyldighet som åligger föräldrarna eller andra fysiska personer som är skyldiga att betala underhåll till barnet och kräver att de ska betala underhållet till organet för barns välbefinnande och rättsskydd.

I slovakisk lagstiftning erkänns utöver fosterhemsplacering även en annan form av alternativt omhändertagande av barn (som kallas ”personligt omhändertagande”), men detta räknas inte som fosterhemsplacering. Om ett minderårigt barn ska bli föremål för personligt omhändertagande prioriterar domstolen det minderåriga barnets släktingar, om dessa uppfyller kraven.

5 Omfattar begreppet ”fosterfamilj” släktingar eller inte? Om ja, vilka?

Familjetillhörighet eller graden av släktskap är inte relevant vid en fosterhemsplacering. Om en fosterförälder uppfyller kraven kan ett barn dock även placeras i fosterhem hos släktingar. I så fall kan begreppet ”fosterfamilj” omfatta släktingar.

Senaste uppdatering: 30/07/2021

De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.

Gränsöverskridande placering av barn, däribland i fosterhem (familjehem) - Sverige

1 Finns enligt er nationella lagstiftning krav på föregående samråd och godkännande före en gränsöverskridande placering av ett barn? Ange eventuella undantag.

Varje placering av ett barn i ett annat hem än det egna ska föregås av samråd och godkännande. Om barnet ska placeras hos föräldrar eller någon som har vårdnaden om barnet krävs inte godkännande eller samråd.

2 Om krav finns på föregående samråd och godkännande, vilken myndighet är det som är har hand om samrådet och ger godkännandet?

Det är den sociala myndigheten i den kommun som barnet ska placeras i.

3 Beskriv kortfattat hur samrådet går till och hur man får godkännandet (bl.a. vilka handlingar som behövs, tidsfrister, hur förfarandet ser ut och andra relevanta uppgifter).

En grundläggande förutsättning för godkännande är att socialnämnden bedömer att placeringen är bäst för barnet. Utgångspunkten för bedömningen av om en placering här är bäst för barnet bör vara barnets anknytning till Sverige, såsom att barnet har sociala kontakter med föräldrar eller släktingar här eller har sin nationella eller kulturella bakgrund i Sverige. Motsvarande gäller vid en placering i utlandet. En ytterligare förutsättning för godkännande av en placering här eller beslut om placering i utlandet är att barnets inställning till placeringen så långt det är möjligt har klarlagts. Vidare är det en förutsättning för socialnämndens godkännande att barnets vårdnadshavare och, om barnet fyllt 15 år, barnet samtycker till åtgärden. Innan ett godkännande kan lämnas måste förhållandena i det enskilda hemmet och förutsättningarna för vård i hemmet vara utredda och barnet ha uppehållstillstånd, om ett sådant uppehållstillstånd behövs.

Socialnämnden ska bedriva sin utredning inför ett eventuellt godkännande skyndsamt och den ska vara slutförd senast inom fyra månader. Om det finns särskilda skäl, får utredningen förlängas för viss tid. För att utredningen ska kunna genomföras måste den utländska myndigheten i underlaget ange vilket enskilt hem som en begäran om placering avser.

En socialnämnd som har godkänt en placering här i landet ansvarar inte för kostnader som kan uppstå i samband med placeringen, till exempel barnets levnadskostnader eller arvode till ett familjehem.

4 Vad är en ”fosterfamilj” enligt nationell lagstiftning i ert land?

Begreppet ”fosterfamilj” finns inte i svensk lagstiftning. Däremot kan barn placeras i familjehem. Av 3 kap. 2 § Socialtjänstförordningen (2001:937) framgår att med familjehem avses ett enskilt hem som på uppdrag av socialnämnden tar emot barn för stadigvarande vård och fostran eller vuxna för vård och omvårdnad och vars verksamhet inte bedrivs yrkesmässigt.

5 Omfattar begreppet ”fosterfamilj” släktingar eller inte? Om ja, vilka?

Det svenska begreppet familjehem innefattar alla släktingar till barnet. Det krävs dock inte något medgivande eller beslut om vård från socialnämnden vid en placering i ett enskilt hem som tillhör någon av barnets föräldrar eller annan som har vårdnaden om barnet.

Senaste uppdatering: 15/04/2020

De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.

Gränsöverskridande placering av barn, däribland i fosterhem (familjehem) - England och Wales

1 Finns enligt er nationella lagstiftning krav på föregående samråd och godkännande före en gränsöverskridande placering av ett barn? Ange eventuella undantag.

För att staten, via de lokala myndigheterna, ska kunna placera ett barn i en fosterfamilj måste den handla i enlighet med Länken öppnas i ett nytt fönster1989 års barnalag (Children Act 1989). Placeringen sker i så fall enligt avsnitt 20 i den lagen, enligt vilken den lokala myndigheten under vissa omständigheter är skyldig att ta emot ett barn, eller enligt ett domstolsbeslut om omhändertagande enligt avsnitt 31 i samma lag. Barnets bästa ska sättas i främsta rummet vid alla placeringsbeslut som lokala myndigheter fattar enligt lagstiftningen i England. I Länken öppnas i ett nytt fönsterCare Planning, Placement and Case Review (England) Regulations 2010 (nedan kallad 2010 års förordning) föreskrivs att när det gäller barn som placeras eller tas om hand av den lokala myndigheten ska denna så långt det är praktiskt möjligt komma överens om omvårdnadsplanen med en av barnets föräldrar och/eller en person som inte är barnets förälder men som har föräldraansvar för barnet, eller om ingen sådan person finns den person som tog hand om barnet omedelbart före den ansvariga myndighetens placering av barnet. För ett barn som är 16 år eller äldre och som går med på att placeras av den lokala myndigheten ska man enligt 2010 års förordning komma överens om omvårdnadsplanen med barnet självt.

Vid privata fosterhemslösningar måste den lokala myndigheten fastställa huruvida barnets välbefinnande skyddas och främjas på ett tillfredsställande sätt. I enlighet med sina skyldigheter enligt avsnitt 67 i 1989 års barnalag ska myndigheten också fastställa hur lämpliga de olika privata fosterhemslösningarna är. För att lyckas med detta föreskrivs det i Länken öppnas i ett nytt fönsterChildren (Private Arrangements for Fostering) Regulations 2005 (nedan kallad 2005 års förordning) att det privata fosterhemmet ska underrätta den lokala myndigheten senast sex veckor innan placeringen inleds. Om placeringen ska inledas inom sex veckor ska den lokala myndigheten dock underrättas med en gång. Varje person som tar hand om ett barn i ett privat fosterhem bör underrätta den lokala myndigheten så snart som möjligt efter placeringen. Den lokala myndigheten ska besöka boendet och tala med de föreslagna fosterföräldrarna, andra medlemmar av hushållet och barnet, och om möjligt besöka och tala med barnets föräldrar och varje annan person med föräldraansvar för barnet. Den lokala myndigheten ska så långt det är möjligt fastställa de olika uppgifter som anges i bilagorna till 2005 års förordning.

2 Om krav finns på föregående samråd och godkännande, vilken myndighet är det som är har hand om samrådet och ger godkännandet?

Om ett barn placeras av en lokal myndighet måste samråd ske och godkännande inhämtas i enlighet med avsnitt 20 i 1989 års barnalag, dvs. föräldrarna och andra som har föräldraansvar för barnet måste godkänna placeringen och bekräfta att kriterierna för att ta emot barnet är uppfyllda. Alternativt kan barnet placeras av en lokal myndighet i enlighet med ett domstolsbeslut om omhändertagande. I båda fallen måste den lokala myndigheten följa 1989 års barnalag och framför allt 2010 års förordning. Så långt det är praktiskt möjligt måste den lokala myndigheten få barnets föräldrar eller någon annan person som har föräldraansvar för barnet, eller barnet självt när detta är lämpligt med tanke på barnets ålder, att godkänna omvårdnadsplanen. I omvårdnadsplanen ska det anges hur den lokala myndigheten ska tillgodose barnets behov.

Vid en privat fosterhemsplacering blir den privata fosterföräldern ansvarig för den dagliga omsorgen om barnet på ett sätt som främjar och skyddar barnets välbefinnande. Det övergripande ansvaret för att skydda och främja fosterbarnets välbefinnande ligger dock fortfarande hos föräldern eller någon annan person med föräldraansvar. Lokala myndigheter godkänner eller registrerar inte formellt privata fosterföräldrar. Lokala myndigheter har dock en skyldighet att försäkra sig om att välbefinnandet hos ett barn som är, eller kommer att bli, placerad i ett privatfosterhem inom deras område skyddas och främjas på ett ändamålsenligt sätt. Det är den lokala myndighet i vars område det privat fosterhemsplacerade barnet bor som har rättsliga skyldigheter gentemot barnet. I 2005 års förordning åläggs föräldrar, eller en person med föräldraansvar, samt privata fosterföräldrar och andra parter som (direkt eller indirekt) deltar i den privata fosterhemsplaceringen av barnet att underrätta den lokala myndigheten om en föreslagen eller faktisk privat fosterhemsplacering. Dessutom bör skolpersonal, hälso- och sjukvårdspersonal och andra relevanta yrkesutövare underrätta den lokala myndigheten om privata fosterhemsplaceringar som de får kännedom om, om de inte är säkra på att den lokala myndigheten har underrättats eller kommer att underrättas om dem.

3 Beskriv kortfattat hur samrådet går till och hur man får godkännandet (bl.a. vilka handlingar som behövs, tidsfrister, hur förfarandet ser ut och andra relevanta uppgifter).

Vid en lokal myndighets placering av ett barn fastställs tidsfristerna för processen för att planera omvårdnaden i 2010 års förordning, men inte när beslutet om placeringen ska meddelas. Omvårdnadsplanen måste utarbetas innan den lokala myndigheten placerar barnet eller, om detta inte är praktiskt genomförbart, inom tio arbetsdagar från det att placeringen inleds. Placeringen ska granskas av den oberoende granskningstjänstemannen (Independent Reviewing Officer). Ansvarig myndighet ska granska ärendet inom 20 dagar räknat från den dag barnet omhändertogs. En andra granskning ska genomföras senast tre månader efter den första granskningen, och ytterligare granskningar ska genomföras med högst sex månaders mellanrum. Granskningarna utförs av den socialarbetare som ansvarar för barnet (som utses av ansvarig myndighet). Av granskningarna ska det framgå att det har genomförts samråd med barnet och andra parter, inklusive, i förekommande fall, fosterföräldrarna, barnets skola eller förskola, läkare eller annan relevant person.

I 2005 års förordning fastställs tidsfrister för underrättelser, bedömning och det fortlöpande kravet för en lokal myndighet att försäkra sig om att välbefinnandet hos barn som är privat fosterhemsplacerade skyddas och främjas. En person som föreslår att ett barn ska placeras i ett privat fosterhem måste underrätta lämplig lokal myndighet om förslaget senast sex veckor innan den privata fosterhemsplaceringen ska inledas. Om placeringen ska inledas inom sex veckor ska myndigheten underrättas med en gång. En person, inklusive en förälder eller annan person med föräldraansvar för ett barn, som är eller inte är (direkt eller indirekt) inblandad i placeringen av barnet måste dessutom underrätta lämplig lokal myndighet om placeringen så snart som möjligt efter det att den har genomförts. Den lokala myndigheten måste besöka det privata fosterhemmet inom sju dagar från underrättelsen om placeringen. Den lokala myndigheten ska bedöma placeringen eller den föreslagna placeringen. Lokala myndigheter gör därefter uppföljningsbesök. Besöken ska göras med högst sex veckors mellanrum under placeringens första år och med högst tolv veckors mellanrum under placeringens andra år och åren därefter.

4 Vad är en ”fosterfamilj” enligt nationell lagstiftning i ert land?

I den engelska lagstiftningen används begreppet fosterfamilj när en lokal myndighet placerar ett barn hos en fosterförälder. Detta är en person som har godkänts av en registrerad fosterbarnsförmedling, efter att personen, med hushåll, har bedömts som lämpliga att fungera som fosterhem för ett barn eller en ung person som har omhändertagits av staten. En fosterbarnsförmedling kan bedöma och godkänna vilken person som helst som de anser lämplig. Som ett led i bedömningsprocessen bedömer förmedlingen alla hushållsmedlemmars potentiella påverkan på eller bidrag till fosterhemsplaceringen. Varje medlem av hushållet som inte har godkänts som fosterförälder förväntas bli föremål för poliskontroller. Resultatet av dessa kontroller kan påverka bedömningen av hushållets lämplighet.

I enlighet med artikel 66 i 1989 års barnalag föreligger en privat fosterhemsplacering när en person som inte är barnets förälder, har föräldraansvar för barnet eller är en släkting till barnet (enligt definitionen i avsnitt 105 i 1989 års barnalag, dvs. en far- eller morförälder, syskon, morbror/farbror eller moster/faster (biologisk hel eller halv eller ingift släkting) eller styvförälder kan inte vara en privat fosterförälder) ger ett barn yngre än 16 år (yngre än 18 år om barnet har en funktionsnedsättning) omvårdnad och logi i sitt eget hem. Ett barn anses inte privat fosterhemsplacerat om den person som tar hand om dem har gjort detta i mindre än 28 dagar och inte har för avsikt att fortsätta ta hand om dem. Undantag till denna definition anges i bilaga 8 till 1989 års barnalag. Såvida inte den unga personen har en funktionsnedsättning i den mening som avses i 1989 års barnalag upphör den privata fosterhemsplaceringen vid 16 års ålder. Om personen bor kvar fortsätter dock föreskrifterna i Länken öppnas i ett nytt fönsterReplacement Children Act 1989 Guidance on Private Fostering att gälla vid övergången till den informella omvårdnad som tillhandahålls av familj och vänner.

Den privata fosterföräldern blir ansvarig för barnets dagliga omvårdnad. Föräldern fortsätter att ha föräldraansvaret för barnet. Lokala myndigheter godkänner eller registrerar inte formellt privata fosterföräldrar. Den lokala myndigheten på den ort där barnet bor har dock en skyldighet att försäkra sig om att välbefinnandet hos ett barn som är, eller kommer att bli, placerad i ett privatfosterhem inom deras område skyddas och främjas. I enlighet med 2005 års förordning ska den lokala myndigheten vid sin bedömning bedöma samtliga aspekter av den privata fosterhemsplaceringen och avgöra huruvida placeringen är lämplig. Om den lokala myndigheten finner att välbefinnandet hos ett barn i ett privat fosterhem inte skyddas eller främjas på ett tillräckligt sätt ska myndigheten vidta åtgärder för att se till att barnet tas om hand av sin förälder (eller annan person med föräldraansvar) eller släkting och avgöra huruvida den behöver utöva någon av sina lagstadgade funktioner i förhållande till barnet.

5 Omfattar begreppet ”fosterfamilj” släktingar eller inte? Om ja, vilka?

Staten placerar endast barn hos släktingar via den lokala myndigheten om släktingarna har genomgått bedömningsprocessen för fosterhemsplacering och har godkänts som lämpliga fosterföräldrar av en panel som har sammankallats av en tillhandahållare av fosterhemstjänster. Gruppen ”familj och vänner” utgör ungefär 18 % av alla fosterföräldrar i England. Kontrollen av dessa är inte lika hård som av andra fosterföräldrar. Även om de får ekonomiskt stöd för att ta hand om ett barn förväntas de inte ta hand om barn som de inte är släkt med. Vem som helst som antingen är släkt med eller har en anknytning till barnet kan bli fosterförälder.

Vid en privat fosterhemsplacering kan fosterföräldern tillhöra den utvidgade familjen, t.ex. vara en kusin eller gammelmoster/gammelfaster. En person som är släkt enligt definitionen av släkting i 1989 års barnalag, dvs. en mor- eller farförälder, syskon, morbror/farbror eller moster/faster (biologisk hel eller halv eller ingift släkting) eller styvförälder, betraktas inte som privat fosterförälder. En privat fosterförälder kan vara en vän till familjen, en förälder till en vän till barnen eller en person som barnets familj inte tidigare känner och som är villig att ta emot ett fosterbarn i sitt hem. För att omhändertagandet ska betraktas som en privat fosterhemsplacering måste barnet dock vara yngre än 16 år (yngre 18 år om det har en funktionsnedsättning) och ges omvårdnad och logi under minst 28 dagar.

Senaste uppdatering: 02/08/2021

De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.

Gränsöverskridande placering av barn, däribland i fosterhem (familjehem) - Nordirland

1 Finns enligt er nationella lagstiftning krav på föregående samråd och godkännande före en gränsöverskridande placering av ett barn? Ange eventuella undantag.

Ja – enligt artikel 26 i Länken öppnas i ett nytt fönsterChildren (Northern Ireland) Order 1995 (nedan kallad barnförordningen) är man skyldig att fastställa vilka önskemål och känslor som barnet, föräldrarna eller någon annan med föräldraansvar eller någon annan relevant person har, och att vederbörligen beakta dessa önskemål och känslor vid beslut som rör det barnets välbefinnande.

2 Om krav finns på föregående samråd och godkännande, vilken myndighet är det som är har hand om samrådet och ger godkännandet?

Den nordirländska lagstiftningen påminner om den lagstiftning som gäller i England och Wales (Länken öppnas i ett nytt fönsterChildren Act 1989). Det finns tre typer av omhändertagande:

• Informella lösningar mellan föräldrar och släktingar utan inblandning från socialtjänsten.

• Frivilliga lösningar mellan föräldrar och den lokala myndigheten (artiklarna 21 och 27 i barnförordningen).

• Beslut om omhändertagande. Ett sådant beslut kan endast fattas efter ansökan till domstol (artiklarna 27 och 50 i barnförordningen).

De privata fosterhemslösningarna liknar dem som tillämpas i England och Wales (se faktabladet om England och Wales).

3 Beskriv kortfattat hur samrådet går till och hur man får godkännandet (bl.a. vilka handlingar som behövs, tidsfrister, hur förfarandet ser ut och andra relevanta uppgifter).

Det finns en rad proformaförfaranden för att underlätta utbyte/tillhandahållande av information när en ung person omhändertas och för att fortlöpande granska omhändertagandet.

4 Vad är en ”fosterfamilj” enligt nationell lagstiftning i ert land?

I barnförordningen definieras inte ”familj”. I barnförordningen definieras ”fosterförälder” som placering av ett barn hos en familj, en släkting till barnet eller någon annan lämplig person i den mening som avses i artikel 27.3 i den förordningen.

5 Omfattar begreppet ”fosterfamilj” släktingar eller inte? Om ja, vilka?

Enligt artikel 27.2 a i barnförordningen får ett barn placeras hos

i) en familj,

ii) en släkting till barnet, eller

iii) någon annan lämplig person.

Begreppet ”släkting” definieras i artikel 2.2 i barnförordningen som ”ett barns mor- eller farförälder, syskon, morbror/farbror eller moster/faster (biologisk hel eller halv släkting eller släkting genom äktenskap eller registrerat partnerskap), eller styvförälder”.

Senaste uppdatering: 05/08/2021

De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.

Gränsöverskridande placering av barn, däribland i fosterhem (familjehem) - Skottland

1 Finns enligt er nationella lagstiftning krav på föregående samråd och godkännande före en gränsöverskridande placering av ett barn? Ange eventuella undantag.

Nationell lagstiftning som gör det möjligt för barn att tas om hand av en släkting (kinship care)

Ett skotskt barn kan tas om hand av en släkting på en mängd olika sätt, bland annat genom något av följande:

a. Genom en informell lösning

Ett barn kan tas om hand av en släkting eller en vän (kinship carer) genom ett avtal mellan föräldern och den som tar hand om barnet, utan medlemsstatens godkännande eller vetskap. Släktingen kan vara bosatt i Skottland eller någon annanstans.

b. Genom placering av den lokala myndighet som är ansvarig för barnet (enligt avsnitt 25 i Länken öppnas i ett nytt fönster1995 års barnlag (Children (Scotland) Act 1995)).

Om det inte finns någon som kan ta hand om barnet eller om föräldrarna samtycker till att barnet omhändertas av medlemsstaten ankommer det på den lokala myndighet som är ansvarig för barnets välbefinnande att bedöma barnets behov. Myndigheten ska ta hänsyn till synpunkter från berörda parter, inklusive släktingen eller vännen (kinship carer) och barnet innan den utarbetar en plan för barnet. Ett skriftligt avtal krävs mellan vårdnadshavaren och den lokala myndigheten. Polis- och hälsokontroller är ett minimikrav.

c. Genom ett beslut från en s.k. barnförhandling (children’s hearing) (enligt Länken öppnas i ett nytt fönster2011 års lag om barnförhandlingar (Children’s Hearings (Scotland) Act 2011)).

Vid förhandlingen anges vilken lokal myndighet som är ansvarig för barnet. Detta är i regel den lokala myndigheten på den ort där barnet bor. Föräldrar och andra personer med föräldraansvar har rätt att delta i förhandlingen. Andra nära anhöriga får också delta.

Ett barn kan hänvisas till en barnförhandling. Vid förhandlingen beslutas var barnet ska bo. Beslutet kan överklagas till sheriffdomstolen (Sheriff Court). Om det beslutas att barnet ska placeras hos en släkting måste släktingen och dennes fastighet anses lämpliga, och släktingen måste samtycka till att ta hand om barnet.

2 Om krav finns på föregående samråd och godkännande, vilken myndighet är det som är har hand om samrådet och ger godkännandet?

Den lokala myndighet som är ansvarig för barnet ansvarar för bedömningen av den släkting som utsetts att ta hand om barnet. Om släktingen bor i en annan lokal myndighets behörighetsområde kan bedömningen ske tillsammans med den lokala myndigheten på den ort där släktingen bor, om den ansvariga lokala myndigheten godkänner detta.

Den lokala myndighet som är ansvarig för barnet kontrollerar och ansvarar för att släktingen är lämplig. Den lokala myndigheten kan därför komma att besöka släktingen flera gånger och/eller inhämta information från den lokala myndigheten på den ort där släktingen bor. För att bedömningen ska bli så bra som möjlig är det viktigt att det finns en tät kommunikation mellan de båda lokala myndigheterna.

Vid en ofullständig bedömning finns risken att placeringen misslyckas och att barnets behov inte tillgodoses. En omfattande bedömning krävs dessutom för att se till att barnet och släktingen får rätt stöd när barnet flyttar in hos släktingen. Detta gäller även om beslutet innebär att barnet ska flytta utomlands.

3 Beskriv kortfattat hur samrådet går till och hur man får godkännandet (bl.a. vilka handlingar som behövs, tidsfrister, hur förfarandet ser ut och andra relevanta uppgifter).

I regel 11 i Länken öppnas i ett nytt fönsterLooked After Children (Scotland) Regulations 2009 fastställs vilka allmänna principer lokala myndigheter ska tillämpa.

En lokal myndighet får inte placera ett barn hos en släkting förrän den har konstaterat att

a) en fosterhemsplacering är till barnets bästa,

b) placeringen hos den aktuella släktingen är till barnets bästa,

c) den bedömning som avses i regel 10.3 visar att den aktuella släktingen är lämplig att ta hand om barnet,

d) myndigheten har tagit hänsyn till all tillgänglig information som rör fullgörandet av dess skyldigheter enligt avsnitt 17.1–17.5 i 1995 års lag,

e) släktingen har ingått ett skriftligt avtal med den lokala myndigheten enligt regel 12, och

f) släktingen har ingått ett skriftligt avtal med den lokal myndigheten om de frågor som anges i bilaga 4.

Vid beslut om kortvarig placering görs åtminstone polis- och hälsokontroller. Vid beslut om långvarig placering (upp till ett år) gör den lokala myndighet som är ansvarig för barnet en fullständig bedömning. I bedömningen ingår en bedömning av huruvida släktingen är lämplig att ta hand om barnet, huruvida släktingen själv är en lämplig person och huruvida släktingens bostad är lämplig att ta hand om barnet i.

Vid bedömningen av en släktings omhändertagande av ett barn bör hänsyn tas till både barnets behov och släktingens förmåga att tillgodose dessa. Bedömningen bör kopplas till granskningen av den ursprungliga lösningen och ske vid följande tidpunkter:

• Efter tre dagar.

• Efter sex veckor.

• Vid slutförandet av släktskapsbedömningen och i tid för granskningen efter 4,5 månader.

4 Vad är en ”fosterfamilj” enligt nationell lagstiftning i ert land?

Med fosterfamilj avses i Skottland en familj som består av åtminstone en vuxen som har rekryterats, godkänts och registrerats som lämplig att ta hand om ett barn. Ett sådant beslut fattas av en lokal myndighet eller en privat eller frivillig fosterbarnsförmedling. Dessa är i sin tur registrerade hos den skotska inspektionsmyndigheten för vård- och omsorg (Care Inspectorate). En gång om året görs en kontroll av att de uppfyller de nationella vårdstandarderna.

5 Omfattar begreppet ”fosterfamilj” släktingar eller inte? Om ja, vilka?

Nej, i Skottland skulle detta definieras som en släktings omhändertagande av ett barn (kinship care). I Skottland avses med en släkting som tar hand om ett barn

i) en person som är biologiskt släkt med barnet eller släkt genom äktenskap eller ett registrerat partnerskap – utan begränsningar i fråga om hur nära släktskapet måste vara,

ii) en person som barnet känner och som barnet sedan tidigare har en relation till. Detta kan omfatta vänner eller personer som känner barnet väl på grund av att de har regelbunden kontakt med barnet och kan anses vara en del av barnets nätverk.

Släktskapsbegreppet begränsas inte till någon särskild grupp eller kategori.

Senaste uppdatering: 03/08/2021

De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.

Gränsöverskridande placering av barn, däribland i fosterhem (familjehem) - Gibraltar

1 Finns enligt er nationella lagstiftning krav på föregående samråd och godkännande före en gränsöverskridande placering av ett barn? Ange eventuella undantag.

Del VIIIA i 2009 års barnalag (Children Act 2009) införlivar de särskilda förfaranden och skyldigheter som ratificerats genom 1996 års Haagkonvention. I konventionen föreskrivs samarbete mellan stater i mål där barn placeras i alternativ vård utomlands, t.ex. fosterhemsplacering eller andra långsiktiga lösningar, med undantag av adoption.

Framför allt krävs enligt avsnitt 93M i 2009 års barnalag att en rapport ska inges till en annan fördragsslutande stats centralmyndighet om vårdnadsbyrån överväger att placera barnet i en annan fördragsslutande stat (i den mening som avses i artikel 33 i konventionen) eller överväger att samråda med denna (i enlighet med artikel 56 i Bryssel IIa-förordningen).

Frågor om godkännande, hänskjutanden och vilka förfaranden som ska tillämpas beror i hög grad på omständigheterna i det enskilda fallet och barnets aktuella situation. Om den planerade placeringen avser ett barn som redan omfattas av ett beslut om omhändertagande som Högsta domstolen (Supreme Court) har meddelat måste en talan om erkännande eller verkställighet av beslutet väckas i Högsta domstolen enligt kapitel IV i konventionen.

I avsnitt 67 i barnalagen föreskrivs dessutom att ingen får avlägsna ett barn från Gibraltar med stöd av ett beslut om omhändertagande utan skriftligt samtycke från alla personer som har föräldraansvar för barnet eller utan Högsta domstolens tillstånd.

2 Om krav finns på föregående samråd och godkännande, vilken myndighet är det som är har hand om samrådet och ger godkännandet?

Se ovan.

I avsnitt 93K i Care Act 2009 anges att en centralmyndighets uppgifter enligt konventionen i Gibraltar huvudsakligen ska utföras av justitieministern.

När det gäller artiklarna 24, 26 och 28 i konventionen omfattar hänvisningen till myndigheter även Högsta domstolen.

När det gäller artikel 35.2 i konventionen omfattar hänvisningen till myndigheter även vårdnadsbyrån (Care Agency).

3 Beskriv kortfattat hur samrådet går till och hur man får godkännandet (bl.a. vilka handlingar som behövs, tidsfrister, hur förfarandet ser ut och andra relevanta uppgifter).

Vid en ansökan till domstol följer vi de förfaranden som föreskrivs i Haagkonventionen och domstolens rättegångsregler (Länken öppnas i ett nytt fönsterFamily Proceedings (Children) (1996 Hague Convention) Rules 2011).

4 Vad är en ”fosterfamilj” enligt nationell lagstiftning i ert land?

Begreppet fosterfamilj definieras inte i 2009 års barnalag. Däremot definieras ”fostervårdgivare” (foster carer) och ”fostervård” (fostering).

Med ”fostervårdgivare” avses en person som godkänts av vårdnadsbyrån i fostervårdssyfte.

Med ”fostervård” avses omhändertagande av ett barn som behöver tas om hand av en annan person än barnets förälder, adoptivförälder eller släkting eller en annan person som har föräldraansvar för barnet.

5 Omfattar begreppet ”fosterfamilj” släktingar eller inte? Om ja, vilka?

I Gibraltar omfattar begreppet ”fosterfamilj” inte släktingar eller vänner som tar hand om barnet. Detta kallas placering hos familj/vänner och betraktas som placering hos personer med anknytning till barnet.

Senaste uppdatering: 04/08/2021

De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.