Delgivning av rättsliga handlingar

1 Vad innebär det juridiska begreppet ”delgivning av handlingar” i praktiken? Varför finns det särskilda regler för delgivning av skriftliga handlingar?

Delgivning innebär enligt civilprocesslagen att se till att en viss person får tillgång till handlingar som är avsedda för honom eller henne.

Utövandet av parternas processuella rättigheter (rätten till en offentlig rättegång, rätten till försvar, rätten att lägga fram bevis till stöd för inlagor samt rätten till information), giltigheten av förfaranden i andra avseenden, korrekt beräkning av tidsfrister och följaktligen giltigheten hos domen som meddelats är alla beroende av att handlingar delges i enlighet med lagstiftningen.

Delgivning av handlingar regleras i första hand av kapitel 2 (artiklarna 131–147) i civilprocesslagen av den 17 november 1964 samt av genomförandeakter:

• Justitieministerns förordning av den 18 juni 2019 – rättegångsregler för allmänna domstolar (rättegångsreglerna).
• Justitieministerns förordning av den 6 maj 2020 om specifika förfaranden och metoder för delgivning av rättegångshandlingar i civilrättsliga förfaranden (förordningen).

Delgivning med vanlig post (punkt 8 nedan) regleras även av postlagen av den 23 november 2012 samt av bestämmelser om tillhandahållande av posttjänster som utfärdats av enskilda postleverantörer. Den angivna leverantören, för närvarande Poczta Polska S.A., är den postleverantör som har skyldighet att tillhandahålla samhällsomfattande posttjänster (och kan inte motsätta sig att ingå ett avtal om utdelning av rekommenderade brev).

2 Vilka handlingar måste, enligt lag, delges?

Alla rättegångshandlingar och inlagor vars delgivning har rättslig verkan ska delges formellt.

Rättegångshandlingar (handlingar som domstolen sänder till parterna eller andra som deltar i ett domstolsförfarande) omfattar underrättelser, kallelser, meddelanden om rättigheter och skyldigheter, domstolsavgöranden (domar, beslut, betalningsförelägganden) eller beslut, kopior på domar med domskälen.

Inlagor omfattar handlingar som inleder ett förfarande (ansökningar) samt handlingar som inges under rättegången av parterna och andra som har rätt att delta i ett civilrättsligt förfarande (t.ex. åklagare, ombudsman för medborgerliga rättigheter eller ombudsman för barns rättigheter), och som anger deras ansökningar eller yttranden.

3 Vem har ansvaret för att en handling blir delgiven?

I Polen delges handlingar formellt, vilket innebär att nästan alla handlingar i ett rättsligt förfarande delges automatiskt av domstolen. När parten inger en inlaga är denne därför skyldig att inge den till domstolen tillsammans med lämpligt antal kopior för delgivning till personer som berörs av målet (artikel 128.1 i civilprocesslagen). Undantagen omfattar främst delgivning av den första handlingen i målet om svaranden och utbyte av handlingar mellan yrkesmässiga företrädare (se nedan).

Om en svarande, trots att han eller hon har mottagit två meddelanden om delgivningsförsök, underlåter att avhämta en ansökning eller annan inlaga som innebär att svaranden måste försvara sina rättigheter, om inga särskilda bestämmelser om fullgjord delgivning gäller och om ingen handling i målet tidigare har delgetts svaranden, kommer domstolen att skicka en kopia av handlingen till käranden som ålägger denne att anlita ett exekutionsbiträde som delger svaranden handlingen. På kärandens begäran delger exekutionsbiträdet handlingen personligen med mottagningsbevis samt med uppgift om datum eller drar slutsatsen att adressaten inte är bosatt på den angivna adressen. Mot en tilläggsavgift (40 zloty) kommer exekutionsbiträdet även att fastställa svarandens adress. Om käranden inom två månader underlåter att förse domstolen med bevis på delgivning av en handling som ett exekutionsbiträde har delgett svaranden eller underlåter att ange svarandens nuvarande adress eller styrka att svaranden är bosatt på den adress som anges i ansökningen, kan domstolen tillfälligt upphäva förfarandet och avbryta det efter tre månader från upphävandet (artikel 139[1] i civilprocesslagen, artikel 177.1 sjätte stycket i civilprocesslagen, artikel 182.1 första stycket i civilprocesslagen, samt artiklarna 3a–3b i lagen om exekutionstjänstemän av den 22 mars 2018).

Medan målet är anhängigt är advokater, patentombud och Polens riksåklagarämbete skyldiga att delge varandra kopior av inlagor, inklusive bilagor. Ovanstående gäller inte inlämning av genkäromål, överklaganden, kassationsbesvär, klagomål, ansökningar om återvinning av tredskodom, invändningar mot ett betalningsföreläggande, klagomål mot ett betalningsföreläggande, yrkanden om att säkra fordringar, ansökningar om omprövning av en dom, överklaganden om att en slutlig dom ska förklaras olaglig samt klagomål mot beslut från domstolstjänstemän, som ska inges till domstolen med kopior till motparten. Ovanstående gäller inte heller handlingar som inges genom ett IKT-system (artikel 132.1–1[2] i civilprocesslagen).

Under vissa förhållanden är elektronisk delgivning godtagbar enligt beskrivningen i punkt 6 nedan.

4 Adressförfrågningar

4.1 Försöker den tillfrågade myndigheten i medlemsstaten på eget initiativ ta reda på var den person som ska delges handlingarna befinner sig om den adress som anges inte stämmer? Se även anmälan enligt artikel 7.2 c i förordningen om delgivning av handlingar

När domstolen godtar en begäran om verkställighet drar den inte sina egna slutsatser om adressatens bosättningsort eller huvudkontor, med undantag för att rätta till uppenbara fel i adressen. Om sökanden har begärt delgivning i enlighet med det anmodade medlemslandets lagstiftning och polsk lagstiftning tillåter att delgivning anses ha skett till en adress som anges i särskilda register (se punkt 5 nedan), kan domstolen dock förväntas kontrollera uppgifterna mot sådana register. Om domstolen, såsom beskrivs ovan, fastställer en annan adress än den som meddelats av sökanden, bör den göra ett nytt försök till delgivning. Domstolen kan också på eget initiativ kontrollera om den känner till adressen (t.ex. i samband med ett annat mål som är anhängigt vid domstolen) och försöka delge handlingen till en sådan adress.

4.2 Har utländska rättsliga myndigheter och/eller parter tillgång till register eller tjänster i medlemsstaten som gör det möjligt att fastställa den berörda personens aktuella adress? Vilka register eller tjänster är det i så fall fråga om, och vilket förfarande måste följas? Uttas någon avgift?

Det polska elektroniska folkbokföringsregistret (Pesel) innehåller bland annat information om registrerade adresser till fysiska personer. Utländska rättsliga myndigheter har inte direktåtkomst till registret. En utländsk domstol kan begära att den polska domstolen tar upp bevis för att fastställa en fysisk persons adress enligt ett bilateralt avtal eller konventionen om bevisupptagning i utlandet på privaträttens område, undertecknad i Haag den 18 mars 1970. Den polska domstolen kommer sedan att begära information från Pesel-registret eller befolkningsregistret i den berörda kommunen, eller eventuellt att vidta andra nödvändiga åtgärder.

En part i ett domstolsförfarande utomlands kan lämna in en begäran om åtkomst till uppgifter i Pesel-registret eller ett befolkningsregister till alla kommunala förvaltningar i Polen. En sådan begäran ska göras skriftligen på ett formulär (som finns tillgängligt på kommunalförvaltningarnas webbplatser). En part måste visa att det föreligger ett rättsligt intresse och presentera bevis för att rätten till åtkomst gäller en specifik person. En avgift på 31 zloty betalas in till bankkontot i den kommun som ansökan gäller. Det måste dock noteras att det i polsk lagstiftning inte förutsätts att adressen till en fysisk person som anges i Pesel-registret eller ett befolkningsregister är personens faktiska bosättningsadress.

Företagsadresserna till fysiska personer som driver företag lagras i det centrala företagsregistret (Ceidg) och kan hämtas kostnadsfritt online. Sökmotorn på polska och engelska finns på: https://aplikacja.ceidg.gov.pl/ceidg/ceidg.public.ui/search.aspx

Adresser till andra företagare (affärsdrivande företag, kooperativ, statsägda företag, forsknings- och utvecklingsorgan, utländska företag och deras filialer samt ömsesidiga företag) och föreningar, andra sociala organisationer och yrkesorganisationer, stiftelser, hälso- och sjukvårdsinstitutioner finns tillgängliga i det nationella domstolsregistret och är kostnadsfria online. Sökmotorn på polska finns på: https://ekrs.ms.gov.pl/web/wyszukiwarka-krs/strona-glowna/

4.3 Vilken typ av hjälp med adressförfrågningar från andra medlemsstater tillhandahåller medlemsstatens myndigheter enligt artikel 7.1 i förordningen om delgivning av handlingar? Se även anmälan enligt artikel 7.1 i förordningen om delgivning av handlingar

Enligt artikel 7.1 c i förordningen om delgivning av handlingar ska Polen via den europeiska e-juridikportalen tillhandahålla detaljerad information om hur man hittar adresserna till de personer till vilka en handling ska delges.

5 Vilket är det gängse sättet för delgivning? Finns det alternativa delgivningssätt (utöver sådan indirekt delgivning som avses i punkt 7)?

Domstolen delger handlingar genom postleverantören, anställda vid domstolarna eller domstolstjänsten för delgivning. Domstolen får också delge handlingar genom ett exekutionsbiträde enligt lagen om exekutionstjänstemän av den 22 mars 2018 (artikel 131 i civilprocesslagen, § 96 i rättegångsreglerna). I sådana fall delger exekutionsbiträdet handlingen till adressaten personligen med mottagningsbevis samt uppgift om datum eller drar slutsatsen att adressaten inte är bosatt på den angivna adressen. I praktiken utförs tjänsten vanligtvis av postleverantören (Poczta Polska S.A.) genom rekommenderat brev med mottagningsbevis.

Om korrespondens riktas till fysiska personer delges handlingarna personligen, dvs. överlämnas till dem eller, om de saknar rättsförmåga, till deras juridiska ombud (artikel 133.1 i civilprocesslagen).

Domstolarna delger handlingar om soldater genom militärpolisen, om polistjänstemän och kriminalvårdstjänstemän genom deras omedelbara tillsynsmyndigheter, och om personer i förvar genom inrättningens styrelse (artikel 137 i civilprocesslagen).

Handlingar som är avsedda för juridiska personer och organisationer som inte är juridiska personer, delges den person som befullmäktigats att företräda dem inför domstol eller en anställd som befullmäktigats att ta emot handlingar. Om ett juridiskt ombud för tvistemål eller en person som är behörig att ta emot rättegångshandlingar har utsetts, delges dessa personer handlingarna (artikel 133.2 i civilprocesslagen).

Inlagor eller avgöranden för företagare som är inskrivna i det centrala företagsregistret (Ceidg) delges den delgivningsadress som anges i registret, såvida inte företagaren har angett en annan delgivningsadress (artikel 133.2[1] i civilprocesslagen).

Inlagor eller avgöranden för företagare som är inskrivna i ett domstolsregister delges till den adress som anges i registret, såvida inte företagaren har angett en annan delgivningsadress. Om den senaste offentliggjorda adressen har raderats på grund av att den inte överensstämmer med den faktiska situationen och ingen begäran om att ange en ny upplysningsbar adress har gjorts, anses den raderade adressen vara en adress som gjorts tillgänglig i registret (artikel 133.2[2] i civilprocesslagen).

Inlagor eller avgöranden för personer som företräder en enhet som är inskriven i det nationella domstolsregistret, likvidatorer, fullmaktshavare, medlemmar av organ eller personer som har behörighet att utse styrelsen delges till den delgivningsadress som anges i det nationella domstolsregistret (artikel 133.2[3] i civilprocesslagen).

Om ett juridiskt ombud för tvistemål eller en person som är behörig att ta emot rättegångshandlingar har utsetts, delges dessa personer handlingarna. Handlingar som kallar en part att inställa sig personligen delges dock endast den parten direkt, med undantag för parter som inte har sin bosättningsort eller sin stadigvarande bostad eller sitt säte i Polen eller ett annat EU-land (artikel 133.3 i civilprocesslagen, artikel 1135[5].1 i civilprocesslagen).

Delgivning sker på bosättningsorten, arbetsplatsen eller den ort där adressaten finns.

På begäran av en part får handlingar delges till en postboxadress som uppgetts av den parten. I sådana fall ska handlingar som skickas via postleverantören deponeras på leverantörens postkontor tillsammans med ett meddelande om detta som lämnas i adressatens brevlåda (artikel 135 i civilprocesslagen).

En domstolsregistrator får lämna en handling direkt till adressaten på domstolskansliet om adressaten är närvarande vid domstolen och styrker sin identitet (artikel 132.2 i civilprocesslagen). Om en handling som ska delges dessutom har lämnats in till domstolen vid en tidpunkt som gör det omöjligt att delge den före dagen då ett sammanträde eller en förhandling ska ske, delger domstolen adressaten handlingen vid sammanträdet eller förhandlingen (§ 99 i rättegångsreglerna).

Skrivelser får endast delges elektroniskt i de fall och på det sätt som anges i punkt 6.1 nedan.

Domstolen får i undantagsfall och endast vid kallelser till förhandling, delge parterna, vittnena, expertvittnen eller andra personer dessa på annat sätt i stället för att delge dem skriftligen på det sätt domstolen anser vara lämpligast och om domstolen anser att detta är nödvändigt för att skynda på handläggningen av målet. Sådana kallelser (t.ex. per e-post eller telefon) får rättslig verkan om det inte råder något tvivel om att de har nått mottagarna minst en vecka och i brådskande fall tre dagar före sammanträdet (artikel 149[1] i civilprocesslagen och artikel 149.2 i civilprocesslagen).

6 Är elektronisk delgivning (delgivning av rättsliga eller andra handlingar med hjälp av elektroniska kommunikationsmedel såsom e-post, internetbaserade säkra applikationer, fax, sms etc.) tillåten i civilrättsliga förfaranden? Vilka typer av förfaranden rör det sig om? Finns det begränsningar i användningen av detta delgivningssätt beroende på vem adressaten är (rättstillämpare, juridisk person, företag eller annan ekonomisk aktör etc.)?

6.1 Vilken typ av elektronisk delgivning i den mening som avses i artikel 19.1 i förordningen om delgivning av handlingar finns tillgänglig i medlemsstaten när delgivning ska ske direkt med en person som har en känd delgivningsadress i en annan medlemsstat?

Domstolen delger endast handlingar elektroniskt, dvs. genom ett IKT-system, om adressaten har lämnat in en handling genom systemet eller valt att lämna in den på detta sätt (adressaten kan återkalla det valet). Denna form av delgivning kan även väljas av en adressat som är bosatt i ett annat medlemsland. Om en handling delges elektroniskt anses den vara delgiven vid den tidpunkt som anges i det elektroniska mottagningsbeviset. I avsaknad av ett sådant mottagningsbevis anses delgivningen ha verkan 14 dagar efter det att handlingen laddades upp till IKT-systemet. Handlingar som ska delges skickas inte till en e-postadress, utan adressaten får i stället ett meddelande om att handlingen har laddats upp till IKT-systemet till sitt e-postkonto (artikel 131[1] i civilprocesslagen).

Särskilda regler gäller för delgivning av rättegångshandlingar till advokater, patentombud eller Polens riksåklagarämbete under den epidemikris eller den epidemisituation som tillkännagavs på grund av covid-19 och inom ett år från det att den sista av dessa upphävdes. Om det IKT-system som stöder domstolsförfaranden inte är tillgängligt under en sådan period delger domstolen sådana parter rättegångshandlingar genom att ladda upp innehållet i dem till det IKT-system som används för att göra sådana handlingar tillgängliga (informationsportalen). Detta gäller inte handlingar som ska delges tillsammans med kopior av parternas inlagor eller andra handlingar som inte härrör från domstolen. Delgivningsdatumet är det datum då adressaten har fått kännedom om den handling som har laddats upp till informationsportalen. Om adressaten inte får kännedom om detta anses handlingen ha delgivits vid utgången av 14 dagar från dagen för uppladdningen. Delgivningen av en handling via informationsportalen ger upphov till den rättsliga verkan som fastställs i civilprocesslagen avseende delgivning av rättegångshandlingar. Domstolen kan välja att inte delge en handling via informationsportalen om detta är omöjligt på grund av handlingens art (artikel 15zzs[9] i lagen om särskilda åtgärder för att förebygga och bekämpa covid-19, andra smittsamma sjukdomar och därmed sammanhängande krissituationer av den 2 mars 2020). Ett undantagstillstånd för epidemier kommer att gälla i Polen till och med den 30 juni 2023.

Advokater, patentombud och Republiken Polens riksåklagarämbete delger varandra direkt (se punkt 3 ovan) och endast på elektronisk väg om de inger enhälliga förklaringar om detta till domstolen och underrättar domstolen om de kontaktuppgifter som ska användas för detta specifika ändamål, i synnerhet en e-postadress eller ett faxnummer. Sådana uttalanden är oåterkalleliga och alla bestämmelser om villkor eller tidsfrister anses obefintliga. På enhällig begäran av parterna, eller när det annars är motiverat, kommer domstolen att besluta att sådana delgivningssätt inte ska användas. Kravet på ömsesidig elektronisk delgivning gäller inte handlingar som ska inges till domstolen med kopior till motparten, såsom anges i punkt 3 ovan.

6.2 Har medlemsstaten i enlighet med artikel 19.2 i förordningen om delgivning av handlingar angett ytterligare villkor som krävs för att den ska godta elektronisk delgivning per e-post enligt artikel 19.1 b i samma förordning? Se även anmälan enligt artikel 19.2 i förordningen om delgivning av handlingar

Inga ytterligare villkor gäller.

7 Indirekt delgivning

7.1 Medger lagen andra delgivningssätt i sådana fall där delgivning inte varit möjlig (t.ex. delgivning på hemadressen, på delgivningsmannens kontor, per post eller genom anslag)?

Om adressaten inte är hemma får delgivningsmannen överlämna rättegångshandlingen till en vuxen medlem av hushållet, eller, om någon sådan inte påträffas, till fastighetsförvaltaren, vårdnadshavaren eller kommunförvaltningen om dessa personer inte är motparten i ärendet och har ålagt sig att överlämna handlingen till adressaten. Domstolen kan dock förhindra eller begränsa möjligheten att handlingar delges andra personer. En anmärkning om detta görs på postförsändelsen. Om en adressat som har meddelat sin arbetsplats som delgivningsadress inte hittas av delgivningsmannen på arbetsplatsen får handlingen delges en person som är behörig att ta emot handlingar (artikel 138 i civilprocesslagen, § 3 i förordningen).

Om den inte kan delges kommer en handling som sänds via en postleverantör att deponeras på leverantörens postkontor och, om den delges på annat sätt, på den berörda kommunförvaltningen, med ett meddelande om detta som lämnas på adressatens dörr eller i brevlådan där det anges var och när handlingen lämnades och att den bör avhämtas inom sju dagar från dagen för underrättelsen. Om tidsfristen löper ut utan resultat kommer underrättelseförfarandet att upprepas (artikel 139.1 i civilprocesslagen). När det gäller fysiska personer kan en handling som deponeras på ett postkontor avhämtas av adressaten personligen, av hans eller hennes juridiska ombud eller av ett postombud. När det gäller andra enheter kan även en person som har rätt att företräda enheten eller en behörig anställd avhämta handlingen (§ 8 i förordningen). Handlingen anses delgiven när tidsfristen för att avhämta den har löpt ut.

Delgivningen kan också anses genomförd om den har varit omöjligt på grund av partens underlåtenhet att fullgöra sina skyldigheter:

• Om en handling inte kan delges en part som är föremål för registrering i ett domstolsregister på grund av att en parts adressändring inte har angetts i registret, bifogas akten i målet och anses vara delgiven, såvida inte domstolen känner till den nya adressen (artikel 139.3 i civilprocesslagen).
• Handlingar för personer som företräder en enhet som är inskriven i det nationella domstolsregistret, förvaltare, fullmaktshavare, medlemmar av organ eller personer som behörighet att utse styrelsen kommer att bifogas akten i målet och anses vara delgivna, om de inte kan överlämnas på vanligt sätt på grund av underlåtenhet att meddela en ändring av delgivningsadressen, såvida inte domstolen känner till en annan delgivningsadress eller bosättningsort och adress (artikel 139.3[1] i civilprocesslagen.
• Om adressaten (antingen en part eller partens ombud) har flyttat från den aktuella adressen och inte har meddelat domstolen på den nya bosättningsorten om detta (trots att domstolen har informerat om skyldigheten att göra detta), kommer rättegångshandlingen att bifogas akten i målet och anses vara delgiven, utom när domstolen känner till den nya adressen (artikel 136 i civilprocesslagen).

I andra fall där partens vistelseort är okänd:

• Om den handling som ska delges innebär att en part måste försvara sina rättigheter får, delgivningen, till dess att parten, dess ombud eller befullmäktigade ombud ger sig till känna, endast göras till den ställföreträdare som domstolen utsett på begäran av den berörda personen (t.ex. käranden) som har lagt fram prima facie-bevisning på att adressatens vistelseort inte är känd. Utnämningen av en ställföreträdare tillkännages offentligt i domstolsbyggnaden och i den kommunala förvaltningens lokaler, och, i fall av större betydelse och om det är nödvändigt, även i pressen. Delgivningen anses ha skett när handlingen har överlämnats till ställföreträdaren, förutom att domstolen kan göra delgivningen beroende av att en viss period löper ut från och med den tidpunkt då meddelandet anslås i domstolsbyggnaden (artikel 143 i civilprocesslagen).
• Om den handling som ska delges inte innebär att en part behöver försvara sina rättigheter, delges parten genom att handlingen anslås i domstolsbyggnaden (artikel 145 i civilprocesslagen).

7.2 Om andra metoder används, när anses delgivning ha skett?

Vid delgivning till en vuxen medlem av hushållet, fastighetsförvaltaren, vårdnadshavaren eller kommunförvaltningen eller en person på arbetsplatsen, anses handlingen delgiven när den överlämnas till en sådan person.

Om handlingen deponeras på ett postkontor och inte avhämtas av en behörig person anses den ha delgivits när tidsfristen för avhämtning har löpt ut (dvs. en vecka efter att det andra meddelandet om delgivningsförsök har lämnats), såvida inte handlingen är adresserad till en svarande som inte tidigare har delgivits någon annan handling i ärendet, såsom nämns i punkt 3 ovan.

Om delgivning sker till den gode man som utsetts för en part vars vistelseort är okänd, anses handlingen delgiven när den överlämnas till den gode mannen eller när den tidsfrist som fastställs av domstolen löper ut, beroende på vilket som inträffar senare.

Om delgivning sker genom att ett meddelande anslås i domstolsbyggnaden anses handlingen delgiven en månad efter datumet för anslaget.

7.3 Om man som alternativt delgivningssätt kan låta deponera handlingen på en viss plats (t.ex. ett postkontor), hur informeras adressaten om deponeringen?

Detta görs genom att ett meddelande lämnas på adressatens dörr eller i brevlådan. I meddelandet anges bland annat att om postförsändelsen inte avhämtas trots två meddelanden kommer den att återsändas till den avsändande domstolen och postförsändelsen kommer att anses ha delgivits den sista dagen då den kan avhämtas, och att delgivningen kan leda till att tidsfristerna för förfarandet inleds (§ 6 i förordningen).

7.4 Vilka blir följderna om adressaten vägrar att motta handlingarna? Anses delgivning ändå ha skett om adressaten saknade grund för sin vägran?

Om adressaten vägrar att ta emot delgivningen av en handling anses handlingen delges vid en sådan vägran (artikel 139.2 i civilprocesslagen).

Ett undantag är när en domstol eller annan myndighet i en främmande stat begär att domstolen ska delge en rättegångshandling till en person som är bosatt i Polen utan att bifoga en polsk översättning av handlingen. En sådan handling delges adressaten om han eller hon väljer att ta emot den. En adressat som vägrar att ta emot en handling varnas för de eventuella negativa rättsliga följderna detta kan få utomlands (artikel 1135[1].2 i civilprocesslagen).

8 Delgivning per post från utlandet (artikel 18 i förordningen om delgivning av handlingar)

8.1 Om posten ska befordra en handling som skickats från utlandet till en adressat i medlemsstaten, och det rör sig om en situation där det krävs mottagningsbevis (artikel 18 i förordningen om delgivning av handlingar), överlämnar posttjänstemannen i så fall handlingen enbart till adressaten själv eller kan den, i enlighet med nationella bestämmelser om postutdelning, även överlämna handlingen till en annan person på samma adress?

Handlingar som delges på det sättet av postleverantören delges som vanliga brev och inte som rättslig korrespondens (se sista stycket i punkt 1 ovan). Förutom till adressaten kan ett sådant brev också delges

• adressatens lagstadgade företrädare eller befullmäktigade ombud med tillstånd enligt en fullmakt som beviljats enligt allmänna bestämmelser eller genom posttillstånd,
• en vuxen som är bosatt tillsammans med adressaten, förutsatt att adressaten inte har gett postkontoret instruktioner om motsatsen,
• en person som är befullmäktigad att ta emot postförsändelser på en offentlig myndighet om postförsändelsen är adresserad till den aktuella myndigheten,
• en person som är befullmäktigad att ta emot postförsändelser på enheter som är juridiska personer eller organisationsenheter som inte är juridiska personer om postförsändelsen är adresserad till

a) den berörda juridiska personen eller organisationsenheten som inte är en juridisk person,

b) en fysisk person som inte är medlem i styrelsen eller anställd hos den berörda juridiska personen eller organisationsenheten som inte utgör en juridisk person som är närvarande där,

• chefen för en organisationsenhet eller en fysisk person som är befullmäktigad av denna chef om postförsändelsen är adresserad till en fysisk person som påträffas på en enhet där det är mycket svårt eller omöjligt att överlämna en postförsändelse till adressaten på grund av enhetens karaktär eller allmänt vedertagna sedvänjor (artikel 37 i postlagen).

8.2 Hur kan delgivning av handlingar från utlandet i enlighet med artikel 18 i förordningen om delgivning av handlingar äga rum om varken adressaten eller någon annan person med rätt att ta emot handlingarna (under förutsättning att det finns en sådan möjlighet enligt de nationella bestämmelserna om postutdelning – jfr ovan) har kunnat anträffas på delgivningsadressen?

När det gäller samhällsomfattande posttjänster ska postleverantören

• lämna ett meddelande om delgivningsförsök på relevant formulär i adressatens brevlåda (eller, om detta inte är möjligt, på annat lagligt sätt) tillsammans med information om tidsfristen för avhämtning och adressen till det postkontor där postförsändelsen deponeras,
• informera adressaten på elektronisk väg (sms eller e-post) om möjligheten att avhämta den tillsammans med postförsändelsens nummer, tidsfristen för avhämtning samt adressen till det postkontor där den deponeras, om adressaten har begärt att postkontoret ska underrätta honom eller henne på elektronisk väg.

Postförsändelsen kan hämtas på postkontoret av adressaten eller annan behörig person enligt punkt 8.1 ovan (inklusive en vuxen som bor tillsammans med adressaten om han eller hon har lämnat in en försäkran om samboförhållande till postkontoret). Om postförsändelsen inte avhämtas inom sju dagar upprepas underrättelseförfarandet. Om adressaten eller någon annan behörig person inte avhämtar postförsändelsen inom 14 dagar från dagen efter det att den första underrättelsen lämnades, återsänds postförsändelsen till avsändaren (artikel 37 i postlagen, §§ 24 och 26 i bestämmelserna om tillhandahållande av samhällsomfattande tjänster, som bifogats resolution nr 227/2022 från styrelsen för Poczta Polska S.A.).

8.3 Medger posten en viss tid för avhämtning av handlingarna innan dessa returneras till avsändaren? Om ja, hur underrättas adressaten om att han eller hon har post för avhämtning på postkontoret?

Se punkt 8.2 ovan.

9 Finns det något skriftligt bevis som styrker att handlingen har delgetts?

Delgivningen av en handling bekräftas skriftligen av mottagaren eller i postleverantörens IKT-system eller genom en handling som hämtats från IKT-systemet. Mottagaren av en handling bekräftar mottagandet och datumet för detta med sin underskrift. Om mottagaren inte kan eller inte kommer att göra detta, ska delgivningsmannen själv anteckna datum för delgivningen och anledningen till att mottagarens namnteckning. Delgivningsmannen anger hur handlingen har delgivits på mottagningsbeviset samt anteckna datumet för delgivningen på handlingen och undertecknar den (artikel 142 i civilprocesslagen).

10 Vad händer om den som ska delges inte får dokumentet eller om delgivningen sker i strid med lagen (t.ex. om handlingen delges med en tredje part)? Anses delgivningen giltig ändå eller måste den göras om?

Underlåtenhet att iaktta bestämmelserna om delgivning medför att delgivningen blir verkningslös och måste upprepas. Felaktig delgivning anses dock ha verkan när adressaten faktiskt tar emot postförsändelsen.

Om felaktig delgivning har hindrat en part från att försvara sina rättigheter får parten begära att avgörandet upphävs i ett överklagandeförfarande, och parten kan då åberopa ogiltighet av förfarandet (artikel 379.5 i civilprocesslagen).

Om en part har hindrats från att vidta åtgärder på grund av felaktig delgivning kan parten, trots att förfarandet har avslutats, inom tre månader från delgivningen av det slutliga avgörandet lämna in en ansökan om ändring av domen (artiklarna 401 och 407 i civilprocesslagen).

11 Om adressaten vägrar att ta emot en handling på grund av språket den är skriven på (artikel 12 i förordningen om delgivning av handlingar) och den domstol eller myndighet som handlägger det rättsliga förfarandet vid en kontroll kommer fram till att vägran inte var motiverad, finns det något särskilt rättsmedel för att överklaga detta beslut?

Ett sådant beslut kan inte bestridas separat. Det får endast överklagas tillsammans med det avgörande genom vilket förfarandet avslutas.

12 Kostar det något att få en skriftlig handling delgiven? I så fall hur mycket? Finns det någon skillnad mellan fall då handlingen ska delges enligt nationell rätt och fall då begäran om delgivning har sitt ursprung i en annan medlemsstat? Se även anmälan enligt artikel 15 i förordningen om delgivning av handlingar rörande delgivning av handlingar från en annan medlemsstat

I förfaranden vid en polsk domstol är det kostnadsfritt att låta domstolen delge en handling utan att anlita ett exekutionsbiträde. Avgiften för delgivning av en handling genom ett exekutionsbiträde är 60 zloty per leveransadress, oavsett antalet adressater som bor där och antalet delgivningsförsök.

Om en handling från ett annat medlemsland delges i Polen enligt förordningen om delgivning av handlingar bär sökanden inga kostnader, inklusive delgivningskostnader för ett exekutionsbiträde, om den domstol som är det mottagande organet väljer att delge handlingen på detta sätt (se punkt 5 första stycket ovan).