Delgivning av rättsliga handlingar

1 Vad innebär det juridiska begreppet ”delgivning av handlingar” i praktiken? Varför finns det särskilda regler för delgivning av skriftliga handlingar?

Delgivning av handlingar

Enligt tolkningen av rättspraxis avses med delgivning av handlingar de åtgärder som en domstol vidtar för att underrätta en part i ett mål eller ett ärende, eller tredje man vars samarbete krävs, om hur målet eller ärendet fortskrider. Att parterna ges fullständig information om hur målet eller ärendet fortskrider är en viktig förutsättning för att kunna genomföra och avsluta domstolsförfaranden. En domstol får bara vidta åtgärder och fatta beslut i ett mål eller ett ärende om parterna har delgetts alla handlingar som de måste ha fått och känna till för att de ska kunna fortsätta förfarandet, använda ett rättsmedel, göra processinvändningar eller få tillgång till processuellt skydd. Samma sak gäller för andra handlingar som endast får inges inom en tidsfrist som fastställts i lag eller av domstolen. Framför allt är delgivning av domstolsavgöranden som avgör ett mål i sak en förutsättning för att avgörandet ska vinna laga kraft och kunna verkställas. Det bör påpekas att § 105 ff. i lag nr 160/2015, civilprocesslagen (Civilný sporový poriadok) endast definierar de processuella aspekterna av delgivning av (rättsliga) handlingar. Delgivning av en handling enligt materiell rätt, dvs. inbegripet viljeyttring i form av en handling, regleras i § 45 i lag nr 40/1964, civillagen (Občiansky zákonník). Det är stor skillnad mellan delgivning som grundas på materiella bestämmelser och delgivning som grundas på processuella bestämmelser, särskilt när det gäller delgivningens effekt, hur delgivningsprocessen avslutas och vilka rättsverkningar den får.

Särskilda regler för delgivning av handlingar

Genom att införa särskilda regler för delgivning av handlingar i civilprocesslagen har lagstiftaren velat upprätthålla principen om parternas likställdhet och ett kontradiktoriskt domstolsförfarande. Ingen får missgynnas i rättsliga förfaranden, och varje part måste också informeras om hur det rättsliga förfarandet fortskrider. Parterna måste ges möjlighet att tillhandahålla det samarbete som krävs och att ta del av och bekanta sig med den andra partens yttranden och bevisning, alla handläggningsåtgärder som domstolen vidtar i målet och själva sakfrågan. Principen om parternas likställdhet och det kontradiktoriska domstolsförfarandet är en grundläggande aspekt av rätten till en rättvis rättegång. I Slovakien är detta en grundlagsskyddad rättighet (artiklarna 46–48 i den slovakiska konstitutionen (Ústava Slovenskej republiky) som grundas på artikel 6 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

2 Vilka handlingar måste, enligt lag, delges?

I stort sett kan all delgivning i enlighet med civilprocesslagen betraktas som formell delgivning, dvs.

• Delgivning via en elektronisk brevlåda (helst).
• Delgivning via en elektronisk adress (e-post) (endast på partens begäran).
• Personlig delgivning genom ett behörigt delgivningsorgan (posttjänst, delgivningsman) eller på annat sätt än en personlig tjänst.
• Delgivning i form av en kungörelse.
• En särskild form av delgivning av andra behöriga delgivningsorgan (den behöriga avdelningen vid polisen, den kommunala polisen, en exekutionstjänsteman, kriminalvården och domstolsväsendet (Zbor väzenskej a justičnej stráže), en inrättning för institutions- eller skyddsvård, utrikes- och Europaministeriet, försvarsministeriet).

I strikt mening avses med formell eller officiell delgivning endast personlig delgivning av rättegångshandlingar. En domstol tillämpar det förfarande som fastställts för vanlig delgivning för alla handlingar där personlig delgivning inte krävs enligt lag.

I de olika bestämmelserna i civilprocesslagen anges för vilka handlingar personlig delgivning krävs. Dessutom används personlig delgivning när domstolen förordnar om personlig delgivning i enlighet med omständigheterna i ett enskilt ärende (domstolar använder i regel personlig delgivning, t.ex. av processäkerhetsskäl vid kallelser att inställa sig för förhandling). Den omständigheten att lagstiftaren har specificerat denna prioriterade delgivning för de olika handlingarna visar vilken vikt som fästs vid dessa handlingar och partens behov att känna till innehållet i dem, för att på så sätt kunna utöva sin rätt till en rättvis rättegång.

Lag 160/2015 – civilprocesslagen (CSP) – kräver att följande handlingar ska delges personligen:

• Ett beslut genom vilket domstolen tillät en ändring av talan om parterna inte var närvarande vid den förhandling som ändrade talan (§ 142.2 i CSP).
• Rättegångar med bilagor om domstolen inte har avvisat rättegången eller beslutat att avbryta förfarandet (§ 167.1 i CSP).
• Ett svaromål om svaranden inte godtar yrkets fulla omfattning (§ 167.3 i CSP).
• En inlaga från sökanden enligt §167.3 som svar på svaromålet (§ 167.4 i CSP).
• Kallelse till förberedande förhandling (§ 169.2 i CSP).
• En dom (§ 223.1 i CSP),
• Ett betalningsföreläggande med en talan (§ 266.1 i CSP),
• Svarandens bestridande av ett betalningsföreläggande som delges käranden (§ 267.5 i CSP).
• Ett beslut enligt § 273 c i civilprocesslagen om skyldigheten att lämna en skriftlig inlaga om talan inom en fastställd tidsfrist och att i inlagan redogöra för de viktigaste sakförhållandena i partens svaromål, bifoga alla handlingar som det hänvisas till och ange de bevis som krävs för att styrka dessa anspråk i den mening som avses i § 273 a i civilprocesslagen.

Enligt lag 161/2015 (lagen om processrätt vid frivillig rättsvård (Civilný mimosporový poriadok, CMP) ska följande handlingar delges personligen:

• Beslut om att inleda ett förfarande som delges parterna om förfarandet inleds ex officio (§ 27 i CMP).
• Ändrade yrkanden om att inleda ett förfarande om parterna inte var närvarande vid den förhandling där ändringen gjordes (§ 28 i CMP).
• Beslut i sak (§ 45 i CMP).
• Beslut om återlämnande av en minderårig i händelse av bortförande eller otillåtet kvarhållande, enligt vilka den person som enligt sökanden kränker rätten att inge en skriftlig redogörelse i frågan (§ 131.2 i CMP).
• Underrättelser och instruktioner i arvsförfaranden som utfärdats till de personer som rimligen kan antas vara arvtagare när det gäller deras arvsrätt och möjligheten att vägra arvet, om domstolen inte har utfärdat meddelandena och instruktionerna muntligen i protokollet (§ 189.2 i CMP).
• Delgivning av en ansökan om frigörande av ett föremål i en talan om att ett föremål som deponerats hos en notarie ska frigöras för att uppfylla ett ansvar i fall enligt § 335 a eller b eller om insättaren har begärt att det deponerade föremålet ska frigöras till honom eller henne eller till en annan person än förmånstagaren (§ 340 i CMP).
• Meddelanden med uppmaning till invändningar i förfaranden som bekräftar nyttjanderätt till den person som vid den tidpunkt då förfarandet inleds anges i lagfartsbeviset ha äganderätt eller sakrätt till den egendom som är föremål för förfarandet som bekräftar nyttjanderätten (§ 359 g i CMP).

3 Vem har ansvaret för att en handling blir delgiven?

Domstolen ansvarar för att delge domstolsförfarandet. En systematisk tolkning av civilprocesslagen visar att följande prioriteringsordning gäller för delgivning av skriftliga handlingar:

1. Genom domstol vid förhandling eller annan rättshandling.
2. Till en elektronisk brevlåda enligt lag nr 305/2013 om den elektroniska formen för offentliga myndigheters styrning och om ändring av vissa lagar (e-förvaltningslagen) (zákon o e-Government mente) (det är obligatoriskt för alla juridiska personer att ha en aktiverad elektronisk brevlåda, medan fysiska personer kan välja att aktivera en),
3. delgivning via en elektronisk adress på partens begäran, om personlig delgivning inte krävs,
4. Delgivning genom ett behörigt delgivningsorgan:

• • Vanligtvis ett postserviceföretag eller en delgivningsman.
  • Om domstolen anser det nödvändigt kan den förordna om delgivning av den behöriga avdelningen vid polisen, en exekutionstjänsteman eller den kommunala polisen.
  • I särskilda fall delger domstolen handlingar via kriminalvården och domstolsväsendet (delgivning med fysiska personer som avtjänar fängelsestraff eller är frihetsberövade), inrättningar för institutions- och skyddsvård (delgivning med fysiska personer som befinner sig i sådana anläggningar), utrikes- och Europaministeriet (delgivning med fysiska personer som åtnjuter diplomatiska privilegier och diplomatisk immunitet, eller personer som åtnjuter diplomatiska privilegier och immunitet, eller personer till vilka handlingar ska delges i lokaler som skyddas av diplomatisk immunitet) och försvarsministeriet (delgivning med yrkesmilitärer och handlingar som inte kan delges på annat sätt).
  • Ett särskilt fall är delgivning genom kungörelse om detta anges i civilprocesslagen (t.ex. om en fysisk persons adress inte är känd) eller i annan lagstiftning (t.ex. § 199 i lagen om rättsvårdsärenden).

4 Adressförfrågningar

4.1 Försöker den tillfrågade myndigheten i medlemsstaten på eget initiativ ta reda på var den person som ska delges handlingarna befinner sig om den adress som anges inte stämmer? Se även anmälan enligt artikel 7.2 c i förordningen om delgivning av handlingar

I sådana fall försöker den slovakiska myndigheten alltid aktivt att fastställa var adressaten för närvarande befinner sig, i första hand genom att hänvisa till det slovakiska folkbokföringsregistret (Register obyvateľov Slovenskej republiky), som är elektroniskt kopplat till domstolens informationssystem. Domstolen kan snabbt ta reda på vilken fast eller tillfällig bostadsadress som anges i registret (om en sådan adress finns). Socialförsäkringsmyndigheten (Sociálna poisťovňa) samarbetar också nu elektroniskt med de slovakiska domstolarna via domstolsregistret, och en domstol kan begära att få ta del av vissa uppgifter som har registrerats av socialförsäkringsmyndigheten, framför allt den adress till en part i målet som förtecknas i socialförsäkringsmyndighetens register och namnet på partens nuvarande eller tidigare arbetsgivare (via arbetsgivaren går det ibland att ta reda på var parten för närvarande befinner sig, eller så kan en handling delges direkt på arbetsplatsen om omständigheterna i det enskilda fallet tillåter detta). Domstolen har också enligt lag rätt att begära att skattekontoret, kommunen, fängelset osv. samarbetar.

Slovakiens underrättelse enligt artikel 7.2 c finns i den europeiska civilrättsatlasen på den europeiska e-juridikportalen.

4.2 Har utländska rättsliga myndigheter och/eller parter tillgång till register eller tjänster i medlemsstaten som gör det möjligt att fastställa den berörda personens aktuella adress? Vilka register eller tjänster är det i så fall fråga om, och vilket förfarande måste följas? Uttas någon avgift?

Som angavs ovan har de slovakiska domstolarna via domstolsregistret direkt tillgång till uppgifterna i det slovakiska folkbokföringsregistret. Parter i rättsliga förfaranden har möjlighet att begära uppgifter från det slovakiska folkbokföringsregistret (utfärdande av bekräftelse eller skriftligt meddelande om var en person befinner sig) mot en administrativ avgift på fem euro.

4.3 Vilken typ av hjälp med adressförfrågningar från andra medlemsstater tillhandahåller medlemsstatens myndigheter enligt artikel 7.1 i förordningen om delgivning av handlingar? Se även anmälan enligt artikel 7.1 i förordningen om delgivning av handlingar

Slovakien tillhandahåller det stöd som avses i artikel 7.1 a. En framställning om att hitta en adress måste skickas till en distriktsdomstol, eftersom det enligt avsnitt 56.3 i lag nr 97/1963 om internationell privaträtt och förfaranderegler är den domstol som har territoriell behörighet till vilken begäran görs som är ansvarig för behandlingen av sådana framställningar. I sådana fall ska den domstol som tar emot framställningen vidta åtgärder liknande dem som beskrivs i punkt 4.1.

Slovakiens underrättelse enligt artikel 7.2 c – genom vilket Slovakien valde möjligheten att lämna hjälp med adressförfrågningar enligt artikel 7.1 a – finns i den europeiska civilrättsatlasen på den europeiska e-juridikportalen.

5 Vilket är det gängse sättet för delgivning? Finns det alternativa delgivningssätt (utöver sådan indirekt delgivning som avses i punkt 7)?

Som påpekades i punkt 3 prioriterar domstolarna personlig delgivning vid en förhandling eller i samband med andra rättshandlingar. De kan också använda följande:

• Delgivning via en elektronisk brevlåda enligt e-förvaltningslagen.
• Delgivning via en elektronisk adress (e-post) på partens begäran, om handlingarna inte kräver personlig delgivning, via behöriga delgivningsorgan (en posttjänst, delgivningsman, vid behov den behöriga avdelningen inom polisen, en exekutionstjänsteman eller den kommunala polisen, i särskilda fall kriminalvården och domstolsväsendet, en inrättning för institutions- eller skyddsvård, utrikes- och Europaministeriet och försvarsministeriet).
• I lagstiftningen anges även fall där delgivning ska ske genom kungörelse (för att delge en obestämd grupp av personer ett beslut).

Domstolen överlämnar i första hand handlingar via en elektronisk brevlåda enligt e-förvaltningslagen, om adressaten har aktiverat en sådan brevlåda och om den handling som delges är en elektronisk handling med kvalificerad elektronisk underskrift eller andra nödvändiga formaliteter.

Om det inte är möjligt att lämna ut handlingarna elektroniskt enligt e-förvaltningslagen delger domstolen handlingarna via behöriga delgivningsorgan. I sådana fall delger domstolen handlingarna via den adress som den ansökande myndigheten har meddelat. Om delgivningen inte kan genomföras delger domstolen handlingarna med

1. en fysisk person på den adress som anges i Republiken Slovakiens bostadsregister eller en utlännings adress i Slovakien i enlighet med hans eller hennes uppehållsstatus,
2. med en juridisk person på adressen till den juridiska personens säte i företagsregistret (Obchodný Register), som finns på https://www.orsr.sk/, eller något annat offentligt register (t.ex. handelslicensregistret, Živnostenský register).

Andra alternativa delgivningssätt än surrogatdelgivning

Genom att föreskriva strikt objektivt ansvar för parterna för de uppgifter som förts in i offentliga register innehåller civilprocesslagen inga andra alternativa metoder än den alternativa delgivning som avses i punkt 7.

6 Är elektronisk delgivning (delgivning av rättsliga eller andra handlingar med hjälp av elektroniska kommunikationsmedel såsom e-post, internetbaserade säkra applikationer, fax, sms etc.) tillåten i civilrättsliga förfaranden? Vilka typer av förfaranden rör det sig om? Finns det begränsningar i användningen av detta delgivningssätt beroende på vem adressaten är (rättstillämpare, juridisk person, företag eller annan ekonomisk aktör etc.)?

Förutom vid personlig delgivning av handlingar (se punkt 2) får domstolen även delge handlingar på elektronisk väg (e-post) om parten i förfarandet begär detta skriftligen och anger en e-postadress. En handling anses delgiven den tredje dagen efter det att den skickades iväg, även om adressaten inte har läst den.

6.1 Vilken typ av elektronisk delgivning i den mening som avses i artikel 19.1 i förordningen om delgivning av handlingar finns tillgänglig i medlemsstaten när delgivning ska ske direkt med en person som har en känd delgivningsadress i en annan medlemsstat?

Delgivning med en elektronisk brevlåda enligt e-förvaltningslagen (det är obligatoriskt för alla juridiska personer att ha en aktiverad elektronisk brevlåda, medan fysiska personer kan välja att aktivera en).

6.2 Har medlemsstaten i enlighet med artikel 19.2 i förordningen om delgivning av handlingar angett ytterligare villkor som krävs för att den ska godta elektronisk delgivning per e-post enligt artikel 19.1 b i samma förordning? Se även anmälan enligt artikel 19.2 i förordningen om delgivning av handlingar

Slovakiens underrättelse enligt artikel 19.2 – genom vilket Slovakien inte tillåter att e-post används för delgivning av handlingar som måste delges personligen – finns tillgängligt i den europeiska civilrättsatlasen på den europeiska e-juridikportalen.

7 Indirekt delgivning

7.1 Medger lagen andra delgivningssätt i sådana fall där delgivning inte varit möjlig (t.ex. delgivning på hemadressen, på delgivningsmannens kontor, per post eller genom anslag)?

Civilprocesslagen omfattar surrogatdelgivning för delgivning av fysiska dokument, medan e-förvaltningslagen omfattar delgivning via elektroniska brevlådor.

Med e-förvaltningslagen kan vi inte tala om surrogatdelgivning (fiktion) i ordets sanna mening, eftersom själva aktiveringen av en elektronisk brevlåda (antingen automatiskt för juridiska personer eller valfritt för fysiska personer) innebär att adressatens adress inte kan vara ”okänd”, och det är inte heller möjligt att ”handlingen inte kan överlämnas”. Att endast avlämna det elektroniska officiella meddelandet (domstolens e-post) i den elektroniska brevlådan gör det tillgängligt för adressaten. Själva avlämnandet av ett elektroniskt officiellt meddelande (domstolskorrespondens) via en elektronisk brevlåda innebär att detta kommer i adressatens besittning. Ett elektroniskt officiellt meddelande anses ha delgetts dagen efter att det avlämnades i den elektroniska brevlådan. Om det rör sig om en handling som enligt civilprocesslagen kräver personlig delgivning anses emellertid meddelandet, om adressaten inte hämtar det i systemet (och därför inte läser det), ha delgetts vid utgången av den femtondagarsperiod som inleds dagen efter det elektroniska officiella meddelandet deponerades. Denna metod kan inte användas vid delgivning av ett betalningsföreläggande, om alternativ delgivning (fiktion) förbjuds. I den mening som avses i § 82 l (1) i lag nr 757/2004 om domstolar anses det dock som en omotiverad vägran att ta emot den elektroniska officiella handlingen om delgivning av en elektronisk officiell handling som överlämnas personligen och om alternativ delgivning förbjuds, om den elektroniska officiella handlingen inte har bekräftats i elektronisk brevlåda vid utgången av deponeringsperioden för delgivning av en elektronisk officiell handling. I sådana fall ska den elektroniska officiella handlingen anses ha delgetts dagen efter det att depositionsfristen löpt ut.

För klassisk delgivning enligt civilprocesslagen är tillämpningen av surrogatdelgivning (fiktion) identisk oavsett delgivningsform, dvs. vid vanlig delgivning eller personlig delgivning. Om adressatens adress är förtecknad i ett offentligt register (folkbokföringsregistret för fysiska personer och företagsregistret för juridiska personer) och brevet returneras till domstolen utan att ha delgetts, anses det ha delgetts den dag det returnerades till domstolen. Om en fysisk persons adress inte är förtecknad i folkbokföringsregistret genomförs delgivningen genom anslag på domstolens anslagstavla och webbplats. Brevet anses ha delgetts 15 dagar efter det att meddelandet anslogs. Denna form av surrogatdelgivning kan inte användas vid delgivning av ett betalningsföreläggande.

7.2 Om andra metoder används, när anses delgivning ha skett?

Se punkt 7.1.

7.3 Om man som alternativt delgivningssätt kan låta deponera handlingen på en viss plats (t.ex. ett postkontor), hur informeras adressaten om deponeringen?

Detta är inte någon annan metod, utan vanlig delgivning via ett postbolag – om posttjänsten inte kan nå adressaten på den angivna adressen lämnar de en särskild skriftlig underrättelse i adressatens brevlåda där de informeras om att försändelsen (registrerad eller för personlig delgivning) har deponerats på postkontoret. Adressaten eller en bemyndigad mottagare får ta emot handlingarna inom en viss tidsfrist, som vanligtvis är 18 kalenderdagar. På adressatens begäran kan denna frist förlängas. Om brevet inte tas emot inom tidsfristen för mottagande, kan brevet inte levereras. Brev som inte kan levereras returneras av posttjänsten till avsändaren.

7.4 Vilka blir följderna om adressaten vägrar att motta handlingarna? Anses delgivning ändå ha skett om adressaten saknade grund för sin vägran?

Om adressaten vägrar att ta emot handlingen utan goda skäl, delges handlingen den dag då mottagandet av handlingen vägrades. Delgivningsmannen måste informera adressaten om detta. I de fall då delgivning inte sker på ett lagenligt sätt har delgivningen ingen rättsverkan.

8 Delgivning per post från utlandet (artikel 18 i förordningen om delgivning av handlingar)

8.1 Om posten ska befordra en handling som skickats från utlandet till en adressat i medlemsstaten, och det rör sig om en situation där det krävs mottagningsbevis (artikel 18 i förordningen om delgivning av handlingar), överlämnar posttjänstemannen i så fall handlingen enbart till adressaten själv eller kan den, i enlighet med nationella bestämmelser om postutdelning, även överlämna handlingen till en annan person på samma adress?

Om postverket (Slovenská pošta, a.s., i egenskap av sedvanlig postleverantör) begär ordinarie leverans med begäran om leveransbekräftelse, lämnar det endast ut handlingarna om adressaten eller en godkänd mottagare (om handlingarna inte kan överlämnas till adressaten) visar upp identitetsbevis när de tar emot försändelsen, gör det möjligt att registrera identitetshandlingens nummer och bekräftar mottagandet. Bemyndigade mottagare för handlingar adresserade till en fysisk person är adressatens make och varje person äldre än 15 år som delar hus eller lägenhet med adressaten.

Personlig delgivning av handlingar kan dock inte ske med dessa personer.

8.2 Hur kan delgivning av handlingar från utlandet i enlighet med artikel 18 i förordningen om delgivning av handlingar äga rum om varken adressaten eller någon annan person med rätt att ta emot handlingarna (under förutsättning att det finns en sådan möjlighet enligt de nationella bestämmelserna om postutdelning – jfr ovan) har kunnat anträffas på delgivningsadressen?

Se punkt 7.3.

8.3 Medger posten en viss tid för avhämtning av handlingarna innan dessa returneras till avsändaren? Om ja, hur underrättas adressaten om att han eller hon har post för avhämtning på postkontoret?

Se punkt 7.3.

9 Finns det något skriftligt bevis som styrker att handlingen har delgetts?

Ja, enligt civilprocesslagen är detta ett mottagningsbevis. Som bevis på delgivningen av en juridisk handling är mottagningsbeviset en offentlig handling. Uppgifterna i mottagningsbeviset anses stämma, såvida bevis på motsatsen inte föreligger. En part i förfarandet som bestrider att uppgifterna i mottagningsbeviset stämmer (och gör gällande att det lagstadgade delgivningsförfarandet inte har följts) är skyldig att lägga fram bevis inför domstolen för att styrka dessa påståenden. Om en domstol delger en handling vid en domstolsförhandling eller under en processhandling noteras detta i förhandlingsprotokollet.

E-förvaltningslagen omfattar ett elektroniskt mottagningsbevis, som är en bekräftelse på personlig delgivning av en handling (officiellt meddelande) – mottagaren är skyldig att bekräfta delgivningen av ett elektroniskt officiellt meddelande i form av en elektronisk bekräftelse. Bekräftelse av delgivning är en förutsättning för att göra innehållet i det elektroniska officiella meddelandet tillgängligt i mottagarens elektroniska brevlåda. I den elektroniska bekräftelsen anges tidpunkten för delgivningen av det officiella meddelandet med datum, timme, minut och sekund. I likhet med en ”fysisk” bekräftelse på mottagandet anses uppgifterna i mottagningsbeviset stämma såvida bevis på motsatsen inte föreligger, och dess verkningar kan bestridas.

10 Vad händer om den som ska delges inte får dokumentet eller om delgivningen sker i strid med lagen (t.ex. om handlingen delges med en tredje part)? Anses delgivningen giltig ändå eller måste den göras om?

Se punkterna 7.1 och 7.4 för fall där adressaten för handlingen inte tar emot den.

Om delgivningen har skett i strid med lagen är det nödvändigt att upprepade gånger delge handlingen. I slovakisk rätt finns det inte någon möjlighet att godkänna ogiltig delgivning. Delgivning av handlingar som inte sker i enlighet med något av de föreskrivna delgivningssätten är inte rättsligt bindande och ger inte upphov till de lagstadgade rättsverkningarna.

11 Om adressaten vägrar att ta emot en handling på grund av språket den är skriven på (artikel 12 i förordningen om delgivning av handlingar) och den domstol eller myndighet som handlägger det rättsliga förfarandet vid en kontroll kommer fram till att vägran inte var motiverad, finns det något särskilt rättsmedel för att överklaga detta beslut?

Detta beror alltid på lagen i den domstol som handlägger ärendet. Om förfarandet äger rum i en slovakisk domstol och domstolen efter prövning beslutar att adressatens vägran att ta emot handlingarna inte var motiverad, ska handlingarna anses ha delgetts den dag då de vägrades (se punkt 7.4). Sådana beslut kan inte överklagas.

12 Kostar det något att få en skriftlig handling delgiven? I så fall hur mycket? Finns det någon skillnad mellan fall då handlingen ska delges enligt nationell rätt och fall då begäran om delgivning har sitt ursprung i en annan medlemsstat? Se även anmälan enligt artikel 15 i förordningen om delgivning av handlingar rörande delgivning av handlingar från en annan medlemsstat

Slovakiens underrättelse enligt artikel 15 finns i den Europeiska civilrättsatlasen på den europeiska e-juridikportalen.