Regulation (EU) 2020/1784 of the European Parliament and of the Council on the service in the Member States of judicial and extrajudicial documents in civil or commercial matters (service of documents) (recast) seeks to improve and expedite the transmission of judicial and extrajudicial documents in civil or commercial matters for service between the Member States. The Regulation replaced Council Regulation (EC) No 1393/2007 as of 1 July 2022.

However, the decentralised IT system as an obligatory means of communication to be used for the transmission and receipt of requests, forms and other communication will only start applying from 1 May 2025 (the first day of the month following the period of three years after the date of entry into force of the implementing act referred to in Article 25 (for further details see Article 37 of Regulation (EU) 2020/1784)).

The regulation provides a procedure for the service of documents via designated "transmitting agencies" and "receiving agencies" between EU Member States, including Denmark.

The regulation refers to, for example, judicial documents such as the summons notifying that proceedings have begun, appeals, statements of defence, injunctions or extrajudicial documents such as notarised acts which need to be served in an EU country other than the one in which you are resident.

Please select the relevant country's flag to obtain detailed national information.

Related link

Serving documents – notifications of the Member States and a search tool helping to identify competent court(s)/authority(ies)

1 Vad innebär det juridiska begreppet ”delgivning av handlingar” i praktiken? Varför finns det särskilda regler för delgivning av skriftliga handlingar?

Delgivning av rättegångshandlingar är en processuell åtgärd som domstolarna vidtar under rättegångsförfarandet. En domstol delger olika handlingar som har anknytning till förfarandet med parterna, med personer som deltar i rättegången samt med andra personer (t.ex. stämningar, kallelser, skriftlig kopia av domen osv.).

Av rättssäkerhetsskäl och för att skydda de berörda parterna har delgivningen betydelsefulla processuella följder. Exempelvis får endast en korrekt delgiven dom rättsverkan och blir bindande i fråga om de rättsförhållanden som den avser.

2 Vilka handlingar måste, enligt lag, delges?

All kommunikation vars delgivande har rättslig verkan måste delges formellt. Formell delgivning krävs eftersom domstolen behöver kunna bevisa att en viss handling har delgetts och att de föreskrivna verkningarna kan hänföras till denna delgivning i det aktuella rättegångsförfarandet.

Enligt lag nr 99/1963 (civilprocesslagen) sker delgivning av rättegångshandlingar genom personlig delgivning eller med vanlig postbefordran, beroende på vilken typ av handling det är frågan om. Personlig delgivning används för handlingar för vilka detta föreskrivs i lag (t.ex. talan, delgivning med svaranden eller domar som delges parterna i förfarandet), eller om domstolen beslutar det. För övriga handlingar används vanlig postbefordran.

3 Vem har ansvaret för att en handling blir delgiven?

Domstolarna delger rättegångshandlingarna med hjälp av delgivningsorgan (domstolens delgivningsorgan, rättsvårdande myndigheter, stämningsmän och postväsendet samt – på vissa villkor och för vissa adressater – kriminalvårdsmyndigheter, ungdomsvårdsskolor, häkten, regionala militära högkvarter, inrikesministeriet eller justitieministeriet).

4 Adressförfrågningar

4.1 Försöker den tillfrågade myndigheten i medlemsstaten på eget initiativ ta reda på var den person som ska delges handlingarna befinner sig om den adress som anges inte stämmer? Se även anmälan enligt artikel 7.2 c i förordningen om delgivning av handlingar

Om en begäran innehåller adressen till en adressat där delgivningen inte kunnat genomföras, konsulterar domstolen det relevanta informationssystemet i syfte att fastställa den fasta adressen för en fysisk person, verksamhetsstället för en företagare som är en fysisk person och adressen till en organisatorisk enhet som är registrerad i det relevanta registret när det gäller en juridisk person.

Domstolen undersöker också om adressaten har en elektronisk brevlåda som är registrerad i Tjeckien. Om adressaten har en registrerad elektronisk brevlåda överlämnar domstolen handlingar endast till den elektroniska brevlådan via det offentliga datanätet. Att registrera en elektronisk brevlåda är obligatoriskt endast för juridiska personer och (från och med den 1 januari 2023) enskilda näringsidkare. För fysiska personer som inte bedriver verksamhet är det frivilligt.

4.2 Har utländska rättsliga myndigheter och/eller parter tillgång till register eller tjänster i medlemsstaten som gör det möjligt att fastställa den berörda personens aktuella adress? Vilka register eller tjänster är det i så fall fråga om, och vilket förfarande måste följas? Uttas någon avgift?

Information om en fysisk persons aktuella vistelseort i Tjeckien kan huvudsakligen erhållas från det tjeckiska folkbokföringsregistret. Alla domstolar i Tjeckien har tillgång till systemet och kan få utdrag ur det på de villkor som anges i § 8 i lag nr 133/2000 om folkbokföringsnummer och personnummer (folkbokföringslagen) och på de villkor som anges i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (den allmänna dataskyddsförordningen) och i lag nr 110/2019 om behandling av personuppgifter. Vad gäller framställningar från utlandet från personer eller utländska ambassader tillhandahålls endast personuppgifter om detta föreskrivs i ett internationellt avtal som Tjeckien är bundet av (§ 8.9 i folkbokföringslagen). Tjeckiska domstolar har även tillgång till ett register över utländska medborgare som förs i enlighet med lag nr 326/1999 om utlänningars vistelse i Tjeckien.

Information om juridiska personer och fysiska personer som bedriver näringsverksamhet som är bosatta eller bedriver näringsverksamhet i Tjeckien och har ansökt om registrering förvaltas i ett offentligt register enligt lag nr 304/2013 om offentliga register över juridiska och fysiska personer. I ett offentligt register registreras den information som föreskrivs enligt lag om juridiska personer och fysiska personer som bedriver näringsverksamhet. Ett sådant register omfattar även en samling handlingar. Registret är tillgängligt både för tjeckiska medborgare och utlänningar, och vem som helst får ta del av det och ta kopior eller göra utdrag från det. Det offentliga registret förvaltas i elektronisk form och är således tillgängligt på distans på följande adress:

https://www.czso.cz/csu/res/business_register.

Informationen på webbplatsen är tillgänglig utan avgift. Avgiften för en kopia av en ingiven handling är 50 tjeckiska koruna (CZK) (utan certifiering) per sida eller del av sida, inbegripet utdrag på tjeckiska från handelsregistret, utan verifiering. Med verifiering är avgiften 70 CZK (utan certifiering).

4.3 Vilken typ av hjälp med adressförfrågningar från andra medlemsstater tillhandahåller medlemsstatens myndigheter enligt artikel 7.1 i förordningen om delgivning av handlingar? Se även anmälan enligt artikel 7.1 i förordningen om delgivning av handlingar

Artikel 7.1 a: hänvisar till utsedda myndigheter till vilka de sändande organen kan rikta framställningar om fastställande av adressen till den person som ska delges. Tjeckien har anmält följande utsedda myndigheter:

Distriktsdomstolen (okresní soud) (i Prag: obvodní soud, i Brno: Městský soud), vars behörighet omfattar den senast kända adressen till den person som handlingen ska delges om denna information finns tillgänglig eller, i förekommande fall, den distriktsdomstol inom vars domkrets den person som handlingen ska delges befinner sig enligt tillgängliga uppgifter.

5 Vilket är det gängse sättet för delgivning? Finns det alternativa delgivningssätt (utöver sådan indirekt delgivning som avses i punkt 7)?

Enligt tjeckisk rätt ska en domstol delge skriftliga handlingar vid förhandlingen eller inom ramen för en annan domstolsåtgärd. Om denna delgivningsmetod inte används ska domstolen delge adressaten en handling via dennes elektroniska brevlåda genom ett offentligt datanät. Om en handling inte kan delges genom ett offentligt datanät ska domstolen på adressatens begäran delge handlingen via en annan adress eller en elektronisk adress.

Om en handling inte kan delges på dessa sätt ska domstolen besluta att delgivningen ska genomföras av ett delgivningsorgan (för mer information, se punkt 3) eller en part i förfarandet eller dennes ombud för delgivning (§§ 45, 46c, 47 och 48 i civilprocesslagen).

Om vissa villkor som föreskrivs i lag är uppfyllda kan en domstol även delge en handling genom att anslå den på en offentlig anslagstavla (§ 50l i civilprocesslagen).

6 Är elektronisk delgivning (delgivning av rättsliga eller andra handlingar med hjälp av elektroniska kommunikationsmedel såsom e-post, internetbaserade säkra applikationer, fax, sms etc.) tillåten i civilrättsliga förfaranden? Vilka typer av förfaranden rör det sig om? Finns det begränsningar i användningen av detta delgivningssätt beroende på vem adressaten är (rättstillämpare, juridisk person, företag eller annan ekonomisk aktör etc.)?

Med elektronisk delgivning av handlingar avses delgivning via en elektronisk brevlåda genom ett offentligt datanät.

Om denna delgivningsmetod inte är möjlig kan en domstol på adressatens begäran delge en handling via en av adressaten angiven elektronisk adress, under förutsättning att adressaten har bett domstolen att delge handlingen på detta sätt eller godkänt denna typ av delgivning. Dessutom krävs att adressaten har utsett en ackrediterad leverantör av certifikattjänster som har utfärdat ett kvalificerat certifikat och för ett register över detta, eller har uppvisat ett giltigt kvalificerat certifikat. Om denna delgivningsmetod tillämpas ber domstolen adressaten att bekräfta delgivningen till domstolen inom tre dagar efter det att handlingen skickats genom ett datameddelande med adressatens erkända elektroniska signatur. Delgivning anses inte ha ägt rum om en handling som skickas till en elektronisk adress returneras till domstolen som obeställbar eller om adressaten inte bekräftar mottagandet av handlingen inom tre dagar efter det att handlingen skickades.

Några andra metoder för elektronisk delgivning av handlingar föreskrivs inte i lag.

6.1 Vilken typ av elektronisk delgivning i den mening som avses i artikel 19.1 i förordningen om delgivning av handlingar finns tillgänglig i medlemsstaten när delgivning ska ske direkt med en person som har en känd delgivningsadress i en annan medlemsstat?

Delgivning via en elektronisk adress (e-post), som kan klassificeras enligt led b.

6.2 Har medlemsstaten i enlighet med artikel 19.2 i förordningen om delgivning av handlingar angett ytterligare villkor som krävs för att den ska godta elektronisk delgivning per e-post enligt artikel 19.1 b i samma förordning? Se även anmälan enligt artikel 19.2 i förordningen om delgivning av handlingar

Intyget om delgivning av handlingar som skickas med e-post måste undertecknas med en elektronisk underskrift baserad på ett certifikat för kvalificerade elektroniska signaturer eller genom en kvalificerad elektronisk underskrift.

7 Indirekt delgivning

7.1 Medger lagen andra delgivningssätt i sådana fall där delgivning inte varit möjlig (t.ex. delgivning på hemadressen, på delgivningsmannens kontor, per post eller genom anslag)?

Angående denna fråga, se även informationen ovan i punkt 5.

I civilprocesslagen görs åtskillnad mellan två olika typer av delgivning. Personlig delgivning, och delgivning av andra handlingar.

Om handlingar delges för vilka lag eller domstol fastställer att de ska delges personligen och delgivningsorganet inte kan nå adressaten, lagras handlingen på en postfilial eller vid en domstol och adressaten får ett skriftligt meddelande om att handlingen ska hämtas (se punkt 7.2).

Vid delgivning av handlingar som inte kräver personlig delgivning (delgivning av andra handlingar) lämnas handlingarna i adressatens brevlåda om denne inte anträffas. Handlingarna anses delgivna när de har lämnats i brevlådan. Om en handling inte kan lämnas i brevlåda kan en domstol delge den genom att anslå den på sin offentliga anslagstavla (§ 50 i civilprocesslagen).

7.2 Om andra metoder används, när anses delgivning ha skett?

Handlingar som ska delges personligen anses ha överlämnats den tionde dagen efter den dag då handlingen var klar för avhämtning (dvs. från och med den dag då handlingen avlämnades på ett postkontor eller vid domstol, eller när ett meddelande med avhämtning av handlingen anslogs på domstolens officiella anslagstavla, om ett meddelande inte kan lämnas på leveransorten). En handling anses vara delgiven även om adressaten inte är medveten om att handlingen finns tillgänglig för avhämtning. Om fristen på tio dagar löper ut utan att handlingen avhämtas ska delgivningsorganet lämna handlingen i adressatens brevlåda. Om det inte finns någon brevlåda skickas handlingen tillbaka till den avsändande domstolen som anslår delgivningen på domstolens offentliga anslagstavla. För vissa handlingar (i första hand betalningsförelägganden för betalning av en växel, betalningsförelägganden och europeiska betalningsförelägganden) är ersättande delgivning utesluten enligt lag eller ett domstolsbeslut. Efter utgången av tiodagarsperioden återlämnas handlingarna till den avsändande domstolen utan att anses ha delgetts (§ 49.5 i civilprocesslagen).

Handlingar som delges via ett offentligt datanät anses ha delgetts personligen. En handling som har delgetts via en elektronisk brevlåda anses vara delgiven så snart en person som är behörig att få tillgång till handlingen loggar in på brevlådan. Om den personen inte loggar in på brevlådan inom tio dagar efter det att handlingen delgavs via den elektroniska brevlådan anses att handlingen har delgetts den tionde dagen. Detta är emellertid inte fallet om det är uteslutet med surrogatdelgivning för en sådan handling (§ 17.3 och 17.4 i lag nr 300/2008 om elektroniska stämningar och auktoriserad omvandling av handlingar).

Andra handlingar (som inte är avsedda för personlig delgivning) anses delgivna när de lämnats i brevlådan eller, om de har delgetts genom anslag på domstolens offentliga anslagstavla, tio dagar efter att de har anslagits.

7.3 Om man som alternativt delgivningssätt kan låta deponera handlingen på en viss plats (t.ex. ett postkontor), hur informeras adressaten om deponeringen?

Adressaten erhåller ett skriftligt meddelande om att handlingen hålls tillgänglig på ett postkontor och uppmanas att hämta ut handlingen. Delgivningsorganet ska lämna detta meddelande till adressaten på vederbörligt sätt (normalt sett genom att lämna det i dennes brevlåda). Om något meddelande inte kan lämnas på platsen för delgivningsförsöket ska delgivningsorganet returnera handlingen till den sändande domstolen, och domstolen ska anslå ett meddelande med uppmaning att avhämta handlingen på den offentliga anslagstavlan.

En uppmaning måste innehålla de uppgifter som anges i lagen (§ 50h i civilprocesslagen), särskilt uppgift om namnet på domstolen, den handling som ska delges, adressaten och dennes adress, delgivningsorganet, delgivningsmannens för- och efternamn samt dennes namnteckning. Om surrogatdelgivning inte är utesluten ska meddelandet även innehålla en varning om vilka rättsliga följder som underlåtelse att avhämta handlingen medför. Där ska även anges var, när och hos vem handlingen kan avhämtas samt mellan vilka tider.

7.4 Vilka blir följderna om adressaten vägrar att motta handlingarna? Anses delgivning ändå ha skett om adressaten saknade grund för sin vägran?

I § 50c i civilprocesslagen föreskrivs att om en adressat eller mottagare vägrar att motta en handling anses den ha blivit delgiven när delgivningen nekades. Det krävs att adressaten får information om denna följd. Enligt tjeckisk lagstiftning presumeras delgivning även ha ägt rum om mottagaren vägrar att styrka sin identitet eller samarbeta på det sätt som krävs för att delgivningen ska kunna ske. I så fall anses handlingen delgiven den dag mottagaren vägrade styrka sin identitet eller samarbeta. Enligt tjeckisk lagstiftning prövas inte huruvida en vägran är berättigad eller inte. Handlingen presumeras automatiskt vara delgiven när adressaten vägrar att ta emot den.

8 Delgivning per post från utlandet (artikel 18 i förordningen om delgivning av handlingar)

8.1 Om posten ska befordra en handling som skickats från utlandet till en adressat i medlemsstaten, och det rör sig om en situation där det krävs mottagningsbevis (artikel 18 i förordningen om delgivning av handlingar), överlämnar posttjänstemannen i så fall handlingen enbart till adressaten själv eller kan den, i enlighet med nationella bestämmelser om postutdelning, även överlämna handlingen till en annan person på samma adress?

Den tjeckiska posten delger försändelser från utlandet på ett liknande sätt som inhemska försändelser. Detta innebär att såvida det inte på kuvertet eller leveransbeviset uttryckligen anges att försändelsen endast får delges personligen, kan den delges med adressaten, dennes ombud, rättsliga ombud eller ombud för det rättsliga ombudet, på samma villkor som adressaten (dvs. de måste visa sina identitetshandlingar och bekräfta mottagandet av handlingen genom underskrift).

En postförsändelse kan enligt postens villkor tas emot på angiven postadress enligt följande:

1. Om postförsändelsen är adresserad till en fysisk person:

• En fysisk person över 15 år som befinner sig i en lägenhet, ett kontor, en affärslokal eller någon annan avgränsad lokal utmärkt med adressatens för- och efternamn eller ett efternamn som är identiskt med adressatens, och som med sin namnteckning bekräftar mottagandet av försändelsen.

2. Om postförsändelsen är adresserad till en juridisk person:

• En fysisk person som kan dokumentera att han eller hon är behörig att motta försändelsen och som med sin namnteckning bekräftar mottagandet av försändelsen.
• En fysisk person över 15 år som befinner sig i ett kontor, en affärslokal eller någon annan avgränsad lokal utmärkt med adressatens namn, och som med sin namnteckning bekräftar mottagandet av försändelsen.

Om det inte var möjligt att överlämna handlingen till någon sådan person får posten ge den till en lämplig person över 15 år, exempelvis en granne till adressaten. Det krävs att vederbörande går med på att överlämna försändelsen till adressaten och med sin namnteckning bekräftar mottagandet av denna.

Detta gäller inte om

1. adressaten har meddelat den tjeckiska posten sin avsikt att motsätta sig en sådan delgivningsmetod,
2. adressaten har meddelat den tjeckiska posten att den endast får leverera postförsändelser personligen,
3. det deklarerade priset överstiger 10 000 CZK (artikel 25.6 i postens villkor).

8.2 Hur kan delgivning av handlingar från utlandet i enlighet med artikel 18 i förordningen om delgivning av handlingar äga rum om varken adressaten eller någon annan person med rätt att ta emot handlingarna (under förutsättning att det finns en sådan möjlighet enligt de nationella bestämmelserna om postutdelning – jfr ovan) har kunnat anträffas på delgivningsadressen?

Om en handling delges i enlighet med artikel 18 i förordningen (dvs. via posttjänsten i stället för via det mottagande organet) och postförsändelsen inte kan överlämnas, deponeras försändelsen och adressaten får ett meddelande i brevlådan där adressaten uppmanas att hämta postförsändelsen på ett visst postkontor inom en angiven tidsperiod. Om adressaten inte avhämtar försändelsen inom den fastställda perioden skickas den tillbaka till avsändaren utan att ha delgetts.

8.3 Medger posten en viss tid för avhämtning av handlingarna innan dessa returneras till avsändaren? Om ja, hur underrättas adressaten om att han eller hon har post för avhämtning på postkontoret?

Vid personlig delgivning genom posten i en annan stat, i den mening som avses i artikel 18 i förordningen, får adressaten avhämta postförsändelsen inom 15 dagar från det datum som den var tillgänglig för avhämtning. Delgivningsorganet lämnar ett skriftligt meddelande om att postförsändelsen finns tillgänglig i adressatens brevlåda i huset med uppmaning att hämta ut försändelsen.

9 Finns det något skriftligt bevis som styrker att handlingen har delgetts?

När en domstol delger en handling under förhandlingen eller i samband med någon annan domstolsåtgärd som protokollförs anges detta i protokollet. Utöver andra uppgifter (§ 40.6 i civilprocesslagen) måste det anges i protokollet vilken slags handling det är frågan om. Protokollet ska vara undertecknat både av den person som delger det och av mottagaren.

För delgivning via en elektronisk brevlåda genom ett offentligt datanät, se punkt 7.2 ovan.

Om en handling delges via en elektronisk adress genom ett offentligt datanät styrks delgivningen genom att adressaten bekräftar mottagandet av handlingen genom ett meddelande som är undertecknat med dennes elektroniska signatur.

När en domstol delger en handling i samband med en domstolsåtgärd som inte protokollförs, eller genom ett delgivningsorgan, anges det på delgivningskvittott vilken slags handling det är frågan om. Ett delgivningskvitto utgör en offentlig handling. Om inte motsatsen bevisas anses uppgifterna på delgivningskvittot vara korrekta.

Ett delgivningskvitto måste innehålla följande uppgifter:

1. vilken domstol som har begärt delgivning av handlingen,
2. delgivningsorganet,
3. vilket slags handling som ska delges,
4. uppgift om adressaten och den adress på vilken handlingen ska delges,
5. en deklaration från delgivningsorganet med uppgift om det datum adressaten inte kunde nås, det datum på vilket handlingen överlämnades till adressaten eller mottagaren, det datum på vilket handlingen var redo för avhämtning, det datum på vilket delgivningen av handlingen nekades eller på vilket det samarbete som krävdes för delgivning av handlingen nekades,
6. klockslaget för delgivningen om uppgift om ”exakt tid för delgivning” anges,
7. delgivningsmannens namn, underskrift och delgivningsorganets officiella stämpel,
8. förnamn och efternamn (om delgivningsorganet känner till detta) på den person som tog emot handlingen, avvisade delgivningen eller vägrade att samarbeta för att handlingen skulle kunna delges på vederbörligt sätt, information om personens förhållande till adressaten om handlingen tas emot för adressatens räkning och personens underskrift,
9. information om huruvida det föreligger hinder mot att lämna handlingen i brevlådan.

Om en handling hålls tillgänglig för avhämtning ska delgivningskvittot även innehålla information om huruvida ett meddelande har lämnats till adressaten med uppmaning att hämta ut handlingen.

Om adressaten eller mottagaren hämtar ut en handling som hålls tillgänglig ska delgivningskvittot även innehålla

1. namn på den person som lämnade över handlingen, dennes underskrift och delgivningsorganets officiella stämpel,
2. en deklaration från delgivningsorganet där det anges vilket datum handlingen avhämtades,
3. klockslaget för delgivningen om uppgift om ”exakt tid för delgivning” begärs,
4. namn på den person som hämtade ut handlingen och dennes underskrift.

Om adressaten eller mottagaren vägrar att ta emot den handling som ska delges eller inte samarbetar såsom krävs för att handlingen ska kunna delges, måste delgivningskvittot även innehålla information om huruvida muntlig eller skriftlig information har lämnats om följderna av vägran att ta emot handlingen eller underlåtenheten att samarbeta. Dessutom ska det anges huruvida och på vilket sätt vägran att ta emot handlingen var motiverad eller på vilket sätt samarbete har nekats.

Om en handling delges genom den ”vanliga metoden”, och inte delges adressaten eller mottagaren ska ett delgivningskvitto även innehålla

1. en förklaring från delgivningsorganet där det anges vilket datum handlingen lämnades i husets brevlåda eller i en annan brevlåda som adressaten använder,
2. klockslaget för delgivningen om uppgift om ”exakt tid för delgivning” begärs,
3. delgivningsmannens namn, underskrift och delgivningsorganets officiella stämpel.

Om mottagaren inte kan bekräfta delgivningen av handlingen genom namnteckning krävs det att en lämplig fysisk person annan än delgivningsmannen bekräftar delgivningen med mottagaren genom att underteckna delgivningskvittot.

10 Vad händer om den som ska delges inte får dokumentet eller om delgivningen sker i strid med lagen (t.ex. om handlingen delges med en tredje part)? Anses delgivningen giltig ändå eller måste den göras om?

Om en handling har delgetts på ett felaktigt sätt kan detta enligt tjeckisk lagstiftning inte avhjälpas i efterhand. Om det lagstadgade förfarandet har åsidosatts vid delgivningen av en viss handling måste handlingen delges på nytt.

Eftersom surrogatdelgivning är tillåten enligt tjeckisk lagstiftning, vilket omfattar en fiktiv delgivning, kan delgivningen vara ogiltig i situationer när adressaten inte kunde få kännedom om handlingen på grund av ett objektivt hinder.

En delgivning kan endast ogiltigförklaras av behörig domstol på begäran av den part som den aktuella handlingen var adresserad till (med undantag för förfaranden för frivillig rättsvård där en domstol även kan pröva effekterna av delgivningen ex officio). En ansökan måste inges inom 15 dagar räknat från den dag när adressaten fick kännedom om den delgivna handlingen, eller kunde ha fått kännedom om den. Domstolen ogiltigförklarar endast delgivningen om adressaten inte hade möjlighet att få kännedom om handlingen på grund av giltiga skäl. Således krävs det att parten i sin ansökan inger bevis som styrker iakttagandet av ovannämnda tidsperiod (15 dagar) samt att ansökan är berättigad. Giltiga skäl innefattar sjukdom, sjukhusvistelse med mera, det vill säga skäl som omfattar ett objektivt hinder vilket hindrar parten från att få kännedom om handlingen. En delgivning kan inte ogiltigförklaras om adressaten medvetet har undvikit delgivningen eller om denne inte är stadigvarande bosatt på den adress som tillhandahållits (parter är skyldiga att tillhandahålla en delgivningsadress där de faktiskt är bosatta).

11 Om adressaten vägrar att ta emot en handling på grund av språket den är skriven på (artikel 12 i förordningen om delgivning av handlingar) och den domstol eller myndighet som handlägger det rättsliga förfarandet vid en kontroll kommer fram till att vägran inte var motiverad, finns det något särskilt rättsmedel för att överklaga detta beslut?

Ett beslut om att avslaget inte var motiverat kan överklagas.

12 Kostar det något att få en skriftlig handling delgiven? I så fall hur mycket? Finns det någon skillnad mellan fall då handlingen ska delges enligt nationell rätt och fall då begäran om delgivning har sitt ursprung i en annan medlemsstat? Se även anmälan enligt artikel 15 i förordningen om delgivning av handlingar rörande delgivning av handlingar från en annan medlemsstat

Delgivning i Tjeckien är avgiftsfri. Normalt sett står den domstol som delger handlingen för delgivningskostnaderna.

1 Vad innebär det juridiska begreppet ”delgivning av handlingar” i praktiken? Varför finns det särskilda regler för delgivning av skriftliga handlingar?

Delgivning innebär att den person som delges handlingar (adressaten) underrättas om detta. Detta ska göras och dokumenteras i enlighet med formella rättsliga regler. Underrättelse innebär att adressaten får möjlighet att ta del av vissa uppgifter. Delgivning ska vara en garanti för att adressaten faktiskt får kännedom om förfaranden eller åtminstone har möjlighet att få kännedom om dem. Delgivning utgör också bevis på när och hur handlingen överlämnades till en adressat.

Vid domstolsförfaranden delges handlingar för att säkerställa ett korrekt rättsförfarande och rättvisa rättsliga förfaranden. Därför finns det särskilda regler för delgivning av handlingar.

2 Vilka handlingar måste, enligt lag, delges?

Den tyska lagstiftningen reglerar inte slutligt vilka specifika handlingar som ska delges formellt. Formell delgivning tillämpas när så är lämpligt eller nödvändigt – till exempel om rättigheter fastställs eller tidsfristerna börjar löpa först när delgivningen sker. I viss utsträckning anges i civilprocesslagen (Zivilprozessordnung, ZPO) vilka handlingar som ska delges. Handlingar som ska delges enligt lag är till exempel handlingar som inleder domstolsförfaranden och domstolsbeslut som kan överklagas.

3 Vem har ansvaret för att en handling blir delgiven?

Vem som är ansvarig för delgivningen beror på huruvida det rör sig om automatisk delgivning enligt § 166–190 i civilprocesslagen eller delgivning på begäran av parterna enligt § 191–195 i civilprocesslagen.

Automatisk delgivning är normen. I princip utförs den av kansliet vid den domstol där förfarandet pågår, enligt § 168.1 i civilprocesslagen. Registreringsenheten kan anförtro delgivningen till postväsendet eller annan personal inom rättsväsendet eller själv utföra den.

Delgivning på begäran av parterna sker endast om detta är tillåtet eller föreskrivs i lag. Enligt § 192 i civilprocesslagen utförs detta vanligtvis av en exekutionstjänsteman. Delgivningsmannen anförtros delgivningen antingen direkt av parten eller indirekt via domstolens kansli. Delgivningsmannen kan i sin tur anförtro delgivningen till postväsendet enligt § 194 i civilprocesslagen.

4 Adressförfrågningar

4.1 Försöker den tillfrågade myndigheten i medlemsstaten på eget initiativ ta reda på var den person som ska delges handlingarna befinner sig om den adress som anges inte stämmer? Se även anmälan enligt artikel 7.2 c i förordningen om delgivning av handlingar

Om en tysk myndighet får en begäran från en utländsk myndighet att delge handlingar i Tyskland försöker den i allmänhet fastställa adressatens aktuella adress om den konstaterar att adressaten inte är bosatt på den adress som anges i begäran om delgivning eller om den adress som anges i begäran är ofullständig eller felaktig. Den tyska myndigheten gör detta frivilligt och har ingen skyldighet att göra det.

4.2 Har utländska rättsliga myndigheter och/eller parter tillgång till register eller tjänster i medlemsstaten som gör det möjligt att fastställa den berörda personens aktuella adress? Vilka register eller tjänster är det i så fall fråga om, och vilket förfarande måste följas? Uttas någon avgift?

Enligt § 44 i den tyska federala lagen om registrering (Bundesmeldegesetz, BMG) kan utländska offentliga myndigheter och utländska privatpersoner få ett enkelt registerutdrag (einfache Melderegisterauskunft) om en viss person från de tyska registreringsmyndigheterna utan att ange några skäl.

Ett enkelt registerutdrag ur folkbokföringen innehåller

• efternamn,
• förnamn, med uppgift om tilltalsnamn,
• eventuell doktorstitel,
• aktuella adresser,
• ett dödsfallsintyg om personen i fråga är avliden.

Begäran ska riktas till ansvarig folkbokföringsmyndighet. Detta är i regel det lokala folkbokföringskontoret (Bürgeramt) i den kommun, ort eller stad där personen antas vara bosatt. Alltfler kommuner tillhandahåller denna information online.

En avgift tas ut för registerutdrag ur folkbokföringen. Beloppet varierar från en delstat till en annan.

Registerutdrag får endast utfärdas om den eftersökta personen kan identifieras exakt utifrån de uppgifter som lämnats av den begärande myndigheten. Det är inte möjligt att skicka en förteckning över möjliga träffar. Personer eller enheter som begär ut information måste även förklara att de inte kommer att använda uppgifterna för marknadsföring eller adresshandel.

Ett registerutdrag får inte utfärdas om ett informationsspärr har införts i registret för den berörda personen i enlighet med § 51 eller ett villkorligt meddelande om icke-offentliggörande enligt § 52 i den tyska federala lagen om registrering, och om intrång i skyddade intressen inte kan uteslutas.

När det gäller verksamhet som helt eller delvis faller inom EU-lagstiftningens tillämpningsområde är det enligt § 35 i den tyska federala lagen om registrering tillåtet att överföra uppgifter som ligger utanför det tillämpningsområdet till myndigheter i andra EU-länder, myndigheter i andra EES-länder samt till EU:s respektive Europeiska atomenergigemenskapens institutioner och organ i den mån detta krävs för att den ansökande myndigheten ska kunna utföra sina uppgifter.

4.3 Vilken typ av hjälp med adressförfrågningar från andra medlemsstater tillhandahåller medlemsstatens myndigheter enligt artikel 7.1 i förordningen om delgivning av handlingar? Se även anmälan enligt artikel 7.1 i förordningen om delgivning av handlingar

Tyskland bistår med adressförfrågningar enligt artikel 7.1 c i förordningen om delgivning av handlingar genom att lämna detaljerad information på den europeiska e-juridikportalen om hur man hittar adresserna till personer som ska delges i Tyskland.

5 Vilket är det gängse sättet för delgivning? Finns det alternativa delgivningssätt (utöver sådan indirekt delgivning som avses i punkt 7)?

Den vanligaste formen av delgivning är automatisk delgivning. Sådan delgivning utförs normalt sett via postväsendet. I enlighet med § 176.2 i civilprocesslagen utfärdar registret en begäran om delgivning till postväsendet och överlämnar fysiskt den handling som ska delges i ett förseglat kuvert tillsammans med ett användarfärdigt delgivningsformulär. Postväsendet utför delgivningen, fyller i delgivningsformuläret och skickar det omedelbart tillbaka till domstolens kansli.

Den handling som ska delges överlämnas till adressaten i enlighet med § 177 i civilprocesslagen. Detta kan ske var som helst och är inte bundet till en viss plats. Om adressaten inte har processbehörighet bör handlingarna delges adressatens förmyndare i enlighet med § 170.1 första meningen i civilprocesslagen.

Det finns flera alternativa delgivningsmetoder. Enligt § 171 i civilprocesslagen får handlingar även delges adressatens ombud. I domstolsförfaranden delges i regel handlingar mot mottagningsbevis med adressatens juridiska ombud i enlighet med § 172 och 174 i civilprocesslagen. Det juridiska ombudet skickar mottagningsbeviset till domstolen.

Om båda parter i domstolsförfaranden har juridiska ombud kan handlingar också delges från advokat till advokat enligt § 195 i civilprocesslagen. Det gäller även för handlingar som ska delges automatiskt, om inte motparten samtidigt ska meddelas ett domstolsbeslut. Av handlingen ska framgå att delgivning sker från advokat till advokat. Som bevis på delgivningen fungerar också här den daterade och undertecknade kvittensen.

6 Är elektronisk delgivning (delgivning av rättsliga eller andra handlingar med hjälp av elektroniska kommunikationsmedel såsom e-post, internetbaserade säkra applikationer, fax, sms etc.) tillåten i civilrättsliga förfaranden? Vilka typer av förfaranden rör det sig om? Finns det begränsningar i användningen av detta delgivningssätt beroende på vem adressaten är (rättstillämpare, juridisk person, företag eller annan ekonomisk aktör etc.)?

Enligt § 173 och 130a i civilprocesslagen får elektroniska handlingar i princip delges elektroniskt med hjälp av säkra överföringsmetoder (De-Mail, särskilda elektroniska brevlådor, CSO-användarkonton) i alla civilrättsliga förfaranden. Från och med den 1 januari 2023 måste advokater, notarier, delvigningsmän och offentligrättsliga myndigheter, organ och institutioner och, från och med den 1 januari 2024, andra personer som på grund av sitt arbete förväntas vara ytterst tillförlitliga, måste inrätta en säker kanal för elektronisk delgivning av handlingar. Andra parter i förfaranden får endast delges på elektronisk väg om de uttryckligen har samtyckt till överföring av elektroniska handlingar för det specifika förfarandet eller, när det gäller juridiska personer, har samtyckt till överföringen i allmänhet.

Handlingar kan även delges via fax med advokater, notarier, delgivningsmän, skatterådgivare och andra personer som på grund av sitt arbete förväntas vara ytterst tillförlitliga samt offentliga myndigheter, organ och institutioner. En mottagningskvittens via fax med datum och underskrift av adressaten räcker som bevis på att delgivningen har genomförts. Mottagningskvittensen kan returneras till domstolen på en pappersblankett, via fax eller som en digital handling.

Det går inte att skicka en delgivning med sms.

Elektronisk delgivning av elektroniska handlingar är tillåten i alla typer av förfaranden enligt civilprocesslagen.

6.1 Vilken typ av elektronisk delgivning i den mening som avses i artikel 19.1 i förordningen om delgivning av handlingar finns tillgänglig i medlemsstaten när delgivning ska ske direkt med en person som har en känd delgivningsadress i en annan medlemsstat?

Elektronisk delgivning i den mening som avses i artikel 19.1 i förordningen om delgivning av handlingar är för närvarande endast möjlig i den form som beskrivs i artikel 19.1 a.

6.2 Har medlemsstaten i enlighet med artikel 19.2 i förordningen om delgivning av handlingar angett ytterligare villkor som krävs för att den ska godta elektronisk delgivning per e-post enligt artikel 19.1 b i samma förordning? Se även anmälan enligt artikel 19.2 i förordningen om delgivning av handlingar

Elektronisk delgivning i den mening som avses i artikel 19.1 b i förordningen om delgivning av handlingar är ännu inte möjlig.

7 Indirekt delgivning

7.1 Medger lagen andra delgivningssätt i sådana fall där delgivning inte varit möjlig (t.ex. delgivning på hemadressen, på delgivningsmannens kontor, per post eller genom anslag)?

7.2 Om andra metoder används, när anses delgivning ha skett?

7.3 Om man som alternativt delgivningssätt kan låta deponera handlingen på en viss plats (t.ex. ett postkontor), hur informeras adressaten om deponeringen?

Följande svar gäller för frågorna 7.1–7.3:

Om direkt delgivning med adressaten är omöjlig kan surrogatdelgivning användas i stället. Surrogatdelgivning kan ske på följande sätt:

a) Surrogatdelgivning med en ”ställföreträdande adressat” (§ 178 i civilprocesslagen):

Den huvudsakliga formen av surrogatdelgivning är delgivning med en ställföreträdande adressat enligt § 178 i civilprocesslagen. Om den faktiska adressaten inte kan hittas i bostaden, på arbetsplatsen eller vid en kollektiv institution (t.ex. ett fängelse eller ett sjukhus) där han eller hon bor eller vistas, kan surrogatdelgivning ske, varvid handlingen överlämnas till någon av följande personer:

• vid adressatens bostad: till en vuxen anhörig, en person som är anställd i hushållet eller en annan vuxen som bor där permanent,
• på adressatens arbetsplats: till en person som är anställd där,
• vid institutioner: antingen till föreståndaren eller till en för ändamålet bemyndigad företrädare.

Enligt § 178.2 i civilprocesslagen är surrogatdelgivning dock inte tillåten med ovannämnda personer om den berörda personen är inblandad i rättstvisten i egenskap av klagande mot den person med vilken handlingarna ska delges. Vid surrogatdelgivning med ställföreträdande adressat ska handlingen anses ha delgetts när den överlämnas till den ställföreträdande adressaten.

b) Surrogatdelgivning genom placering i brevlådan enligt § 180 i civilprocesslagen:

Om det inte är möjligt att delge en ställföreträdande adressat vid adressatens bostad eller arbetsplats, kan alternativ delgivning ske genom placering i brevlådan enligt § 180 i civilprocesslagen. Handlingen ska då läggas i den brevlåda som tillhör bostaden eller arbetsplatsen. Handlingen anses ha delgetts när den läggs i brevlådan.

c) Surrogatdelgivning genom deponering av handlingen enligt § 181 i civilprocesslagen:

Om surrogatdelgivning inte är möjlig i adressatens bostad eller genom att handlingen läggs i brevlådan kan surrogatdelgivningen genomföras genom att handlingen deponeras hos domstolen enligt § 181 i civilprocesslagen. Deponeringen sker antingen hos distriktsdomstolen (Amtsgericht) inom vars domkrets delgivningsadressen finns eller, om posten har anlitats, på en plats som posten bestämmer på delgivningsorten eller på den ort där distriktsdomstolen är belägen. Ett skriftligt meddelande om deponeringen skickas till adressaten med vanligt brev. Om detta inte är möjligt ska meddelandet anslås på dörren till bostaden, arbetsplatsen eller institutionen. Handlingen anses ha delgetts när den skriftliga underrättelsen lämnas.

7.4 Vilka blir följderna om adressaten vägrar att motta handlingarna? Anses delgivning ändå ha skett om adressaten saknade grund för sin vägran?

Om adressaten påträffas i bostaden, på arbetsplatsen eller den kollektiva institutionen, men vägrar att ta emot handlingarna måste följande åtskillnad göras:

Om vägran att ta emot delgivningen är berättigad, måste en ny delgivning göras. Det är berättigat att vägra ta emot en handling till exempel om adressen är felaktig eller om namnet på adressaten är felaktigt.

Om det inte är berättigat att vägra ta emot handlingen ska handlingen lämnas kvar i bostaden eller på arbetsplatsen enligt § 179 i civilprocesslagen. Om adressaten inte har någon bostad eller arbetsplats ska handlingen returneras till avsändaren. Vid oberättigad vägran att ta emot handlingen utan motivering ska den anses vara delgiven.

8 Delgivning per post från utlandet (artikel 18 i förordningen om delgivning av handlingar)

8.1 Om posten ska befordra en handling som skickats från utlandet till en adressat i medlemsstaten, och det rör sig om en situation där det krävs mottagningsbevis (artikel 18 i förordningen om delgivning av handlingar), överlämnar posttjänstemannen i så fall handlingen enbart till adressaten själv eller kan den, i enlighet med nationella bestämmelser om postutdelning, även överlämna handlingen till en annan person på samma adress?

Enligt EU-domstolens rättspraxis i dess dom av den 2 mars 2017 i mål C-354/15 – Henderson, utförs delgivning per post med mottagningsbevis även om handlingen överlämnas till en tredje man, förutsatt att det sker i adressatens hem. Detta gäller endast vuxna personer som befinner sig i den avsedda adressatens hem när delgivningen äger rum, oavsett om det rör sig om familjemedlemmar som bor på samma adress eller personer som är anställda av adressaten. Enligt artikel 18–003 nr 4.1 i Världspostkonventionens föreskrifter får mottagningsbeviset undertecknas av en annan person än adressaten, förutsatt att denna person är behörig att ta emot leveransen enligt bestämmelserna i destinationslandet.

8.2 Hur kan delgivning av handlingar från utlandet i enlighet med artikel 18 i förordningen om delgivning av handlingar äga rum om varken adressaten eller någon annan person med rätt att ta emot handlingarna (under förutsättning att det finns en sådan möjlighet enligt de nationella bestämmelserna om postutdelning – jfr ovan) har kunnat anträffas på delgivningsadressen?

Enligt artikel 19–104 nr 5.3 i Världspostkonventionens föreskrifter ska posttjänsten hålla posten klar för hämtning om försöket att delge handlingarna misslyckas. Deutsche Post AG överlämnar endast rekommenderade brev till adressaten personligen eller till en person med en skriftlig fullmakt från adressaten. I sin dom av den 2 mars 2017, mål C-354/15 – Henderson, slår EU-domstolen fast att en delgivning enligt artikel 18 i förordningen om delgivning av handlingar endast kan anses ha utförts om ett mottagningsbevis eller motsvarande har fyllts i av mottagaren eller en alternativ adressat. Om den skickade handlingen inte tas emot ska delgivning därför inte anses ha ägt rum.

8.3 Medger posten en viss tid för avhämtning av handlingarna innan dessa returneras till avsändaren? Om ja, hur underrättas adressaten om att han eller hon har post för avhämtning på postkontoret?

Enligt artikel 19–104 nr 5.3 i Världspostkonventionens föreskrifter fastställs deponeringsfristen i respektive lands bestämmelser. Tidsfristen bör dock inte vara längre än en månad. I några få undantagsfall kan denna period vara i upp till två månader. Deutsche Post AG behåller posten i en vecka från och med delgivningen av adressaten. Delgivningsmannen lämnar ett meddelande i adressatens brevlåda med upplysningar om på vilket postkontor och under vilken tidsperiod som försändelsen kan hämtas.

9 Finns det något skriftligt bevis som styrker att handlingen har delgetts?

Det finns olika typer av skriftliga bevis på att handlingen har delgivits. För att styrka att delgivningen är genomförd ska det förtryckta delgivningsbeviset fyllas i och snarast returneras till domstolskansliet enligt §182 i civilprocesslagen. Av beviset framgår alla upplysningar som krävs för att styrka att delgivningen har genomförts, särskilt

• identiteten på den person med vilken handlingen ska delges,
• identiteten på den person till vilken handlingen har överlämnats,
• ort, datum och, på domstolens begäran, klockslag för delgivningen,
• exekutionstjänstemannens efternamn, förnamn och underskrift samt eventuellt uppgifter om företaget eller myndigheten som skött delgivningen.

Om handlingar delges på begäran av de berörda parterna ska delgivningsbeviset överlämnas till den part på vars vägnar handlingarna delgavs enligt § 193.4 i civilprocesslagen.

På begäran bekräftar domstolens kansli tidpunkten för delgivningen i enlighet med § 169.1 i civilprocesslagen.

Vid surrogatdelgivning ska även orsaken till surrogatdelgivningen alltid anges på delgivningsbeviset. Om surrogatdelgivning har skett genom deponering, ska det anges på delgivningsbeviset hur det skriftliga meddelandet om deponeringen framfördes. Om adressaten vägrade att ta emot den skriftliga handlingen utan giltigt skäl, ska det anges på delgivningsbeviset vem som vägrade att ta emot det och att brevet lämnats kvar på platsen eller att det returnerats till avsändaren.

I lagen nämns några fall då det inte krävs något delgivningsbevis:

• Om en handling delges fysiskt på domstolens kontor ska en notering göras i akterna och på handlingen, om att handlingen har delgetts och tidpunkten för detta som bevis på delgivningen enligt § 174 andra meningen i civilprocesslagen.
• Om en handling delges med en advokat är ett mottagningsbevis från advokaten tillräckligt som bevis på delgivningen enlig § 175 i civilprocesslagen.
• Om en handling delges genom rekommenderat brev med mottagningsbevis är mottagningsbeviset tillräckligt som bevis på delgivning enligt § 176.1 andra meningen i civilprocesslagen. Detsamma gäller för delgivning genom rekommenderat brev med mottagningsbevis utomlands (artikel 18 i delgivningsförordningen och § 183.2 andra meningen första delen och § 183.5 första meningen i civilprocesslagen.
• Om en handling delges utomlands med hjälp av utländska myndigheter eller genom tyska diplomatiska beskickningar utgör ett intyg från den anmodade myndigheten bevis på delgivning (§ 16 i konsulatlagen (Konsulargesetz), § 183.5 andra meningen i civilprocesslagen).
• om en handling delges elektroniskt när det gäller delgivning med advokater, notarier, delgivningsmän, skatterådgivare, andra personer som på grund av sitt arbete förväntas vara ytterst tillförlitliga, offentligrättsliga myndigheter, organ och institutioner, räcker det med att skicka tillbaka ett mottagningsbevis i enlighet med § 173.3 i civilprocesslagen. Vid delgivning med andra adressater finns inte några skriftliga bevis. I sådana fall ska den elektroniska handlingen, enligt § 173.4 i civilprocesslagen, anses ha delgetts den tredje dagen efter den dag för mottagandet som anges på det automatiska mottagningsbeviset, såvida inte adressaten bevisar att handlingen inte mottogs eller mottogs senare.

10 Vad händer om den som ska delges inte får dokumentet eller om delgivningen sker i strid med lagen (t.ex. om handlingen delges med en tredje part)? Anses delgivningen giltig ändå eller måste den göras om?

Om delgivningen sker i strid med civilprocesslagen är den i princip ogiltig. Ett sådant delgivningsfel kan dock avhjälpas i enlighet med § 189 i civilprocesslagen om handlingen faktiskt har mottagits av den person till vilken den var eller kunde ha riktats enligt civilprocesslagen. I så fall anses handlingen ha delgetts vid den tidpunkt då den faktiskt tas emot och felet i delgivningen har avhjälpts.

Om varken adressaten eller någon annan person till vilken handlingen var eller kunde ha varit adresserad enligt civilprocesslagen (t.ex. en vuxen släkting till adressaten) tar emot handlingen är inget rättsmedel möjligt. Delgivningen är alltså ogiltig och måste göras om.

11 Om adressaten vägrar att ta emot en handling på grund av språket den är skriven på (artikel 12 i förordningen om delgivning av handlingar) och den domstol eller myndighet som handlägger det rättsliga förfarandet vid en kontroll kommer fram till att vägran inte var motiverad, finns det något särskilt rättsmedel för att överklaga detta beslut?

Nej.

12 Kostar det något att få en skriftlig handling delgiven? I så fall hur mycket? Finns det någon skillnad mellan fall då handlingen ska delges enligt nationell rätt och fall då begäran om delgivning har sitt ursprung i en annan medlemsstat? Se även anmälan enligt artikel 15 i förordningen om delgivning av handlingar rörande delgivning av handlingar från en annan medlemsstat

I princip tar domstolen ut en avgift för delgivning av handlingar. I inhemska förfaranden där avgifterna bestäms av tvisteföremålets värde, ska de tio första delgivningarna ingå i processavgiften. För ytterligare delgivning av handlingar och för delgivning i andra inhemska förfaranden tas en fast avgift på 3,50 euro ut varje gång handlingar delges med ett rekommenderat brev med mottagningsbevis eller av en anställd vid domstolsväsendet. Domstolarna tar inte ut någon avgift för elektronisk delgivning av handlingar.

Delgivning på begäran av de berörda parterna utförs av exekutionstjänstemannen.
När posten anlitas för delgivning tar exekutionstjänstemannen ut en avgift på 3,30 euro. Dessutom finns det avgifter för kostnader för nödvändiga kopior och porto samt för schablonkostnader. Om någon av delgivningsmännen måste bestyrka någon av handlingarna som ska delges, tillkommer en särskild avgift som motsvarar schablonkostnaden. För de första 50 sidorna uppgår den till 0,50 euro per sida och därefter till 0,15 euro för varje ytterligare sida.
Om exekutionstjänstemannen själv utför delgivningen tas en avgift på 11 euro ut. I det fallet ska även reseersättning betalas till exekutionstjänstemannen, som uppgår till mellan 3,25 euro och 16,25 euro, beroende på avståndet till adressaten.

I regel tas inga avgifter ut för att utföra begäran om delgivning från andra medlemsländer enligt förordning (EU) 2020/1784, såvida inte delgivningen utförs av en exekutionstjänsteman. Om handlingen delges av en exekutionstjänsteman är avgifterna desamma som för inhemska begäranden om delgivning. De exakta kostnaderna i enskilda fall återfinns i lagen om delgivningsmän/exekutionstjänstemän (Gerichtsvollzieherkostengesetz (GvKostG)). särskilt dess förteckning över kostnader (Kostenverzeichnis)

1 Vad innebär det juridiska begreppet ”delgivning av handlingar” i praktiken? Varför finns det särskilda regler för delgivning av skriftliga handlingar?

I praktiken innebär ”delgivning av handlingar” att handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur ska delges eller meddelas parterna.

Enligt lag definieras delgivning av handlingar som verksamhet som utövas av behöriga myndigheter och personer, genom vilken adressater får tillgång till handlingar som är adresserade till dem. Detta är viktigt eftersom om en part inte delges en handling innebär det att denne inte kan höras, vilket kan leda till ett extraordinärt rättsmedel.

Särskilda förordningar gäller för delgivning av handlingar, eftersom det är ett nödvändigt krav i tvistemål som följer av principen om parternas rätt att yttra sig. Det innebär att parterna ska ges tillgång till information om plats och tidpunkt för förfarandet och de faktiska omständigheterna i målet.

2 Vilka handlingar måste, enligt lag, delges?

Handlingar som måste delges formellt inbegriper rättegångshandlingarna för en talan, överklagande av tredskodom (och tilläggsgrunder), överklagande (och tilläggsgrunder), kassationsöverklagande (och tilläggsgrunder), ansökan om förnyad prövning av en dom (och tilläggsgrunder), tredjemanstalan (och tilläggsgrunder), invändningar mot utomrättsliga och rättsliga åtgärder (och tilläggsgrunder), en primär eller sekundär intervention, underrättelse om förhandling och kallelse till intervenient, ansökan om vidtagande, upphävande eller ändring av interimistiska åtgärder, ansökan om att tillfälligt förbudsföreläggande ska beviljas eller återkallas samt anteckning om uppskjuten förhandling vid svarandes utevaro, ansökan om rättsligt skydd i förfaranden för frivillig rättsvård och upphävande eller ändring av domen, kallelse till förhandling eller mottagande av en edsvuren utsaga samt alla domstolsavgöranden (lagakraftvunna och inte lagakraftvunna).

3 Vem har ansvaret för att en handling blir delgiven?

Delgivningen sker på en parts skriftliga begäran på den handling som ska delges, antingen av parten själv eller dennes ombud, eller på partens begäran, av behörig domare eller om domstolen består av flera domare, av dess ordförande (artikel 123 i civilprocesslagen). Handlingar delges av en exekutionstjänsteman som förordnas av den domstol i vars region adressaten har sin hemvist eller uppehåller sig vid delgivningstillfället (artikel 122.1 i civilprocesslagen). Delgivningar som domstol ansvarar för kan utföras av en exekutionstjänsteman i den aktuella regionen eller en grekisk polistjänsteman, en skogvaktare eller en kommunsekreterare (artikel 122.2 och 122.3 i civilprocesslagen). I förfaranden om interimistiska åtgärder ska tid och plats för förhandlingen meddelas genom delgivning av en handling från domstolens registreringsenhet. I annat fall ska domstolens registreringsenhet meddela tid och plats via telegram eller telefon. Domaren kan även besluta att en kopia av ansökan ska delges tillsammans med kallelsen (artikel 686.4 i civilprocesslagen).

4 Adressförfrågningar

4.1 Försöker den tillfrågade myndigheten i medlemsstaten på eget initiativ ta reda på var den person som ska delges handlingarna befinner sig om den adress som anges inte stämmer? Se även anmälan enligt artikel 7.2 c i förordningen om delgivning av handlingar

Så långt det är möjligt, ja.

4.2 Har utländska rättsliga myndigheter och/eller parter tillgång till register eller tjänster i medlemsstaten som gör det möjligt att fastställa den berörda personens aktuella adress? Vilka register eller tjänster är det i så fall fråga om, och vilket förfarande måste följas? Uttas någon avgift?

Nej, de har ingen direkt åtkomst.

Samtliga personer som är bosatta i Grekland är registrerade i de kommunala databaserna genom de behöriga inskrivningsmyndigheterna. Den nationella databasen omfattar emellertid enbart vuxna medborgare som är registrerade på grundval av sitt id-kort eller pass och uppdateras av de grekiska kommunerna.

Den finns endast tillgänglig för medborgarna (kostnadsfritt) genom allmänna abonnentförteckningar.

Ett nationellt medborgarregister håller på att upprättas och kompletteras, vilket kommer att göra det möjligt att spåra personer.

4.3 Vilken typ av hjälp med adressförfrågningar från andra medlemsstater tillhandahåller medlemsstatens myndigheter enligt artikel 7.1 i förordningen om delgivning av handlingar? Se även anmälan enligt artikel 7.1 i förordningen om delgivning av handlingar

Det behöriga mottagande organet söker efter adresser per brev till andra nationella organ.

5 Vilket är det gängse sättet för delgivning? Finns det alternativa delgivningssätt (utöver sådan indirekt delgivning som avses i punkt 7)?

Den normala delgivningsmetoden innebär att handlingen överlämnas personligen till adressaten (artikel 127.1 i civilprocesslagen), oberoende av var adressaten befinner sig (artikel 124 i civilprocesslagen). Om adressaten har en bostad, en affär, ett kontor eller en verkstad där delgivningen ska ske, antingen av exekutionstjänstemannen ensam eller tillsammans med en annan person, eller om adressaten är anställd där, får handlingen inte delges på en annan plats utan adressatens medgivande (artikel 124.2 i civilprocesslagen). När det gäller alternativa metoder som kan användas, är det enligt dekret som utfärdas på förslag av justitieministern möjligt att delge handlingar via post, telegram eller telefon. Där ska även anges hur delgivningen ska äga rum och styrkas (artikel 122.4 i civilprocesslagen).

6 Är elektronisk delgivning (delgivning av rättsliga eller andra handlingar med hjälp av elektroniska kommunikationsmedel såsom e-post, internetbaserade säkra applikationer, fax, sms etc.) tillåten i civilrättsliga förfaranden? Vilka typer av förfaranden rör det sig om? Finns det begränsningar i användningen av detta delgivningssätt beroende på vem adressaten är (rättstillämpare, juridisk person, företag eller annan ekonomisk aktör etc.)?

Rättegångshandlingar kan även delges elektroniskt såvida de är elektroniskt undertecknade.

En rättegångshandling som delges elektroniskt anses delgiven om avsändaren har erhållit ett elektroniskt mottagningsbevis från adressaten med en avancerad elektronisk signatur som utgör en delgivningsrapport (artikel 122.5 i civilprocesslagen).

Artikel 122a i civilprocesslagen

1. En handling får också delges på elektronisk väg av en auktoriserad exekutionstjänsteman som utsetts av domstolen i den region där den fysiska eller juridiska person som är adressat har sin hemvist, vistelseort eller säte vid tidpunkten för delgivningen.

2. Rättegångshandlingar får i enlighet med punkt 1 även delges på elektronisk väg, förutsatt att de är försedda med en kvalificerad elektronisk underskrift i enlighet med artikel 2.20 i lag 4727/2020 (Greklands kungörelseorgan, serie I, nr 184). Delgivning på elektronisk väg anses ha ägt rum endast om exekutionstjänstemannen har fått ett mottagningsbevis för handlingen med en kvalificerad elektronisk underskrift av adressaten i enlighet med artikel 2.20 i lag 4727/2020. Det elektroniska mottagningsbeviset ska ingå i den delgivningsrapport som exekutionstjänstemannen upprättar i enlighet med artikel 139 i civilprocesslagen. Om detta inte görs är delgivningen ogiltig. Delgivning anses inte ha ägt rum om det elektroniska mottagningsbeviset inte inkommer till delgivningsmannen inom 24 timmar efter avsändandet. Om elektronisk delgivning inte används utförs delgivningen med fysiska medel, i enlighet med artikel 122 ff.

3. Om inte annat följer av punkt 4 ska en fysisk person eller, när det gäller en juridisk person, dess juridiska ombud, som vill skicka eller ta emot handlingar på elektronisk väg uppge en enda e-postadress till det nationella anmälningscentrum (NNC) som avses i artikel 17 i lag 4704/2020 (Greklands kungörelseorgan, serie I, nr 133). Om adressaten bor eller, om det rör sig om en juridisk person, har sitt säte utomlands, ska förklaringen lämnas till det nationella anmälningscentrumet.

4. Delgivning på elektronisk väg, enligt definitionen i punkterna 1–3, riktad till staten, ett kreditinstitut, ett betalningsinstitut, ett institut för elektroniska pengar eller ett försäkringsbolag ska ske vid det berörda decentraliserade organet eller den centrala filialen i den region där exekutionstjänstemannen är baserad vid delgivningstillfället. Om det inte finns något behörigt decentraliserat organ eller någon central filial i regionen ska delgivning ske vid huvudkontoret för de enheter som avses i första meningen. I detta syfte ska juridiska personers rättsliga ombud lämna sin e-postadress till NNC tillsammans med namnet på den företrädare, det ombud eller den anställde som är bemyndigad att ta emot den elektroniska handlingen.

6. En registrerad e-postadress ersätts eller raderas i enlighet med artikel 17 i lag 4704/2020.

7. Delgivning med befullmäktigad advokat i enlighet med artikel143.1 och 143.3 får också ske via den e-postadress som anges i en inlaga, i enlighet med artikel 119.1 i civilprocesslagen.

8. Vid elektronisk delgivning förlängs tidsfristerna med en dag.

9. Villkoren för upprättande och drift av systemet för elektronisk ansökan om delgivning av handlingar på elektronisk väg fastställs genom gemensamt beslut av justitieministern och ministern för digital förvaltning.

6.1 Vilken typ av elektronisk delgivning i den mening som avses i artikel 19.1 i förordningen om delgivning av handlingar finns tillgänglig i medlemsstaten när delgivning ska ske direkt med en person som har en känd delgivningsadress i en annan medlemsstat?

Grekland förbehåller sig rätten att besvara frågan inom de tidsfrister som fastställs i förordning (EU) 2020/1784.

6.2 Har medlemsstaten i enlighet med artikel 19.2 i förordningen om delgivning av handlingar angett ytterligare villkor som krävs för att den ska godta elektronisk delgivning per e-post enligt artikel 19.1 b i samma förordning? Se även anmälan enligt artikel 19.2 i förordningen om delgivning av handlingar

Den ovannämnda möjligheten att delge rättegångshandlingar kräver ett dekret från presidenten på förslag av justitieministern, i vilket de närmare villkor som ska vara uppfyllda anges.

7 Indirekt delgivning

7.1 Medger lagen andra delgivningssätt i sådana fall där delgivning inte varit möjlig (t.ex. delgivning på hemadressen, på delgivningsmannens kontor, per post eller genom anslag)?

Om adressaten inte befinner sig i sin bostad, ska handlingen överlämnas till någon annan person som bor i samma bostad, under förutsättning att denne förstår innebörden av sina handlingar och inte är motpart i målet (artikel 128.1 i civilprocesslagen).

Om ingen person enligt punkt 1 anträffas i bostaden gäller följande:

1. Handlingen ska i vittnes närvaro fästas på bostadens ytterdörr.
2. Senast påföljande arbetsdag ska en kopia av handlingen, som utarbetas utan avgift, lämnas till den lokala polischefen eller till polismästaren på den polisstation i regionen där bostaden är belägen. Om dessa är frånvarande ska handlingen lämnas till tjänstgörande polismän eller till vakthavande på polisstationen. I samtliga fall ska överlämnandet styrkas av ett mottagningsbevis, som ska utarbetas utan avgift i delgivningsrapporten.
3. Senast påföljande arbetsdag ska delgivningsmannen skicka ett skriftligt meddelande med post till adressaten. Det ska innehålla uppgift om vilken slags handling som delgetts, adressen till den bostad där handlingen fästes på ytterdörren och datum för detta, till vilken myndighet som kopian skickats samt datum för detta. Delgivningsmannen ska utfärda en kvittens om att meddelandet har skickats med post och undertecknas kostnadsfritt i delgivningsrapporten. Kvittensen ska innehålla uppgift om vilket postkontor meddelandet skickades från och vilken anställd som mottog det, och denne ska även kontrasignera kvittensen (artikel 128.4 i civilprocesslagen).

Om den person som ska delges inte befinner sig på sin arbetsplats ska handlingen överlämnas till arbetsplatsens chef eller till en kollega, kompanjon, anställd eller till hjälppersonal under förutsättning att dessa är medvetna om sina handlingar och inte är motparter i målet (artikel 129.1 i civilprocesslagen).

Om ingen av de personer som avses i punkt 1 anträffas på arbetsplatsen ska artikel 128.4 i civilprocesslagen tillämpas (artikel 129.2 i civilprocesslagen).

Om adressaten eller de personer som avses i artiklarna 128 och 129 vägrar att ta emot handlingen eller underteckna delgivningsrapporten eller inte kan underteckna denna, ska delgivningsmannen i vittnes närvaro fästa handlingen på bostadens eller arbetsplatsens ytterdörr i ett vittnes närvaro (artikel 130.1 i civilprocesslagen).

Om adressaten saknar bostad eller arbetsplats och antingen vägrar att ta emot handlingen eller inte kan göra detta eller vägrar att underteckna delgivningsrapporten och vägran eller oförmågan bekräftas av ett vittne som delgivningsmannen anlitat för detta ändamål, ska rapporten lämnas till en av de personer som anges i artikel 128.4 b. (artikel 130.2 i civilprocesslagen).

Om den person som ska delges behandlas på sjukhus eller sitter i fängelse och det inte är möjligt att kommunicera med personen, ska detta bekräftas av sjukhusadministratören eller fängelsechefen och antecknas i delgivningsrapporten. Handlingen kan delges sjukhusadministratören eller fängelsechefen som ska överlämna den till adressaten (artikel 131 i civilprocesslagen).

Om adressaten arbetar på ett handelsfartyg som ligger i grekisk hamn och är frånvarande, vägrar att ta emot handlingen eller vägrar eller inte kan underteckna delgivningsrapporten, ska delgivningen ske med fartygets kapten eller dennes ställföreträdare. Om dessa är frånvarande eller vägrar att ta emot handlingen ska delgivning ske med hamnchefen, som är skyldig att meddela adressaten (artikel 132 i civilprocesslagen).

Om den person med vilken handlingen ska delges arbetar ombord på ett handelsfartyg som inte befinner sig i en grekisk hamn, delges handlingen på personens bostadsort i enlighet med artikel 128. Om personen saknar hemvist delges handlingen i enlighet med bestämmelserna om delgivning med personer på okänd adress. I alla händelser ska delgivning om så är tillämpligt även ske på fartygsägarens kontor i Grekland, eller med fartygets ombud i grekisk hamn (artikel 132.2 i civilprocesslagen).

För personer som tillhör följande kategorier och som är i aktiv tjänst, ska delgivningen ske enligt artikel 128.3 och 128.4 om det inte är möjligt att delge handlingen med adressatens släktingar eller personal i hushållet. Här gäller följande:

1. För personer som tjänstgör i den grekiska armén sker delgivningen med chefen för adressatens enhet, bas eller tjänstgöringsplats. b) Om enheten, basen eller tjänstgöringsplatsen är okänd, sker delgivningen med chefen för relevant sektion.
2. För officerare, underofficerare och sjömän i den grekiska flottan sker delgivningen med marinstabschefen.
3. För officerare, underofficerare och meniga inom det grekiska flygvapnet sker delgivningen med flygvapenchefen.
4. För över- och underordnade poliser inom det grekiska polisväsendet och kustbevakningen sker delgivningen med deras avdelningschefer.
5. För personal som arbetar i fyrar eller signalstationer sker delgivningen med hamnchefen i den region där de arbetar (artikel 133.1 i civilprocesslagen).

Om den person som ska delges bor eller har sitt säte utomlands delges handlingen med åklagaren vid den domstol där rättegången ska ske eller där talan har väckts eller med den domstol som meddelade den dom som ska delges. När det gäller rättegångar i småmålsdomstolar delges handlingen med åklagaren vid förstainstansdomstolen i den regionen. Alla handlingar som rör verkställighet med delges den allmänna åklagaren vid den förstainstansdomstol inom vars domkrets verkställigheten äger rum. Alla andra handlingar än rättegångshandlingar delges med den allmänna åklagaren på den senaste vistelseorten eller kända adressen utomlands. I avsaknad av uppgift om bostadsort eller känd adress utomlands delges handlingen med åklagaren vid förstainstansdomstolen i huvudstaden (artikel 132.1 i civilprocesslagen). Åklagaren ska när handlingen mottagits utan dröjsmål sända den till utrikesministeriet, som ska vidarebefordra handlingen till adressaten (artikel 134.3 i civilprocesslagen).

Om det inte är känt var den person som ska delges befinner sig eller har sin exakta adress, ska bestämmelserna i artikel 134.1 tillämpas. Samtidigt ska en sammanfattning av den delgivna inlagan offentliggöras i två dagstidningar, varav den ena ska offentliggöras i Aten och den andra antingen på den ort där domstolen har sitt säte eller i Aten, enligt anvisningar från den åklagare med vilken handlingen delges. Sammanfattningen ska upprättas och undertecknas av delgivningsmannen och ska innehålla fullständiga namn på parterna i målet, typ av delgiven inlaga, relevant begäran och, vad gäller domstolsavgöranden, domslutet i domen, den domstol där rättegången ska ske eller där talan har väckts eller den tjänsteman som ska verkställa domen, och om adressaten ska höras eller vidta en viss åtgärd, plats och tidpunkt för inställelse och typ av handling i fråga (artikel 135.1 i civilprocesslagen). Detta gäller även om utrikesministeriet bekräftar att handlingen inte kan skickas till en person som vistas eller har sitt säte i utlandet (artikel 135.3 i civilprocesslagen).

Om de arbetsplatser som avses i artiklarna 128.4 b, 131, 132 och 133 är stängda eller de myndigheter eller personer som avses i dessa artiklar vägrar att ta emot delgivningen av handlingen eller att underteckna delgivningsrapporten, utarbetar delgivningsmannen en rapport och överlämnar handlingen till åklagaren vid förstainstansdomstolen i delgivningsorten. Åklagaren skickar handlingen till den person som vägrade att ta emot delgivningen eller att underteckna rapporten.

7.2 Om andra metoder används, när anses delgivning ha skett?

Om det delgivningssätt som föreskrivs i punkt 7.1 har använts när en person vårdas på sjukhus eller sitter i fängelse, eller för militär personal i armén eller flottan eller personer som bor utomlands anses handlingen vara delgiven när den har överlämnats till de myndigheter eller personer som anges i ovanstående punkt, oberoende av när den skickades eller mottogs (artikel 136.1 i civilprocesslagen).

Om det delgivningssätt som avses i punkt 7.1 har använts för en person som inte påträffats i sin bostad, förutsatt att ingen vuxen släkting som bor tillsammans med personen påträffas, ska handlingen anses ha delgetts så snart den har fästs på ytterdörren till adressatens bostad, förutsatt att alla krav i punkt 7.1 avseende delgivningssätt är uppfyllda (dvs. delgivning av handlingen med chefen för polisstationen och utskick av ett relevant skriftligt meddelande).

7.3 Om man som alternativt delgivningssätt kan låta deponera handlingen på en viss plats (t.ex. ett postkontor), hur informeras adressaten om deponeringen?

Grekland har aldrig infört deponering av handlingar på ett postkontor som ett alternativt (indirekt) delgivningssätt. Såsom anges i punkt 7.1 ska, om delgivningssättet användes för en person som inte befann sig i sin bostad, under förutsättning att ingen vuxen släkting som bor tillsammans med personen påträffades, och efter att handlingen fästs på adressatens ytterdörr en kopia överlämnas till chefen för polisstationen. Ett skriftligt meddelande ska skickas till adressaten med uppgift om vilken typ av handling som delgetts, adressen till den bostad där handlingen fästes på ytterdörren, datum då detta skedde, till vilken myndighet handlingen överlämnades samt datum för överlämnande.

7.4 Vilka blir följderna om adressaten vägrar att motta handlingarna? Anses delgivning ändå ha skett om adressaten saknade grund för sin vägran?

Såsom anges i punkt 7.1, ska delgivningsmannen, om adressaten vägrar att ta emot den handling som ska delges eller att underteckna delgivningsrapporten, fästa handlingen på dörren till bostaden eller arbetsplatsen i ett vittnes närvaro. När handlingen har fästs på ytterdörren anses den ha delgetts.

8 Delgivning per post från utlandet (artikel 18 i förordningen om delgivning av handlingar)

8.1 Om posten ska befordra en handling som skickats från utlandet till en adressat i medlemsstaten, och det rör sig om en situation där det krävs mottagningsbevis (artikel 18 i förordningen om delgivning av handlingar), överlämnar posttjänstemannen i så fall handlingen enbart till adressaten själv eller kan den, i enlighet med nationella bestämmelser om postutdelning, även överlämna handlingen till en annan person på samma adress?

I en sådan situation överlämnar posten endast handlingen personligen till adressaten.

8.2 Hur kan delgivning av handlingar från utlandet i enlighet med artikel 18 i förordningen om delgivning av handlingar äga rum om varken adressaten eller någon annan person med rätt att ta emot handlingarna (under förutsättning att det finns en sådan möjlighet enligt de nationella bestämmelserna om postutdelning – jfr ovan) har kunnat anträffas på delgivningsadressen?

I en sådan situation meddelar posten den frånvarande adressaten om att handlingen ligger kvar på postkontoret en viss period under vilken den kan hämtas ut.

8.3 Medger posten en viss tid för avhämtning av handlingarna innan dessa returneras till avsändaren? Om ja, hur underrättas adressaten om att han eller hon har post för avhämtning på postkontoret?

Se punkt 8.2.

9 Finns det något skriftligt bevis som styrker att handlingen har delgetts?

Delgivningsmannen ska skriva en rapport innehållande följande uppgifter: a) beslutet om delgivning, b) en tydlig beskrivning av den delgivna handlingen och angivande av adressaterna, c) tidpunkten för delgivningen, d) vem som delgivits handlingen respektive hur det skett, om adressaten eller de personer som anges i artiklarna 128–135 och 138 varit frånvarande eller vägrat ta emot den (artikel 139.1 i civilprocesslagen).

Rapporten ska undertecknas av delgivningsmannen och den person som tar emot handlingen eller, om personen vägrar att underteckna eller inte kan underteckna handlingen, av det vittne som anlitats för detta ändamål (artikel 139.2 i civilprocesslagen).

Delgivningsmannen ska anteckna tid och datum för delgivning på handlingen och underteckna den. Denna notering utgör bevis för att handlingen har delgetts. Vid skiljaktigheter mellan delgivningsrapporten och noteringen har rapporten företräde (artikel 139.3 i civilprocesslagen).

Den rapport som avses i artikel 139 ska upprättas i två exemplar. Ett exemplar överlämnas till den som begärde delgivningen och det andra, för vilket ingen stämpelskatt tas ut, behålls av delgivningsmannen. Delgivningsmannen ska göra en kort notis om delgivningen i en särskild liggare (artikel 140.1 i civilprocesslagen).

På begäran ska exekutionstjänstemannen utfärda kopior av arkiverade original. Beställning kan göras av den som beslutat om delgivningen, av adressaten och av alla som har legitimt intresse. Förstainstansdomstolens ordförande i domkretsen där delgivningen utfördes ska skriftligen godkänna beställningen (artikel 140.2 i civilprocesslagen).

10 Vad händer om den som ska delges inte får dokumentet eller om delgivningen sker i strid med lagen (t.ex. om handlingen delges med en tredje part)? Anses delgivningen giltig ändå eller måste den göras om?

Om en part i ett ärende inte kunde iaktta en tidsfrist på grund av force majeure eller på grund av bedrägeri från motpartens sida (t.ex. ogiltig delgivning av exekutionstjänstemannen eller avsiktlig underlåtenhet av den person som mottagit handlingen att underrätta parten i ärendet) har den parten rätt att begära återställande av den tidigare situationen (artikel 152.1 i civilprocesslagen) inom 30 dagar från den dag då det hinder som utgjorde force majeure uppkom eller då parten fick kännedom om den invändande partens bedrägeri (artikel 153 i civilprocesslagen).

Om en person mot vilken en tredskodom har meddelats inte alls har kallats eller inte har kallats rättsligt eller inom den fastställda tidsfristen, har han eller hon rätt att få tredskodomen upphävd inom 15 dagar från delgivningen av domen om han eller hon är bosatt i Grekland, eller inom 60 dagar från det senaste offentliggörandet av sammanfattningen av delgivningsrapporten enligt artikel 135.1 om personen har okänd adress eller bor utomlands (artiklarna 501, 503.1, 503.2 i civilprocesslagen).

Om en part i ett mål har kallat motparten och förklarat att denne hade okänd adress, trots att denna kände till motpartens adress, och om motparten helt eller delvis har förlorat målet, har motparten rätt att begära förnyad prövning av domen inom 60 dagar från delgivningen av den överklagade domen om han eller hon är bosatt i Grekland eller inom 120 dagar om han eller hon har okänd adress eller är bosatt utomlands, eller, om domen inte alls har delgivits, inom 3 år från offentliggörandet av den överklagade domen, förutsatt att den är slutgiltig eller oåterkallelig, och i annat fall från den dag då domen vann laga kraft (artiklarna 538, 544.9, 545.1, 545.2, 545.3, 545.5 i civilprocesslagen).

11 Om adressaten vägrar att ta emot en handling på grund av språket den är skriven på (artikel 12 i förordningen om delgivning av handlingar) och den domstol eller myndighet som handlägger det rättsliga förfarandet vid en kontroll kommer fram till att vägran inte var motiverad, finns det något särskilt rättsmedel för att överklaga detta beslut?

Se punkt 2 led 10 i händelse av tredskodom. Om adressaten inställer sig (till stöd för vägransgrunden) får ingen ansökan om upphävande av tredskodom inges. Ett överklagande får dock göras.

12 Kostar det något att få en skriftlig handling delgiven? I så fall hur mycket? Finns det någon skillnad mellan fall då handlingen ska delges enligt nationell rätt och fall då begäran om delgivning har sitt ursprung i en annan medlemsstat? Se även anmälan enligt artikel 15 i förordningen om delgivning av handlingar rörande delgivning av handlingar från en annan medlemsstat

Servicekostnaderna betalas i förskott av den person som beställer tjänsten (artikel 173.1 och 173.3 i civilprocesslagen).

Den part som förlorar målet ska även ersätta dessa kostnader (artiklarna 176 och 189.1 i civilprocesslagen). Det belopp som ska erläggas beror på vilken delgivningsmetod som används och vilken typ av delgivning det är frågan om. Minimikostnaden för delgivning uppgår till 35 euro om handlingen i fråga delges en person som är bosatt eller vistas i det område där exekutionstjänstemannens kontor är beläget.

1 Vad innebär det juridiska begreppet ”delgivning av handlingar” i praktiken? Varför finns det särskilda regler för delgivning av skriftliga handlingar?

”Delgivning av handlingar” innebär att handlingar överlämnas till parterna.

Förekomsten av särskilda regler på detta område syftar till att fastställa de villkor som måste vara uppfyllda för att ett överlämnande av rättegångshandlingar eller utomrättsliga handlingar ska vara giltigt, och kan därför klargöra datum och klockslag, plats, sätt och till vem handlingen har överlämnats, både inom ramen för en process (rättegångshandlingar) eller utanför ramen för en process (utomrättsliga handlingar).

Notera att det i den spanska författningsdomstolens rättspraxis fastställs att delgivning av handlingar utgör en nödvändig garanti utan vilken andra författningsgarantier inte kan få verkan (författningsdomstolens dom STC 1/1993 av den 13 januari 1993).

Domstolarna måste å sin sida se till att handlingarna verkligen delges. Om en rättslig handling antas utan att en av parterna har hörts utgör detta ett åsidosättande av den kontradiktoriska principen. Resultatet blir att den parten inte ges en ordentlig möjlighet att försvara sig om det visar sig att beslutet faktiskt antogs utan att en av parterna hördes (författningsdomstolens dom STC 54/2010 av den 4 oktober 2010).

2 Vilka handlingar måste, enligt lag, delges?

Enligt artikel 149 i civilprocesslagen (Ley de Enjuiciamiento Civil) måste de rättsvårdande organen (oficinas judiciales), dvs. domstolar och gemensamma enheter för överlämnande av delgivningshandlingar (Servicios Comunes Procesales de Actos de Comunicación) officiellt delge domstolsbeslut som fattas inom ramen för rättsliga förfaranden.

Följande handlingar är exempel på rättsliga meddelanden:

1. Meddelanden (notificaciones) för att informera om ett beslut eller en åtgärd.
2. Kallelser (emplazamientos) för att inställa sig eller agera inom en viss tidsfrist.
3. Kallelser (citaciones) som anger plats, datum och klockslag för att inställa sig och agera.
4. Formella underrättelser (requerimientos) för att i enlighet med lag föreskriva att mottagaren agerar eller avstår från att agera.
5. Förelägganden (mandamientos) om att utfärda intyg eller bevis och genomföra handlingar som registeransvariga, notarier eller tjänstemän vid rättsvårdande organ ska utföra.
6. Officiella meddelanden (oficios), för kontakt med icke-rättsliga myndigheter och tjänstemän.

Samtliga handlingar som domstolen förklarar kan godtas i ett förfarande ska delges (oavsett om de läggs fram av parterna eller av tredje part på begäran av domstolen eller upprättats av experter som har utsetts av domstolen).

Andra handlingar än rättegångshandlingar (exempelvis notariatshandlingar) ska också delges, i enlighet med vad som fastställts i Europeiska unionens domstols dom i mål C-223/14 (Tecom Mican), trots att de inte omfattas av ett rättsligt förfarande. Detta bekräftas av domstolen i mål C-14/08 (Roda Golf).

Sammanfattningsvis kan handlingar som rättsliga organ använder för att kommunicera med parterna i ett mål och med tredje man klassificeras på följande sätt:

• Kommunikation med parterna i målet: meddelanden, instruktioner, stämningar och förelägganden.
• Kommunikation med fysiska eller juridiska personer som inte medverkar i processen: stämningar och förelägganden.
• Kommunikation med notarier, domstolssekreterare eller tjänstemän som arbetar för domstolstjänsten: order.
• Kommunikation med myndigheter som inte är rättsliga myndigheter och andra tjänstemän: promemorior.

3 Vem har ansvaret för att en handling blir delgiven?

Enligt artikel 152 i civilprocesslagen delges handlingarna av domstolssekreteraren (Letrado de la Administración de Justicia) vid respektive domstol (som fram till 2015 kallades Secretario Judicial).

Handlingarna delges av en exekutionstjänsteman eller av det juridiska ombudet för den person som söker delgivning, som bär kostnaderna.

Handlingarna anses vederbörligen delgivna om det av delgivningskvittot framgår att de aktuella handlingarna överlämnades personligen eller levererades till adressatens hemadress. Det juridiska ombudet ansvarar för att bekräfta mottagarens identitet och ställning. Detta sker genom att de undertecknar en kopia av handlingen och anger delgivningsdag.

4 Adressförfrågningar

I enlighet med förordningen är det upp till medlemsstaterna att besluta om de på eget initiativ ska göra adressförfrågningar. När det gäller Spanien har det meddelats att den myndighet som har behörighet för delgivning, dvs. domsstolssekreteraren, ska ansvara för att göra adressförfrågningar. I förklaringen som avser artikel 7.2 c i förordningen anges att de spanska myndigheter som är behöriga för delgivning på eget initiativ kommer att göra adressförfrågningar till folkbokföringsregister eller andra databaser om den adress som anges i begäran om delgivning inte stämmer.

4.1 Försöker den tillfrågade myndigheten i medlemsstaten på eget initiativ ta reda på var den person som ska delges handlingarna befinner sig om den adress som anges inte stämmer? Se även anmälan enligt artikel 7.2 c i förordningen om delgivning av handlingar

Ja, i enligt den spanska förklaringen i enlighet med artikel 7 i förordning (EU) 2020/1784 kommer den myndighet som har behörighet för delgivning (domstolssekreteraren) att ansvara för på eget initiativ att göra adressförfrågningar. Enligt artikel 7.1 a i får sändande organ rikta begäranden om fastställande av adressen till den person som ska delges till den myndighet som utsetts för delgivning i Spanien.

4.2 Har utländska rättsliga myndigheter och/eller parter tillgång till register eller tjänster i medlemsstaten som gör det möjligt att fastställa den berörda personens aktuella adress? Vilka register eller tjänster är det i så fall fråga om, och vilket förfarande måste följas? Uttas någon avgift?

Det finns inget öppet register för detta ändamål. Spanska domstolar har emellertid databaser med begränsad tillgång (nätverket Punto Neutro Judicial), som de spanska rättsliga myndigheterna, när det finns giltiga skäl, kan få tillgång till för att söka efter bostad och tillgångar. Om myndigheten inte känner till mottagarens bostadsadress, oavsett om det är en fysisk eller juridisk person, måste myndigheten begära en sökning i domstolarnas databaser.

För att kontrollen ska kunna ske måste det finnas ett nationellt id-kort, spanskt skatteidentitetsnummer eller identitetsnummer för utländska medborgare bosatta i Spanien. Om den person som söks inte har en sådan spansk identitetshandling måste kompletterande information lämnas utöver för- och efternamn, exempelvis passnummer, födelsedatum eller mottagarens medborgarskap. Utan denna information kan sökningen bli resultatlös. Sökningen är kostnadsfri.

Parterna kan dessutom få tillgång till andra offentliga register för att kontrollera bostadsadressen. För detta tas en avgift ut vars storlek beror på vilken information som efterfrågas.

4.3 Vilken typ av hjälp med adressförfrågningar från andra medlemsstater tillhandahåller medlemsstatens myndigheter enligt artikel 7.1 i förordningen om delgivning av handlingar? Se även anmälan enligt artikel 7.1 i förordningen om delgivning av handlingar

Domstolssekreteraren ansvarar för att, på eget initiativ (ex officio), göra adressförfrågningar till folkbokföringsregister (nätverket Punto Neutro Judicial) eller andra databaser om den adress som anges i begäran om delgivning inte stämmer.

Om formuläret åtföljs av en begäran om delgivning av handling, i enlighet med förordning (EU) 2020/1784, och om det visar sig att den tillfrågade myndigheten inte är behörig att söka efter hemvist inom sitt område ska den överlämna handlingen till behörigt organ, som informerar den myndighet som översände den, med hjälp av det formulär som anges i artikel 10.4 i förordningen.

5 Vilket är det gängse sättet för delgivning? Finns det alternativa delgivningssätt (utöver sådan indirekt delgivning som avses i punkt 7)?

Ja, det finns alternativa delgivningssätt som får användas i den mån de är tillgängliga. Enligt artikel 152 i civilprocesslagen kan handlingar, under överinseende av domstolssekreteraren, delges på något av följande sätt:

1. Via det juridiska ombudet (procurador) om det rör sig om ett meddelande till personer som närvarar vid processen och företräds av detta ombud.
2. Per post, telegram, e-post eller varje annan elektronisk form som innebär att ett tillförlitligt bevis på mottagande, datum, klockslag och innehåll i meddelandet anges i rättegångshandlingarna.
3. Genom personligt överlämnande till mottagaren av en fullständig kopia av beslutet som ska delges, den formella underrättelsen som domstolen eller domstolssekreteraren lämnar, eller kallelser – citaciones eller emplazamientos.
4. I samtliga fall av personal vid rättsliga myndigheter (Administración de Justicia), på elektronisk eller digital väg, när det gäller allmänna åklagarmyndigheten (Ministerio Fiscal), kansliet för statens generaladvokat (Abogacía del Estado), parlamentets och de lagstiftande församlingarnas rättsliga ombud (Letrados de las Cortes Generales), eller rättstjänsterna vid socialförsäkringsmyndigheten (Servicio Jurídico de la Administración de la Seguridad Social), andra offentliga myndigheter i autonoma regioner eller myndigheter på lokal nivå, om mottagaren inte har utsett något rättsligt ombud.

Dessa meddelanden anses ha överlämnats när det finns tillräckliga bevis för att personen har nåtts i sin bostad, via den angivna e-postadressen, genom att på elektronisk väg uppmanats att inställa sig, eller på den elektroniska eller digitala väg som mottagaren har valt.

6 Är elektronisk delgivning (delgivning av rättsliga eller andra handlingar med hjälp av elektroniska kommunikationsmedel såsom e-post, internetbaserade säkra applikationer, fax, sms etc.) tillåten i civilrättsliga förfaranden? Vilka typer av förfaranden rör det sig om? Finns det begränsningar i användningen av detta delgivningssätt beroende på vem adressaten är (rättstillämpare, juridisk person, företag eller annan ekonomisk aktör etc.)?

Spanien håller på att införa ett förfarande för elektroniska akter på grundval av lag 18/2011 av den 5 juli 2011 om reglering av användningen av informations- och kommunikationsteknik inom rättsväsendet. Civilprocesslagen ändrades genom lag nr 42/2015 av den 5 oktober 2015. Sedan den 1 januari 2016 är det därför obligatoriskt för alla rättstillämpare att använda säkra elektroniska system för att delge handlingar. Dessa system har utvecklats till LexNET-plattformen, vars användning regleras av kungligt dekret nr 1065/2015 av den 27 november 2015 och omfattas av justitieministeriets territoriella behörighet. Olika autonoma regioner med behörighet på det rättsliga området har å sin sida utvecklat likvärdiga elektroniska delgivningssystem.

Berörda parter eller allmänheten eller kan teckna sig för ett anmälningsförfarande i de olika territoriernas elektroniska system (Sedes Judiciales Electrónicas). (Justitieministeriets elektroniska system är det som omfattar det största territoriet.)

I enlighet med artikel 273 tredje stycket i civilprocesslagen är alla yrkesverksamma inom rättsväsendet skyldiga att använda elektroniska eller digitala system som finns inom rättsväsendet för att inge handlingar som inleder ett förfarande, handlingar som inte inleder ett förfarande och andra handlingar i en form som säkerställer ursprungets äkthet och intygar att ingivande och mottagande har skett, och vilket datum detta skedde. Åtminstone följande personer och enheter är skyldiga att agera på elektronisk väg genom rättsväsendet:

1. Juridiska personer.
2. Enheter som inte är juridiska personer.
3. Den som utövar ett yrke för vilket registrering i yrkessammanslutning krävs för formaliteter och åtgärder som vidtas genom rättsväsendet i utövandet av detta yrke.
4. Notarier och registratorer.
5. Den som företräder en part som är skyldig att kommunicera elektroniskt med rättsväsendet.
6. Offentliga tjänstemän vid förfaranden och åtgärder som de vidtar i sitt arbete.

6.1 Vilken typ av elektronisk delgivning i den mening som avses i artikel 19.1 i förordningen om delgivning av handlingar finns tillgänglig i medlemsstaten när delgivning ska ske direkt med en person som har en känd delgivningsadress i en annan medlemsstat?

Elektronisk delgivning får ske direkt med personer som har en känd adress förutsatt att handlingarna skickas och tas emot via en kvalificerad elektronisk tjänst för rekommenderade leveranser samt att mottagaren på förhand uttryckligen samtyckt till att elektronisk delgivning av handlingar används under det rättsliga förfarandet. Ytterligare ett villkor är att mottagaren på förhand uttryckligen har samtyckt till att domstolen eller myndigheten använder e-post och en angiven e-postadress för att delge handlingar under förfarandet och att mottagaren bekräftar mottagandet av handlingen med ett mottagningsbevis med angivande av datum för mottagandet.

6.2 Har medlemsstaten i enlighet med artikel 19.2 i förordningen om delgivning av handlingar angett ytterligare villkor som krävs för att den ska godta elektronisk delgivning per e-post enligt artikel 19.1 b i samma förordning? Se även anmälan enligt artikel 19.2 i förordningen om delgivning av handlingar

Inte angivet. Den spanska författningsdomstolen har dock förklarat att en godkänd e-postadress inte får användas för delgivning av den inledande stämningen i fall där svaranden är en juridisk person, då denna handling måste delges på mottagarens hemadress via rekommenderat brev med mottagningsbevis, i enlighet med artikel 155.1 i civilprocesslagen (så som anges i författningsdomstolens dom  STC 129/2019 av den 11 november 2019, där domstolen upprepar det kriterium som redan fastställts i andra domar: författningsdomstolens dom TC 6/2019 respektive 47/2019).

7 Indirekt delgivning

7.1 Medger lagen andra delgivningssätt i sådana fall där delgivning inte varit möjlig (t.ex. delgivning på hemadressen, på delgivningsmannens kontor, per post eller genom anslag)?

När kopian på beslutet eller delgivningshandlingen ska överlämnas via rekommenderat brev eller telegram med mottagningsbevis, eller på varje annat liknande sätt som utgör tillförlitligt bevis för att delgivningen har mottagits, och att datum för mottagandet samt innehåll kan anges i rättegångshandlingarna, intygar domstolssekreteraren skrivelsen och dess innehåll i handlingarna, och bifogar i förekommande fall mottagningsbeviset eller annat bevis för hur mottagandet har noterats, eller de handlingar som ombudet har lagt fram som bevis.

Delgivning genom offentliggörande (delgivning genom anslag) kan endast beslutas av den rättsliga myndighet som har behandlat saken, under förutsättning att myndigheten utan resultat har försökt att genomföra delgivningen vid de adresser som kommit fram vid sökandet efter mottagarens bostadsadress (artikel 164 i civilprocesslagen). Den spanska domstolssekreteraren kan därför inte, som anmodat organ för delgivning i enlighet med förordning (EU) nr 2020/1784, besluta om delgivningen genom offentliggörande (delgivning genom anslag), eftersom vederbörande inte beslutar om behandling av saken utan endast deltar i det rättsliga samarbetet.

7.2 Om andra metoder används, när anses delgivning ha skett?

Handlingarna anses delgivna så snart som de villkor som fastställs i lagen för varje typ av befintlig delgivning har följts.

I samtliga fall bör de kommunikationskanaler användas som gör att ett tillförlitligt bevis på mottagande, datum, klockslag och innehåll i meddelandet kan anges i rättegångshandlingarna.

När kopian på beslutet eller delgivningshandlingen ska överlämnas via rekommenderat brev eller telegram med mottagningsbevis, eller på varje annat liknande sätt som utgör tillförlitligt bevis för att delgivningen har mottagits, och att datum för mottagandet samt innehåll kan anges i rättegångshandlingarna, intygar domstolssekreteraren skrivelsen och dess innehåll i handlingarna, och bifogar i förekommande fall mottagningsbeviset eller annat bevis för hur mottagandet har noterats, eller de handlingar som ombudet har lagt fram som bevis (artikel 160.1 i civilprocesslagen).

7.3 Om man som alternativt delgivningssätt kan låta deponera handlingen på en viss plats (t.ex. ett postkontor), hur informeras adressaten om deponeringen?

När posten inte har möjlighet att överlämna delgivningen eller handlingen lämnar de ett meddelande om att det finns ett brev eller en handling att hämta, och anger när detta senast måste ske på angivet postkontor.

Tjänstemän vid den rättsliga myndigheten kan också förgäves ha försökt lämna meddelandet. De lämnar då ett meddelande i mottagarens brevlåda om att de har varit där, och anger när handlingen senast måste hämtas ut från den rättsliga myndigheten.

När mottagaren är bosatt inom domstolens område och handlingarna inte är avgörande för ombudet eller den tilltalade i förhandlingarna, kan en stämning överlämnas på något av de sätt som anges i stycke 1, så att mottagaren inställer sig hos myndigheten för att ta emot delgivningen eller den formella underrättelsen, eller för att ta emot en handling (artikel 160.3 i civilprocesslagen).

I delgivningshandlingen anges syftet med begäran om inställelse samt aktuellt förfarande och mål. Personen informeras även om att om hon eller han inte inställer sig inom angiven tidsfrist, och saknar motiv för detta, anses delgivningen ändå ha skett (artikel 160.3 civilprocesslagen).

7.4 Vilka blir följderna om adressaten vägrar att motta handlingarna? Anses delgivning ändå ha skett om adressaten saknade grund för sin vägran?

Om mottagaren utan rimligt skäl vägrar att ta emot delgivningen anses mottagaren ha delgetts handlingarna. Dessa har då samma rättsliga verkan som om de faktiskt hade överlämnats. De olika tidsfristerna för förfarandet (artikel 161.2 i civilprocesslagen) börjar då löpa dagen efter vägran.

8 Delgivning per post från utlandet (artikel 18 i förordningen om delgivning av handlingar)

Enligt förordningen får delgivning av rättegångshandlingar ske direkt via post med rekommenderat brev med mottagningsbevis eller motsvarande. När handlingar skickas per post med mottagningsbevis måste emellertid också formuläret bifogas.

8.1 Om posten ska befordra en handling som skickats från utlandet till en adressat i medlemsstaten, och det rör sig om en situation där det krävs mottagningsbevis (artikel 18 i förordningen om delgivning av handlingar), överlämnar posttjänstemannen i så fall handlingen enbart till adressaten själv eller kan den, i enlighet med nationella bestämmelser om postutdelning, även överlämna handlingen till en annan person på samma adress?

I enlighet med lagen överlämnas försändelserna, beroende på typ, till mottagaren eller till den person som av mottagaren fått tillåtelse till detta. De kan också lämnas i privata postfack eller brevlådor. Varje person som befinner sig i mottagarens bostad, som uppger sin identitet och tar hand om en försändelse, anses ha tillåtelse av mottagaren att ta emot försändelser på dennas adress, om ingen uttrycklig invändning föreligger (artikel 24 i lag nr 43/2010 av den 30 december 2010 om allmänna posttjänster, användarrättigheter och postmarknaden).

8.2 Hur kan delgivning av handlingar från utlandet i enlighet med artikel 18 i förordningen om delgivning av handlingar äga rum om varken adressaten eller någon annan person med rätt att ta emot handlingarna (under förutsättning att det finns en sådan möjlighet enligt de nationella bestämmelserna om postutdelning – jfr ovan) har kunnat anträffas på delgivningsadressen?

Enligt lag måste det finnas regler för när försändelsen inte kan överlämnas till mottagaren eller återsändas till avsändaren, oavsett skäl. Dessa regler omfattar bestämmelser för att söka efter hemvist, ursprung och ändamål, förhör eller kallelse från avsändarna, samt eventuell tillfällig lagring och reklamation och förstörelse av försändelser.

8.3 Medger posten en viss tid för avhämtning av handlingarna innan dessa returneras till avsändaren? Om ja, hur underrättas adressaten om att han eller hon har post för avhämtning på postkontoret?

Posttjänstemannen lämnar ett meddelande om att det finns en försändelse att hämta på angivet postkontor och när det senast måste ske. Om ingen hämtar ut försändelsen inom den fastställda tiden noteras det och försändelsen returneras till avsändaren.

9 Finns det något skriftligt bevis som styrker att handlingen har delgetts?

Posttjänstemannen förutsätts agera ärligt och tillförlitligt vid utdelning, leverans och mottagande av delgivningar från administrativa och rättsliga organ. Det gäller även vid vägran att ta emot delgivningen eller när det inte är möjligt att överlämna den, vare sig det sker fysiskt eller på elektronisk/digital väg.

Vid delgivning genom personligt överlämnande av domstolens personal, upprättar tjänstemannen en handling där resultatet av delgivningen anges. När handlingen kan överlämnas till mottagaren är den undertecknad eller anger att mottagaren vägrat att underteckna mottagandet och det meddelande som lämnats, om att han eller hon anses ha mottagit delgivningen (se fråga 7.4, artikel 161.3 i civilprocesslagen).

Om adressen där meddelandet ska lämnas är mottagarens bostad, enligt folkbokföringsregistret eller skatteregistret, eller enligt ett officiellt register eller publikationer från yrkesorganisationer eller om det rör sig om en bostad eller en lokal som hyrts av svaranden, och om mottagaren inte befinner sig där, kan överlämnandet, i enlighet med artikel 161.3 i civilprocesslagen, ske genom förseglat kuvert till någon av de anställda, en familjemedlem eller person som bor tillsammans med mottagaren och som är äldre än 14 år och befinner sig på platsen i fråga. Försändelsen kan i förekommande fall också lämnas till fastighetens portvakt. Den person som tar emot försändelsen informeras då om sin skyldighet att överlämna kopian på beslutet eller delgivningshandlingen till mottagaren, eller informera vederbörande om den, om det är känt var personen befinner sig. I samtliga fall upplyses den person som tar emot försändelsen om sitt ansvar när det gäller att skydda mottagarens uppgifter.

Om meddelandet är adresserat till mottagarens ordinarie arbetsplats överlämnas försändelsen i dennas frånvaro till en person som säger sig känna mottagaren eller till en ansvarig på företaget med ansvar för att ta emot handlingar eller föremål, om en sådan person finns, efter att samma information som anges ovan har lämnats.

I den aktuella handlingen anges namnet på den person som tar emot meddelandet samt datum och klockslag då man utan framgång har sökt vederbörande i bostaden. Även namnet på den person som tar emot kopian på beslutet eller delgivningshandlingen ska anges och vilken relation han eller hon har till mottagaren. Meddelandet anses därmed ha full verkan.

10 Vad händer om den som ska delges inte får dokumentet eller om delgivningen sker i strid med lagen (t.ex. om handlingen delges med en tredje part)? Anses delgivningen giltig ändå eller måste den göras om?

Handlingar som inte delges i enlighet med bestämmelserna i detta avsnitt är ogiltiga eftersom de kan medföra att den berörda personen saknar rättsskydd (artikel  266.1 i civilprocesslagen). Om den person som skulle ta emot ett meddelande (notificacion), en kallelse (citacion, emplazamiento) eller en formell underrättelse (requerimiento) trots inkorrekt delgivning ändå tar del av handlingen och inte, i samband med att vederbörande först inställer sig i rätten, förklarar delgivningsprotokollet ogiltigt ska protokollet från och med den tidpunkten betraktas som fullt giltigt och upprättat i enlighet med lagen (artikel 266.2 i civilprocesslagen).

När det gäller språket i den handling som delges ska alla handlingar enligt EU-domstolens rättspraxis i mål C-354/15, Henderson åtföljas av en översättning antingen till ett språk som svaranden förstår eller till det officiella språket i den anmodade medlemsstaten eller, om det finns flera officiella språk i den medlemsstaten, till det officiella språket eller till ett av de officiella språken på platsen för delgivningen. I sådana fall, om den standardmall som fastställs i formulär L i förordning (EU) 2020/1784 inte har översänts till svaranden, måste delgivningen korrigeras i enlighet med den förordningen genom att berörd part tillsänds standardformuläret (formulär L) som återfinns i bilaga I till förordningen.

11 Om adressaten vägrar att ta emot en handling på grund av språket den är skriven på (artikel 12 i förordningen om delgivning av handlingar) och den domstol eller myndighet som handlägger det rättsliga förfarandet vid en kontroll kommer fram till att vägran inte var motiverad, finns det något särskilt rättsmedel för att överklaga detta beslut?

På samma sätt som i förordning (EU) 2020/1784 stärks delgivningen med mottagarna ytterligare genom att dessa har rätt att vägra att ta emot en handling om den inte är avfattad på, eller åtföljs av en översättning till, ett språk som mottagaren förstår, det officiella språket i den anmodade medlemsstaten eller, om det finns flera officiella språk i den medlemsstaten, något av de officiella språken på platsen för delgivning.

Om mottagaren vägrar ta emot handlingen kan detta avhjälpas genom en ny delgivning av handlingen tillsammans med en översättning (artikel 12.5). Om mottagaren saknar sakligt skäl att vägra ta emot handlingen eftersom han eller hon faktiskt kan det språk på vilket handlingen är avfattad får den domstol som handlägger ärendet, när rätten att vägra väl har utövats, kontrollera huruvida vägran är välgrundad och, i tillämpliga fall, tillämpa de rättsföljder som föreskrivs i gällande nationell lagstiftning (domstolens beslut av den 28 april 2016, mål C‑384/14, Alta Realitat).

12 Kostar det något att få en skriftlig handling delgiven? I så fall hur mycket? Finns det någon skillnad mellan fall då handlingen ska delges enligt nationell rätt och fall då begäran om delgivning har sitt ursprung i en annan medlemsstat? Se även anmälan enligt artikel 15 i förordningen om delgivning av handlingar rörande delgivning av handlingar från en annan medlemsstat

Om delgivningen utförs av en domstol, en rättslig instans eller en gemensam procedurinstans, står det rättsliga organet för kostnaden för delgivningshandlingen, utan att det medför någon som helst kostnad för käranden.

1 Vad innebär det juridiska begreppet ”delgivning av handlingar” i praktiken? Varför finns det särskilda regler för delgivning av skriftliga handlingar?

Med delgivning (izsniegšana) av en rättegångshandling avses överlämnande i tid av en handling till mottagaren på ett sätt som gör det möjligt för denne att utöva och försvara sina rättigheter. I civilprocesslagen (Civilprocesa likums) föreskrivs olika delgivningsmetoder, däribland delgivning genom rekommenderat brev, delgivning per e-post, delgivning genom exekutionstjänsteman (tiesu izpildītājs) och delgivning genom ombud (ziņnesis). En rättegångshandling anses delgiven när den har överlämnats i enlighet med de formella krav som föreskrivs i lag och delgivningen har dokumenterats på föreskrivet sätt.

2 Vilka handlingar måste, enligt lag, delges?

Rättegångshandlingar som upprättats i enlighet med artikel 56.2 i civilprocesslagen: domar, beslut, kungörelser, stämningar, ansökningar i särskilda förfaranden, överklaganden, kassationsbesvär, bestyrkta kopior av skriftliga inlagor och alla handlingar som upprättats och ingetts till domstolen av parterna i målet men som domstolen själv därefter delgivit övriga parter.

3 Vem har ansvaret för att en handling blir delgiven?

I Lettland delges en handling från ett annat land av en exekutionstjänsteman.

Central enhet är det lettiska rådet för auktoriserade exekutionstjänstemän (Zvērinātu tiesu izpildītāju padome).

Adress: Lāčplēša iela 27-32, Rīga, LV-1011, Lettland

Tfn: +371 67290005, fax: +371 62302503

E-postadress: documents@lzti.lv

Ytterligare information finns på https://www.lzti.lv/service-foreign-documents/

4 Adressförfrågningar

Lettland har valt att lämna hjälp på det sätt som beskrivs i artikel 7.1 c i förordningen, det vill säga att via e-juridikportalen tillhandahålla detaljerad information om hur adresser till personer som ska delges kan hittas.

4.1 Försöker den tillfrågade myndigheten i medlemsstaten på eget initiativ ta reda på var den person som ska delges handlingarna befinner sig om den adress som anges inte stämmer? Se även anmälan enligt artikel 7.2 c i förordningen om delgivning av handlingar

De lettiska behöriga myndigheterna gör inte adressförfrågningar. Lettiska myndigheter gör inga adressförfrågningar på eget initiativ i registret över fysiska personer i de fall då den adress som anges i framställningen om delgivning inte stämmer.

Den sändande myndigheten eller den part som inger en framställning ansvarar för att hitta adressen till adressaten.

4.2 Har utländska rättsliga myndigheter och/eller parter tillgång till register eller tjänster i medlemsstaten som gör det möjligt att fastställa den berörda personens aktuella adress? Vilka register eller tjänster är det i så fall fråga om, och vilket förfarande måste följas? Uttas någon avgift?

1. För att hitta adressen till en fysisk person kan en officiell begäran inges till kontoret för medborgarskaps- och migrationsärenden vid inrikesministeriet som för register över fysiska personer. En begäran om utfärdande av ett utdrag ur registret över fysiska personer (par izziņas sniegšanu no Fizisko personu reģistra) bör ange varför uppgifterna behövs, så att de personuppgiftsansvariga kan avgöra om det finns skälig grund för att lämna sådan information.

2. Adresser till företag kan utan kostnad slås upp i företagsregistret. Allmänheten har tillgång till alla uppgifter i handelsregistret på informationswebbplatsen.

4.3 Vilken typ av hjälp med adressförfrågningar från andra medlemsstater tillhandahåller medlemsstatens myndigheter enligt artikel 7.1 i förordningen om delgivning av handlingar? Se även anmälan enligt artikel 7.1 i förordningen om delgivning av handlingar

Det lettiska rådet för edsvurna exekutionstjänstemän gör inte adressförfrågningar (dvs. söker efter svarande).

5 Vilket är det gängse sättet för delgivning? Finns det alternativa delgivningssätt (utöver sådan indirekt delgivning som avses i punkt 7)?

Handlingen delges av exekutionstjänstemannen, som kontaktar adressaten.

6 Är elektronisk delgivning (delgivning av rättsliga eller andra handlingar med hjälp av elektroniska kommunikationsmedel såsom e-post, internetbaserade säkra applikationer, fax, sms etc.) tillåten i civilrättsliga förfaranden? Vilka typer av förfaranden rör det sig om? Finns det begränsningar i användningen av detta delgivningssätt beroende på vem adressaten är (rättstillämpare, juridisk person, företag eller annan ekonomisk aktör etc.)?

Rättegångshandlingar skickas elektroniskt, med vanlig post eller med bud. Rättegångshandlingar översänds elektroniskt i följande ordning:

1) Online, om adressaten har meddelat domstolen att denne samtycker till att kommunikationen med domstolen sker online.

2) Till den e-postadress som anges av adressaten, om adressaten har meddelat domstolen sitt samtycke till att kommunikationen med domstolen sker via e-post.

3) Till adressatens officiella elektroniska adress.

Om det inte är möjligt att på elektronisk väg översända rättegångshandlingar till en fysisk person i enlighet med detta förfarande, ska de skickas till den bostadsort som den fysiska personen har angett, och om ytterligare en adress uppges i förklaringen, till den ytterligare adressen, såvida inte den fysiska personen har angett en annan adress för sin kommunikation med domstolen.

Om svaranden inte har en angiven bostadsort och inte har angett någon annan adress för kommunikation med domstolen, ska domstolshandlingarna delges på svarandens adress enligt uppgift från en part i förfarandet, om denna är känd. Rättegångshandlingar kan också skickas till en persons arbetsplats.

Om det inte är möjligt att på elektronisk väg överföra rättegångshandlingar till en juridisk person enligt detta förfarande, ska de skickas till den fysiska personens säte.

Rättegångshandlingar som överlämnas med bud eller av en part i förfarandet ska delges adressaten personligen mot underskrift.

För vissa rättegångshandlingar föreskriver lagen att de ska överföras med rekommenderad försändelse, andra överlämningsformer eller delgivning.

6.1 Vilken typ av elektronisk delgivning i den mening som avses i artikel 19.1 i förordningen om delgivning av handlingar finns tillgänglig i medlemsstaten när delgivning ska ske direkt med en person som har en känd delgivningsadress i en annan medlemsstat?

Båda de delgivningsformer som avses i artikel 19.1 i förordningen är tillgängliga, nämligen elektronisk överföring av rättegångshandlingar i följande ordning:

1) Online, om adressaten har meddelat domstolen sitt samtycke till att kommunikationen med domstolen sker online.

2) Till den e-postadress som anges av adressaten, om adressaten har meddelat domstolen sitt samtycke till att kommunikationen med domstolen sker via e-post.

3) Till adressatens officiella elektroniska adress.

6.2 Har medlemsstaten i enlighet med artikel 19.2 i förordningen om delgivning av handlingar angett ytterligare villkor som krävs för att den ska godta elektronisk delgivning per e-post enligt artikel 19.1 b i samma förordning? Se även anmälan enligt artikel 19.2 i förordningen om delgivning av handlingar

Inga ytterligare villkor har uppställts.

7 Indirekt delgivning

7.1 Medger lagen andra delgivningssätt i sådana fall där delgivning inte varit möjlig (t.ex. delgivning på hemadressen, på delgivningsmannens kontor, per post eller genom anslag)?

I enlighet med artikel 56.8 i civilprocesslagen ska den person som överlämnar de juridiska handlingarna personligen delge adressaten handlingarna eller en vuxen familjemedlem som är bosatt tillsammans med den personen. Om den person som lämnar ut handlingarna inte träffar adressaten personligen på dennes arbetsplats ska personen lämna handlingarna hos förvaltningen för vidarebefordran till adressaten. I ovannämnda fall ska den person som tar emot handlingarna uppge för- och efternamn, tidpunkt och datum för delgivningen, förhållande till adressaten eller sin befattning och utan dröjsmål vidarebefordra handlingarna till adressaten.

Artikel 59 i civilprocesslagen. Kallelser till domstol genom offentliggörande

1) Om svarandens adress inte har kunnat fastställas i enlighet med artikel 54.1 i civilprocesslagen, eller om handlingarna inte har kunnat lämnas in på den adress som parten i förfarandet angett i enlighet med artikel 54.1.1 i denna lag, eller om handlingarna inte har kunnat överlämnas i enlighet med artikel 56.2 i denna lag, kan svaranden kallas till domstol genom ett offentliggörande i det officiella kungörelseorganet [Latvijas Vēstnesis].

2) Oberoende av kallelsen i det officiella kungörelseorganet har käranden rätt att på egen bekostnad publicera kallelsen i andra dagstidningar.

3) Den text som publiceras i en tidning måste motsvara innehållet i stämningen.

4) En domstol får pröva ett mål i svarandens utevaro, förutsatt att det har gått minst en månad sedan kallelsen offentliggjordes i det officiella kungörelseorganet.

5) Förutom att svaranden kallas genom offentliggörande i det officiella kungörelseorganet ska kallelsen även delges på den plats där svarandens fasta egendom finns, om käranden har angett detta.

7.2 Om andra metoder används, när anses delgivning ha skett?

Artikel 56.¹ i civilprocesslagen Datum för överlämnande och delgivning av rättegångshandlingar

1) När rättegångshandlingar har överlämnats i enlighet med det förfarande som anges i artikel 56 i denna lag, med undantag av den situation som avses i punkt 9 i den artikeln, anses en person ha delgivits tid och plats för en domstolsförhandling eller processuell åtgärd, eller innehållet i den aktuella handlingen, och rättegångshandlingarna anses delgivna:

1) Den dag adressaten eller andra personer tar emot handlingarna i enlighet med artikel 56.3, 56.7 eller 56.8 i civilprocesslagen.

2) Den dag den berörda personen vägrar att ta emot handlingarna (artikel 57 i lagen).

3) Om handlingarna har skickats med post, den sjunde dagen efter dagen för avsändandet.

4) Om handlingarna har skickats elektroniskt, den tredje dagen efter avsändandet.

2) Den omständigheten att rättegångshandlingar har överlämnats till en fysisk persons angivna bostadsadress, till den ytterligare adress som anges i förklaringen, till den adress som den fysiska personen har angett för korrespondens med domstolen eller till en juridisk persons säte, och den omständigheten att delgivningsmeddelandet mottas från postkontoret eller att handlingarna returneras påverkar inte i sig det faktum att handlingarna har delgivits. Adressaten kan vederlägga antagandet att handlingar har delgivits den sjunde dagen efter avsändandet om de har skickats med vanlig post och den tredje dagen från avsändandet om de har skickats med e-post genom att ange objektiva skäl bortom adressatens kontroll som hindrade denne från att ta mot handlingarna på den angivna adressen.

7.3 Om man som alternativt delgivningssätt kan låta deponera handlingen på en viss plats (t.ex. ett postkontor), hur informeras adressaten om deponeringen?

Om en rättegångshandling delges genom deponering på ett postkontor ska ett skriftligt meddelande om detta lämnas på eller skickas till mottagarens adress. Om detta inte är möjligt ska meddelandet anbringas på ytterdörren till mottagarens bostad, affärslokal eller bostadsort, eller delges en person som bor i närheten för vidarebefordran till mottagaren. I meddelandet ska det tydligt anges att det är domstolen som har skickat den deponerade handlingen.

7.4 Vilka blir följderna om adressaten vägrar att motta handlingarna? Anses delgivning ändå ha skett om adressaten saknade grund för sin vägran?

Artikel 57 i civilprocesslagen Följder av vägran att ta emot rättegångshandlingar

1) Om en adressat vägrar att ta emot rättegångshandlingar ska den person som överlämnar handlingarna anteckna detta på handlingen, och uppge skälen till vägran, datum och tidpunkt.

2) Vägran att ta emot rättegångshandlingar utgör inte hinder för att pröva ett mål.

8 Delgivning per post från utlandet (artikel 18 i förordningen om delgivning av handlingar)

8.1 Om posten ska befordra en handling som skickats från utlandet till en adressat i medlemsstaten, och det rör sig om en situation där det krävs mottagningsbevis (artikel 18 i förordningen om delgivning av handlingar), överlämnar posttjänstemannen i så fall handlingen enbart till adressaten själv eller kan den, i enlighet med nationella bestämmelser om postutdelning, även överlämna handlingen till en annan person på samma adress?

Om det särskilt anges får delgivning av en handling ske i domstolarnas lokaler, varvid adressaten ska kallas att infinna sig där.

En handling kan delges per post om den skickas som rekommenderat brev. Försändelsen ska delges på postkontoret eller av postpersonalen, och den person som anges som mottagare av den delgivna handlingen, eller dennes befullmäktigade ombud, ska underteckna för mottagande av försändelsen. Bevis på identitet och fullmakt måste också visas upp. Den part som använder sig av delgivning per post kan även ange att handlingen endast får delges den angivna personen personligen.

8.2 Hur kan delgivning av handlingar från utlandet i enlighet med artikel 18 i förordningen om delgivning av handlingar äga rum om varken adressaten eller någon annan person med rätt att ta emot handlingarna (under förutsättning att det finns en sådan möjlighet enligt de nationella bestämmelserna om postutdelning – jfr ovan) har kunnat anträffas på delgivningsadressen?

Om delgivning genom rekommenderat brev inte lyckas återstår inga andra möjligheter att delge handlingen genom postens försorg.

8.3 Medger posten en viss tid för avhämtning av handlingarna innan dessa returneras till avsändaren? Om ja, hur underrättas adressaten om att han eller hon har post för avhämtning på postkontoret?

Mottagaren av en handling som skickas som rekommenderat brev ska meddelas genom en avi som skickas till mottagarens hemadress.

Under förutsättning att postoperatören har möjlighet att informera adressaten om mottagandet av brevet via vissa elektroniska medel ska adressaten ha rätt att enligt de förfaranden som postoperatören har fastställt begära att postoperatören meddelar adressaten om mottagandet av försändelsen. I sådana fall behöver det skriftliga mottagningsbeviset i pappersform inte lämnas till adressaten.

Försändelsen ligger normalt sett kvar på postkontoret i 30 dagar från ankomstdagen. Mottagaren ska minst två gånger uppmanas att hämta försändelsen från postkontoret.

9 Finns det något skriftligt bevis som styrker att handlingen har delgetts?

Om en rättegångshandling delges per post ska en anteckning göras i akten med uppgift om var och när handlingen delgavs. En anteckning om detta ska även göras på postförsändelsen.

10 Vad händer om den som ska delges inte får dokumentet eller om delgivningen sker i strid med lagen (t.ex. om handlingen delges med en tredje part)? Anses delgivningen giltig ändå eller måste den göras om?

Domstolen ska kontakta det berörda främmande landet, antingen direkt eller genom en central myndighet, och be det att skicka en ny begäran om delgivning grundat på adressatens ansökan.

11 Om adressaten vägrar att ta emot en handling på grund av språket den är skriven på (artikel 12 i förordningen om delgivning av handlingar) och den domstol eller myndighet som handlägger det rättsliga förfarandet vid en kontroll kommer fram till att vägran inte var motiverad, finns det något särskilt rättsmedel för att överklaga detta beslut?

Domstolen ska pröva svarandens vägran att ta emot handlingen och avgöra huruvida talan är välgrundad och ange skälen för detta i ett beslut. Adressaten kan överklaga beslutet enligt det allmänna förfarandet för överklagande.

12 Kostar det något att få en skriftlig handling delgiven? I så fall hur mycket? Finns det någon skillnad mellan fall då handlingen ska delges enligt nationell rätt och fall då begäran om delgivning har sitt ursprung i en annan medlemsstat? Se även anmälan enligt artikel 15 i förordningen om delgivning av handlingar rörande delgivning av handlingar från en annan medlemsstat

I Lettland delges handlingar i enlighet med artikel 15.2 a i förordningen. En avgift på 133,33 euro (inkl. moms) uttas för varje framställning om delgivning. Denna avgift ska betalas genom banköverföring och eventuella kostnader för överföringen ska bäras av den person som betalar den fasta delgivningsavgiften.

Bankkontouppgifter:

Registreringsnummer: 90001497619

Säte: Lāčplēša iela 27-32, Riga, LV-1011, Lettland

Bank: Swedbank AS

Kontonummer: LV93HABA0551038096742

Swiftkod: HABALV22

Syfte med betalningen: Uppgifter om mottagaren

Obs. Nyligen ändrades ursprungsversionen på av den här sidan. Våra översättare håller på att översätta den nya sidan till svenska.

Delgivning av rättsliga handlingar - Luxemburg

1 Vad innebär det juridiska begreppet ”delgivning av handlingar” i praktiken? Varför finns det särskilda regler för delgivning av skriftliga handlingar?

Översändandet av handlingar, genom vilket adressaten underrättas om en rättegångshandling, regleras av två olika uppsättningar regler i Luxemburg, varav den första består av två delar.

Den första delen är delgivning genom exekutionstjänsteman (signification).

Fullständig delgivning genom exekutionstjänstemannen är det ordinarie förfarandet. Den utförs av en exekutionstjänsteman (huissier de justice) som överlämnar handlingen personligen till adressaten efter att ha kontrollerat dennes bostadsadress, bostadsort eller säte. Detta förfarande är säkrare. Det är tillämpligt på översändande av olika handlingar genom vilka talan väckts i första instans (actes invigtifs en première instance) och på alla överklaganden (actes d’appel). Det är också generellt tillämpligt på översändande av domstolsavgöranden och inleder tidsfristen för överklagande och verkställighet.

För vissa förfaranden inför fredsdomare används en förenklad delgivningsform för att översända stämningsansökan: Exekutionstjänstemannen kontrollerar adressatens hemadress, bostadsort eller säte och skickar handlingen per rekommenderat brev med mottagningsbevis.

Delgivning per post (notification) inbegriper inte en exekutionstjänsteman. Det är därför inte lika säkert som delgivning genom en exekutionstjänsteman. Domstolskansliet (greffe du tribunal) skickar handlingen (stämningsansökan eller en kopia av domen) per rekommenderat brev med mottagningsbevis. Detta förfarande är huvudsakligen tillämpligt i första instans i fråga om hyresavtal (bail à loyer) och arbetsrätt (droit du travail). Delgivning av domar per post inleder också tidsfristen för överklagande.

2 Vilka handlingar måste, enligt lag, delges?

De flesta rättegångshandlingar måste delges innan de kan överlämnas till domstolen.

Lagen föreskriver bland annat delgivning av stämningsansökningar där svaranden uppmanas att infinna sig vid domstol, personligen eller företrädd av en advokat.

Domar måste också delges så att de vinner laga kraft när tidsfristerna för överklagande har löpt ut.

3 Vem har ansvaret för att en handling blir delgiven?

Delgivning genom exekutionstjänsteman innebär att exekutionstjänstemannen antingen utför fullständig delgivning eller förenklad delgivning (signification atténuée), genom att skicka ett rekommenderat brev med mottagningsbevis.

Delgivning per post innebär att kansliet vid den anmodade domstolen skickar handlingen med rekommenderat brev med mottagningsbevis.

4 Adressförfrågningar

4.1 Försöker den tillfrågade myndigheten i medlemsstaten på eget initiativ ta reda på var den person som ska delges handlingarna befinner sig om den adress som anges inte stämmer? Se även anmälan enligt artikel 7.2 c i förordningen om delgivning av handlingar

Exekutionstjänstemännen ska, i egenskap av anmodad myndighet, enligt lag delge handlingar personligen eller i mottagarens bostad eller säte. Exekutionstjänstemännen begär på eget initiativ information om fysiska eller juridiska personers adresser i de databaser som de har tillgång till innan de översänder några handlingar till adressaten. Om det finns en ny officiell adress inom det område som exekutionstjänstemannen har ansvar för sker delgivningen på denna nya adress.

För att fullgöra sitt uppdrag kan exekutionstjänstemännen få tillgång till följande information:

• Fysiska personer:
  • Fullständigt namn.
  • Bostadsadress.
  • Födelsedatum.

Denna information finns i registret över fysiska personer (registre des personnes Phyques). Exekutionstjänstemän har tillgång till detta register för att kunna fullgöra sina uppgifter.

• Företag:
  • Namn.
  • Firmanamn.
  • Säte.
  • Nummer i handelsregistret.

Information om företag i handels- och företagsregistret är offentlig och därmed fritt tillgänglig.

4.2 Har utländska rättsliga myndigheter och/eller parter tillgång till register eller tjänster i medlemsstaten som gör det möjligt att fastställa den berörda personens aktuella adress? Vilka register eller tjänster är det i så fall fråga om, och vilket förfarande måste följas? Uttas någon avgift?

Utländska rättsliga myndigheter och/eller parter i en utländsk rättsprocess har inte tillgång till befolkningsregistret för sökningar av adresser till fysiska personer.

För företag införda i handels- och företagsregistret är grundläggande information (adress, företagsnamn, momsregistreringsnummer) tillgänglig för allmänheten utan kostnad. För tillgång till mer detaljerad information tas en avgift ut.

4.3 Vilken typ av hjälp med adressförfrågningar från andra medlemsstater tillhandahåller medlemsstatens myndigheter enligt artikel 7.1 i förordningen om delgivning av handlingar? Se även anmälan enligt artikel 7.1 i förordningen om delgivning av handlingar

I enlighet med artikel 7 tillhandahåller Luxemburg den hjälp som avses i artikel 7.1 a för att sändande organ ska hitta adressen till den person som ska delges rättegångshandlingar eller andra handlingar.

Det är exekutionstjänstemännen som är den utsedda myndighet till vilka de sändande organen kan rikta förfrågningar om adressen till den person som ska delges.

En förteckning över delgivningsmän och vilka geografiska områden de verkar i finns på följande webbplats:

Chambre des huissiers de justice de Luxembourg

5 Vilket är det gängse sättet för delgivning? Finns det alternativa delgivningssätt (utöver sådan indirekt delgivning som avses i punkt 7)?

• Sammanfattning av förfarandet för delgivning per post

Om brevbäraren träffar adressaten på hemadressen ber han eller hon adressaten att underteckna mottagningsbeviset, som därefter skickas tillbaka till avsändaren. Om adressaten vägrar att skriva på mottagningsbeviset noterar brevbäraren detta och handlingen anses delgiven. Detta kallas personlig delgivning per post.

Om mottagaren inte är anträffbar på hemadressen eller sätet, men en annan person tar emot det rekommenderade brevet, antecknar brevbäraren denna persons identitetsuppgifter på mottagningsbeviset. Postledes delgivning med tredje man anses vara likvärdig med delgivning per post till hemadressen.

Om ingen är anträffbar, men adressen är korrekt lämnar brevbäraren en avi i brevlådan med en uppmaning till mottagaren om att hämta brevet på posten inom den tidsfrist som anges på avin. I och med detta anses handlingen delgiven, även om mottagaren inte infinner sig på postkontoret. Detta kallas även delgivning per post till hemadressen.

Om adressen inte kan kontrolleras återlämnar brevbäraren brevet till avsändaren med beskedet att delgivningen inte har ägt rum. I så fall ska sökanden uppge en ny adress. Om adressaten inte har någon känd adress kan sökanden avstå från delgivningen och överlämna ärendet till en exekutionstjänsteman, så att denne kan överlämna handlingen personligen, vid behov tillsammans med en försäkran om att försök till delgivning har skett.

Det delgivningsförfarande som beskrivs ovan tillämpas endast om mottagaren bor i Luxemburg. När det gäller personer som bor utomlands överlämnas handlingarna personligen.

• Sammanfattning av förfarandet för delgivning genom exekutionstjänsteman

Delgivning av en handling genom exekutionstjänsteman görs personligen oavsett var mottagaren påträffas.

Exekutionstjänstemannen beger sig vanligtvis till mottagarens bostad. Överlämnandet av handlingen kan dock ske på en annan plats, till exempel på mottagarens arbetsplats.

Delgivningen har skett personligen när handlingen överlämnas direkt till adressaten. Om det gäller en juridisk person sker delgivningen personligen när handlingen lämnas till dennes juridiska ombud, en beslutsfattande person eller till någon annan i en liknande ställning. Delgivning på vald delgivningsadress är personlig om delgivningen av handlingen sker direkt med en befullmäktigad företrädare.

Om adressaten tar emot handlingen ska exekutionstjänstemannen anteckna detta i delgivningsmeddelandet (exploit). I detta fall ska delgivningen anses ha ägt rum den dag då handlingen överlämnades till adressaten.

Om adressaten vägrar att motta handlingen ska exekutionstjänstemannen anteckna detta. I så fall anses handlingen ha delgetts den dag adressaten erbjöds motta den. Detta kallas personlig delgivning genom exekutionstjänsteman.

Om handlingen inte kan delges personligen ska exekutionstjänstemannen bege sig till adressatens hemadress eller säte. Kopian kan överlämnas till vem som helst på plats, förutsatt att denna person tar emot handlingen, uppger sitt för- och efternamn, sin befattning och sin adress och ger ett mottagningsbevis. Handlingen ska överlämnas i förslutet kuvert som endast visar för- och efternamn, befattning och adress samt exekutionstjänstemannens stämpel. Handlingen får inte överlämnas varken till barn under 15 år eller till den person som initierade delgivningen. Exekutionstjänstemannen lämnar ett förslutet kuvert med en daterad avi om att handlingen överlämnats och till vem på hemadressen eller sätet. I alla dessa fall ska delgivningen anses ha ägt rum den dagen då handlingen överlämnades till adressaten. Detta kallas delgivning genom exekutionstjänsteman på hemadress.

I samtliga fall upprättar exekutionstjänstemannen ett register över fullgörandet av formaliteterna, som bifogas originalhandlingen. Rapporten återlämnas tillsammans med originalhandlingen till den part som har tagit initiativet till delgivningen.

Några alternativa delgivningssätt finns inte utöver vad som anges i punkt 7 nedan.

6 Är elektronisk delgivning (delgivning av rättsliga eller andra handlingar med hjälp av elektroniska kommunikationsmedel såsom e-post, internetbaserade säkra applikationer, fax, sms etc.) tillåten i civilrättsliga förfaranden? Vilka typer av förfaranden rör det sig om? Finns det begränsningar i användningen av detta delgivningssätt beroende på vem adressaten är (rättstillämpare, juridisk person, företag eller annan ekonomisk aktör etc.)?

Elektronisk delgivning eller förenklad delgivning av handlingar tillåts inte enligt den nya civilprocesslagen (Nouveau Code de Procédure Civile).

6.1 Vilken typ av elektronisk delgivning i den mening som avses i artikel 19.1 i förordningen om delgivning av handlingar finns tillgänglig i medlemsstaten när delgivning ska ske direkt med en person som har en känd delgivningsadress i en annan medlemsstat?

Ej tillämpligt.

6.2 Har medlemsstaten i enlighet med artikel 19.2 i förordningen om delgivning av handlingar angett ytterligare villkor som krävs för att den ska godta elektronisk delgivning per e-post enligt artikel 19.1 b i samma förordning? Se även anmälan enligt artikel 19.2 i förordningen om delgivning av handlingar

Nej.

7 Indirekt delgivning

7.1 Medger lagen andra delgivningssätt i sådana fall där delgivning inte varit möjlig (t.ex. delgivning på hemadressen, på delgivningsmannens kontor, per post eller genom anslag)?

Delgivning genom exekutionstjänsteman i bostaden

Om delgivningen inte kan verkställas direkt med adressaten kan handlingen lämnas i adressatens bostad. Om adressaten inte bor där eller inte har någon bostadsadress ska handlingen lämnas till adressatens huvudsakliga hemvist Om det gäller en juridisk person ska delgivningen ske på det administrativa huvudkontoret.

Handlingen kan överlämnas till vem som helst på plats, förutsatt att denne uppger namn, befattning och adress och ger ett mottagningsbevis. Handlingen ska överlämnas i förslutet kuvert som endast visar namn, befattning och adress samt exekutionstjänstemannens stämpel.

Handlingen får inte överlämnas varken till barn under 15 år eller till den person som initierade delgivningen.

Vid adressatens bostad eller den juridiska personens säte lämnar exekutionstjänstemannen ett förslutet kuvert med en daterad avi om att handlingen överlämnats och till vem.

Till avin fogar exekutionstjänstemannen en enkel kopia av handlingen. Detsamma gäller vid delgivning i bostaden.

I alla dessa fall ska delgivningen anses ha ägt rum den dag då handlingen överlämnades till adressaten.

I artikel 161 i den nya civilprocesslag föreskrivs följande: Delgivning till en bostadsadress definieras som delgivning till den adress där adressaten är folkbokförd.

I artikel 164 i den nya civilprocesslag anges följande: Handlingar ska delges:

1. staten, på premiärministerns kansli,

2. offentliga inrättningar, på deras kanslier,

3. kommuner, på deras kanslier,

4. företag, ideella föreningar och allmännyttiga företag, antingen vid deras säten eller till deras chefer.

Delgivning genom exektutionstjänsteman som avlämnar delgivningsmeddelande

I artikel 155.6 i den nya civilprocesslag föreskrivs följande: Om handlingen inte kan delges enligt vad som föreskrivs ovan och det genom exekutionstjänstemannens kontrollanteckningar i handlingen framgår att adressaten bor på den angivna adressen, ska exekutionstjänstemannen avlämna en kopia av handlingen i ett förslutet kuvert på platsen och till det foga ett meddelande till adressaten om att någon person inte har kunnat påträffas vid den angivna adressen eller att de personer som är närvarande vägrat ta emot kopian av handlingen.

Delgivningen ska anses vara utförd samma dag som den avlämnas. Samma dag, eller senast nästa arbetsdag, ska exekutionstjänstemannen skicka en kopia av ovannämnda handling och meddelande per ordinarie post till den adress som anges i handlingen.

Delgivning genom exekutionstjänsteman när adressen är okänd

I artikel 157 i den nya civilprocesslag föreskrivs vilket delgivningssätt som ska användas när adressaten saknar känd hemvist eller känt huvudkontor Om den person som ska delges handlingen inte har en känd hemadress eller bostadsort ska exekutionstjänstemannen upprätta en delgivningsrapport som noggrant anger de åtgärder som vidtagits för att finna adressaten. I rapporten beskrivs handlingens karaktär och sökandens namn.

Samma dag, eller senast nästa arbetsdag, ska exekutionstjänstemannen till adressatens senast kända adress skicka ett rekommenderat brev med mottagningskvitto, med handlingen och en kopia av rapporten. Samma formalitet ska genomföras med vanlig post samma dag.

Den kopia av rapporten som skickas till adressaten ska upplysa denne om möjligheten att inom tre månader erhålla en kopia av handlingen från exekutionstjänstemannens kontor, även genom en av adressaten bemyndigad persons försorg.

I artikel 157.3 i den nya civilprocesslag föreskrivs följande: Ovanstående bestämmelser ska gälla vid delgivning av en handling som involverar en juridisk person som inte längre har ett känt driftsställe vid den plats som anges som den juridiska personens säte i handels- och företagsregistret.

Andra former av delgivning genom exekutionstjänsteman

I artikel 157.4 föreskrivs bland annat följande: Om en stämningsansökan eller liknande handling som inleder rättsliga förfaranden har delgetts i enlighet med ovanstående bestämmelser och svaranden därvid uteblir kan den handläggande domaren, i förekommande fall, besluta att ett meddelande ska kungöras i en luxemburgsk eller utländsk tidning.

I artikel 158 i den nya civilprocesslagen finns följande tillägg: Om adressaten för en handling inte har anträffats eller om det inte är bevisat att adressaten faktiskt har informerats får domstolen på eget initiativ fatta beslut i fråga om varje ytterligare åtgärd, med undantag för de interimistiska åtgärder och skyddsåtgärder som krävs för att skydda sökandens rätt.

I artikel 81 i den nya civilprocesslagen anges vidare följande: En svarande som inte inställer sig kan på sökandens initiativ eller på eget initiativ kallas att inställa sig på nytt om stämningsansökan inte har delgivits personligen. Stämningsansökan ska återges på grundval av den första stämningsansökan, om inte annat följer av bestämmelser som är specifika för vissa jurisdiktioner.

Förenklad delgivning per rekommenderat brev med mottagningsbevis.

När handlingen skickas via kansliet görs den förenklade delgivningen via rekommenderat brev med mottagningsbevis.

Om adressaterna saknar känd hemvist sköts delgivningen av en exekutionstjänsteman.

7.2 Om andra metoder används, när anses delgivning ha skett?

Om handlingen delges personligen av en exekutionstjänsteman ska delgivningsdagen anges i delgivningsmeddelandet, dvs. den dag då det avlämnas till adressaten eller adressatens hemadress eller den dag då handlingen avlämnas på adressatens hemadress.

Om handlingen delges per post ska delgivningsdagen vara den dag då det rekommenderade brevet levereras till adressatens hemadress, bostad eller säte.

7.3 Om man som alternativt delgivningssätt kan låta deponera handlingen på en viss plats (t.ex. ett postkontor), hur informeras adressaten om deponeringen?

I samtliga fall informeras adressaten av exekutionstjänstemannen (personlig delgivning genom exekutionstjänsteman) eller av postpersonalen (delgivning per post), som lämnar ett meddelande om utebliven delgivning.

7.4 Vilka blir följderna om adressaten vägrar att motta handlingarna? Anses delgivning ändå ha skett om adressaten saknade grund för sin vägran?

I samtliga fall kan adressaten vägra att ta emot handlingen. Översändandet är dock giltigt och får verkan vid den tidpunkt då exekutionstjänstemannen eller postpersonalen fullgör sina lagstadgade skyldigheter, dvs. när de lämnar ett meddelande om utebliven delgivning.

I samtliga fall kan adressaten därefter bestrida översändandets giltighet genom att bevisa att varken hemadress eller delgivningsadress finns på den angivna adressen. Delgivning genom exekutionstjänstemannens ger följaktligen större rättssäkerhet än delgivning genom rekommenderat brev med mottagningsbevis, eftersom exekutionstjänstemannen kontrollerar adressatens adress i registret över fysiska personer eller i handelsregistret. Dessutom kan datumet för förenklad delgivning med rekommenderat brev inte med säkerhet fastställas om adressaten inte daterat och undertecknat mottagningsbeviset då det rekommenderade brevet (för första gången) bars ut till adressatens hemadress eller adressen till sätet. Vid delgivning genom exekutionstjänsteman anges datumet för delgivning alltid i delgivningsmeddelandet som upprättats av exekutionstjänstemannen.

8 Delgivning per post från utlandet (artikel 18 i förordningen om delgivning av handlingar)

8.1 Om posten ska befordra en handling som skickats från utlandet till en adressat i medlemsstaten, och det rör sig om en situation där det krävs mottagningsbevis (artikel 18 i förordningen om delgivning av handlingar), överlämnar posttjänstemannen i så fall handlingen enbart till adressaten själv eller kan den, i enlighet med nationella bestämmelser om postutdelning, även överlämna handlingen till en annan person på samma adress?

När det gäller globala posttjänster anges följande i artikel 6.3.9 i villkoren för delgivning (Conditions générales de fourniture des services offerts): Registrerade leveranser ska lämnas till adressaten på den angivna adressen eller, om adressaten inte är närvarande, till varje vuxen som tar emot leveransen på adressen och som genom sin underskrift anses ha vederbörligen bemyndigats av adressaten och åtar sig att ta emot leveransen i adressatens namn och för dennes räkning eller till varje vuxen som uppvisar i) ett mottagningsbevis eller mottagningskvitto som hänförs till det hämtningsställe där leveransen lagras och ii) sin identitetshandling.

8.2 Hur kan delgivning av handlingar från utlandet i enlighet med artikel 18 i förordningen om delgivning av handlingar äga rum om varken adressaten eller någon annan person med rätt att ta emot handlingarna (under förutsättning att det finns en sådan möjlighet enligt de nationella bestämmelserna om postutdelning – jfr ovan) har kunnat anträffas på delgivningsadressen?

Postförsändelser levereras till den angivna adressen, utom när det finns ett uppenbart fel (exempel: felstavat gatunamn, felaktigt husnummer, uppenbart inkorrekt postnummer osv.).

Om adressaten inte kan nås på den angivna adressen levereras inte den rekommenderade försändelsen. Brevbäraren lämnar ett meddelande om utebliven leverans.

Försändelser som inte kan avlämnas i adressatens brevlåda eller som inte har kunnat skickas till annan mottagare ska finnas tillgängliga på närmaste postkontor under den tid som anges på avin som lämnas i adressatens brevlåda. När lagringsperioden har utgått returneras försändelserna till avsändaren om man vet vem denne är.

8.3 Medger posten en viss tid för avhämtning av handlingarna innan dessa returneras till avsändaren? Om ja, hur underrättas adressaten om att han eller hon har post för avhämtning på postkontoret?

Försändelser som inte kan avlämnas i adressatens brevlåda eller som inte har kunnat skickas till annan mottagare ska finnas tillgängliga på närmaste postkontor under den tid som anges på avin som lämnas i adressatens brevlåda. När lagringsperioden har utgått returneras försändelserna till avsändaren om man vet vem denne är.

9 Finns det något skriftligt bevis som styrker att handlingen har delgetts?

Vid delgivning per post utgör mottagningsbeviset ett sådant bevis. Om handlingen överlämnas direkt av en exekutionstjänsteman, upprättar denne en rapport över de åtgärder som har vidtagits. Exekutionstjänstemannen är en statstjänsteman. Dennes rapport utgör bevis för delgivning, om det inte kan styrkas att rapporten är förfalskad.

10 Vad händer om den som ska delges inte får dokumentet eller om delgivningen sker i strid med lagen (t.ex. om handlingen delges med en tredje part)? Anses delgivningen giltig ändå eller måste den göras om?

En delgivning som sker i strid med lagen kan förklaras ogiltig.

En delgivning kan dock bara förklaras ogiltig på grund av ett formellt fel om det kan fastställas att detta fel har skadat mottagaren.

Detta beror på domstolens bedömning.

Om mottagaren inte har kunnat delges personligen eller denne inte infinner sig kan domstolen uppmana sökanden att göra en ny delgivning (artikel 81 i den nya civilprocesslagen). Detta förfarande gör det möjligt att undanröja alla tvivel om hur den berördes frånvaro ska tolkas.

När det gäller förfaranden där parterna normalt kallas av domstolens kansli kan domstolen också uppmana sökanden att låta exekutionstjänstemannen kalla parterna om det uppstår tvivel om huruvida kallelsen med rekommenderat brev är giltig.

Slutligen kan domstolen i förfaranden mellan parter meddela en dom mot en part som uteblivit från förhandlingen endast om det bevisats att parten har delgetts personligen. Om detta inte är fallet (t.ex. om kallelsen har lämnats till en annan person) avkunnas en s.k. tredskodom, vilket innebär att domen kan omprövas efter invändning.

11 Om adressaten vägrar att ta emot en handling på grund av språket den är skriven på (artikel 12 i förordningen om delgivning av handlingar) och den domstol eller myndighet som handlägger det rättsliga förfarandet vid en kontroll kommer fram till att vägran inte var motiverad, finns det något särskilt rättsmedel för att överklaga detta beslut?

Nej. Allmän rätt att överklaga är tillämplig.

12 Kostar det något att få en skriftlig handling delgiven? I så fall hur mycket? Finns det någon skillnad mellan fall då handlingen ska delges enligt nationell rätt och fall då begäran om delgivning har sitt ursprung i en annan medlemsstat? Se även anmälan enligt artikel 15 i förordningen om delgivning av handlingar rörande delgivning av handlingar från en annan medlemsstat

Ja. Tillämpliga kostnader för handlingar som delges av en exekutionstjänsteman i enlighet med nationell rätt anges i storhertigdömets ändrade förordning (règlement grand-ducal modifié) av den 24 januari 1991 om fastställande av taxor för exekutionstjänstemän.

Om framställningen om delgivning kommer från en annan medlemsstat ska exekutionstjänstemannen tillämpa den taxa som anges i ovannämnda förordning, som för närvarande är 138 euro.

Delgivning via domstolens kansli är kostnadsfri.

1 Vad innebär det juridiska begreppet ”delgivning av handlingar” i praktiken? Varför finns det särskilda regler för delgivning av skriftliga handlingar?

Enligt lag CXXX från 2016 om civilprocesslagen A polgári perrendtartásról szóló 2016. évi CXXX. Törvény) (civilprocesslagen) ska, om inte annat föreskrivs enligt lag, domstolshandlingar skickas per post till adressaten i enlighet med lagstiftningen om delgivning av officiella handlingar. Adressaten kan även hämta ut den handling som adresseras till honom eller henne på domstolskansliet, mot uppvisade av id-handling. Vid obligatorisk eller valfri elektronisk kommunikation delges handlingarna elektroniskt.

Se även Elektronisk hantering av mål och elektronisk kommunikation med domare.

Syftet med att delge handlingar är att informera adressaten om innehållet i handlingarna, men på ett sätt som även gör det möjligt för avsändaren att visa att handlingarna har översänts till adressaten. Själva handlingen, datumet och resultatet av delgivningen ska styrkas. Officiella handlingar får skickas som rekommenderade försändelser med för denna tjänst särskilda mottagningsbevis.

2 Vilka handlingar måste, enligt lag, delges?

Enligt lag CLIX från 2012 om posttjänster (A postai szolgáltatásokról szóló 2012. évi CLIX. Törvény) (lag CLIX från 2012) är handlingar som ska delges sådana handlingar vars översändande eller delgivning (försök till delgivning), eller datumet för detta, har rättsliga konsekvenser som regleras i lag, sådana handlingar som utgör grund för lagstadgade tidsfrister och sådana handlingar som enligt lag klassificeras som officiella handlingar.

Enligt civilprocesslagen ska följande meddelas genom delgivning i tvistemål:

• Domar och förelägganden till parterna.
• Beslut som fattas under rättegång, till en part som inte kallats till rättegången på vederbörligt sätt.
• Vissa beslut som anges i civilprocesslagen och som fattats under rättegången till en part som underlåtit att inställa sig till rättegången.
• Beslut som fattas utanför rättegång till berörd part.
• Alla beslut som fattas under förfarandets gång till den person i vars intresse åklagaren, eller en person med talerätt, har inlett förfarandet.

3 Vem har ansvaret för att en handling blir delgiven?

Domstolen och postleverantören eller en leverantör av betrodda tjänster ansvarar för att delge handlingarna, enligt den lagstiftning som är tillämplig på dem.

4 Adressförfrågningar

4.1 Försöker den tillfrågade myndigheten i medlemsstaten på eget initiativ ta reda på var den person som ska delges handlingarna befinner sig om den adress som anges inte stämmer? Se även anmälan enligt artikel 7.2 c i förordningen om delgivning av handlingar

Någon sådan skyldighet finns inte.

4.2 Har utländska rättsliga myndigheter och/eller parter tillgång till register eller tjänster i medlemsstaten som gör det möjligt att fastställa den berörda personens aktuella adress? Vilka register eller tjänster är det i så fall fråga om, och vilket förfarande måste följas? Uttas någon avgift?

Fysiska personers bostadsadress:

I Ungern sköts det centrala registret över bostadsadresser av den biträdande statssekreteraren med ansvar för folkbokföring vid inrikesministeriet (Belügyminisztérium Nyilvántartások Vezetéséért Felelős Helyettes Államtitkársága – BM NYHÁT). Webbplats: http://nyilvantarto.hu/hu/adatszolgaltatas_szemelyi. Registret kan användas för att inhämta adressuppgifter för identifierade personer. Sådana ansökningar får lämnas in av privatpersoner, juridiska personer eller enheter som inte är juridiska personer, under förutsättning att de motiverar syftet med och den rättsliga grunden för att använda uppgifterna.

Ansökan kan lämnas in personligen på valfritt distriktskontor eller utomlands vid ungerska diplomatiska beskickningar (magyar külképviseleti hatóságnál som är behöriga för utländska bostadsadresser.

En skriftlig ansökan kan inges till valfritt distriktskontor. Om de begärda uppgifterna inte är tillgängliga på distriktskontoret kan

• ansökningar från offentliga myndigheter och ansökningar om uppgifter från offentliga myndigheter inges till BM NYHÁT:s avdelning för personuppgifter och hantering av personuppgifter, enheten för nationellt juridiskt bistånd (BM NYHÁT Személyi Nyilvántartási és Igazgatási Főosztály Belföldi Jogsegélyügyek Osztály), postadress: 1476 Budapest, Pf. 281,
• alla ansökningar från andra sökande (t.ex. privatpersoner, företag osv.) inges till BM NYHÁT:s avdelning för personlig kundtjänst och tillsyn över handlingar (BM NYHÁT Személyes Ügyfélszolgálati és Okmányügyeleti Főosztály), postadress: 1553 Budapest, Pf. 78,
• en skriftlig ansökan kan lämnas in på den ungerska diplomatiska beskickning (magyar külképviseleti hatóságnál) som är behörig för utländska bostadsadresser.

Begäran ska innehålla följande uppgifter:

• Sökandens uppgifter; namn, adress, säte eller verksamhetsställe gällande sökanden eller dennes ombud.
• Exakt angivelse av de uppgifter som efterfrågas.
• Vilket syfte uppgifterna ska användas för.
• Uppgifter om den fysiska person som kan användas för att identifiera den person som namnges i ansökan (namn, födelsedatum och födelseort, namn som ogift) eller det namn och den bostadsadress som är kända för sökanden (kommunens namn, gatunamn, husnummer).

Handlingar som ska bifogas ansökan:

• Den handling som motiverar den rättsliga grunden för användningen av uppgifterna.
• Bevis för att det auktoriserade ombudet har rätt att företräda företaget, om sådana uppgifter inte finns tillgängliga i registret över förordnanden. Fullmakten måste införlivas i en officiell handling eller i en privat handling som utgör avgörande bevis, eller registreras i en rapport.

Om inte annat anges, omfattar fullmakten alla uttalanden och åtgärder som rör det aktuella ärendet.

Om det råder tvivel om äktheten eller innehållet i en handling av utländskt ursprung uppmanar myndigheten klienten att visa upp en på nytt certifierad officiell handling som utfärdats utomlands.
Om klienten tillhandahåller en auktoriserad översättning av en handling som är avfattad på ett annat språk än ungerska och som bifogas detta dokument, godtar myndigheten det som översatt.

För att genomföra förfarandet betalas därefter en avgift för administrativa tjänster:

• För tillhandahållande av uppgifter om 1–4 personer är avgiften 3 500 ungerska forinter.
• För tillhandahållande av uppgifter om minst 5 personer uppgår avgiften till: antalet personer som deltar i tillhandahållandet av uppgifter multiplicerat med avgiften per post, varvid avgiften ska vara: 730/ungerska forinter per post.

Vid ansökningar som skickas från utlandet eller via den ungerska diplomatiska beskickning som är ackrediterad i det land där sökanden bor ska avgiften betalas som en konsulär avgift vid behörig ungersk utländsk beskickning.

Företag:

När det gäller företag finns de viktigaste uppgifterna i handelsregistret, inklusive adressen, kostnadsfritt på följande webbplats, på ungerska: https://www.e-cegjegyzek.hu.

4.3 Vilken typ av hjälp med adressförfrågningar från andra medlemsstater tillhandahåller medlemsstatens myndigheter enligt artikel 7.1 i förordningen om delgivning av handlingar? Se även anmälan enligt artikel 7.1 i förordningen om delgivning av handlingar

Justitieministeriet tar emot framställningar från sändande organ om att fastställa adressatens adress i enlighet med artikel 7.1 a i förordningen om delgivning av handlingar. Se punkt 4.2 för information om artikel 7.1 c i förordningen om delgivning av handlingar.

5 Vilket är det gängse sättet för delgivning? Finns det alternativa delgivningssätt (utöver sådan indirekt delgivning som avses i punkt 7)?

Enligt regeringsdekret nr 335/2012 av den 4 december 2012 om närmare föreskrifter för posttjänster och delgivning av officiella handlingar (335/2012. (XII. 4.) Korm. Rendelet,) (regeringsdekret nr 335/2012) delger leverantören av posttjänster officiella handlingar som skickas med mottagningsbevis genom att personligen överlämna dem till adressaten eller någon annan godkänd mottagare.

En officiell handling får inte delges följande personer: en tillfällig mottagare på grundval av ett särskilt avtal med avsändaren eller en särskild bestämmelse enligt de allmänna villkoren i avtalet, en anställd eller en medlem av organisationen under leverans till organisationens affärslokaler eller andra lokaler som är öppna för kundtrafik, en fysisk person som är anställd vid receptionen, om den drivs av organisationen eller leasegivaren av den egendom som anges på adressen eller adressatens inkvartering om denne är en fysisk person.

Enligt regeringsdekret nr 335/2012 ska postleverantören göra två försök att delge officiella handlingar. Om det första delgivningsförsöket misslyckas på grund av att adressaten eller den godkända mottagaren inte är närvarande på adressen, lämnar tjänsteleverantören ett meddelande, gör den officiella handlingen tillgänglig på det utdelningsställe som anges i meddelandet och gör ytterligare ett försök till delgivning den femte arbetsdagen efter den misslyckade delgivningen. Om det andra försöket misslyckas lämnar tjänsteleverantören på nytt ett meddelande till adressaten och gör den officiella handlingen tillgänglig på det utdelningsställe som anges i meddelandet under fem arbetsdagar efter dagen för det andra försöket. I avvaktan på det andra försöket får den officiella handlingen hämtas från det angivna leveransstället mot uppvisande av identitetshandling. Om den officiella handlingen inte har nått adressaten inom den tidsfrist som anges i det andra meddelandet kommer tjänsteleverantören att skicka tillbaka den officiella handlingen till avsändaren nästa arbetsdag med angivelsen ”ej hämtad”.

I detta fall ska handlingen enligt bestämmelserna i civilprocesslagen anses ha delgetts den femte arbetsdagen efter dagen för det andra delgivningsförsöket, om inte motsatsen bevisas. Delgivningen anses inte laglig om handlingen har delgetts en ersättningsmottagare i stället för adressaten och den ställföreträdande mottagaren var motparten eller dennes ombud i domstolsförfarandet. När det gäller en handling som delges för att inleda ett förfarande eller ett avgörande i sak som avslutar förfarandet ska domstolen underrätta adressaten inom åtta arbetsdagar från antagandet att handlingen har delgetts. Om det finns en e-postadress måste anmälan också skickas till e-postadressen.

Adressaten kan även hämta ut den handling som adresseras till honom eller henne på domstolskansliet, mot uppvisade av id-handling.

I lag LIII från 1994 om verkställighetsförfaranden (A végrehajtási eljárásról szóló 1994. évi LIII. törvény) (lag LIII från 1994) regleras delgivning genom exekutionstjänsteman som ett alternativt delgivningssätt som är tillåtet vid beslut i sak som utgör grunden för verkställighet, när presumtionen om delgivning har fått verkan och den part som har rätt att inge begäran om verkställighet uttryckligen har begärt detta och betalat ett förskott för kostnaderna. Enligt lag LIII från 1994 får en exekutionstjänsteman även delge exekutionstitlarna personligen, i enlighet med särskild lagstiftning. Om förfarandet misslyckas får handlingarna delges enligt ett nytt förfarande i enlighet med de allmänna regler som gäller för delgivning av officiella handlingar.

I civilprocesslagen och lag L från 2009 om betalningsföreläggande (a fizetési meghagyásos eljárásról szóló 2009. évi L. törvény) (lag L från 2009) anges andra situationer där delgivning genom exekutionstjänsteman kan tillämpas.

Utöver ovanstående kan delgivning i fall som anges i lag ske genom särskilda organ för delgivning, t.ex. genom domstolspersonal (t.ex. delgivning av kallelser till tvistemålsförfaranden i brådskande fall).

6 Är elektronisk delgivning (delgivning av rättsliga eller andra handlingar med hjälp av elektroniska kommunikationsmedel såsom e-post, internetbaserade säkra applikationer, fax, sms etc.) tillåten i civilrättsliga förfaranden? Vilka typer av förfaranden rör det sig om? Finns det begränsningar i användningen av detta delgivningssätt beroende på vem adressaten är (rättstillämpare, juridisk person, företag eller annan ekonomisk aktör etc.)?

I civilprocesslagen görs åtskillnad mellan obligatorisk och frivillig elektronisk kommunikation.

Enligt lag CCXXII från 2015 om allmänna regler för elektronisk förvaltning och betrodda tjänster (Az elektronikus ügyintézés és a bizalmi szolgáltatások általános szabályairól szóló 2015. évi CCXXII. Törvény,) (lag CCXXII från 2015) måste de som enligt lag är skyldiga att använda elektronisk kommunikation (t.ex. juridiska ombud och företag) lämna in alla ansökningar till domstolen endast på elektronisk väg, på det sätt som föreskrivs i lagen och dess tillämpningsföreskrifter. Domstolen delger också dessa personer handlingar på elektronisk väg.

Parter i förfaranden som inte är skyldiga att använda elektronisk kommunikation, eller deras ombud om de inte är juridiska ombud, får – med de undantag som anges i civilprocesslagen – lämna in alla handlingar elektroniskt om de så önskar i enlighet med bestämmelserna i lag CCXXII från 2015 och dess tillämpningsföreskrifter. Om en part eller dess företrädare väljer att kommunicera på elektronisk väg delger domstolen alla handlingar på elektronisk väg.

Om elektronisk kommunikation används garanteras kontinuerlig kontakt med domstolen via det elektroniska delgivningssystemet. En part som väljer elektronisk kommunikation underrättas om huruvida inlagan uppfyller it-kraven.

Den säkra leveranstjänsten garanterar bland annat att meddelande lämnas om mottagande av meddelanden och misslyckad leverans. Tjänsteleverantören är skyldig att omedelbart utfärda ett intyg till avsändaren, som ska skickas till den angivna e-postadressen och bekräfta informationen om evenemanget för delgivning av handlingar.

För handlingar som delgetts med hjälp av det säkra delgivningssystemet ska mottagningsbeviset skickas inom fem arbetsdagar, om inte annat föreskrivs i lagstiftningen. Om adressaten inte tar emot försändelsen inom denna tidsfrist men inte heller vägrar att ta emot försändelsen, skickas en andra underrättelse den första arbetsdagen efter fem arbetsdagar.

Sedan elektronisk kommunikation infördes i processrätten är bestämmelserna i civilprocesslagen om presumtion om delgivning (som beskrivs nedan) inte bara tillämpliga på postbefordran utan på alla lagliga delgivningssätt, inklusive elektroniska medel.

I brådskande fall kan kallelser till tvistemålsförfaranden lämnas med e-post även om elektronisk kontakt saknas.

6.1 Vilken typ av elektronisk delgivning i den mening som avses i artikel 19.1 i förordningen om delgivning av handlingar finns tillgänglig i medlemsstaten när delgivning ska ske direkt med en person som har en känd delgivningsadress i en annan medlemsstat?

De delgivningsmetoder som avses i artikel 19.1 i delgivningsförordningen är inte tillämpliga.

6.2 Har medlemsstaten i enlighet med artikel 19.2 i förordningen om delgivning av handlingar angett ytterligare villkor som krävs för att den ska godta elektronisk delgivning per e-post enligt artikel 19.1 b i samma förordning? Se även anmälan enligt artikel 19.2 i förordningen om delgivning av handlingar

Inga ytterligare villkor har specificerats.

7 Indirekt delgivning

7.1 Medger lagen andra delgivningssätt i sådana fall där delgivning inte varit möjlig (t.ex. delgivning på hemadressen, på delgivningsmannens kontor, per post eller genom anslag)?

Enligt civilprocesslagen ska delgivning ske genom kungörelse om partens hemvist är okänd och domstolshandlingen inte kan delges parten på elektronisk väg, om parten är bosatt i en stat som inte tillhandahåller rättsligt bistånd för delgivning, om det finns andra hinder som omöjliggör delgivning eller om lagen föreskriver detta. Som en allmän regel får domstolen besluta om delgivning genom kungörelse på begäran av den berörda parten, förutsatt att det finns välgrundade skäl för detta.

Meddelandet ska finnas tillgängligt i femton dagar på domstolarnas centrala webbplats, på domstolens anslagstavla och på anslagstavlan för borgmästaren eller kommunfullmäktige på partens senaste kända bostadsort. Om partens e-postadress är tillgänglig ska meddelandet också skickas till den e-postadressen.

Om ansökan om delgivning från postleverantören eller det avgörande genom vilket förfarandet avslutas inte kan delges på den adress som angetts av en adressat med hemvist, bostadsort eller säte i Ungern på den adress som angetts av en adressat, utom vid presumtion om delgivning och i fall där skälet till att delgivningen är omöjlig att delge är att adressaten avlider eller sägs upp, och omöjligheten att delge inte beror på en omständighet som kan undvikas under domstolens eller postleverantörens kontroll, ska delgivning av handlingen även sökas i enlighet med bestämmelserna i lagen om verkställighet av stämningsansökan om delgivning av exekutionstjänstemän, på begäran av den part i vars intresse delgivningen ska ske.

7.2 Om andra metoder används, när anses delgivning ha skett?

Vid delgivning genom kungörelse ska handlingar i allmänhet anses ha delgetts den femtonde dagen efter det att kungörelsen anslogs på domstolens centrala webbplats.

Vid delgivning av en exekutionstjänsteman ska handlingen inte anses ha delgetts om delgivningen misslyckas.

7.3 Om man som alternativt delgivningssätt kan låta deponera handlingen på en viss plats (t.ex. ett postkontor), hur informeras adressaten om deponeringen?

Enligt postlagen får tjänsteleverantören och adressaten komma överens om att försändelser som anländer till adressaten inte ska delges på den adress som anges på försändelsen utan på en annan adress. Enligt regeringsdekret nr 335/2012 ska postleverantören lämna information om ankomsten av officiella handlingar adresserade till en postbox genom att lämna ett meddelande i rutan, även om den officiella handlingen är adresserad till postboxen men inte till den som hyr boxen.

7.4 Vilka blir följderna om adressaten vägrar att motta handlingarna? Anses delgivning ändå ha skett om adressaten saknade grund för sin vägran?

Enligt civilprocesslagen ska domstolshandlingar anses ha delgetts dagen för försöket till delgivning om adressaten vägrar att ta emot dem.

8 Delgivning per post från utlandet (artikel 18 i förordningen om delgivning av handlingar)

8.1 Om posten ska befordra en handling som skickats från utlandet till en adressat i medlemsstaten, och det rör sig om en situation där det krävs mottagningsbevis (artikel 18 i förordningen om delgivning av handlingar), överlämnar posttjänstemannen i så fall handlingen enbart till adressaten själv eller kan den, i enlighet med nationella bestämmelser om postutdelning, även överlämna handlingen till en annan person på samma adress?

När det gäller delgivning enligt artikel 18 i förordningen är postleverantören i Ungern inte medveten om att den post som mottagits från utlandet är en officiell handling. Den tillämpar därför inte de särskilda regler som är tillämpliga på delgivning av officiella handlingar, utan endast de allmänna nationella bestämmelser som är tillämpliga på rekommenderade försändelser (med mottagningsbevis).

Enligt regeringsdekret nr 335/2012 ska försändelsen, om den fysiska person som är adressaten, är frånvarande från adressen vid tidpunkten för delgivningsförsöket, i första hand överlämnas till adressatens befullmäktigade ombud som är närvarande på den adressen.

Om varken adressaten eller dennes befullmäktigade ombud vid tidpunkten för överlämningsförsöket är frånvarande får försändelsen, enligt uppgift från den ställföreträdande mottagaren, överlämnas till den ställföreträdande mottagare som är närvarande på den adressen.

Den släkting till adressaten, i den mening som avses i civillagen, som är minst 14 år gammal, arrendatorn av egendomen på angiven adress eller den som tillhandahåller adressatens inkvartering, om denne är en fysisk person, ska betraktas som ersättningsmottagare.

Genom att använda posttjänsten ”Leverans till adressaten” är det möjligt att säkerställa att försändelsen inte kan tas emot av en ersättningsmottagare utan endast av adressaten eller dennes befullmäktigade ombud personligen.

8.2 Hur kan delgivning av handlingar från utlandet i enlighet med artikel 18 i förordningen om delgivning av handlingar äga rum om varken adressaten eller någon annan person med rätt att ta emot handlingarna (under förutsättning att det finns en sådan möjlighet enligt de nationella bestämmelserna om postutdelning – jfr ovan) har kunnat anträffas på delgivningsadressen?

Om adressaten eller en annan auktoriserad mottagare inte är närvarande på adressen vid tidpunkten för försöket till delgivning lämnar tjänsteleverantören ett meddelande till adressaten om att handlingen är tillgänglig för adressaten på tjänsteleverantörens leveransställe. Handlingen kan hämtas på den adressen av adressaten, dennes befullmäktigade ombud eller en ersättningsmottagare med angiven adress som bostads- eller vistelseort. Om adressaten eller annan bemyndigad mottagare inte hämtar ut försändelsen före utgången av den tidsfrist som anges i meddelandet ska leverantören returnera handlingen som ej levererad.

8.3 Medger posten en viss tid för avhämtning av handlingarna innan dessa returneras till avsändaren? Om ja, hur underrättas adressaten om att han eller hon har post för avhämtning på postkontoret?

Tillgänglighetsperioden bestäms av postleverantören. När det gäller Magyar Posta Zrt. är detta tio arbetsdagar från försöket till delgivning. För kommunikationsmedel, se föregående punkt.

9 Finns det något skriftligt bevis som styrker att handlingen har delgetts?

Det skriftliga beviset på delgivning är mottagningsbeviset, som anger resultatet av delgivningen, dvs. mottagaren, mottagarens status om mottagaren inte är adressaten (t.ex. det befullmäktigade ombudet), datum för mottagandet eller, i händelse av utebliven leverans, vad som förhindrade leveransen (t.ex. vägran att ta emot mottagandet, ”inte uthämtat”). Tjänsteleverantören returnerar mottagningsbeviset till avsändaren. Återsändandet av mottagningsbeviset till avsändaren får, om det rör sig om ett avtal om detta, ske digitalt. Bevis på delgivning kan tillhandahållas med hjälp av andra tekniska medel.

Enligt lag CCXXII från 2015 ska post som levererats i enlighet med de officiella kontaktuppgifterna (de elektroniska kontaktuppgifter som måste meddelas av företagsorganisationen och eventuellt lämnas av en fysisk person) anses ha delgetts

(a) om den tjänsteleverantör som tillhandahåller de officiella kontaktuppgifterna bekräftar att kunden mottagit försändelsen vid den tidpunkt som anges i intyget,

b) om den tjänsteleverantör som tillhandahåller de officiella kontaktuppgifterna bekräftar att adressaten har vägrat att ta emot försändelsen den dag som anges i intyget om vägran, eller

c) om den tjänsteleverantör som lämnar de officiella kontaktuppgifterna bekräftar att adressaten inte har mottagit försändelsen trots två underrättelser, den femte arbetsdagen efter den dag för den andra underrättelsen som anges i intyget.

När det gäller elektroniska kontaktuppgifter som inte är officiella kontaktuppgifter är det juridiskt möjligt att bevisa att delgivning har skett, och det finns ingen presumtion om delgivning för sådan delgivning.

I samband med säker elektronisk kommunikation som används av organ som tillhandahåller elektronisk förvaltning och organ med offentliga förvaltningsuppgifter som utsetts av regeringen anses en vara ha delgetts

(a) vid delgivning i enlighet med kontaktuppgifterna för offentliggjord säker elektronisk kommunikation, den arbetsdag som följer på avsändandet,

b) vid överföring av handlingar mellan dokumenthanteringssystem, vid tidpunkten för överföringen av handlingar som bestyrkts av tjänsteleverantören, eller

c) om ett automatiskt system för överföring av information används som säkerställer att den information som lämnas kan fastställas i efterhand, antingen genom registrering av ändringar eller på annat sätt, vid den tidpunkt som anges i policyn eller överenskommelsen om överföring av information.

En papperskopia som tillverkats lokalt vid den elektroniska kontaktpunkten ska anses ha delgetts när den framställdes.

10 Vad händer om den som ska delges inte får dokumentet eller om delgivningen sker i strid med lagen (t.ex. om handlingen delges med en tredje part)? Anses delgivningen giltig ändå eller måste den göras om?

Enligt civilprocesslagen kan adressaten, om presumtionen om delgivning har fastställts (dvs. om adressaten vägrade att ta emot handlingen eller inte tog emot handlingen trots två delgivningsförsök), lämna in en invändning till den domstol som är behörig för delgivningen av de skäl som anges nedan. Domstolen ska underrätta adressaten om presumtionen om delgivning inom åtta arbetsdagar efter det att den har inrättats eller, om domstolen får kännedom om den först senare, inom tre arbetsdagar från den dag då domstolen fick kännedom om den, eller, när det gäller kommunikation i pappersform, med enkel post. I delgivningen informerar domstolen adressaten om vilka regler som gäller för invändningar mot presumtionen om delgivning och, när det gäller en ansökan, om den rättsliga verkan av att väcka talan.

I regel får inga invändningar göras senare än tre månader efter den dag då presumtionen om delgivning träder i kraft eller efter delgivningsdagen. Om delgivningen eller presumtionen om delgivning avser en stämningsansökan får invändningen inges medan förfarandet pågår, inom femton dagar från det att man fått kännedom om delgivningen eller presumtionen om delgivning av handlingen.

Invändningen godtas om adressaten inte har kunnat ta emot rättegångshandlingen på grund av att

a) delgivningen skett i strid med bestämmelserna om delgivning av officiella handlingar eller inte var laglig av något annat skäl, eller

(b) adressaten utan egen förskyllan inte har kunnat ta emot handlingen av något annat skäl som inte anges i led a.

En invändning mot presumtionen om delgivning på de grunder som anges i led b får endast göras av fysiska personer.

Om domstolen godtar invändningen blir de rättsliga följderna av delgivningen ogiltiga och delgivningen och de åtgärder och processuella åtgärder som redan vidtagits måste upprepas vid behov.

En invändning får även göras under ett verkställighetsförfarande. Om det beslut som anses ha delgetts vinner laga kraft får adressaten – av ovannämnda skäl – inge en invändning till den domstol som meddelade beslutet i första instans under verkställighetsförfarandet, inom femton dagar från det att adressaten fick vetskap om förfarandet för att verkställa beslutet.

Som en allmän regel kan domstolen beordra delgivning genom kungörelse på den berörda partens begäran, under förutsättning att det finns motiverade skäl att göra så. Om de faktiska omständigheter som anges i ansökan om delgivning genom kungörelse visar sig vara felaktiga och sökanden kände till eller hade rimliga skäl att känna till detta, ska parten förpliktas att ersätta de kostnader som uppkommit i samband med delgivningen genom kungörelse, oberoende av utgången av förfarandet, och domstolen ska även ålägga böter.

En lagakraftvunnen dom kan bli föremål för resning om stämningsansökan eller annan handling delgavs parten genom kungörelse i strid med de regler som gäller för sådan delgivning.

11 Om adressaten vägrar att ta emot en handling på grund av språket den är skriven på (artikel 12 i förordningen om delgivning av handlingar) och den domstol eller myndighet som handlägger det rättsliga förfarandet vid en kontroll kommer fram till att vägran inte var motiverad, finns det något särskilt rättsmedel för att överklaga detta beslut?

Det finns inget specifikt rättsmedel att tillgå.

12 Kostar det något att få en skriftlig handling delgiven? I så fall hur mycket? Finns det någon skillnad mellan fall då handlingen ska delges enligt nationell rätt och fall då begäran om delgivning har sitt ursprung i en annan medlemsstat? Se även anmälan enligt artikel 15 i förordningen om delgivning av handlingar rörande delgivning av handlingar från en annan medlemsstat

Kostnaderna för delgivning av handlingar ingår i domstolsavgifterna. En part behöver därför inte betala några kostnader för delgivning i samband med ett domstolsförfarande. Det enda undantaget är delgivning genom delgivningsman, enligt lag LIII från 1994, där en person som begär verkställighet ska betala de därmed förknippade kostnaderna i förväg. Enligt lag har exekutionstjänstemannen rätt till en engångsavgift på 6 000 HUF och en fast avgift på 1 500 HUF för att täcka kostnaderna, oavsett antalet delgivningsförsök.

Om ett verkställighetsförfarande inleds på grundval av den handling som ska delges ska kostnaderna bäras av gäldenären. Kostnaderna för delgivning genom kungörelse ska betalas i förskott av den som begär tjänsten.

Bestämmelserna om serviceavgifter gör ingen åtskillnad när det gäller ansökningar från en annan medlemsstat.

1 Vad innebär det juridiska begreppet ”delgivning av handlingar” i praktiken? Varför finns det särskilda regler för delgivning av skriftliga handlingar?

Delgivning av handlingar innebär att domstolshandlingar överlämnas till en juridisk eller fysisk person. Hur delgivningen ska gå till är särskilt reglerat i lagen om organisation och civilprocess (Code of Organisation and Civil Procedure) (kapitel 12 i Maltas lagstiftning).

Särskilda regler för delgivning av handlingar har införts i den nationella lagstiftningen för att upprätta ett standardförfarande för hur handlingar ska delges, och för att se till att alla berörda parter får de juridiska handlingar som rör dem eller deras talan. Dessutom gör reglerna att domstolen och parterna kan vara säkra på att handlingarna har kommit fram till mottagaren.

2 Vilka handlingar måste, enligt lag, delges?

Alla handlingar som inges till domstol måste delges. Till dessa handlingar hör skrivelser, formella protester, ansökningar, stämningar, överklaganden, svaromål, beslut om säkerhets- och verkställighetsåtgärder och beslut från domstolar.

3 Vem har ansvaret för att en handling blir delgiven?

När en handling inges till domstol är det domstolen och exekutionsbiträdena som har ansvaret för att handlingen blir delgiven. Den som inger en handling till domstol måste ange mottagare samt dennes delgivningsadress. Om det finns mer än en mottagare måste den part som inger handlingen se till att det finns så många kopior att det räcker till alla mottagare.

4 Adressförfrågningar

4.1 Försöker den tillfrågade myndigheten i medlemsstaten på eget initiativ ta reda på var den person som ska delges handlingarna befinner sig om den adress som anges inte stämmer? Se även anmälan enligt artikel 7.2 c i förordningen om delgivning av handlingar

Nej.

4.2 Har utländska rättsliga myndigheter och/eller parter tillgång till register eller tjänster i medlemsstaten som gör det möjligt att fastställa den berörda personens aktuella adress? Vilka register eller tjänster är det i så fall fråga om, och vilket förfarande måste följas? Uttas någon avgift?

Det finns sådana register och tjänster.

En juridisk persons registrerade adress kan hittas med hjälp av onlineregistret på webbplatsen för Maltas handelsregister:

https://registry.mbr.mt/ROC/companySearch.do?action=companyDetails&_=1576703936233.

Onlinesystemet gör det möjligt för alla fysiska personer att få tillgång till registret och hitta uppgifter om företag, stiftelser och föreningar. Bland uppgifterna i registret finns information som är kostnadsfri och för allmänt bruk (information till allmänheten). I detta ingår företagsnamn och registreringsnummer, registrerad adress, datum för bildandet osv. Vem som helst kan söka efter ett företag genom att ange antingen registreringsnummer eller namn, eller del av namnet.

När det gäller att fastställa en fysisk persons adress är valregistret kostnadsfritt och tillgängligt för allmänheten via datorer vid Maltas domstolar. Det senaste valregistret finns allmänt tillgängligt via https://electoral.gov.mt/Register/Enquiry. För att kunna söka i registret måste man dock känna till ort och gata.

4.3 Vilken typ av hjälp med adressförfrågningar från andra medlemsstater tillhandahåller medlemsstatens myndigheter enligt artikel 7.1 i förordningen om delgivning av handlingar? Se även anmälan enligt artikel 7.1 i förordningen om delgivning av handlingar

Den hjälp som myndigheterna i denna medlemsstat tillhandahåller är den som föreskrivs i artikel 7.1 c.

En juridisk persons registrerade adress kan hittas med hjälp av onlineregistret på webbplatsen för Maltas handelsregister:

https://registry.mbr.mt/ROC/companySearch.do?action=companyDetails&_=1576703936233.

Onlinesystemet gör det möjligt för alla fysiska personer att få tillgång till registret och hitta uppgifter om företag, stiftelser och föreningar. Bland uppgifterna i registret finns information som är kostnadsfri och för allmänt bruk (information till allmänheten). I detta ingår företagsnamn och registreringsnummer, registrerad adress, datum för bildandet osv. Vem som helst kan söka efter ett företag genom att ange antingen registreringsnummer eller namn, eller del av namnet.

För att hitta fysiska personers adress kan det utländska sändande organet skicka en begäran till Maltas mottagande organ om fastställande av en adress för delgivningsändamål. Begäran skickas till följande adress:info@stateadvocate.mt.

Id-nummer, förnamn och efternamn på den person som ska delges ska anges i en sådan begäran.

5 Vilket är det gängse sättet för delgivning? Finns det alternativa delgivningssätt (utöver sådan indirekt delgivning som avses i punkt 7)?

Rättsliga handlingar som inte är del av ett domstolsärende delges genom rekommenderat brev, varigenom ett ”rosa kort” antingen visar mottagarens underskrift eller en uppgift om att mottagaren inte har kunnat delges eller att handlingen på annat sätt inte har delgivits och inges till domstolen av exekutionsbiträden. Det rosa kortet är fäst på originalhandlingen (till exempel på den rättsliga skrivelsen). Exekutionsbiträdet delger övriga handlingar som inges i samband med rättsliga förfaranden.

Det mottagande organet ska se till att handlingen blir delgiven genom att bifoga den till en skrivelse som lämnas in till tvistemålsdomstolens kansli (Civil Court), First Hall, vad gäller handlingar som ska delges på ön Malta, och till kansliet vid Court of Magistrates (Gozo), vad gäller handlingar som ska delges på öarna Gozo och Comino. Exekutionsbiträdet delger mottagaren dessa handlingar tillsammans med skrivelsen. Enligt artikel 187 i straffprocesslagen får handlingar delges på följande sätt:

a) Delgivning ska ske genom överlämnande av en kopia av handlingen till den person till vilken handlingen ska delges, eller genom att en kopia lämnas till mottagarens bostad, företag, arbetsplats eller postadress, till en medlem i dennes familj eller hushåll eller till en anställd eller till mottagarens juridiska ombud eller till en person som är behörig ta emot personens post. Det är emellertid inte tillåtet att lämna en sådan kopia till en person under fjorton år eller till en person som på grund av oförmåga inte kan vittna om delgivningen. En person ska antas ha förmåga att lämna ett sådant vittnesmål såvida inte motsatsen bevisas. Om det visas att kopian faktiskt har nått den person som skulle delges får missförhållanden i samband med delgivningen av någon av dessa anledningar inte åberopas.

b) Vad gäller personer som befinner sig på handelsfartyg eller besättningsmedlemmar som inte är bosatta i Malta får delgivning ske genom överlämnande av en sådan kopia till fartygets befälhavare eller till en annan person som är behörig att handla på dennes vägnar.

c) Vad gäller organ som är självständiga juridiska personer ska delgivning ske genom att en kopia av handlingen lämnas i) till organets säte, huvudkontor, driftsställe eller postadress, till en person/personer med behörighet att företräda organet i rättsligt hänseende eller till bolagsjuristen eller en anställd vid ett sådant organ, eller ii) till någon av ovannämnda personer på det sätt som föreskrivs i punkt a.

6 Är elektronisk delgivning (delgivning av rättsliga eller andra handlingar med hjälp av elektroniska kommunikationsmedel såsom e-post, internetbaserade säkra applikationer, fax, sms etc.) tillåten i civilrättsliga förfaranden? Vilka typer av förfaranden rör det sig om? Finns det begränsningar i användningen av detta delgivningssätt beroende på vem adressaten är (rättstillämpare, juridisk person, företag eller annan ekonomisk aktör etc.)?

Handlingar kan inte delges elektroniskt i civilrättsliga förfaranden.

6.1 Vilken typ av elektronisk delgivning i den mening som avses i artikel 19.1 i förordningen om delgivning av handlingar finns tillgänglig i medlemsstaten när delgivning ska ske direkt med en person som har en känd delgivningsadress i en annan medlemsstat?

Elektronisk delgivning är inte tillåten enligt maltesisk lagstiftning.

6.2 Har medlemsstaten i enlighet med artikel 19.2 i förordningen om delgivning av handlingar angett ytterligare villkor som krävs för att den ska godta elektronisk delgivning per e-post enligt artikel 19.1 b i samma förordning? Se även anmälan enligt artikel 19.2 i förordningen om delgivning av handlingar

Nej.

7 Indirekt delgivning

7.1 Medger lagen andra delgivningssätt i sådana fall där delgivning inte varit möjlig (t.ex. delgivning på hemadressen, på delgivningsmannens kontor, per post eller genom anslag)?

Nej. Delgivningssättet förklaras utförligt i fråga 5 ovan.

7.2 Om andra metoder används, när anses delgivning ha skett?

Ej tillämpligt.

7.3 Om man som alternativt delgivningssätt kan låta deponera handlingen på en viss plats (t.ex. ett postkontor), hur informeras adressaten om deponeringen?

Ej tillämpligt.

7.4 Vilka blir följderna om adressaten vägrar att motta handlingarna? Anses delgivning ändå ha skett om adressaten saknade grund för sin vägran?

Om en mottagare av en inlaga vägrar att ta emot den personligen från en delgivningsman får domstolen enligt maltesisk lagstiftning, efter ansökan från berörd part och efter att ha hört delgivningsmannen och med hänsyn till samtliga omständigheter vid händelsen, genom beslut förklara att delgivningen ändå ägde rum vid det aktuella tillfället. Ett sådant beslut ska anses utgöra bevis på delgivning för alla ändamål som avses i lag.

Vidare, om en person avsiktligt håller sig undan eller förhindrar delgivningen eller vägrar att ta emot handlingar eller domstolsbeslut av exekutionsbiträdet gör han eller hon sig skyldig till domstolstrots och ska dömas till a) tillrättavisning, b) avlägsnande från domstolen, c) frihetsberövande under ett dygn i domstolsbyggnaden eller d) böter.

8 Delgivning per post från utlandet (artikel 18 i förordningen om delgivning av handlingar)

8.1 Om posten ska befordra en handling som skickats från utlandet till en adressat i medlemsstaten, och det rör sig om en situation där det krävs mottagningsbevis (artikel 18 i förordningen om delgivning av handlingar), överlämnar posttjänstemannen i så fall handlingen enbart till adressaten själv eller kan den, i enlighet med nationella bestämmelser om postutdelning, även överlämna handlingen till en annan person på samma adress?

Den maltesiska posttjänsten befordrar post till varje person som anträffas på adressen och som accepterar den, under förutsättning att denne är psykiskt frisk och inte är ett barn. Det antas att om en person som anträffas på adressen accepterar försändelsen har denne rätt att ta emot den i mottagarens ställe. Om det inte föreligger en sådan rätt ska personen inte acceptera försändelsen. Om vederbörande ändå gör det tar denne på sig ansvaret att vidarebefordra den till mottagaren. Mottagaren ska skriva under vid överlämnandet. Detta förfarande följer av föreskrift 33 i 2005 års förordning om posttjänster (allmänt) (Postal Services [General] Regulations 2005).

8.2 Hur kan delgivning av handlingar från utlandet i enlighet med artikel 18 i förordningen om delgivning av handlingar äga rum om varken adressaten eller någon annan person med rätt att ta emot handlingarna (under förutsättning att det finns en sådan möjlighet enligt de nationella bestämmelserna om postutdelning – jfr ovan) har kunnat anträffas på delgivningsadressen?

Om ingen anträffas som kan ta emot försändelsen, i det fall det krävs en underskrift vid överlämnandet, lämnas ett meddelande som informerar mottagaren om utdelningsförsöket. Försändelsen är sedan tillgänglig för avhämtning på närmaste postkontor. Om försändelsen inte hämtas ut ankommer det på posttjänsteleverantören att avgöra om denne ska skicka ett sista meddelande till mottagaren om att försändelsen fortfarande väntar på att bli avhämtad. Vad gäller lokala rekommenderade försändelser görs detta i allmänhet efter fem dagar och för rekommenderade försändelser från utlandet efter tio dagar. Om en sådan försändelse inte avhämtas under dessa tidsperioder returneras försändelsen till avsändaren efter ytterligare fem dagar, med uppgift om att den inte har hämtats ut. Om mottagaren eller dennes ombud nekar att ta emot försändelsen returneras den till avsändaren med uppgift om nekad mottagning.

8.3 Medger posten en viss tid för avhämtning av handlingarna innan dessa returneras till avsändaren? Om ja, hur underrättas adressaten om att han eller hon har post för avhämtning på postkontoret?

Om ingen anträffas på adressen för att ta emot försändelsen lämnas ett meddelande som informerar mottagaren om utdelningsförsöket, liksom om att försändelsen finns tillgänglig för avhämtning på närmaste postkontor. Om försändelsen inte hämtas ut ankommer det på posttjänsteleverantören att avgöra om denne ska skicka ett sista meddelande till mottagaren om att försändelsen fortfarande väntar på att bli avhämtad. Vad gäller lokala rekommenderade försändelser görs detta i allmänhet efter fem dagar och för rekommenderade försändelser från utlandet efter tio dagar. Om en sådan försändelse inte avhämtas under dessa tidsperioder returneras försändelsen till avsändaren efter ytterligare fem dagar, med uppgift om att den inte har hämtats ut. Vid avhämtning av postförsändelser från postkontoret lämnas dessa endast ut till delgivningsmottagaren eller dennes ombud efter uppvisande av meddelandet tillsammans med mottagarens id-handling (pass eller id-kort).

9 Finns det något skriftligt bevis som styrker att handlingen har delgetts?

Ett intyg om att delgivning har ägt rum eller inte har ägt rum utfärdas av det mottagande organet på grundval av de uppgifter som domstolen anger enligt nedan.

De originalhandlingar som delges genom rekommenderat brev är försedda med ett ”rosa kort”. Sedan det har returnerats till domstolen stämplas originalhandlingarna med antingen svart eller rött bläck. Svart färg visar att delgivningen har ägt rum och till vem handlingen har överlämnats. Om delgivning inte har ägt rum stämplas handlingen med rött färg och skälet till detta anges även.

Alla övriga handlingar stämplas antingen med svart bläck, om delgivningen har ägt rum, eller med rött bläck, om den inte har ägt rum. De bär också det ansvariga exekutionsbiträdets underskift.

10 Vad händer om den som ska delges inte får dokumentet eller om delgivningen sker i strid med lagen (t.ex. om handlingen delges med en tredje part)? Anses delgivningen giltig ändå eller måste den göras om?

Om mottagaren inte tar emot handlingarna, men dessa ändå har delgetts på giltigt sätt genom att en kopia lämnats på mottagarens bostads- eller arbetsadress anses delgivningen vara utförd och giltig. Om en tredje part tar emot handlingarna kan denne återsända dem genom att inge en svarsskrivelse till den rättsliga skrivelse som utfärdats och genom vilken handlingarna delgavs. I den sistnämnda rättsliga skrivelsen måste den tredje parten förklara varför han eller hon inte är den rätta mottagaren, och om skälet anses vara giltigt anses delgivningen ha misslyckats. Delgivning som genomförs i strid mot lagen kan bli föremål för domstolsförfarande. Om den part som ska delges inger en svarsskrivelse till rätten eller inställer sig i rätten trots att det inte har skett någon formell delgivning anses delgivningen ändå vara giltig.

11 Om adressaten vägrar att ta emot en handling på grund av språket den är skriven på (artikel 12 i förordningen om delgivning av handlingar) och den domstol eller myndighet som handlägger det rättsliga förfarandet vid en kontroll kommer fram till att vägran inte var motiverad, finns det något särskilt rättsmedel för att överklaga detta beslut?

Nej.

12 Kostar det något att få en skriftlig handling delgiven? I så fall hur mycket? Finns det någon skillnad mellan fall då handlingen ska delges enligt nationell rätt och fall då begäran om delgivning har sitt ursprung i en annan medlemsstat? Se även anmälan enligt artikel 15 i förordningen om delgivning av handlingar rörande delgivning av handlingar från en annan medlemsstat

I Maltas lagstiftning fastställs en fast avgift på 50 euro för varje handling som ska delges i Malta. Avgiften måste betalas innan tjänsten utförs. Avgiften ska erläggas genom banköverföring till statsadvokatens kansli med nedanstående bankuppgifter.

Bankens namn: Bank Centrali ta’ Malta – Central Bank of Malta

A/c namn: The Office of the State Advocate – Service of documents/Legal fees

A/c nummer: 40127EUR-CMG5-000-Y

IBAN: MT24MALT011000040127EURCMG5000Y

Swift-kod: MALTMTMT

Avgiften skiljer sig åt när handlingar delges enligt nationell lagstiftning och när handlingar kommer från en annan medlemsstat och måste delges i Malta. När handlingar måste delges i Malta inges handlingarna till domstolen och det tas ut en avgift. Avgiften varierar beroende på vilken typ av handling som inges till domstolen. Det tillkommer också juridiska avgifter och kostnader för att skriva ut handlingar. När det gäller handlingar som ska delges i Malta från andra medlemsstater tas däremot en fast avgift på 50 euro ut.

1 Vad innebär det juridiska begreppet ”delgivning av handlingar” i praktiken? Varför finns det särskilda regler för delgivning av skriftliga handlingar?

Delgivning (betekening en kennisgeving - egentligen delgivning och meddelande) avser den formella handling som utförs av exekutionstjänstemän (gerechtsdeurwaarder). De överlämnar stämningen (exploot) till adressaten genom att ”delge” (betekenen) den personligen. De slutför stämningen genom att på plats göra en anteckning om hur de har levererat den till adressaten och genom att underteckna den. Delgivningen sker av naturliga skäl samtidigt med att meddelandet lämnas (kennisgeving). Exekutionstjänstemannen lämnar exempelvis meddelande om en dom (vonnis) som avkunnats eller en kallelse till en domstolsförhandling (vonnis voor een gerecht).

Dessa särskilda regler har tagits fram för tjänster inom Europeiska unionen för att underlätta kommunikationen på detta område mellan invånare i medlemsstaterna. Andra regler gäller för delgivning med personer utanför Europeiska unionen.

2 Vilka handlingar måste, enligt lag, delges?

I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/1784 (förordningen om delgivning av handlingar) definieras ”andra handlingar än rättegångshandlingar” som ”handlingar som har upprättats eller bestyrkts av en offentlig myndighet eller tjänsteman, och andra handlingar vars formella översändande till en adressat som är bosatt i en annan medlemsstat är nödvändig för att utöva, bevisa eller skydda en rättighet eller ett anspråk enligt civil- eller handelsrätten”. Termen andra handlingar än rättegångshandlingar bör inte anses omfatta handlingar som utfärdats av administrativa myndigheter i administrativa ärenden. Se skäl 9 i förordningen om delgivning av handlingar.

3 Vem har ansvaret för att en handling blir delgiven?

I artikel 11.1 i förordningen om delgivning av handlingar föreskrivs följande: ”Det mottagande organet ska själv delge eller låta delge handlingen, antingen i enlighet med lagstiftningen i den mottagande medlemsstaten eller på ett särskilt sätt som begärts av det sändande organet, såvida inte detta sätt är oförenligt med lagstiftningen i den medlemsstaten.”

I Nederländerna fungerar exekutionstjänstemännen som mottagande organ. Se även genomförandeakten.

4 Adressförfrågningar

4.1 Försöker den tillfrågade myndigheten i medlemsstaten på eget initiativ ta reda på var den person som ska delges handlingarna befinner sig om den adress som anges inte stämmer? Se även anmälan enligt artikel 7.2 c i förordningen om delgivning av handlingar

Ja, eftersom exekutionstjänstemannen utför en officiell handling, konsulterar de alltid i förväg databasen över personuppgifter (Basisregistratie personen, BRP), även om det redan finns en adress i registret. Detta kontrolleras alltid.

4.2 Har utländska rättsliga myndigheter och/eller parter tillgång till register eller tjänster i medlemsstaten som gör det möjligt att fastställa den berörda personens aktuella adress? Vilka register eller tjänster är det i så fall fråga om, och vilket förfarande måste följas? Uttas någon avgift?

Nej, utländska myndigheter måste kontakta en nederländsk exekutionstjänsteman som kommer att hämta eller kontrollera adressen. En avgift tas ut för denna tjänst.

4.3 Vilken typ av hjälp med adressförfrågningar från andra medlemsstater tillhandahåller medlemsstatens myndigheter enligt artikel 7.1 i förordningen om delgivning av handlingar? Se även anmälan enligt artikel 7.1 i förordningen om delgivning av handlingar

Detta är en ny bestämmelse. Tidigare hämtade inte exekutionstjänstemännen adresser från databasen över personuppgifter förrän de hade fått en officiell handling. Detta är inte längre nödvändigt. Adresserna kan nu kontrolleras innan en officiell handling skickas.

5 Vilket är det gängse sättet för delgivning? Finns det alternativa delgivningssätt (utöver sådan indirekt delgivning som avses i punkt 7)?

Se § 2 i förordningen om delgivning av handlingar: I artiklarna 16–20 beskrivs de andra metoderna för delgivning av handlingar.

6 Är elektronisk delgivning (delgivning av rättsliga eller andra handlingar med hjälp av elektroniska kommunikationsmedel såsom e-post, internetbaserade säkra applikationer, fax, sms etc.) tillåten i civilrättsliga förfaranden? Vilka typer av förfaranden rör det sig om? Finns det begränsningar i användningen av detta delgivningssätt beroende på vem adressaten är (rättstillämpare, juridisk person, företag eller annan ekonomisk aktör etc.)?

Se artikel 19 i förordningen om delgivning av handlingar: Detta beror på vad medlemsstaten tillåter. Det krävs uttryckligt samtycke från adressaten.

6.1 Vilken typ av elektronisk delgivning i den mening som avses i artikel 19.1 i förordningen om delgivning av handlingar finns tillgänglig i medlemsstaten när delgivning ska ske direkt med en person som har en känd delgivningsadress i en annan medlemsstat?

Endast delgivning av vissa utmätningsbeslut sker digitalt. Den andra delgivningen av sådana beslut om utmätning utförs dock fortfarande fysiskt. Fördelen med detta är att exekutionstjänstemannen sedan kan ge ytterligare förklaringar vid dörren. Detta är kanske den viktigaste av exekutionstjänstemannens uppgifter.

6.2 Har medlemsstaten i enlighet med artikel 19.2 i förordningen om delgivning av handlingar angett ytterligare villkor som krävs för att den ska godta elektronisk delgivning per e-post enligt artikel 19.1 b i samma förordning? Se även anmälan enligt artikel 19.2 i förordningen om delgivning av handlingar

Från och med den 1 januari 2021 krävs elektronisk delgivning av utmätningsbeslut när den person utmätningen gäller underrättar den kungliga yrkesorganisationen för exekutionstjänstemän (Koninklijke Beroepsorganisatie van Gerechtshof tsdeurwaarders) om att han eller hon valt denna utmätningmetod. Se artikel 475.3 i civilprocesslagen (ny). För att kunna utföra delgivning på elektronisk väg måste både exekutionstjänstemannen och de personer som utmätningen gäller vara anslutna till det system som utvecklats för detta ändamål av stiftelsen för exekutionstjänstemännens nätverk (Stichting Netwerk Gerechtshof tsdeurwaarders) för den kungliga yrkesorganisationen för exekutionstjänstemän.

7 Indirekt delgivning

7.1 Medger lagen andra delgivningssätt i sådana fall där delgivning inte varit möjlig (t.ex. delgivning på hemadressen, på delgivningsmannens kontor, per post eller genom anslag)?

Se artiklarna 46–63 i civilprocesslagen.

7.2 Om andra metoder används, när anses delgivning ha skett?

När exekutionstjänstemannen har undertecknat och överlämnat stämningsansökan. De fyller i stämningen eller den officiella rapporten på plats och upprättar en skriftlig uppteckning över hur de har levererat den och till vem. De överlämnar sedan handlingen till adressaten för hand eller lägger den i ett kuvert och lämnar den i brevlådan.

7.3 Om man som alternativt delgivningssätt kan låta deponera handlingen på en viss plats (t.ex. ett postkontor), hur informeras adressaten om deponeringen?

Handlingarna lämnas inte kvar på ett postkontor. Om gatan är översvämmad, om brevlåda saknas eller om adressaten är så aggressiv att exekutionstjänstemannen inte ens kan lämna ett kuvert i brevlådan, skickas handlingarna med post. Exekutionstjänstemannen kompletterar då stämningsansökan och anger skälen till att det inte var möjligt att delge den personligen. Handlingarna skickas sedan med post i ett kuvert från myndigheten.

Detta är ett märkligt inslag i den nederländska lagstiftningen, eftersom det är uppenbart att det är tveksamt om en brevbärare kommer att lyckas bättre än en exekutionstjänsteman, även om det utan tvekan är lättare att lämna ett brev i brevlådan om adressaten är aggressiv. Detta är också tvivelaktigt under de andra omständigheter som nämns ovan. Det är emellertid detta som lagen föreskriver under sådana omständigheter.

7.4 Vilka blir följderna om adressaten vägrar att motta handlingarna? Anses delgivning ändå ha skett om adressaten saknade grund för sin vägran?

Detta kommer att bedömas i förfarandet. Adressaten får endast vägra delgivning på de grunder som anges i artikel 12 i förordningen om delgivning av handlingar. Domstolen har redan slagit fast att ett mottagande organ inte är behörigt att bedöma om en vägran på grund av språkkrav kan rättfärdigas. I sig är detta också logiskt och rimligt.

Det är nämligen ganska svårt för ett mottagande organ att bedöma om en adressat känner till det språk på vilket handlingen är avfattad eller har tillräckliga kunskaper i detta språk. En myndighet som ansvarar för delgivning av handlingar behöver inte nödvändigtvis ha möjlighet att göra en sådan bedömning. Denna bedömning ankommer dessutom på en oavhängig domstol.

Om den mottagande medlemsstatens språk väljs finns det ingen rätt att vägra, och delgivningen kan inte blockeras. Vägran av delgivning kan avhjälpas genom att adressaten delges en översättning.

Slutligen bör det noteras att förordningen om delgivning av handlingar har direkt effekt, eftersom en exekutionstitel anses ha delgetts först när den har delgetts på ett giltigt sätt i den mottagande medlemsstaten.

Om handlingen vägras i enlighet med förordningen om delgivning av handlingar och avslaget inte åtgärdas, har delgivning inte skett.

8 Delgivning per post från utlandet (artikel 18 i förordningen om delgivning av handlingar)

8.1 Om posten ska befordra en handling som skickats från utlandet till en adressat i medlemsstaten, och det rör sig om en situation där det krävs mottagningsbevis (artikel 18 i förordningen om delgivning av handlingar), överlämnar posttjänstemannen i så fall handlingen enbart till adressaten själv eller kan den, i enlighet med nationella bestämmelser om postutdelning, även överlämna handlingen till en annan person på samma adress?

Det sistnämnda är tillämpligt. Dokumentet är helt enkelt rekommenderat brev. Detta samordnas inte i förväg med posttjänsten. Handlingar skickas ofta direkt till en byrå, i vilket fall de inte skickas med rekommenderat brev.

8.2 Hur kan delgivning av handlingar från utlandet i enlighet med artikel 18 i förordningen om delgivning av handlingar äga rum om varken adressaten eller någon annan person med rätt att ta emot handlingarna (under förutsättning att det finns en sådan möjlighet enligt de nationella bestämmelserna om postutdelning – jfr ovan) har kunnat anträffas på delgivningsadressen?

I så fall skulle handlingen återsändas.

8.3 Medger posten en viss tid för avhämtning av handlingarna innan dessa returneras till avsändaren? Om ja, hur underrättas adressaten om att han eller hon har post för avhämtning på postkontoret?

Nej. När det gäller handlingar som skickas med rekommenderat brev eller lämnas på postkontoret lämnar postpersonalen (i Nederländerna) alltid ett meddelande om att handlingen har levererats till postkontoret och kan hämtas.

9 Finns det något skriftligt bevis som styrker att handlingen har delgetts?

Ja, se artikel 14 i förordningen om delgivning av handlingar.

10 Vad händer om den som ska delges inte får dokumentet eller om delgivningen sker i strid med lagen (t.ex. om handlingen delges med en tredje part)? Anses delgivningen giltig ändå eller måste den göras om?

Om den berörda personen inte mottar handlingen har delgivning inte skett. Ett annat delgivningsförsök måste då göras.

11 Om adressaten vägrar att ta emot en handling på grund av språket den är skriven på (artikel 12 i förordningen om delgivning av handlingar) och den domstol eller myndighet som handlägger det rättsliga förfarandet vid en kontroll kommer fram till att vägran inte var motiverad, finns det något särskilt rättsmedel för att överklaga detta beslut?

Nej, adressaten måste försvara sig i samma förfarande.

12 Kostar det något att få en skriftlig handling delgiven? I så fall hur mycket? Finns det någon skillnad mellan fall då handlingen ska delges enligt nationell rätt och fall då begäran om delgivning har sitt ursprung i en annan medlemsstat? Se även anmälan enligt artikel 15 i förordningen om delgivning av handlingar rörande delgivning av handlingar från en annan medlemsstat

Ja, priset varierar beroende på medlemsstat. Nederländerna tar för närvarande ut 65 EUR. Detta belopp ökas dock genom genomförandeakten. I Belgien tas exempelvis 165 EUR ut. Om delgivning sker enligt förordningen om delgivning av handlingar är priset alltid detsamma. I Nederländerna regleras delgivning av lagen om taxor för exekutionstjänstemän (Besluit tarieven ambtshandelingen gerechtsdeurwaarders).

1 Vad innebär det juridiska begreppet ”delgivning av handlingar” i praktiken? Varför finns det särskilda regler för delgivning av skriftliga handlingar?

”Delgivning” är att på lagenligt sätt överlämna en skriftlig handling till en adressat som därmed får kännedom om den. Detta överlämnande ska styrkas skriftligen.

Delgivning sker efter beslut av domstol inom ramen för den rättsliga processen, och den görs på myndighetens initiativ (§ 87 i Österrikes civilprocesslag, Zivilprozessordnung). Myndigheten måste dokumentera delgivningen, så att det går att kontrollera när och till vem som handlingarna delgavs. Det måste gå att bevisa att delgivningen blev korrekt genomförd för att den ska ha rättslig verkan.

2 Vilka handlingar måste, enligt lag, delges?

I princip ska alla domstolens beslut (t.ex. kallelser, beslut och domar) och alla yrkanden från en part (t.ex. talan, svar på talan eller överklagan) samt andra tillkännagivanden, som (även) är riktade till motparten, delges formellt.

3 Vem har ansvaret för att en handling blir delgiven?

En domare eller domstolstjänsteman beslutar om delgivning. Det kallas Zustellverfügung, och domaren eller tjänstemannen ska fatta beslutet grundat på originalhandlingen i delgivningsärendet. Själva delgivningen utförs av en delgivningstjänst. Det är vanligtvis ett postföretag, men kan även vara en annan tjänsteleverantör. Vad beträffar elektronisk delgivning genom domstolar, se punkt 6.

4 Adressförfrågningar

4.1 Försöker den tillfrågade myndigheten i medlemsstaten på eget initiativ ta reda på var den person som ska delges handlingarna befinner sig om den adress som anges inte stämmer? Se även anmälan enligt artikel 7.2 c i förordningen om delgivning av handlingar

Det gör man i allmänhet inte. Om det finns tillgänglig personal kan man dock exempelvis kontrollera med folkbokföringen (läs mer under punkt 4.3).

4.2 Har utländska rättsliga myndigheter och/eller parter tillgång till register eller tjänster i medlemsstaten som gör det möjligt att fastställa den berörda personens aktuella adress? Vilka register eller tjänster är det i så fall fråga om, och vilket förfarande måste följas? Uttas någon avgift?

Ja. Vem som helst, även utländska myndigheter, kan kontakta de österrikiska folkbokföringsmyndigheterna (kommunala myndigheter, kommunal förvaltning, kommunal områdesförvaltning) och begära folkbokföringsupplysningar om en fysisk persons huvudsakliga hemvist. Uppgifterna sparas i det centrala folkbokföringsregistret (Zentrales Melderegister, ZMR). Det är ett offentligt register över alla personer som är registrerade i Österrike med uppgifter om deras huvudsakliga hemvist och adresser till eventuella andra bostäder. Det är obligatoriskt att registrera och avregistrera sin bostadsadress i Österrike.

För att kunna göra en registerförfrågan krävs minst följande uppgifter om personen du letar efter: för- och efternamn samt en ytterligare uppgift som gör att man kan identifiera den eftersökta personen (t.ex. födelsedatum, födelseort, nationalitet eller tidigare adress).

Ytterligare information om registerförfrågningar finns på http://www.help.gv.at under Dokumente und Recht/Personen-Meldeauskunft (handlingar och lag/folkbokföringsupplysningar).

4.3 Vilken typ av hjälp med adressförfrågningar från andra medlemsstater tillhandahåller medlemsstatens myndigheter enligt artikel 7.1 i förordningen om delgivning av handlingar? Se även anmälan enligt artikel 7.1 i förordningen om delgivning av handlingar

Adresser till mottagare i Österrike kan hittas på följande sätt (artikel 7.1 c i förordningen):

Det centrala folkbokföringsregistret (Zentrale Melderegister, registret) finns vid det österrikiska förbundsinrikesministeriet. Det är ett offentligt register över alla personer som är registrerade i Österrike med uppgifter om deras huvudsakliga hemvist och adresser till eventuella andra bostäder. Registret innehåller identitetsuppgifter (t.ex. namn, kön, födelsedatum, registernummer, nationalitet osv.) och uppgifter om personers hemvist. Det är obligatoriskt att registrera och avregistrera sin bostadsadress i Österrike.

Registreringar görs vid registreringsmyndigheter, folkbokföringskontor och medborgarkontor i Österrikes städer och kommuner. Registret finns tillgängligt online för alla myndigheter (t.ex. lokala myndigheter, polismyndigheter). På begäran ges även direkt tillgång till banker, försäkringsbolag, advokater, notarius publicus osv. som inspekterats av det österrikiska inrikesministeriet.

Vem som helst kan (mot en avgift) begära registeruppgifter om en persons huvudsakliga hemvist från registreringsmyndigheterna.

För att hitta en person kan både fysiska och juridiska personer få information om registrerade personer från registret genom att begära uppgifter om personens huvudsakliga hemvist. Uppgifter om födelsedatum kan endast begäras av personer som har ett verkställighetsbeslut mot den person eller de personer som uppgifterna gäller.

Som allmän regel tillhandahålls endast uppgifter om en persons huvudsakliga hemvist. Om personen vars uppgifter efterfrågas inte har en faktisk huvudsaklig hemvist tillhandahålls uppgifter om hans eller hennes senast avregistrerade huvudsakliga hemvist.

Registrerade uppgifter kan erhållas under förutsättning att den person vars uppgifter begärs kan särskiljas med hjälp av vissa variabler, så att uppgifterna som lämnas ut inte kan avse mer än en person. För att erhålla information krävs för- och efternamn samt åtminstone en ytterligare uppgift som gör att man med säkerhet kan identifiera den eftersökta personen (t.ex. födelsedatum, födelseort, nationalitet eller tidigare adress).

Behörig myndighet är registreringsmyndigheten, dvs. den kommunala myndigheten; i städer med egen stadga är det stadsfullmäktige och i Wien är det kommunkontoret.

Förfrågningar om uppgifter från registret kan lämnas in på ett informellt sätt, personligen, per post eller via internet.

Registrerade uppgifter kan begäras online på registrets webbplats eller via oesterreich.gv.at. För att göra det krävs ett aktiverat medborgarkort och möjlighet att kunna göra e-betalningar. De begärda uppgifterna tillhandahålls så snart den administrativa avgiften har betalats. För närvarande är den administrativa avgiften 3,30 euro och den måste betalas även om sökningen inte ger något tydligt resultat.

För att erhålla uppgifter ur registret krävs en officiell id-handling med foto. När det gäller skriftliga ansökningar måste den officiella handlingen inlämnas i original eller som en kopia bestyrkt av notarius publicus eller domstol.

Avgiften för skriftliga ansökningar är 14,30 euro. En förfrågan till det lokala folkbokföringsregistret kostar 2,10 euro och en förfrågan till det centrala folkbokföringsregistret kostar 3,30 euro.

5 Vilket är det gängse sättet för delgivning? Finns det alternativa delgivningssätt (utöver sådan indirekt delgivning som avses i punkt 7)?

Det är oftast en delgivningstjänst som utför delgivningen, alltså posten eller en annan tjänsteleverantör (läs mer under punkt 3 ovan), men det kan även göras av en domstolstjänsteman (§ 88 i civilprocesslagen).

Det finns dock fler delgivningssätt:

Delgivning genom kungörelse enligt § 25 i Österrikes delgivningslag och § 115 i civilprocesslagen:

Vid delgivning som avser en person med okänd delgivningsadress eller ett flertal personer som inte är kända för myndigheten och som man inte har utsett någon person med fullmakt för som kan ta emot delgivningen, är det möjligt att införa ett meddelande om att handlingen som ska delges finns hos domstolen i en kungörelsefil (Ediktsdatei) (som finns under E-Government/Ediktsdatei på webbplatsen http://www.justiz.gv.at/). I meddelandet finns kortfattad information om innehållet i handlingen som ska delges, beteckningen på domstolen och ärendet samt möjligheten att hämta handlingen. Det innehåller även upplysningar om de rättsliga följderna av kungörandet. När kungörelsefilen har hämtats anses delgivningen vara genomförd.

Delgivning som sker via ombud som utsetts av domstol (§§ 116–118 i civilprocesslagen):

Kan delgivning endast ske genom kungörelse (införande i kungörelsefilen), och berörd person som en följd av delgivningen måste vidta någon rättslig åtgärd för att bevaka sina lagliga rättigheter och, framför allt, om handlingen som ska delges innehåller en kallelse till personen, ska domstolen på begäran eller på eget initiativ utse ett ombud. Upplysningen om att ett ombud har utsetts ska noteras i kungörelsefilen (§ 117 i civilprocesslagen). I och med detta och efter att den skriftliga handlingen överlämnats till ombudet, anses delgivningen vara genomförd (§ 118 i civilprocesslagen).

Vad beträffar elektronisk delgivning genom domstolar, se punkt 6.

6 Är elektronisk delgivning (delgivning av rättsliga eller andra handlingar med hjälp av elektroniska kommunikationsmedel såsom e-post, internetbaserade säkra applikationer, fax, sms etc.) tillåten i civilrättsliga förfaranden? Vilka typer av förfaranden rör det sig om? Finns det begränsningar i användningen av detta delgivningssätt beroende på vem adressaten är (rättstillämpare, juridisk person, företag eller annan ekonomisk aktör etc.)?

6.1 Vilken typ av elektronisk delgivning i den mening som avses i artikel 19.1 i förordningen om delgivning av handlingar finns tillgänglig i medlemsstaten när delgivning ska ske direkt med en person som har en känd delgivningsadress i en annan medlemsstat?

Se svaret på punkt 6.2.

6.2 Har medlemsstaten i enlighet med artikel 19.2 i förordningen om delgivning av handlingar angett ytterligare villkor som krävs för att den ska godta elektronisk delgivning per e-post enligt artikel 19.1 b i samma förordning? Se även anmälan enligt artikel 19.2 i förordningen om delgivning av handlingar

Domstolarna kan använda sig av Österrikes e-juridiksystem (Elektronischer Rechtsverkehr, ERV) för elektronisk delgivning av handlingar med parter eller deras ombud. Det är en form av vidarebefordran som följer tydliga tekniska regler och som görs inom en krets av identifierade användare. I princip är ERV tillgängligt för alla fysiska och juridiska personer, men det kräver en särskild programvara och i regel att en mellanhand är involverad.

Om delgivning via ERV inte är möjlig kan elektronisk delgivning av handlingar även göras via en administrativ avdelning för delgivning av handlingar enligt del 3 i delgivningslagen (Zustellgesetz, § 28 ff.).

Personer som är skyldiga att använda Österrikes ERV (men inte andra system för elektronisk delgivning) är: advokater (Rechtsanwältinnen und Rechtsanwälte); andra personer som är bemyndigade att företräda en tilltalad i brottmål (Verteidigerinnen und Verteidiger in Strafsachen); notarius publicus (Notarinnen und Notare); kredit- och finansinstitut (§ 1.1 och 1.2 i banklagen, BWG); företag som omfattas av § 1.1 punkterna 1, 2, 4, 6, 7 och 8 i 2016 års försäkringstillsynslag (VAG 2016); socialförsäkringsorgan (§ 23–25 i lagen om allmän socialförsäkring, ASVG; § 15 i lagen om socialförsäkring för egenföretagare, GSVG; § 13 i lagen om socialförsäkring för jordbrukare, BSVG; § 9 i lagen om sjuk- och olycksfallsförsäkring för offentligt anställda, B-KUVG och § 4 i lagen om försäkring för notarius publicus, NVG, 1972); pensionsinstitut (§ 479 ASVG); byggnadsarbetarnas kassa för semesterersättning och avgångsvederlag (§ 14 i lagen om byggnadsarbetarnas kassa för semesterersättning och avgångsvederlag, BUAG); apoteksanställdas lönefond (§ 1 i 2002 års lag om lönefonder); lönegarantifonden (§ 13 i lagen om lönegaranti vid konkurs, IESG) och IEF Service GmbH (§ 1 i IEF-lagen, IEFG); de österrikiska socialförsäkringsorganens centralorganisation (§ 31 ASVG); finansåklagaren (Finanzprokuratur, som företräder staten i vissa typer av mål) (§ 1 i lagen om finansåklagaren, ProkG); advokatsamfunden (Rechtsanwaltskammern) samt sakkunniga och tolkar (§ 89c.5 a i domstolsorganisationslagen, GOG).

Elektronisk delgivning via e-post är inte tillåten enligt österrikisk rätt.

7 Indirekt delgivning

7.1 Medger lagen andra delgivningssätt i sådana fall där delgivning inte varit möjlig (t.ex. delgivning på hemadressen, på delgivningsmannens kontor, per post eller genom anslag)?

Surrogatdelgivning:

Står det uttryckligen i lagen att posttjänstemannen inte får överlämna den skriftliga handlingen till en ”surrogatmottagare”, talar man om personlig delgivning. Personlig delgivning föreskrivs endast i undantagsfall.

I övriga fall är det tillåtet med surrogatdelgivning. Det innebär att om adressaten inte anträffas på delgivningsadressen kan delgivningen överlämnas till i princip alla vuxna personer som bor på samma adress eller som är adressatens anställde eller arbetsgivare och som är villig att ta emot handlingen (§ 16.2 i delgivningslagen). Lagen talar här om en ”surrogatmottagare”.

Det är endast tillåtet med surrogatdelgivning om posttjänstemannen har skäl att anta att adressaten regelbundet befinner sig på delgivningsadressen.

Enligt § 103 i civilprocesslagen kan en person som är motpart i adressatens rättstvist inte vara ”surrogatmottagare”.

Enligt § 16.5 i delgivningslagen anses surrogatdelgivning dock inte ha genomförts om adressaten på grund av frånvaro från delgivningsadressen (till exempel på grund av resa, sjukhusvistelse eller fängelsevistelse) inte fått kännedom om delgivningen. Adressaten anses dock vara delgiven dagen efter att denne återvänt till delgivningsadressen.

Deponering:

Om handlingen inte kan delges på delgivningsadressen (eftersom varken mottagaren eller någon annan lämplig person påträffas där) och om posttjänstemannen har anledning att tro att mottagaren regelbundet befinner sig på delgivningsadressen, ska handlingen deponeras på det aktuella postkontoret, och i alla övriga fall på behörigt kommunalkontor eller hos behörig myndighet, om den är belägen i samma kommun (§ 17 i delgivningslagen).

7.2 Om andra metoder används, när anses delgivning ha skett?

Se ovan under punkterna 7.1 och 7.3.

7.3 Om man som alternativt delgivningssätt kan låta deponera handlingen på en viss plats (t.ex. ett postkontor), hur informeras adressaten om deponeringen?

Adressaten måste informeras om att en handling har deponerats genom ett deponeringsmeddelande (med ett meddelande i brevlådan eller ett meddelande som fästs på ytterdörren). Meddelandet måste innehålla upplysningar om var handlingen finns deponerad och under vilken tidsperiod den kan hämtas samt om deponeringens innebörd (§ 17.2 i delgivningslagen). Hämtningsfristen inleds enligt § 17.3 i delgivningslagen den dag då handlingen kan hämtas och varar i minst två veckor. Den deponerade skriftliga handlingen anses vara delgiven på tidsfristens första dag (fiktiv deponering). Det gäller dock inte om adressaten inte hade möjlighet att få kännedom om delgivningen i rätt tid på grund av frånvaro från delgivningsadressen. Enligt § 17.3 sista meningen anses delgivningen dock vara genomförd även i detta fall dagen efter den dag då personen återvänder till delgivningsadressen, om det sker inom den tidsfrist då den deponerade handlingen kan hämtas. Om den deponerade skriftliga handlingen inte hämtas (detta förändrar inte att delgivningen träder i kraft), skickas handlingen tillbaka till den avsändande domstolen efter att hämtningsfristen löpt ut.

7.4 Vilka blir följderna om adressaten vägrar att motta handlingarna? Anses delgivning ändå ha skett om adressaten saknade grund för sin vägran?

Om adressaten, eller någon ”surrogatmottagare” i samma hushåll, utan laglig grund vägrar att ta emot handlingen, ska den lämnas kvar på delgivningsadressen eller, om det är omöjligt, deponeras utan skriftlig underrättelse. Kvarlämnande eller deponering har samma rättsliga verkan som delgivning (§ 20 i delgivningslagen).

8 Delgivning per post från utlandet (artikel 18 i förordningen om delgivning av handlingar)

8.1 Om posten ska befordra en handling som skickats från utlandet till en adressat i medlemsstaten, och det rör sig om en situation där det krävs mottagningsbevis (artikel 18 i förordningen om delgivning av handlingar), överlämnar posttjänstemannen i så fall handlingen enbart till adressaten själv eller kan den, i enlighet med nationella bestämmelser om postutdelning, även överlämna handlingen till en annan person på samma adress?

Delgivning per post sker enligt världspostkonventionen med ett internationellt mottagningsbevis. Den skriftliga handlingen ska delges adressaten eller, om det inte är möjligt att delge denne, en annan person, som enligt lagarna i mottagningslandet har rätt att ta emot den (till exempel person med fullmakt att ta emot delgivningen eller ”surrogatmottagare”). I Österrike tillämpas bestämmelserna i § 16 i delgivningslagen om ”surrogatmottagare” (läs mer i punkt 7.1 ovan).

8.2 Hur kan delgivning av handlingar från utlandet i enlighet med artikel 18 i förordningen om delgivning av handlingar äga rum om varken adressaten eller någon annan person med rätt att ta emot handlingarna (under förutsättning att det finns en sådan möjlighet enligt de nationella bestämmelserna om postutdelning – jfr ovan) har kunnat anträffas på delgivningsadressen?

Frågan om och på vilka villkor handlingen får deponeras beror på den nationella lagstiftningen i mottagningslandet. Enligt Österrikes tillämpliga lagar kan handlingen deponeras om de obligatoriska kriterierna för detta är uppfyllda (läs mer ovan under punkt 7).

8.3 Medger posten en viss tid för avhämtning av handlingarna innan dessa returneras till avsändaren? Om ja, hur underrättas adressaten om att han eller hon har post för avhämtning på postkontoret?

Se ovan punkt 7.3.

9 Finns det något skriftligt bevis som styrker att handlingen har delgetts?

Ja. Posttjänstemannen ska styrka delgivningen på delgivningsbeviset (delgivningsintyg, mottagningsbevis). Den som tar emot dokumentet ska styrka mottagandet genom att datera och underteckna delgivningsbeviset och, om personen inte är densamme som adressaten, uppge vilken relation personen har till adressaten. Om personen vägrar att styrka mottagandet, ska posttjänstemannen göra en notering på mottagningsbeviset om detta med datum och vilken relation mottagaren har till adressaten. Mottagningsbeviset ska snarast skickas till avsändaren.

I stället för att sända delgivningsbeviset går det att elektroniskt överföra en kopia av delgivningsbeviset eller av uppgifterna i det, såvida inte myndigheten på delgivningsbeviset angett att detta förfaringssätt inte godtas. Delgivningsbevisets original ska bevaras i minst fem år efter överlämnandet och på begäran omedelbart sändas till myndigheterna.

10 Vad händer om den som ska delges inte får dokumentet eller om delgivningen sker i strid med lagen (t.ex. om handlingen delges med en tredje part)? Anses delgivningen giltig ändå eller måste den göras om?

Om delgivningen inte sker enligt gällande regler är den ogiltig, men kan korrigeras. En bristfällig delgivning anses enligt grundregeln i § 7 i delgivningslagen vara fullgjord när adressaten faktiskt har tagit emot handlingen. Har en person med fullmakt att ta emot delgivningen utsetts anses den personen vara adressat, och delgivningen anses vara fullgjord först när denna befullmäktigade person har tagit emot handlingen. Särskilda korrigeringsregler finns dessutom i delgivningslagen (§ 16.5 och § 17.3) om surrogatdelgivning eller deponering inte har fungerat eftersom adressaten p.g.a. frånvaro från utdelningsadressen inte i rätt tid har fått kännedom om delgivningen. Det misslyckade överlämnandet korrigeras dagen efter att adressaten återvänt till delgivningsadressen, liksom om handlingen har deponerats och adressaten återvänder inom hämtningsfristen och den deponerade handlingen hade kunnat hämtas på den dagen. Det finns ingen tidsbegränsning för att korrigera en surrogatdelgivning som inte kunnat genomföras, men vid en ogiltig deponering går det inte att korrigera delgivningen om adressaten återvänder först efter att hämtningsfristen har löpt ut. Om adressaten återvänder i rätt tid, så att denne kan hämta handlingen på hämtningsfristens första dag, anses delgivningen vara genomförd på den dagen, även om den övriga hämtningsfristen återstår. Om adressaten återvänder senare anses delgivningen genom deponering vara genomförd först dagen efter att adressaten återvänt, eftersom adressaten måste kunna utnyttja hela den tidsfrist som börja löpa i och med delgivningen, särskilt vad gäller överklagande.

11 Om adressaten vägrar att ta emot en handling på grund av språket den är skriven på (artikel 12 i förordningen om delgivning av handlingar) och den domstol eller myndighet som handlägger det rättsliga förfarandet vid en kontroll kommer fram till att vägran inte var motiverad, finns det något särskilt rättsmedel för att överklaga detta beslut?

Rätten att överklaga motsvarande domstolsbeslut.

12 Kostar det något att få en skriftlig handling delgiven? I så fall hur mycket? Finns det någon skillnad mellan fall då handlingen ska delges enligt nationell rätt och fall då begäran om delgivning har sitt ursprung i en annan medlemsstat? Se även anmälan enligt artikel 15 i förordningen om delgivning av handlingar rörande delgivning av handlingar från en annan medlemsstat

Inga avgifter tas ut.

1 Vad innebär det juridiska begreppet ”delgivning av handlingar” i praktiken? Varför finns det särskilda regler för delgivning av skriftliga handlingar?

Delgivning innebär enligt civilprocesslagen att se till att en viss person får tillgång till handlingar som är avsedda för honom eller henne.

Utövandet av parternas processuella rättigheter (rätten till en offentlig rättegång, rätten till försvar, rätten att lägga fram bevis till stöd för inlagor samt rätten till information), giltigheten av förfaranden i andra avseenden, korrekt beräkning av tidsfrister och följaktligen giltigheten hos domen som meddelats är alla beroende av att handlingar delges i enlighet med lagstiftningen.

Delgivning av handlingar regleras i första hand av kapitel 2 (artiklarna 131–147) i civilprocesslagen av den 17 november 1964 samt av genomförandeakter:

• Justitieministerns förordning av den 18 juni 2019 – rättegångsregler för allmänna domstolar (rättegångsreglerna).
• Justitieministerns förordning av den 6 maj 2020 om specifika förfaranden och metoder för delgivning av rättegångshandlingar i civilrättsliga förfaranden (förordningen).

Delgivning med vanlig post (punkt 8 nedan) regleras även av postlagen av den 23 november 2012 samt av bestämmelser om tillhandahållande av posttjänster som utfärdats av enskilda postleverantörer. Den angivna leverantören, för närvarande Poczta Polska S.A., är den postleverantör som har skyldighet att tillhandahålla samhällsomfattande posttjänster (och kan inte motsätta sig att ingå ett avtal om utdelning av rekommenderade brev).

2 Vilka handlingar måste, enligt lag, delges?

Alla rättegångshandlingar och inlagor vars delgivning har rättslig verkan ska delges formellt.

Rättegångshandlingar (handlingar som domstolen sänder till parterna eller andra som deltar i ett domstolsförfarande) omfattar underrättelser, kallelser, meddelanden om rättigheter och skyldigheter, domstolsavgöranden (domar, beslut, betalningsförelägganden) eller beslut, kopior på domar med domskälen.

Inlagor omfattar handlingar som inleder ett förfarande (ansökningar) samt handlingar som inges under rättegången av parterna och andra som har rätt att delta i ett civilrättsligt förfarande (t.ex. åklagare, ombudsman för medborgerliga rättigheter eller ombudsman för barns rättigheter), och som anger deras ansökningar eller yttranden.

3 Vem har ansvaret för att en handling blir delgiven?

I Polen delges handlingar formellt, vilket innebär att nästan alla handlingar i ett rättsligt förfarande delges automatiskt av domstolen. När parten inger en inlaga är denne därför skyldig att inge den till domstolen tillsammans med lämpligt antal kopior för delgivning till personer som berörs av målet (artikel 128.1 i civilprocesslagen). Undantagen omfattar främst delgivning av den första handlingen i målet om svaranden och utbyte av handlingar mellan yrkesmässiga företrädare (se nedan).

Om en svarande, trots att han eller hon har mottagit två meddelanden om delgivningsförsök, underlåter att avhämta en ansökning eller annan inlaga som innebär att svaranden måste försvara sina rättigheter, om inga särskilda bestämmelser om fullgjord delgivning gäller och om ingen handling i målet tidigare har delgetts svaranden, kommer domstolen att skicka en kopia av handlingen till käranden som ålägger denne att anlita ett exekutionsbiträde som delger svaranden handlingen. På kärandens begäran delger exekutionsbiträdet handlingen personligen med mottagningsbevis samt med uppgift om datum eller drar slutsatsen att adressaten inte är bosatt på den angivna adressen. Mot en tilläggsavgift (40 zloty) kommer exekutionsbiträdet även att fastställa svarandens adress. Om käranden inom två månader underlåter att förse domstolen med bevis på delgivning av en handling som ett exekutionsbiträde har delgett svaranden eller underlåter att ange svarandens nuvarande adress eller styrka att svaranden är bosatt på den adress som anges i ansökningen, kan domstolen tillfälligt upphäva förfarandet och avbryta det efter tre månader från upphävandet (artikel 139[1] i civilprocesslagen, artikel 177.1 sjätte stycket i civilprocesslagen, artikel 182.1 första stycket i civilprocesslagen, samt artiklarna 3a–3b i lagen om exekutionstjänstemän av den 22 mars 2018).

Medan målet är anhängigt är advokater, patentombud och Polens riksåklagarämbete skyldiga att delge varandra kopior av inlagor, inklusive bilagor. Ovanstående gäller inte inlämning av genkäromål, överklaganden, kassationsbesvär, klagomål, ansökningar om återvinning av tredskodom, invändningar mot ett betalningsföreläggande, klagomål mot ett betalningsföreläggande, yrkanden om att säkra fordringar, ansökningar om omprövning av en dom, överklaganden om att en slutlig dom ska förklaras olaglig samt klagomål mot beslut från domstolstjänstemän, som ska inges till domstolen med kopior till motparten. Ovanstående gäller inte heller handlingar som inges genom ett IKT-system (artikel 132.1–1[2] i civilprocesslagen).

Under vissa förhållanden är elektronisk delgivning godtagbar enligt beskrivningen i punkt 6 nedan.

4 Adressförfrågningar

4.1 Försöker den tillfrågade myndigheten i medlemsstaten på eget initiativ ta reda på var den person som ska delges handlingarna befinner sig om den adress som anges inte stämmer? Se även anmälan enligt artikel 7.2 c i förordningen om delgivning av handlingar

När domstolen godtar en begäran om verkställighet drar den inte sina egna slutsatser om adressatens bosättningsort eller huvudkontor, med undantag för att rätta till uppenbara fel i adressen. Om sökanden har begärt delgivning i enlighet med det anmodade medlemslandets lagstiftning och polsk lagstiftning tillåter att delgivning anses ha skett till en adress som anges i särskilda register (se punkt 5 nedan), kan domstolen dock förväntas kontrollera uppgifterna mot sådana register. Om domstolen, såsom beskrivs ovan, fastställer en annan adress än den som meddelats av sökanden, bör den göra ett nytt försök till delgivning. Domstolen kan också på eget initiativ kontrollera om den känner till adressen (t.ex. i samband med ett annat mål som är anhängigt vid domstolen) och försöka delge handlingen till en sådan adress.

4.2 Har utländska rättsliga myndigheter och/eller parter tillgång till register eller tjänster i medlemsstaten som gör det möjligt att fastställa den berörda personens aktuella adress? Vilka register eller tjänster är det i så fall fråga om, och vilket förfarande måste följas? Uttas någon avgift?

Det polska elektroniska folkbokföringsregistret (Pesel) innehåller bland annat information om registrerade adresser till fysiska personer. Utländska rättsliga myndigheter har inte direktåtkomst till registret. En utländsk domstol kan begära att den polska domstolen tar upp bevis för att fastställa en fysisk persons adress enligt ett bilateralt avtal eller konventionen om bevisupptagning i utlandet på privaträttens område, undertecknad i Haag den 18 mars 1970. Den polska domstolen kommer sedan att begära information från Pesel-registret eller befolkningsregistret i den berörda kommunen, eller eventuellt att vidta andra nödvändiga åtgärder.

En part i ett domstolsförfarande utomlands kan lämna in en begäran om åtkomst till uppgifter i Pesel-registret eller ett befolkningsregister till alla kommunala förvaltningar i Polen. En sådan begäran ska göras skriftligen på ett formulär (som finns tillgängligt på kommunalförvaltningarnas webbplatser). En part måste visa att det föreligger ett rättsligt intresse och presentera bevis för att rätten till åtkomst gäller en specifik person. En avgift på 31 zloty betalas in till bankkontot i den kommun som ansökan gäller. Det måste dock noteras att det i polsk lagstiftning inte förutsätts att adressen till en fysisk person som anges i Pesel-registret eller ett befolkningsregister är personens faktiska bosättningsadress.

Företagsadresserna till fysiska personer som driver företag lagras i det centrala företagsregistret (Ceidg) och kan hämtas kostnadsfritt online. Sökmotorn på polska och engelska finns på: https://aplikacja.ceidg.gov.pl/ceidg/ceidg.public.ui/search.aspx

Adresser till andra företagare (affärsdrivande företag, kooperativ, statsägda företag, forsknings- och utvecklingsorgan, utländska företag och deras filialer samt ömsesidiga företag) och föreningar, andra sociala organisationer och yrkesorganisationer, stiftelser, hälso- och sjukvårdsinstitutioner finns tillgängliga i det nationella domstolsregistret och är kostnadsfria online. Sökmotorn på polska finns på: https://ekrs.ms.gov.pl/web/wyszukiwarka-krs/strona-glowna/

4.3 Vilken typ av hjälp med adressförfrågningar från andra medlemsstater tillhandahåller medlemsstatens myndigheter enligt artikel 7.1 i förordningen om delgivning av handlingar? Se även anmälan enligt artikel 7.1 i förordningen om delgivning av handlingar

Enligt artikel 7.1 c i förordningen om delgivning av handlingar ska Polen via den europeiska e-juridikportalen tillhandahålla detaljerad information om hur man hittar adresserna till de personer till vilka en handling ska delges.

5 Vilket är det gängse sättet för delgivning? Finns det alternativa delgivningssätt (utöver sådan indirekt delgivning som avses i punkt 7)?

Domstolen delger handlingar genom postleverantören, anställda vid domstolarna eller domstolstjänsten för delgivning. Domstolen får också delge handlingar genom ett exekutionsbiträde enligt lagen om exekutionstjänstemän av den 22 mars 2018 (artikel 131 i civilprocesslagen, § 96 i rättegångsreglerna). I sådana fall delger exekutionsbiträdet handlingen till adressaten personligen med mottagningsbevis samt uppgift om datum eller drar slutsatsen att adressaten inte är bosatt på den angivna adressen. I praktiken utförs tjänsten vanligtvis av postleverantören (Poczta Polska S.A.) genom rekommenderat brev med mottagningsbevis.

Om korrespondens riktas till fysiska personer delges handlingarna personligen, dvs. överlämnas till dem eller, om de saknar rättsförmåga, till deras juridiska ombud (artikel 133.1 i civilprocesslagen).

Domstolarna delger handlingar om soldater genom militärpolisen, om polistjänstemän och kriminalvårdstjänstemän genom deras omedelbara tillsynsmyndigheter, och om personer i förvar genom inrättningens styrelse (artikel 137 i civilprocesslagen).

Handlingar som är avsedda för juridiska personer och organisationer som inte är juridiska personer, delges den person som befullmäktigats att företräda dem inför domstol eller en anställd som befullmäktigats att ta emot handlingar. Om ett juridiskt ombud för tvistemål eller en person som är behörig att ta emot rättegångshandlingar har utsetts, delges dessa personer handlingarna (artikel 133.2 i civilprocesslagen).

Inlagor eller avgöranden för företagare som är inskrivna i det centrala företagsregistret (Ceidg) delges den delgivningsadress som anges i registret, såvida inte företagaren har angett en annan delgivningsadress (artikel 133.2[1] i civilprocesslagen).

Inlagor eller avgöranden för företagare som är inskrivna i ett domstolsregister delges till den adress som anges i registret, såvida inte företagaren har angett en annan delgivningsadress. Om den senaste offentliggjorda adressen har raderats på grund av att den inte överensstämmer med den faktiska situationen och ingen begäran om att ange en ny upplysningsbar adress har gjorts, anses den raderade adressen vara en adress som gjorts tillgänglig i registret (artikel 133.2[2] i civilprocesslagen).

Inlagor eller avgöranden för personer som företräder en enhet som är inskriven i det nationella domstolsregistret, likvidatorer, fullmaktshavare, medlemmar av organ eller personer som har behörighet att utse styrelsen delges till den delgivningsadress som anges i det nationella domstolsregistret (artikel 133.2[3] i civilprocesslagen).

Om ett juridiskt ombud för tvistemål eller en person som är behörig att ta emot rättegångshandlingar har utsetts, delges dessa personer handlingarna. Handlingar som kallar en part att inställa sig personligen delges dock endast den parten direkt, med undantag för parter som inte har sin bosättningsort eller sin stadigvarande bostad eller sitt säte i Polen eller ett annat EU-land (artikel 133.3 i civilprocesslagen, artikel 1135[5].1 i civilprocesslagen).

Delgivning sker på bosättningsorten, arbetsplatsen eller den ort där adressaten finns.

På begäran av en part får handlingar delges till en postboxadress som uppgetts av den parten. I sådana fall ska handlingar som skickas via postleverantören deponeras på leverantörens postkontor tillsammans med ett meddelande om detta som lämnas i adressatens brevlåda (artikel 135 i civilprocesslagen).

En domstolsregistrator får lämna en handling direkt till adressaten på domstolskansliet om adressaten är närvarande vid domstolen och styrker sin identitet (artikel 132.2 i civilprocesslagen). Om en handling som ska delges dessutom har lämnats in till domstolen vid en tidpunkt som gör det omöjligt att delge den före dagen då ett sammanträde eller en förhandling ska ske, delger domstolen adressaten handlingen vid sammanträdet eller förhandlingen (§ 99 i rättegångsreglerna).

Skrivelser får endast delges elektroniskt i de fall och på det sätt som anges i punkt 6.1 nedan.

Domstolen får i undantagsfall och endast vid kallelser till förhandling, delge parterna, vittnena, expertvittnen eller andra personer dessa på annat sätt i stället för att delge dem skriftligen på det sätt domstolen anser vara lämpligast och om domstolen anser att detta är nödvändigt för att skynda på handläggningen av målet. Sådana kallelser (t.ex. per e-post eller telefon) får rättslig verkan om det inte råder något tvivel om att de har nått mottagarna minst en vecka och i brådskande fall tre dagar före sammanträdet (artikel 149[1] i civilprocesslagen och artikel 149.2 i civilprocesslagen).

6 Är elektronisk delgivning (delgivning av rättsliga eller andra handlingar med hjälp av elektroniska kommunikationsmedel såsom e-post, internetbaserade säkra applikationer, fax, sms etc.) tillåten i civilrättsliga förfaranden? Vilka typer av förfaranden rör det sig om? Finns det begränsningar i användningen av detta delgivningssätt beroende på vem adressaten är (rättstillämpare, juridisk person, företag eller annan ekonomisk aktör etc.)?

6.1 Vilken typ av elektronisk delgivning i den mening som avses i artikel 19.1 i förordningen om delgivning av handlingar finns tillgänglig i medlemsstaten när delgivning ska ske direkt med en person som har en känd delgivningsadress i en annan medlemsstat?

Domstolen delger endast handlingar elektroniskt, dvs. genom ett IKT-system, om adressaten har lämnat in en handling genom systemet eller valt att lämna in den på detta sätt (adressaten kan återkalla det valet). Denna form av delgivning kan även väljas av en adressat som är bosatt i ett annat medlemsland. Om en handling delges elektroniskt anses den vara delgiven vid den tidpunkt som anges i det elektroniska mottagningsbeviset. I avsaknad av ett sådant mottagningsbevis anses delgivningen ha verkan 14 dagar efter det att handlingen laddades upp till IKT-systemet. Handlingar som ska delges skickas inte till en e-postadress, utan adressaten får i stället ett meddelande om att handlingen har laddats upp till IKT-systemet till sitt e-postkonto (artikel 131[1] i civilprocesslagen).

Särskilda regler gäller för delgivning av rättegångshandlingar till advokater, patentombud eller Polens riksåklagarämbete under den epidemikris eller den epidemisituation som tillkännagavs på grund av covid-19 och inom ett år från det att den sista av dessa upphävdes. Om det IKT-system som stöder domstolsförfaranden inte är tillgängligt under en sådan period delger domstolen sådana parter rättegångshandlingar genom att ladda upp innehållet i dem till det IKT-system som används för att göra sådana handlingar tillgängliga (informationsportalen). Detta gäller inte handlingar som ska delges tillsammans med kopior av parternas inlagor eller andra handlingar som inte härrör från domstolen. Delgivningsdatumet är det datum då adressaten har fått kännedom om den handling som har laddats upp till informationsportalen. Om adressaten inte får kännedom om detta anses handlingen ha delgivits vid utgången av 14 dagar från dagen för uppladdningen. Delgivningen av en handling via informationsportalen ger upphov till den rättsliga verkan som fastställs i civilprocesslagen avseende delgivning av rättegångshandlingar. Domstolen kan välja att inte delge en handling via informationsportalen om detta är omöjligt på grund av handlingens art (artikel 15zzs[9] i lagen om särskilda åtgärder för att förebygga och bekämpa covid-19, andra smittsamma sjukdomar och därmed sammanhängande krissituationer av den 2 mars 2020). Ett undantagstillstånd för epidemier kommer att gälla i Polen till och med den 30 juni 2023.

Advokater, patentombud och Republiken Polens riksåklagarämbete delger varandra direkt (se punkt 3 ovan) och endast på elektronisk väg om de inger enhälliga förklaringar om detta till domstolen och underrättar domstolen om de kontaktuppgifter som ska användas för detta specifika ändamål, i synnerhet en e-postadress eller ett faxnummer. Sådana uttalanden är oåterkalleliga och alla bestämmelser om villkor eller tidsfrister anses obefintliga. På enhällig begäran av parterna, eller när det annars är motiverat, kommer domstolen att besluta att sådana delgivningssätt inte ska användas. Kravet på ömsesidig elektronisk delgivning gäller inte handlingar som ska inges till domstolen med kopior till motparten, såsom anges i punkt 3 ovan.

6.2 Har medlemsstaten i enlighet med artikel 19.2 i förordningen om delgivning av handlingar angett ytterligare villkor som krävs för att den ska godta elektronisk delgivning per e-post enligt artikel 19.1 b i samma förordning? Se även anmälan enligt artikel 19.2 i förordningen om delgivning av handlingar

Inga ytterligare villkor gäller.

7 Indirekt delgivning

7.1 Medger lagen andra delgivningssätt i sådana fall där delgivning inte varit möjlig (t.ex. delgivning på hemadressen, på delgivningsmannens kontor, per post eller genom anslag)?

Om adressaten inte är hemma får delgivningsmannen överlämna rättegångshandlingen till en vuxen medlem av hushållet, eller, om någon sådan inte påträffas, till fastighetsförvaltaren, vårdnadshavaren eller kommunförvaltningen om dessa personer inte är motparten i ärendet och har ålagt sig att överlämna handlingen till adressaten. Domstolen kan dock förhindra eller begränsa möjligheten att handlingar delges andra personer. En anmärkning om detta görs på postförsändelsen. Om en adressat som har meddelat sin arbetsplats som delgivningsadress inte hittas av delgivningsmannen på arbetsplatsen får handlingen delges en person som är behörig att ta emot handlingar (artikel 138 i civilprocesslagen, § 3 i förordningen).

Om den inte kan delges kommer en handling som sänds via en postleverantör att deponeras på leverantörens postkontor och, om den delges på annat sätt, på den berörda kommunförvaltningen, med ett meddelande om detta som lämnas på adressatens dörr eller i brevlådan där det anges var och när handlingen lämnades och att den bör avhämtas inom sju dagar från dagen för underrättelsen. Om tidsfristen löper ut utan resultat kommer underrättelseförfarandet att upprepas (artikel 139.1 i civilprocesslagen). När det gäller fysiska personer kan en handling som deponeras på ett postkontor avhämtas av adressaten personligen, av hans eller hennes juridiska ombud eller av ett postombud. När det gäller andra enheter kan även en person som har rätt att företräda enheten eller en behörig anställd avhämta handlingen (§ 8 i förordningen). Handlingen anses delgiven när tidsfristen för att avhämta den har löpt ut.

Delgivningen kan också anses genomförd om den har varit omöjligt på grund av partens underlåtenhet att fullgöra sina skyldigheter:

• Om en handling inte kan delges en part som är föremål för registrering i ett domstolsregister på grund av att en parts adressändring inte har angetts i registret, bifogas akten i målet och anses vara delgiven, såvida inte domstolen känner till den nya adressen (artikel 139.3 i civilprocesslagen).
• Handlingar för personer som företräder en enhet som är inskriven i det nationella domstolsregistret, förvaltare, fullmaktshavare, medlemmar av organ eller personer som behörighet att utse styrelsen kommer att bifogas akten i målet och anses vara delgivna, om de inte kan överlämnas på vanligt sätt på grund av underlåtenhet att meddela en ändring av delgivningsadressen, såvida inte domstolen känner till en annan delgivningsadress eller bosättningsort och adress (artikel 139.3[1] i civilprocesslagen.
• Om adressaten (antingen en part eller partens ombud) har flyttat från den aktuella adressen och inte har meddelat domstolen på den nya bosättningsorten om detta (trots att domstolen har informerat om skyldigheten att göra detta), kommer rättegångshandlingen att bifogas akten i målet och anses vara delgiven, utom när domstolen känner till den nya adressen (artikel 136 i civilprocesslagen).

I andra fall där partens vistelseort är okänd:

• Om den handling som ska delges innebär att en part måste försvara sina rättigheter får, delgivningen, till dess att parten, dess ombud eller befullmäktigade ombud ger sig till känna, endast göras till den ställföreträdare som domstolen utsett på begäran av den berörda personen (t.ex. käranden) som har lagt fram prima facie-bevisning på att adressatens vistelseort inte är känd. Utnämningen av en ställföreträdare tillkännages offentligt i domstolsbyggnaden och i den kommunala förvaltningens lokaler, och, i fall av större betydelse och om det är nödvändigt, även i pressen. Delgivningen anses ha skett när handlingen har överlämnats till ställföreträdaren, förutom att domstolen kan göra delgivningen beroende av att en viss period löper ut från och med den tidpunkt då meddelandet anslås i domstolsbyggnaden (artikel 143 i civilprocesslagen).
• Om den handling som ska delges inte innebär att en part behöver försvara sina rättigheter, delges parten genom att handlingen anslås i domstolsbyggnaden (artikel 145 i civilprocesslagen).

7.2 Om andra metoder används, när anses delgivning ha skett?

Vid delgivning till en vuxen medlem av hushållet, fastighetsförvaltaren, vårdnadshavaren eller kommunförvaltningen eller en person på arbetsplatsen, anses handlingen delgiven när den överlämnas till en sådan person.

Om handlingen deponeras på ett postkontor och inte avhämtas av en behörig person anses den ha delgivits när tidsfristen för avhämtning har löpt ut (dvs. en vecka efter att det andra meddelandet om delgivningsförsök har lämnats), såvida inte handlingen är adresserad till en svarande som inte tidigare har delgivits någon annan handling i ärendet, såsom nämns i punkt 3 ovan.

Om delgivning sker till den gode man som utsetts för en part vars vistelseort är okänd, anses handlingen delgiven när den överlämnas till den gode mannen eller när den tidsfrist som fastställs av domstolen löper ut, beroende på vilket som inträffar senare.

Om delgivning sker genom att ett meddelande anslås i domstolsbyggnaden anses handlingen delgiven en månad efter datumet för anslaget.

7.3 Om man som alternativt delgivningssätt kan låta deponera handlingen på en viss plats (t.ex. ett postkontor), hur informeras adressaten om deponeringen?

Detta görs genom att ett meddelande lämnas på adressatens dörr eller i brevlådan. I meddelandet anges bland annat att om postförsändelsen inte avhämtas trots två meddelanden kommer den att återsändas till den avsändande domstolen och postförsändelsen kommer att anses ha delgivits den sista dagen då den kan avhämtas, och att delgivningen kan leda till att tidsfristerna för förfarandet inleds (§ 6 i förordningen).

7.4 Vilka blir följderna om adressaten vägrar att motta handlingarna? Anses delgivning ändå ha skett om adressaten saknade grund för sin vägran?

Om adressaten vägrar att ta emot delgivningen av en handling anses handlingen delges vid en sådan vägran (artikel 139.2 i civilprocesslagen).

Ett undantag är när en domstol eller annan myndighet i en främmande stat begär att domstolen ska delge en rättegångshandling till en person som är bosatt i Polen utan att bifoga en polsk översättning av handlingen. En sådan handling delges adressaten om han eller hon väljer att ta emot den. En adressat som vägrar att ta emot en handling varnas för de eventuella negativa rättsliga följderna detta kan få utomlands (artikel 1135[1].2 i civilprocesslagen).

8 Delgivning per post från utlandet (artikel 18 i förordningen om delgivning av handlingar)

8.1 Om posten ska befordra en handling som skickats från utlandet till en adressat i medlemsstaten, och det rör sig om en situation där det krävs mottagningsbevis (artikel 18 i förordningen om delgivning av handlingar), överlämnar posttjänstemannen i så fall handlingen enbart till adressaten själv eller kan den, i enlighet med nationella bestämmelser om postutdelning, även överlämna handlingen till en annan person på samma adress?

Handlingar som delges på det sättet av postleverantören delges som vanliga brev och inte som rättslig korrespondens (se sista stycket i punkt 1 ovan). Förutom till adressaten kan ett sådant brev också delges

• adressatens lagstadgade företrädare eller befullmäktigade ombud med tillstånd enligt en fullmakt som beviljats enligt allmänna bestämmelser eller genom posttillstånd,
• en vuxen som är bosatt tillsammans med adressaten, förutsatt att adressaten inte har gett postkontoret instruktioner om motsatsen,
• en person som är befullmäktigad att ta emot postförsändelser på en offentlig myndighet om postförsändelsen är adresserad till den aktuella myndigheten,
• en person som är befullmäktigad att ta emot postförsändelser på enheter som är juridiska personer eller organisationsenheter som inte är juridiska personer om postförsändelsen är adresserad till

a) den berörda juridiska personen eller organisationsenheten som inte är en juridisk person,

b) en fysisk person som inte är medlem i styrelsen eller anställd hos den berörda juridiska personen eller organisationsenheten som inte utgör en juridisk person som är närvarande där,

• chefen för en organisationsenhet eller en fysisk person som är befullmäktigad av denna chef om postförsändelsen är adresserad till en fysisk person som påträffas på en enhet där det är mycket svårt eller omöjligt att överlämna en postförsändelse till adressaten på grund av enhetens karaktär eller allmänt vedertagna sedvänjor (artikel 37 i postlagen).

8.2 Hur kan delgivning av handlingar från utlandet i enlighet med artikel 18 i förordningen om delgivning av handlingar äga rum om varken adressaten eller någon annan person med rätt att ta emot handlingarna (under förutsättning att det finns en sådan möjlighet enligt de nationella bestämmelserna om postutdelning – jfr ovan) har kunnat anträffas på delgivningsadressen?

När det gäller samhällsomfattande posttjänster ska postleverantören

• lämna ett meddelande om delgivningsförsök på relevant formulär i adressatens brevlåda (eller, om detta inte är möjligt, på annat lagligt sätt) tillsammans med information om tidsfristen för avhämtning och adressen till det postkontor där postförsändelsen deponeras,
• informera adressaten på elektronisk väg (sms eller e-post) om möjligheten att avhämta den tillsammans med postförsändelsens nummer, tidsfristen för avhämtning samt adressen till det postkontor där den deponeras, om adressaten har begärt att postkontoret ska underrätta honom eller henne på elektronisk väg.

Postförsändelsen kan hämtas på postkontoret av adressaten eller annan behörig person enligt punkt 8.1 ovan (inklusive en vuxen som bor tillsammans med adressaten om han eller hon har lämnat in en försäkran om samboförhållande till postkontoret). Om postförsändelsen inte avhämtas inom sju dagar upprepas underrättelseförfarandet. Om adressaten eller någon annan behörig person inte avhämtar postförsändelsen inom 14 dagar från dagen efter det att den första underrättelsen lämnades, återsänds postförsändelsen till avsändaren (artikel 37 i postlagen, §§ 24 och 26 i bestämmelserna om tillhandahållande av samhällsomfattande tjänster, som bifogats resolution nr 227/2022 från styrelsen för Poczta Polska S.A.).

8.3 Medger posten en viss tid för avhämtning av handlingarna innan dessa returneras till avsändaren? Om ja, hur underrättas adressaten om att han eller hon har post för avhämtning på postkontoret?

Se punkt 8.2 ovan.

9 Finns det något skriftligt bevis som styrker att handlingen har delgetts?

Delgivningen av en handling bekräftas skriftligen av mottagaren eller i postleverantörens IKT-system eller genom en handling som hämtats från IKT-systemet. Mottagaren av en handling bekräftar mottagandet och datumet för detta med sin underskrift. Om mottagaren inte kan eller inte kommer att göra detta, ska delgivningsmannen själv anteckna datum för delgivningen och anledningen till att mottagarens namnteckning. Delgivningsmannen anger hur handlingen har delgivits på mottagningsbeviset samt anteckna datumet för delgivningen på handlingen och undertecknar den (artikel 142 i civilprocesslagen).

10 Vad händer om den som ska delges inte får dokumentet eller om delgivningen sker i strid med lagen (t.ex. om handlingen delges med en tredje part)? Anses delgivningen giltig ändå eller måste den göras om?

Underlåtenhet att iaktta bestämmelserna om delgivning medför att delgivningen blir verkningslös och måste upprepas. Felaktig delgivning anses dock ha verkan när adressaten faktiskt tar emot postförsändelsen.

Om felaktig delgivning har hindrat en part från att försvara sina rättigheter får parten begära att avgörandet upphävs i ett överklagandeförfarande, och parten kan då åberopa ogiltighet av förfarandet (artikel 379.5 i civilprocesslagen).

Om en part har hindrats från att vidta åtgärder på grund av felaktig delgivning kan parten, trots att förfarandet har avslutats, inom tre månader från delgivningen av det slutliga avgörandet lämna in en ansökan om ändring av domen (artiklarna 401 och 407 i civilprocesslagen).

11 Om adressaten vägrar att ta emot en handling på grund av språket den är skriven på (artikel 12 i förordningen om delgivning av handlingar) och den domstol eller myndighet som handlägger det rättsliga förfarandet vid en kontroll kommer fram till att vägran inte var motiverad, finns det något särskilt rättsmedel för att överklaga detta beslut?

Ett sådant beslut kan inte bestridas separat. Det får endast överklagas tillsammans med det avgörande genom vilket förfarandet avslutas.

12 Kostar det något att få en skriftlig handling delgiven? I så fall hur mycket? Finns det någon skillnad mellan fall då handlingen ska delges enligt nationell rätt och fall då begäran om delgivning har sitt ursprung i en annan medlemsstat? Se även anmälan enligt artikel 15 i förordningen om delgivning av handlingar rörande delgivning av handlingar från en annan medlemsstat

I förfaranden vid en polsk domstol är det kostnadsfritt att låta domstolen delge en handling utan att anlita ett exekutionsbiträde. Avgiften för delgivning av en handling genom ett exekutionsbiträde är 60 zloty per leveransadress, oavsett antalet adressater som bor där och antalet delgivningsförsök.

Om en handling från ett annat medlemsland delges i Polen enligt förordningen om delgivning av handlingar bär sökanden inga kostnader, inklusive delgivningskostnader för ett exekutionsbiträde, om den domstol som är det mottagande organet väljer att delge handlingen på detta sätt (se punkt 5 första stycket ovan).

1 Vad innebär det juridiska begreppet ”delgivning av handlingar” i praktiken? Varför finns det särskilda regler för delgivning av skriftliga handlingar?

Genom delgivning (citação) görs personer (svarande, kärande, den part mot vilken verkställighet begärs) uppmärksamma på att en stämningsansökan har ingetts mot dem. Härvid kallas de för första gången att inställa sig för att kunna försvara sig. Delgivning används också för att uppmana en person som har ett intresse i målet, men som inledningsvis inte intervenerat, att inställa sig för första gången för att intervenera tillsammans med käranden eller svaranden (artikel 219.1 icivilprocesslagen (Código de Processo Civil)).

Underrättelse (notificação) används för att kalla personer till domstol eller informera dem om något (artikel 219.2 i civilprocesslagen).

De särskilda bestämmelserna om delgivning och underrättelse finns i volym II, avdelning I, kapitel II, avsnitt II i civilprocesslagen. Syftet med dessa regler är att säkerställa att delgivningen faktiskt når adressaten och, om denne är part i förfarandet, att garantera rätten till försvar.

2 Vilka handlingar måste, enligt lag, delges?

Den information som avses i artikel 227 i civilprocesslagen delges.

Den information som avses i artikel 220 i civilprocesslagen meddelas.

3 Vem har ansvaret för att en handling blir delgiven?

I pågående förfaranden kan delgivning och underrättelse i allmänhet ske av stämningsmän, exekutionstjänstemän eller den juridiska företrädaren för en av parterna, beroende på vilken form av underrättelse/delgivning som avses i svaret på fråga 5.

4 Adressförfrågningar

4.1 Försöker den tillfrågade myndigheten i medlemsstaten på eget initiativ ta reda på var den person som ska delges handlingarna befinner sig om den adress som anges inte stämmer? Se även anmälan enligt artikel 7.2 c i förordningen om delgivning av handlingar

Ja. Exekutionstjänstemännen är enligt portugisisk lag skyldiga att vidta alla nödvändiga mått och steg för att delgivningen ska utföras (artikel 226.1 i civilprocesslagen).

Om exekutionstjänstemännen inte kan delge underrättelse ska de konsultera information som finns elektroniskt tillgänglig hos andra myndigheter för kontroll av om personen i fråga har flyttat och för att fastställa aktuell adress för den som ska delges (artikel 236.1 i civilprocesslagen).

Vid tillämpningen av artikel 7.2 c gäller följande för de olika mottagande organen:

Den allmänna avdelningen (Juízo de Competência Genérica) eller den lokala tvistemålsavdelningen (Juízo local cível), om sådan finns, vid behörig distriktsdomstol. För att delge handlingar när den adress som anges i framställningen om delgivning inte är korrekt tillämpar det mottagande organet den nationella lagstiftningen på liknande fall i inhemska tvister, dvs. de relevanta bestämmelserna i artiklarna 226 och 236 i den portugisiska civilprocesslagen.

Exekutionstjänstemän (Sammanslutningen av juridiska ombud och exekutionstjänstemän (Ordem dos Solicitadores e dos Agentes de Execução – OSAE)): Framställningar görs till adressregister eller andra databaser, om sådana register eller databaser finns, för att hitta den nya adressen till den person som ska delges.

4.2 Har utländska rättsliga myndigheter och/eller parter tillgång till register eller tjänster i medlemsstaten som gör det möjligt att fastställa den berörda personens aktuella adress? Vilka register eller tjänster är det i så fall fråga om, och vilket förfarande måste följas? Uttas någon avgift?

Nej. Denna möjlighet finns endast för nationella myndigheter och enheter.

4.3 Vilken typ av hjälp med adressförfrågningar från andra medlemsstater tillhandahåller medlemsstatens myndigheter enligt artikel 7.1 i förordningen om delgivning av handlingar? Se även anmälan enligt artikel 7.1 i förordningen om delgivning av handlingar

Vid tillämpning av artikel 7.1 är följande den utsedda myndighet som de sändande organen kan göra framställningar till om fastställande av adressen till den person som delgivningen är avsedd för:

generaldirektoratet för rättskipning (Direção-Geral da Administração da Justiça)

Av. D. João II, No 1.08.01 D/E, Pisos 0, 9-14

PT – 1990-097 LISSABON

Tfn (+ 351) 217906500 – (+ 351) 217906200/1

Fax: (+ 351) 211545116 – (+ 351) 211545100

E-postadress: correio@dgaj.mj.pt

Webbplats: https://dgaj.justica.gov.pt/

5 Vilket är det gängse sättet för delgivning? Finns det alternativa delgivningssätt (utöver sådan indirekt delgivning som avses i punkt 7)?

I praktiken fastställs förfarandet för delgivning av en handling med en person i artikel 225 i civilprocesslagen.

I praktiken fastställs förfarandet för delgivning av en handling med en person genom offentliggörande i artikel 240 i civilprocesslagen.

I praktiken sker underrättelse på följande sätt:

• Förfarandet för att underrätta parter som utser ett juridiskt ombud fastställs i artikel 247 i civilprocesslagen.
• Förfarandet för att underrätta parter som inte utser ett juridiskt ombud fastställs i artikel 249 i civilprocesslagen.
• Förfarandet för att underrätta tredje man fastställs i artikel 251 i civilprocesslagen.
• Förfarandet för att underrätta åklagarmyndigheten fastställs i artikel 252 i civilprocesslagen.
• Förfarandet för delgivning av domstolsbeslut fastställs i artikel 253 i civilprocesslagen.
• Delgivningsförfarandet i en rättshandling fastställs i artikel 254 i civilprocesslagen.
• Förfarandet för delgivning mellan juridiska ombud fastställs i artikel 255 i civilprocesslagen.
• Förfarandet för enskild delgivning fastställs i artikel 256 i civilprocesslagen.

Förutom delgivning av handlingar vid en viss tidpunkt som anges i punkt 7 föreskrivs det i portugisisk nationell lagstiftning inte några andra alternativa metoder.

6 Är elektronisk delgivning (delgivning av rättsliga eller andra handlingar med hjälp av elektroniska kommunikationsmedel såsom e-post, internetbaserade säkra applikationer, fax, sms etc.) tillåten i civilrättsliga förfaranden? Vilka typer av förfaranden rör det sig om? Finns det begränsningar i användningen av detta delgivningssätt beroende på vem adressaten är (rättstillämpare, juridisk person, företag eller annan ekonomisk aktör etc.)?

Ja. Ja. Följande genomförs företrädesvis genom elektronisk överföring via domstolarnas datasystem:

• Anmälningar till åklagarmyndigheten (artikel 252.2 i civilprocesslagen).
• Till juridiska ombud (artikel 248.1 i civilprocesslagen).
• Till advokater och exekutionstjänstemän (artikel 31.1 i ministerförordningen (Portaria) om elektronisk handläggning av domstolsförfaranden).

När storleken på den rättegångshandling som ska inges är oförenlig med elektronisk överföring (artikel 10.1 i ministerförordningen om elektronisk behandling av domstolsförfaranden) eller om de handlingar som ska översändas endast finns på fysiska medier (artikel 144.11 i civilprocesslagen), eller om målet inte kräver att ett juridiskt ombud utses och parten inte har utsett ett ombud (artikel 144.7 i civilprocesslagen), eller i fall av motiverade hinder (artikel 144.8 i civilprocesslagen):

• Rättegångshandlingar kan lämnas in till domstolens kansli, skickas per post eller fax (artikel 144.7 och 144.8) i civilprocesslagen).
• Inlagor kan delges med mottagningsbevis, per post eller per fax.

Dessa regler är tillämpliga på civilrättsliga eller handelsrättsliga tvister vid förstainstansrätter. De gäller även för vissa ärenden inom notariers behörighet (exempelvis arvsfrågor) eller registratorer vid folkbokföringsmyndigheten (familjeärenden där avtal finns).

6.1 Vilken typ av elektronisk delgivning i den mening som avses i artikel 19.1 i förordningen om delgivning av handlingar finns tillgänglig i medlemsstaten när delgivning ska ske direkt med en person som har en känd delgivningsadress i en annan medlemsstat?

Portugal föreskriver ännu inte att handlingar ska delges/delges elektroniskt på en känd adress i en annan medlemsstat.

6.2 Har medlemsstaten i enlighet med artikel 19.2 i förordningen om delgivning av handlingar angett ytterligare villkor som krävs för att den ska godta elektronisk delgivning per e-post enligt artikel 19.1 b i samma förordning? Se även anmälan enligt artikel 19.2 i förordningen om delgivning av handlingar

I portugisisk nationell lagstiftning föreskrivs inte att handlingar ska delges/delges elektroniskt via e-post, utom i de fall av hinder som avses i fråga 6.

7 Indirekt delgivning

7.1 Medger lagen andra delgivningssätt i sådana fall där delgivning inte varit möjlig (t.ex. delgivning på hemadressen, på delgivningsmannens kontor, per post eller genom anslag)?

Ja. I portugisisk rätt föreskrivs även delgivning av handlingar vid en fastställd tidpunkt i enlighet med artikel 232 i civilprocesslagen.

7.2 Om andra metoder används, när anses delgivning ha skett?

Delgivning med post anses ha skett den dag då mottagningsbeviset visas vara undertecknat (artikel 230 i civilprocesslagen).

Personlig delgivning av exekutionstjänstemän eller förrättningsmän och den delgivning som begärts av juridiska ombud anses ha verkställts den dag delgivningen bekräftas ha skett (artikel 231.3 i civilprocesslagen).

Delgivning genom anslag anses ha verkställts det datum som anges på anslaget (artikel 232.4 i civilprocesslagen).

7.3 Om man som alternativt delgivningssätt kan låta deponera handlingen på en viss plats (t.ex. ett postkontor), hur informeras adressaten om deponeringen?

Vid delgivning eller delgivning via rekommenderat brev – med eller utan mottagningsbevis – lämnas ett mottagningsbevis i brevlådan om postpersonalen inte påträffar någon på den angivna adressen. Genom mottagningsmeddelandet informeras adressaten om att brevet har lämnats på postkontoret, med angivande av adress, öppettider och tidsfrist för insamling (artikel 228 i civilprocesslagen).

7.4 Vilka blir följderna om adressaten vägrar att motta handlingarna? Anses delgivning ändå ha skett om adressaten saknade grund för sin vägran?

När delgivningen sker per post och mottagaren vägrar att ta emot brevet eller att underteckna mottagningsbeviset, anses delgivning ha verkställts på följande sätt och under följande omständigheter:

• Genom ett meddelande från postpersonalen som intygar att den fysiska personen, företrädaren för den juridiska personen eller dennes anställda vägrar att underteckna mottagningsbeviset eller ta emot brevet (artiklarna 228.6 och 246.3 i civilprocesslagen).
• Om parterna har rätt att komma överens om delgivningsadress ska det förfarande som anges i artikel 229.3 och 229.4 i civilprocesslagen följas.

När delgivningen sker personligen av exekutionstjänstemannen eller förrättningsmannen, och delgivningsmottagaren vägrar att underteckna delgivningskvittot eller ta emot stämningen, anses delgivningen verkställd och i det fallet

• informerar exekutionstjänstemannen eller förrättningsmannen delgivningsmottagaren om att stämningen finns att hämta på domstolskansliet, och anger detta samt delgivningsmottagarens vägran att ta emot den i intyget om delgivning (artikel 231.4 i civilprocesslagen).
• Delgivningsmottagaren informeras dessutom per rekommenderat brev ännu en gång av domstolskansliet om att en kopia av ansökan genom vilken talan väcks samt åtföljande handlingar finns att hämta på domstolskansliet (artikel 231.5 i civilprocesslagen).

Om vägran är berättigad anses delgivningen inte ha verkställts. Detta gäller när delgivningsmottagaren inte har påträffats eftersom han eller hon inte bor eller har sitt säte på den angivna adressen, eller när en tredje part förklarar sig inte kunna överlämna brevet.

8 Delgivning per post från utlandet (artikel 18 i förordningen om delgivning av handlingar)

8.1 Om posten ska befordra en handling som skickats från utlandet till en adressat i medlemsstaten, och det rör sig om en situation där det krävs mottagningsbevis (artikel 18 i förordningen om delgivning av handlingar), överlämnar posttjänstemannen i så fall handlingen enbart till adressaten själv eller kan den, i enlighet med nationella bestämmelser om postutdelning, även överlämna handlingen till en annan person på samma adress?

När delgivningen eller underrättelsedelgivningen sänds från utlandet per post, med mottagningsbevis, kan det portugisiska postverket leverera brevet och handlingarna till delgivningsmottagaren eller till tredje part som befinner sig på samma adress som förklarar sig kunna överlämna brevet till mottagaren.

8.2 Hur kan delgivning av handlingar från utlandet i enlighet med artikel 18 i förordningen om delgivning av handlingar äga rum om varken adressaten eller någon annan person med rätt att ta emot handlingarna (under förutsättning att det finns en sådan möjlighet enligt de nationella bestämmelserna om postutdelning – jfr ovan) har kunnat anträffas på delgivningsadressen?

Se svaret på fråga 7.3.

8.3 Medger posten en viss tid för avhämtning av handlingarna innan dessa returneras till avsändaren? Om ja, hur underrättas adressaten om att han eller hon har post för avhämtning på postkontoret?

Adressaten har åtta dagar på sig att hämta handlingarna från postkontoret. Adressaten informeras om denna period och om att handlingarna kan hämtas på postkontoret genom ett mottagningsmeddelande som posttjänsten lämnar i brevlådan när postpersonalen inte hittar någon i hemmet.

(Artikel 228 i civilprocesslagen)

9 Finns det något skriftligt bevis som styrker att handlingen har delgetts?

Ja. Vid delgivning utgör mottagningsbeviset, intyget om delgivning eller meddelandet om delgivning bevis för att delgivningen verkligen har genomförts.

När det gäller delgivning ska upptagandet av bekräftelsen, registreringen av brevet eller den akt eller det protokoll som upprättats under förfarandet utgöra ett skriftligt bevis på att delgivningen har skett.

När det gäller delgivning eller delgivning genom elektronisk dataöverföring intygar domstolarnas datasystem datum och tidpunkt för utfärdandet (artikel 13 a i den ministerförordning som reglerar elektronisk behandling av domstolsförfaranden).

10 Vad händer om den som ska delges inte får dokumentet eller om delgivningen sker i strid med lagen (t.ex. om handlingen delges med en tredje part)? Anses delgivningen giltig ändå eller måste den göras om?

Kan delgivningen inte utföras innebär detta framför allt att hela processen upphävs från och med ansökan genom vilken talan väcks, som dock fortsatt är giltig (artikel 187 i civilprocesslagen).

Underlåtenhet att delge ska anses inträffa i de fall som anges i artikel 188.1 i civilprocesslagen

Denna ogiltighet kan endast anses korrigerad om svaranden eller allmänna åklagarmyndigheten (när denna är part i målet) ingriper i förfarandet utan att omedelbart påpeka avsaknaden av delgivning (artikel 189 i civilprocesslagen).

Delgivning är också ogiltig om de formaliteter som föreskrivs i lag inte har iakttagits (artikel 191 i civilprocesslagen).

De allmänna bestämmelserna om rättsakters ogiltighet fastställs i artikel 195 i civilprocesslagen

11 Om adressaten vägrar att ta emot en handling på grund av språket den är skriven på (artikel 12 i förordningen om delgivning av handlingar) och den domstol eller myndighet som handlägger det rättsliga förfarandet vid en kontroll kommer fram till att vägran inte var motiverad, finns det något särskilt rättsmedel för att överklaga detta beslut?

Ja, adressaten kan överklaga domstolsbeslutet genom att överklaga till behörig appellationsdomstol (Tribunal da Relação).

12 Kostar det något att få en skriftlig handling delgiven? I så fall hur mycket? Finns det någon skillnad mellan fall då handlingen ska delges enligt nationell rätt och fall då begäran om delgivning har sitt ursprung i en annan medlemsstat? Se även anmälan enligt artikel 15 i förordningen om delgivning av handlingar rörande delgivning av handlingar från en annan medlemsstat

Ja, i vissa fall. Kostnaden för delgivning och underrättelse beräknas i beräkningsenheter.

År 2024 var beräkningsenhetens värde 102 EUR.

Därmed gäller följande:

• Delgivning och personlig delgivning från exekutionstjänstemännens sida kostar 0,5 beräkningsenheter om de blir framgångsrika och 0,25 beräkningsenheter när de misslyckas (tabell VII i bilagan till ministerförordning nr 282/2013 av den 29 augusti 2013, med hänvisning till artikel 50.1 i samma rättsakt).
• Delgivning och delgivning personligen eller genom kungörelse utförd av exekutionstjänstemannen kostar 0.5 beräkningsenheter och ingenting om det misslyckas (artikel 9.1 i förordningen om rättegångskostnader (Regulamento das Custas Processuais)).

Det är ingen skillnad om den handling som ska delges kommer från en annan medlemsstat.

Relevant lagstiftning

Civilprocesslagen

Elektronisk behandling av domstolsförfaranden

Förordning om förfarandekostnader

Ministerförordning nr 282/2013 av den 29 augusti 2013

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/1784 av den 25 november 2020

Slutkommentar

Informationen i detta faktablad är endast allmän och är inte uttömmande. Den är inte bindande för kontaktpunkten, det europeiska rättsliga nätverket på privaträttens område, domstolarna eller någon annan. Informationen befriar aldrig läsaren från att ta del av gällande lagstiftning.

1 Vad innebär det juridiska begreppet ”delgivning av handlingar” i praktiken? Varför finns det särskilda regler för delgivning av skriftliga handlingar?

Delgivning av handlingar

Enligt tolkningen av rättspraxis avses med delgivning av handlingar de åtgärder som en domstol vidtar för att underrätta en part i ett mål eller ett ärende, eller tredje man vars samarbete krävs, om hur målet eller ärendet fortskrider. Att parterna ges fullständig information om hur målet eller ärendet fortskrider är en viktig förutsättning för att kunna genomföra och avsluta domstolsförfaranden. En domstol får bara vidta åtgärder och fatta beslut i ett mål eller ett ärende om parterna har delgetts alla handlingar som de måste ha fått och känna till för att de ska kunna fortsätta förfarandet, använda ett rättsmedel, göra processinvändningar eller få tillgång till processuellt skydd. Samma sak gäller för andra handlingar som endast får inges inom en tidsfrist som fastställts i lag eller av domstolen. Framför allt är delgivning av domstolsavgöranden som avgör ett mål i sak en förutsättning för att avgörandet ska vinna laga kraft och kunna verkställas. Det bör påpekas att § 105 ff. i lag nr 160/2015, civilprocesslagen (Civilný sporový poriadok) endast definierar de processuella aspekterna av delgivning av (rättsliga) handlingar. Delgivning av en handling enligt materiell rätt, dvs. inbegripet viljeyttring i form av en handling, regleras i § 45 i lag nr 40/1964, civillagen (Občiansky zákonník). Det är stor skillnad mellan delgivning som grundas på materiella bestämmelser och delgivning som grundas på processuella bestämmelser, särskilt när det gäller delgivningens effekt, hur delgivningsprocessen avslutas och vilka rättsverkningar den får.

Särskilda regler för delgivning av handlingar

Genom att införa särskilda regler för delgivning av handlingar i civilprocesslagen har lagstiftaren velat upprätthålla principen om parternas likställdhet och ett kontradiktoriskt domstolsförfarande. Ingen får missgynnas i rättsliga förfaranden, och varje part måste också informeras om hur det rättsliga förfarandet fortskrider. Parterna måste ges möjlighet att tillhandahålla det samarbete som krävs och att ta del av och bekanta sig med den andra partens yttranden och bevisning, alla handläggningsåtgärder som domstolen vidtar i målet och själva sakfrågan. Principen om parternas likställdhet och det kontradiktoriska domstolsförfarandet är en grundläggande aspekt av rätten till en rättvis rättegång. I Slovakien är detta en grundlagsskyddad rättighet (artiklarna 46–48 i den slovakiska konstitutionen (Ústava Slovenskej republiky) som grundas på artikel 6 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

2 Vilka handlingar måste, enligt lag, delges?

I stort sett kan all delgivning i enlighet med civilprocesslagen betraktas som formell delgivning, dvs.

• Delgivning via en elektronisk brevlåda (helst).
• Delgivning via en elektronisk adress (e-post) (endast på partens begäran).
• Personlig delgivning genom ett behörigt delgivningsorgan (posttjänst, delgivningsman) eller på annat sätt än en personlig tjänst.
• Delgivning i form av en kungörelse.
• En särskild form av delgivning av andra behöriga delgivningsorgan (den behöriga avdelningen vid polisen, den kommunala polisen, en exekutionstjänsteman, kriminalvården och domstolsväsendet (Zbor väzenskej a justičnej stráže), en inrättning för institutions- eller skyddsvård, utrikes- och Europaministeriet, försvarsministeriet).

I strikt mening avses med formell eller officiell delgivning endast personlig delgivning av rättegångshandlingar. En domstol tillämpar det förfarande som fastställts för vanlig delgivning för alla handlingar där personlig delgivning inte krävs enligt lag.

I de olika bestämmelserna i civilprocesslagen anges för vilka handlingar personlig delgivning krävs. Dessutom används personlig delgivning när domstolen förordnar om personlig delgivning i enlighet med omständigheterna i ett enskilt ärende (domstolar använder i regel personlig delgivning, t.ex. av processäkerhetsskäl vid kallelser att inställa sig för förhandling). Den omständigheten att lagstiftaren har specificerat denna prioriterade delgivning för de olika handlingarna visar vilken vikt som fästs vid dessa handlingar och partens behov att känna till innehållet i dem, för att på så sätt kunna utöva sin rätt till en rättvis rättegång.

Lag 160/2015 – civilprocesslagen (CSP) – kräver att följande handlingar ska delges personligen:

• Ett beslut genom vilket domstolen tillät en ändring av talan om parterna inte var närvarande vid den förhandling som ändrade talan (§ 142.2 i CSP).
• Rättegångar med bilagor om domstolen inte har avvisat rättegången eller beslutat att avbryta förfarandet (§ 167.1 i CSP).
• Ett svaromål om svaranden inte godtar yrkets fulla omfattning (§ 167.3 i CSP).
• En inlaga från sökanden enligt §167.3 som svar på svaromålet (§ 167.4 i CSP).
• Kallelse till förberedande förhandling (§ 169.2 i CSP).
• En dom (§ 223.1 i CSP),
• Ett betalningsföreläggande med en talan (§ 266.1 i CSP),
• Svarandens bestridande av ett betalningsföreläggande som delges käranden (§ 267.5 i CSP).
• Ett beslut enligt § 273 c i civilprocesslagen om skyldigheten att lämna en skriftlig inlaga om talan inom en fastställd tidsfrist och att i inlagan redogöra för de viktigaste sakförhållandena i partens svaromål, bifoga alla handlingar som det hänvisas till och ange de bevis som krävs för att styrka dessa anspråk i den mening som avses i § 273 a i civilprocesslagen.

Enligt lag 161/2015 (lagen om processrätt vid frivillig rättsvård (Civilný mimosporový poriadok, CMP) ska följande handlingar delges personligen:

• Beslut om att inleda ett förfarande som delges parterna om förfarandet inleds ex officio (§ 27 i CMP).
• Ändrade yrkanden om att inleda ett förfarande om parterna inte var närvarande vid den förhandling där ändringen gjordes (§ 28 i CMP).
• Beslut i sak (§ 45 i CMP).
• Beslut om återlämnande av en minderårig i händelse av bortförande eller otillåtet kvarhållande, enligt vilka den person som enligt sökanden kränker rätten att inge en skriftlig redogörelse i frågan (§ 131.2 i CMP).
• Underrättelser och instruktioner i arvsförfaranden som utfärdats till de personer som rimligen kan antas vara arvtagare när det gäller deras arvsrätt och möjligheten att vägra arvet, om domstolen inte har utfärdat meddelandena och instruktionerna muntligen i protokollet (§ 189.2 i CMP).
• Delgivning av en ansökan om frigörande av ett föremål i en talan om att ett föremål som deponerats hos en notarie ska frigöras för att uppfylla ett ansvar i fall enligt § 335 a eller b eller om insättaren har begärt att det deponerade föremålet ska frigöras till honom eller henne eller till en annan person än förmånstagaren (§ 340 i CMP).
• Meddelanden med uppmaning till invändningar i förfaranden som bekräftar nyttjanderätt till den person som vid den tidpunkt då förfarandet inleds anges i lagfartsbeviset ha äganderätt eller sakrätt till den egendom som är föremål för förfarandet som bekräftar nyttjanderätten (§ 359 g i CMP).

3 Vem har ansvaret för att en handling blir delgiven?

Domstolen ansvarar för att delge domstolsförfarandet. En systematisk tolkning av civilprocesslagen visar att följande prioriteringsordning gäller för delgivning av skriftliga handlingar:

1. Genom domstol vid förhandling eller annan rättshandling.
2. Till en elektronisk brevlåda enligt lag nr 305/2013 om den elektroniska formen för offentliga myndigheters styrning och om ändring av vissa lagar (e-förvaltningslagen) (zákon o e-Government mente) (det är obligatoriskt för alla juridiska personer att ha en aktiverad elektronisk brevlåda, medan fysiska personer kan välja att aktivera en),
3. delgivning via en elektronisk adress på partens begäran, om personlig delgivning inte krävs,
4. Delgivning genom ett behörigt delgivningsorgan:

• • Vanligtvis ett postserviceföretag eller en delgivningsman.
  • Om domstolen anser det nödvändigt kan den förordna om delgivning av den behöriga avdelningen vid polisen, en exekutionstjänsteman eller den kommunala polisen.
  • I särskilda fall delger domstolen handlingar via kriminalvården och domstolsväsendet (delgivning med fysiska personer som avtjänar fängelsestraff eller är frihetsberövade), inrättningar för institutions- och skyddsvård (delgivning med fysiska personer som befinner sig i sådana anläggningar), utrikes- och Europaministeriet (delgivning med fysiska personer som åtnjuter diplomatiska privilegier och diplomatisk immunitet, eller personer som åtnjuter diplomatiska privilegier och immunitet, eller personer till vilka handlingar ska delges i lokaler som skyddas av diplomatisk immunitet) och försvarsministeriet (delgivning med yrkesmilitärer och handlingar som inte kan delges på annat sätt).
  • Ett särskilt fall är delgivning genom kungörelse om detta anges i civilprocesslagen (t.ex. om en fysisk persons adress inte är känd) eller i annan lagstiftning (t.ex. § 199 i lagen om rättsvårdsärenden).

4 Adressförfrågningar

4.1 Försöker den tillfrågade myndigheten i medlemsstaten på eget initiativ ta reda på var den person som ska delges handlingarna befinner sig om den adress som anges inte stämmer? Se även anmälan enligt artikel 7.2 c i förordningen om delgivning av handlingar

I sådana fall försöker den slovakiska myndigheten alltid aktivt att fastställa var adressaten för närvarande befinner sig, i första hand genom att hänvisa till det slovakiska folkbokföringsregistret (Register obyvateľov Slovenskej republiky), som är elektroniskt kopplat till domstolens informationssystem. Domstolen kan snabbt ta reda på vilken fast eller tillfällig bostadsadress som anges i registret (om en sådan adress finns). Socialförsäkringsmyndigheten (Sociálna poisťovňa) samarbetar också nu elektroniskt med de slovakiska domstolarna via domstolsregistret, och en domstol kan begära att få ta del av vissa uppgifter som har registrerats av socialförsäkringsmyndigheten, framför allt den adress till en part i målet som förtecknas i socialförsäkringsmyndighetens register och namnet på partens nuvarande eller tidigare arbetsgivare (via arbetsgivaren går det ibland att ta reda på var parten för närvarande befinner sig, eller så kan en handling delges direkt på arbetsplatsen om omständigheterna i det enskilda fallet tillåter detta). Domstolen har också enligt lag rätt att begära att skattekontoret, kommunen, fängelset osv. samarbetar.

Slovakiens underrättelse enligt artikel 7.2 c finns i den europeiska civilrättsatlasen på den europeiska e-juridikportalen.

4.2 Har utländska rättsliga myndigheter och/eller parter tillgång till register eller tjänster i medlemsstaten som gör det möjligt att fastställa den berörda personens aktuella adress? Vilka register eller tjänster är det i så fall fråga om, och vilket förfarande måste följas? Uttas någon avgift?

Som angavs ovan har de slovakiska domstolarna via domstolsregistret direkt tillgång till uppgifterna i det slovakiska folkbokföringsregistret. Parter i rättsliga förfaranden har möjlighet att begära uppgifter från det slovakiska folkbokföringsregistret (utfärdande av bekräftelse eller skriftligt meddelande om var en person befinner sig) mot en administrativ avgift på fem euro.

4.3 Vilken typ av hjälp med adressförfrågningar från andra medlemsstater tillhandahåller medlemsstatens myndigheter enligt artikel 7.1 i förordningen om delgivning av handlingar? Se även anmälan enligt artikel 7.1 i förordningen om delgivning av handlingar

Slovakien tillhandahåller det stöd som avses i artikel 7.1 a. En framställning om att hitta en adress måste skickas till en distriktsdomstol, eftersom det enligt avsnitt 56.3 i lag nr 97/1963 om internationell privaträtt och förfaranderegler är den domstol som har territoriell behörighet till vilken begäran görs som är ansvarig för behandlingen av sådana framställningar. I sådana fall ska den domstol som tar emot framställningen vidta åtgärder liknande dem som beskrivs i punkt 4.1.

Slovakiens underrättelse enligt artikel 7.2 c – genom vilket Slovakien valde möjligheten att lämna hjälp med adressförfrågningar enligt artikel 7.1 a – finns i den europeiska civilrättsatlasen på den europeiska e-juridikportalen.

5 Vilket är det gängse sättet för delgivning? Finns det alternativa delgivningssätt (utöver sådan indirekt delgivning som avses i punkt 7)?

Som påpekades i punkt 3 prioriterar domstolarna personlig delgivning vid en förhandling eller i samband med andra rättshandlingar. De kan också använda följande:

• Delgivning via en elektronisk brevlåda enligt e-förvaltningslagen.
• Delgivning via en elektronisk adress (e-post) på partens begäran, om handlingarna inte kräver personlig delgivning, via behöriga delgivningsorgan (en posttjänst, delgivningsman, vid behov den behöriga avdelningen inom polisen, en exekutionstjänsteman eller den kommunala polisen, i särskilda fall kriminalvården och domstolsväsendet, en inrättning för institutions- eller skyddsvård, utrikes- och Europaministeriet och försvarsministeriet).
• I lagstiftningen anges även fall där delgivning ska ske genom kungörelse (för att delge en obestämd grupp av personer ett beslut).

Domstolen överlämnar i första hand handlingar via en elektronisk brevlåda enligt e-förvaltningslagen, om adressaten har aktiverat en sådan brevlåda och om den handling som delges är en elektronisk handling med kvalificerad elektronisk underskrift eller andra nödvändiga formaliteter.

Om det inte är möjligt att lämna ut handlingarna elektroniskt enligt e-förvaltningslagen delger domstolen handlingarna via behöriga delgivningsorgan. I sådana fall delger domstolen handlingarna via den adress som den ansökande myndigheten har meddelat. Om delgivningen inte kan genomföras delger domstolen handlingarna med

1. en fysisk person på den adress som anges i Republiken Slovakiens bostadsregister eller en utlännings adress i Slovakien i enlighet med hans eller hennes uppehållsstatus,
2. med en juridisk person på adressen till den juridiska personens säte i företagsregistret (Obchodný Register), som finns på https://www.orsr.sk/, eller något annat offentligt register (t.ex. handelslicensregistret, Živnostenský register).

Andra alternativa delgivningssätt än surrogatdelgivning

Genom att föreskriva strikt objektivt ansvar för parterna för de uppgifter som förts in i offentliga register innehåller civilprocesslagen inga andra alternativa metoder än den alternativa delgivning som avses i punkt 7.

6 Är elektronisk delgivning (delgivning av rättsliga eller andra handlingar med hjälp av elektroniska kommunikationsmedel såsom e-post, internetbaserade säkra applikationer, fax, sms etc.) tillåten i civilrättsliga förfaranden? Vilka typer av förfaranden rör det sig om? Finns det begränsningar i användningen av detta delgivningssätt beroende på vem adressaten är (rättstillämpare, juridisk person, företag eller annan ekonomisk aktör etc.)?

Förutom vid personlig delgivning av handlingar (se punkt 2) får domstolen även delge handlingar på elektronisk väg (e-post) om parten i förfarandet begär detta skriftligen och anger en e-postadress. En handling anses delgiven den tredje dagen efter det att den skickades iväg, även om adressaten inte har läst den.

6.1 Vilken typ av elektronisk delgivning i den mening som avses i artikel 19.1 i förordningen om delgivning av handlingar finns tillgänglig i medlemsstaten när delgivning ska ske direkt med en person som har en känd delgivningsadress i en annan medlemsstat?

Delgivning med en elektronisk brevlåda enligt e-förvaltningslagen (det är obligatoriskt för alla juridiska personer att ha en aktiverad elektronisk brevlåda, medan fysiska personer kan välja att aktivera en).

6.2 Har medlemsstaten i enlighet med artikel 19.2 i förordningen om delgivning av handlingar angett ytterligare villkor som krävs för att den ska godta elektronisk delgivning per e-post enligt artikel 19.1 b i samma förordning? Se även anmälan enligt artikel 19.2 i förordningen om delgivning av handlingar

Slovakiens underrättelse enligt artikel 19.2 – genom vilket Slovakien inte tillåter att e-post används för delgivning av handlingar som måste delges personligen – finns tillgängligt i den europeiska civilrättsatlasen på den europeiska e-juridikportalen.

7 Indirekt delgivning

7.1 Medger lagen andra delgivningssätt i sådana fall där delgivning inte varit möjlig (t.ex. delgivning på hemadressen, på delgivningsmannens kontor, per post eller genom anslag)?

Civilprocesslagen omfattar surrogatdelgivning för delgivning av fysiska dokument, medan e-förvaltningslagen omfattar delgivning via elektroniska brevlådor.

Med e-förvaltningslagen kan vi inte tala om surrogatdelgivning (fiktion) i ordets sanna mening, eftersom själva aktiveringen av en elektronisk brevlåda (antingen automatiskt för juridiska personer eller valfritt för fysiska personer) innebär att adressatens adress inte kan vara ”okänd”, och det är inte heller möjligt att ”handlingen inte kan överlämnas”. Att endast avlämna det elektroniska officiella meddelandet (domstolens e-post) i den elektroniska brevlådan gör det tillgängligt för adressaten. Själva avlämnandet av ett elektroniskt officiellt meddelande (domstolskorrespondens) via en elektronisk brevlåda innebär att detta kommer i adressatens besittning. Ett elektroniskt officiellt meddelande anses ha delgetts dagen efter att det avlämnades i den elektroniska brevlådan. Om det rör sig om en handling som enligt civilprocesslagen kräver personlig delgivning anses emellertid meddelandet, om adressaten inte hämtar det i systemet (och därför inte läser det), ha delgetts vid utgången av den femtondagarsperiod som inleds dagen efter det elektroniska officiella meddelandet deponerades. Denna metod kan inte användas vid delgivning av ett betalningsföreläggande, om alternativ delgivning (fiktion) förbjuds. I den mening som avses i § 82 l (1) i lag nr 757/2004 om domstolar anses det dock som en omotiverad vägran att ta emot den elektroniska officiella handlingen om delgivning av en elektronisk officiell handling som överlämnas personligen och om alternativ delgivning förbjuds, om den elektroniska officiella handlingen inte har bekräftats i elektronisk brevlåda vid utgången av deponeringsperioden för delgivning av en elektronisk officiell handling. I sådana fall ska den elektroniska officiella handlingen anses ha delgetts dagen efter det att depositionsfristen löpt ut.

För klassisk delgivning enligt civilprocesslagen är tillämpningen av surrogatdelgivning (fiktion) identisk oavsett delgivningsform, dvs. vid vanlig delgivning eller personlig delgivning. Om adressatens adress är förtecknad i ett offentligt register (folkbokföringsregistret för fysiska personer och företagsregistret för juridiska personer) och brevet returneras till domstolen utan att ha delgetts, anses det ha delgetts den dag det returnerades till domstolen. Om en fysisk persons adress inte är förtecknad i folkbokföringsregistret genomförs delgivningen genom anslag på domstolens anslagstavla och webbplats. Brevet anses ha delgetts 15 dagar efter det att meddelandet anslogs. Denna form av surrogatdelgivning kan inte användas vid delgivning av ett betalningsföreläggande.

7.2 Om andra metoder används, när anses delgivning ha skett?

Se punkt 7.1.

7.3 Om man som alternativt delgivningssätt kan låta deponera handlingen på en viss plats (t.ex. ett postkontor), hur informeras adressaten om deponeringen?

Detta är inte någon annan metod, utan vanlig delgivning via ett postbolag – om posttjänsten inte kan nå adressaten på den angivna adressen lämnar de en särskild skriftlig underrättelse i adressatens brevlåda där de informeras om att försändelsen (registrerad eller för personlig delgivning) har deponerats på postkontoret. Adressaten eller en bemyndigad mottagare får ta emot handlingarna inom en viss tidsfrist, som vanligtvis är 18 kalenderdagar. På adressatens begäran kan denna frist förlängas. Om brevet inte tas emot inom tidsfristen för mottagande, kan brevet inte levereras. Brev som inte kan levereras returneras av posttjänsten till avsändaren.

7.4 Vilka blir följderna om adressaten vägrar att motta handlingarna? Anses delgivning ändå ha skett om adressaten saknade grund för sin vägran?

Om adressaten vägrar att ta emot handlingen utan goda skäl, delges handlingen den dag då mottagandet av handlingen vägrades. Delgivningsmannen måste informera adressaten om detta. I de fall då delgivning inte sker på ett lagenligt sätt har delgivningen ingen rättsverkan.

8 Delgivning per post från utlandet (artikel 18 i förordningen om delgivning av handlingar)

8.1 Om posten ska befordra en handling som skickats från utlandet till en adressat i medlemsstaten, och det rör sig om en situation där det krävs mottagningsbevis (artikel 18 i förordningen om delgivning av handlingar), överlämnar posttjänstemannen i så fall handlingen enbart till adressaten själv eller kan den, i enlighet med nationella bestämmelser om postutdelning, även överlämna handlingen till en annan person på samma adress?

Om postverket (Slovenská pošta, a.s., i egenskap av sedvanlig postleverantör) begär ordinarie leverans med begäran om leveransbekräftelse, lämnar det endast ut handlingarna om adressaten eller en godkänd mottagare (om handlingarna inte kan överlämnas till adressaten) visar upp identitetsbevis när de tar emot försändelsen, gör det möjligt att registrera identitetshandlingens nummer och bekräftar mottagandet. Bemyndigade mottagare för handlingar adresserade till en fysisk person är adressatens make och varje person äldre än 15 år som delar hus eller lägenhet med adressaten.

Personlig delgivning av handlingar kan dock inte ske med dessa personer.

8.2 Hur kan delgivning av handlingar från utlandet i enlighet med artikel 18 i förordningen om delgivning av handlingar äga rum om varken adressaten eller någon annan person med rätt att ta emot handlingarna (under förutsättning att det finns en sådan möjlighet enligt de nationella bestämmelserna om postutdelning – jfr ovan) har kunnat anträffas på delgivningsadressen?

Se punkt 7.3.

8.3 Medger posten en viss tid för avhämtning av handlingarna innan dessa returneras till avsändaren? Om ja, hur underrättas adressaten om att han eller hon har post för avhämtning på postkontoret?

Se punkt 7.3.

9 Finns det något skriftligt bevis som styrker att handlingen har delgetts?

Ja, enligt civilprocesslagen är detta ett mottagningsbevis. Som bevis på delgivningen av en juridisk handling är mottagningsbeviset en offentlig handling. Uppgifterna i mottagningsbeviset anses stämma, såvida bevis på motsatsen inte föreligger. En part i förfarandet som bestrider att uppgifterna i mottagningsbeviset stämmer (och gör gällande att det lagstadgade delgivningsförfarandet inte har följts) är skyldig att lägga fram bevis inför domstolen för att styrka dessa påståenden. Om en domstol delger en handling vid en domstolsförhandling eller under en processhandling noteras detta i förhandlingsprotokollet.

E-förvaltningslagen omfattar ett elektroniskt mottagningsbevis, som är en bekräftelse på personlig delgivning av en handling (officiellt meddelande) – mottagaren är skyldig att bekräfta delgivningen av ett elektroniskt officiellt meddelande i form av en elektronisk bekräftelse. Bekräftelse av delgivning är en förutsättning för att göra innehållet i det elektroniska officiella meddelandet tillgängligt i mottagarens elektroniska brevlåda. I den elektroniska bekräftelsen anges tidpunkten för delgivningen av det officiella meddelandet med datum, timme, minut och sekund. I likhet med en ”fysisk” bekräftelse på mottagandet anses uppgifterna i mottagningsbeviset stämma såvida bevis på motsatsen inte föreligger, och dess verkningar kan bestridas.

10 Vad händer om den som ska delges inte får dokumentet eller om delgivningen sker i strid med lagen (t.ex. om handlingen delges med en tredje part)? Anses delgivningen giltig ändå eller måste den göras om?

Se punkterna 7.1 och 7.4 för fall där adressaten för handlingen inte tar emot den.

Om delgivningen har skett i strid med lagen är det nödvändigt att upprepade gånger delge handlingen. I slovakisk rätt finns det inte någon möjlighet att godkänna ogiltig delgivning. Delgivning av handlingar som inte sker i enlighet med något av de föreskrivna delgivningssätten är inte rättsligt bindande och ger inte upphov till de lagstadgade rättsverkningarna.

11 Om adressaten vägrar att ta emot en handling på grund av språket den är skriven på (artikel 12 i förordningen om delgivning av handlingar) och den domstol eller myndighet som handlägger det rättsliga förfarandet vid en kontroll kommer fram till att vägran inte var motiverad, finns det något särskilt rättsmedel för att överklaga detta beslut?

Detta beror alltid på lagen i den domstol som handlägger ärendet. Om förfarandet äger rum i en slovakisk domstol och domstolen efter prövning beslutar att adressatens vägran att ta emot handlingarna inte var motiverad, ska handlingarna anses ha delgetts den dag då de vägrades (se punkt 7.4). Sådana beslut kan inte överklagas.

12 Kostar det något att få en skriftlig handling delgiven? I så fall hur mycket? Finns det någon skillnad mellan fall då handlingen ska delges enligt nationell rätt och fall då begäran om delgivning har sitt ursprung i en annan medlemsstat? Se även anmälan enligt artikel 15 i förordningen om delgivning av handlingar rörande delgivning av handlingar från en annan medlemsstat

Slovakiens underrättelse enligt artikel 15 finns i den Europeiska civilrättsatlasen på den europeiska e-juridikportalen.

1 Vad innebär det juridiska begreppet ”delgivning av handlingar” i praktiken? Varför finns det särskilda regler för delgivning av skriftliga handlingar?

Delgivning betyder i praktiken att en handling skickas eller lämnas över till den som söks och att det finns ett bevis för att han eller hon har tagit emot handlingen, eller att reglerna i delgivningslagen har följts. Skälet till att det finns regler om delgivning är bl.a. för att domstolar ska kunna vara säkra på att en handling når sin adressat.

2 Vilka handlingar måste, enligt lag, delges?

Delgivning ska användas om det är särskilt föreskrivet eller om det med hänsyn till syftet med en bestämmelse om underrättelse framgår att delgivning bör ske, men ska annars användas bara om det är nödvändigt med hänsyn till omständigheterna. Ett exempel på när en särskild föreskrift i lag medför att delgivning ska ske är att en stämningsansökan i tvistemål ska delges svaranden.

3 Vem har ansvaret för att en handling blir delgiven?

Det vanligaste är att det är myndigheten/domstolen som ser till att delgivning sker. Det förekommer dock att myndigheten/domstolen medger att en part som begär det får se till att delgivning sker (partsdelgivning). En förutsättning för partsdelgivning är att det inte är olämpligt.

4 Adressförfrågningar

4.1 Försöker den tillfrågade myndigheten i medlemsstaten på eget initiativ ta reda på var den person som ska delges handlingarna befinner sig om den adress som anges inte stämmer? Se även anmälan enligt artikel 7.2 c i förordningen om delgivning av handlingar.

Det mottagande organet söker på eget initiativ fram nya adressuppgifter till delgivningsmottagaren om denne har flyttat från den adress som angetts i ansökan.

4.2 Har utländska rättsliga myndigheter och/eller parter tillgång till register eller tjänster i medlemsstaten som gör det möjligt att fastställa den berörda personens aktuella adress? Vilka register eller tjänster är det i så fall fråga om, och vilket förfarande måste följas? Uttas någon avgift?

När adressen till en person som ska delges en rättegångshandling eller annan handling är okänd, hjälper Skatteverket med att fastställa adressen till fysiska personer och Bolagsverket med adressen till företag. Det finns inget särskilt formellt förfarande för att få tillgång till denna information.

För att begära information från Skatteverket kan du ringa myndigheten på +46 (0)771-567567 eller klicka på länken Ställ en fråga eller lämna ett svar | Skatteverket som leder till ett formulär där du kan fylla i dina adressförfrågningar. Du kan också skicka frågan med vanlig post till Skatteverket, 205 30 Malmö, Sverige. Om du skickar din förfrågan med vanlig post kan du använda formuläret B. Det kostar ingenting att få uppgifter från folkbokföringsregistret.

För att begära information från Bolagsverket kan du ringa myndigheten på +46 771 670 670 eller skicka din förfrågan via e-post till bolagsverket@bolagsverket.se. Du kan även skicka din förfrågan med vanlig post till Bolagsverket. 851 81 Sundsvall, Sverige. Om du skickar din förfrågan via e-post eller vanlig post kan du använda formuläret B. Avgifter kan förekomma.

4.3 Vilken typ av hjälp med adressförfrågningar från andra medlemsstater tillhandahåller medlemsstatens myndigheter enligt artikel 7.1 i förordningen om delgivning av handlingar? Se även anmälan enligt artikel 7.1 i förordningen om delgivning av handlingar.

Se 4.2.

5 Vilket är det gängse sättet för delgivning? Finns det alternativa delgivningssätt (utöver sådan indirekt delgivning som avses i punkt 7)?

Det vanligaste sättet att delge en handling är att handlingen sänds med post till den som söks (vanlig delgivning). Med brevet följer ett delgivningskvitto som den sökte uppmanas att signera och skicka tillbaka.

Alternativa delgivningssätt (utöver indirekt delgivning) är telefondelgivning, förenklad delgivning och stämningsmannadelgivning.

Telefondelgivning innebär att innehållet i den handling som ska delges läses upp för den som ska delges per telefon och att handlingen därefter skickas till honom eller henne per post. Något mottagningsbevis krävs inte när telefondelgivning sker. Handlingen anses delgiven när innehållet i handlingen har lästs upp.

Förenklad delgivning går till så att handlingen sänds per post till den söktes senast kända adress och att närmast följande arbetsdag ett kontrollmeddelande skickas till samma adress om att handlingen har sänts. Något mottagningsbevis krävs inte när förenklad delgivning sker. Handlingen anses delgiven när det har förflutit två veckor från det att handlingen skickades, under förutsättning att kontrollmeddelandet har skickats på föreskrivet sätt. Förenklad delgivning får bara användas om den sökte har delgetts upplysning om att förenklad delgivning kan komma att användas i målet eller ärendet. I praktiken innebär detta att t.ex. en part i ett mål bara behöver delges med mottagningsbevis en gång.

Särskild delgivning med juridisk person: Under vissa förutsättningar kan juridiska personer delges genom att en handling sänds till bolagets registrerade adress och ett kontrollmeddelande skickas till samma adress närmast följande arbetsdag. Delgivning anses ha skett när två veckor har förflutit från det att handlingen skickades under förutsättning att kontrollmeddelandet skickats på föreskrivet sätt.

Stämningsmannadelgivning innebär att en handling delges personligen genom en person som är behörig att utföra sådan delgivning, t.ex. en stämningsman eller en anställd vid Polismyndigheten, Åklagarmyndigheten, domstol, Kronofogdemyndigheten eller auktoriserat delgivningsföretag.

6 Är elektronisk delgivning (delgivning av rättsliga eller andra handlingar med hjälp av elektroniska kommunikationsmedel såsom e-post, internetbaserade säkra applikationer, fax, sms etc.) tillåten i civilrättsliga förfaranden? Vilka typer av förfaranden rör det sig om? Finns det begränsningar i användningen av detta delgivningssätt beroende på vem adressaten är (rättstillämpare, juridisk person, företag eller annan ekonomisk aktör etc.)?

6.1 Vilken typ av elektronisk delgivning i den mening som avses i artikel 19.1 i förordningen om delgivning av handlingar finns tillgänglig i medlemsstaten när delgivning ska ske direkt med en person som har en känd delgivningsadress i en annan medlemsstat?

Vid vanlig delgivning får en myndighet skicka handlingar på elektronisk väg till en person som har en känd delgivningsadress i en annan medlemsstat i enlighet med villkoren i artikel 19.1b i delgivningsförordningen (se 6a § förordning (2008:808) med kompletterande bestämmelser till EU:s delgivningsförordning). En förutsättning för att delgivning ska kunna ske elektroniskt är alltså att det inte är olämpligt med hänsyn till omständigheterna i delgivningsärendet. Om det av någon anledning skulle vara olämpligt att använda sig av e-post ska annan metod väljas.

6.2 Har medlemsstaten i enlighet med artikel 19.2 i förordningen om delgivning av handlingar angett ytterligare villkor som krävs för att den ska godta elektronisk delgivning per e-post enligt artikel 19.1 b i samma förordning? Se även anmälan enligt artikel 19.2 i förordningen om delgivning av handlingar.

Inga ytterligare villkor har uppställts.

7 Indirekt delgivning

7.1 Medger lagen andra delgivningssätt i sådana fall där delgivning inte varit möjlig (t.ex. delgivning på hemadressen, på delgivningsmannens kontor, per post eller genom anslag)?

Följande sätt finns att delge handlingar på när den som ska delges inte går att påträffa personligen.

Stämningsmannadelgivning genom s.k. surrogatdelgivning: Handlingen lämnas till annan än den som söks för delgivning, Det kan till exempel vara en vuxen medlem till det hushåll som delgivningsmottagaren tillhör eller delgivningsmottagarens arbetsgivare. Surrogatmottagaren måste dock alltid samtycka till att ta emot handlingen. En underrättelse om delgivningen och vem som tagit emot handlingen ska skickas till delgivningsmottagarens adress.

Stämningsmannadelgivning genom s.k. spikning: Handlingen lämnas i delgivningsmottagarens bostad, t.ex. i brevlådan, eller på lämplig plats i anslutning till bostaden, t.ex. på dörren.

Kungörelsedelgivning: Det sker genom att handlingen hålls tillgänglig hos den myndighet/domstol som beslutat om delgivningen samtidigt som ett meddelande om detta och om handlingarnas huvudsakliga innehåll införs i Post- och Inrikes Tidningar samt, om det finns skäl till det, i ortstidning. Samtidigt skickas handlingen med post till den sökte senast kända adress.

7.2 Om andra metoder används, när anses delgivning ha skett?

Vid stämningsmannadelgivning genom s.k. surrogatdelgivning har delgivning skett när handlingen har överlämnats och en underrättelse skickats till delgivningsmottagaren.

Vid stämningsmannadelgivning genom s.k. spikning har delgivning skett när handlingen har lämnats i enlighet med vad som beskrivits ovan under 7.1.

Kungörelsedelgivning har skett när två veckor har förflutit från beslutet om att handlingen ska kungörelsedelges, om kungörande och övriga föreskrivna åtgärder har skett i rätt tid (10 dagar).

7.3 Om man som alternativt delgivningssätt kan låta deponera handlingen på en viss plats (t.ex. ett postkontor), hur informeras adressaten om deponeringen?

Om en handling är omfattande eller om det annars är olämpligt att skicka eller lämna handlingen till delgivningsmottagaren får myndigheten besluta att handlingen i stället under viss tid ska hållas tillgänglig hos myndigheten eller på annan plats, som myndigheten beslutar. Ett meddelande om beslutets innehåll ska delges mottagaren.

7.4 Vilka blir följderna om adressaten vägrar att motta handlingarna? Anses delgivning ändå ha skett om adressaten saknade grund för sin vägran?

Vägrar delgivningsmottagaren ta emot en handling som delges genom stämningsmanna­delgivning anses delgivning ändå ha skett om handlingen lämnats kvar på platsen.

8 Delgivning per post från utlandet (artikel 18 i förordningen om delgivning av handlingar)

8.1 Om posten ska befordra en handling som skickats från utlandet till en adressat i medlemsstaten, och det rör sig om en situation där det krävs mottagningsbevis (artikel 18 i förordningen om delgivning av handlingar), överlämnar posttjänstemannen i så fall handlingen enbart till adressaten själv eller kan den, i enlighet med nationella bestämmelser om postutdelning, även överlämna handlingen till en annan person på samma adress?

Delgivning genom postens försorg kan ske med rekommenderad försändelse. Försändelsen hålls tillgänglig hos Postombud, Företagscenter och lantbrevbärare och ska kvitteras ut av den som angetts som delgivningsmottagare eller dennes ombud, mot uppvisande av legitimation. Det finns också möjlighet för beställaren av posttjänsten att ange att endast personligt mottagande accepteras.

8.2 Hur kan delgivning av handlingar från utlandet i enlighet med artikel 18 i förordningen om delgivning av handlingar äga rum om varken adressaten eller någon annan person med rätt att ta emot handlingarna (under förutsättning att det finns en sådan möjlighet enligt de nationella bestämmelserna om postutdelning – jfr ovan) har kunnat anträffas på delgivningsadressen?

Om delgivning med rekommenderad försändelse inte lyckas återstår inga andra möjligheter att delge genom postens försorg. I stället får andra delgivningsåtgärder övervägas, t.ex. delgivning genom stämningsman.

8.3 Medger posten en viss tid för avhämtning av handlingarna innan dessa returneras till avsändaren? Om ja, hur underrättas adressaten om att han eller hon har post för avhämtning på postkontoret?

En handling som skickas rekommenderat aviseras till delgivningsmottagaren med avi till bostadsadressen, sms eller e-postmeddelande. Försändelsen ligger normalt sett kvar på utlämningsstället i 14 dagar från ankomstdagen.

9 Finns det något skriftligt bevis som styrker att handlingen har delgetts?

Normalt finns en kvittens från den som ska delges eller en handling som myndigheten/domstolen har skrivit som bevis för att telefondelgivning, surrogatdelgivning eller spikning har skett.

10 Vad händer om den som ska delges inte får dokumentet eller om delgivningen sker i strid med lagen (t.ex. om handlingen delges med en tredje part)? Anses delgivningen giltig ändå eller måste den göras om?

Det råder fri bevisföring och bevisvärdering i svenska domstolar. Om det kan utredas att en person har tagit del av en handling saknar det betydelse om delgivning har skett på föreskrivet sätt. Formfel medför således inte i sig att delgivningen måste göras om utan det avgörande är om handlingen har nått sin adressat.

Om det istället kan utredas att den som ska delges inte har fått handlingen eller om delgivningsreglerna inte har följts kan en dom eventuellt undanröjas genom s.k. extraordinära rättsmedel.

11 Om adressaten vägrar att ta emot en handling på grund av språket den är skriven på (artikel 12 i förordningen om delgivning av handlingar) och den domstol eller myndighet som handlägger det rättsliga förfarandet vid en kontroll kommer fram till att vägran inte var motiverad, finns det något särskilt rättsmedel för att överklaga detta beslut?

Den som anser sig felaktigt delgiven kan i samband med det slutliga avgörandet överklaga beslutet om delgivning. Om överinstansen kommer fram till att delgivning skett på ett felaktigt sätt kan processen komma att tas om i underinstansen.

12 Kostar det något att få en skriftlig handling delgiven? I så fall hur mycket? Finns det någon skillnad mellan fall då handlingen ska delges enligt nationell rätt och fall då begäran om delgivning har sitt ursprung i en annan medlemsstat? Se även anmälan enligt artikel 15 i förordningen om delgivning av handlingar rörande delgivning av handlingar från en annan medlemsstat

När en myndighet ombesörjer delgivning stannar kostnaden för delgivningen på staten. Det innebär t.ex. att käranden i en civilprocess inte behöver ersätta domstolen för de kostnader som domstolen har för att delge svaranden stämningsansökan.

Om en enskild person eller enskild part vill delge någon en handling får han eller hon själv betala kostnaden för delgivningen. Som exempel kan nämnas att kostnaden för att anlita en anställd vid Polismyndigheten som stämningsman är 1 000 kr.