Europeiskt betalningsföreläggande

Italien
Innehåll inlagt av
European Judicial Network
Det europeiska rättsliga nätverket (på privaträttens område)

1 Finns det ett särskilt förfarande för betalningsföreläggande?

I den italienska civilprocesslagen (Codice di procedura civile) finns bestämmelser om ett förfarande för betalningsföreläggande (artikel 633 ff.). Det rör sig om ett förfarande ex parte där domstolen fäller ett avgörande om borgenärens krav utan att höra motparten och utan att motparten får presentera något försvar eller några anmärkningar.

Gäldenärens hörs först i ett senare skede, om han eller hon bestrider fordran.

Det går endast att ansöka om betalningsföreläggande gällande vissa rättigheter (exempelvis rätt till betalning av ett visst kontantbelopp eller till leverans av en viss kvantitet ersättningsvaror etc.), och de villkor som anges i civillagen (Codice civile) måste vara uppfyllda (exempelvis måste borgenären kunna lägga fram skriftlig bevisning för sin fordran).

Om domstolen finner att borgenärens krav är välgrundade åläggs gäldenären att uppfylla dessa krav inom en tidsfrist som i regel är på 40 dagar. Inom denna frist kan gäldenären också bestrida föreläggandet. Om så inte sker blir föreläggandet slutgiltigt och verkställbart.

1.1 Användningsområde

Förfarandet för betalningsföreläggande kan endast tillämpas när det finns en borgenär som har en fordran på ett penningbelopp, på en viss kvantitet ersättningsvaror eller på viss lös egendom.

1.1.1 Vilka slags krav kan prövas?

När föreläggandet rör en penningfordran måste beloppet vara exakt angivet. Detta utesluter i praktiken ansökan om betalningsföreläggande för fordringar som inte bygger på avtal (t.ex. kan betalningsföreläggande inte sökas om ärendet rör krav på ersättning för skada som uppstått till följd av en olaglig handling).

1.1.2 Kan bara krav upp till ett visst belopp prövas?

Nej, det finns ingen övre gräns. Det går att ansöka om betalningsföreläggande oavsett vilket belopp fordran gäller.

1.1.3 Är förfarandet obligatoriskt?

Förfarandet är frivilligt. En borgenär kan alltid välja att väcka talan enligt det ordinarie förfarandet.

1.1.4 Kan förfarandet användas även om svaranden bor i ett annat land?

Ja.

1.2 Behörig myndighet

Ansökan om betalningsföreläggande ska lämnas in till den fredsdomare (giudice di pace) eller allmänna underrätt (tribunale) som skulle ha haft behörighet om det rört sig om ett ordinarie förfarande. Fredsdomare har endast behörighet i småmål, enligt de kriterier som anges i artikel 7 i civilprocesslagen. När betalningsföreläggandet handhas av en allmän underrätt sammanträder denna som enmansdomstol.

När fordran gäller ersättning för rättsliga och utomrättsliga tjänster eller ersättning för utlägg som gjorts av advokater, exekutionstjänstemän eller andra personer som har tillhandahållit tjänster i samband med ett mål är även den domstol som fällt avgörandet i det mål som fordran som hänför sig till behörig.

Advokater kan ansöka om betalningsföreläggande avseende sina klienter. Ansökan ställs då till domstolen på den ort där advokatens yrkesorganisation (consiglio dell’ordine) har sitt säte. På samma sätt kan notarier framställa anspråk vid domstolen på den plats där de är registrerade hos notarierådet (consiglio notarile) (se även faktabladet om domstolars behörighet).

1.3 Formella krav på ansökan

Ansökan om betalningsföreläggande måste innehålla de uppgifter som anges i artikel 638 i civilprocesslagen och ska inlämnas till domstolens kansli tillsammans med övrig dokumentation. Enligt artikel 16-bis i lagdekret 179 av den 18 oktober 2012 (omvandlad genom lag nr 221 av den 17 december 2012) gäller följande: ”Från den 30 juni 2014 ska ansökningar om åtgärder och parternas inlagor och handlingar i sådana förfaranden inför domstol som avses i bok IV, avsnitt I, kapitel I i civilprocesslagen uteslutande göras på elektronisk väg (med undantag av invändningar).” Inga ansökningar om förfaranden ex parte får därför inges i pappersform efter den 30 juni 2014. Artikel 16-bis i lagdekret nr 179/2012 gäller inte för europeiska betalningsförelägganden i enlighet med förordning (EG) nr 1896/2006. Ansökningar om ett sådant betalningsföreläggande måste därför inges i pappersform och inte på elektronisk väg.

1.3.1 Är det obligatoriskt att använda standardformulär (och var hittar jag i så fall dessa)?

Nej, det behövs inget särskilt formulär.

1.3.2 Måste jag företrädas av en advokat?

I allmänhet ja. Det finns dock fall där borgenären får företräda sig själv. Ett sådant är om ärendet avgörs av fredsdomare och tvistebeloppet inte överskrider 1 100 euro. Ett annat är om borgenären har tillräckliga kvalifikationer för att få verka som försvarare i den domstol där ärendet behandlas.

1.3.3 Hur pass detaljerat måste grunderna för kravet anges?

I ansökan måste föremålet och grunderna för fordran anges. Det kan göras kortfattat genom en sammanfattande beskrivning av omständigheterna och de relevanta handlingarna.

1.3.4 Måste jag presentera skriftlig bevisning för kravet? Vilka handlingar ska jag i så fall lämna in tillsammans med ansökan?

Ja. Den skriftliga bevisningen för kravet utgörs framför allt av mottagningsbevis och ensidiga löften i privatundertecknade handlingar. Om betalningsföreläggandet gäller en fordran som har att göra med tillhandahållande av varor eller tjänster mellan företag eller till privatpersoner godtas som skriftlig bevisning för fordran även vidimerade utdrag ur borgenärsföretagets redovisning, förutsatt att redovisningen skötts i enlighet med lagar och föreskrifter. Även fakturor kan användas som skriftlig bevisning för fordran, förutsatt att de åtföljs av en underskriven kopia av sökandens fakturaregister.

Särskilda bevisregler gäller för fordringar som rör arvoden eller ersättning för utlägg som framställts av advokater, notarier och andra yrkesutövare, samt fordringar från staten eller offentliga myndigheter.

1.4 Avvisning

Om domstolen finner att ansökan är otillräckligt underbyggd, informerar domstolens kansli sökanden om detta och uppmanar honom eller henne att inkomma med kompletterande bevis. Om sökanden inte hörsammar uppmaningen, inte drar tillbaka sin ansökan eller om ansökan inte kan godtas av något annat skäl avvisar domaren ansökan genom ett motiverat beslut.

I sådana fall går det alltid att lämna in en ny ansökan, även enligt det ordinarie förfarandet.

1.5 Överklagande

Beslutet om avvisning av ansökan kan inte överklagas, varken i form av ett ordinarie överklagande eller genom en kassationstalan.

1.6 Bestridande

Om en ansökan om betalningsföreläggande godkänns och föreläggandet utfärdas ska en vidimerad kopia av föreläggandet delges gäldenären. Delgivningen ska ske inom 60 dagar om den görs inom Italien och inom 90 dagar om den görs i ett annat land.

Gäldenären kan bestrida föreläggandet inom 40 dagar från delgivningen.

I motiverade fall kan tidsfristen minskas till 10 dagar eller utökas till 60 dagar. Om gäldenären är bosatt i en av EU:s medlemsstater är tidsfristen normalt 50 dagar, som kan minskas till 20 dagar. Om gäldenären är bosatt utanför EU är tidsfristen 60 dagar och får inte minskas till mindre än 30 dagar och får inte förlängas till mer än 120 dagar.

Gäldenären kan bestrida föreläggandet efter det att fristen löpt ut om gäldenären kan visa att han eller hon på grund av fel vid delgivningen eller på grund av oförutsedda händelser eller force majeure inte fått information om föreläggandet i tid. Möjligheten till bestridande upphör helt när tio dagar har förlöpt från datumet för den första verkställighetsåtgärden.

Bestridandet (opposizione) ska lämnas in till den domstol där den domare som har utfärdat betalningsföreläggandet är verksam. Bestridandet görs i form av en stämningsansökan (citazione) och ska meddelas sökanden på den adress som anges i ansökan om betalningsföreläggande. Stämningsansökan med bestridandet ska innehålla samma uppgifter som stämningsansökningar i allmänhet. I synnerhet ska den som bestrider betalningsföreläggandet i detta skede uppge skälen till bestridandet.

1.7 Effekten av ett bestridande

Vid ett bestridande inleds ett ordinarie tvisteförfarande som syftar till att fastställa om borgenärens krav är giltiga.

1.8 Effekten av att svaranden inte bestritt ansökan i tid

Om gäldenären inte bestrider betalningsföreläggandet inom den angivna tidsfristen eller om gäldenären bestrider betalningsföreläggandet men inte inställer sig vid domstolen ska den domare som utfärdade betalningsföreläggandet på sökandens begäran förklara det verkställbart.

1.8.1 Vad krävs för att få ett verkställbart avgörande?

Det finns fyra möjliga scenarier.

I det första scenariot har tidsfristen för bestridande från gäldenärens sida ännu inte löpt ut. Den sökande kan begära att domstolen omedelbart förklarar betalningsföreläggandet interimistiskt verkställbart. Begäran kan bara beviljas om de särskilda villkor som anges i civilprocesslagen är uppfyllda. Det gäller t.ex. om fordran baseras på en växel eller check eller om en senare verkställighet skulle vara till stor skada för borgenären. Domstolen kan också besluta att borgenären, för att kunna få till stånd ett interimistiskt verkställande i detta skede, ska ställa en säkerhet till gäldenären.

I det andra scenariot har den gäldenär som delgetts betalningsföreläggandet inte bestridit det inom gällande tidsfrist. I så fall kan borgenären begära att domstolen ska verkställa betalningsföreläggandet.

I det tredje scenariot har gäldenären bestridit betalningsföreläggandet och det följande förfarandet inletts, men inte avgjorts. I denna situation kan borgenären begära att domstolen ska besluta om interimistisk verkställighet för betalningsföreläggandet. Begäran kan bara beviljas om de särskilda villkor som anges i lagen är uppfyllda (t.ex. om bestridandet inte bygger på skriftlig bevisning). Utöver detta kan domstolen besluta att betalningsföreläggandet ska förklaras interimistiskt verkställbart endast i vissa delar, så att verkställigheten endast gäller de belopp som gäldenären inte bestrider. Domstolen kan också bevilja interimistisk verkställighet om gäldenären ställer en säkerhet på ett belopp som motsvarar eventuella återbetalningar, kostnader och skadestånd.

I det fjärde och sista scenariot avvisas ett eventuellt bestridande och betalningsföreläggandet blir då verkställbart (om så inte redan skett).

Betalningsförelägganden som har förklarats verkställbara enligt något av scenarierna ovan ger också borgenären rätt att inteckna tillgångar som tillhör gäldenären.

1.8.2 Är utslaget slutligt eller är det fortfarande möjligt för svaranden att överklaga?

Ett betalningsföreläggande som blivit verkställbart för att gäldenären inte bestridit det återkallas endast i de undantagsfall som anges i lagen (t.ex. om domstolen grundat sitt beslut på bevis som senare visar sig ha varit falska). Om betalningsföreläggandet påverkar tredje mans rättigheter kan det även bestridas av tredje man.

Avgörandet i det förfarande som rör bestridandet kan överklagas på ordinarie sätt.

Länkar

Italienska konstitutionen (EN)

https://www.senato.it/sites/default/files/media-documents/COST_INGLESE.pdf

Italiens författningssamling

https://www.normattiva.it/?language=en

Italienska civilprocesslagen

http://www.altalex.com/documents/codici-altalex/2015/01/02/codice-di-procedura-civile

Lagen om rättegångar i förvaltningsmål (EN)

https://www.giustizia-amministrativa.it/cdsintra/wcm/idc/groups/public/documents/document/mday/mzk3/~edisp/nsiga_4276977.pdf

Italienska förvaltningslagen (FR)

https://www.giustizia-amministrativa.it/cdsintra/wcm/idc/groups/public/documents/document/mday/njiz/~edisp/nsiga_4506451.pdf

Italienska förvaltningsprocesslagen (DE)

https://www.giustizia-amministrativa.it/cdsintra/wcm/idc/groups/public/documents/document/mday/nda5/~edisp/nsiga_4289867.pdf

Italiens rättssystem

https://www.csm.it/web/csm-internet/magistratura/il-sistema-giudiziario=

Skatteprocesslagen

http://def.finanze.it/DocTribFrontend/getAttoNormativoDetail.do?id=%7bECD81E71-D37B-4722-AA36-116B5BCB2232%7d

Justitieministeriet

https://www.giustizia.it/giustizia

Senaste uppdatering: 21/12/2023

De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.