Europeiskt betalningsföreläggande

Portugal
Innehåll inlagt av
European Judicial Network
Det europeiska rättsliga nätverket (på privaträttens område)

1 Finns det ett särskilt förfarande för betalningsföreläggande?

1.1 Användningsområde

1.1.1 Vilka slags krav kan prövas?

Det nationella förfarandet för betalningsföreläggande tillämpas på följande fordringar:

  • Ekonomiska avtalsförpliktelser på högst 15 000 euro enligt artikel 1 i lagdekret nr 269 av den 1 september 1998.
  • Oavsett värde, sena betalningar i handelstransaktioner enligt artikel 10.1 i lagdekret nr 62 av den 10 maj 2013.

Enligt det nationella förfarandet för betalningsföreläggande kan borgenären i ovannämnda fall, och om fordran är obestridd, erhålla en exekutionstitel (título executivo) utan att en fastställelsetalan behöver väckas.

Förfarandet för betalningsföreläggande fastställs i lagdekret nr 269/98 och regleras av kapitel II i bilagan till den lagen. I artikel 10 hänvisas till standardmallen för ansökan om betalningsföreläggande, godkänd genom genomförandeförordning nr 21 av den 28 januari 2020.

1.1.2 Kan bara krav upp till ett visst belopp prövas?

För fordringar till följd av avtalsförpliktelser är maximibeloppet 15 000 euro.

För fordringar till följd av handelstransaktioner finns ingen övre gräns.

1.1.3 Är förfarandet obligatoriskt?

Förfarandet är valfritt.

1.1.4 Kan förfarandet användas även om svaranden bor i ett annat land?

Bestämmelserna om förfarandet för betalningsföreläggande utesluter inte fall där gäldenären bor utanför Portugal.

1.2 Behörig myndighet

I Portugal är behörig myndighet det nationella kontoret för betalningsförelägganden (Balcão Nacional de Injunções), som är beläget i Porto. Kontorets kontaktuppgifter finns här.

Borgenären kan inge ansökan om betalningsföreläggande till det nationella kontoret för betalningsförelägganden, till kansliet vid domstolen på den ort där förpliktelsen ska fullgöras eller till kansliet vid domstolen på den ort där gäldenären har sin hemvist, som därefter sänder den vidare till det nationella kontoret för betalningsförelägganden (artikel 8.1 i bilagan till lagdekret nr 269/98).

Användare kan konsultera förfarandet för betalningsförelägganden och få åtkomst till verkställighetsförfarandet elektroniskt på Citiusportalen.

1.3 Formella krav på ansökan

Enligt artikel 10 i bilagan till lagdekret nr 269/98 ska sökanden i en ansökan om betalningsföreläggande

  • ange inskrivningsenheten vid den domstol som ansökan riktas till,
  • ange parterna,
  • ange den plats där delgivningen ska ske, med uppgift om huruvida detta är den ”hemvist” som skriftligen avtalats,
  • ange de faktiska omständigheter som fordran grundas på,
  • formulera själva fordran, och ange vad som är huvudfordran, upplupen ränta och andra belopp för vilka betalning yrkas,
  • bekräfta att domstolsavgifterna har betalats,
  • i förekommande fall ange att fordran avser en ”handelstransaktion”,
  • ange sin hemvist,
  • ange sin e-postadress, om han eller hon vill underrättas på det sättet,
  • ange om han eller hon vill att ärendet ska övergå till en fastställelsetalan om delgivning inte kunde genomföras,
  • ange vilken domstol som är behörig att pröva handlingarna, om ärendet övergår till en fastställelsetalan,
  • ange om han eller hon vill att delgivningen ska göras av en exekutionstjänsteman eller ett juridiskt ombud, och i så fall ange den personens namn och företagsadress,
  • i samband med konsumentavtal ange huruvida avtalet innehåller allmänna villkor, vid äventyr av att anses ha väckt en okynnestalan,
  • underteckna ansökan.

Reglerna för att inge och delge en ansökan om betalningsföreläggande anges i artikel 5 i genomförandeförordning (Portaria) nr 220-A/2008 jämförd med artikel 8 i bilagan till lagdekret nr 269/98. I ovanstående föreskrivs följande:

  • Ansökan kan inges från valfri plats i landet.
  • Advokater (advogados) eller juridiska ombud (solicitadores) måste inge en elektronisk ansökan om betalningsföreläggande.
  • Borgenärer som inte företräds av en advokat eller ett juridiskt ombud kan inge ansökan i pappersform. I det sistnämnda fallet kan borgenären inte inge ansökan till det nationella kontoret för betalningsförelägganden. Han eller hon måste inge ansökan antingen till kansliet vid domstolen på den ort där förpliktelsen ska fullgöras eller till kansliet vid domstolen på den ort där gäldenären har sin hemvist. Om det finns domstolar med specialiserad behörighet eller särskild behörighet måste ansökan inges till kansliet vid relevant domstol i enlighet med reglerna för materiell behörighet. Det ankommer sedan på det kansliet att föra in uppgifterna i ansökan i it-systemet för handläggning av betalningsförelägganden. Det datum ansökan ingavs in till kansliet registreras som ingivningsdatum.

1.3.1 Är det obligatoriskt att använda standardformulär (och var hittar jag i så fall dessa)?

Det obligatoriska ansökningsformulär för betalningsförelägganden som föreskrivs i justitieministeriets genomförandeförordning nr 21 av den 18 januari 2020 kan laddas ned här.

De domstolskanslier som är behöriga att ta emot ansökningar om betalningsförelägganden i pappersform kan på begäran ge medborgare tillgång till standardformuläret.

Advokater och juridiska ombud kan få åtkomst till det elektroniska formuläret via Citiusportalens e-postadress.

1.3.2 Måste jag företrädas av en advokat?

Nej, man behöver inte företrädas av en advokat i detta förfarande, men fordringsägarna kan anlita ett juridiskt ombud om de så önskar (artikel 10.5 i bilagan till lagdekret nr 269/98).

1.3.3 Hur pass detaljerat måste grunderna för kravet anges?

I artikel 10.2 d i lagdekret nr 269/98 anges bara att fordringsägarna måste redogöra för de faktiska omständigheter som ligger till grund för fordran.

1.3.4 Måste jag presentera skriftlig bevisning för kravet? Vilka handlingar ska jag i så fall lämna in tillsammans med ansökan?

Nej.

Bevis behöver endast läggas fram om en invändning inges. I så fall handläggs ansökan om betalningsföreläggande som en särskild eller vanlig fastställelsetalan i enlighet med artikel 3 i lagdekret nr 269/98 respektive artikel 10.2–10.4 i lagdekret nr 62/2013.

1.4 Avvisning

Ansökan om betalningsföreläggande får avvisas på de grunder som anges i artikel 11 i lagdekret nr 269/98, om

  • ansökan inte riktas till en behörig domstols kansli eller fordringsägaren inte har angett vilken domstol som är behörig att utreda målet om ärendet ska övergå till en fastställelsetalan,
  • parterna, fordringsägarens hemvist eller den plats där delgivningen av gäldenären ska ske inte anges i ansökan,
  • ansökan inte har undertecknats (endast om ansökan inte ingavs i elektronisk form),
  • ansökan inte är avfattad på portugisiska,
  • ansökan inte följer den standardmall som godkänts genom justitieministeriets genomförandeförordning,
  • det inte framgår att domstolsavgifterna har betalats,
  • det yrkade beloppet överstiger 15 000,00 euro och det inte finns något som tyder på att det handlar om en handelstransaktion,
  • begäran inte motsvarar det belopp eller syfte som är tillåtet enligt förfarandet.

1.5 Överklagande

Ett överklagande av beslutet att avvisa en ansökan kan ges in till domaren eller, om domstolen har fler än en domare, den tjänstgörande domaren (artikel 11.2 i bilagan till lagdekret nr 269/98).

1.6 Bestridande

Tidsfristen för att bestrida ett betalningsföreläggande är 15 dagar (artikel 12.1 i bilagan till lagdekret nr 269/98).

1.7 Effekten av ett bestridande

Om svaranden bestrider fordran blir den inte verkställbar.

Ärendet förs då tillbaka till det ordinarie förfarandet, dvs. som en särskild eller vanlig fastställelsetalan i enlighet med artikel 3 i bilagan till lagdekret nr 269/98 respektive artikel 10.2–10.4 i lagdekret nr 62/2013.

1.8 Effekten av att svaranden inte bestritt ansökan i tid

Om svaranden efter att vederbörligen ha delgetts föreläggandet i enlighet med artiklarna 12 och 13 i bilagan till lagdekret nr 269/98 inte bestrider ansökan anger registratorn följande på ansökan om betalningsföreläggande: ”Denna handling är verkställbar” (Este documento tem força executiva) (artikel 14.1 i bilagan till lagdekret nr 269/98).

Betalningsföreläggandet räknas då som en exekutionstitel.

1.8.1 Vad krävs för att få ett verkställbart avgörande?

Efter att ha lagt till verkställighetsfrasen gör registratorn betalningsföreläggandet tillgängligt för sökanden, företrädesvis på elektronisk väg (artikel 14.5 i bilagan till lagdekret nr 269/98).

1.8.2 Är utslaget slutligt eller är det fortfarande möjligt för svaranden att överklaga?

Ett avslag på en ansökan om verkställbarhetsförklaring kan överklagas till domstol. Införandet av verkställighetsfrasen kan avvisas om ansökan inte motsvarar beloppet eller syftet med förfarandet (artikel 14.3 och 14.4 i bilagan till lagdekret nr 269/98).

Relaterade länkar:

Citiusportalen

Lagdekret nr 269/98

Genomförandeförordning nr 220-A/2008

Genomförandeförordning nr 21/2020

 

Observera:

Varken kontaktpunkten för det europeiska rättsliga nätverket på privaträttens område, domstolarna eller andra organ och myndigheter är bundna av informationen i detta faktablad, som kan ändras efter tolkningar i rättspraxis. Även om faktabladen regelbundet uppdateras är det fortfarande nödvändigt att läsa de gällande lagtexterna.

Senaste uppdatering: 19/01/2022

De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.