

Hitta information per region
Med verkställighet i civilrättsliga ärenden avses en talan som väckts av en borgenär eller en part för att en gäldenär eller en person mot vilken verkställighet söks ska tvingas fullgöra en skyldighet som åligger honom eller henne.
Verkställigheten kan ha tre syften: betalning av en penningsumma, överlämnandet av ett visst föremål, eller att en viss handling ska eller inte ska utföras.
Verkställighet kan omfattas av ett vanligt rättsligt förfarande (ordinarie, summariskt eller enskilt) eller ett särskilt förfarande.
Vid alla verkställighetsförfaranden som rör betalning av en penningsumma tillämpas det ordinarie förfarandet, med de undantag som anges nedan, vid vilka ett summariskt förfarande tillämpas, och verkställighetsförfaranden som rör underhållsbidrag, vid vilka ett särskilt förfarande tillämpas.
Det summariska förfarandet tillämpas vid verkställighetsförfaranden för betalning av en penningsumma som grundas på följande:
Även vid ett av ovannämnda verkställighetsbeslut används det ordinarie förfarandet i stället för det summariska förfarandet i följande fall:
Verkställighetsförfaranden som rör överlämnandet av ett specifikt föremål och utförandet av en handling sker i form av ett enda standardförfarande.
Verkställighet i form överlämnandet av ett specifikt föremål kan omvandlas till verkställighet i form av betalning av en penningsumma när det inte går att hitta det föremål som det är tänkt att den person som söker verkställighet ska få. I så fall får den part som söker verkställighet, i samma förfarande, begära betalning av ett belopp motsvarande värdet på det föremål som skulle ha överlämnats och den förlust som han eller hon lidit till följd av att föremålet inte överlämnandes.
Verkställighet i form av utförandet av en handling kan omvandlas till verkställighet i form av betalning av en penningsumma om den person som söker verkställighet begär ersättning för den lidna skadan och betalning av det aktuella beloppet.
Vid verkställighet i samband med underhållsbidrag tillämpas ett särskilt förfarande:
Verkställighetsförfarandet fastställs i artiklarna 550 och 551 (Förfarandeformer – Verkställighetsförfarande), artiklarna 703–877 (Verkställighetsförfarande) och artiklarna 933–937 (Särskild verkställighet i samband med underhåll) i civilprocesslagen (Código de Processo Civil), som kan konsulteras via denna länk.
De behöriga utsökningsmyndigheterna är domstolarna och exekutionstjänstemän.
Själva verkställigheten sker genom ett utsökningsförfarande (tvångsvis verkställighet) där domstolarna är behöriga myndigheter och biträds av exekutionstjänstemän. Utöver det rättsliga förfarandet föreskriver lagen även ett ”utomrättsligt förfarande före utsökning” (procedimento extrajudicial pré-executivo). Detta är valfritt och kan användas av borgenären om vissa villkor är uppfyllda. Behöriga myndigheter för det utomrättsliga förfarandet före utsökning är exekutionstjänstemän.
Utsökningsförfarandet
Utsökningen inleds med att verkställighetsansökan inges till domstolen. Mallen och villkoren för att inge ansökan anges i en regeringsförordning, dvs. regeringsförordning nr 282/2013 av den 29 augusti 2013 (år 2020, när detta faktablad reviderades), som kan konsulteras via denna länk.
De formulär som ska användas av den som begär verkställighet när det inte krävs att denne företräds av en advokat, en jurist eller ett juridiskt ombud är tillgängliga på portalen CITIUS.
Exekutionstjänstemannen ska utses av den part som ansöker om verkställighet. Om parten underlåter att göra detta utser domstolens registrator automatiskt en slumpvis vald exekutionstjänsteman. I de undantagsfall som föreskrivs i lag kan en exekutionstjänstemans arbetsuppgifter utföras av en domstolstjänsteman.
Domstolens och exekutionstjänstemannens befogenheter är i regel fördelade på följande sätt:
Framför allt
är det domarens ansvar att
Det är exekutionstjänstemannens ansvar att
För verkställighetsförfaranden som inleds i Portugal ser domstolarnas materiella behörighet ut på följande sätt:
(Artiklarna 111–131 i lag nr 62/2013 av den 26 augusti 2013, som du hittar via denna länk).
De portugisiska domstolarnas territoriella behörighet när det gäller att inleda verkställighetsförfaranden ser ut på följande sätt (artiklarna 85–90 i civilprocesslagen, som du hittar via denna länk)
Utomrättsligt förfarande före utsökning
Som ett alternativ till domstolsförfarandet kan borgenärer välja att först använda ett administrativt förfarande som kallas PEPEX (procedimento extrajudicial pré-executivo (utomrättsligt förfarande före utsökning)).
Exekutionstjänstemän fungerar som behörig myndighet när det gäller att vidta åtgärder i samband med detta förfarande.
PEPEX kan användas i samband med nationella domar om verkställighet, andra nationella exekutionstitlar, utländska domar som förklarats verkställbara, domar vars verkställbarhet följer av EU-lagstiftning, fördrag eller konventioner som är bindande för Portugal eller europeiska exekutionstitlar. I alla dessa mål måste följande krav vara uppfyllda:
Exekutionstjänstemän letar efter tillgångar och inkomster med hjälp av svarandens skatteregistreringsnummer. De får dock endast göra detta i portugisiska databaser (de får inte leta i andra medlemsstaters databaser). Enligt portugisisk lagstiftning får både juridiska och fysiska personer ansöka om skattenummer även om de inte bedriver någon verksamhet eller har hemvist i Portugal.
PEPEX är ett papperslöst, elektroniskt förfarande som är snabbare och billigare än domstolsförfaranden. Den ursprungliga ansökan inges direkt av borgenären på it-plattformen
Åtkomst till skatte- och tullmyndighetens portal beviljas via åtkomstuppgifter eller via det digitala certifikat som hör till det s.k. medborgarkortet (cartão de cidadão).
Om en svarande utser en bemyndigad företrädare får advokaterna (Advogados) och de juridiska ombuden (Solicitadores) åtkomst till plattformen genom att använda ett digitalt certifikat som deras yrkesorganisationer har utfärdat i detta syfte.
När ansökan inges går den automatiskt till en exekutionstjänsteman, och borgenärerna får snabbt (i regel inom fem dagar från ingivandet av ansökan) information om hur sannolikt det är att fordran kommer att betalas eller bekräftelse på att den inte kan drivas in i skattesyfte, och behöver inte vända sig till domstol.
Syftet med detta förfarande är att få gäldenären att frivilligt betala fordran. Utmätnings-/kvarstadsåtgärder får inte vidtas under ett PEPEX-förfarande. För att kunna vidta sådana åtgärder måste PEPEX-förfarandet omvandlas till ett utsökningsförfarande.
Under ett PEPEX-förfarande kan den som ansökan riktas mot göra en frivillig betalning eller träffa en betalningsuppgörelse med sökanden.
När en sökande väljer att delge den andra parten sker detta genom personlig delgivning av en exekutionstjänsteman.
Delgivningsmottagare som vederbörligen underrättas om förfarandet och inte vidtar några åtgärder förs upp i den offentliga förteckningen över gäldenärer. Ovannämnda intyg om icke indrivningsbara fordringar får således utfärdas för rätts- och skatteändamål. När hela fordran senare betalas tas gäldenärens namn bort från förteckningen och meddelas skattemyndigheten.
I ett PEPEX-förfarande får parterna begära att en domare ingriper. Sökanden kan omvandla PEPEX-förfarandet till ett utsökningsförfarande när det inte har varit möjligt att få till stånd frivillig betalning. Den som ansökan riktas mot kan göra detta genom att invända mot PEPEX-förfarandet.
PEPEX-förfarandet är billigare än domstolsförfaranden. För endast 51,00 euro exklusive mervärdesskatt kan borgenärer ta reda på om de sannolikt kommer att få betalt för sina fordringar, oavsett fordrans värde. Om fordran kan drivas in kan kostnaderna, beroende på omständigheterna i det enskilda fallet, bli högre än 51,00 euro.
Lägg även märke till att om PEPEX-förfarandet omvandlas till ett utsökningsförfarande är borgenärer befriade från skyldigheten att betala domstolsavgiften för att inleda förfarandet.
PEPEX-förfarandet fastställs i lag nr 32/2014 av den 30 maj 2014, som kan konsulteras via denna länk och regleras närmare i beslut nr 233/2014 av den 14 november 2014, som du hittar här.
Hela verkställighetsförfarandet grundas på ett beslut som fastställer syftet och gränserna för verkställighetsåtgärden. Verkställighetsbeslut anses omfatta lagstadgad dröjsmålsränta, om en sådan skyldighet föreligger.
Domar är verkställbara, och verkställighetsbeslut kan utfärdas i följande situationer:
a) Domar mot svaranden
b) Handlingar som upprättats eller bestyrkts av en notarie eller en annan behörig enhet eller person, som kräver fastställande eller erkännande av en skyldighet
c) Skuldinstrument, även om det endast finns handskrivna handlingar, under förutsättning att den bakomliggande förbindelsen bevisas i själva handlingen eller anges i verkställighetsansökan
d) Handlingar som är verkställbara enligt specialbestämmelser
Avseende fordran
Den fordran som ska drivas in måste vara säker, obestridd och förfallen till betalning. Om det inte framgår av exekutionstiteln inleds verkställigheten med åtgärder för att göra fordran säker, obestridd och förfallen till betalning.
Avseende borgenären
Den fordran som ska fastställas måste anmälas av den person som anges som borgenär i exekutionstiteln. Om exekutionstiteln är ett innehavarpapper är det innehavaren som ansöker om verkställighet.
Om rättigheterna eller skyldigheterna har övergått på en annan person måste ansökan om verkställighet riktas mot efterträdarna till de personer som anges som borgenär eller gäldenärer beträffande den skyldighet som ska verkställas. Den part som begär verkställighet ska i själva verkställighetsansökan ange de faktiska omständigheter som medför att rättigheterna eller skyldigheterna har övergått på en annan person.
Avseende gäldenären
Ansökan om verkställigheten måste riktas mot den person som anges som gäldenär i exekutionstiteln
Tillgångar som tillhör den person mot vilken verkställighet begärs utmäts även om dessa av någon anledning innehas av tredje man. Detta påverkar dock inte de rättigheter som en sådan tredje man kan göra gällande mot den person som begär verkställighet.
Indrivning av en skuld med realsäkerhet från tillgångar som innehas av en tredje man måste begäras direkt av denne om den part som begär verkställighet vill driva in säkerheten, oavsett den omständigheten att gäldenären även kan stämmas direkt.
Om ett verkställighetsförfarande har inletts endast mot denne tredje man, och det är känt att de tillgångar som omfattas av en realsäkerhet är otillräckliga, kan den part som begär verkställighet i samma förfarande begära att verkställighetsförfarandet mot gäldenären ska fortsätta, och yrka på full betalning av fordran. När de tillgångar för vilka säkerhet har ställts tillhör gäldenären men innehas av en tredje man kan både den sistnämnde och gäldenären bli föremål för en gemensam stämning.
I ett verkställighetsförfarande mot en sekundogäldenär får dennes tillgångar inte utmätas förrän huvudgäldenärens samtliga tillgångar har utmätts, förutsatt att sekundogäldenären på goda grunder åberopar rätten att få betalt av huvudgäldenären före borgenären inom den föreskrivna perioden för att invända mot verkställigheten.
När ett gift pars gemensamma tillgångar utmäts i ett verkställighetsförfarande som inletts mot endast en av makarna, eftersom det anses att den part mot vilken verkställighet begärs saknar tillräckliga tillgångar, uppmanas maken till den part mot vilken verkställighet begärs att ansöka om bodelning eller att bifoga ett intyg som intygar att det väckts en talan om bodelning. Om så inte sker fortsätter verkställighetsförfarandet avseende de gemensamma tillgångarna.
När ett verkställighetsförfarande inleds mot en av makarna kan den part som begär verkställighet, med anförande av skäl, göra gällande att den skuld som registrerats i ett annat instrument än en dom är en gemensam skuld. I så fall uppmanas den part mot vilken verkställighet begärs att uppge om han eller hon, grundat på de anförda skälen, godtar att skulden är gemensam. Om maken underlåter att yttra sig betraktas skulden som en gemensam skuld, utan att detta påverkar eventuella bestridanden som han eller hon gör.
När ett verkställighetsförfarande inleds mot en eller flera gemensamma ägare till en separat eller gemensam egendom får de tillgångar som ingår i den separata egendomen eller en del av dessa, eller en bestämd del av den gemensamma egendomen, inte utmätas.
När ett verkställighetsförfarande inleds mot arvingar får endast de tillgångar som de har ärvt från den avlidne utmätas. När utmätningen omfattar andra tillgångar får den part mot vilken verkställighet begärs begära att exekutionstjänstemannen ska lämna över kvarlåtenskapen, med angivande av vilka ärvda tillgångar som han eller hon innehar. Begäran beviljas om den part som begär verkställighet, efter att getts tillfälle att yttra sig, inte har några invändningar. Om den part som begär verkställighet invänder mot att kvarlåtenskapen ska överlämnas kan den part mot vilken verkställighet begärs endast säkra överlämnandet av kvarlåtenskapen om arvet har godtagits utan villkor (utan att en bouppteckning har påbörjats) och förutsatt att han eller hon gör gällande och inför domstolen styrker att a) de utmätta tillgångarna inte kommer från dödsboet, b) han eller hon inte erhöll fler tillgångar från dödsboet än vad som uppgetts eller, om så var fallet, alla övriga tillgångar användes för att betala dödsboets skulder.
De bestämmelser som detta system grundar sig på beskrivs i svaret på fråga 1.
De viktigaste verkställighetsåtgärderna är
Ovannämnda verkställighetsåtgärder kan föregås eller följas av andra åtgärder som är nödvändiga för verkställigheten (t.ex. val av hur en skyldighet ska fullgöras om det finns flera alternativ, bevis på efterlevnad av ett villkor eller tillhandahållandet av en tjänst som är avgörande för fullgörandet av skyldigheten som är föremål för verkställighet, likvidering av den skyldighet som ska verkställas när denna är illikvid, utvärdering av kostnaderna för en tredje mans fungibla prestation, förhandskonsultationer för att lokalisera och identifiera utmätbara tillgångar, registrering av utmätning, inrättande av ett förvaringsinstitut för de utmätta tillgångarna, offentliggörande av försäljningen av de utmätta tillgångarna, kommunikation av försäljningen till registreringskontoret).
Valet av verkställighetsåtgärd beror på syftet med verkställigheten, som kan vara betalning av en penningsumma, överlämnandet av ett visst föremål, eller utförandet av en handling.
Vid verkställighetsförfaranden som rör betalning av en penningsumma är de lämpligaste verkställighetsåtgärderna utmätning, försäljning och betalning.
Vid verkställighetsförfaranden som rör överlämnandet av ett bestämt föremål är den lämpligaste verkställighetsåtgärden överlämnandet av föremålet genom en exekutionstjänsteman. Om det föremål som den part som begärt verkställighet ska erhålla inte kan hittas kan han eller hon omvandla sin talan till ett verkställighetsförfarande för betalning av en penningsumma och yrka på betalning av föremålets värde plus skadestånd för att föremålet inte överlämnats.
Vid verkställighetsförfaranden som rör utförandet av en handling finns två lämpliga alternativ, antingen att en annan person utför handlingen på bekostnad av den part mot vilken verkställighet begärs när det rör sig om en fungibel handling, plus ersättning för förseningen, eller betalning av ersättning för den lidna skadan när handlingen inte är fungibel, eventuellt jämte vite. Om den part som begär verkställighet yrkar ersättning för den skada som lidits omvandlas talan till ett verkställighetsförfarande för betalning av en penningsumma.
Alla gäldenärens utmätbara tillgångar kan bli föremål för verkställighet.
Verkställigheten kan omfatta tredje mans tillgångar när dessa är kopplade till en kreditgaranti, eller när de är föremål för en handling som är till förfång för borgenären och som borgenären med framgång har invänt mot.
Endast föremål och rättigheter som har ett penningvärde kan utmätas. Tillgångar som faller utanför laglig handel kan inte utmätas.
Med beaktande av ovannämnda regler kan följande bli föremål för verkställighet:
Utmätning får följande effekter:
Försäljning får följande effekter:
Betalning får följande effekter:
Överlämnandet av ett föremål får följande effekter:
Utförande av en handling får följande effekter:
Försäljning, betalning, överlämnande av ett föremål eller utförande av en handling är verkställighetsåtgärder som när de väl har vidtagits inte har en viss giltighetsperiod. Detsamma gäller för utmätning, med det undantag som anges nedan för utmätning av tillgångar som är föremål för registrering.
Vid utmätning av fast egendom som är föremål för registrering är det obligatoriskt för exekutionstjänstemannen att registrera utmätningen. I vissa fall som uttryckligen föreskrivs i lag måste registreringen av utmätningen upprättas i form av en preliminär registrering. I så fall löper den preliminära registreringen ut om den inte omvandlas till en permanent registrering eller förnyas inom den tillämpliga tidsfristen. Om tillgångar som är föremål för registrering ska utmätas, och registreringen är preliminär, måste exekutionstjänstemannen därför se till att den preliminära registreringen omvandlas till en permanent registrering om detta under tiden blir möjligt, eller förnyas för den tid som krävs.
Verkställighetsförfaranden som inletts kan avslutas i samband med en företagsbesiktning för att lokalisera gäldenärens tillgångar utan att betalningsfasen nås, om företagsbesiktningen, beroende på målen och tillämpligt förfarande, inte har gett något resultat när de tidsfrister som föreskrivs i civilprocesslagstiftningen löper ut.
De bestämmelser som detta system grundar sig på beskrivs i svaret på fråga 1.
Begreppet ”överklagande” (recurso) omfattar invändningar mot verkställighet, invändningar mot utmätning och överklaganden i strikt mening.
Invändning mot verkställighet
Den person mot vilken verkställighet begärs kan bestrida verkställigheten genom att inom 20 dagar från dagen för stämningen inge invändningar mot verkställigheten.
Utan att det påverkar bestämmelserna i internationell rätt och EU-rätten, som Portugal är bunden av och som har företräde, varierar de grunder som kan anföras för att invända mot verkställighet enligt nationell lagstiftning beroende på om verkställigheten grundas på en dom (ett begränsat antal grunder), en skiljedom (några fler grunder), eller en annan exekutionstitel (ännu fler grunder).
När verkställigheten grundas på en dom får invändningar endast göras på följande grunder:
Om verkställigheten grundas på ett skiljedomsbeslut är det förutom ovanstående invändningsgrunder möjligt att åberopa de grunder som kan ligga till grund för upphävandet av samma beslut, utan att detta påverkar bestämmelserna i lagen om frivilliga skiljeförfaranden (Lei da Arbitragem Voluntária).
När verkställigheten inte grundas på en dom eller en ansökan om ett föreläggande till vilken ett verkställighetsbeslut har fogats, kan utöver de redan nämnda grunderna för invändning mot verkställighet som grundas på en dom varje annan grund åberopas som försvar i fastställelseförfarandet.
Invändning mot utmätning
Den part mot vilken verkställighet begärs, hans eller hennes make och tredje man får i följande fall invända mot utmätning av vissa tillgångar.
Vid utmätning av tillgångar som tillhör den part mot vilken verkställighet begärs får denna invända mot utmätning på någon av följande grunder:
Om utmätningen eller av domstol förordnad konfiskering eller överlämnande av tillgångar åsidosätter äganderätten eller någon annan rätt som är oförenlig med genomförandet av åtgärden eller dess omfattning, och som tillkommer en annan part i målet, får den skadelidna parten göra gällande detta genom att väcka en tredjepartstalan om återställande av konfiskerad egendom.
En make som har ställning som tredje man får, utan att behöva inhämta den andra makens tillåtelse, försvara sina rättigheter när det gäller egna eller gemensamma tillgångar som på ett otillbörligt sätt har påverkats av utmätningen.
De bestämmelser som detta system grundar sig på beskrivs i svaret på fråga 1.
Överklaganden
Ordinarie överklaganden av domar som meddelats av en förstainstansdomstol kan inges till en appellationsdomstol (de apelação) eller till högsta domstolen i en rättsfråga (de revista). Ordinarie överklaganden av domar som meddelats i verkställighetsförfaranden regleras av de bestämmelser som gäller vid fastställelsetalan.
Huvudregeln är att ett ordinarie överklagande endast kan prövas i sak om målet har ett värde som överstiger det belopp som omfattas av behörigheten hos den domstol vars dom har överklagats och de överklagade domarna är till nackdel för den överklagande parten och avser ett belopp som är högre än halva behörighetsgränsen för den domstolen. I Portugal är appellationsdomstolen behörig i mål som rör belopp upp till 30 000 euro och förstainstansdomstolen i mål som rör belopp upp till 5 000 euro.
I verkställighetsförfaranden föreskrivs vissa interimistiska förklaringar som, beroende på målet, eventuellt kan avges – t.ex. invändningar mot verkställigheten genom en talan om återställande av konfiskerad egendom som väckts av den part mot vilken verkställighet begärs, invändning mot utmätning av den part mot vilken verkställighet begärs eller av tredje man, kontroll och rangordning av fordringar när det finns borgenärer med en realsäkerhet i de utmätta tillgångarna som kräver betalning av sina respektive fordringar från intäkterna av de utmätta tillgångarna. De beslut som fattats om dessa interimistiska förklaringar kan också överklagas på de villkor som anges ovan.
I verkställighetsförfaranden kan framför allt följande överklagas:
Ett överklagande i en rättsfråga kan inges
Reglerna om överklagande i mål om verkställighet finns i artiklarna 852–854 i civilprocesslagen, som du hittar här.
Ja, det finns begränsningar för att skydda gäldenären. Vissa begränsningar rör utmätning, andra rör tidsfrister.
Begränsningarna för utmätning i syfte att skydda gäldenären innebär att vissa tillgångar inte under några omständigheter och inte i någon del får utmätas, eller att de endast är utmätningsbara under vissa omständigheter eller delvis. Det finns två andra begränsningar. En är kopplad till skyddet av ett äkta pars gemensamma egendom när ett verkställighetsförfarande inleds mot endast en av makarna. En annan grundas på proportionalitetsprincipen, enligt vilken endast de tillgångar som är nödvändiga för att reglera skulden och verkställighetskostnaderna bör utmätas.
Att det har gått en viss tid kan utgöra en begränsning för verkställigheten vid preskription. Så snart de aktuella tidsfristerna har löpt ut upphör den rättighet att gälla som verkställigheten avser.
Hur dessa begränsningar av skyddet av gäldenären och av tidsfrister fungerar förklaras nedan.
Tillgångar som är föremål för ett absolut och totalt förbud mot utmätning
Utöver varor som enligt en särskild bestämmelse inte får utmätas får följande föremål inte under några omständigheter utmätas:
Tillgångar som endast får utmätas i undantagsfall
Delvis utmätbara tillgångar
Penningbelopp och banktillgodohavanden som inte får utmätas
Penningbelopp eller banktillgodohavande till följd av betalning av en icke utmätningsbar fordran får inte utmätas, på samma villkor som den ursprungliga fordran.
Begränsning av utmätning av gemensamma tillgångar i ett verkställighetsförfarande mot en av makarna
De allmänna reglerna om vilken egendom som får utmätas och de begränsningar som gäller för utmätning finns i artiklarna 735–747 i civilprocesslagen
Utmätningen begränsas till de tillgångar som krävs för att betala fordran samt de sannolika verkställighetskostnaderna.
Kostnaderna för att utföra utmätningen, med förbehåll för påföljande reglering, anses uppgå till 20, 10 respektive 5 % av värdet på föremålet för verkställigheten, beroende på om värdet på föremålet för verkställigheten omfattas av distriktsdomstolens behörighet, överskrider detta värde men inte överskrider det värde som omfattas av appellationsdomstolens behörighet mer än fyra gånger, eller är högre än det sistnämnda värdet. Det värde som omfattas av distriktsdomstolens behörighet är 5 000 euro, och det värde som omfattas av appellationsdomstolens behörighet är 30 000 euro (år 2021, när detta faktablad reviderades). Värdena fastställs i artikel 44 i lag nr 62/2013 av den 26 augusti 2013, som kan konsulteras via denna länk.
Begränsad utmätning till följd av preskriptionstider
Huvudregeln är att rätten till rättsskydd (som beror på parternas vilja) preskriberas om det inte utnyttjas under den lagstadgade tiden.
Domstolen får inte på eget initiativ fastställa en preskriptionsfrist. För att preskriptionen ska ha verkan måste den åberopas, inför eller utanför domstol, av den person som gynnas av den, hans eller hennes företrädare eller, om personen saknar rättskapacitet, av den allmänna åklagaren.
När preskriptionstiden har löpt ut får förmånstagaren (gäldenären) vägra att genomföra betalningen eller på valfritt sätt bestrida utövandet av den preskriberade rättigheten. Om ett verkställighetsförfarande har inletts mot den berörda personen får gäldenären invända mot verkställigheten via en talan om återställande av konfiskerad egendom i vilken han eller hon åberopar preskriptionsfristen. Tidsfristen för att för att inge invändningar mot verkställighetsåtgärder är 20 dagar från stämningen.
En gäldenär får dock inte ansöka om återvinning (återbetalning) av en delbetalning som han eller hon spontant gjorde för att uppfylla en preskriberad skyldighet, även om den gjordes utan att känna till preskriptionen. Denna regel gäller alla former av fullgörande av den preskriberade rättigheten, samt erkännandet av denna eller tillhandahållandet av garantier.
Preskriptionen kan åberopas mot den part som begär verkställighet av gäldenärens borgenärer och av tredje man med ett berättigat intresse av preskription, även när gäldenären har avstått från att åberopa preskription. Om gäldenären har avstått från att åberopa preskription kan preskription endast åberopas av gäldenärens borgenärer om de civilrättsliga kraven för en talan om undvikande åtgärder (impugnação Pauliana) har uppfyllts.
Om den gäldenär som har stämts inte gör gällande att fordran är preskriberad och förlorar målet påverkar domen inte borgenärernas rätt.
Den normala preskriptionstiden är 20 år, men kortare preskriptionstider förekommer.
Följande har en preskriptionstid på 5 år:
I lagen föreskrivs presumerad preskription (baserat på presumerad efterlevnad) i följande fall:
Vid en preskriptionstid som i civilrättslagstiftningen beskrivs som en presumerad preskriptionstid gäller följande:
Preskription av rättigheter som erkänns i en dom eller ett beslut om verkställighet fungerar på följande sätt:
I civillagen anges bestämmelser om när preskriptionstiden ska inledas, skjutas upp eller avbrytas. Om det finns anledning att skjuta upp preskriptionstiden (t.ex. på grund av minderåriga, militärtjänst, force majeure, gäldenärens fel) börjar preskriptionstiden inte löpa. När en preskriptionstid avbryts betraktas den tid som gått som outnyttjad, och en ny preskriptionstid börjar löpa.
En borgenär som vill avbryta en preskriptionstid kan göra detta genom att använda sig av eller åberopa något av följande:
Om begäran i stämningen eller den delgivna handlingen inte tillmötesgås inom fem dagar, av ett skäl som inte kan tillskrivas sökanden, avbryts preskriptionstiden efter fem dagar.
Annullering av stämningen eller underrättelsen påverkar inte den preskriptionstid som anges i föregående stycken.
Enligt denna artikel ska varje annan rättslig åtgärd som gör att den person mot vilken en rättighet kan utövas får kännedom om handlingen anses likvärdig med en stämning eller delgivning.
Om preskriptionstiden avbryts får detta följande effekter (om inte annat föreskrivs i lag):
Begränsad utmätning till följd av att förfallodagen passerats
När en rättighet enligt lag eller parternas önskemål måste utövas inom en viss tid gäller bestämmelserna om förfallodag, om lagstiftningen inte innehåller en uttrycklig hänvisning till preskriptionstiden.
Förfallodagen kan endast undvikas genom att inom den lagstadgade eller avtalade tidsfristen utföra den handling som enligt lag eller ett avtal har en hindrande verkan. En fastställelse eller fullgörelsetalan hindrar i sig att förfallodagen ska anses passerad, utan att gäldenären måste delges stämning. När en bestämd tidsfrist har fastställts i ett avtal eller en lagbestämmelse som rör rättsskydd innebär ett erkännande av sådant skydd av den person mot vilket det måste utövas också att förfallodagen inte ska anses passerad.
Förfallodagen får skjutas upp eller avbrytas endast när detta föreskrivs i lag. Om ingen annan specifik förfallodag anges i lagen börjar tidsfristen att löpa samtidigt som rättigheten lagligen kan utövas.
Domstolen bedömer på eget initiativ om förfallodagen har passerats och kan, om det rör sig om en oförytterlig rätt, när som helst under förfarandet slå fast att så är fallet. Om det rör sig om rättsskydd som ligger till grund för ett verkställighetsförfarande måste den person som gynnas åberopa att förfallodagen har passerats (i princip gäldenären/den part mot vilken verkställighet begärs).
Definitionen och verkningarna av preskriptionstider och förfallodagar fastställs i artiklarna 309–340 i civillagen, som kan konsulteras via denna länk.
Anmärkning:
Varken kontaktpunkten för det europeiska rättsliga nätverket på privaträttens område, domstolarna eller andra organ och myndigheter är bundna av informationen i detta faktablad. Det är fortfarande nödvändigt att läsa de gällande lagtexterna. Dessa är föremål för regelbundna uppdateringar och tolkningar i rättspraxis.
Den här webbsidan hör till portalen Ditt Europa.
Du får gärna lämna synpunkter på innehållet
De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.