Obs. Nyligen ändrades ursprungsversionen på nederländska av den här sidan. Våra översättare håller på att översätta den nya sidan till svenska.
Swipe to change

Nationell lagstiftning

Nederländerna

Här hittar du information om rättssystemet i Nederländerna.

Innehåll inlagt av
Nederländerna
Det finns ingen officiell översättning av den språkversion du tittar på.
Här kommer du till en maskinöversatt version av innehållet. Maskinöversättningen tillhandahålls enbart för att bidra till förståelsen av texten. Ägaren av sidan tar inget som helst ansvar för kvaliteten på den maskinöversatta texten.

I den nederländska regeringen ingår ministrarna och även Konungen. Detta är ovanligt bland de västeuropeiska monarkierna, där monarken oftast inte ingår i regeringen. Nederländerna har varit en konstitutionell monarki med ett parlamentssystem ända sedan den genomgripande ändringen av grundlagen som skedde 1848.

Rättskällor

Typer av rättsliga instrument – beskrivning

Grundlagen (Grondwet) ger ramen för hur den nederländska staten är organiserad och ligger till grund för lagstiftningen. Fördrag mellan Nederländerna och andra stater är en mycket viktig rättskälla. I artikel 93 i grundlagen anges att bestämmelser i fördrag och i beslut av internationella institutioner kan ha direkt effekt i den nederländska rättsordningen. I så fall har dessa bestämmelser företräde framför nederländska lagar. Inhemsk lagstiftning är inte tillämplig om den är oförenlig med de internationella bestämmelserna. De EU-regler som föreskrivs i fördrag, förordningar och direktiv är således en viktig rättskälla i Nederländerna.

I stadgan för Konungariket Nederländerna regleras det konstitutionella förhållandet mellan Nederländerna, Aruba, Curaçao och Sint Maarten.

Lagar stiftas på nationell nivå. Centralregeringen kan genom bemyndigande i lag meddela (ytterligare) bestämmelser i form av allmänna förvaltningsbestämmelser (algemene maatregelen van bestuur) och bestämmelser som utfärdas på ministerienivå (ministeriële regelingen). Det är även möjligt att fastställa självständiga allmänna förvaltningsföreskrifter (som inte bygger på lag). Enligt grundlagen har även vissa myndigheter på lägre nivå (provinser, kommuner och vattenmyndigheter) rätt att utfärda bestämmelser.

Rättspraxis är en rättskälla eftersom ett domstolsavgörandes betydelse inte inskränker sig till det specifika mål som avgörandet meddelades i. Högre domstolars avgöranden är vägledande. Högsta domstolens avgöranden är särskilt betydelsefulla eftersom denna domstol har till uppgift att främja en enhetlig rättstillämpning. I nya mål tar domstolar i lägre instans därför hänsyn till ett avgörande från Högsta domstolen innan de meddelar dom.

Allmänna rättsprinciper har betydelse för förvaltningen och rättskipningen. I vissa fall hänvisas det i lagstiftningen till allmänna rättsprinciper, till exempel skälighets- och billighetsprinciperna i civillagen (Burgerlijk Wetboek). Domstolarna kan också hänvisa till allmänna rättsprinciper i sina domar.

En annan rättskälla är sedvanerätten, även känd som oskrivna lagar. I princip är sedvanerätten endast relevant om lagen uttryckligen hänvisar till den, men även här kan domstolen beakta sedvanerättsliga regler om det föreligger en konflikt. Däremot kan sedvanerätt inte åberopas som rättskälla i brottmål (artikel 16 i grundlagen).

Rättskällornas hierarki

Enligt artikel 94 i grundlagen är vissa internationella rättsregler högst placerade i normhierarkin. Rättsregler som är oförenliga med dessa är inte tillämpliga. EU-rätten har företräde framför nationell rätt. Därefter följer Statuut voor het Koninkrijk der Nederlanden (stadga för Konungariket Nederländerna), grundlagen och lagarna. Dessa har företräde framför andra författningar. Lagar antas gemensamt av regeringen och parlamentet (Staten-Generaal).

En lag kan helt eller delvis förlora sin verkan genom nyare lagstiftning. Dessutom finns det en allmän tolkningsregel som säger att speciallagstiftning har företräde framför allmän lagstiftning. Enligt den kontinentala rättstraditionen anses skriftliga lagar dessutom stå över rättspraxis i normhierarkin.

Institutionell ram

Ansvariga myndigheter

Lagstiftningsprocessen

Lagar antas gemensamt av regeringen och parlamentet. Lagstiftningsförslag kan läggas fram av regeringen eller av parlamentets andra kammare. Statsrådet (Raad van State) avger yttranden om såväl lagförslag som allmänna förvaltningsföreskrifter. Även andra berörda har vanligtvis möjlighet att yttra sig i samband med utarbetandet av lagförslag.

Lagförslag antas i normala fall av ministerrådet (ministerraad), som överlämnar förslagen till statsrådets rådgivande avdelning för rekommendation. Regeringen yttrar sig om statsrådets rekommendation i ett betänkande. Därefter översänder regeringen lagförslaget – med eventuella nödvändiga ändringar – till parlamentets andra kammare genom så kallat Koninklijke boodschaap (kunglig kungörelse). Förslaget kan fortfarande ändras under behandlingen i andra kammaren. Rätten att inge ändringsförslag ligger hos andra kammaren. Så snart andra kammaren har godkänt förslaget debatteras det i första kammaren. Första kammaren kan endast godkänna eller avvisa lagförslaget. I detta skede kan förslaget inte längre ändras. När förslaget väl har godkänts av första kammaren undertecknas det av Konungen och ansvarig minister och blir därigenom till lag.

Rättsdatabaser

Overheid.nl är den centrala sökingången för all information som rör Nederländernas myndigheter. Här hittar du bland annat lokal och nationell lagstiftning.

Officielebekendmakingen.nl ger tillgång till de officiella kungörelseorganen (StaatsbladStaatscourant och Tractatenblad). På webbplatsen hittar du även alla publikationer från det nederländska parlamentet.

Är tillgången till databasen kostnadsfri?

Ja, tillgången till webbplatserna är kostnadsfri.

Länkar

Regeringen

https://www.rijksoverheid.nl/

Utrikesministeriet

Parlamentets andra kammare

Government.nl

Houseofrepresentatives.nl

Senaste uppdatering: 19/11/2021

Sidans nationella språkversion sköts av respektive medlemsland. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Europeiska kommissionen fritar sig från allt ansvar för information och uppgifter i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.