Medling i EU-länderna

Vem kontaktar man?

Det finns många organisationer som hjälper till med medlingstjänster. Nedan finns ett urval av de viktigaste organisationerna:

• Federala förbundet för medling i familjeärenden (Bundes-Arbeitsgemeinschaft für Familien-Mediation e.V. (BAFM): Fritschestrasse 22, 10585 Berlin, Tyskland)
• Federala medlingsförbundet (Bundesverband Mediation e.V. (BM): Wittestrasse 30K, 13509 Berlin, Tyskland)
• Federala förbundet för medling i ekonomiska ärenden och arbetsärenden (Bundesverband Mediation in Wirtschaft und Arbeitswelt e.V. (BMWA): Prinzregentenstrasse 1, 86150 Augsburg, Tyskland)
• Medlingscentralen (Centrale für Mediation GmbH & Co.KG (CfM): Gustav-Heinemann-Ufer 58, 50968 Köln, Tyskland)
• Tyska advokatsamfundet (medlingsgruppen vid det tyska advokatsamfundet (Arbeitsgemeinschaft Mediation im Deutschen Anwaltverein), Littenstrasse 11, 10179 Berlin, Tyskland)
• Tyska medlingsförbundet (Deutsche Gesellschaft für Mediation (DGM), Friedrich-Ebert-Strasse 10, 59425 Unna, Tyskland)
• Tyska forumet för medling (Deutsches Forum für Mediation (DFfM), Hohe Strasse 11, 04107 Leipzig, Tyskland)
• Internationella centrumet för familjekonflikter och bortförande av barn (Internationales Mediationszentrum für Familienkonflikte und Kindesentführung e.V. (MiKK), Fasanenstrasse 12, 10623 Berlin, Tyskland)

Dessa organisationer kan hjälpa parter som vill anlita en medlare att hitta en lämplig sådan.

När kan medling användas och inom vilka områden är det mest vanligt?

Generellt sett är medling alltid tillåten om det inte finns något formellt rättsligt krav om att en viss tvist eller annan fråga måste lösas i domstol. De områden där medling oftast kommer i fråga är familjerätt, arvsrätt och handelsrätt.

Finns det särskilda regler som måste följas?

Medlingslagen (Mediationsgesetz) (artikel 1 i lagen om främjande av medling och andra förfaranden för tvistlösning utanför domstol av den 21 juli 2012, (Bundesgesetzblatt) I, s. 1577), trädde i kraft i Tyskland den 26 juli 2012. Detta var den första lagstiftningen som formellt reglerade medlingstjänsterna i Tyskland. Genom lagen införlivas även det europeiska medlingsdirektivet i tysk lagstiftning (Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/52/EG av den 21 maj 2008 om vissa aspekter på medling på privaträttens område, EUT L 136, 24.5.2008, s. 3). Den tyska medlingslagen går utöver vad EU-direktivet kräver. Direktivet gäller endast för gränsöverskridande tvister på civil- och handelsrättens område. Medlingslagen är tillämplig på alla former av medling som förekommer i Tyskland, oavsett typ av tvist och parternas hemvist.

Den tyska medlingslagen fastställer endast överordnade principer. Medlare och parter har ett stort spelrum vid genomförandet av en medling. I lagen definieras för det första vad som avses med ”medling” och ”medlare”, för att avgränsa medling från andra förfaranden för tvistlösning. Medling är dessutom en strukturerad metod, där parterna med hjälp av en eller flera medlare frivilligt och under eget ansvar försöker bilägga sin tvist. Medlare är oberoende och opartiska personer utan beslutanderätt, med uppgift att vägleda parterna genom medlingen. Man har medvetet avstått från att fastställa ingående regler om hur en medling formellt ska genomföras. Däremot fastställs vissa redovisningsskyldigheter och verksamhetsbegränsningar för att säkra medlarnas oberoende och opartiskhet. Vidare är medlarnas tystnadsplikt gentemot klienterna uttryckligen reglerad i lag.

Processlagstiftningen (t.ex. civilprocesslagen Zivilprozessordnung) innehåller olika incitament som syftar till att främja alternativ tvistlösning. När talan väcks vid en civilrättslig domstol ska parterna således ange om de redan har försökt lösa tvisten genom medling och om det enligt deras mening finns särskilda skäl att inte överväga ett sådant tillvägagångssätt. Vidare kan domstolen föreslå parterna medling eller en annan utomrättslig tvistlösningsmetod och, om parterna väljer att godta ett sådant förslag, vilandeförklara målet. För närvarande finns det inga planer på att införa rättshjälp i samband med medling. Enligt § 278.5 i civilprocesslagen kan domstolen som ett förlikningsförfarande eller ett ytterligare försök till uppgörelse i godo hänvisa parterna till en förlikningsdomare (Güterichter) som är utsedd specifikt för detta syfte och inte har någon beslutsfattande makt. Förlikningsdomaren får använda alla metoder för att lösa tvister, däribland medling.

Förbundsregeringen har med sin rapport av den 20 juli 2017 uppfyllt sina rättsliga skyldigheter att underrätta förbundsdagen om hur lagen fungerar fem år efter att den trädde i kraft. Rapporten finns att läsa här. Den visar att medling som ett alternativt sätt att lösa tvister ännu inte används i önskad utsträckning i Tyskland. Enligt rapporten finns inget omedelbart behov att vidta några lagstiftningsåtgärder. Utifrån resultaten i rapporten kommer förbundsregeringen ändå att undersöka hur man bättre kan uppnå målet att främja medling enligt lagen om medling.

Information och utbildning

Allmän information finns på webbplatsen för justitieministeriet (Bundesministerium der Justiz).

Det finns ingen fastställd yrkesbeskrivning för medlare. Det finns inte heller några begränsningar när det gäller vem som har tillträde till medlaryrket. En medlare ska under eget ansvar se till att han eller hon genom ändamålsenlig utbildning och fortbildning har de kunskaper och erfarenheter som krävs för att vägleda parterna genom medlingen på ett sakkunnigt sätt. I lagen fastställs vilka kunskaper, kompetenser och metoder en ändamålsenlig utbildning som regel bör förmedla. Alla personer som uppfyller dessa kriterier kan arbeta som medlare. Det finns ingen bestämd minimiålder och inte heller några krav på att en medlare ska ha en viss grundutbildning med avslutad universitetsexamen.

Om parterna vill få garantier för att medlaren har kvalificerad utbildning och tillräcklig erfarenhet på området kan de fritt välja en certifierad medlare (”zertifizierten' Mediator”). Federala justitieministeriet utnyttjade sin befogenhet att utfärda ett lagstadgat instrument genom en förordning om utbildning och fortbildning av certifierade medlare (Verordnung über die Aus- und Fortbildung von zertifizierten Mediatoren), där mer specifika villkor fastställs för utbildningen till medlare och fortbildningen för certifierade medlare, men också krav på utbildningsinrättningarna.

För närvarande finns inga planer på att införa ett formellt förfarande.

Medlarutbildning erbjuds av förbund, föreningar, universitet, företag och enskilda personer.

Vad kostar medling?

Medlingen är inte kostnadsfri. Privata medlare och de berörda parterna ingår ett avtal om betalningen.

Det finns varken några bestämmelser som reglerar medlingsavgifter eller statistik över kostnaderna. Normalt sett brukar avgifterna ligga på 80–250 euro per timme.

Finns det möjlighet att få verkställighet av en överenskommelse som grundar sig på medling?

I princip kan en överenskommelse som grundas på medling verkställas med hjälp av en advokat (som en förlikning) eller en notarie (som en offentlig notariehandling §§ 796a–796c och 794.1.5 i civilprocesslagen).

Länkar

Federala förbundet för medling i familjeärenden

Federala medlingsförbundet

Federala förbundet för medling i ekonomiska ärenden och arbetsärenden

Medlingscentralen

Tyska advokatsamfundet