Medling i EU-länderna

Tyskland

I stället för att gå till domstol kan det vara en god idé att försöka lösa sin tvist med hjälp av medling. Det är en form av alternativ tvistlösning där en medlare hjälper parterna att komma överens. Både regering och juridiska ombud i Tyskland är medvetna om fördelarna med medling.

Innehåll inlagt av
Tyskland

Vem kontaktar man?

Det finns många organisationer som hjälper till med medlingstjänster. Nedan finns ett urval av de viktigaste organisationerna:

Dessa organisationer kan hjälpa parter som vill anlita en medlare att hitta en lämplig sådan.

När kan medling användas och inom vilka områden är det mest vanligt?

Generellt sett är medling alltid tillåten om det inte finns något formellt rättsligt krav om att en viss tvist eller annan fråga måste lösas i domstol. De områden där medling oftast kommer i fråga är familjerätt, arvsrätt och handelsrätt.

Finns det särskilda regler som måste följas?

Den 26 juli 2012 trädde lagen om medling (Mediationsgesetz) (artikel 1 i lagen av den 21 juli 2012 om främjande av medling och andra förfaranden för tvistlösning utanför domstol publicerad i Förbundsrepublikens författningssamling, (Bundesgesetzblatt I), s. 1577), i kraft i Tyskland den 26 juli 2012. Det var första gången som medling reglerades i lag i Tyskland. Dessutom innebär denna lag att EU-direktivet om medling införlivas i lagstiftningen (Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/52/EG av den 21 maj 2008 om vissa aspekter på medling på privaträttens område, EUT L 136, 24.5.2008, s. 3). Den tyska medlingslagen går utöver vad EU-direktivet kräver. Direktivet gäller endast för gränsöverskridande tvister på civil- och handelsrättens område. Medlingslagen är tillämplig på alla former av medling som förekommer i Tyskland, oavsett typ av tvist och parternas hemvist.

Den tyska medlingslagen fastställer endast överordnade principer. Medlare och parter har ett stort spelrum vid genomförandet av en medling. I lagen definieras för det första vad som avses med ”medling” och ”medlare”, för att avgränsa medling från andra förfaranden för tvistlösning. Medling är dessutom en strukturerad metod, där parterna med hjälp av en eller flera medlare frivilligt och under eget ansvar försöker bilägga sin tvist. Medlare är oberoende och opartiska personer utan beslutanderätt, med uppgift att vägleda parterna genom medlingen. Man har medvetet avstått från att fastställa ingående regler om hur en medling formellt ska genomföras. Däremot fastställs vissa redovisningsskyldigheter och verksamhetsbegränsningar för att säkra medlarnas oberoende och opartiskhet. Vidare är medlarnas tystnadsplikt gentemot klienterna uttryckligen reglerad i lag.

Processlagstiftningen (t.ex. civilprocesslagen Zivilprozessordnung) innehåller olika incitament som syftar till att främja alternativ tvistlösning. När talan väcks vid en civilrättslig domstol ska parterna således ange om de redan har försökt lösa tvisten genom medling och om det enligt deras mening finns särskilda skäl att inte överväga ett sådant tillvägagångssätt. Vidare kan domstolen föreslå parterna medling eller en annan utomrättslig tvistlösningsmetod och, om parterna väljer att godta ett sådant förslag, vilandeförklara målet. För närvarande finns det inga planer på att införa rättshjälp i samband med medling. Enligt avsnitt 278.5 i civilprocesslagen kan domstolen som ett förlikningsförfarande eller ett ytterligare försök till uppgörelse i godo hänvisa parterna till en förlikningsdomare (Güterichter) som är utsedd specifikt för detta syfte och inte har någon beslutsfattande makt. Förlikningsdomaren får använda alla metoder för att lösa tvister, däribland medling.

Förbundsregeringen har med sin rapport av den 20 juli 2017 uppfyllt sina rättsliga skyldigheter att underrätta det tyska parlamentet om hur lagen fungerar fem år efter att den trädde i kraft. Rapporten finns att läsa här. Den visar att medling som ett alternativt sätt att lösa tvister ännu inte används i önskad utsträckning i Tyskland. Enligt rapporten finns inget omedelbart behov att vidta några lagstiftningsåtgärder. Utifrån resultaten i rapporten kommer förbundsregeringen ändå att undersöka hur man bättre kan uppnå målet att främja medling enligt lagen om medling.

Information och utbildning

Allmän information finns på justitieministeriets webbplats Federala justitie- och konsumentskyddsministeriet (Bundesministeriums der Justiz und für Verbraucherschutz).

Det finns ingen fastställd yrkesbeskrivning för medlare. Det finns inte heller några begränsningar när det gäller vem som har tillträde till medlaryrket. En medlare ska under eget ansvar se till att han eller hon genom ändamålsenlig utbildning och fortbildning har de kunskaper och erfarenheter som krävs för att vägleda parterna genom medlingen på ett sakkunnigt sätt. I lagen fastställs vilka kunskaper, kompetenser och metoder en ändamålsenlig utbildning som regel bör förmedla. Alla personer som uppfyller dessa kriterier kan arbeta som medlare. Det finns ingen bestämd minimiålder och inte heller några krav på att en medlare ska ha en viss grundutbildning med avslutad universitetsexamen.

Federala justitie- och konsumentskyddsministeriet utnyttjade sin befogenhet att utfärda ett lagstadgat instrument genom en förordning om utbildning och fortbildning av certifierade medlare (Verordnung über die Aus- und Fortbildung von zertifizierten Mediatoren), där mer specifika villkor fastställs för utbildningen till medlare och fortbildningen för certifierade medlare, men också krav på utbildningsinrättningarna.

För närvarande finns inga planer på att införa ett formellt förfarande.

Medlarutbildning erbjuds av förbund, föreningar, universitet, företag och enskilda personer.

Vad kostar medling?

Medlingen är inte kostnadsfri. Privata medlare och de berörda parterna ingår ett avtal om betalningen.

Det finns varken några bestämmelser som reglerar medlingsavgifter eller statistik över kostnaderna. Normalt sett brukar avgifterna ligga på 80–250 euro per timme.

Finns det möjlighet att få verkställighet av en överenskommelse som grundar sig på medling?

I princip kan en överenskommelse som grundas på medling verkställas med hjälp av en advokat (som en förlikning) eller en notarie (som en offentlig notariehandling enligt §§ 796a–c och 794.1.5 i civilprocesslagen).

Länkar

Federala förbundet för medling i familjeärenden

Federala medlingsförbundet

Federala förbundet för medling i ekonomiska ärenden och arbetsärenden

Medlingscentralen

Tyska advokatsamfundet

Senaste uppdatering: 14/01/2022

Sidans nationella språkversion sköts av respektive medlemsland. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Europeiska kommissionen fritar sig från allt ansvar för information och uppgifter i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.