Handbok

49. Vid gränsöverskridande videokonferenser förväntas att skärmen ska kunna användas för följande tre olika bildtyper:

• En fokuseringsbild, för överföring av bilder på deltagarna i den andra salen.
• En översiktsbild, för en överblick över situationen i den andra salen.
• En informationsbild, för överföring av handlingar och annan information (detta inkluderar också eventuella skärmar i deltagarnas "arbetsstationer").

50. För att garantera objektivitet bör varje deltagare i största möjliga utsträckning avbildas på samma sätt på skärmen. Ljusstyrkan, upplösningen och bildhastigheten bör överensstämma för varje deltagare. Belysningen bör så vitt möjligt vara sådan att ansiktsuttryck alltid klart kan urskiljas, det inte förekommer några skuggor runt ögonen och det inte finns några reflexer på skärmarna. I möjligaste mån bör ögonkontakt imiteras.

Utrustningens placering

51. Utrustningen bör vara placerad på ett sådant sätt att mål fortfarande kan behandlas utan videokonferens i den berörda rättssalen. Det bör vara möjligt att placera kameror, skärmar, belysning och deltagare på ett sådant sätt att arrangemanget lämpar sig för videoförhör och videoplädering i såväl civilmål som brottmål. Omsorg bör ägnas åt att om möjligt placera kamerorna så att deltagarna inte filmas uppifrån eller underifrån, eftersom detta kan ge en förvriden bild och påverka hur deltagarna uppfattas.

Skärmar

52. Synvinkel och synavstånd bör vara av den arten att alla deltagare kan använda samma skärm på samma sätt. Skärmen ska vara tillräckligt stor för att, när det gäller synvinkeln, garantera att de berörda personerna helst kan återges i samma skala som vad som skulle vara fallet vid ett normalt möte. En minsta upplösning enligt WXGA-standard bör kunna uppnås. En bildhastighet på minst 30 bilder per sekund kan krävas. Ansiktsuttryck bör klart kunna urskiljas och störningar undvikas.

Kameror

53. Kamerorna bör helst vara fasta och de bör ha flera olika i förväg inställda positioner för panorering, lutning och zoomning; en av de möjliga positionerna bör i förväg vara inställd som standardalternativ. Detta gör att den person som hanterar utrustningen snabbt kan ändra bildtyp med minsta möjliga störning av domstolsförhandlingarna. Fokuseringskamerornas vinkelstorlek bör vara tillräcklig för att deltagarnas ansikte, axlar och överkropp ska vara klart synliga. Alla deltagare bör kunna röra sig och vända sig mot andra personer inom en yta av 80 x 80 cm utan att försvinna ur bild.

54. Det kommer normalt att vara tillräckligt med två kameror i rättssalen: en rörlig kamera riktad mot undersökningsdomaren, åklagaren eller advokaten, vittnet eller den misstänkte, beroende på vem som talar (fasta punkter), och en kamera som ger en överblick över rättssalen när så är nödvändigt. I vissa situationer kan översiktsbilden också ges i början av en förhandling genom en panorering av den rörliga kameran.

55. Bärbar utrustning kan inte omfatta flera kameror, så tillhandahållande av översiktsbilder begränsas när sådan utrustning används. Det kan i vissa fall vara nödvändigt att använda ett vittnesrum, vilket kräver att en kamera installeras. Hänsyn måste tas till att ett vittne i ett sådant rum kan behöva samråda med rättstillämpare utom synhåll för kamerorna.