

Hitta information per region
I Rumänien finns det utöver allmänna domstolar även specialiserade avdelningar för tvistlösning i vissa ärenden.
Enligt bestämmelserna i lag nr 304/2004 om rättssystemets uppbyggnad har Högsta domstolen (Înalta Curte de Casaţie şi Justiţie) fyra avdelningar – första avdelningen för civilrätt, andra avdelningen för civilrätt, avdelningen för straffrätt, avdelningen för förvaltningsrätt och skatterätt – avdelningen med nio domare och avdelningarna som samlas i plenum, var och en med sin egen rättsliga behörighet. Appellationsdomstolar, tribunaler eller, när så är lämpligt, distriktsdomstolar har specialiserade avdelningar eller särskilda paneler för civilrättsliga mål, brottmål, ungdomsärenden och familjemål, förvaltnings- och skattemål, mål som rör arbetsrättsliga tvister och socialförsäkringstvister, företag, företagsregistret, insolvens, illojal konkurrens samt sjöfartsmål. Specialdomstolar får inrättas på ovanstående områden, när så är lämpligt.
I civilprocesslagen fastställs det normala förfarandet för civilrättsliga mål. Bestämmelserna gäller även andra ärenden, så länge det inte anges något annat i tillämplig lagstiftning.
I artiklarna 94–97 i civilprocesslagen regleras den speciella behörigheten för tvistemålsdomstolar.
Som domstolar i första instans handlägger distriktsdomstolarna följande mål med ansökningar som kan (inte kan) mätas i pengar:
Distriktsdomstolarna prövar överklaganden av beslut av myndigheter och andra organ med befogenhet att meddela rättsliga avgöranden. Distriktsdomstolarna handlägger också andra ansökningar som enligt lagstiftningen faller inom deras behörighet.
Tribunalerna prövar följande mål:
Appellationsdomstolar prövar följande mål:
Högsta domstolen prövar följande mål:
I Rumäniens civilrättsliga domstolsväsen görs skillnad mellan lägre och högre instanser. Domstolar på olika nivå har speciell behörighet, beroende på funktionsrelaterade (typ av uppgift) och processrelaterade kriterier (värde, tvisteföremål eller tvistens karaktär).
Civilprocesslagen har medfört förändringar vad gäller behörighet, och tribunalerna har blivit domstolar med fullständig behörighet att pröva mål i sak i första instans. I distriktsdomstolarnas behörighet ingår att handlägga små och/eller mindre komplicerade ärenden, som förekommer mycket ofta i praktiken.
Appellationsdomstolarna är behöriga att främst handlägga överklaganden, medan Högsta domstolen är den allmänna högre appellationsdomstol som ser till att lagstiftningen tolkas och tillämpas på ett enhetligt sätt på nationell nivå.
Reglerna om territoriell behörighet inom Rumäniens civilrättsliga domstolsväsen fastställs i artikel 107 och följande i civilprocesslagen.
Enligt huvudregeln inegs ansökan till domstolen på den ort där svaranden har sin hemvist eller sitt säte.
Det finns särskilda regler om territoriell behörighet, t.ex. följande:
I den rumänska civilprocesslagen fastställs regler för alternativ behörighet (artiklarna 113–115). Det innebär att följande domstolar också är territoriellt behöriga:
Om svaranden regelbundet utför yrkesverksamhet/jordbruks-, handels- eller industriverksamhet eller liknande verksamhet utanför sin hemvist får ansökningen också inges till domstolen på den ort där verksamheten utförs, i den mån som betalningsskyldigheter uppstår eller ska fullgöras på den orten.
Med avseende på försäkringsärenden får ansöken om skadeersättning även inges till domstolen på den ort där den försäkrade har sin hemvist eller sitt säte, där den försäkrade personens tillgångar finns eller där den försäkrade risken inträffade.
Valet av behörighet enligt ett avtal anses ogiltigt om det görs innan rätten till ersättning har uppstått. Med avseende på ärenden som rör obligatorisk ansvarsförsäkring får skadelidande tredje parter även vidta rättsliga åtgärder vid domstolen på den ort där de har sin hemvist/sitt säte.
Domstolen på den ort där den skyddade personen har sin hemvist eller sin bostad avgör den territoriella behörigheten med avseende på ansökningar om skydd av fysiska personer, för vilka vårdnads- och familjedomstolen är behörig enligt civillagen. När det gäller ansökningar om att vårdnads- och familjedomstolen ska godkänna vissa rättshandlingar (i förhållande till en fast egendom) är även domstolen där den fasta egendomen är belägen behörig. I detta fall översänder den vårdnads- och familjedomstol som meddelade domen en kopia av domen till den vårdnads- och familjedomstol där den skyddade personen har sin hemvist/bostad.
Ansökan om äktenskapsskillnad omfattas av behörigheten hos distriktsdomstolen på den ort där makarnas senaste gemensamma hem är beläget. Om makarna inte har något gemensamt hem, eller om ingen av dem längre bor på den ort som omfattas av distriktsdomstolens behörighet och där det gemensamma hemmet är beläget, är behörig distriktsdomstol domstolen på den ort där svarandens hem är beläget. Om svaranden inte bor i Rumänien och de rumänska domstolarna har internationell behörighet är den domstol behörig där kärandens hem är beläget. Om varken käranden eller svaranden bor i Rumänien får parterna komma överens om att inge ansökan om äktenskapsskillnad till valfri distriktsdomstol i Rumänien. Utan ett sådant avtal ska ansökan om äktenskapsskillnad inges till distriktsdomstolen för det femte distriktet i Bukarest (artikel 915 i civilprocesslagen).
Ansökningar om lösning av enskilda arbetsrättsliga tvister ska inges till domstolen på den ort där kärandens hemvist/arbetsplats finns (artikel 269 i lag nr 53/2003 – arbetslagen).
Reglerna om exklusiv territoriell behörighet finns i artiklarna 117–121 i civilprocesslagen. De innebär följande:
Parterna kan skriftligen eller, med avseende på pågående tvister, genom muntlig förklaring inför domstolen komma överens om att mål om tillgångar och andra rättigheter de kan ha ska handläggas av andra domstolar än de domstolar som skulle ha territoriell behörighet, såvida de inte har exklusiv behörighet. I tvister om skydd av konsumenträttigheter och andra ärenden som föreskrivs i lag får parterna endast komma överens om val av behörighet efter att rätten till ersättning har uppstått. Avtal i motsatt riktning anses inte ha någon verkan (artikel 126 i civilprocesslagen).
Kompletterande, extra och mellankommande ansökningar ska inges till den domstol vars behörighet omfattar huvudansökan, även om de ligger under en annan domstols speciella eller territoriella behörighet, med undantag av ansökningar om insolvens eller ackord. Dessa bestämmelser gäller även om det finns en lagstadgad behörighet för huvudansökan till förmån för en specialiserad avdelning eller särskild panel. Om domstolen har exklusiv behörighet för en av parterna ska den ha exklusiv behörighet för samtliga parter (artikel 123 i civilprocesslagen).
I enlighet med bestämmelserna i artikel 124 i civilprocesslagen ska dessutom den domstol som är behörig att meddela utslag om huvudansökan även meddela utslag om svaromålen och undantagen, men inte för preliminära frågor som ligger under en annan domstols exklusiva behörighet, medan processincidenter ska handläggas av den domstol vid vilken talan har väckts.
Frågan om domstolarnas allmänna brist på behörighet får tas upp av parterna eller av domaren i vilket skede som helst av processen. Frågan om brist på speciell och brist på territoriell behörighet i samband med allmän ordning måste tas upp vid den första förhandling som parterna har inställt sig vid inför domstolen i första instans. Bristen på behörighet i samband med privat ordning får endast tas upp av svaranden genom svaromålet eller, om svaromål inte är obligatoriskt, senast vid den första förhandling som parterna har inställt sig vid inför domstolen i första instans. Om bristen på behörighet inte rör allmän ordning kan den part som har ingett ansökan till en domstol utan behörighet inte begära en förklaring om brist på behörighet (artikel 130 i den nya civilprocesslagen).
I civilrättsliga tvister med gränsöverskridande konsekvenser, i ärenden som rör rättigheter som är fritt tillgängliga för parterna enligt rumänsk rätt, om parterna med laga kraft har enats om att de rumänska domstolarna är behöriga att avgöra de befintliga eller möjliga tvisterna i förhållande till dessa rättigheter, ska de rumänska domstolarna vara de enda domstolarna med behörighet att avgöra dessa ärenden. Om inte annat föreskrivs i lagstiftningen ska den rumänska domstol till vilken svaranden kallas vara behörig att meddela utslag om ansökan, om svaranden inställer sig i domstolen och inger svaromål om saken i målet, utan att också göra en invändning med anledning av brist på behörighet senast i slutet av undersökningsfasen i målet vid den första domstolen. I de två ovanstående fallen får den rumänska domstolen till vilket ärendet hänskjutits avvisa ansökan om det står klart, av alla omständigheterna i målet, att tvisten inte har någon större koppling till Rumänien (artikel 1067 i den nya civilprocesslagen).
Se svar på frågorna 1, 2, 2.1., 2.2., 2.2.2.1., 2.2.2.2.
De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.