Förverkande

Förverkande av vinning av brott har länge setts som en av de mest effektiva metoderna för att bekämpa organiserad brottslighet i EU. Denna åtgärd slår mot den viktigaste drivkraften för den organiserade brottsligheten, nämligen strävan efter att på olaglig väg uppnå största möjliga ekonomiska vinning. Med förverkande avses ett slutligt domstolsbeslut som innebär att en berörd person fråntas egendom, utan möjlighet att få tillbaka denna.

Förverkande på internationell nivå

Det finns flera internationella instrument som syftar till att underlätta förverkandet av vinning av brott. Den verkliga milstolpen på området är 1990 års Strasbourgkonvention, som har ratificerats av alla 27 EU-medlemsstater. Den syftar till att främja internationellt samarbete i fråga om identifiering, spårande, frysning och förverkande av tillgångar som härrör från brottslig verksamhet. Konventionen har kompletterats och uppdaterats genom 2005 års Warszawakonvention.

Förverkande i Europeiska unionen

Europeiska unionen har länge framhållit vikten av förverkande av vinning av brott. Under senare år har flera EU-rättsakter antagits för att skapa en gemensam strategi för förverkande. EU fokuserar nu på att få dessa instrument genomförda på korrekt sätt i medlemsstaterna.

  • Rambeslutet om spärrande och förverkande av vinning av brott antogs 2001. Syftet var att fastställa gemensamma miniminormer för vilka brott som skulle kunna leda till förverkande. Huvudregeln är att om brottet bestraffas med frihetsberövande och det högsta straffet överstiger ett år, ska det enligt nationell lagstiftning vara möjligt att besluta om förverkande av vinning som härrör från det brottet. Medlemsstaterna är skyldiga att ha ett system som gör det möjligt att förverka egendom till ett värde motsvarande vinningens. Alla framställningar från andra medlemsstater ska behandlas med samma prioriteringsgrad som den som tillämpas vid inhemska förfaranden.
  • Rambeslutet om förverkande från 2005 syftar till att uppnå ytterligare tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om förverkande vid brott.
  • I rambeslutet om ömsesidigt erkännande av beslut om förverkande anges att de rättsliga myndigheterna i en medlemsstat på sitt territorium ska erkänna och verkställa beslut om förverkande som har utfärdats av behöriga rättsliga myndigheter i en annan medlemsstat. Värdet av den förverkade egendomen ska delas lika mellan den utfärdande och den verkställande staten.
  • Beslutet om förverkande föregås ofta av frysning (beslag) av egendom. För att behöriga rättsliga myndigheter ska kunna beslagta egendom på begäran av en annan medlemsstats rättsliga myndigheter antogs 2003 rambeslutet om frysning av egendom eller bevismaterial (se även avsnittet om frysning av egendom och bevismaterial).
  • För att effektivisera det praktiska samarbetet mellan de rättsliga myndigheterna syftar rådets beslut om kontor för återvinning av tillgångar till att utveckla det informella samarbetet mellan medlemsstaternas kontaktpunkter på området för identifiering, spårning och återvinning av egendom med brottslig anknytning inom ramen för Carin-nätverket. I beslutet åläggs medlemsstaterna att inrätta eller utse ”kontor för återvinning av tillgångar”, som ska underlätta ett effektivt samarbete och informationsutbyte på området för återvinning av tillgångar.
  • Under 2014 antogs ett direktiv för att göra det lättare för EU:s medlemsstater att förverka tillgångar som härrör från allvarlig och organiserad brottslighet. Direktivet är avsett att förenkla befintliga bestämmelser och täppa till luckor i lagstiftningen som utnyttjas av den organiserade brottsligheten. Det kommer att leda till ökade möjligheter för EU:s medlemsstater att förverka tillgångar som har överförts till tredje man, göra det lättare att förverka tillgångar med brottsligt ursprung också i sådana fall där den misstänkte har flytt samt säkerställa att behöriga myndigheter tillfälligt kan frysa tillgångar som riskerar att gå förlorade utan åtgärder.
  • År 2018 antogs förordningen om ömsesidigt erkännande av beslut om frysning och beslut om förverkande. Den gäller från och med den 19 december 2020. Syftet är att underlätta återvinning av tillgångar i gränsöverskridande fall i EU. Förordningen gäller för medlemsstaters beslut om frysning och beslut om förverkande inom ramen för straffrättsliga förfaranden. I förordningen fastställs tydliga och korta tidsfrister för ömsesidigt erkännande och verkställighet av beslut om frysning. Den förbättrar offrens rätt till återställande och ersättning vid gränsöverskridande förfaranden. Förordningen ger garantier för att det ömsesidiga erkännandet av beslut om frysning eller förverkande är förenligt med EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna. Den gäller mellan EU:s medlemsstater (utom Danmark och Irland) och ersätter rambesluten från 2003 och 2006.
  • Det europeiska rättsliga nätverket lämnar information om de behöriga myndigheterna och medlemsstaternas förklaringar.
Senaste uppdatering: 20/01/2023

Den här sidan sköts av Europeiska kommissionen. Informationen på denna sida avspeglar inte nödvändigtvis Europeiska kommissionens officiella ståndpunkt. Kommissionen påtar sig inte något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. Vänligen läs den rättsliga informationen för upplysningar om upphovsrätten till EU-sidor.