These factsheets explain what happens when a person is suspected or accused of a crime which is dealt with by a trial in court.
The following is a summary of the normal stages in a criminal process:
(a) summarily by a single judge of the District Court (Eparchiako Dikastirio) with jurisdiction in the district where the offence was committed,
(b) on information by the Attorney General, by the Assize Court (Kakourgiodikeio) composed of three district court judges and presided over by a president of a District Court.
a) lack of jurisdiction, substantial or territorial,
b) previous acquittal or conviction for the same act(s),
c) pardoning of the offence(s),
d) incompleteness or repetition of the charges.
Details about all these stages in the process and about your rights can be found in the factsheets. This information is not a substitute for legal advice and is intended to be for guidance only.
Please note that the European Commission has no role in criminal proceedings in Member States and cannot assist you if you have a complaint. Information is provided in these factsheets about how to file a complaint and to whom.
The national language version of this page is maintained by the respective Member State. The translations have been done by the European Commission service. Possible changes introduced in the original by the competent national authority may not be yet reflected in the translations. The European Commission accepts no responsibility or liability whatsoever with regard to any information or data contained or referred to in this document. Please refer to the legal notice to see copyright rules for the Member State responsible for this page.
Nej.
Varje person som antas känna till sakförhållanden eller omständigheter som rör de brott som är under utredning, kan av utredaren anmodas att inställa sig till förhör om brottet vid den tidpunkt och på den plats som utredaren bestämmer.
Om den anser detta vara lämpligt får en domstol skjuta upp prövningen av ett ärende. Då släpper den antingen den misstänkte på de villkor den anser vara skäliga, eller beslutar att personen ska häktas.
Misstänkta som inte förstår det språk som polisen eller andra
behöriga myndigheter talar har rätt till kostnadsfria tolktjänster. Tolken
får hjälpa den misstänkte att kommunicera med advokat och ska iaktta tystnadsplikt om kommunikationens innehåll. Dessutom har de följande rättigheter:
Vid anhållande och häktning har den misstänkte eller dennes advokat rätt att ta del av väsentliga handlingar (en kopia av anhållnings- eller häktningsbeslutet eller en kopia av den begäran och det affidavit som låg till grund för beslutet) som krävs för att bestrida anhållandets eller häktningens laglighet. Om saken tas till domstol har den misstänkte eller dennes advokat rätt att ta del av de vittnesmål och handlingar som erhållits under utredningen avseende det brott som prövas.
Misstänkta har rätt att tala med en advokat i förtroende. Advokaten ska vara oberoende i förhållande till polisen, som kan hjälpa den misstänkte att hitta en advokat.
Enligt lagen har misstänkta även följande rättigheter:
a) Innan de förhörs av polisen eller utreds av någon annan behörig myndighet.
b) I god tid före rättegången.
c) Under utredning eller insamling av bevisning av polisen eller en annan behörig myndighet.
d) Utan onödigt dröjsmål efter frihetsberövandet.
a) när som helst anordna ett privat möte och kontakta advokaten,
b) begära att advokaten är närvarande och deltar i förhöret, för att få information om förfarandet och sina processuella rättigheter i samband med förhöret,
c) begära att advokaten är närvarande under utredningen eller insamlingen av bevisning, om de har rätt till advokat under det berörda förhöret.
Polisen ska respektera att kommunikationen mellan den misstänkte och dennes advokat är konfidentiell under möten, brevväxling, telefonsamtal och andra tillåtna former av kommunikation mellan misstänkta och deras advokater.
Ett tillfälligt undantag från rätten till advokat utan onödigt dröjsmål efter frihetsberövandet får göras under exceptionella omständigheter och endast före rättegången, om det på grund av geografiska avstånd är omöjligt att garantera rätten till advokat.
i) Det finns ett brådskande behov av att förhindra allvarliga negativa följder för en persons liv, frihet eller fysiska integritet.
ii) Det finns ett brådskande behov av omedelbara polisåtgärder för att förhindra ett allvarligt hot mot det straffrättsliga förfarandet.
i) vara proportionella och inte gå utöver vad som är nödvändigt,
ii) vara strikt tidsbundna,
iii) inte bygga helt på det påstådda brottets art eller allvar, och
iv) inte påverka förfarandets allmänt rättvisa karaktär.
i) tillgång till advokat utan onödigt dröjsmål efter frihetsberövandet,
ii) personliga möten och kommunikation med advokaten, och
iii) advokatens närvaro och deltagande vid förhör och under utredningen eller insamlingen av bevisning, får de antingen när de för första gången inställer sig i rätten eller på dagen för den första förhandlingen, begära att domstolen prövar skälen till att de inte fick utöva dessa rättigheter.
Vid anhållande eller häktning ska misstänkta upplysa polisen om de själva vill ringa någon, dvs. en familjemedlem eller sin arbetsgivare, för att underrätta dem om situationen. I vissa fall får rätten att upplysa en annan person om situationen tillfälligt begränsas. I sådana fall ska polisen upplysa dem om detta.
Utländska medborgare ska upplysa polisen om de själva vill ringa sitt lands konsulat eller ambassad. Dessutom ska de upplysa polisen om de vill ta kontakt med en tjänsteman vid sitt lands konsulat eller ambassad. I detta avseende ska de upplysas om att det kan påverka dem personligen om de inte utnyttjar rätten att ta kontakt med sitt lands konsulat eller ambassad.
Enligt lagen har de även följande rättigheter:
a) Det finns ett brådskande behov av att förhindra allvarliga negativa följder för en persons liv, frihet eller fysiska integritet.
b) Det finns ett brådskande behov av att förhindra risken att det straffrättsliga förfarandet äventyras, på villkor att undantaget
i) är proportionellt och inte går utöver vad som är nödvändigt,
ii) är strikt tidsbundet,
iii) inte bygger helt på det påstådda brottets art eller allvar, och
iv) inte påverkar förfarandets allmänt rättvisa karaktär.
Om du inte har tillräckliga resurser för att utöva
rätten till advokat före rättegången kan du anmäla detta till den polis som leder förhöret, efter att ha undertecknat tillämpligt formulär. Då får du en förteckning med namn och telefonnummer till advokater som erbjuder sina tjänster. Den misstänkte ska bekräfta mottagandet av förteckningen. Den advokat du väljer underrättas om detta av polisen.
Om du vill ha kostnadsfria advokattjänster kan du lämna in en ansökan till domstolen när rättegången har inletts, varefter domstolen prövar ansökan.
Man förutsätter att en person som misstänks eller anklagas för brott är oskyldig tills personen befinns skyldig enligt lagen.
Rättsprincipen om oskuldspresumtion gäller fysiska personer i straffrättsliga förfaranden, från det att personen blir misstänkt eller åtalad för ett brott tills förfarandet avslutas genom ett slutligt domstolsbeslut.
När du förhörs av polisen eller en annan behörig myndighet behöver du inte besvara frågor om det påstådda brottet. När du uppmanas att lämna bevisuppgifter eller besvara frågor behöver du
inte tillhandahålla bevis eller handlingar eller lämna information som kan leda till självangivelse.
Polisen har ansvar för att samla in bevisning på grundval av vilka de utredda brotten kan fastställas bortom allt rimligt tvivel. Anklagade personer har rätt att ge sin egen version av sakförhållandena och lämna ett vittnesmål eller svaromål till utredningsmyndigheterna som stöd för deras egen version eller oskuld.
En person under 14 år är inte straffrättsligt ansvarig för någon handling eller underlåtenhet (kap. 154, artikel 14) och kan därför inte anhållas. Personen anmodas att inställa sig på polisstationen åtföljd av sina föräldrar/vårdnadshavare om deras närvaro anses vara nödvändig.
2. Anhållande
Utöver de rättigheter som alla häktade har (lag nr 163(Ι)/2005), har häktade under 18 år dessutom följande rättigheter under häktningstiden:
Barn betraktas som utsatta personer. Därför omfattas de av de särskilda skyddsåtgärder som anges i föregående avsnitt (vi).
I lagen om anhållna och häktade personer (lag nr 163(I)/2005) anses en «utsatt person» vara en misstänkt eller åtalad person som inte kan förstå eller delta i det straffrättsliga förfarandet på grund av ålder, psykiskt eller fysiskt tillstånd eller funktionsnedsättning.
Om en person med psykisk eller fysisk funktionsnedsättning anhålls ska personen på ett enkelt och begripligt språk upplysas om sina rättigheter enligt lag nr 163(I)/2005, med beaktande av sådana personers särskilda behov.
I sådana fall ska man anlita en person som kan förmedla den relevanta informationen till den anhållne eller till andra berörda personer, så att de trots funktionsnedsättningen kan tillgodogöra sig informationen.
Om den anhållne dessutom på grund av psykisk eller fysisk funktionsnedsättning är uppenbart oförmögen att utöva de rättigheter som föreskrivs i lagen (lag nr 163(I)/2005) ska personen ha rätt att utöva dessa rättigheter med hjälp och/eller i närvaro av en tjänsteman från den statliga hälsovården och/eller socialtjänsten. Sådant bistånd ska erbjudas personen direkt efter anhållandet och i varje fall så snart som möjligt.
En häktningsförhandling ska genomföras inom 24 timmar från anhållandet av den misstänkte, om utredningen av det misstänkta brottet ännu inte har avslutats. Vid häktningsförhandlingen begär polisen att den misstänkte ska häktas under en viss tid, som inte får överskrida åtta dagar åt gången och tre månader sammanlagt.
Om förhören och utredningen ännu inte har avslutats när häktningstiden löper ut, kan polisen inge en begäran till domstolen om att perioden ska förlängas med åtta dagar. Detta kan upprepas var åttonde dag under högst tre månader.
Normalt anses det vara nödvändigt att häkta en misstänkt om det finns risk för att den misstänkte annars kan påverka vittnen eller förstöra bevis. Polisen måste lägga fram tillräckliga bevis för att villkoren för ett häktningsbeslut är uppfyllda.
En domstol med behörighet på straffrättens område får vid prövningen av den misstänktes ärende besluta att personen ska häktas. Enligt artikel 48 i straffprocesslagen (kapitel 155) får en distriktsdomstol vid en summarisk process besluta om högst åtta dagars häktning åt gången. Sådana begränsningar gäller dock inte Högsta domstolens eller brottmålsdomstolens befogenheter att besluta om häktning under prövningen av ett brottmål.
I artikel 157.1 i lagen (kapitel 155) föreskrivs det att en domstol med straffrättslig behörighet får tillåta att en häktad friges mot borgen. Om domstolen beslutar att den misstänkte ska släppas har den befogenhet att fastställa särskilda villkor och besluta att den misstänkte ska underteckna en borgenshandling. Denna befogenhet grundas på artiklarna 48 och 157.1 i straffprocesslagen.
Behörig myndighet i Cypern får vidarebefordra sitt beslut om tvångsmedel till behörig identifikationsmyndighet i den medlemsstat där den berörda personen har sin lagliga och stadigvarande vistelseort om personen, efter att ha upplysts om de relevanta åtgärderna, går med på att återvända till den medlemsstaten.
Den behöriga utfärdande myndigheten i Cypern får på begäran av den personen vidarebefordra beslutet om tvångsmedel till den behöriga myndigheten i en annan medlemsstat än den medlemsstat där personen har sin lagliga och stadigvarande vistelseort, på villkor att den behöriga myndigheten i den medlemsstat där personen inte har sin lagliga och stadigvarande vistelseort samtycker till en sådan vidarebefordran.
Behörig identifikationsmyndighet i Cypern ska endast gå med på att vidarebefordra ett beslut om tvångsmedel avseende en person som inte har sin lagliga och stadigvarande vistelseort i Cypern om personen har uppehållit sig på dess territorium i minst tre (3) månader.
Behörig utfärdande myndighet i Cypern ska vara den brottmålsdomstol eller distriktsdomstol som är behörig på straffrättens och brottets område eller som utfärdade ett beslut om tvångsmedel.
Behörig identifikationsmyndighet i Cypern när det gäller en annan medlemsstats beslut om tvångsmedel ska vara
a) distriktsdomstolen (Eparchiako Dikastirio) med territoriell behörighet i det område där den person som är föremål för den andra medlemsstatens beslut om tvångsmedel bor, eller
b) distriktsdomstolen i Nicosia (Eparchiako Dikastirio Lefkosias), om den berörda personens vistelseort är okänd eller om personen inte bor i Cypern.
Sidans nationella språkversion sköts av respektive medlemsland. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Europeiska kommissionen fritar sig från allt ansvar för information och uppgifter i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.
Om målet rör brott som kan bestraffas med fängelse i högst fem år ska rättegången genomföras i en distriktsdomstol (Eparchiako Dikastirio) (ensamdomare). Observera att distriktsdomstolen får pröva ett brott som kan bestraffas med mer än fem års fängelse efter statsåklagarens (Genikos Eisaggeleas) skriftliga medgivande.
Om brottet kan bestraffas med mer än fem års fängelse ska rättegången genomföras i brottmålsdomstolen (tre ledamöter).
Åtalspunkterna kan ändras i början av eller under rättegången. I artiklarna 83, 84 och 85 i straffprocesslagen, kap. 155, föreskrivs det förfarande som ska följas för att ändra åtalspunkterna och åtalades rättigheter.
83. 1) Om rätten under något skede i rättegången på grundval av bevisningen beslutar att åtalet eller det åtal som väckts i brottmålsdomstolen innehåller fel, antingen i sak eller formella fel, får rätten utfärda ett beslut om ändring av åtalet, antingen genom att ändra det eller genom att ersätta det eller genom att lägga till nya åtalspunkter, beroende på vad rätten anser vara nödvändigt för att åtalspunkterna ska återspegla omständigheterna i målet.
2) Om ett åtal eller ett åtal som väckts i brottmålsdomstolen ändras på detta sätt ska ändringsbeslutet anges i åtalet. Dessa handlingar ska användas i alla tillhörande förfaranden som om de hade ingetts i den ändrade formen.
84. 1) Om ett åtal eller ett åtal som väckts i brottmålsdomstolen ändras i enlighet med artikel 83 ska rätten omedelbart anmoda den åtalade att gå i svaromål vid rätten och meddela om han/hon är beredd att ställas inför rätta på grundval av åtalet i dess ändrade form.
2) Om den åtalade svarar nekande ska rätten pröva skälen till detta. Om den anser att en omedelbar fortsättning på förfarandet sannolikt inte påverkar den åtalades försvar eller åklagarens handläggning av målet negativt, får rättegången fortsätta som om åtalet eller det åtal som väckts i brottmålsdomstolen i dess ändrade form var det ursprungliga åtalet.
3) Om rätten anser att åtalet eller det åtal som väckts i brottmålsdomstolen har ändrats på ett sätt som gör att en omedelbar fortsättning av rättegången sannolikt kan påverka försvaret eller åklagarsidan negativt, får rätten antingen besluta om en ny rättegång eller skjuta upp rättegången så länge den anser vara nödvändigt.
4) Om rätten ändrar ett åtal eller ett åtal som väckts i brottmålsdomstolen efter att rättegången har inletts kan de vittnesmål som redan avgetts under rättegången användas utan ny förhandling, men parterna ska på nytt få kalla vittnen som kanske redan har vittnat och förhöra eller korsförhöra dem med hänsyn till den berörda ändringen.
85. 1) Om endast en del av åtalet eller det åtal som väckts i brottmålsdomstolen kan styrkas och den delen utgör ett brott, får den åtalade dömas för det brottet utan någon ändring av åtalet.
2) Om en person åtalas för brott kan personen dömas för att ha försökt begå detta brott utan behov av någon ändring av åtalet eller det åtal som väckts i brottmålsdomstolen.
3) Om det fastställs att en person har begått en gärning i syfte att begå det brott för vilket han/hon är åtalad, och gärningen med sådant uppsåt utgör ett brott, får personen, om han/hon ännu inte har åtalats för detta brott, dömas för brottet utan behov av någon ändring av åtalet eller det åtal som väckts i brottmålsdomstolen.
4) Om rätten vid slutet av rättegången anser att det genom vittnesmål har fastställts att den åtalade har begått ett eller flera brott som inte ingår i åtalet eller det åtal som väckts i brottmålsdomstolen, och som den åtalade inte kan fällas för utan ändring av åtalet, och den åtalade inte kan dömas till ett strängare straff för dessa brott än om personen hade fällts på grundval av det befintliga åtalet, dvs. att den åtalades försvar inte påverkas negativt, får rätten besluta att en eller flera åtalspunkter får läggas till åtalet med avseende på sådana brott. Rätten ska pröva dessa åtalspunkter som om de ingick i det ursprungliga åtalet.
Den åtalades rätt att vara närvarande vid rättegången garanteras i artiklarna 12 och 30 i författningen samt i artikel 6 i Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna. Dessutom är den åtalade skyldig att vara närvarande vid rättegången, såvida inte frånvaro möjliggörs genom undantagen i artiklarna 45.1 och 63.3 i straffprocesslagen, kap. 155.
Artikel 45.1
En domare eller, för sådana kategorier av brott som distriktsdomstolens (Eparchiako Dikastirio) ordförande anger genom ett allmänt beslut, den utnämnde registratorn (Protokollitis), får genom särskilt beslut i kallelsen befria den åtalade från skyldigheten att inställa sig personligen. Dessutom får den åtalade tillåtas följande:
a) Att inställa sig i rätten och svara på åtalspunkterna genom ombud.
Om den åtalade endast är åtalad i egenskap av styrelsemedlem eller sekreterare i ett företag och inte är åtalad personligen för något brott, måste den åtalade inte inställa sig personligen i rätten varken för att besvara åtalspunkterna eller i något annat skede, med undantag för förhandlingsfasen, men ska ha rätt att företrädas av ett ombud.
b) Att till rätten översända ett erkännande som har styrkts och stämplats av en registrator eller sergeant (lochias), en polistjänsteman eller högre polistjänsteman enligt polislagen, en bestyrkande tjänsteman enligt lagen om bestyrkande tjänstemän, en advokat enligt advokatlagen, som i detta syfte använder sin personliga stämpel med tydlig angivelse av advokatens fullständiga namn och adress, eller en byäldste (koinotarchis), tillsammans med den kallelse som erkännandet rör.
63. 1) Den åtalade ska ha rätt att närvara i rätten under hela rättegången, på villkor att han/hon uppför sig ordentligt.
2) Om den tilltalade inte uppför sig ordentligt får rätten efter eget godtycke besluta att den tilltalade ska avlägsnas från rättssalen och stanna i häktet. Rättegången fortsätter därefter i den tilltalades frånvaro, med
sådana arrangemang som enligt rätten är tillräckliga för att den åtalade ska informeras om allt som händer under rättegången och kunna förbereda sitt försvar.
3) Om den anser det vara lämpligt får rätten låta den åtalade vänta utanför rättssalen under hela eller en del av rättegången, på sådana villkor den finner lämpliga.
På grundval av Cyperns rättspraxis får en rättegång genomföras i de tilltalades frånvaro, om detta är i rättvisans intresse.
Rätten till tolk garanteras både i författningen och i 2014 års lag om rätten till tolkning och översättning under straffrättsliga förfaranden (18(I)/2014). Dessutom föreskrivs rätten till tolk i artikel 65 i straffprocesslagen, kap. 155.
I artikel 12.5 a och e i författningen föreskrivs följande:
Den som åtalas för ett brott ska åtminstone ha följande rättigheter:
a) Att omedelbart och detaljerat informeras om åtalspunkterna och skälen till dessa, på ett språk den åtalade förstår.
e) Att få kostnadsfri tolkhjälp om den åtalade inte förstår eller talar det språk som används i rätten.
Enligt artikel 30.3 i författningen ska varje åtalad ha rätt till kostnadsfri tolkhjälp om den åtalade inte förstår eller talar det språk som används i rätten.
I 2014 års lag om rätten till tolkning och översättning under straffrättsliga förfaranden (18(I)/2014) föreskrivs
4. 1) Den behöriga myndigheten ska utan dröjsmål ordna tolktjänster för en misstänkt eller åtalad person som inte talar och/eller förstår det språk som används i det straffrättsliga förfarandet. Tolktjänsterna kan utnyttjas under det straffrättsliga förfarandet vid utredningsmyndigheter och/eller rättsliga myndigheter, däribland polisförhör, alla domstolsförhandlingar och eventuella mellanförhandlingar.
2) Den rättsliga myndighet som verkställer en europeisk arresteringsorder i enlighet med artikel 11 i lagen om den europeiska arresteringsordern och förfaranden för utlämning av eftersökta personer mellan EU:s medlemsstater, ska utan dröjsmål ordna tolktjänster till eftersökta personer som inte talar och/eller förstår det språk som används i förfarandet.
3) Om det krävs för en rättvis rättegång ska den behöriga myndigheten ordna tolktjänster för att den misstänkte, åtalade och/eller eftersökte ska kunna kommunicera med sin advokat, om denna kommunikation direkt har att göra med förhör och/eller förhandlingar under det straffrättsliga förfarandet, verkställandet av en europeisk arresteringsorder, ett överklagande och/eller andra processrättsliga krav, däribland en begäran om frigivning mot borgen.
4) I enlighet med denna artikel ska tolkning
a) tillhandahållas på den misstänktes, åtalades och/eller eftersöktes modersmål eller på något annat språk som personen talar och/eller förstår, och
b) enligt behov omfatta ytterligare hjälp, såsom användning av teckenspråk för misstänkta, åtalade eller eftersökta med hörsel- och/eller talsvårigheter.
5) Den behöriga myndigheten ska med alla medel den anser vara lämpliga kontrollera om den misstänkte, åtalade eller eftersökte talar och förstår det språk som används i det straffrättsliga förfarandet eller i förfarandet för verkställande av den europeiska arresteringsordern samt om personen behöver tolkhjälp.
6) De tolktjänster som föreskrivs i denna artikel ska vara av tillräcklig kvalitet för att garantera en rättvis rättegång, särskilt genom att säkerställa att den misstänkte, åtalade eller eftersökte förstår åklagarsidans sakframställning så att han/hon kan utöva sin rätt till försvar. I detta syfte ska den behöriga myndigheten ägna särskild uppmärksamhet åt särdragen hos kommunikation med hjälp av tolk.
7) Vid behov får den behöriga myndigheten ordna tolktjänster med hjälp av kommunikationsteknik, exempelvis via videokonferens, telefon och/eller internet, såvida inte tolken måste vara fysiskt närvarande för att garantera en rättvis rättegång.
8) För att bättre genomföra bestämmelserna i punkt 5 får förfarandet eller mekanismen för kontroll av huruvida den misstänkte, åtalade eller eftersökte talar och förstår det språk som används i det straffrättsliga förfarandet eller i förfarandet för verkställande av den europeiska arresteringsordern fastställas genom föreskrifter.
5. 1) För att se till att den misstänkte eller åtalade kan utöva sin rätt till försvar och för att säkerställa en rättvis rättegång ska den behöriga myndigheten inom en rimlig tid tillhandahålla misstänkta eller åtalade som inte förstår det språk som används i det straffrättsliga förfarandet en skriftlig översättning av alla väsentliga handlingar.
2) I denna lag avses med väsentliga handlingar
a) alltid anhållnings- och/eller häktningsbeslutet, stämningen och alla rättsliga avgöranden och beslut som rör förfarandet, och
b) andra handlingar som har betecknats som väsentliga av den behöriga myndigheten, antingen på eget initiativ eller på motiverad begäran av den misstänkte eller åtalade eller den misstänktes eller åtalades advokat.
3) De behöriga myndigheterna ska inte behöva tillhandahålla en översättning av utdrag ur väsentliga handlingar som inte underlättar den misstänktes eller åtalades förståelse av åklagarsidans sakframställning.
4) För att garantera en rättvis rättegång i förfaranden för verkställande av en europeisk arresteringsorder ska den behöriga myndigheten inom en rimlig tid tillhandahålla en eftersökt person, som inte förstår det språk på vilket arresteringsordern har upprättats eller till vilket den har översatts av den utfärdande medlemsstaten, en skriftlig översättning av handlingen.
5) Oaktat bestämmelserna i punkterna 1, 2 och 4 får den behöriga myndigheten i stället för en skriftlig översättning tillhandahålla en muntlig översättning och/eller en muntlig sammanfattning av väsentliga handlingar, förutsatt att en sådan muntlig översättning och/eller muntlig sammanfattning inte påverkar rättvisan i förfarandet.
6) Den misstänkte, åtalade eller eftersökte ska ha rätt att avstå från rätten till den skriftliga och/eller muntliga översättning och/eller muntliga sammanfattning som föreskrivs i denna artikel, om den behöriga myndigheten ges tillräckliga bevis på att
a) den berörda personen har rådfrågat en advokat och/eller i övrigt är fullt medveten om konsekvenserna av detta avstående, och
b) avståendet är rättsligt giltigt och frivilligt.
7) Den skriftliga och/eller muntliga översättning och/eller muntliga sammanfattning som föreskrivs i denna artikel ska tillhandahållas på den misstänktes, åtalades eller eftersöktes modersmål eller på något annat språk som personen talar och/eller förstår.
8) Den skriftliga och/eller muntliga översättning och/eller muntliga sammanfattning som föreskrivs i denna artikel ska vara av tillräcklig kvalitet för att garantera en rättvis rättegång, särskilt genom att säkerställa att den misstänkte, åtalade eller eftersökte förstår åklagarsidans sakframställning och kan utöva sin rätt till försvar.
I artikel 65.1 i straffprocesslagen, kap. 155 föreskrivs det att
en tolk ska tolka för den åtalade inför sittande rätt på ett språk som den åtalade förstår, om ett vittnesmål avges på ett språk som den åtalade inte förstår och den åtalade är närvarande.
Om en försvarsadvokat är närvarande får tolkning med dennes samtycke utelämnas.
2) Om handlingar inges som formell bevisning ska rätten efter eget godtycke låta tolka så mycket av innehållet som den anser vara nödvändigt.
Enligt artikel 12¨ i författningen
har den som åtalas för ett brott åtminstone följande rättigheter:
c) Att försvara sig personligen eller genom valfri advokat eller, om personen inte har råd med ett ombud, att få kostnadsfri rättshjälp om detta krävs för att rättvisa ska skipas.
I artikel 30.3 i författningen föreskrivs också följande:
Alla har rätt till
d) en valfri försvarsadvokat och kostnadsfri rättshjälp om detta krävs för att rättvisa ska skipas i enlighet med lagen.
Enligt lagen om rättshjälp, dvs. lag 165(Ι)/2002, och förutsatt att villkoren i denna lag är uppfyllda, har den åtalade under förhandlingen också rätt till valfri advokat och till kostnadsfri rättshjälp.
Om en åtalad vid en summarisk process inte inställer sig vid den fastställda tidpunkten, och det finns bevis på att den åtalade har delgetts en stämning, får rätten pröva målet och fatta beslut i den åtalades frånvaro eller, om den anser detta vara lämpligt, skjuta upp förhandlingen och utfärda ett anhållningsbeslut.
En domare eller, för sådana kategorier av brott som distriktsdomstolens (Eparchiako Dikastirio) ordförande anger genom ett allmänt beslut, den utnämnde registratorn (Protokollitis), får genom särskilt beslut i kallelsen befria den åtalade från skyldigheten att inställa sig personligen. Dessutom får den åtalade tillåtas följande:
a) Att inställa sig i rätten och svara på åtalspunkterna genom ombud.
b) Att till rätten översända ett erkännande som har styrkts och stämplats av en registrator eller sergeant (lochias), en polistjänsteman eller högre polistjänsteman enligt polislagen, en bestyrkande tjänsteman enligt lagen om bestyrkande tjänstemän, en advokat enligt advokatlagen, som i detta syfte använder sin personliga stämpel med tydlig angivelse av advokatens fullständiga namn och adress, eller en byäldste (koinotarchis), tillsammans med den kallelse som erkännandet rör.
Om den åtalade endast är åtalad i egenskap av styrelsemedlem eller sekreterare i ett företag och inte är åtalad personligen för något brott, måste den åtalade inte inställa sig personligen i rätten varken för att svara på åtalspunkterna eller i något annat skede, med undantag för förhandlingsfasen, men ska ha rätt att företrädas av ett ombud.
Om den åtalade anmodas att svara får han/hon erkänna eller neka till brottet, eller gå i svaromål. Svaret tas till protokollet av rätten.
Svaromålet ska innehålla någon av följande utsagor:
a) Den domstol vid vilken den åtalade anmodas att svara på åtalspunkterna är inte behörig. En annan domstol är behörig med avseende på den åtalade eller det brott denne åtalas för. Om detta påstående godtas ska rätten hänskjuta målet till den domstol i Cypern som är behörig med avseende på den misstänkte gärningsmannen eller det berörda brottet.
b) Den åtalade har tidigare fällts eller frikänts för samma brott och på grundval av samma omständigheter.
c) Den åtalade har benådats för detta brott.
Om rätten beslutar att de omständigheter som den åtalade anfört inte bevisar påståendet, eller att påståendet är osant, måste den åtalade svara på åtalspunkterna.
Om den åtalade erkänner och rätten har tillräckliga bevis för att den åtalade har förstått innebörden i sitt svar, får behandlingen fortsätta som om den åtalade har fällts genom domstolsbeslut.
Om den åtalade nekar till brottet ska rätten pröva målet. Om den åtalade vägrar svara, inte svarar direkt eller inte kan svara på grund av fysisk funktionsnedsättning, ska behandlingen fortsätta som om den åtalade har nekat till brottet.
Brott som enligt lag kan bestraffas med fängelse i högst fem år och/eller böter på högst 85 000 euro ska prövas av distriktsdomstolen i en summarisk process.
Brottmålsdomstolen (Kakourgiodikeio) prövar brott som kan bestraffas med mer än fem års fängelse.
Sidans nationella språkversion sköts av respektive medlemsland. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Europeiska kommissionen fritar sig från allt ansvar för information och uppgifter i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.
En person som förklaras skyldig av brottmålsdomstolen eller distriktsdomstolen och döms till fängelse eller böter, får överklaga den fällande domen eller straffet till Högsta domstolen.
Du har inte rätt att väcka talan mot domstolsbeslutet.
Den påföljd som domstolen ålägger ska föras in i belastningsregistret av polisen. Straffeftergifter ska följa bestämmelserna i lagen om Straffeftergifter (lag nr 70/1981). Ingen straffeftergift är tillåten för livstidsstraff eller fängelsestraff över två år.
Ett fängelsestraff ska avtjänas från den dag det berörda beslutet meddelas. Om inte domstolen beslutar på annat sätt får det dock reduceras med den tid under vilken personen satt häktad före rättegången i enlighet med bestämmelserna i denna lag.
Domstolen ska besluta att verkställigheten av ett fängelsestraff som inte överstiger tre år uppskjuts, om detta är motiverat av omständigheterna i målet i deras helhet samt den åtalades personliga förhållanden.
Den domstol som beslutar att verkställigheten av ett fängelsestraff ska skjutas upp, får utfärda ett övervakningsbeslut. Det innebär att den dömde ställs under övervakning av en frivårdsinspektör (särskilt förordnad vårdnadshavare) under en period som inte överskrider beslutets giltighetstid (tre år).
Sidans nationella språkversion sköts av respektive medlemsland. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Europeiska kommissionen fritar sig från allt ansvar för information och uppgifter i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.