I. Förteckningar och register över sakkunniga

Det finns omfattande register med sakkunniga. Det finns omkring 200–300 olika specialistområden.

• Offentligt utnämnda sakkunniga som tjänstgör vid handelskammare och industrier återfinns här.
• Offentligt utnämnda sakkunniga som tjänstgör vid hantverkskammare återfinns här.
• Offentligt utnämnda sakkunniga som tjänstgör vid jordbrukskammare återfinns på jordbrukskamrarnas regionala webbplatser.
• Offentligt utnämnda sakkunniga som tjänstgör vid arkitektkammare återfinns på webbplatserna för regionala arkitektkammare.
• Information om offentligt utnämnda sakkunniga som tjänstgör vid ingenjörskammare och motsvarande register återfinns här.
• Sakkunniga som registrerats vid revisorskammaren återfinns här.
• En annan databas återfinns under https://www.bvs-ev.de/sachverstaendigenverzeichnis/, vilket är en federation för offentligt utsedda och edsvurna sakkunniga.
• Medicinskt sakkunniga är inte skyldiga att låta sig utnämnas offentligt och avlägga ed. Medicinskt sakkunniga återfinns på medicinska organisationers regionala webbplatser.

Enligt gällande praxis förordnar domstolarna sakkunniga från dessa förteckningar. Om kraven uppfylls kommer den sakkunnige att registreras automatiskt. Statligt bemyndigade registreringskammare ansvarar för att hålla registren aktuella.

De huvudsakliga bestämmelserna angående juridisk sakkunskap i Tyskland är

• §§ 401 ff. i civilprocesslagen (Zivilprozessordnung, ZPO)
• § 36 i handelslagen,
• § 91 i handelslagen,
• förvaltningsprocesslagen,
• straffprocesslagen,
• kamrarnas uppförandekod.

II. Den sakkunniges kvalifikationer

En person kan upptas i förteckningen över sakkunniga om han eller hon innehar en hög kvalifikationsnivå inom sitt sakkunskapsområde. För att kunna upptas måste sökanden ha lämplig yrkeserfarenhet. Sakkunskapen måste bestyrkas genom lämpliga handlingar som styrker den sakkunniges arbete (t.ex. meritförteckning, kopior på intyg för akademiska och yrkesmässiga kvalifikationer, arbetserfarenheter, referenspersoner, rapporter, fortbildning). En examination utförs även av industri- och handelskammare/hantverkskammare och, vad gäller arkitekter och ingenjörer, deras yrkeskammare. Utöver dessa kvalifikationer kan intyg på vidareutbildning och erfarenhet, oberoende och god vandel behöva uppvisas.

Offentligt utsedda och svurna experter registreras vanligtvis i fem år. Innan femårsperioden tar slut måste de styrka sin kompetens, goda vandel och fortbildning för att utnämnas på nytt och därmed registreras för ytterligare fem år (dvs. verifiering och granskning av rapporter som måste inlämnas för en ny femårsregistreringsperiod). De ansvariga enheterna måste tillhandahålla utbildning. Om den sakkunnige inte följer reglerna eller inte håller sina färdigheter aktuella har kamrarna rätt att avregistrera honom eller henne.

III. Sakkunnigas arvode

I civilrättsliga, förvaltningsrättsliga och straffrättsliga ärenden beräknas arvodet baserat på lagen om rättsliga arvoden och ersättning (Justizvergütungs- und -entschädigungsgesetzes, JVEG).

Det går att ansöka om förskottsbetalning.

När en sakkunnig utför ett uppdrag utanför domstolen beror arvodet på det individuella avtalet om ersättning.

IV. Sakkunnigas ansvarsskyldighet

Sakkunniga är ansvariga för felaktiga sakkunnigutlåtanden oavsett om de har tillsatts av enskilda personer eller domstol. Om en sakkunnig som utför ett uppdrag åt en domstol avsiktligen eller genom grov oaktsamhet utarbetar ett felaktigt utlåtande och detta felaktiga utlåtande utgör grundvalen för ett domstolsbeslut kan den part som lider skada därav väcka talan om skadestånd (§ 839a i civillagen Bürgerliches Gesetzbuch, BGB).

När en sakkunnig utför uppdrag utanför domstolen gäller allmänna bestämmelser om (avtalsrättslig) ansvarsskyldighet.

V. Ytterligare information om sakkunnigförfaranden

1. Förordnande av sakkunniga

Sakkunniga förordnas av domstol. Parterna har dock rätt att föreslå den som ska förordnas.

a) Domstolssakkunnig

Domstolen använder vanligtvis en förteckning eller ett register över sakkunniga. Domstolen kan också välja att förordna någon annan sakkunnig som anses lämplig och kompetent. En domstolssakkunnig är en sakkunnig som förordnas och instrueras av domstolen. Dennes huvudsakliga uppgift är att bistå domstolen med sin sakkunskap.

b) Partssakkunnig

Om parterna kommer överens om att vissa personer ska anlitas som sakkunniga är domstolen bunden till att följa denna överenskommelse, men domstolen får begränsa de personer som utnämns till ett visst antal.

Om en part önskar anlita en sakkunnig för att bistå honom eller henne kommer den sakkunnige inte att betraktas som juridiskt sakkunnig utan som privat sakkunnig.

2. Förfarande

a) Tvistemål

Domstolen måste ange skäl till sina beslut och hänvisa till den sakkunniges slutsatser om domstolen följer sakkunnigutlåtandet. Domstolen är inte bunden till sakkunnigutlåtandet men sakkunnigutlåtandet är ofta avgörande för domslutet. Om syn genomförs på plats måste den sakkunnige kontakta alla parter. Om den sakkunnige behöver mer information från parterna måste detta vanligtvis ombesörjas av domstolen.

i. Sakkunnigutlåtande

Parterna får ifrågasätta den sakkunniges utlåtande skriftligen eller genom att anlita en privat sakkunnig och inlämna dennes utlåtande till domstolen och därmed framlägga ett avvikande sakkunnigutlåtande.

ii. Domstolsförhandling

För bevisupptagning kan fristående förhandlingar inledas före huvudförhandlingen (selbständiges Beweisverfahren). I det här sammanhanget kan den sakkunnige förordnas före huvudförhandlingen. Dessa förhandlingars omfattning begränsas till att bevara bevis till påföljande förhandlingar eller för att undvika rättstvister.

Domstolsförhandlingen hålls i enlighet med en uppförandekod och rättegångsregler. Den sakkunnige måste besvara frågorna på ett objektivt, begripligt och uttömmande sätt. Korsförhör förekommer inte i tysk processrätt, men det är inte endast domaren som får ställa frågor utan även parterna.

b) Annan

I brottsmål ska domstolen förordna sakkunnig från ett godkänt register över sakkunniga. En annan person får endast förordnas om särskilda omständigheter gör detta nödvändigt (§ 73.2 i straffprocesslagen -- Strafprozessordnung, StPO). Domstolen får vägleda den sakkunniges verksamhet. Andra regler återfinns i straffprocesslagen – Strafprozessordnung, StPO.

Den information som presenteras här samlades in inom ramen för projektet ”Hitta en sakkunnig” och kommer från de kontakter i varje land som valts ut av European Expertise and Experts Institute (EEEI).