В областта на гражданското правосъдие текущите процедури и производства, започнали преди края на преходния период, ще продължат съгласно правото на ЕС. Въз основа на взаимно споразумение с Обединеното кралство порталът e-Justice ще поддържа информацията, свързана с Обединеното кралство, до края на 2024 г.

Nationell lagstiftning

Северна Ирландия

Här hittar du information om lagstiftning och rättsliga databaser i Storbritannien, med särskild hänvisning till Nordirlands jurisdiktion.

Съдържание, предоставено от
Северна Ирландия

Rättskällor

De huvudsakliga rättskällorna i Förenade kungarikets nordirländska jurisdiktion är följande:

  • Primärlagstiftning i form av lagar i Förenade kungarikets parlament och den nordirländska församlingens lagar. Viss primärlagstiftning i fråga om Nordirland görs också av Sovereign i rådet som beslut i rådet (rättsliga instrument).
  • Europeiska unionens lagstiftning
  • Sekundär (eller underordnad) lagstiftning i form av stadgeenliga instrument och Nordirlands stadgeenliga bestämmelser. Dessutom kan det utfärdas administrativa beslut.
  • Typer av rättsliga instrument – beskrivning

Typer av rättsliga instrument – beskrivning

Parlamentets handlingar läggs fram av det brittiska parlamentet i London och kan tillämpas på hela eller delar av Förenade kungariket. Det brittiska parlamentet har också godkänt delegeringen av lagstiftningsbefogenheter till de decentraliserade parlamenten och församlingarna, som kan anta primärlagstiftning som omfattar ett begränsat antal ämnen och som gäller inom deras egna jurisdiktioner. The Sovereign kan även anta andra typer av primära rättsakter, som ministerdekret, proklamationer, kungliga fullmakter, kungliga instruktioner, förordningar och fribrev.

Sekundärrättsakter ges i rådets eller en ministers, avdelning (vid ministeriet), nordirländskt verkställande, eller annat organs eller persons befogenheter. Detta kallas också delegerad eller underordnad lagstiftning, och den lag som ger befogenhet kallas den handling som ger behörighet eller behörighet eller ”moderlag”. Sekundärrätten kan ha olika titlar, såsom förordningar i rådet, förordningar eller regler, vilka alla kan betecknas som ”föreskrivna instrument” eller ”lagstadgade bestämmelser”.

I Nordirland ingår lagar eller författningar som kan vara rättsakter från det brittiska parlamentet, det nordirländska parlamentet (1921–1972) eller Nordirlands församling i Belfast. De decentraliserade regeringarna i Nordirland avbröts vid olika tillfällen, och mycket lagstiftning fanns i rådets beslut, som tekniskt sett är sekundärlagstiftning men som används som primärrätt. Lagstiftningen i Nordirland innehåller också lagstadgade bestämmelser – sekundärlagstiftning eller sekundärlagstiftning – som görs under överinseende av en lag från det brittiska parlamentet, beslut av rådet eller lag i Nordirlands församling.

Det är The Sovereign som, efter att ha inhämtat råd från den brittiska regeringen, har befogenhet att ingå internationella avtal på Förenade kungarikets vägnar. Det brittiska parlamentet har ingen formell roll när det gäller att göra fördragen, men när ett fördrag kräver en ändring av brittisk lagstiftning eller en tilldelning av offentliga medel kommer parlamentet att rösta om det på vanligt sätt. Alla EU-fördrag måste införlivas genom lagstiftning och granskas därför av parlamentet.Avsnitten 20–25 i lagen om reform av den konstitutionella ordningen och om samhällsstyrning från 2010 trädde i kraft den 11 november 2010 och kräver att ett fördrag ratificeras om a) en minister vid en statlig myndighet i första instans har lagt fram en kopia av fördraget, b) fördraget har offentliggjorts och c) 21 sammanträdesdagar har löpt ut utan att något av parlamentets andra parlament har beslutat att fördraget inte bör ratificeras.

Rättsreglernas hierarki

Om det uppstår konflikter mellan de olika rättskällorna ska dessa i första hand lösas i domstol. Domstolarna kan således lösa tvister om tolkningen av lagstiftningen. Eftersom det inte finns någon skriven grundlag i Förenade kungariket är det dock inte möjligt att ifrågasätta en Act of Parliament i domstol med hänvisning till att den ”strider mot grundlagen”. Enligt den konstitutionella doktrinen om ”parlamentets suveränitet” är Förenade kungarikets parlament den högsta lagstiftande myndigheten i så måtto att parlamentet kan upphäva alla lagar samtidigt som ingen annan myndighet får återkalla eller ifrågasätta giltigheten i en lag som har antagits av parlamentet.

Doktrinen om parlamentets suveränitet påverkas dock av Förenade kungarikets medlemskap i Europeiska unionen. Enligt 1972 års lag om Europeiska gemenskaperna utgör unionsrätten en del av Nordirlands rättsordning. Den nationella lagstiftningen måste så långt som möjligt tolkas i överensstämmelse med EU-lagstiftningen.

Lagen om mänskliga rättigheter från 1998, som införlivade Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna i den brittiska lagstiftningen, ger domstolarna ytterligare en möjlighet att ifrågasätta lagar som antagits av parlamentet. Den nationella lagstiftningen ska så långt som möjligt tolkas så att den är förenlig med konventionens rättigheter.

Domstolarnas avgöranden, särskilt från högre instanser, har stor betydelse för lagens utveckling. De avgör inte bara hur lagstiftningen ska tolkas, de skapar också grunden för den rättspraxis, common law, som bygger på tidigare domstolsavgöranden. Som en allmän princip är domstolar bundna av tidigare beslut som fattats av domstolar i högre instans. När det gäller frågor som omfattas av EU-lagstiftningen är EU-domstolen högsta instans. Högsta domstolen är slutlig appellationsdomstol för alla civil- och brottmål i Nordirland.

Institutionell ram

Institutioner ansvariga för antagandet av rättsregler och beslutsprocess

Innan ett förslag till primärlagstiftning ( en lag) kan bli en lag i det brittiska parlamentet måste det godkännas av parlamentets båda kamrar i London: underhuset och överhuset. Båda kamrarna går igenom följande steg:

  • Första behandling (formell presentation av lagförslaget utan debatt).
  • Andra behandling (allmän debatt).
  • Kommittéfas (detaljerad granskning, debatt och ändringar. I underhuset sker detta stadium i allmänhet i en kommitté för offentliga handlingar.)
  • Betänkande (möjlighet till ytterligare ändringar).
  • Tredje behandlingen (slutlig möjlighet till debatt, (överhuset).

När ett lagförslag har passerat genom båda husen skickas det tillbaka till det första huset (där det startades) för att ta hänsyn till andra kammarens ändringsförslag.

Båda kamrarna måste vara överens om den slutliga versionen. Det kan finnas flera omgångar av utbyten mellan de två husen tills man når en överenskommelse om varje ord i propositionen.

I Nordirlands församling sker en liknande process (med införande av en lag, övervägande, debatt och omröstning), även om det endast finns en enda avdelning inom den decentraliserade församlingen. Ministrar, utskott och enskilda ledamöter kan ta initiativ till ett lagförslag och lägga fram det för parlamentets talman för behandling. Om talmannen har ett innehåll som ligger inom församlingens behörighetsområde, införs därefter lagförslaget och debatteras i kammaren. Därefter hänskjuts ärendet till den lämpliga föreskrivande kommittén för kontroll. Utskotten rapporterar tillbaka till församlingen, vilket gör det möjligt för ledamöterna att överväga detaljerna i lagförslaget och föreslå ändringar. Den granskas sedan vidare av plenarförsamlingen och slutomröstningen tas.

När ett lagförslag har passerat alla sina parlamentariska stadier i Storbritannien eller Nordirland skickas det till Sovereign för Royal Assent, varefter det blir en lag.

Primärlagstiftning kan i allmänhet bara ändras eller upphävas genom ny primärlagstiftning. Det finns dock undantag enligt vilka vissa ändringar och upphävanden kan göras genom lagstiftning – om de innebär genomförande av EU:s skyldigheter eller en del av lagstiftningsreformen som minskar eller eliminerar regelbördor.

Primärrätten träder i kraft i enlighet med de inledande bestämmelserna i lagen. Lagen får ange ett visst datum för ikraftträdandet. Detta kan omedelbart på Royal Assent, vid ett visst datum (i allmänhet minst två månader efter Royal Assent) eller vid en tidpunkt som fastställs av en minister eller en avdelning i ett beslut om att inleda förfarandet (föreskrivet instrument). Olika datum kan anges för olika bestämmelser i en och samma lag.

Dagen för ikraftträdandet för sekundär lagstiftning brukar i allmänhet anges i själva rättsakten. I undantagsfall kan inledningsdatumet göras genom offentliggörande av ett meddelande i officiella tidningar (London eller den officiella tidningen i London).

Juridiska databaser

Följande rättsdatabaser finns tillgängliga:

  • webbplatsen för Storbritanniens lagstiftning finns den fullständiga texten till all primärlagstiftning som antagits av det brittiska parlamentet, det skotska parlamentet, Nordirlands församling och Wales nationalförsamling, tillsammans med all sekundärlagstiftning som gäller Storbritannien som helhet eller delar av Förenade kungariket. Informationen är gratis.
  • Den reviderade primärlagstiftning som omfattar alla delar av Förenade kungariket från och med 1235 finns också på webbplatsen för Förenade kungarikets lagstiftning.

Relaterade länkar

Den brittiska lagstiftningens webbplats
Senaste uppdatering: 22/10/2019

Det här är en maskinöversättning. Ägaren av sidan tar inget som helst ansvar för kvaliteten på den maskinöversatta texten.