Europeisk exekutionstitel

---

1. Förfaranden för rättelse och återkallelse enligt artikel 10.2

Genom lagen om införlivande av förordning (EG) nr 805/2004 om införande av en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar (lagen om införandet av europeiska exekutionstiteln) införs följande bestämmelser i civilprocesslagen:

”Paragraf 1081

Rättelse och återkallelse

(1)          Ansökningar om rättelse och återkallelse av ett intyg enligt artikel 10.1 i förordning (EG) nr 805/2004 ska lämnas in till den domstol som utfärdade intyget. Det är domstolen som beslutar om godkännande av ansökan. Ansökningar om rättelse eller återkallelse av administrativa intyg eller intyg som utfärdats av en notarie ska lämnas in till den myndighet eller notarie som utfärdade intyget. Notarien eller den administrativa myndigheten ska därefter vidarebefordra ansökan till distriktsdomstolen i sin domkrets.

(2)          Gäldenären kan inom en månad ansöka om återkallelse. I de fall då delgivningen kommer att ske utomlands ska tidsfristen vara två månader. Detta är en lagstadgad tidsfrist som ska börja löpa från och med det att intyget har delgivits, och den får under inga omständigheter börja löpa innan den exekutionstitel som intyget avser har utfärdats. I ansökningar om återkallelse ska tydligt anges vilka felaktigheter det är fråga om.

(3)          Paragraf 319.2 och 319.3 ska efter nödvändiga ändringar tillämpas på rättelse och återkallelse.”

Paragraf 319.2 och 319.3 har följande lydelse:

”Paragraf 319

Rättelse av domar

(1) ...

(2)          Beslutet om rättelse ska antecknas på domen och på kopior av domen. Om den rättelse som anger att korrigeringen sker i den form som anges i paragraf 130b, ska den sparas i ett separat elektroniskt dokument. Dokumentet ska vara oskiljaktigt bifogat till domen.

(3)          Det ska inte vara möjligt att överklaga ett beslut om avslag på en ansökan om rättelse. Ett klagomål ska kunna lämnas in angående ett beslut om rättelse.”

2. Förfaranden för förnyad prövning enligt artikel 19.1

Enligt Tysklands gällande civilprocesslag har en gäldenär i allmänhet, och inte bara i de särskilda fall som avses i artikel 19.1 i förordning (EG) nr 805/2004, rätt att ansöka om förnyad prövning av ett beslut som fattats på grund av gäldenärens underlåtenhet att gå i svaromål eller om denne uteblivit (jfr. artikel 19.2 i förordning (EG) nr 805/2004).

a)    Tredskodomar och exekutionstitlar

Enligt paragraf 338 i civilprocesslagen kan gäldenären yrka på att tredskodomen ska hävas. Detsamma gäller överklagande av betalningsförelägganden (se paragraf 700 i civilprocesslagen jämfört med paragraf 338 i samma lag). Överklagandet görs i form av en ansökan om förnyad prövning som lämnas in till den handläggande domstolen. Tidsfristen för att inkomma med ansökan om förnyad prövning är två veckor. Tidsfristen är lagstadgad och börjar löpa från och med den dag då beslutet delgavs. Om ansökan godtas kommer förhandlingarna att återupptas på den punkt där de befann sig innan tredskodomen meddelades. Frågan om huruvida en ansökan om förnyad prövning kan godtas påverkas inte av skälen till att gäldenären inte gått i svaromål eller inställt sig till förhandlingarna.

Om det i fall av det slag som avses i artikel 19.1 a i förordning (EG) nr 805/2004 inte endast har varit problem med delgivningen av handlingarna om inledande av förfarandet eller en motsvarande handling eller kallelserna till domstolsförhandlingar, utan det fortfarande är problem med delgivningen på grund av att den adress till gäldenären som används är en adress på vilken denne inte längre är bosatt, gäller följande: om det inte kan bevisas att tredskodomen eller betalningsföreläggandet har delgivits korrekt, eller om delgivningen har gjorts på ett sätt som strider mot reglerna för delgivning, ska tidsfristen på två veckor för ansökan om förnyad prövning först börja löpa från och med den dag då gäldenären faktiskt tar emot tredskodomen eller betalningsföreläggandet. Gäldenären har dessutom fortsättningsvis rätt att också ansöka om hävande av en dom.

Följande gäller i de fall som avses i artikel 19.1 b i förordning (EG) nr 805/2004, dvs. de fall där inga oegentligheter förekommit men där gäldenären utan egen förskyllan har varit förhindrad att bestrida fordran på grund av force majeure eller exceptionella omständigheter: Om hindret undanröjs i god tid innan tidsfristen löper ut för ansökan om hävande av domen, kan gäldenären ansöka om förnyad prövning (se ovan). Detta gäller till exempel om gäldenären varit förhindrad från att inställa sig till domstolsförhandlingarna på grund av en trafikolycka. I sådana fall torde gäldenären ha möjlighet att, inom tidsfristen på två veckor, antingen själv göra en framställan till domstolen eller att utse ett ombud. Om hindret kvarstår sedan tidsfristen för överklagande har löpt ut, kan gäldenären i enlighet med paragraf 233 i civilprocesslagen ansöka om att återföra förhandlingarna till föregående skede. Dessa bestämmelser avser inte enbart force majeure, utan medger även att gäldenären ansöker om att återföra förhandlingarna till föregående skede så snart denne utan egen förskyllan har förhindrats från att iaktta den lagstadgade tidsfristen (eller annan specifik tidsfrist). En ansökan om att återföra förhandlingarna till föregående skede ska lämnas in senast två veckor efter den dag då hindret upphör. En ansökan får under inga omständigheter göras senare än ett år från den dag då tidsfristen överskreds. Ansökan behandlas av en domstol som har behörighet att ta emot överklagandet och häva domen (tvistemålsdomstol) och ansökan ska också lämnas in inom två veckor.

Om gäldenären har lämnat in en giltig ansökan om att få domen hävd, men även nästa gång uteblir från förhandlingarna, förlorar han sin möjlighet till förnyad prövning av tredskodomen (se paragraf 345 i civilprocesslagen). Gäldenären har emellertid begränsad rätt att inkomma med ett överklagande. Enligt paragraf 514.2 i civilprocesslagen kan gäldenären i sådana fall grunda sitt överklagande på det faktum att uteblivandet och försummandet av tidsfristerna inte behandlats i förhandlingarna. De allmänna bestämmelserna om vilka typer av överklaganden som får lämnas in (se paragraf 511.2 i civilprocesslagen) är inte tillämpliga. Ett sådant överklagande ska lämnas in till appellationsdomstol. Tidsfristen för överklagande är en månad. Detta är en lagstadgad tidsfrist som börjar löpa den dag då domen delges i sin helhet och fristen löper ut fem månader efter det att domen meddelats. Då det är fråga om en lagstadgad tidsfrist, har gäldenären rätt att yrka på att förhandlingarna återförs till föregående skede enligt paragraf 233 i civilprocesslagen, om gäldenären utan egen förskyllan varit förhindrad att iaktta tidsfristerna (se ovan).

b)    Dom i enlighet med yrkandenas status

Om gäldenären inte infinner sig till förhandlingarna och domstolen inte meddelar någon tredskodom utan, på ansökan från borgenären, meddelar sin dom i enlighet med yrkandenas status (se paragraf 331a.2 i civilprocesslagen) kan domen överklagas. Enligt paragraf 511 i civilprocesslagen kan domen överklagas om fordrans värde överskrider 600 euro eller om domstolen i första instans har gett principiellt tillstånd till överklagande av skäl som är av grundläggande vikt (paragraf 511.4 i civilprocesslagen). Beträffande de formella kraven för ett överklagande och rätten att yrka på att ett förfarande återupptas på den punkt där det befann sig tidigare hänvisas till vad som anges ovan.

3. Godkända språk enligt artikel 20.2.c

I lagen om införlivande av förordningen om europeisk exekutionstitel anges att följande bestämmelse bör införas i civilprocesslagen:

”Paragraf 1083

Översättning

I de fall där en gäldenär måste tillhandahålla en översättning enligt artikel 20.2 c i förordning (EG) nr 805/2004 ska handlingarna översättas till tyska och översättningens riktighet intygas av en person som är auktoriserad för detta ändamål i en av medlemsstaterna.”

4. Myndigheter som utsetts att intyga att handlingar är officiella, enligt artikel 25

I Tyskland är det notarier och barn- och ungdomsmyndigheter som har behörighet att utfärda officiella handlingar enligt artikel 25.1 i förordning (EG) nr 805/2004. I den nya paragrafen 1079 som ska läggas till civilprocesslagen ska det i lagen om införlivande av förordningen om europeisk exekutionstitel anges att den myndighet som utses att intyga att officiella handlingar är europeiska exekutionstitlar enligt artikel 25.1 i förordning (EG) nr 805/2004 ska vara den myndighet som har rätt att utfärda verkställbara kopior (se paragraf 724 i civilprocesslagen). Bestämmelserna har följande lydelse:

”Paragraf 1079

Behörighet

Intyg enligt

1.            artikel 9.1, 24.1, 25.1 och

2.            artikel 6.2 och 6.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 805/2004 av den 21 april 2004 om införande av en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar (EUT L 143, s. 15)

får utfärdas av de domstolar, myndigheter och notarier som ansvarar för att utfärda verkställbara kopior.”

Enligt paragraf 797 i civilprocesslagen är en verkställbar kopia (och således även ett intyg om europeisk exekutionstitel) notariehandlingar som ska utfärdas av den notarie som förfogar över originalet. Om det är en myndighet som förfogar över originalet är det myndigheten som är behörig. Vanligtvis är det den notarie som utfärdat en handling som också förfogar över den.

Enligt paragraf 60.3.1 i volym VIII (om barns och ungdomars välfärd) i sociallagen är det det kontor inom barn- och ungdomsomsorgen som ansvarar för att bestyrka åtaganden som har behörighet att utfärda verkställbara kopior av handlingar inom barn- och ungdomsomsorgen. Således är det det kontor inom barn- och ungdomsomsorgen som utfärdade den officiella handlingen som är behörigt att utfärda intyg om europeisk exekutionstitel. Lagen om införlivande av förordningen om europeisk exekutionstitel har försetts med ett förtydligande om att bestämmelserna bör klargöras genom att paragraf 60.3.1 i volym VIII av sociallagen ses över.

Av det som anges ovan angående behörighet att utfärda verkställbara kopior framgår att alla notarier och barn- och ungdomsmyndigheter i Tyskland principiellt har rätt att utfärda intyg om europeisk exekutionstitel. I Tyskland finns omkring 8 000 notarier och hundratals kontor inom barn- och ungdomsomsorgen. Antalet är så pass stort att det inte förefaller lämpligt att sammanställa en förteckning över dessa för offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidning. Kostnaderna för kontinuerlig aktualisering av en sådan förteckning skulle heller inte stå i proportion till syftet med förteckningen. För närvarande avstår Tyskland ifrån att översända denna förteckning och hänvisar istället till bestämmelserna i paragraf 1097 i civilprocesslagen och paragraf 797.2 i civilprocesslagen eller paragraf 63.3.1 i volym VIII av sociallagen. Hänvisningarna kan offentliggöras i EUT istället för en förteckning. Med hjälp av hänvisningarna kan en gäldenär enkelt se vilken myndighet som är behörig med avseende på artikel 25 i förordning (EG) nr 805/2004. Dessutom är det oftast den myndighet som utfärdat en handling som är behörig att utfärda ett intyg, vilket framgår av beskrivningen ovan.