Sluiten

BÈTAVERSIE VAN HET PORTAAL NU BESCHIKBAAR!

Bezoek de bètaversie van het Europees e-justitieportaal en vertel ons wat u ervan vindt!

 
 

Kruimelpad

  • Home
  • Mogelijkheden om naar de rechter te stappen ter bescherming van het milieu

menu starting dummy link

Page navigation

menu ending dummy link

Möjlighet till rättslig prövning i miljöärenden - Tjeckien

De tekst op deze pagina is een automatische vertaling. De kwaliteit wordt niet gegarandeerd.

De kwaliteit van deze vertaling werd beoordeeld als: middelmatig

Vindt u deze vertaling nuttig?


  1. Konstitutionella grundvalar
  2. Domstolsväsendet
  3. Ärenden rörande tillgång till information
  4. Allmänhetens deltagande vid rättslig prövning
  5. Rättslig prövning av myndigheters åtgärder eller underlåtenhet att vidta åtgärder
  6. Andra former för tillgång till rättslig prövning
  7. Partsbehörighet
  8. Rättsligt ombud
  9. Bevis
  10. Förbudsförelägganden
  11. Rättegångskostnader
  12. Mekanismer för ekonomiskt stöd
  13. Aktualitet
  14. Övriga frågor
  15. Utländska medborgare
  16. Gränsöverskridande ärenden

Konstitutionella grundvalar

Stadgan om de grundläggande rättigheterna, som utgör en del av den tjeckiska konstitutionen (nedan kallad ”stadgan”), innebär en rätt att leva i en gynnsam miljö och rätt till fullständig information om miljön i dess artikel 35. Stadgan medger också en närstående rättighet till skydd för hälsa. Vidare föreskrivs att utövandet av hans eller hennes rättigheter får inte äventyrar eller skadar miljön, naturresurserna, den biologiska mångfalden och kulturella monument ”bortom de gränser som fastställs genom lag”. Artikel 7 i den tjeckiska författningen anges att staten ska ansvara för ”eftertänksam användning av naturresurser och skydd av miljön”. Enligt artikel 36 i stadgan om de grundläggande rättigheterna har alla rätt att få sina rättigheter tillgodosedda vid en oberoende domstol eller, om rätten för ett offentligt organ. Alla som visar att hans eller hennes rättigheter har blivit kränkta genom ett beslut av en administrativ myndighet som har rätt att begära att en domstol ska pröva lagenligheten av ett sådant beslut, om inte lagen anger något annat. Beslut om de grundläggande rättigheterna och friheterna, såsom fastställs i stadgan inte vara undantagna från de nationella domstolarnas behörighet. Personer som kan åberopa den grundlagsskyddade rätten att leva i ett gynnsamt klimat i administrativa eller rättsliga förfaranden. Enligt artikel 41 i stadgan ska denna rätt endast kan utkrävas inom ramen för den lagstiftning som genomför dessa rättigheter. Enligt artikel 10 i den tjeckiska författningen, internationella överenskommelser, som ska godkännas av Europaparlamentet och som är bindande för Tjeckien ska utgöra en del av rättsordningen och ska tillämpas före nationella lagar. De tjeckiska domstolarnas rättspraxis att lägga till ytterligare två krav för direkt tillämpning av internationella avtal: De måste vara ”tillräckligt klar” och ”bevilja särskilda rättigheter” till enskilda personer. I de flesta av sina beslut, de tjeckiska domstolarna hade kommit till slutsatsen att bestämmelserna i Århuskonventionen inte är ”direkt tillämpliga”, eftersom de inte är tillräckligt selektiva. Å andra sidan i vissa beslut ska domstolarna betonade att nationell rätt ska tolkas i överensstämmelse med de internationella skyldigheter som följer av konventionen.

II. Domstolsväsendet

Tjeckisk rätt tillhör (civilrätt) kontinentala rättssystem, som bygger på kodifierade lagar som antagits av parlamentet. Domstolens beslut kan inte anses vara en formell rättskälla. Emellertid rättspraxis från Tysklands högsta domstol (författningsdomstolen) används ofta vid tolkningen och följs av lägre domstolar. Strukturen i tviste- och brottmålsdomstolarna består av 4 års nivåer i Tjeckien. Det innehåller

  • tingsrätter,
  • De regionala domstolarna (inklusive stadsdomstolen i Prag),
  • High Courts and
  • Högsta domstolen

Den civila domstolar skydda privata rättigheter och avgöra tvistemål regleras i civilprocesslagen. Brottmålsdomstolar besluta om skuld och straff för brott som definieras och förfarandemässigt regleras i strafflagen. Åklagaren har exklusiv rätt att inleda förfarandet vid brottmålsdomstolen. Strukturen i förvaltningsdomstolarna består av 2 års nivåer i Tjeckien. Det innehåller

  • De regionala domstolarna (inklusive stadsdomstolen i Prag) och
  • Högsta förvaltningsdomstolen

Förvaltningsdomstolarna till skydd för enskildas rättigheter i det förfarande som regleras genom Code de justice administrative (förvaltningsprocesslagen). De granskar förvaltningsmyndigheternas beslut, inklusive beslut om administrativa förseelser (skadeståndsgrundande händelse).

Den tjeckiska författningsdomstolen har ansvaret för att skydda konstitutionen, inklusive skydd av grundläggande rättigheter och friheter som garanteras i konstitutionen och stadgan. Författningsdomstolen har behörighet att ogiltigförklara bestämmelser om de strider mot konstitutionen. Den beslutar också konstitutionella klagomål mot slutliga beslut från myndigheternas sida i alla rättsområden som påstås ha åsidosatt grundläggande rättigheter och grundläggande friheter. Det finns särskilda administrativa myndighet som beslutar i miljöfrågor på administrativ nivå i Tjeckien, t.ex. Tjeckiens miljöinspektion. På det rättsliga planet, inte finns några organ för miljöskydd. Det ordinarie civilrättsliga och straffrättsliga domstolar handlägger tvister och brott med anknytning till miljön. Förvaltningsmyndigheternas beslut rörande miljö, prövas i första instans av enheterna vid de regionala domstolarna, som specialiserat sig på förvaltningsrätt i allmänhet. De domar från förvaltningsdomstolar kan prövas av Högsta förvaltningsdomstolen, som är en specialiserad rättslig myndighet i fråga om förvaltningsrätt.

Det finns föga utrymme för så kallad ”forum shopping” i Tjeckien som materiell behörighet och lokal behörighet vid enskilda domstolar är fastställda i lag. I förvaltningsrättsliga mål, alla slags ”forum shopping” är omöjligt. I civilmål, kan käranden ibland försöka påverka vilken domstol som kommer att handlägga ärendet i första instans (och därefter appellationsdomstolen) av hur rättegången ska anges och de argument som anförts. Till exempel samma mål kan väckas ”grannar” (där en domstol skulle besluta i första instans) eller som en åtgärd för att skydda den person (den regionala domstolen är den domstol som dömer i första instans). Det är dock alltid upp till domstolen att besluta vilken specifik domstol är behörig, oberoende av vilken rubrik i rättegången. I civil- och straffrättsliga förfaranden, det ordinarie rättsmedel för att bestrida ett beslut av domstolen i första instans överklagades. Regionala domstolar handlägger överklaganden av beslut i första instans av distriktsdomstolarna, medan den högre domstolarna prövar den första instansens beslut av regionala domstolar för överklaganden. De viktigaste extraordinärt rättsmedel på både det civilrättsliga och det straffrättsliga förfarandet är en ”omprövning”, som enbart beslutas av högsta domstolen. Andra mål som ansöker om särskilda rättsmedel (ny rättegång både i civil- och straffrättsliga förfaranden), talan att beslutet skulle förklaras ogiltigt (i civilrättsliga fall) och klagomål som inges i brottmål av justitieministern eller chefsåklagaren vid Högsta domstolen. Rättsmedel för att överklaga beslut av domstolar i första instans i förvaltningsmål fyller en ”kassationsöverklagande” vid högsta förvaltningsdomstolen. Kassationsöverklagandet ska betraktas som ett extraordinärt rättsmedel, eftersom den inte skjuta upp den rättsliga verkan av beslutet i första instans. Vad gäller hur ofta och med hänsyn till att Regeringsrätten kan ändra det angripna beslutet, kassationsöverklagandet har en karaktär av ordinarie rättsmedel. Ett extraordinärt rättsmedel i vissa typer av administrativa förfaranden är en process där en ny rättegång.

Förvaltningsdomstolarna i allmänhet endast är behörig att upphäva förvaltningsbeslut (effekt). Det finns emellertid undantag från denna regel. Vid översynen av beslut om administrativa påföljder (böter) får domstolarna, vid sidan om upphävande av det beslutet, även mildra påföljden. Om upphävande av det beslut om avslag av den information det kan också ålägga den administrativa myndigheten att lämna ut informationen. Ur rättslig synpunkt (parlamentsval), finns det inga särskilda rättsliga förfaranden i miljöfrågor, utom för deltagardemokrati och ständiga rättigheter för miljöorganisationerna. Ur materiell synvinkel, då en betydande del av de rättsliga åtgärder som dessa organisationer utgör ett utmärkande drag för de administrativa förfarandena i miljöfrågor. De civilrättsliga förfaranden, där käranden har yrkat att domstolen ska skydda hans eller hennes rättigheter kränks av insatser för miljön, de flesta är svåra från bevisningen synvinkel. Detsamma gäller för de brott som rör skador på miljön. Vid sidan av detta har ”miljöbrott” enligt strafflagen på ett sätt som orsakar svårigheter för en åklagare att bevisa att alla erforderliga villkor för att straffa gärningsmannen var uppfyllda.

Det finns inga rättsliga förfaranden om miljöfrågor som domstolarna kan på eget initiativ (ex officio). Administrativa och straffrättsliga förfaranden i domstol kan agera enbart på grund av rättegången eller andra lämpliga initiativ, aldrig på eget initiativ. Det civilrättsliga förfarandet kan inledas av domstolen på eget initiativ vid de tidpunkter och i de fall som uttryckligen anges i lag. Domstolen kan på eget initiativ inleda förfaranden för t.ex. barnomsorg, kvarhållande av personer inom det medicinska och juridiska kapaciteten hos en person, en person som är döda, dödsfall, äktenskap osv.

III. Ärenden rörande tillgång till information

Om en begäran om miljöinformation avslås (eller delvis vägras), den person som begär informationen kan överklaga beslutet till ett överordnat förvaltningsorgan. Samma sak gäller begäran om information inte något svar eller endast en del av begärda uppgifter tillhandahålls utan någon förklaring. I sådana fall ska lagen förutsätter att beslutet om avslag av den information som lämnades. Om en högre administrativ myndighet bekräftar beslutet om avslag av den information som det är möjligt att väcka talan mot ett sådant beslut till förvaltningsrätten. För det fall svaret anses vara de enda möjligheterna eller otillräckliga, att ta itu med chefen för den berörda myndigheten i den allmänna anmärkningen om felaktig eller att upprepa (ange vilka) begäran. Beslutet om avslag ska innehålla information om möjligheten att överklaga till den överordnade administrativa organ. Beslutet av den överordnade myndigheten dock inte behöva innehålla information om möjligheten att överklaga till förvaltningsdomstol.

Begäran om miljöinformation kan göras muntligt, skriftligt eller i något tekniskt tillgänglig form. Begäran ska inte vara anonym och den begärda informationen måste vara uppenbar. Det finns inte några särskilda formkrav för ansökan. Om framställningen är obegriplig eller alltför allmänna, den sökande ska tillhandahålla kompletterande material och myndighetens begäran. Informationen ska lämnas inom 30 dagar från mottagandet eller komplettering. Denna tidsfrist kan förlängas, när synnerliga skäl föreligger, på högst 60 dagar. Överklagandet av beslutet om avslag av den information som måste lämnas skriftligen inom 15 dagar från mottagandet av beslutet. Om beslutet inte innehåller den information om överklagande, tidsfristen för överklagande är 90 dagar. Tidsfristen för att väcka talan mot det beslut som högsta organ är 2 månader. Det finns inget obligatoriskt biträde i alla skeden av förfarandet för att begära information och rättsmedel mot avslag

Domstolarna ska ha tillgång till information om tillgänglighet som är omtvistad i dessa i en rättsprocess. Om den berörda myndigheten inte ger domstolen sådana upplysningar på eget initiativ, kan domstolen ålägga den myndigheten att göra detta.

Enligt de ”allmänna” Freedom of Information Act kan domstolen förplikta myndigheten att lämna den information som krävs. En sådan bestämmelse är emellertid inte finns i lagen om rätt till tillgång till miljöinformation, som ska tillämpas i första hand när det gäller begäran om miljöinformation. Det framgår således inte klart om domstolarna kan ålägga även den miljöinformation som lämnas ut. I praktiken har detta skett i vissa fall.

IV. Allmänhetens deltagande vid rättslig prövning

För de flesta investeringar med miljöeffekter, är investeraren tvungen att erhålla ett antal separata tillstånd. Det tjeckiska systemet med administrativa förfaranden i miljöfrågor (miljötillstånd) är därför fragmenterad. De vanligaste tillstånd utfärdas i enlighet med

  • Lag nr 183/2006 Coll. Bygglagen (markanvändning som i de flesta fall inte ”främst” eller ”huvudsakligen” beslutet om möjligheten att fortsätta med projektet).
  • Lag nr 114/1992 Coll., naturvårdslagen,
  • Lag nr 254/2001 Coll., vattenskydd,
  • Lag nr 86/2002 Coll., Air Protection Act,
  • Lag nr 76/2002 Coll., IPPC,
  • Lag nr 44/1988 Coll., gruvdrift,
  • Lag nr 258/2001 Coll., skydd av folkhälsan,
  • Lag nr 18/1997 kärntekniska Act.

Även i de fall då ”det integrerade tillståndet är utfärdat enligt lag nr 76/2002 Coll., IPPC, kommer bara en del av de särskilda tillstånd som krävs enligt ovan nämnda rättsakter, och det andra fortfarande utfärdas separat.

MKB-förfarandet (regleras i lag nr 100/2001 Coll., om bedömning av inverkan på miljön) inte utgör en integrerad del av miljörelaterade tillstånd (tillståndsgivning) förfaranden i den tjeckiska rättsordningen. Det är en särskild process efter utfärdandet av en ”miljökonsekvensbeskrivning”. Denna ”MBK-uttalandet” inte har karaktären av ett tillstånd (tillstånd). Det är en ofrånkomlig grund för senare beslut (tillstånd), som ska beaktas (men inte nödvändigtvis respekteras i sådana beslut. Dessa egenskaper hos det system med administrativa förfaranden i miljöfrågor också påverka bestämmelserna om allmänhetens deltagande. I enskilda förfaranden

  • Den allmänna definitionen av parti enligt förvaltningsprocesslagen (som bygger på principen ”berörda rättsliga intressen” är tillämplig, eller
  • Det finns en särskild definition av berörda parter (t.ex. markägare i förfaranden enligt bygglagen).

Förutom detta finns en rad särskilda bestämmelser som tillåter miljöorganisationer att delta i de administrativa förfaranden som rör miljön. Av dessa bestämmelser är det vanligaste är artikel 70 i lag nr 114/1992 Coll., naturvårdslagen. Bestämmelsen i landskapslagen om miljökonsekvensbedömning (artikel 23 punkt 9), enligt vilken de miljöorganisationer som aktivt deltagit i MKB-förfarandet har rätt att uppträda som part i de efterföljande tillståndsförfaranden, används mindre ofta i praktiken.

Som en allmän princip för tjeckiska förvaltningsrätt är det möjligt att överklaga förvaltningsbeslut på ett överordnat förvaltningsorgan. Denna princip alltid tillämpas, utom i sällsynta fall av akter som inte utfärdats i den vanliga formen för ett administrativt beslut (till exempel den ”intyg för de inspektörer som, under vissa villkor, kan ersätta de byggnadstillstånd). Det finns heller inget överklagande av så kallade ”åtgärder av allmän karaktär”. Som en vanlig princip överklaga till ett överordnat förvaltningsorgan måste vara uttömda innan det administrativa beslut kan prövas av domstolen. Förstainstansrätten förvaltningsbeslut inte kan tas direkt i domstol. ”felaktiga” rättsakter mot vilka det inte finns någon möjlighet till överklagande, men som måste bli föremål för domstolsprövning om de kan kränka någons rättigheter eller skyldigheter är ett undantag. Andra ”åtgärder av allmän karaktär” kan vidtas för att domstolen direkt efter det att de har utfärdats. Slutligen ett särskilt undantag är möjligt att lämna in en stämningsansökan i allmänhetens intresse mot det administrativa beslut under vissa omständigheter som fastställs i lag. Den sedvanliga administrativa rättsmedel, om sådana finns, måste vara uttömda innan en dom av förvaltningsdomstolen också i fall av bristfälliga uppgifter (olaglig underlåtelsen) hos de administrativa myndigheterna eller andra olagliga ingrepp i de administrativa myndigheterna. Den extra administrativa rättsmedel inte behöver vara uttömda innan en talan vid domstol.

I allmänhet ska förvaltningsdomstolarna pröva både den materiella och formella giltigheten av ett förvaltningsbeslut som är föremål för en administrativ process. Åsidosättande av processuella bestämmelser avseende det administrativa förfarandet är ett skäl till upphävande av det angripna beslutet, om det är sannolikt att detta skulle kunna leda till att materiell rättsstridighet i beslutet i fråga. Domstolens beslut ska baseras på de fakta som de befann sig i när det administrativa beslutet utfärdades. Normalt ska domstolarna beakta det material som samlats in under det administrativa förfarandet till grund för sina beslut. De får dock, om parterna vid domstolen tyder på detta, undersöka huruvida sådant material, upprepa eller ändra den bevisning som prövades i det administrativa förfarandet. Domstolen ska alltid granska om de administrativa myndigheterna inte missbruk överskrida räckvidden för sin skönsmässiga bedömning. Omfattningen av domstolens prövning av det administrativa beslut i praktiken är begränsade av doktrinen om kränkning av rättigheter, som utgör en grund för rättslig behörighet i förvaltningsrättsliga förfaranden och som också påverkar enskilda kärandenas argument betraktas som tillåtlig. Detta gäller särskilt de mål för miljöorganisationerna. Dessa organisationer, enligt rådande rättspraxis tjeckiska domstolar, kan endast kräva skadestånd för kränkning av deras processuella rättigheter i de administrativa förfarandena, inte den materiella lagenligheten av de administrativa besluten i sig.

Enligt bygglagen, planer för markanvändning och zonindelningar utfärdas i form av så kallade ”åtgärder av allmän karaktär” och det särskilda sätt på vilket de kan ifrågasättas. Stöd av allmän karaktär ”definieras i lagen som bindande rättsakt, vilket inte är en liten varken beslutet. Även vissa akter enligt annan lagstiftning, t.ex. bestämmelser för besök av National Parks enligt naturvårdslagen eller planer för avrinningsområden enligt lagen om skydd av vatten som utfärdats i denna form och är därför föremål för domstolsprövning. Enligt lagen får personer som hävdar att deras rättigheter har kränkts genom utfärdande av en åtgärd av allmän karaktär har rätt att väcka talan mot rättsakten vid förstainstansrätten. Regeringsrätten har emellertid uppstått en rättspraxis enligt vilken endast en begränsad sakrätt, dvs. de rättigheter som hör samman med äganderätten till fast egendom, kan åsidosättas genom en åtgärd av allmän karaktär (det vill säga översiktsplanen). Följaktligen är det bara de berörda markägarna anses ha rätt att väcka talan mot åtgärder av allmän karaktär. Högsta förvaltningsdomstolen har även vid upprepade tillfällen fastställt att miljöskyddsorganisationerna inte talerätt för att stämma av markanvändningsplaner (trots de beviljades rätt att väcka talan mot bestämmelser för besök i nationalparker. Fram till slutet av 2011 var det högsta förvaltningsdomstolen endast hade behörighet att pröva bestämmelser av allmän karaktär utan någon ytterligare prövning. Sedan 2012 har de regionala domstolarna har denna behörighet och det är möjligt att lämna in ett kassationsöverklagande mot detta beslut. De nationella bevisreglerna är liknande till förvaltningsdomstolarna i allmänhet:

  • Domstolarna ska se över både den materiella och den formella lagligheten av åtgärder av allmän karaktär,
  • I de argument som anförts i stämningsansökan och av överträdelsen av de berörda rättigheterna för käranden,
  • Domstolen får, på förslag av parterna, att se över eller ändra den bevisning som prövades i det förfarande för utfärdande av åtgärden.

Utfrågningar ske oftare i denna typ av administrativa förfarande än i andra länder.

Miljökonsekvensbedömning:

Miljökonsekvensbedömningen är inte en del av tillståndsansökan (tillståndsgivning) förfaranden i den tjeckiska rättsordningen. Tillståndsgivningen grundas på en separat process som har följande egenskaper:

  • MKB-förfarandet är helt öppna för allmänheten,
  • Beskrivningen (dokumentationen) är tillgänglig och alla har rätt att framföra synpunkter till kommissionen inom en viss tidsfrist,
  • ”MBK-uttalandet” måste föreligga innan ytterligare beslut (tillstånd har utfärdats, men inte har iakttagits (det ska endast ”beaktas),
  • Arbetet slutförs genom att utfärda en ”miljökonsekvensbeskrivning”, som inte har karaktären av ett tillstånd (tillstånd), men betraktas som ett ”expertutlåtande” (även om det utfärdas av ministeriet för miljö och regional administrativ myndighet).

Enligt de tjeckiska domstolarnas rättspraxis varken miljökonsekvensbedömningen (screening respektive scoping decisions (som är förenade i en enligt den tjeckiska lagen om miljökonsekvensbedömning) eller det slutliga ”MBK-uttalandet” kan ses över av domstol ”självständigt” eller ”direkt”. Som Högsta domstolen har uttalat, de ska vara föremål för rättslig prövning endast tillsammans med (eller inom ramen för de efterföljande tillstånd eller tillstånd, t.ex. markanvändning, tillstånd som utfärdats enligt lagen om naturskydd, vattenskydd, gruvdrift osv., är det nödvändigt att beakta de tillstånd som utfärdats enligt den särskilda lagstiftningen för projekt som omfattas av miljökonsekvensbedömning ”MKB-beslut” (”tillstånd” i den mening som avses i MKB-direktivet). Dessa beslut kan prövas i domstol enligt de allmänna villkoren i granskningen av myndigheternas beslut. Ständiga stämma beviljas:

a) personer som hävdar att deras rättigheter har åsidosatts genom ett beslut som skapar, ändrar och upphäver eller officiellt fastställer deras rättigheter och skyldigheter ”och

b) Övriga parter i administrativa förfaranden för utfärdande av administrativa beslut, som hävdar att deras rättigheter har åsidosatts i förevarande mål, vilket skulle kunna orsaka beslutets rättsstridighet (rätt att stämma för miljöorganisationer härleds från denna bestämmelse)

Förutom att enligt en nyligen genomförd ändring av lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning (antagen i december 2009) miljöorganisationer som har inkommit med synpunkter i MKB-förfarandet, har rätt att väcka talan mot ett tillståndsbeslut som godkänner ett projekt för vilka MKB-direktivet innan meddelandet om invändningar hade skickats. Miljöorganisationer har i mål där de inte har deltagit i det administrativa förfarandet för godkännande. Denna särskilda bestämmelse ska emellertid inte göra det möjligt att väcka talan enligt MKB-direktivet behovsbedömning och miljökonsekvensbedömningens omfattning beslut eller MBK-uttalandet direkt. Det har inte heller använts i praktiken, eftersom de deltagande miljöorganisationer kan använda allmänna villkor. Härav följer att det finns flera sätt för miljöorganisationerna ska få rätt att väcka talan mot de tillstånd för projekt som är föremål för en miljökonsekvensbedömning innan domstolen:

a) om en miljöorganisation som yttrar sig på Beskrivningen (dokumentationen), inom de tidsfrister för offentliga samråd i samband med miljökonsekvensbedömningen kan antingen få status av parten i det efterföljande tillståndsförfarandet (och därefter, enligt denna part, väcka talan mot det slutliga tillståndet) eller teoretiskt underlag rättegången mot ett sådant beslut även utan i egenskap av part i det administrativa förfarandet.

b) dock miljöorganisationer kan få av att tillståndsförfarandet (oavsett om de projekt som ska bli föremål för miljökonsekvensbedömning eller inte) enligt bestämmelser i andra lagar. Då artikel 70 i naturvårdslagen är den mest använda.

För en enskild person gör man deltar i MKB-förfarandet varken är nödvändig eller åtnjuter särskilda rättigheter i förhållande till senare deltagande i administrativa förfaranden eller tillgång till domstolsprövning. För båda dessa möjligheter måste bli direkt påverkade av tillståndet i sina rättigheter (om den särskilda lagen kräver inte ännu strängare villkor).

De regionala domstolarna är forumet för att överklaga förvaltningsbeslut, inklusive de tillstånd som meddelats efter MKB-förfarandet (med möjlighet att lämna in ett kassationsöverklagande mot deras beslut till Högsta förvaltningsdomstolen. Utfrågningarna inte äga rum om domstolarna vägra rättegång avvisas eller dra in de tillstånd för fel eller för att inte vara tillräckligt motiverat (kontrolleras). Bredvid vanligen begär att domstolen parterna om de godkänner att avgöra målet utan muntlig förhandling, och i många fall (förmodligen de flesta) parterna går med på det. Domstolarna ska se över både den materiella och formella giltigheten av tillstånd. Bevisreglerna är densamma som i förvaltningsdomstolarna i allmänhet. Domstolen får, på förslag av parterna, att se över eller ändra den bevisning som prövades i det administrativa förfarandet. Tillsammans med det slutliga tillståndet, även den materiella och formella giltigheten i MBK-uttalandet och/eller beslut om behovsbedömning och miljökonsekvensbedömningens omfattning ska ses över. Teoretiskt ska domstolen, på förslag av käranden, också kontrollera material och tekniska slutsatser som MBK-uttalandet och därefter tillstånd grundar sig, för att säkerställa att det inte finns någon uppenbar motsättning mellan konstaterandena och slutsatserna och motivering av de administrativa myndigheterna. I praktiken är dock domstolarna är ofta ovilliga att göra detta, särskilt när det gäller rättegångar för miljöorganisationerna. I fall av omprövning av tillstånd för projekt som omfattas av miljökonsekvensbedömning, allmänna villkor för förelägganden gäller. Exempelvis käranden ansöker om förbudsföreläggande måste bevisa att

  • verkställande beslutet skulle förorsaka honom/henne en betydligt mer allvarlig ”skada” som kan uppstå för andra personer genom att bevilja förbudsförelägganden (jämfört med villkoret att sökanden ska visa ”irreparabel skada”, fram till slutet av 2011) och
  • utfärda förelägganden strider inte mot något viktigt allmänintresse.

Den enda specialregeln är tillämplig vid rättegången i den miljöorganisation som skulle ges in mot ett tillstånd enligt den särskilda bestämmelsen i lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning (utan Organisationens tidigare medverkan i det administrativa förfarandet). För denna typ av process, förbudsförelägganden (i form av suspensiv verkan med avseende på tillstånd) är inte tillgängliga.

Föroreningar:

Domstolarna kan granska slutliga IPPC (samordnade tillstånd), som utfärdats i enlighet med lag nr 76/2002 Coll. IPPC, enligt de allmänna villkoren för domstolsprövning av administrativa rättsakter. Rätt att väcka talan mot beslut (”IPPC-direktivet”) är därför integrerat tillstånd beviljats

a) personer som hävdar att deras rättigheter har skadats på grund av de föroreningar som ”skapar, ändrar och upphäver eller officiellt fastställer deras rättigheter och skyldigheter” och

b) Övriga parter i administrativa förfaranden för utfärdande av IPPC-direktivet, som hävdar att deras rättigheter har åsidosatts i förevarande mål, vilket skulle kunna orsaka beslutets rättsstridighet (rätt att stämma för miljöorganisationer härleds från denna bestämmelse)

Miljöskyddsorganisationerna har rätt att väcka talan mot det beslut om IPPC uppfyller kraven under punkt b), dvs. om den var part i IPPC administrativa förfaranden (avslutad vid utfärdandet av IPPC-tillstånd). För att få ställning som part i ett sådant förfarande måste organisationen meddela den behöriga myndighet att den önskar delta i förfarandet inom den frist på 8 dagar efter offentliggörandet av information om begäran om ovannämnda beslut i meddelandet. En miljöorganisation som inkommit med synpunkter i MKB-förfarandet föregående IPPC:s förfarande torde stämma IPPC beslut även om organisationen inte tänker delta i ett sådant förfarande. Det finns emellertid ingen rättspraxis som styrker detta. Ur formell synvinkel är det inte nödvändigt att aktivt delta i samrådet i IPPC för att ha rätt att väcka talan mot ovannämnda beslut vid domstol. Om en enskild person eller en miljöorganisation som uppfyller kriterierna för att anses som en part i det administrativa förfarandet får begära omprövning av IPPC -beslutet och således har rätt att väcka talan mot det slutliga beslutet, även om de inte är verksamma inom IPPC administrativt förfarande. Om parterna inte är verksamma, har färre möjligheter att vinna framgång med överklagandet och/eller rättegången, eftersom det är svårare för en part att åberopa att dess rättigheter har åsidosatts i förfarandet och i utfärdandet av ovannämnda beslut.

De regionala domstolarna är de forum mot ovannämnda beslut (med möjlighet att lämna in ett kassationsöverklagande mot deras beslut till Högsta förvaltningsdomstolen. Utfrågningarna inte äga rum om domstolarna vägra rättegång avvisas eller dra in de tillstånd för fel eller för att inte vara tillräckligt motiverat (kontrolleras). Bredvid vanligen begär att domstolen parterna om de godkänner att avgöra målet utan muntlig förhandling, och i många fall har parterna enats om. Domstolarna ska se över både den materiella eller formella giltigheten av beslut som omfattas av IPPC-direktivet. Bevisreglerna är densamma som i förvaltningsdomstolarna i allmänhet. Domstolen får, på förslag av parterna, att se över eller ändra den bevisning som prövades i ovannämnda administrativa förfarande. Teoretiskt ska domstolen, på förslag av käranden, också kontrollera material och tekniska slutsatser på vilka det beslutet grundas på, åtminstone i den utsträckning som det inte finns några uppenbara konflikter mellan dessa resultat och slutsatser och resonemang i ovannämnda beslut. I praktiken är dock domstolarna är ofta ovilliga att göra detta, särskilt när det gäller rättegångar för miljöorganisationerna. När domstolen granskar IPPC, allmänna villkor för förelägganden gäller. Käranden ansöker om förbudsföreläggande måste bevisa att

  • verkställande beslutet skulle förorsaka honom/henne en betydligt mer allvarlig ”skada” som kan uppstå för andra personer genom att bevilja förbudsförelägganden (till slutet av 2011), villkoret ”irreparabel skada”) och
  • utfärda förelägganden strider inte mot och viktiga allmänna intressen.

V. Rättslig prövning vid åtgärd eller underlåtelse

Fordringar mot enskilda eller juridiska personer kan vända sig direkt till allmän domstol (inom ramen för civil rättsenhet) i alla frågor som rör civilrättsliga rättigheter och skyldigheter, inbegripet dem som rör skyddet av den konstitutionella rätt gynnsamt klimat. Personer som kan åberopa denna konstitutionella rätt endast omfattas av den lagstiftning som genomför dessa rättigheter. Det betyder att även i de ansökningar som lämnas till en civilrättslig domstol mot enskilda eller juridiska personer, har käranden att påstå och bevisa att en specifik tull som fastställs i lag har åsidosatts av svaranden eller käranden har åsidosatts på så sätt. Den typiska fordringar mot enskilda eller juridiska personer, om miljöfrågor (rätt till gynnsam miljö)

  • ”grannar” åtgärder ”, genom vilket sökanden har yrkat att tribunalen ska förplikta svaranden att upphöra med de grannländer utanför besvärande i tillräcklig omfattning” eller ”allvarligt hota deras rättigheter (t.ex. genom buller, utsläpp osv.). Domstolen kan enbart ålägga svaranden att stoppa den olagliga verksamhet i sådana fall, utan ytterligare specifikationer för hur man ska uppnå detta mål.
  • ”åtgärder för skydd av personer och/eller integritet, genom vilken sökanden begär skydd mot illegala ingrepp i hans eller hennes privatliv (person), vilket även omfattar organet, hälsa och miljökvalitet. Påståendet får sträva efter avslutande av den olagliga ingripanden i den privata sfären, att resultaten av sådana ingripanden av lämpliga tillfredsställelse
  • Åtgärder som ansöker om monetära ersättningar för skador på miljön, vilket orsakade också en ekonomisk förlust för klaganden
  • ”förebyggande åtgärder”, genom vilket sökanden har yrkat att tribunalen ska förplikta svaranden att vidta åtgärder för att förhindra skador på miljön (t.ex.).

Generellt är det inte möjligt att lämna in fordringar mot enskilda eller juridiska personer direkt till förvaltningsdomstol. Ett undantag är en situation där en fysisk eller juridisk person handlar såsom administrativ myndighet (om t.ex. en behörig inspektör utfärdar intyg, under vissa förhållanden, kan ersätta bygglov). Det är inte heller möjligt att inge klagomål mot enskilda eller juridiska personer direkt till domstol.

Om ett statligt organ agerar i egenskap av statens företrädare inom det civilrättsliga området (affärsverksamhet), motsvarande Fordringar kan inges till allmän domstol gentemot staten, gentemot enskilda eller juridiska personer. När det gäller rättsväsendet, de rättsliga åtgärder mot administrativa beslut av statliga organ (myndigheter) i miljöfrågor kan lämnas på vissa villkor. I regel är det endast möjligt att uppmana domstolen att upphäva beslutet, med ett fåtal undantag (för administrativa sanktioner, för att lämna upplysningar). Vidare får en person som har uttömt de administrativa åtgärder till skydd mot olaglig underlåtelse (passivitet) av en förvaltningsmyndighet som strider mot hans eller hennes rättigheter, kan begära att domstolen ska ålägga den administrativa myndigheten att fatta ett beslut grundat på sakförhållandena i ärendet ”. Det är emellertid en avsevärd” klyfta ”i denna förordning (såsom den tolkats av de tjeckiska förvaltningsdomstolarna), vilket leder till slutsatsen att det inte är möjligt att begära att domstolen ska förplikta myndigheten att inleda själva förfarandet (ex officio) om den är skyldig enligt lag att göra det (t.ex. om det är ett projekt som byggs och drivs utan nödvändiga tillstånd). Domstolen upprepade gånger vägrar de rättsliga åtgärder som påverkade grannländer i sådana fall. Det finns inte heller några föreskrifter angående talerätten för miljöorganisationer att väcka talan mot förvaltningsmyndigheterna vid olaglig underlåtelse. Det kan vara möjligt att använda en annan typ av åtgärd, så kallade ”åtgärder mot andra illegala ingrepp i de administrativa myndigheterna”. I sådana fall. Den rättsliga regleringen av denna typ av åtgärder har förändrats sedan 2012. Enligt den nuvarande formuleringen ska alla påstår att hans eller hennes rättigheter har kränkts genom olagligt ingripande, instruktion eller verkställighet ”som den administrativa myndigheten kan be domstolen att förbjuda myndigheten från att fortsätta med de insatser för myndigheten att stryka sådana ingripanden, eller helt enkelt att förklara att det var olagligt.

Det finns två huvudsakliga behöriga myndigheter när det gäller ekologisk skuld: Tjeckiens miljöinspektion och miljöministeriet. Miljöministeriet utövar de befogenheter den centrala administrativa organ i hela segment av miljöskydd, inbegripet miljöskador. kontrollorganet godtar de synpunkter och begäran om åtgärder och har befogenhet att ålägga förebyggande åtgärder eller hjälpåtgärder för miljöskador och påföljder. Förfarandet för att ålägga förebyggande åtgärder eller hjälpåtgärder för miljöskador kan inledas ex officio eller på begäran av tillsynsmyndigheten. En sådan begäran får dock endast lämnas in av personer som berörs eller kan antas bli berörda av en miljöskada (såsom markägare). miljöorganisationer anses i allmänhet inte vara påverkas även om miljöskydd. Miljöorganisationer och allmänheten får endast lämna in en skriftlig inlaga uppmanar kontrollorganet att inleda förfarandet på eget initiativ. Det är dock upp till tillsynsmyndigheten att bestämma sig för om de ska påbörja förfarandet eller inte.

Parter i målet rörande miljöansvarsfrågor får inge en stämningsansökan till förvaltningsdomstolarna när det administrativa beslutet är slutgiltigt. Detta innebär att den sedvanliga administrativa rättsmedel, genom överklagande till ministeriet för miljö, måste vara uttömd först. Miljöorganisationer, men de får inte inleda förfarandet själva kan bli part i det förfarande som inletts av kontrollmyndigheten på grundval av lagen om naturskydd. I sådana fall får de också lämna in en stämningsansökan mot beslutet av kontrollorganet. Personer vars rättigheter har kränkts genom förvaltningsbeslutet kan också väcka talan. I fall där det inte finns någon begäran om åtgärder och de skulle inte ens att inleda förfarandet på eget initiativ, miljöorganisationer eller någon från allmänheten kan begära att ministeriet om rättsmedel. Om ministeriet inte gör detta kan en domstol inte förordna att passiv behörighet att agera (att inleda förfarandet) och det är inte möjligt att verkställa miljöansvar genom det administrativa förfarandet. Det är dock möjligt att verkställa miljöansvar genom privata fordringar. Det kan finnas ytterligare en typ av miljöansvaret, som är en situation där ett beslut om preventiva eller korrigerande åtgärder har utfärdats men inte respekteras. Enligt den tjeckiska lagstiftningen är det normalt sett upp till det förvaltningsorgan som fattat ett beslut om införande av icke-finansiella uppgifter (t.ex. beslut om införande av förebyggande åtgärder eller hjälpåtgärder för miljöskador) för att verkställa det. För att säkerställa att sådana beslut respekteras och kraven är uppfyllda. Om beslutet inte följs får den behöriga myndigheten antingen ålägga böter om den person som är ansvarig eller se till att en annan uppfyller kraven på bekostnad av den förpliktigade partens vilja. Dessutom har en person som bemyndigats av beslutet kan verkställa beslutet om icke-finansiella uppgifter (dvs. den uppgiftsskyldige ska agera eller avstå från åtgärder för barnets person). Det sistnämnda skulle vara tillämpligt på situationer där miljöskadan skulle återverka på tillgångarna hos någon annan än den som är betalningsskyldig.

VI. Andra former för tillgång till rättslig prövning

Förutom medverkan i administrativa förfaranden och mot besluten vid förvaltningsdomstolar, finns det flera andra rättsmedel som kan användas av båda parterna i administrativa förfaranden och allmänheten. Nämligen:

  • framställningar till behöriga myndigheter att inleda förfarandet på eget initiativ, inbegripet yttranden att vidta åtgärder mot passivitet efterställda myndigheten,
  • Extra administrativa påföljder (t.ex. administrativ prövning av beslut gällande nya förfarande (omprövning),
  • inlagor till ombudsmannen, straffrättsliga anmälan till polis eller åklagare, och hävdat att den allmänna åklagaren och ombudsmannen att inkomma med allmän talerätt (actio popularis).

Dessa åtgärder är i allmänhet ganska svagt. De inte inleda något formellt förfarande. Det är upp till de behöriga myndigheterna att besluta om att inleda förfarandet eller inte samtidigt som uppgiftslämnaren har endast rätt att bli informerade om uppföljningen av hans ansökan.

Det finns en allmän ombudsman i Tjeckien som behandlar alla ärenden där administrativa organ agerar eller underlåter att agera i strid med demokratiska principer, rättsstaten och principerna om god förvaltningssed. Detta omfattar även miljöfrågor. Ombudsmannen kan på eget initiativ inleda en undersökning. Vidare kan alla vända sig till ombudsmannen med ansökan (särskilda villkor fastställs för när ombudsmannen får besluta att inte handla med mottagningen, t.ex. den bristande efterlevnaden är äldre än 1 år). Även om ombudsmannen konstaterar att den administrativa myndigheten har brutit mot lagen kan han bara rekommendera myndigheten att vidta korrigerande åtgärder, inte kräver detta. Om inte respekteras, Ombudsman kan ta kontakt med högsta myndighet eller regering och informera allmänheten.

Det är inte möjligt för någon att lägga en straffrättslig process. Alla brott åtalas av staten (företrädd av åklagare), vem som helst kan dock anmäla de brottsbekämpande myndigheterna (polis eller åklagare) om han eller hon är misstänkt för att ha begått ett brott. Han eller hon får endast informeras om uppföljningen av detta meddelande. Skadelidande personer (personer som lidit skada eller förlorat egendom, ideell eller annan skada till följd av det begångna brottet) har processuella rättigheter och kan ha betydelse för de straffrättsliga förfarandena (t.ex. kan framföra klagomål om upphörande av straffrättsliga åtgärder).

Såväl Europeiska ombudsmannen som högste allmänne åklagaren får väcka talan mot ”allmänintresset” mot administrativa beslut, om de ”hitta” (riksåklagaren) eller ”bevisa” (ombudsmannen) ett viktigt allmänt intresse.

Den nationella mekanismer för att hantera klagomål om olämpliga förvaltningsåtgärder, passivitet eller underlåtenhet, kan sammanfattas enligt följande:

  • en hänvändelse till ombudsmannen
  • en process mot passivitet (det finns endast i fall då det administrativa förfarandet är påslagen men myndigheten vägrar att utfärda ett beslut)
  • klagomål om olämpliga beteende eller tillvägagångssättet för det administrativa organet (dock sådana klagomål hanteras huvudsakligen av samma myndighet som klagomålet gäller – endast om det inte har handlagts korrekt, är det möjligt att närma sig den överordnade administrativa organ),
  • I de allvarligaste fallen, anmäla de brottsbekämpande myndigheterna (polis eller åklagare)
Det finns inga andra institutioner eller organ med behörighet för tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor, förutom de som beskrivs ovan.
  • De administrativa myndigheter som ansvarar för offentlig förvaltning med avseende på särskilda miljö- eller miljörelaterade områden.
  • domstolar
  • Europeiska ombudsmannen och
  • allmänt åtal.

VII. Partsbehörighet

Partsbehörighet

Administrativt förfarande

Rättsligt förfarande

Enskilda personer

”rättigheterna eventuellt directly affected”

Nedskrivning av rätt

Icke-statliga organisationer

skydd av befolkningens intressen

kränkning av rättigheter och skydd av allmänna intressen (särskilt rättegång enligt lagen om miljökonsekvensbedömning)

Andra rättssubjekt (inbegripet kommuner)

”rättigheterna eventuellt directly affected”

Nedskrivning av rätt

Tillfälliga arbetsgrupper

Endast miljökonsekvensbeskrivningar samrådsförfarandet och planer för markanvändning antas – öppen för vem som helst att lämna synpunkter

Inga

Utländska icke-statliga organisationer

Nedskrivning av rätt

Övriga (organisationer för arbetsgivare och handelskammare – IPPC, högste allmänne åklagaren och ombudsmannen – allmänhetens intresse rättegång)

”rättigheterna eventuellt directly affected”

kränkning av rättigheter och skydd av allmänna intressen (allmän åklagare eller ombudsman)

I det administrativa förfarandet är grundregeln för ”permanenta” (rätt att få en ställning som part) är begreppet det ”rättigheter och skyldigheter som eventuellt direkt berörs” av beslutet. Detta koncept är i allmänhet uttrycks i artikel 27 i lag nr 500/2004 Coll., förvaltningslagen, enligt vilken ”personer vars rättigheter och skyldigheter kan påverkas direkt av det administrativa beslutet” betraktas som parter i administrativa förfaranden (förutom de personer som lämnat in ansökan om tillstånd (sökande) ska personer för vilka beslutet att upphäva eller ändra de rättigheter och skyldigheter som de personer på vilka en part anges i en särskild akt). Denna allmänna regel görs av vissa rättsakter:

a) för miljöskydd, den viktigaste är lag nr 183/2006 Coll., bygglagen. Denna lag innehåller självständiga definitioner av parterna i det administrativa förfarandet för utfärdande av markanvändnings- och bygglov. Enligt dessa definitioner endast fysiska och juridiska personer vars äganderätt eller annan sakrätt som kan påverkas direkt av tillståndet har en ställning som part i förfarandet.

b) liknande är regleringen av parterna för administrativa förfaranden i enlighet med lag nr 44/1988 Coll. Gruvdrift.

c) i andra förfaranden som rör miljön är sökanden den enda person med rättigheter för parterna. En sådan situation föreligger exempelvis när det gäller ”buller” Undantag – beslut som tillåter en operatör av en källa till buller som är högre än de högsta tillåtna värdena för att fortsätta med verksamheten under en begränsad tidsperiod upprepade (med möjlighet till förlängning). Andra exempel är de tillstånd som utfärdats enligt lag nr 18/1997 Coll., agera.

d) å andra sidan, miljökonsekvensbedömningen samrådsförfaranden (som inte är färdiga med en bindande och förfaranden för antagande av planer för markanvändning är öppen för vem som helst kan lämna synpunkter. Detta är också det enda förfarande där en ad hoc-grupper kan delta.

Miljöorganisationerna kan få av att administrativa förfaranden utifrån ett antal specifika rättsakter. Även lagen om naturskydd, miljökonsekvensbedömning, IPPC, vattenskydd och vissa andra. De miljöorganisationer som uppfyller kraven i dessa akter ska ha rätt att vara part i alla förfaranden där de intressen som skyddas genom dessa handlingar påverkas (dvs. i förfarandet enligt byggnadslagen). Det bekräftas av rättspraxis att syftet med denna möjlighet är att det bör vara möjligt för organisationer för att främja allmänhetens intresse av miljöskydd och dess specifika komponenter i egenskap av part. Men varken miljöorganisationer kan bli parter i de fall som lagen uttryckligen anger att sökanden är ensam part i förfarandet.

Kommunerna har rätt att vara part i ett administrativt förfarande enligt samma principer som andra rättssubjekt (på begreppet ”rättigheterna eventuellt directly affected”). I IPPC:s förfarande, företagens och arbetsgivarorganisationernas avdelningar kan få ställning som part i liknande förhållanden miljöorganisationer. De ansåg emellertid att försvara sina intressen och sina medlemmars intressen. I rättsliga förfaranden gäller för ständiga helt råder för alla kategorier av ämnen är begreppet kränkning av en rättighet. De allmänna bestämmelser om administrativ ständiga domare (artikel 65 i lag nr 150/2002 Coll., kod för förvaltningsdomstolarna), föreskrivs att rätten att väcka talan mot administrativa beslut beviljas

a) personer som hävdar att deras rättigheter har åsidosatts genom ett beslut som skapar, ändrar och upphäver eller officiellt fastställer deras rättigheter och skyldigheter ”och

b) Övriga parter i administrativa förfaranden för utfärdande av administrativa beslut, som hävdar att deras rättigheter har åsidosatts i förevarande mål, vilket skulle kunna orsaka beslutets rättsstridighet (rätt att stämma för miljöorganisationer härleds från denna bestämmelse).

I de flesta fall har rätt att väcka talan i ett rättsligt förfarande är nära knuten till ställningen som part i det administrativa förfarandet. Därför, förutom de få möjligheter för så kallade ”allmännyttiga mål”, finns det ingen särskild bestämmelse för ständiga rättigheter för ett visst lagstiftningsområde eller aktörer. Samtidigt har omfattningen av områden med ständiga i det berörda området påverkas starkt av omfattningen av parternas relevanta administrativa förfaranden. Till exempel endast ”grannar” (personer vars rättigheter påverkas) är parter i administrativa förfaranden enligt byggnadslagen (tillsammans med investeraren, kommun, och endast dessa personer kan också ha ett berättigat intresse av att väcka talan mot det slutliga beslut som utfärdats enligt byggnadslagen. I de fall där sökanden är ensam part i det administrativa förfarandet är det endast sökanden som har rätt att väcka talan mot beslutet vid domstol. Miljöorganisationerna enligt rådande rättspraxis tjeckiska domstolar, kan endast kräva skadestånd för kränkning av deras processuella rättigheter i de administrativa förfarandena, inte den materiella lagenligheten av de administrativa besluten i sig. Det är följden av en strikt tillämpning av begreppet inverkan på deras rättegångar. Trots att skälet till deras medverkan i det administrativa förfarandet är skydd av allmänt intresse, om det innebär att de kan begära att domstolen ska kontrollera följande:

  • om de kan se alla dokument som rör miljötillstånd,
  • Om de fick tillräckligt med tid att gå igenom handlingarna och yttra sig,
  • om de skulle bjudas in till den offentliga utfrågningen osv.

Men om teorin ska tolkas restriktivt, inte med framgång göra gällande att beslutet strider mot de krav som ställs i miljölagstiftning (t.ex. gränser för utsläpp eller bestämmelser som förbjuder viss verksamhet inom de skyddade områdena, eftersom detta inte är närstående någon av sina ”personliga rättigheter”. Denna strategi bekräftas vidare av författningsdomstolens rättspraxis, enligt vilken rättsliga enheter, inklusive miljöorganisationer, inte kan göra gällande en rätt till en gynnsam miljö, eftersom den kan ”naturligtvis” endast tillkomma den enskilda. Å andra sidan finns det även domar i vilka domstolen har faktiskt behandlat de väsentliga invändningar av icke-statliga organisationer.

Finns det någon allmän talerätt (actio popularis) (rätt att föra vissa typer av beslut) i alla lagstiftningsfrågor i Tjeckien. Lagen om administrativa domstolar innehåller en bestämmelse enligt vilken en stämningsansökan i allmänhetens intresse kan lämnas in av

  • Riksåklagaren
  • Ombudsmannen
  • andra offentliga myndigheter hade rätt att göra det genom en särskild lag
  • en person uttryckligen rätt att göra detta genom en särskild lag

Den allmänna åklagaren och ombudsmannen kan ”talan i allmänhetens intresse mot administrativa beslut, om de” hitta ”(riksåklagaren) eller” bevisa ”(ombudsmannen) ett viktigt allmänt intresse. Det finns inte någon lagtext som ger rätt att väcka talan i allmänhetens intresse eller varje annan typ av administrativ process, till en annan myndighet. Liksom för andra personer, vilka är de enda särskilda slag av en ”process av allmänintresse”, som förekommer i den tjeckiska lagstiftningen (sedan december 2009) finns i lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning. Enligt artikel 23 punkt 10 i denna lag, miljöorganisationer eller kommuner, som inkom med synpunkter i MKB-förfarandet, har rätt att väcka talan mot tillståndet att godkänna ett projekt, för vilka de relevanta MBK-uttalandet utfärdades. Om de väljer att väcka talan enligt denna bestämmelse är det inte nödvändigt för dem att delta i det administrativa förfarandet för tillstånd som parter. Teoretiskt begreppet kränkning av rätten ska inte gälla även i detta fall och miljöorganisationer bör utan tvivel också har rätt att ifrågasätta det omtvistade beslutets lagenlighet. Å andra sidan, om denna typ av stämningsansökan skulle inges om befrielse inte skulle vara tillgänglig. I praktiken har det ännu inte gjorts några försök att utnyttja denna möjlighet.

Hittills har miljöorganisationerna används oftast tillhandahållande av lagen om naturskydd och endast då den andra och tredje respektive alternativ, bestämmelserna i MKB-direktivet och IPPC-direktivet akter. Som redan beskrivits ovan finns det flera sätt, nämligen för miljöorganisationer, hur man blir part i det administrativa förfarandet, och på så sätt indirekt även för att få rätt att väcka talan mot administrativa beslut i miljöfrågor vid domstol. De personer som huvudsakligen härrör från sin ständiga ståndpunkt neighbor ”directly affected” (med avseende på beslut som utfärdats enligt bygglagen) eller ”personer vars rättigheter och skyldigheter är eventuellt directly affected” med avseende på de flesta av de andra besluten.

VIII. Rättsligt ombud

Biträde av advokat är obligatoriskt i rättsliga förfaranden vid Högsta förvaltningsdomstolen och högsta domstolen och författningsdomstolen, oavsett arten av saken, inklusive miljöfrågor. Fysiska personer som själva har juridisk utbildning motsvarar den utbildning som krävs för att bli advokat eller juridiska personer som är anställda eller har sådan utbildning inte behöver ha ett juridiskt ombud i ett annat juridiskt biträde utom i författningsdomstolen. Vid andra domstolar, juridisk rådgivare (representation) är inte obligatorisk. Vem som helst får välja att vara företrädd av advokat eller någon annan person kan rättsakter. Därför är det också möjligt för icke-statliga miljöorganisationer att företräda parter i miljömål. Emellertid kan domstol förbjuda företrädare som företräder i fall som han/hon företräder flera gånger i olika fall (detta gäller endast för rättsliga förfaranden, administrativa). Det finns flera centrum för juridisk rådgivning som drivs av icke-statliga miljöorganisationer i Tjeckien. Dessa centra tillhandahålla kostnadsfritt rättsligt bistånd till personer som kontaktar dem i miljöfrågor. I allmänhet erbjuder sina kunder redogörelse för bestämmelserna om frågan och föreslå lösningar, framföra sin yttranden eller råd i rättsliga förfaranden. Det tjeckiska advokatsamfundet publicerar och uppdaterar förteckningen över samtliga advokater på internet, inbegripet deras specialisering. Det finns emellertid inte många som inriktas på miljölagstiftningen.

IX. Bevis

I administrativa frågor, de allra flesta ärenden avgörs enbart på grundval av administrativa ärenden och så småningom andra officiella handlingar. Var och en av parterna får inkomma med bevis till stöd för processen. I tvistemål är det absolut nödvändigt att sätta tillräcklig dokumentation till stöd för processen. Det är sökanden som har bevisbördan. han antingen bevisar att hans anspråk är berättigade eller han förlorar målet. Bevis ska bedömas av domstolen i enlighet med principen om oberoende bedömning av all bevisning. Domstolen är inte bunden av någon förordning om vilken bevisning som ska prioriteras eller högre trovärdighet. Det är upp till domstolen att göra en noggrann bedömning av all bevisning. I beslutet i sakfrågan, har domstolen att ingående motivering som bygger på bevis, vilka omständigheter som beaktades, fick företräde och varför. Om beslutet inte kan upphävas av högsta domstolen. Alla parter kan inkomma med bevis till stöd för sina påståenden. Domstolen har emellertid inte att återspegla alla förslagen. I ett sådant fall skulle domstolen ha att skälet till att bevisningen inte hade utförts. Det ankommer inte på domstolen att lägga fram bevis. I allmänhet ska domstolarna endast begära expertutlåtanden om nödvändigt för att döma i sak. Det är emellertid möjligt för tribunalen att ange att någon av parterna att det inte verkar kunna bära bevisbördan bör den lägga fram ytterligare bevisning, eller att det är troligt att förlora målet. På begäran av en part kan domstolen begära uppgifter från den andra parten eller tredje man. Parterna själva får införa expertutlåtanden som har samma tyngd och trovärdighet eftersom det sakkunnigutlåtande som domstolen begärt. Parterna får välja en expert från den officiella förteckningen över experter, uppmana denne att göra yttrandet, och för sina tjänster. Om parterna inför sina egna expertutlåtanden och de är motstridiga, ska domstolen begära ytterligare expertutlåtanden. Delar av experternas slutsatser är inte bindande för domare. I de allra flesta fall kommer domstolen att respektera dem. Om det finns rimliga tvivel om den höga kvaliteten på expertgruppens yttrande eller domstolen begära att en annan expert för att granska föregående expertutlåtande.

X. förbudsförelägganden

Ett överklagande till en högre administrativ myndighet har suspensiv verkan. Endast i undantagsfall, och i allmänhet inte i miljöfrågor ska överklagandet inte har suspensiv verkan och kan vara preliminärt utförs. Inlämnandet av en process mot ett beslut av en administrativ myndighet som i allmänhet inte har någon suspensiv verkan. Domstolen kan dock bevilja det i enlighet med artikel 73 punkt 2 i lagen om administrativa domstolar på begäran av sökanden, men endast under vissa omständigheter

  • verkställande av beslutet vållar sökanden skada ”är mycket allvarligare än den som kan uppstå för andra personer genom att bevilja förbudsförelägganden
  • utfärda förelägganden strider inte mot något viktigt allmänintresse.

När den överordnade administrativa organet godkänner beslutet får verkställas trots det rättstvisten. Först när domstolen beviljar en suspensiv verkan på tvisten eller utfärdar ett preliminärt föreläggande, en person som bemyndigats av beslutet ska stoppa dess verkställighet. Bortsett från att bevilja suspensiv verkan på tvisten, det administrativa domstolar kan också utfärda ett preliminärt föreläggande på grund av artikel 38 i lagen om administrativa domstolar i mål skulle föreligga ett behov av en övergångslösning i förhållandet mellan parterna. Det måste finnas en risk för en ”allvarlig” skada, och det är inte nödvändigt att det är sökanden själv som står under hot. Kan domstolen besluta att parterna i tvisten, eller t.o.m. till tredje person att göra något, att avstå från något eller utsätts för något. Trots det är det mycket ovanligt att förvaltningsdomstolarnas behörighet att utfärda preliminära förelägganden. I tvistemål sker detta i mycket högre grad. I civilrättsliga förfaranden får domstolen på begäran av någon av parterna utfärda förelägganden ”om det är nödvändigt att tillfälligt ändra villkoren för parterna, eller om det föreligger en risk att den verkställande (i efterhand) domstolsbeslut kan ifrågasättas” (artikel 74 i civilprocesslagen). Domstolen får tillämpa förelägganden att förbjuda behandling av bl.a. lagar eller särskilda transaktioner.

I andra fall finns det ingen tidsfrist när begäran om suspensiv verkan eller preliminärt föreläggande måste lämnas in efter tidsfristen för att lämna in den rättegång respekteras. I tvistemål är det möjligt att begära ett preliminärt föreläggande första och rättegången i någon tid senare. I administrativa frågor, det är inte möjligt att överklaga beslutet hos högsta förvaltningsdomstolen mot preliminära beslut som även beslut om suspensiv verkan eller preliminärt föreläggande. Domstolen kan ompröva sitt beslut om suspensiv verkan eller preliminärt föreläggande som helst och det är därför möjligt att inge en sådan begäran om omprövning. I civilrättsliga mål, det alltid är möjligt att överklaga beslut om preliminärt föreläggande till högsta domstolen. Överklagandet ska inte ha suspensiv verkan.

XI. Rättegångskostnader

I allmänhet inga kostnader i samband med deltagandet i de administrativa förfarandena i miljöfrågor. endast den rättsliga fasen tas ut. Finns det kostnader som direkt hänger samman med sökandens talan till domstolen, nämligen:

  • Avgiften för att inleda ett rättsligt förfarande
  • Avgift för överklagande eller kassationsbesvär,
  • Avgiften för en ansökan om verkställighet eller om befrielse.

Alla dessa kostnader ska betalas av sökanden/klaganden. Dessutom uppstår kostnader för andra personer än domstolen, såsom vittnen, experter, tolkar osv., samt kostnader för parterna i förfarandet själva.

Domstolsavgifterna för enskilda typer av administrativa processer är baserat på ett schablonbelopp oavsett värdet på ärendet. En avgift för en domstol att ompröva ett förvaltningsbeslut är 3000 tjeckiska kronor (cirka 125 EUR). Samma avgift tillämpas för ett kassationsöverklagande. Avgift för en process mot en markanvändningsplan uppgår till 5000 CZK (cirka 200 EUR). Om ett rättsmedel har begärts i den civilrättsliga talan, såsom skadestånd i samband med miljöförstöring och ödeläggelse, systemet för beräkning av avgifterna är i allmänhet baserade på värdet av målet. Denna princip är tillämplig när fordran är ekonomisk. Det finns särskilda regler för beräkning av avgifter i tvister som rör andra typer av fordringar. Avgift för ett kassationsöverklagande är 5000 tjeckiska kronor (cirka 200 EUR). Avgiften för överklagande i tvistemål är desamma som för en rättegång i samma ärende. Experter kan variera. Kostnaden kan vara mellan 100 och 4500. Den största delen av administrativa ärenden avgörs på grundval av administrativa ärenden och andra officiella handlingar. I tvistemål är det nödvändigt att sätta tillräcklig dokumentation till stöd för processen, dvs. expertutlåtanden är ofta nödvändiga. Till exempel i fall där den klagande bad domstolen att ålägga ägare av vägarna för att vidta åtgärder för att minska det buller som orsakas av trafiken och att gränsvärdena överskrids ska kostnaderna för experter (utvärdering) kan variera mellan 1900 och 4200. I vissa andra fall teoretiskt, såsom kampen mot kemisk förorening av marken, kostnaderna för expertis kan vara mycket högre.

Arvoden till advokater kan också variera tydligt. Vanligtvis är det den timavgift som avtalats med kunden och kan variera från 20 EUR till 200 EUR. Det finns emellertid också andra möjligheter att fastställa avgiften såsom ersättning för en fullständig representation eller en avgift beräknad på grundval av taxorna i advokaters (rättsligt bindande stadga). Sedan den 1 september 2011, en avgift på 1000 CZK (omkring 40 EUR) har genomförts vid en ansökan om förbudsföreläggande i andra fall (vilket var gratis. dock inte för att täcka eventuell ersättning som krävs. Å andra sidan, i det att den som yrkar att domstolen ska ålägga en förelägganden är skyldiga att betala en deposition på 10000 CZK (omkring 360 EUR) som täcker ersättning för skada eller andra skador som kan orsakas av förelägganden. en avgift på 1000 CZK (cirka 40 EUR) är också obligatoriskt.

Principen om att förloraren betalar tillämpas som allmän regel: Den förlorande parten är skyldig att betala den vinnande partens kostnader samt kostnader för expertutlåtanden och vittnesmål. De sistnämnda är emellertid sällsynta i förvaltningsdomstolarna, eftersom domstolarna huvudsakligen grunda sina beslut om administrativa handlingar och bevis som samlats in av dessa. Dessutom finns det en fast rättspraxis från förvaltningsdomstolar, att kostnaderna för rättegångsombud är inte stödberättigande kostnader för den administrativa myndigheten. De ska ha sina egna anställda – advokater, som kan företräda dem vid en tvist. Även under särskilda omständigheter (det är beroende av domstolen) kan domstolen besluta att vardera parten ska bära sin rättegångskostnad.

XII. Mekanismer för ekonomiskt stöd

Domstolarna, på både det civilrättsliga och administrativa domstolar, kan minska kostnaderna för förfarandet med att bevilja befrielse från domstolsavgifterna när sökanden belägger sitt behov av undantag. Denna möjlighet kan tillämpas i samtliga fall, inbegripet överklaganden. Förvaltningsdomstolarna ska bevilja eftergift av en del av avgiften om sökanden styrker att han/hon inte har pengar att betala avgiften i sin helhet. Fullständig befrielse från avgiften endast kan beviljas under särskilda omständigheter. De civila domstolarna kan bevilja fullständig eller partiell befrielse från domstolsavgifterna om sökanden visar bristen på medel och åtgärder inte godtyckligt eller åtgärden är nästan helt utan en chans att lyckas.

Rättspraxis i miljöärenden preciseras denna bestämmelse på ett sådant sätt att en icke-statlig organisation inte ges undantag vid upprepade tillfällen. Om den icke-statliga organisationen vill skydda miljön i domstolen, ska den ta upp grundläggande källor och för att inte överföra dem till staten ”. De civila domstolarna kan bevilja fullständig eller partiell befrielse från domstolsavgifterna om sökanden visar bristen på medel och åtgärder inte godtyckligt eller åtgärden är nästan helt utan en chans att lyckas. Även under särskilda omständigheter (det är beroende av domstolen) kan domstolen besluta att vardera parten ska bära sin rättegångskostnad. Om andra möjligheter till ekonomiskt stöd är det möjligt för en part i en tvist att be domstolen att utse en företrädare i rättsligt hänseende och samtidigt frigöra denna del av förpliktelsen att betala för rättsligt bistånd (helt eller delvis). Villkoren är desamma för undantag när det gäller domstolsavgifter. Den sökandes ekonomiska situation bedöms. Vidare är det också möjligt att uppmana de tjeckiska advokatsamfundet en advokat utses för att tillhandahålla en kostnadsfri rättshjälp (normalt endast för en eller ett fåtal rättsakter, inte fullständig representation). Förutsättningen är, bortsett från den ekonomiska situationen, som av någon anledning ovannämnda möjligheter till utnämning av en företrädare som inte kunde användas. Detta system tillhör Czech Bar teoretiskt kan användas redan under administrativa förfaranden. Av detta följer att det inte är möjligt för en part att välja sin egen advokat och sedan be domstolen om fastställelse av advokatarvoden. Officiellt avstår från dessa kostnader är alltid av en företrädare utsetts av domstolen (eller av advokatsamfundet).

I princip kan endast advokater som tillhandahåller rättshjälp betalas ut, och bara en advokat kan förordnas som ombud för en part som ansöker om fri rättshjälp. Å andra sidan är det möjligt att någon annan än en advokat företräder en part inför domstol eller förvaltningsorgan. I praktiken är det ofta icke-statliga organisationer som tillhandahåller grundläggande fri rättshjälp (rådgivning center) inom sin specialisering, och ibland även företräda parterna vid domstol. Rättshjälp används relativt frekvent i miljömål och hur ofta tycks växa stadigt. Det finns advokatbyråer som tillhandahåller gratis rättshjälp. Det är dock inte många av dessa är specialiserade på miljöfrågor. Omkring 30 advokater och advokatbyråer som är involverade i projektet för den icke-statliga organisationen Alliance pro bono kallas ”pro bono centrum som specialiserar sig på att garantera gratis rättshjälp. Denna rättshjälp lämnas till kunder på icke-statliga organisationer i miljöfrågor och icke-vinstdrivande organisationer på områden som arbetsrätt, skatter eller andra rättsliga problem i fråga om icke vinstdrivande verksamhet.

I juridik har snarare avvisa tillvägagångssätt när det gäller rättskliniker berörs. Det finns en juridisk rådgivare vid juridiska fakulteten vid universitetet i palacky i Olomouc rådgivning som fungerar som centrum för människor som inte har pengar att betala för en advokat. Det är ett projekt som drivs av en juridisk rådgivningsbyrå ELSA (Europeiska las studentförbundet) Prag under liknande villkor (brist på medel). Detta till trots kommer merparten av sitt arbete handlägger tvistemål, inte miljöfrågor. Det finns flera centrum för juridisk rådgivning som drivs av icke-statliga miljöorganisationer i Tjeckien. Dessa centra tillhandahålla kostnadsfritt rättsligt bistånd till personer som kontaktar dem i miljöfrågor. I allmänhet erbjuder sina kunder redogörelse för bestämmelserna om frågan och föreslå lösningar, framföra sin yttranden eller råd i rättsliga förfaranden.

XIII. Aktualitet

De administrativa myndigheterna är skyldiga att leverera administrativa beslut inom fristen på 30 dagar, med möjlighet till förlängning upp till minst 60 dagar. För det fall den administrativa myndigheten inte respekterar anges tidsfrister är det möjligt att lämna in en begäran till högsta organ vidtar åtgärder mot underlåtenheten underordnade myndigheten. Därefter är det möjligt att väcka talan och yrka att domstolen ska den administrativa myndigheten utfärda ett beslut grundat på sakförhållandena i ärendet. Det är emellertid inte troligt att de administrativa organ som är i dröjsmål kommer att bestraffas på något sätt. Om kontrollerbara skada orsakats av parten i förfarandet på grund av den rättsstridiga passiviteten hos de administrativa myndigheterna är det möjligt att begära ersättning i domstol. Även om uppdraget tilldelas den person som anser sig förfördelad i de flesta fall ingen gottgörelse från de ansvariga personerna.

Parterna i det administrativa förfarandet överklaga beslutet till domstol inom 2 månader från den tidpunkt då den levererades den slutliga administrativa beslut (som är den högsta instansen för överklagande av ’first-instance beslut ”). I mål som rör vissa stora infrastrukturprojekt är tidsfristen 1 månader. Rättegången mot ”åtgärder av allmän karaktär”, t.ex. planer för markanvändning ska lämnas inom 3 år från den tidpunkt då de trädde i kraft. Rättegången i fall av rättsstridig passivitet administrativa myndigheter ska lämnas in inom den period på 1 år. I miljöfrågor (till exempel en förebyggande talan, buller osv.) finns det i allmänhet inga tidsfrister anges, med undantag för skadeståndstalan som ska lämnas inom 3 år från det att skadan var orsaken och, samtidigt, 2 år från den tidpunkt då sökanden fick kännedom om skadan och den ansvariga personen.

I allmänhet finns det inga särskilda tidsfrister för domstolen att meddela sitt beslut. Förfaranden i civil- och förvaltningsrätt (en nivå) kan vara från några månader till flera år. I många fall har Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna redan slagit fast om Tjeckiens skyldighet att betala ersättning till deltagarna gör intrång i deras rätt till en rättvis rättegång till följd av domstolsförfarandets längd. I kombination med att det är svårt, eller i många fall inte kunde erhålla förelägganden eller suspensiv verkan i en rättstvist, vilket leder till slutsatsen att skyddet inte kan betraktas som ”så snabbt som möjligt” och ”effektivt”. Tidsfrist för att leverera den slutliga domstolsbeslut återfinns endast i fall av ”åtgärder av allmän karaktär”, såsom de planer för markanvändning eller särskilda akter om vissa aspekter av utveckling av infrastrukturprojekt där lagen om administrativa domstolar föreskriver en tidsfrist på 90 dagar. Samma tidsfrist gäller för beslut om administrativa processer som rör vissa stora infrastrukturprojekt. Interimistiska beslut om suspensiv verkan av rättegången eller förelägganden ska levereras inom 30 dagar i administrativa ärenden och 7 dagar i civilmål (Tidsfristen är ofta over-stepped). Det finns inga påföljder för domstolarna att skjuta upp domens avkunnande. Det är möjligt att lämna in ett klagomål om dröjsmål till ordföranden för domstolen i fråga eller lämna in en begäran till högsta domstolen (eller andra avdelningen vid högsta domstolen) att fastställa en tidsfrist inom vilken vissa åtgärder bör vidtas av den ansvariga domaren. Även om inga tidsfrister i allmänhet som fastställs genom lagstiftningen, åligger det domstolen att meddela ett beslut inom en rimlig tidsfrist. Om så inte är fallet, den så kallade ”improper officiellt förfarande”. I sådana fall är det möjligt att kräva ersättning eller gottgörelse för den omotiverade förseningar orsakade av domstolarna.

XIV. Övriga frågor

Den typiska situationen för alla typer av projekt med positiv miljöpåverkan är att investerare måste erhålla ett antal separata tillstånd innan du börjar med verksamheter. Den markanvändningstillstånd och bygglov kan betraktas som ”huvudsakliga beslut” för de flesta investeringar. De är också ofta ifrågasätts av allmänheten. Även andra administrativa beslut, t.ex. IPPC eller undantag från skyddet av naturen och landskapet är också relevanta i praktiken. I princip är det nödvändigt för den berörda allmänheten att delta i det administrativa förfarandet har talerätt i domstolar. Generellt överförs endast slutliga administrativa beslut kan överklagas. Information om möjligheterna till rättslig prövning ges i första hand av de icke-statliga organisationer som tillhandahåller juridisk rådgivning till allmänheten på miljöområdet. Information om möjliga lösningar (t.ex. rätten att överklaga, rätt att väcka talan, frister) måste lämnas i varje administrativt beslut samt i alla domstolsbeslut. Enligt gällande lagstiftning är allmänt tillgängliga och det är således möjligt för allmänheten att få tillgång till relevanta lagar och andra författningar.

Det finns inget system för alternativ tvistlösning som är tillgängliga för användning i miljöfrågor. Det enda alternativ till domstolsförfaranden är ett skiljeförfarande, som emellertid är giltiga endast på förmögenhetskonflikter. Medling är praktiskt taget aldrig används i miljöfrågor.

XV. Utländska medborgare

Det framgår av den processrättsliga lagstiftningen att alla parter i rättsliga förfaranden ska ha samma rättigheter och behandlas lika och domstolarna åläggs att garantera detta. Liknande principer gäller i de administrativa förfarandena vid förvaltningsmyndigheter är skyldiga att agera opartiskt och behandla parter lika. Dessa bestämmelser gäller också för språk och ursprungsland och kan betraktas som allmänna bestämmelser mot diskriminering. I domstolsförfaranden, alla har rätt att agera på deras modersmål. Varje person som inte talar landets språk kan begära tolk (översättare). Denna rättighet garanteras direkt av stadgan om grundläggande rättigheter och friheter. Det är staten som bär kostnaden för översättning i domstolsförfaranden, i motsats till administrativa förfaranden där den part som inte talar språket ska stå för översättningskostnaderna själv.

XVI. Gränsöverskridande ärenden

Om det är ett projekt med möjlig miljöpåverkan i det angränsande landet är det möjligt för tjeckiska medborgare och icke-statliga organisationer att delta i MKB-förfarandet. Miljöministeriet ska offentliggöra alla upplysningar som lämnas av det land där bedömning och vem som har rätt att yttra sig. Synpunkterna ska sändas till mottagarlandet bedömning tillsammans med yttrandet från ministeriet och relevanta administrativa myndigheter. Deltagande i andra typer av förfaranden i de angränsande länder som inte är reglerad i den tjeckiska lagstiftningen och bygga på det aktuella landets lagstiftning. Det finns inga särskilda bestämmelser om möjligheten för den offentliga eller den icke-statliga organisationer i det berörda landet att delta i det tjeckiska administrativa förfaranden. Endast de personer, även utländska medborgare, som visar att de uppfyller något av de villkor som anges i lagen kan bli parter i de administrativa förfarandena i fråga. Enskilda personer måste därför visa att deras rättigheter skulle ha åsidosatts genom ovannämnda beslut. Utländska icke-statliga organisationer bör delta i den efterföljande administrativa förfaranden på grund av sitt deltagande i miljökonsekvensbedömningar. Det finns ingen särskild bestämmelse om utländska icke-statliga organisationers deltagande, i linje med ”euroconform” tolkning av lagstiftning om miljökonsekvensbedömning, bör de ha samma rättigheter som den tjeckiska icke-statliga organisationer. Inget statligt stöd såsom rättshjälp, begäran om förbudsförelägganden, tillfälliga åtgärder och ideell rättslig rådgivning tillhandahålls i allmänhet i sådana fall. Å andra sidan finns det särskilda regler som ingår i den tjeckiska lagstiftningen i de berörda staterna. Lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning ger varje berörd stat ”som” den medlemsstat vars territorium kan drabbas av betydande miljöpåverkan av ett projekt ”, att inleda ett gränsöverskridande bedömningsförfarande. Det är obligatoriskt för de administrativa myndigheterna att underrätta de berörda om de relevanta IPPC förfaranden och göra det möjligt för dem att lägga fram sina rapporter och diskutera frågan med dem när så krävs. Teoretiskt sett bör det vara möjligt för de berörda staterna att delta i den efterföljande administrativa förfaranden, såsom förfarandena på markanvändningstillstånd och bygglov, på grund av den ovannämnda allmänna regel som säger att varje person vars rättigheter eller skyldigheter som kan påverkas direkt av utgången i ett pågående administrativt förfarande har rätt att delta. Inga sådana fall har dock aldrig uppstått, och det är tveksamt om de tjeckiska myndigheterna skulle bekräfta deltagandet av den berörda staten eller inte. Om beslutet från den tjeckiska myndigheter ifrågasätts, men det är alltid nödvändigt att väcka talan vid de tjeckiska domstolarna. I civilrättsliga ärenden såsom skadestånd är det emellertid tänkbart att svaranden har hemvist i utlandet. I sådana fall, rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (Bryssel I). Enligt förordningen är det t.ex. möjligt att välja att åtala en person i den medlemsstat där det har sitt hemvist (artikel 2) och i den stat där skadan inträffade (artikel 5.3).

Länkar


Det här är en maskinöversättning. Ägaren av sidan tar inget som helst ansvar för kvaliteten på den maskinöversatta texten.

Senaste uppdatering: 14/09/2016