Sluiten

BÈTAVERSIE VAN HET PORTAAL NU BESCHIKBAAR!

Bezoek de bètaversie van het Europees e-justitieportaal en vertel ons wat u ervan vindt!

 
 

Kruimelpad

  • Home
  • Mogelijkheden om naar de rechter te stappen ter bescherming van het milieu

menu starting dummy link

Page navigation

menu ending dummy link

Möjlighet till rättslig prövning i miljöärenden - Litauen

De tekst op deze pagina is een automatische vertaling. De kwaliteit wordt niet gegarandeerd.

De kwaliteit van deze vertaling werd beoordeeld als: middelmatig

Vindt u deze vertaling nuttig?


  1. Konstitutionella grundvalar
  2. Domstolsväsendet
  3. #II
  4. Ärenden rörande tillgång till information
  5. Allmänhetens deltagande vid rättslig prövning
  6. Rättslig prövning av myndigheters åtgärder eller underlåtenhet att vidta åtgärder
  7. Andra former för tillgång till rättslig prövning
  8. Partsbehörighet
  9. Rättsligt ombud
  10. Bevis
  11. Förbudsförelägganden
  12. Rättegångskostnader
  13. Mekanismer för ekonomiskt stöd
  14. Aktualitet
  15. Övriga frågor
  16. Utländska medborgare
  17. Gränsöverskridande ärenden

Konstitutionella grundvalar

Det finns ingen rätt till en ren och hälsosam miljö osv., gynnsamma direkt i konstitutionen. Men denna rätt kan härledas från andra artiklar i konstitutionen. Begreppet miljöskydd nämns i flera artiklar i konstitutionen: ”Varje person måste skydda miljön från skadlig inverkan” (artikel 53.3), ”staten ska ägna sig åt skydd av naturområden, flora och fauna, separata natur och särskilt värdefulla områden, och ska övervaka måttlig användning av naturresurser samt restaurering och stödsystem. Konsumtion av mark och delar av jorden, vatten- och luftföroreningar, produktion av strålning samt utarmningen av flora och fauna, är förbjudet enligt lag ”(artikel 54). I konstitutionen garanteras tillgång till rättslig prövning: ”en person vars konstitutionella rättigheter eller friheter har kränkts ska ha rätt att överklaga till domstolen” (artikel 30.1). Kan medborgarna inleda administrativa eller rättsliga förfaranden på grund av miljööverträdelser utförd. Men de kan inte direkt åberopa de konstitutionella rätt till miljön. De internationella fördrag som ratificerats av parlamentet (Seimas) är en integrerad del av rättssystemet (138 (3)). När det gäller konflikt, internationella avtal har företräde framför nationell lagstiftning (2) (11 internationella). Man kan direkt åberopa folkrätten. Århuskonventionen är effektivt utan ytterligare nationell lagstiftning. Administrativa organen och domstolarna har för att genomföra detta fördrag.

II. Domstolsväsendet

Litauen har en dubbel domstolsprövning med vanliga allmänna domstolar och förvaltningsdomstolar om särskild behörighet. De allmänna domstolarna, som handlägger tvistemål och brottmål är högsta domstolen i Litauen (1), Litauen (1), och, i första hand, regionala domstolar och distriktsdomstolar (54) (5). Distriktsdomstolarna handlägger också vissa fall av administrativa överträdelser inom deras jurisdiktion enligt lag. De regionala domstolarna, appellationsdomstolen och högsta domstolen i Litauen har ett civilmål och brottmål. Litauens högsta domstol ska domstolen pröva domar, beslut, avgöranden och förelägganden som meddelats av de allmänna domstolarna. Den utvecklar en enhetlig domstolspraxis genom att tolka och tillämpa lagar och andra bestämmelser. Högsta förvaltningsdomstolen i Litauen (1) och (5) regionala förvaltningsdomstolar (apygardų administraciniai teismai prövar tvister mellan medborgare och förvaltningsorgan från andra rättsförhållanden. Högsta förvaltningsdomstolen är första och sista instans i förvaltningsmål som anges i lag. Det är en instans för överklagande av beslut, avgöranden och beslut som fattats av dessa domstolar samt för mål som rör administrativa överträdelser som beslutats i distriktsdomstolen. Högsta förvaltningsdomstolen är också en instans för förhandling, i mål som särskilt anges i lag, framställningar om återupptagande av avgöranden i förvaltningsärenden, inbegripet administrativa överträdelser. Högsta förvaltningsdomstolen utvecklar en enhetlig praxis för förvaltningsdomstolarna genom att tolka och tillämpa lagar och andra bestämmelser. Det inte finns några specialiserade domstolar behöriga att pröva vissa typer av förvaltningsrättsliga tvister. Vissa specialisering finns endast i institutioner som bedriver förundersökningar (t.ex. Kommissionen för skattemål). Den särskilda institutioner som bedriver förundersökningar är kommunala administrativa tvister provisioner (savivaldybių visuomeninės administracinių ginčų komisijos) och chefen för förvaltningstvister (Vyriausioji administracinių ginčų komisija). Ansökningar om andra tvistlösningskommittéer eller till kommissionen om skattetvister före väckande av talan vid förvaltningsdomstol är inte obligatorisk, utom för de frågor som följer av lagarna. Det finns inga särskilda domstolar, tribunaler eller miljön i Litauen. Förvaltningsrättslig tvist provisioner och administrativa domstolar göra en fullständig översyn av alla administrativa rättsakter, däribland rättsakter på miljöområdet. Distriktet allmänna domstolar handlägger miljöskadefall. Vissa statliga institutioner under överinseende av ministeriet för miljö kan fungera som en förundersökning i miljöfrågor i fall som anges i lag (t.ex. statsinspektionen för territoriell planering och anläggningsarbeten, och läget för skyddade områden). Endast förvaltningsdomstolar kan döma i förvaltningsrättsliga tvister i miljöfrågor. Det finns inte någon möjlighet att vända sig till en annan domstol. Det finns endast möjlighet att ansöka om en förvaltningsrättslig tvist innan kommissionen väcker talan i en förvaltningsdomstol. Det finns ingen allmän regel, att administrativa beslut ska överklagas till en högre administrativ myndighet eller ett oberoende organ, innan denne vänder sig till domstol. Intern kontroll av administrativa handlingar/underlåtenhet är obligatorisk endast i vissa typer av förvaltningsrättsliga tvister (t.ex. socialdomstol eller skattemål). Ansökningar om andra tvistlösningskommittéer eller till kommissionen om skattetvister före väckande av talan vid förvaltningsdomstol kan väljas ut på frivillig basis. Endast i särskilda frågor som följer av lagarna så att förfarandet före rättegång är obligatorisk. Varje berörd person får ansöka om att en domstol till skydd för hans eller hennes rätt kränks eller angripna eller intressen som skyddas enligt lag (artikel 5 i lagen om förvaltningsprocess (LAP). Varje sökande som bestrider en administrativ rättsakt har visat ett särskilt intresse av att utverka en ogiltigförklaring av denna rättsakt. Endast en ansökan till en kammarrätt är för att skydda sina egna intrång eller omtvistade rättighet eller säkerhetsrätt är tillåtliga (artikel 5 LAP). Det är möjligt att väcka talan för att skydda statens eller andra offentliga intresse som föreskrivs för åklagare, enheter för förvaltning, statliga kontrolltjänstemän, andra statliga institutioner, organ, organisationer eller fysiska personer, men endast i de fall som föreskrivs i lag (artikel 56 LAP). Ett klagomål kan ges in till förvaltningsrätten inom en månad från dagen för offentliggörandet av den omtvistade rättsakten, den dag då den rättsakt som den berörda parten underrättas om den berörda parten av den handling (eller försummelse) inom två månader från dagen för utgången av tidsfristen genom en lag eller annan rättsakt för att uppfylla efterfrågan. Om en offentlig enhet eller intern administration av en viss försening och inte lösa problemet inom utsatt tid, ett klagomål avseende underlåtenhet att agera (i en sådan fördröjning får lämnas in inom två månader från dagen för utgången av tidsfristen genom en lag eller annan rättsakt för att lösa frågan. Ingen tidsfrist ska tillämpas för att lämna in framställningar om prövning av lagenligheten av andra rättsakter av förvaltningsdomstolarna. Det beslut som fattats av administrativa tvister kommissionen eller någon annan institution för en preliminär prövning av tvister utanför domstol, som antogs efter en utredning i enlighet med förvaltningsrättsliga tvister utanför domstol kan överklagas till en förvaltningsdomstol inom 20 dagar efter mottagandet av beslutet (artikel 33 LAP).
Om det visar sig att tidsfristen för att inge ett klagomål inte har iakttagits på goda grunder, på kärandens begäran, Förvaltningsrätten kan bevilja återställande till ursprungstillståndet. Ansökan om återställande till ursprungstillståndet ska ange skälen för att medlmesstaten inte har iakttagit tidsfristen och ska lägga fram bevis som styrker att underlåtenhet att iaktta tidsfristen. Det finns inga särskilda förfaranden för säkerhetskontroll vid förvaltningsdomstol. Endast att klagomålet med de formella kraven och tidsfristerna för att anföra klagomål kontrolleras för att avgöra om ett klagomål är godtagbart. Artikel 23 höft- fastställs minimistandarder för klagomålet till administrativa domstolar. Med undantag för de fall som föreskrivs i lag, klagomål eller framställningar ska tas emot och behandlas av förvaltningsdomstolarna endast efter betalning av stämpelskatt. Bistånd från en advokat är inte obligatoriskt i förvaltningsdomstolarna. Parterna kan försvara sina intressen i domstol själv eller via sin företrädare. Förvaltningsrätten kan upphäva det överklagade förvaltningsbeslutet (ibland). Domstolen kan också ålägga ett lämpligt organ för administrationen att rätta till begångna överträdelser eller utföra andra förelägganden (artikel 88 LAP). Förvaltningsrätten kan inte ändra förvaltningsåtgärden, utan den kan ålägga ett statligt institut (pass) för att utarbeta en ny författning. Domstolens beslut kan innehålla denna nya rättsakt. Det finns inga särskilda bestämmelser i lagen om administrativa förfaranden om incidenter i miljöfrågor. Det finns en möjlighet att ansöka om skydd av statens eller andra offentliga intressen, inklusive miljöfrågor. Rätten att väcka talan vid domstol i miljöfrågor som fastställs i Århuskonventionen. Det finns inga begränsningar för fysiska och juridiska personer att väcka talan vid en förvaltningsdomstol. Det finns möjlighet att väcka talan för att skydda statens eller andra offentliga intresse som föreskrivs för åklagare, enheter för förvaltning, statliga kontrolltjänstemän, andra statliga institutioner, organ, organisationer eller fysiska personer, men endast i de fall som föreskrivs i lag (artikel 56 LAP). Och som också är möjlig när det gäller miljöfrågor. Administrativa domstolar kan också avgöra ärenden som rör tvister mellan offentliga förvaltningar, som inte är beroende av varandra när det gäller behörigheten eller överträdelser av lagar, med undantag för civilrättsliga ärenden som de allmänna domstolarna. Offentliga enheter inte har rätt att bestrida sina egna administrativa akter vid förvaltningsdomstol. Om en rättsstridig administrativ rättsakt strider mot allmänintresset, åklagaren eller andra personer endast i de fall som föreskrivs i lag, kan väcka talan vid domstol. Normalt domare inte har rätt att väcka talan. Men om en domare får information om en brottslig handling som han är skyldig att underrätta åklagaren (artikel 109 LAP). När ärendet pågår, kan domstolen ”aktivt” delta i förfarandet genom att be om underlag, vittnen, sakkunniga m.m.

III. Ärenden rörande tillgång till information

En sökande som anser att deras begäran om information har lämnats utan avseende, felaktigt avslagits, besvarats otillräckligt har tillgång till ett prövningsförfarande inför en förvaltningsprocess för kommissionen. Kommissionen kan överklagas inom en månad efter mottagandet av uppgifterna eller inom en månad från den dag då uppgifterna har gjorts tillgängliga. Kommissionens beslut kan överklagas till förvaltningsdomstol inom 20 dagar efter det att de mottagit beslutet. I händelse av avslag ska offentliga myndigheter måste anta ett enskilt förvaltningsbeslut, som måste innehålla tydligt formulerade, alla rättigheter och skyldigheter och det särskilda överklagandeförfarande (artikel 6 och 8 i lagen om offentlig förvaltning). Skälen för ett avslag bör vara den sökande tillhanda inom 14 dagar efter mottagandet av denna begäran av den offentliga myndigheten (artikel 19 om allmänhetens tillgång till miljöinformation, godkänd genom regeringens resolution nr 1175). Begäran kan göras skriftligen eller muntligen. Informationen kan lämnas muntligt om sökanden inte begära ett skriftligt svar. Kraven på skriftlig begäran är följande:

  • Namn.
  • kontaktuppgifter,
  • Den begärda informationen,
  • Den som lämnar informationen.

Sökanden måste inte ange skälen. Om en sökande begär information i ett visst format (inklusive i form av kopior), ska den offentliga myndigheten tillgodose denna begäran (vissa undantag i artikel 9 i beslutet om allmänhetens tillgång till miljöinformation). Information ska tillhandahållas en sökande senast inom 14 kalenderdagar efter mottagandet av den offentliga myndigheten. Denna period kan förlängas till minst 14 dagar. En ansökan om att ett administrativt tvistlösningskommittéer före ansökan till en kammarrätt är obligatoriska i detta fall. All information måste lämnas till domstolen om domstolen begär det. Denna information kan påverka domstolens beslut. En av de typer av domar i administrativa domstolar ska kunna svara på klagomålet (ansökan) och upphäva den ifrågasatta rättsakten (eller en del därav), eller att ålägga ett lämpligt organ för administrationen att rätta till begångna överträdelser eller uppfylla övriga domstolens beslut (artikel 88.2 LAP). Domstolen kan besluta att uppgifter lämnas ut.

IV. Allmänhetens deltagande vid rättslig prövning

Det administrativa förfarandet regleras i lagen om offentlig tjänst för alla frågor av administrativ lagstiftning inklusive miljöfrågor. Den nationella lagstiftning i miljöfrågor är lagen om miljöskydd. Andra lagar och rättsakter om miljöskydd kommer att antas på grundval av denna lag. Lagen om miljöskydd ska den huvudsakliga ekonomiska verksamhet – tillståndet. Det finns många typer av tillstånd (bygglov, miljökonsekvensbedömningen, IPPC-tillstånd m.fl.) som regleras i särskilda lagar och andra rättsakter (i dessa akter anges villkoren för ett sådant tillstånd ska de institutioner som är ansvariga för att ibland särskilda regler för förfarandet) men det grundläggande regler för administrativa förfaranden som anges i lagen om den offentliga förvaltningen. Överklagandet till en högre administrativ myndighet mot ett administrativt beslut kan vara en skyldighet (endast det fall som föreskrivs i lagen eller en alternativ (en person kan välja mellan att vända sig till en myndighet eller domstol). Det finns en möjlighet att ansöka om en förvaltningsrättslig tvist innan kommissionen väcker talan i en förvaltningsdomstol. Förstainstansrätten administrativa beslut kan fattas direkt av en domstol. Ansökningar om andra tvistlösningskommittéer före väckande av talan vid förvaltningsdomstol är inte obligatorisk, utom för de frågor som följer av lagarna. I avsaknad av särskilda regler i enlighet med lagen om nödvändigheten av ett anspråk före väckande av talan vid förvaltningsdomstol, administrativa beslut kan överklagas direkt till förvaltningsdomstol. De administrativa domstolarna prövar den formella lagenligheten och även den materiella lagenligheten av alla administrativa beslut. Domstolen undersöka den materiella, tekniska undersökningar och beräkningar när de betraktas som ingår i beslutet. Lagenligheten av den administrativa planeringen kontrolleras av förvaltningsdomstolarna. Villkoren för talerätt bevisregler, regler för förhör eller omfattningen av domstolens prövning är inte specifika för ärendena i miljöfrågor. Fysiska eller juridiska personer har rätt att inge ett klagomål (ansökan). Målet rör ett förvaltningsbeslut om deras rättigheter har överträtts. I de fall som föreskrivs i lag är det möjligt att väcka talan i syfte att skydda statens eller andra offentliga intressen (inklusive miljöintresse). Institutioner, organisationer och grupper som kan överklaga de åtgärder som påverkar deras intressen (existens, egendom, verksamhet, driftsvillkor) samt begärde skadestånd för den ekonomiska och ideella skada som de lidit. Men de kan även vända sig till domstol för att tillvarata allmänintresset hos dem som de representerar, i den mån det föreskrivande eller enskilda rättsakt som skadar allmänintresset. I administrativa förfaranden, som i privaträttsliga mål, bevisbördan på sökanden. Denna princip ser begränsning i administrativa tvister, särskilt när de underlag som innehas av administrationen eller, när det gäller miljöansvar, för det fall att presumtionsregler som undantar framställaren från att fastställa fel som han eller hon åberopar och som ålägger administrationen att bevisa att han inte begått något fel. Som beaktar den inkvisitoriska inleddes förvaltningsdomare, som har omfattande utredningsbefogenheter, bidrar avsevärt till att fastställa de faktiska omständigheterna. Vid behov kan denne tillämpa det översändande av handlingar eller vända sig till vissa utredningar genom att direkt granska handlingar eller dokument, genom att besöka platser, genom deltagande i hearingar och expertbedömningar. Domare måste delta aktivt i insamlingen av bevis. Artikel 8.1 i lagen om förvaltningsmål fastslås principen om att förfarandet ska äga rum vid en offentlig utfrågning.

De administrativa domstolarna har full kontroll över en administrativ rättsakt. En administrativ rättsakt (en del av) måste upphävas om det är:

  1. olaglig i sig, dvs. motsägs av innehållet i de rättsakter av högre ordning.
  2. olaglig på grund av att de har antagits genom en bristfällig organisation av förvaltningen.
  3. olaglig eftersom det antogs i strid med de viktigaste fastställda förfaranden, särskilt i strid med de regler som avser att säkerställa en objektiv bedömning av alla omständigheter och beslutets giltighet. En rättsakt (en del av) kan också upphävas på annan grund som den förvaltningsdomstol (artikel 89 LAP).

Miljökonsekvensbedömningen (screening respektive scoping decisions) är ett förvaltningsbeslut och kan granskas av domstol. Villkoren för talerätt bevisregler, regler för förhör eller omfattningen av tribunalens prövning inte är specifika för dessa fall. Miljökonsekvensbedömningen slutliga beslut är ett administrativt beslut, som kan prövas av domstol. De administrativa domstolarna prövar den formella lagenligheten och även den materiella lagenligheten av alla administrativa beslut. Domstolen undersöka den materiella, tekniska undersökningar och beräkningar när de anses tillhöra det beslutet. Miljökonsekvensbedömningen kontrolleras eftersom den är den viktigaste aspekten av den formella lagenligheten. Kravet på ett nödvändigt intresse att ha befogenhet att agera är en av förutsättningarna för ett överklagande kan tas upp till sakprövning. Det är inte nödvändigt att delta i det offentliga samrådet om förfarandet för miljökonsekvensbedömning eller med sådana synpunkter har ständiga vid förvaltningsdomstol. Allmänheten har rätt att inge klagomål (ansökan) om en miljökonsekvensbedömning förvaltningsbeslut i syfte att skydda allmänintresset (artikel 15 i lagen om miljökonsekvensbedömning av den planerade ekonomiska verksamheten). Det finns inga särskilda regler för MKB-förfarandena. Föreläggandet är tillgängliga i förvaltningsmål i alla frågor. Enligt artikel 71 i lagen om förvaltningsmål, domstolen eller domaren kan på motiverad framställning av parterna i målet eller på eget initiativ vidta åtgärder för att säkra en fordran. Påståendet får fästas i varje skede av förfarandet om underlåtenhet att vidta interimistiska åtgärder för att säkra en fordran kan hindra verkställighet av domen eller beslutet att verkställa. Det finns inga särskilda regler för MKB-förfarandena. Alla administrativa beslut kan prövas av förvaltningsdomstol. IPPC beslut och andra beslut om godkännande kan även granskas av förvaltningsdomstolar. Villkoren för talerätt bevisregler, regler för förhör eller omfattningen av tribunalens prövning inte är specifika för dessa fall. De administrativa domstolarna prövar den formella lagenligheten och den materiella lagenligheten av IPPC beslut samt i alla administrativa beslut. De har också att studera materialets tekniska undersökningar, beräkningar och IPPC dokumentation om dessa ämnen anses höra till beslutet. Det är inte nödvändigt att delta i samrådet i förfarandet eller att lämna synpunkter till har en stående vid förvaltningsdomstol. Allmänheten har rätt att inge klagomål/ansökan om ett tillstånd enligt IPPC-direktivet förvaltningsbeslut i syfte att skydda allmänintresset (artikel 87 i bestämmelserna om utfärdande, förnyelse och ogiltigförklaring av IPPC-tillstånd, godkänts av miljöministeriet i Litauen löpnummer 80 under 2002). Enligt artikel 71 i lagen om förvaltningsmål, domstolen eller domaren kan vidta åtgärder för att säkra en fordran. Det finns inga särskilda regler för IPPC förfaranden.

V. Rättslig prövning vid åtgärd eller underlåtelse

Enligt artikel 7.8 i lagen om miljöskydd, den berörda allmänheten en eller flera fysiska eller juridiska personer har rätt att väcka talan vid domstol och:

  1. De bör insistera på att straffa personer som gjort sig skyldiga till fara för miljön och för tjänstemän, vars beslut strider mot deras rättigheter eller intressen.
  2. att vidta lämpliga åtgärder för att förhindra eller minimera miljöskador eller återställa det ursprungliga tillståndet i miljön.

Juridiska och fysiska personer som orsakar skador på miljön måste kompensera eventuella förluster och, om möjligt, göra det möjligt att återställa miljön (artikel 32 i lagen om miljöskydd). Rätten att göra anspråk på skadestånd tillhör:

  1. juridiska och fysiska personer vars hälsa, egendom eller intressen har skadats.
  2. tjänstemän vid ministeriet för miljö och andra tjänstemän vid skada mot statens intresse (artikel 33.1 Lagen om miljöskydd).

Rättssubjekt som är föremål för skadeståndsansvar, oavsett deras skuld, för eventuella miljöskador eller överhängande hot om detta, till följd av sin ekonomiska verksamhet (artikel 34.2 Lagen om miljöskydd). Ansökningar om skydd av miljön kan sändas direkt till förvaltningsdomstol mot beslut eller underlåtenhet av staten eller offentliga organ (lokala myndigheter). Förvaltningsrätten kan upphäva det överklagade förvaltningsbeslutet (del därav), eller ålägga den offentliga myndigheten att avhjälpa de kränkningar som begåtts, eller utföra andra förelägganden. Förvaltningsrätten kan tillfredsställer klagomålet (nedan kallad ansökan) och en beställning för skador som orsakats av olagliga handlingar från offentliga organ. Den nationella myndigheten för miljöskydd ska utföras av republikens regering, miljöministeriet, Naturvårdsverket, de regionala miljöskyddsavdelningarna, andra särskilda statliga myndigheter (t.ex. statliga Boverket, allmänna statliga skogsföretag, skyddade områden och nationalparker direktorat) och de lokala myndigheterna. Det administrativa förfarandet regleras i lagen om offentlig tjänst för alla frågor av administrativ lagstiftning. Det finns inga särskilda regler för miljöfrågor. Det administrativa förfarandet ska ha slutförts och beslut om det administrativa förfarandet ska fattas inom 20 arbetsdagar från den dag då förfarandet inleds. Denna period kan förlängas till högst 10 arbetsdagar (artikel 31 lagen om offentlig förvaltning). En person ska ha rätt att överklaga beslut om de administrativa förfaranden som antagits av ett organ i den offentliga förvaltningen, efter eget val, antingen för administrativa tvister eller till en förvaltningsdomstol i enlighet med det förfarande som anges i lag (artikel 36 i lagen om offentlig förvaltning). Förvaltningsrätten kan upphäva beslut som fattats av behöriga myndigheter (en del av) eller ålägga den behöriga myndigheten att avhjälpa de begått överträdelser eller utföra andra förelägganden (artikel 88 LAP). Det finns inga särskilda bestämmelser om miljöansvar för förfarandet vid förvaltningsdomstol. De allmänna domstolarna handlägger ärenden som rör miljöansvar. Möjligheten att yrka skadestånd som fastställs i artikel 32–34 i lagen om miljöskydd. Det finns flera möjligheter att genomdriva miljöansvar. Varje möjligt baseras på särskilda villkor. Denne kan be den behöriga myndigheten att agera om miljön skadas. De beslut som fattas av den behöriga myndigheten får överklagas till förvaltningsdomstol. Juridiska och fysiska personer vars hälsa, egendom eller intressen har skadats kan göra direkta anspråk om skadestånd vid allmän domstol. Behöriga tjänstemän kan göra sådana påståenden om skada på statens intresse.

VI. Andra former för tillgång till rättslig prövning

Alla förfaranden i allmän domstol, administrativa, civilrättsliga eller straffrättsliga troligen kommer att tillämpas i miljöfrågor. Det finns inga särskilda regler på detta område. Det litauiska parlamentet, Seimas utnämna en statlig tjänsteman som skyddar mänskliga rättigheter och friheter, undersöka klagandenas klagomål om missbruk av tjänsteställning av byråkrati, och syftar till att förbättra den offentliga förvaltningen. Klaganden har rätt att lämna in ett klagomål till den litauiska ombudsmannen om missbruk av tjänsteställning i byråkratin för tjänstemännen om han/hon anser att hans fri- och rättigheter därigenom har kränkts (artikel 5, 13 (1) Lag om parlamentets ombudsman). Efter att ha slutfört undersökningen Seimas ombudsmannen ska besluta att:

  1. godta eller avvisa ett klagomål är berättigat.
  2. ogilla klagomålet.
  3. avsluta klagomålet utredningen (artikel 22.1 Lag om parlamentets ombudsman).

Institutionen, organet eller tjänsteman, som detta förslag (rekommendation) ska undersöka förslag (rekommendation) från parlamentets ombudsman och informera Seimas ombudsmannen om resultaten av utredningen (artikel 20.3, Lag om parlamentets ombudsman). Enligt lagen om åklagare, åklagarmyndigheten är en statlig institution som leds av riksåklagaren. Den allmänna åklagarmyndigheten består av allmänna åklagarmyndighet och regionala åklagarmyndigheter och regionala åklagarmyndigheter/distriktsåklagare). Alla åklagarmyndigheter ska tillvarata allmänintresset, inklusive miljöfrågor. Artikel 19 i lagen om åklagare på ett uttömmande sätt reglerar skyddet av allmänintresset. Statliga institutioner med ansvar för miljöskydd, inbegripet miljöministeriet, Naturvårdsverket, de regionala miljöskyddsavdelningarna, och andra särskilda statliga myndigheter (t.ex. statliga Boverket, allmänna statliga skogsföretag, nationalparker, skyddade områden och lokala myndigheter) kan utfärda en dom i Förvaltningsrätten för försvar av allmänintresset. Vissa regionala polismyndigheter har särskilda avdelningar för miljörelaterade överträdelser (t.ex. i huvudstaden i Vilnius). Andra territoriella polisiära organ har ansvaret för att utreda polistjänstemän miljörelaterade överträdelser. De är behöriga för straffrättsliga och administrativa överträdelser. Straffprocesslagen föreskrivs enligt strafflagen i Litauen, när ett straffrättsligt förfarande kan inledas när det föreligger ett klagomål från brottsoffret eller dennes lagliga ställföreträdare (artikel 407 i straffprocesslagen). I dessa fall förundersökning inte utförs. Det finns inga exempel på miljöfrågor. Det finns flera möjligheter till administrativa domstolar i ärenden rörande administrativa uteblivna åtgärder eller olämpliga åtgärder:

  • Talan om ogiltigförklaring av ett rättsstridigt förvaltningsbeslut.
  • åtgärden att tvinga staten att avlägga ett administrativt beslut.
  • Skadeståndstalan mot offentliga myndigheter när det är visat att denna uteblivna åtgärder eller olämpliga åtgärder har orsakat en skada.

Det finns möjlighet att väcka talan för att skydda statens eller andra offentliga intresse som föreskrivs för åklagare, enheter för förvaltning, statliga kontrolltjänstemän, andra statliga institutioner, organ, organisationer eller fysiska personer, men endast i de fall som föreskrivs i lag (artikel 56 i lagen om förvaltningsmål).

VII. Partsbehörighet

Enligt lagen om administrativa förfaranden som varje berörd person kan ansöka vid domstol om åsidosättande av hans/hennes rätt, rättighet eller intresse som skyddas enligt lag. Varje sökande som bestrider en administrativ rättsakt har visat ett särskilt intresse av att utverka en ogiltigförklaring av denna rättsakt. Endast ansökningar för att skydda en enskild persons åsidosättande eller ensamrätt till förvaltningsdomstolen kan tas upp till prövning (artikel 5 i lagen om förvaltningsmål). Dessa nationella regler ska gälla för olika typer av förfaranden och olika aktörer. Det är dock möjligt att väcka talan för att skydda statens eller andra allmänna intressen. De aktörer som arbetar med denna möjlighet är åklagare, enheter för förvaltning, statliga kontrolltjänstemän, andra statliga institutioner, organ, organisationer eller fysiska personer. Denna möjlighet kan endast användas i de fall som anges i lag (artikel 56 i lagen om förvaltningsmål). Till exempel i artikel 7.8 i lagen om miljöskydd, den berörda allmänheten en eller flera fysiska eller juridiska personer har rätt att väcka talan vid domstol. Avsaknaden av ett klagomål i syfte att skydda allmänhetens intresse med anknytning till skyddet av miljön denna invändning bör förkastas eftersom det är föreskrivet i lagen om miljöskydd. Denna artikel används för alla frågor (inte bara för miljöfrågor). Ibland ytterligare rättsregler föreskriva vem och i vilka fall det finns tillgång till domstolen till exempel ärenden om MKB och IPPC. Artikel 15 i lagen om miljökonsekvensbedömning av den planerade ekonomiska verksamhet ger allmänheten möjlighet att väcka talan vid domstol i fråga om miljökonsekvensbedömning. Artikel 87 Regler för utfärdande, förnyelse och ogiltigförklaring av IPPC-tillstånd, godkänts av miljöministeriet i Litauen – löpnummer 80 under 2002 ger möjlighet för den berörda allmänheten att väcka talan vid domstolar i fråga om IPPC-direktivet. Det finns ytterligare bestämmelser om möjligheten för den berörda allmänheten att väcka talan vid domstolar i fråga om miljökonsekvensbedömning (artikel 15 i lagen om miljökonsekvensbedömning av den planerade ekonomiska verksamheten och IPPC-direktivet (artikel 87 i bestämmelserna om utfärdande, förnyelse och ogiltigförklaring av IPPC-tillstånd, godkänts av miljöministeriet i Litauen – löpnummer 80 under 2002). Det finns ingen ”actio popularis i Litauen. Ombudsmannen kan inte väcka talan vid förvaltningsdomstolen mot ett enskilt förvaltningsbeslut. Men de kan vända sig till förvaltningsdomstolen med en begäran om att undersöka lagligheten av de stadgar som antagits av de enheter i statliga eller kommunala förvaltningen. Åklagaren kan han rekommenderas att vända sig till domstol i enlighet med det förfarande som föreskrivs i lagstiftningen om skyddet av allmänintresset. De allmänna åklagarna kan tillvarata allmänintresset vid förvaltningsdomstol. Andra statliga institutioner har rättslig behörighet att agera inför förvaltningsdomstol antingen när det ligger i deras eget intresse att fordran eller att försvara eller företräda allmänintresset. Det finns ytterligare bestämmelser om talerätt för enskilda och icke-statliga organisationer samt tillgång till rättvisa i miljöfrågor i MKB-direktivet och IPPC-direktivet förfaranden

VIII. Rättsligt ombud

Man kan hävda sina intressen i förvaltningsdomstolar, antingen själva eller via företrädare. I förvaltningsdomstolar, medverkan av advokat är obligatoriskt i rättsliga förfaranden (inklusive på miljöområdet). En advokat är också obligatoriskt vid kassationsdomstolen (Litauens högsta domstol) (t.ex. i fall av miljöskador eller i brottmål). Parterna och/eller deras företrädare ska ha en universitetsexamen i juridik vid Court of Appeal. I allmänhet krävs det obligatoriska deltagandet i straffrättsliga förfaranden i alla domstolar med allmän behörighet. Det finns särskild lagstiftning i miljöfrågor (oftast den största Law Offices). Det är möjligt att hitta förteckningen över advokater på följande webbplatser:

Det finns flera icke-statliga organisationer som syftar till att skydda det allmänna intresset i miljöfrågor, såsom den litauiska Fund for Nature och litauiska gröna rörelsen. Den litauiska miljömässiga koalitionen bildades 2004. Det finns 9 medlemmar i denna sammanslutning vid den tidpunkt.

IX. Bevis

Parterna och övriga personer som deltar i rättegången. Parterna ska bevisa de omständigheter på vilka de grundar sina fordringar och svar. I administrativa och civilrättsliga förfaranden hänvisas: Förklaringar från parterna och tredjeman (direkt eller genom ombud), vittnesmål, skriftlig bevisning, utsagor, föremål för undersökning och inhämtning av sakkunnigutlåtanden. Parterna och övriga parter inkomma med bevisning till domstolen. Vid behov kan domstolen tillåta dessa personer att lämna in ytterligare bevis på den berörda personens begäran eller på eget initiativ får begära in de nödvändiga handlingarna, eller begära yttranden från tjänstemän. I civilrättsliga förfaranden har domstolen rätt att samla in bevis på eget initiativ endast i undantagsfall föreskrivs i lagen, såsom i familjemål och arbetsrättsliga mål. Domstolen får även begära och erhålla bevis från den andra parten eller tredje part i en annan parts begäran. Inga bevis i domstolarna har ett förutbestämt värde. Domstolen bedömer bevisningen utifrån sin egen inre övertygelse grundar sig på en noggrann, fullständig och objektiv granskning av fakta i enlighet med lagen samt rättvisa och skäliga kriterier. I förvaltningsrättsliga förfaranden kan införa nya bevis till slutet av förhandlingen i sak. Domare måste delta aktivt i insamlingen av bevis, när alla relevanta omständigheter i målet, och därvid göra en fullständig och objektiv undersökning av dessa. I civilrättsliga förfaranden får parterna införa ny bevisning till slutet av förberedelserna inför förhandlingen i sak. I civilrättsliga förfaranden har domstolen rätt att samla in bevis på eget initiativ endast i undantagsfall föreskrivs i lagen, såsom arbetskraft eller på det familjerättsliga ärenden. Parterna kan lämna expertutlåtanden med annan bevisning till domstolen. Särskilda förklaringar, uttalanden och slutsatser som samlats in av parterna i förfarandet på eget initiativ inte är upptagna som sakkunnig. De betraktas som delar av skriftlig bevisning. Domstolen beslutar på eget initiativ eller på parternas begäran om att förordna en sakkunnig prövning i målet. Vanligtvis en expert ska granska vissa frågor i de fall då domstolen kräver särskilda medicinska, vetenskapliga, konstnärliga, tekniska eller yrkesmässiga kunskaper. Expertutlåtanden som andra bevis, har inte något värde för domstolen. De är inte bindande för domare.

X. förbudsförelägganden

Överklagandet och talan vid domstolen mot det administrativa beslut inte har någon suspensiv verkan. Endast domstolen kan medföra uppskov med verkställigheten av det administrativa beslutet att föreskriva interimistiska åtgärder. Förvaltningsbeslut kan vanligtvis utförs omedelbart efter deras antagande (verkställighet), oberoende av överklagandet. Endast domstolen kan ansöka om interimistiska åtgärder. När det administrativa beslutet i form av den rättsakten har antagits av staten eller kommunen verkställigheten sker i samband med offentliggörandet i Europeiska unionens officiella tidning eller någon annan dag som kan fastställas i lagstiftningsakten. Det finns inga särskilda bestämmelser om förbudsföreläggande vid rättsliga förfaranden i miljöfrågor. Påståendet får fästas i varje skede av förfarandet om underlåtenhet att vidta interimistiska åtgärder för att säkra en fordran kan:

a) hindrar genomförandet av domstolsbeslut. eller

b) innebär att beslutet inte längre är verkställbart.

Ansökan om interimistiska åtgärder ska inges före förhandlingen i målet i sak. Enligt praxis från Högsta förvaltningsdomstolen i Litauen, revisionsrätten, vid beslut om interimistiska åtgärder (på litauiska administrativa processen kallas de ”åtgärder som säkerställer påståendet”), ska inledningsvis beakta arten av de fordringar som ska säkerställas, anges grunderna för fordran, de rättigheter som beviljats genom den angripna rättsakten och det faktiska genomförandet av dessa rättigheter. Endast domstolen kan besluta huruvida kravet om interimistiska åtgärder under de omständigheter som anges i ansökan är tillräcklig för syftet och huruvida proportionalitetsprincipen och jämvikten mellan parternas intressen och allmänintresset inte skulle uppfyllas. Enligt principen om rättvisa, när kravet på interimistiska åtgärder som domstolen har att besvara frågan huruvida interimistiska åtgärder faktiskt skulle bidra till att återställa den tidigare rättsliga situation om det huvudsakliga yrkandet skulle vara uppfyllda. Framställdes yrkandet kan godtas endast om den huvudsakliga anmärkning godtas. Det finns ingen möjlighet att begära interimistiska åtgärder, utan att begära att få en förvaltningsåtgärd eller en förvaltningsförsummelse. Det finns inget skadestånd cross-undertaking före beviljande av interimistiska åtgärder. Det finns ett överklagande av beslutet om föreläggande som möjligt. Men det har inte suspensiv verkan och domstolen kan fortsätta förfarandet (artikel 71.5 LAP).

XI. Rättegångskostnader

I förvaltningsdomstolar, ska sökanden betala en domstolsavgift. Det finns emellertid undantag i fall som rör klagomål för att skydda statens eller andra offentliga intressen, i mål om ersättning för den materiella och ideella skador som förorsakats genom lagstridiga handlingar eller underlåtenheter som inom den offentliga sektorn, till exempel. Andra litigation-related kostnader omfattar följande:

  1. Kostnader för ersättning till vittnen, sakkunniga och expertorganisationer.
  2. kostnader för offentliggörande på tid och plats i pressen.
  3. transportkostnader.
  4. kostnader för logi på orten.
  5. andra nödvändiga och rimliga kostnader.

I tvistemålsdomstolar sökande måste betala en domstolsavgift. Det finns undantag i mål om ersättning för den materiella och ideella skada i samband med en fysisk personskada, dödsfall, i de fall som avser försvar av allmänintresset med begäran från åklagaren, offentliga institutioner eller andra personer. Andra litigation-related kostnader omfattar följande:

  1. Kostnader för ersättning till vittnen, experter, myndigheter och experter på tolkar och kostnader i samband med kontroller på plats.
  2. kostnader för att söka upp svaranden.
  3. Kostnader för delgivning av dokument,
  4. kostnader för verkställighet av domar.
  5. kostnader för lönen till förvaltaren.
  6. Kostnader för advokat eller jurist assistenter.
  7. Kostnader i samband med ansökan om interimistiska åtgärder.
  8. andra nödvändiga och rimliga kostnader.

Enligt lagen om förvaltningsmål, alla klagomål (ansökan) i förvaltningsdomstolen är föremål för en stämpelskatt på 100 LTL (utom undantagen). Ansökan om förnyad prövning av en dom måste vara föremål för en stämpelskatt på 50 % betalas efter det att klagomålet ingavs (ansökan) i första instans. Enligt civilprocesslagen stamp-duties i ekonomiska tvister är följande:

Fordrans storlek:

Stamp-duty

vid skadeståndsanspråk upp till 100 000 litas

3 % av de minsta (belopp + stamp-duty – LTL 50)

vid skadeståndsanspråk upp till 300,000 litas

LTL 3,000 plus 2 % av de belopp som överstiger 100,000 lats + indexering

För fordringar över 300,000 LTL

LTL 7,000 plus 1 % av de belopp som överstiger 30,000 lats + indexering (den högsta stamp-duty – LTL 30,000)

För överklaganden, kassationstalan, och ansökningar om förlängning av förfarandet ska samma belopp i stämpelskatt. En uppskattning av kostnader för sakkunniga och andra avgifter, utom från litigation-related ombudsarvode och kostnader i samband med ansökan om interimistiska åtgärder regleras genom regeringens resolution nr 344 från 2002. Det finns en rekommendation från justitieministern och ordföranden i advokatsamfundet om advokatarvoden (justitieministeriet löpnummer 1R-85 från 2004). Rekommenderade maxtaxor storlek beräknas med hjälp av de koefficienter som grundar sig på den litauiska regeringen godkände en lägsta månadslön. Minimilönen per månad (mms) från den 1 augusti 2012 är 850 litas. T.ex. koefficienten för en timme för att uppträda i domstol är 0,15. En uppskattning av advokatkostnader för rättshjälp regleras genom regeringens resolution nr 60 från 2001. Ersättning för advokatkostnader ständigt med sekundär rättshjälp är 8.18 mms per månad. Lönen per arbetstimme för advokater som inte är ständigt med sekundär rättshjälp på 0,05 mms. Det finns skillnader mellan administrativa och civilrättsliga förfaranden. I det administrativa förfarandet, när det gäller förelägganden eller interimistiska åtgärder cross-undertaking insättning (skadestånd) krävs det inte något sådant förfarande finns inte i den lag om administrativa förfaranden). I tvistemål begäran om tillämpning av interimistiska åtgärder endast beskattas när det begärs innan de väcker talan. I detta fall måste den sökande betala hälften av stamp-duty betalas för detta framtida krav. Civilprocesslagen innehåller domstolens rätt att kräva en handpenning för tillämpning av interimistiska åtgärder från sökanden. Inlåningen syftar till att skydda svaranden mot förluster som de interimistiska åtgärder som tillämpas i hans fall. Depositionen kan även vara en bankgaranti. Säkerhetens belopp avgörs från fall till fall och det är i allmänhet ganska svår att bedöma. Huvudregeln är att den part som förlorar målet måste stå för alla kostnader, inklusive stämpelavgifter samt kostnader i samband med inledande domstolsförfaranden. Parterna ska också vara skyldiga att belöna den vinnande partens kostnader. Den stamp-duty, kostnader för korrespondens, sakkunniga och andra kostnader vanligtvis betalas fullt ut. Men de rättsliga kostnaderna för rättegångsbiträde under domstolsförhandlingarna minskas som rekommenderas av justitieministern och ordföranden i advokatsamfundet. Dessa belopp är endast rekommendationer och beroende på hur komplex domstolsförfarande, dokumentation och andra faktorer. Men i de allra flesta civil- och förvaltningsrättsliga ärenden, minska parternas domstolar begärde rättskostnader för rättslig hjälp enligt den rekommenderade belopp och rimlighet.

XII. Mekanismer för ekonomiskt stöd

Det finns inga särskilda bestämmelser om rättegångskostnader vid förfaranden i miljöfrågor. Klagomål och framställningar ska tas emot och behandlas av förvaltningsdomstolarna endast efter betalning av den stämpelskatt som föreskrivs av lagen. Flera undantag från stämpelskatten i artikel 40 i lagen om administrativa förfaranden:

  • klagomål och framställningar mottagit angående fördröjningen av enheter i den offentliga förvaltningen att utföra de åtgärder som, inom ramen för sina befogenheter,
  • Beviljande av eller vägran att bevilja pensioner,
  • överträdelser av vallagen och lagen om folkomröstningar,
  • Framställningar av statligt anställda och anställda när det gäller rättsförhållanden vid byråns huvudkontor.
  • ersättning för skada som åsamkas en fysisk person eller organisation med olagliga handlingar eller underlåtenhet i den offentliga förvaltningen, och
  • Klagomål som rör skyddet av allmänna intressen och vissa andra klagomål och framställningar.

Det finns ett rättsligt bistånd i Litauen. Det nuvarande systemet för rättshjälp regleras av rättshjälpslagen. Rättshjälp är uppdelad mellan primära och sekundära rättsliga biståndet. Primär rättshjälp omfattar juridisk information och rättslig rådgivning utanför rättsliga förfaranden och är tillgänglig för alla medborgare, EU-medborgare och utländska medborgare, oberoende av deras ekonomiska resurser. Sekundär rättshjälp omfattar utarbetande av rättegångshandlingar, representation vid domstol, befrielse från stämpelskatt och andra kostnader. Tillgång till sekundär rättshjälp beror på den grad av egendom och inkomst och täcker 50 eller 100 procent av alla förfarandekostnader. Vissa grupper av personer (mottagare av socialbidrag) kan få rättshjälp oavsett inkomst. Rättshjälp beviljas genom särskilda tjänster som är spårbara till justitieministeriet. Vägran att bevilja rättshjälp kan överklagas vid förvaltningsdomstol. Rättshjälp i tvistemål finns också att tillgå i miljöfrågor utan några särskilda bestämmelser. Rättshjälp är föremål för krav på resurser, medborgarskap, bosättning och upptagande till sakprövning. Du har rätt till primär eller sekundär rättshjälp om du är en litauisk medborgare, EU-medborgare eller en utlänning som lagligen är bosatta i Litauen eller i ett annat EU-land. Rättshjälp ges om talan inte kan upptas till sakprövning eller är ogrundat. Det ytterligare villkoret för sekundär rättshjälp är att partens fastighetsvärde och årsinkomst inte överstiga de tillgångs- och inkomstgränser som regeringen har fastställt i Republiken Litauen. Rättshjälp för icke-statliga organisationer planeras inte. Advokatbyråer inte ge kostnadsfritt rättsligt bistånd i Litauen. Alla rättskliniker ta itu med miljöfrågor. Det finns inga särskilda miljömässiga rättskliniker. Dessa rättskliniker är följande:

  • Juridisk rådgivare vid universitetet i Vilnius: http://www.teisesklinika.lt
  • Juridisk rådgivare vid Mykolas Romeris-universitetet: http://www.mruni.eu/lt/universitetas/fakultetai/teises_fakultetas/teisines_pagalbos_centras/apie_centra/

Den rättskliniker ansvarar för primär rättshjälp. Primär rättshjälp ges även av kommunerna och av justitieministeriet uppgifter kontor i flera städer (Kaunas, Klaipėda och Šiauliai, Druskininkai och andra).

Sekundär rättshjälp beviljas genom 5 särskilda tjänster (Vilnius, Kaunas, Klaipėda, Panevėžys, Šiauliai), som lyder under justitieministeriet. Det finns miljöorganisationer som ansvarar för skyddet av miljön i Litauen. De är tillgängliga för allmänheten. Finns det några andra organisationer som ger kostnadsfri juridisk rådgivning via internet. Det finns inga särskilda miljömässiga advokater som skulle ställas till allmänhetens förfogande gratis.

XIII. Aktualitet

Ett förvaltningsorgan ska fylla i det administrativa förfarandet och anta beslutet i det administrativa förfarandet inom 20 arbetsdagar från den dag då förfarandet inleds. Den offentliga enhet som inleder det administrativa förfarandet får förlänga den perioden upp till 10 extra arbetsdagar när det på grund av objektiva skäl, det administrativa förfarandet inte kan slutföras inom den fastställda tidsfristen. En person ska underrättas om förlängningen av tidsfristen för det administrativa förfarandet i skriftlig form eller via e-post (när klagomålet har inkommit med e-post) och skälen till förlängningen (artikel 31 i lagen om den offentliga förvaltningen). En förvaltningsdomstol kan inleda en offentlig myndighets ansvar när förvaltningsorganet inte anta beslutet vid den tid och det har lett till skada för sökanden. På flera områden har lagen infördes en ordning för underförstått godkännande. Den omständigheten att administrationen inte upphov till ett tyst godkännande inom den tidsperiod som fastställs i lag. Det finns inga särskilda tidsfrister för domstolsförfaranden i miljöfrågor. De allmänna reglerna tillämpas. Vanligtvis, förberedelsen av administrativa ärenden vid domstolen ska ha slutförts senast en månad efter dagen för anmälan/ansökan. Förfarandet vid förvaltningsdomstolen bör slutföras och ett beslut som meddelats i första instans senast två månader efter det att den rättspraxis till domstolsförhandlingen, om inte en kortare varaktighet.
När så är lämpligt, kan försöksperioden förlängas till högst en månad. I mål som rör lagenligheten av en rättsakt av administrationen, får tidsfristen förlängas upp till tre månader. Domen ska upprättas och överlämnas till allmänheten samma dag som efter prövningen av målet. Domar som rör giltigheten av förvaltningsrättsliga rättsakter och andra komplicerade fall kan godkännas och meddelas senare än, men högst 10 dagar efter förhandlingen i målet (i praktiken används i nästan samtliga fall). När rätten till ett domstolsbeslut inom rimlig tid har orsakat skada får den berörda personen kan erhålla skadestånd. Denna möjlighet anges i lagen om kompensation för skador orsakade av offentliga myndigheter.

XIV. Övriga frågor

Varje sökande som bestrider en administrativ rättsakt måste visa ett särskilt intresse av en ogiltigförklaring av rättsakten. Talan om ogiltigförklaring av en administrativ rättsakt endast beviljas om den har rättsverkningar, när det bryter mot de rättigheter och skyldigheter för sökande. En talan som endast förekommer i samband med ett förfarande för utarbetande av ett efterföljande huvudbeslutet eller enkla uppgifter inte skapar rättigheter eller skyldigheter för personer som inte kan överklagas till förvaltningsdomstol. Alla dessa allmänna bestämmelser är tillämpliga i miljöfrågor. Rätten till tillgång till miljöinformation regleras av den allmänna princip som utfärdats av lagen om miljöskydd och tillämpningsförordning om allmänhetens tillgång till miljöinformation, godkänd genom regeringens resolution nr 1175 från 1999. Alternativ tvistlösning som för närvarande inte är vanligt förekommande i administrativa förfaranden i Litauen. Men de senaste rättspraxis från förvaltningsdomstolarna tyder på en avsikt att använda det fredsavtal som ska lösa tvister (även på miljöområdet). Medling används egentligen inte i praktiken. men å andra sidan ger denna idé håller långsamt på att värdet i Litauen.

. XV. Utländska medborgare

I artikel 29 i Litauens konstitution fastställs principen om jämlikhet inför lagen för alla medborgare, oavsett kön, ras, nationalitet, språk, ursprung, social ställning, trosuppfattning, övertygelse eller åsikter. Många lagar har utvidgat denna artikel i konstitutionen. Artikel 6 i lagen om administrativa förfaranden som föreskrivs i andra fall tillämpas endast av domstolarna, i enlighet med principen om likhet inför lagen, oavsett kön, ras, nationalitet, språk, ursprung, social ställning, religion, tro och attityder, verksamhet och naturen, bostadsort och andra omständigheter. Endast det litauiska språket ska användas i domstol. Artikel 9 i lagen om administrativa förfaranden som föreskrivs i andra fall ska beslut fattas och offentliggörs i det litauiska språket. Alla handlingar som lagts fram för domstolen ska översättas till litauiska. Personer som inte talar litauiska ska garanteras rätten att anlita tolk. Tolken ska betalas från statsbudgeten (artikel 9 i lagen om administrativa förfaranden).

XVI. Gränsöverskridande ärenden

Artikel 32 miljöskyddslagstiftning föreskrivs att tvister mellan juridiska och fysiska personer i Republiken Litauen och främmande staters ska biläggas på sätt som fastställts av Republiken Litauens lag om internationella avtal med Litauen inte föreskriver något annat. Upptagande till sakprövning av talan vid litauisk domstol är möjlig enligt villkoren i lagen om administrativa förfaranden eller i civilprocesslagen. Begreppet allmänintresse inte är selektivt i ett gränsöverskridande sammanhang. Allmänna regler är tillämpliga (i synnerhet om möjligheten att sakpröva ansökningar genom begreppet berättigat intresse). Den litauiska förvaltningsrätt erkänns lika tillgång till administrativa domstolar för personer eller icke-statliga organisationer som är bosatta utomlands på samma sätt som de sökande som är bosatta i Litauen använder. En EU-medborgare eller en utlänning som lagligen är bosatta i Litauen eller i andra delstater i EU kan få rättshjälp. En klausul om domstols behörighet i civilrättsliga ärenden. Det tar formen av ett avtalsvillkor varigenom parterna enas om att anförtro lösningen av en tvist vid en domstol som normalt inte är behörig. Detta kan avse föremålet för talan eller territoriell behörighet. Denna klausul får endast gälla avtalstvister. Men denna mekanism inte används för förvaltningsrättsliga tvister inför förvaltningsdomstol. Möjligheten att välja mellan domstolar skulle vara möjligt i ett internationellt avtal.

Länkar

Länken öppnas i ett nytt fönsterhttp://www.glis.lt

Länken öppnas i ett nytt fönsterhttp://www.aplinkosauga.lt/

Länken öppnas i ett nytt fönsterhttp://www.zalieji.lt%29/

Länken öppnas i ett nytt fönsterhttp://www.teisinepagalba.lt/

Länken öppnas i ett nytt fönsterhttp://www.teisesforumas.lt/

Länken öppnas i ett nytt fönsterhttp://www.jusuteise.lt/

Länken öppnas i ett nytt fönsterhttp://www.e-juristai.lt/

Länken öppnas i ett nytt fönsterhttp://www.am.lt/

Länken öppnas i ett nytt fönsterhttp://www.gamta.lt/


Det här är en maskinöversättning. Ägaren av sidan tar inget som helst ansvar för kvaliteten på den maskinöversatta texten.

Senaste uppdatering: 14/09/2016