Zamknij

PORTAL JEST JUŻ DOSTĘPNY W WERSJI BETA!

Odwiedź europejski portal „e-Sprawiedliwość” w wersji beta i powiedz nam, co o nim myślisz!

 
 

Ścieżka nawigacji

  • Strona główna
  • Dostęp do wymiaru sprawiedliwości w sprawach dotyczących środowiska

menu starting dummy link

Page navigation

menu ending dummy link

Möjlighet till rättslig prövning i miljöärenden - Nederländerna

Ta strona została przetłumaczona maszynowo – nie ma więc gwarancji co do jakości tłumaczenia.

Jakość tłumaczenia została oceniona jako: przeciętna

Czy to tłumaczenie okazało się przydatne?


  1. Konstitutionella grundvalar
  2. Domstolsväsendet
  3. #II
  4. Ärenden rörande tillgång till information
  5. Allmänhetens deltagande vid rättslig prövning
  6. Rättslig prövning av myndigheters åtgärder eller underlåtenhet att vidta åtgärder
  7. Andra former för tillgång till rättslig prövning
  8. Partsbehörighet
  9. Rättsligt ombud
  10. Bevis
  11. Förbudsförelägganden
  12. Rättegångskostnader
  13. Mekanismer för ekonomiskt stöd
  14. Aktualitet
  15. Övriga frågor
  16. Utländska medborgare
  17. Gränsöverskridande ärenden

Konstitutionella grundvalar

Artikel 21 i den nederländska grundlagen Grondwet ([1]) där regeringen att garantera sina medborgare och vårda miljön och sörja för skydd och förbättring av miljön.#1 Tillsammans med artikel 11, som garanterar rätten till personlig integritet och i artikel 22 som ger rätt till hälsa, dessa bestämmelser är de viktigaste grundläggande (sociala) rättigheter som avser miljön i den nederländska konstitutionen. Tillgång till rättslig prövning garanteras av artikel 17, enligt vilken ingen kan om han så skulle hållas från den behöriga domstolen. I kapitel 6 i den nederländska författningen är relevanta för denna lagstiftning kommer att klargöra vilken domstol som är behörig. Medborgarna har rätt att åberopa de grundläggande rättigheterna direkt i administrativa eller rättsliga förfaranden under förutsättning att dessa rättigheter kan anses vara materiella rättigheter. Därför artikel 21 i författningen kan åberopas av medborgare i förfaranden mot myndighetsbeslut. I de flesta fall kommer dock inte att ha önskad effekt på grund av det utrymme för skönsmässig bedömning som staten har när det gäller att uppnå målet med denna bestämmelse. En bestämmelse i ett internationellt avtal kan åberopas i administrativa och rättsliga förfaranden när detta offentliggjorts när sådana bestämmelser är av en allmänt tvingande karaktär (artikel 93 i konstitutionen). Detta gäller också för den s.k. Århuskonventionen som antogs av både Nederländerna och Europeiska unionen.

II. Domstolsväsendet

Rättsligt skydd i Nederländerna är först och främst av de allmänna domstolarna som är behöriga att avgöra tvistemål och brottmål. [2]#2 Systemet har tre nivåer. Ett fall prövas först av den distriktsdomstol (Rechtbank) och om en part inte samtycker till domen, kan han inge ett överklagande till Gerechtshof te ’s-Hertogenbosch (appellationsdomstol). Court of Appeal prövar de faktiska omständigheterna i fallet och fattar beslut. Därefter är det vanligen möjligt att hänskjuta en tvist till högsta domstolen, Högsta domstolen (Hoge Raad). Högsta domstolen prövar endast huruvida den lägre domstolen observerade korrekt rättstillämpning när den fattade sitt beslut. I detta skede kan de faktiska omständigheter som fastställts av förstainstansrätten eller inte längre är föremål för diskussion. Under 2013 lämnade Nederländerna kommer att vara indelat i 11 distrikt, vart och ett med sina egna tingsrätt. Distriktsdomstolarna är uppdelade på 3 sektorer: En civilrättsliga, straffrättsliga och förvaltningsrättsliga sektorn. De 11 distrikten är indelade i 4 områden av behörighet för domstolar i civilrättsliga och straffrättsliga tvister och vissa särskilda administrativa förfaranden (t.ex.). Med beaktande av straff- och civilrätt, fredsdomare (Justices of the Court of Appeal endast fall där ett överklagande har lämnats in mot det beslut som District Court. Det finns ingen särskild domstol i miljöfrågor. Lagen kommer att fastställa vilken domstol som är behörig, så det finns ingen relevant risk för forum shopping. Med några få undantag, förvaltningsrättsliga tvister om regeringsbeslut om miljöfrågor handläggs av en av de första elva distriktsdomstolar (förvaltningsrätt). I de fall prövas av distriktsdomstolen som ensamdomare Division, men domstolen kan besluta att utnämna tre domare i ett fall som är komplicerade, som omfattar grundläggande frågor. I miljöfrågor regleras av förvaltningsrätt och på många andra områden är en fråga för avdelningen för förvaltningsrättsliga mål vid Raad van State (afdeling bestuursrechtspraak van de Raad van State), som kommer att få ärendet handlagt av tre domare, men det kunde föranstalta om ett okomplicerat mål som handläggs av ensamdomare. I andra områden nederländsk lag föreskrivs en särskild överklagandeinstans, precis som den röda Appeals Tribunal (Centrale Raad van Beroep) i ärenden som rör tjänstemän och socialförsäkringsfrågor, Court of Appeal att överklaga ett taxeringsbeslut och appellationsdomstolen för andels- och industrifrågor (College van Beroep voor het bedrijfsleven) för tvister som rör socioekonomiska förvaltningsrätt och efterlyser särskilda lagar, till exempel konkurrenslagen. I många administrativa tvister av den förvaltningsrättsliga sektorn distriktsdomstolens beslut föregås av ett invändningsförfarande under överinseende av den administrativa myndigheten. När ett mål handläggs i ett invändningsförfarande eller en sökande be EU-domstolen om en provisorisk eller preliminär åtgärd i ett särskilt förfarande om det finns tillräckliga orsaker och tillräckligt snabbt intresse (artiklarna 8: 81–8: 86 (allmänna förvaltningslagen). Om de interimistiska åtgärder som efterlyses är tillåtet enligt förvaltningsrätten kommer i de flesta fall att leda till att det överklagade beslutet upphävs.

I förfaranden mot administrativa beslut som en behörig domstol ska upphäva (eller: ogiltigförklara beslutet om sökanden har styrkt beslutet i strid med lagen. Även om domstolarna har behörighet att ändra eller ändra ett förvaltningsbeslut har upphävts, efter det att myndigheten kommer att vara motiverad endast om det är tillräckligt klart vilket beslut det administrativa organet måste vidta efter ogiltigförklaringen. I de flesta fall har yrkat ogiltigförklaring av beslutet kommer att leda till ett nytt beslut av samma myndighet. Domstolarna har möjlighet att bevilja skadestånd till medborgarna mot en offentlig myndighet, när det finns skäl att göra det (på grundval av utomobligatoriskt), har framställt en begäran om att medborgarnas och de angripna beslutet bryter mot lagen. Förfaranden för att överklaga administrativa beslut i miljöfrågor regleras av de allmänna bestämmelserna i (administrativa) processrätt som anges i den allmänna förvaltningslagen (Algemene wet bestuursrecht), huvudsakligen i kapitlen 6, 7 och 8, och enligt vissa bestämmelser i särskilda rättsakter, varav de viktigaste är miljöskyddslagen (Wet milieubeheer), den allmänna lagen om miljötillstånd (Wet Algemene Bepalingen omgevingsrecht), lagen om fysisk planering (Wet Ruimtelijke Ordening), vattenlagen (waterwet), naturskyddslagen (Natuurbeschermingswet) och 1998 (Flora- Flora- och fauna och faunawet). I förfaranden om administrativa beslut i miljöfrågor är det möjligt att revisionsrätten kommer att utse en oberoende expert, stiftelsen för rådgivning till förvaltningsdomstolar i miljö- och stadsplanering (Stichting advisering Bestuursrechtspraak eller arbetet). Denna fond ska finansieras av staten och har särskild sakkunskap i miljöfrågor. Lagen föreskriver att skriva en rapport om varje miljöåtgärd på begäran av en förvaltningsdomstol. Vid förvaltningsrättsliga förfaranden i domstol inte har möjlighet att undersöka de delar av ett administrativt beslut som inte har angripits av sökanden. Varje domstol har emellertid behörighet att utreda de faktiska omständigheterna, höra vittnen som begär (skriftligt) eller genom att utse en expert, så länge det handlar om konflikten, som har kommit till domstolen av parterna i förfarandet. Förvaltningsdomstolarna använder dessa befogenheter i fall där sökanden har lämnat tillräckliga uppgifter om de faktiska omständigheterna att den administrativa myndigheten har grundat sitt beslut på. Rättspraxis visar att parterna i konflikten som beslutas av domstolarna är skyldiga att tillhandahålla bevis på eget initiativ. Detta gäller också i miljöfrågor vid administrativa domstolar, även om den administrativa myndigheten naturligtvis alltid är skyldig att förbereda alla administrativa beslut.

III. Ärenden rörande tillgång till information

Artikel 110 i den nederländska grundlagen (Grondwet) uppmanar regeringen att anta lagstiftning för att säkerställa medborgarnas tillgång till information om offentlig verksamhet. Freedom of Information Act (Wet Openbaarheid van Bestuur) möjliggör ett fullständigt eller partiellt utlämnande av uppgifter och dokument som tidigare inte kontrolleras av alla nivåer inom regeringen och är kopplade till den offentliga verksamheten. Freedom of Information Act föreskrivs att praktiskt taget all dokumentation avseende myndighetsfrågor omfattas av meddelandet fastställt principen om obligatoriskt offentliggörande, men innehåller också ett antal skäl för vägran i artikel 10 och 11. Beslut om utlämnande av upplysningar måste man alltid ta hänsyn till dessa skäl. I enlighet med artikel 3 i lagen om informationsfrihet (Wet Openbaarheid van Bestuur) vem som helst kan begära att information som finns i offentliga arkiv lämnas ut. Dessa är inte skyldiga att ange Föremålet eller skälet till deras intresse. Utlämnande av information som anses relevant för att garantera rättsstatsprincipen i ett demokratiskt samhälle. Det finns heller inga föreskrivna formkrav för en sådan ansökan, trots att en skriftlig begäran är att föredra. En sådan ska vara offentlig angelägenhet som ansökan avser. Ett beslut om ansökan ska fattas inom 4 veckor. I fråga om miljöinformation är 2 veckor. Den administrativa myndigheten kan ge berörda parter möjlighet att inkomma med synpunkter på meddelandet av uppgifter som kan påverka deras intressen varvid beslutet skjuts upp (artikel 6.3 Freedom of Information Act). I enlighet med bestämmelserna i den allmänna förvaltningslagen (Algemene Wet Bestuursrecht) ett avslag måste åtföljas av en motivering för vägran och innehålla information om tillgängliga rättsmedel. Den som är missnöjd med ett beslut (avslag, ett ofullständigt svar eller ett otillräckligt svar) kan ansöka om förnyad bedömning under ledning av den administrativa myndighet som avslagit begäran. Om beslutet fortfarande är otillfredsställande, då de kan vända sig till den administrativa delen av distriktsdomstolen för ett domstolsavgörande. Detta är i linje med de allmänna bestämmelser som anges i artikel 8: 1 och 7: 1 i den allmänna förvaltningslagen (Algemene wet bestuursrecht). Slutligen är det möjligt att överklaga till avdelningen för förvaltningsrättsliga mål vid Raad van State (afdeling bestuursrechtspraak van de Raad van State). Alla förfaranden måste lämnas in inom 6 veckor och innehåller inga regler om obligatorisk juridisk representation. Om inget beslut har fattats inom den tid som tilldelades den offentliga myndigheten att fatta beslutet att passivitet från den statliga myndighet som kan vidtas direkt i domstol. När detta är relevant för tvisten vid allmänna domstolar är behöriga att begära information från den offentliga myndigheten. Artikel 8: 29 i den allmänna förvaltningslagen (Algemene Wet Bestuursrecht) gör det möjligt för offentliga myndigheter att lämna uppgifter till domstolen och frågade om att inte lämna ut informationen till sökanden. Detta är vad som kan förekomma i ett ärende som gäller begäran att lämna ut viss information. Endast i de fall då sökanden har gett domstolen möjlighet att få tillgång till information och för att besluta om på grundval av dessa upplysningar, trots att sökanden inte hade tillgång till, kan det påverka den dom som avkunnas av domstolen. När domstolen kommer fram till att det inte föreligger någon (rimliga) skäl för att vägra utlämnande kunde besluta att uppgifter lämnas ut.

IV. Tillgång till rättslig prövning i samband med allmänhetens deltagande

De administrativa förfarandena i miljöfrågor regleras av både de allmänna bestämmelserna om administrativa förfaranden i den allmänna förvaltningslagen (Algemene Wet Bestuursrecht) och vissa särskilda bestämmelser i den allmänna lagen om miljötillstånd (Wet Algemene Bepalingen omgevingsrecht) och miljöskyddslagen (Wet Milieubeheer) och lagen om fysisk planering (Wet Ruimtelijke Ordening). För ett antal viktiga miljömässiga tillståndsbeslut, t.ex. om beviljande av ett miljötillstånd (t.ex. en ippc-permit) och antagandet av kommunala zonindelningar, föreskriver ett förfarande som bygger på allmänhetens deltagande baserat på en draft-decision av den offentliga myndigheten. Om ett beslut har utarbetats kommer det att göras allmänt kända och draft-decision och de handlingar som den grundar sig på kommer att vara tillgänglig för den som tittar på 6 veckor. Under den tid som alla kan delta i beslutsprocessen genom att lämna synpunkter till den behöriga myndigheten. Den behöriga myndigheten måste kunna bemöta dessa synpunkter innan den därefter intog och offentliggöra det slutliga beslutet. Ett sådant slutligt beslut måste fattas inom 6 månader från ansökan om miljötillstånd. Detta administrativa förfarande fastställs i avsnitt 3.4 (omfattande offentliga förberedande förfarande) i den allmänna förvaltningslagen (Algemene Wet Bestuursrecht) och avsnitt 3.3 i den allmänna lagen om miljötillstånd (Wet Algemene Bepalingen omgevingsrecht). Detta förfarande ska tillämpas om de föreskrivs i lag eller om tillsynsmyndigheten beslutar att utarbeta ett beslut enligt detta förfarande. Varje beslut som har tagits fram i detta förfarande är föremål för omfattande domstolsprövning direkt. Förberedelse av alla andra beslut kommer att vara mindre omfattande och (i de flesta fall) inte omfattar allmänhetens deltagande. I dessa fall fattar ett slutgiltigt beslut löper vanligtvis över 8 veckor. Detta förfarande föreskrivs i paragraf 4.1 i den allmänna förvaltningslagen (Algemene Wet Bestuursrecht) och 3.2 § i den allmänna lagen om miljötillstånd (Wet Algemene Bepalingen omgevingsrecht). I de fall omfattande förfarande för utarbetande av beslutet har använts. Varje intresserad part kan lämna in ett överklagande (se artikel 1: 2 i den allmänna förvaltningslagen) har också lämnat synpunkter på draft-decision (se artiklarna 8: 1 och 6: 13 i allmänna förvaltningslagen). En berörd part varje person vars intressen berörs direkt av ett administrativt beslut. Rättspraxis kräver att det ska finnas en personlig, objektivt fastställbara intressen som tillhör den person som ansökan gäller. Om de administrativa myndigheterna, de intressen som anses vara deras intressen. När det gäller juridiska personer, deras intressen ska anses omfatta allmänna och kollektiva intressen som särskilt företräder i enlighet med sina syften och som framgår av deras faktiska verksamhet. Ett exempel på ett allmänintresse skulle kunna vara att skydda miljön på ett specifikt område. När det omfattande förfarande inte har tillämpats i artiklarna 8: 1 och 7: 1 i den allmänna förvaltningslagen (Algemene Wet Bestuursrecht) föreskrivs att en berörd part som vill inleda en domstolsprocess ska först göra en invändning (bezwaarschrift) med den myndighet som fattade beslutet. Resultatet av detta förfarande kommer att vara ett (åter) (ed) beslut av samma myndighet och att beslutet endast kan avgöras i domstol. Under alla omständigheter endast de delar av avgörandet kan överklagas till domstol som även har bestritts i det administrativa förfarandet (artikel 6: 13 i den allmänna förvaltningslagen).

De flesta fall inges till den distriktsdomstol, såvida inte en särskild rättsakt föreskrivs ett annat förfarande (t.ex. överklagande i första och enda instans på avdelningen för förvaltningsrättsliga mål vid Symvoulio tis Epikrateias (högsta förvaltningsdomstolen). För ärenden som rör miljötillstånd tingsrätten och därefter till avdelningen för förvaltningsrättsliga mål vid Högsta förvaltningsdomstolen ofta är behöriga. Ärenden om zonindelningar går direkt till avdelningen för förvaltningsrättsliga mål vid Raad van State. Till exempel: En detaljplan kommer att antas enligt det ingående förfarande som ska tillämpas av den behöriga myndigheten vid utarbetandet av beslutet. Domstolsprövningen av en fysisk plan är en fråga för avdelningen för förvaltningsrättsliga mål vid Raad van State (afdeling bestuursrechtspraak van de Raad van State) i första och sista instans. En ansökan om licens (IPPC artikel 2.1(1) del E i enlighet med den allmänna lagen om miljötillstånd) kommer också att behandlas i ett omfattande administrativt förfarande utan att underställas rättslig kontroll av tingsrätten och överklagandet av den första avdelningen för förvaltningsrättsliga mål vid Raad van State. I ärenden om tillstånd ska utverkas domstolarna kommer att ge den offentliga myndigheten något utrymme för skönsmässig bedömning vid fastställandet av vad som är bästa tillgängliga teknik för anläggningen i fråga. I alla förfaranden för rättslig prövning får sökanden begära att preliminära eller interimistiska åtgärder i enlighet med de allmänna bestämmelser om förelägganden i administrativa förfaranden (artiklarna 8: 81–8: 86 (allmänna förvaltningslagen).

I vissa miljöärenden lagen föreskriver att en miljökonsekvensbeskrivning (MKB) måste upprättas av den sökande innan den offentliga myndigheten kan besluta om en ansökan (kapitel 7 i miljöskyddslagen). Alla beslut om miljökonsekvensbedömning, MKB scoping decisions) eller godkännande av en miljökonsekvensbeskrivning av den myndigheten kan angripas i domstol av en talan mot ett beslut som tillåter eller avslår ansökan. Det finns inga särskilda bestämmelser om talerätt, forum, förhör, vittnesmål eller omfattningen av förstainstansrättens prövning. MKB-direktivet ses som ett viktigt instrument för att förbereda vissa beslut som kan ha en betydande inverkan på miljön. Det säkerställer de att den behöriga myndigheten är i stånd att respektera principen om noggrann förberedelse av beslut. I de flesta fall draft-decision offentliggörs tillsammans med miljökonsekvensbeskrivningen och vem som helst har rätt att lämna synpunkter innan ett slutgiltigt beslut fattas. Administrativa domstolarna kommer att se över både den materiella och formella giltigheten av giltighetsprövningen av administrativa beslut så länge som de berörda parterna har lämnat att viss del av det beslut som en del av tvisten (se artikel 8: 69 (1) Allmänna förvaltningslagen). När en myndighet har tilldelats lagstiftarens utrymme för skönsmässig bedömning vid avvägningen mellan de olika intressen som berörs när de fattar ett särskilt beslut, ska domstolen ta hänsyn till detta utrymme genom att tillämpa en marginell kontroll och att alla beslut som den finner rimligt (artikel 3: 4 (2) Allmänna förvaltningslagen). I allmänhet kommer domstolarna att se över beslutet och kontrollera om den behöriga myndigheten med fog kunde grunda beslutet på de materiella, tekniska undersökningar och beräkningar som använts. Finns det någon skriftlig bevisning utöver de formella regler som måste tillämpas vid fastställandet av de faktiska omständigheterna. Domstolen har till exempel behörighet att utse en oberoende expert, som grund för rådgivning till förvaltningsdomstolar i miljö- och stadsplanering (Stichting advisering Bestuursrechtspraak eller arbetet). I de fall då domstolen anser att det angripna beslutet är rättsstridigt att ogiltigförklara det ifrågasatta beslutet. I artikel 6: 22 i den allmänna förvaltningslagen (Algemene Wet Bestuursrecht) föreskrivs att en formell brist som inte är till skada för någon av de berörda parterna kan beaktas av domstolen. Inom den närmaste framtiden kommer emellertid denna bestämmelse ger samma möjlighet för alla materiella fel. Den närmaste framtiden kommer att medföra en ny bestämmelse till general förvaltningsprocessrättsliga lagstiftning, som kommer att föreskriva att ett administrativt beslut inte kan upphävas av domstolen när den inte är i strid med någon regel som inte var att skydda intressena hos den part som väckte talan. Ärendet ska hanteras i enlighet med de allmänna bestämmelserna om administrativa förfaranden som fastställs i kapitel 8 i den allmänna förvaltningslagen (Algemene wet bestuursrecht). Domstolen kommer att pröva de flesta fall allmänheten (artiklarna 8: 56–8: 65 (allmänna förvaltningslagen) men ibland kan ett förenklat förfarande tillämpas (artikel 8: 54 i den allmänna förvaltningslagen). Det finns inga skriftliga regler på andra bevis än de formella bestämmelserna om begäran om information, utse en sakkunnig osv. (artiklarna 8: 27–8: 29 och 8: 42–8: 51 i allmänna förvaltningslagen). Rättspraxis visserligen föreskriver tumregel om betydande bevisregler. Till exempel: När det överklagade beslutet begränsar en medborgare på hans eller hennes rättigheter eller är av straffrättslig karaktär, den bevisbörda som åvilar den offentliga myndighet. En annan relevant tumregel: Vem som tog initiativet till förvaltningsbeslutet? Om det administrativa beslut började med en ansökan från en medborgare som första bevisbördan åvilar sökanden. Policydokument och allmänt bindande regler inte kan kontrolleras direkt av en förvaltningsdomstol.

V. Rättslig prövning vid åtgärd eller underlåtelse

När enskilda eller juridiska personer agerar i strid med miljölagstiftningen, nederländsk lag föreskrivs en möjlighet att lämna in en ansökan till domstol direkt. Dessa förfaranden är emellertid inte specifik för miljöfrågor, men ställs inför (civila, ordinarie domstolar på grundval av skadeståndslagstiftning), som regleras i artikel 6: 162 i den nederländska civillagen (Burgerlijk Wetboek). En sökande kan göra anspråk på skadestånd eller kan begära att domstolen förelägger den privatperson eller juridiska personen upphör med sin verksamhet. Samma sak gäller för fordringar mot statliga organ. Förvaltningsdomstolarna i Nederländerna att handlägga ärenden om miljötillstånd och om verkställighet inte är behörig i sådana ärenden mot enskilda eller juridiska personer. Förvaltningsdomstolarna är behöriga när det gäller ärenden där ett beslut fattades att bevilja miljötillstånd, införa genomförandeåtgärder och att tillåta eller vägra på andra miljöaspekter. Direktivet om miljöansvar (2004/35/EG) genomfördes av Nederländerna i avdelning 17.2 i miljöskyddslagen (Wet Milieubeheer). Den behöriga myndigheten för den skada som vållats miljön antingen är den myndighet som är behörig att utfärda tillståndet för anläggningen (inrichting) på grundval av den allmänna miljötillstånd (Wet Algemene Bepalingen omgevingsrecht) eller, för de anläggningar som omfattas av generella bindande regler om miljöskydd, i de flesta fall förordningen om allmänna regler för verksamhet (activiteitenbesluit), som är den myndighet som är behörig att verkställa det allmänna regler. I de fall skada orsakats utanför en anläggning ska den behöriga myndighet utses utifrån skadans art i enlighet med artikel 17 9 (1–4) i miljöskyddslagen. En berörd part i den mening som avses i artikel 1: 2 i den allmänna förvaltningslagen (Algemene wet bestuursrecht (Allänna förvaltningsrättslagen). Algemene Wet Bestuursrecht) eller ett statligt organ får anmoda den behöriga myndigheten att avgöra om preventiva eller korrigerande åtgärder. Om en berörd part överklagar ett beslut i enlighet med förordningen om genomförande av direktivet om miljöansvar som en offentlig myndighet när det gäller miljöansvar är föremål för rättslig prövning. Ett eventuellt överklagande ska hanteras i enlighet med de allmänna föreskrifter om administrativa avgöranden som anges i den allmänna förvaltningslagen och de särskilda processrättsliga bestämmelserna om miljöfrågor i miljöskyddslagen. När en förvaltningsdomstol är inte behörig att handlägga de tvister som tas upp i domstol, Civil Court är behörig att handlägga ärendet.

VI. Andra former för tillgång till rättslig prövning

Det åklagarmyndigheten (Openbaar Ministerie) ansvarar för att lagföra brottsliga handlingar som skadar miljön som fastställs i den nederländska strafflagen (Wetboek van Strafrecht). På miljöområdet finns det ett särskilt avsnitt om den allmänna åklagarmyndigheten att lagföra dessa typer av akter. Privata åtal är inte möjliga i miljöärenden. Det finns dock en möjlighet för en part att begära att en brottmålsdomstol för åklagarmyndigheten att väcka åtal mot ett visst brott. Artikel 12 i straffprocesslagen (Wetboek van Strafvordering).

Att det finns en nationell ombudsman garanteras genom artikel 78a i den nederländska konstitutionen (Grondwet). Nederländerna har en särskild nationell ombudsman (Wet Nationale Ombudsman). Dessutom omfattar de nationella ombudsman omfattas av den nederländska allmänna förvaltningslagen (Algemene wet bestuursrecht). Den nationella ombudsmannen undersöker klagomål från allmänheten. Han kan också inleda undersökningar på eget initiativ. Det finns ingen särskild ombudsman för miljöfrågor. På någon av parternas klagomål till den nederländska ombudsmannen är behörig att utreda hur regeringen. Ombudsmannen (http://www.nationaleombudsman.nl/) hjälper enskilda individer som har problem med regeringen och en förklaring till hur de administrativa myndigheter kan göra saker och ting bättre.Länken öppnas i ett nytt fönsterhttp://www.nationaleombudsman.nl/ I förekommande fall ska den nationella ombudsmannen besvarar problem eller klagomål genom att inleda utredningar. Genom lag ska alla berörda parter måste samarbeta med dessa. Den nationella ombudsmannen är en ”alternativ”. Om du har ett klagomål om regeringen är det första steget att klaga hos tillsynsmyndigheten. Den nationella ombudsmannen endast kan behandla ett klagomål som lämnades in till den administrativa myndigheten och klagomålet inte var tillräckliga.

VII. Partsbehörighet

Partsbehörighet

Administrativt förfarande (allmänhetens deltagande)

Rättsligt förfarande

Enskilda personer

I det administrativa förfarandet är huvudregeln att en berörd part är en person vars rätt berörs direkt av ett beslut (artikel 1: 2 (1) Förvaltningslagen), ska ha möjlighet att delta i det förfarande som leder till ett beslut. Detta är fallet både när det förfarande som föreskrivs för enskilda beslut och ett omfattande förberedelsearbete i avsnitt 3.4 allmänna förvaltningslagen. På miljöområdet finns det dock särskilda bestämmelser som ger inte bara är en berörd part, utan någon att lägga fram sina synpunkter om ett utkast till beslut, exempelvis artikel 3.12, LID 5 allmänna lagen om miljötillstånd (wabo).

Artikel 8: 1 i den allmänna förvaltningslagen (Algemene Wet Bestuursrecht) föreskrivs att endast en berörd part (belanghebbende) har rätt att överklaga ett beslut av en offentlig myndighet. En berörd part är en person vars intressen påverkas direkt av ett beslut (artikel 1: 2 (1) Allmänna förvaltningslagen). Vid ett överklagande kan inges i ett invändningsförfarande är obligatorisk enligt artikel 7: 1 i den allmänna förvaltningslagen, om inte beslutet utarbetades i enlighet med de omfattande förberedelser som beskrivs i avsnitt 3.4 allmänna förvaltningslagen.

Icke-statliga organisationer

Artikel 1: 2(1) Gala fastställs att en berörd part är en person (eller ett rättssubjekt vars intressen påverkas direkt av ett beslut. Artikel 1: 2(3) Allmän förvaltningsrätt föreskrivs att man i fråga om juridiska personer ska deras intressen ska anses omfatta allmänna och kollektiva intressen som särskilt företräder i enlighet med sina syften och som framgår av deras faktiska verksamhet. På miljöområdet finns det dock särskilda bestämmelser som ger inte bara är en berörd part, utan någon att lämna sina synpunkter på förslaget till beslut.

Artikel 8: 1 års gala föreskrivs att endast en berörd part (belanghebbende) har rätt att överklaga ett beslut av en offentlig myndighet. Artikel 1: 2(1) Allmän förvaltningsrätt act.states att en berörd part är en person (eller ett rättssubjekt vars intressen påverkas direkt av ett beslut. Artikel 1: 2(3) Allmän förvaltningsrätt act. föreskrivs att när det gäller rättsliga enheter, deras intressen ska anses omfatta allmänna och kollektiva intressen som särskilt företräder i enlighet med sina syften och som framgår av deras faktiska verksamhet.

Övriga juridiska personer

Se enskilda och/eller icke-statliga organisationer

Se enskilda och/eller icke-statliga organisationer

Tillfälliga arbetsgrupper

Måste uppfylla kraven i antingen fysiska personer eller icke-statliga organisationer

Måste uppfylla kraven i antingen fysiska personer eller icke-statliga organisationer före det att besvärsfristen löper ut

Utländska icke-statliga organisationer

Se enskilda och/eller icke-statliga organisationer

Se enskilda och/eller icke-statliga organisationer

Övriga

Se enskilda och/eller icke-statliga organisationer

Se enskilda och/eller icke-statliga organisationer

Den regel som föreskriver att endast en berörd part har rätt att överklaga ett beslut av en offentlig myndighet (artikel 8: 1 och 1: 2 i allmänna förvaltningslagen.), gäller för samtliga förfaranden vid förvaltningsdomstol. Sedan oktober 2005 nederländsk förvaltningsprocessrätt inte längre har en allmän talerätt (actio popularis). Den sektoriella miljölagstiftningen inte avviker från den allmänna regeln om talerätt. Normerna ska därför tillämpas i samband med MKB-direktivet och IPPC-direktivet. Emellertid sektoriell lagstiftning i miljöfrågor, slå fast att inte bara en berörd part men alla ska ha rätt att lämna sina synpunkter på förslaget till beslut. Partsbehörighet för statliga organ som är placerade i artikel 1: 2 (1 och 2), den allmänna förvaltningslagen anges att en myndighet som kan vara en berörd part eftersom de intressen som de anförtrotts av lagstiftaren anses vara deras intressen. De offentliga uppgifter som de tilldelats och de befogenheter de har är avgörande vid bedömningen av vilka intressen som de anförtrotts. I enlighet med artikel 1: 1 i allmänna förvaltningslagen act. den nationella ombudsmannen anses inte vara en administrativ myndighet. Dessutom finns det inga bevis för att några mål vid en förvaltningsdomstol som inleddes av åklagarmyndigheten.

VIII. Rättsligt ombud

Advokater spelar en viktig roll i de rättsliga förfarandena på miljöområdet miljölagstiftning blir mer och mer komplicerade. Vinner tvisten till förvaltningsdomstolen, den offentliga myndigheten skulle kunna ersätta kostnader för juridiskt biträde på order av domstolen. Det belopp som kan tilldelas maximeras och är vanligen betydligt lägre än de faktiska kostnaderna (artikel 8: 75 i den allmänna förvaltningslagen). I administrativa förfaranden rättegångsombud inte obligatoriska. Detsamma gäller alla förvaltningsdomstolar. Rättegångsombud är inte obligatoriska i förvaltningsrättsliga förfaranden. Med andra ord skulle den allmänna förvaltningslagen (Algemene wet bestuursrecht (Allänna förvaltningsrättslagen), Algemene Wet Bestuursrecht) inte föreskriva juridiska ombud för att väcka talan eller för juridisk representation i domstol. I tvistemål ska företrädas av advokat obligatoriskt, även om det finns ett viktigt undantag för fall då gemenskapens ekonomiska intressen inte är större än 25,000 EUR. Detsamma gäller för straffrättsliga förfaranden. Alla advokater som är medlemmar i advokatsamfundet (Orde van Advocaten ”, http://www.advocatenorde.nl/).Länken öppnas i ett nytt fönsterhttp://www.advocatenorde.nl/ På deras webbplats kan du hitta advokater genom vissa nyckelord, t.ex. specialiserade områden som t.ex. miljölagstiftning (milieurecht). I vissa fall icke-statliga organisationer som Greenpeace (http://www.greenpeace.nl/), Stichting Natuur en Milieu (www2.natuurenmilieu.nl) eller Milieudefensie (http://www.milieudefensie.nl/), kan hjälpa allmänheten att överklaga.Länken öppnas i ett nytt fönsterhttp://www.greenpeace.nl/Länken öppnas i ett nytt fönsterhttp://www.milieudefensie.nl/

IX. Bevis

Nederländerna har inga särskilda bestämmelser om bevisning som är tillämpliga endast i miljöfrågor. I straffrättsliga och civilrättsliga förfaranden finns det särskilda regler för hur man tar fram belägg och vem som ska bära bevisbördan. I tvistemål måste parterna föreslå alla bevis för sina inlagor till domstolen så snart som möjligt. Åklagarmyndigheten åtalar och ska tillhandahålla alla bevis i straffrättsliga förfaranden som rör miljöfrågor. I bestämmelserna om administrativa förfaranden finns det några bevis men inte om vilken av parterna bevisbördan. Nya bevis i domstolen för första gången är vanligen tillåtna endast om principen om rättssäkerhet lider skada. Även om lagstiftaren när den förklarade att förvaltningsdomstolarna bör sträva efter den materiella sanningen och domstolar är behöriga att begära in bevis på eget initiativ (ex officio) och det pågående förfarandet vid förvaltningsdomstolar på många sätt liknar förfarandet i tvistemål där parterna förväntas lägga fram bevis. Parterna har möjlighet att presentera expertutlåtanden, ha en sakkunnig hörs som vittne och be domstolen att utse en sakkunnig som ska genomföra en undersökning (se sektion 8.2.2 allmän förvaltningsrätt act.on en inledande undersökning). Domstolen ska bedöma samtliga framlagda bevisen och avgöra vilket bevis är förmodligen överensstämmer med sanningen. När ett yttrande presenteras det är naturligtvis inte bindande för en förvaltningsdomare, även om domarna kan följa sakkunnigutlåtandet utsågs. Ett expertutlåtande är inte heller bindande i fall där domstolen inte utse en sakkunnig, men en part lagt fram en rapport. Domstolarna alltid kan bedöma kvaliteten och samstämmigheten i den rapport och kommer att beakta huruvida den sakkunnige har rapporterats i enlighet med principen om tillbörlig aktsamhet. I förfaranden om administrativa beslut i miljöfrågor är det möjligt att revisionsrätten kommer att utse en oberoende expert, stiftelsen för rådgivning till förvaltningsdomstolar i miljö- och stadsplanering (Stichting advisering Bestuursrechtspraak eller arbetet). Denna fond ska finansieras av staten och har särskild sakkunskap i miljöfrågor. Lagen föreskriver att skriva en rapport om varje miljöåtgärd på begäran av en förvaltningsdomstol. Eftersom denna grund chansen att förstainstansrätten ska utse en sakkunnig som kan kontrollera ett visst beslut, är något bättre i förfaranden i miljöfrågor.

X. förbudsförelägganden

I allmänhet ett beslut av en administrativ myndighet kommer att träda i kraft när det har anmälts i enlighet med de allmänna reglerna om anmälan i den allmänna förvaltningslagen. De flesta viktiga beslut på miljöområdet kommer att börja gälla först när fristen att väcka talan mot dessa beslut har löpt ut, eftersom sektorslagstiftning så beställningar. I allmänhet ett överklagande av ett regeringsbeslut i Nederländerna har inte någon suspensiv verkan (se artikel 6: 16 i den allmänna förvaltningslagen). Dock sektoriella eller specifik lagstiftning ibland avviker från denna allmänna regel. Förvaltningsbeslut kan därför i allmänhet vara omedelbart verkställbar, oavsett överklagan eller ett domstolsförfarande. Verkställande av ett beslut som senare har ogiltigförklarats av domstolen, kan dock leda till att skulden.

Om ett överklagande har ingivits till domstolen eller, före ett eventuellt överklagande till domstolen en invändning har gjorts, ordföranden för distriktsdomstolen som har eller kan ha behörighet när det gäller att pröva talan i sak kan på begäran bevilja en interimistisk åtgärd som måste genomföras med synnerlig brådska på grund av de intressen som står på spel. Så snart som en invändning eller ett överklagande inges (Pro forma), domstolar är behöriga att utfärda ett förbudsföreläggande på begäran av en berörd part som har lämnat in invändningen eller överklagandet och har visat på det akuta behovet av ett förbudsföreläggande på grund av de föreliggande intressena (se artikel 8: 81 i den allmänna förvaltningslagen).

De kan utgöras av alla domstolsbeslut, men i praktiskt taget alla fall bestå av en suspensiv verkan eller att den suspensiva verkan av ett beslut som har fattats av en administrativ myndighet. Det går inte att överklaga ett föreläggande till förvaltningsrätten.

XI. Rättegångskostnader

De administrativa förfarandena är gratis. För att en förvaltningsrätt skulle pröva en sökandes ärende är det nödvändigt att betala en avgift. Avgiften för domstolsförfarandet i första instans föreskrivs i artikel 8: 41 i den allmänna förvaltningslagen (Algemene wet bestuursrecht). I allmänhet en avgift inte anses vara mycket hög. Det varierar beroende på den typ av person som inrättas och typen av ärende och materiell rätt är tillämplig i målet. Artikel 8: 41(3) Allmän förvaltningsrätt act.mentions uttryckligen de olika avgifterna. 2013 Avgiften är 44 EUR för varje fysisk person som överklagar eller förbud mot ett beslut av en administrativ myndighet som handlar om social trygghet och annan relevant lagstiftning (se artikel 8: 41 (3) Den allmänna förvaltningslagen). Det är 160 EUR för en fysisk person i ett annat ärende och 318 EUR för varje juridisk person som lämnar in ett överklagande eller ett föreläggande. Avgifter för förfaranden vid en kammarrätt är något högre och anges i den lagstiftning som är tillämplig för förfarandet vid appellationsdomstolarna. När överklagandet har framgång kommer dessa kostnader vanligtvis betalas av den administrativa myndigheten (artikel 8: 75 i den allmänna förvaltningslagen). I mycket sällsynta fall av missbruk av rätten att överklaga till domstol kan besluta att sökanden ska bära den (fasta) kostnaderna för den administrativa myndigheten. ”förloraren betalar” tillämpas inte i de flesta fall. I tvistemål är lite högre. Avgiften för rättsliga förfaranden i en tingsrätt som är differentierad på de vanligaste fallen år 2013 är det 274 EUR för fysiska personer och 589 EUR för juridiska personer, men skulle kunna bli högre om målets intresse är större). När det gäller fordringar som överstiger 25,000 EUR eller över 100,000 EUR avgifterna blir högre. Under vissa omständigheter kan betecknas som fattiga och behövande eller en reducerad avgift. På det civilrättsliga området ’loser betalar ”gäller. I alla andra fall kostnader kan vara kostnader för professionell juridisk hjälp i rättsliga förfaranden. Dessa kostnader varierar beroende på vilken typ av advokat och hans specialisering) sökanden hyr. Om käranden eller sökanden anses behövande och fattiga kan han eller hon begära subventionerad rättshjälp men måste betala en patientavgift.

XII. Mekanismer för ekonomiskt stöd

Unionsdomstolen kan inte lämna befrielse från domstolsavgifter. I den nederländska lagstiftningen föreskrivs för rättshjälpen och en sänkning av avgifterna för de sökande som kan anses vara behövande och fattiga. Dessutom finns det särskilda byråer som erbjuder rättshjälp på informell basis, även om detta i de flesta fall kommer att leda till normala kostnader för juridisk rådgivning, för vilka bidrag kan beviljas enligt samma villkor som gäller för den nedsatta avgifter. Utöver att advokatbyråer kan övertalas att tillhandahålla kostnadsfritt rättsligt bistånd och en del av dem säger att de regelbundet, men de flesta advokatbyråer sannolikt inte kommer att vara relativt fritt rättsligt bistånd vid normal drift. Det finns inga Ideella juridiska rådgivningsbyråer som sysslar med miljöfrågor som är tillgänglig för allmänheten. I vissa fall till icke-statliga organisationer som Greenpeace kommer att organisera protester mot beslut av en offentlig myndighet och hjälpa till med att väcka talan.

XIII. Aktualitet

Om ett beslut har yrkat att den administrativa myndigheten ska fatta ett beslut inom vad som angavs i den sektorspecifika lagstiftningen eller, om ingen sådan period föreskrivs, inom en rimlig tidsfrist, som ska anses vara åtta veckor enligt artikel 4: 13 i den allmänna förvaltningslagen. Tidsfristen för en ansökan om en (sammansatt) miljölicenser är sex månader och åtta veckor i mindre komplicerade ärenden, t.ex. bygglov. Båda är enligt den allmänna lagen om miljötillstånd (Wet Algemene Bepalingen omgevingsrecht). Det finns minst två olika typer av påföljder när en administrativ myndighet inte utfärda ett beslut i tid. Sökanden ska underrätta den myndighet som beslutet var inte levereras i tid och två veckor efter denna underrättelse, får två konsekvenser. För det första har sökanden beviljas rätten att överklaga till domstol direkt för att något beslut meddelades. Om den behöriga domstolen anser att den offentliga myndigheten verkligen underlåtit att uppfylla sin skyldighet att meddela beslut i tid för den offentliga myndigheten att genomföra beslutet och fastställde en straffavgift för varje dag som den offentliga myndigheten inte utfärda beslut. Den andra konsekvensen av det faktum att två veckor efter anmälan av sökanden, att från den dag han beviljas en ekonomisk ersättning för varje dag som den offentliga myndigheten är i dröjsmål med högst 1 260 EUR. Om du vill överklaga ett beslut om ett överklagande måste ges in inom sex veckor efter det att beslutet har anmälts. I de flesta fallen har rätt att lämna in ett formellt överklagande som innebär att ytterligare en period beviljas för att lägga fram grunderna för ett överklagande. Trots att domstolen nyligen har försökt fastställa tidpunkten för rättegången först, vanligtvis en hearing kommer att anordnas efter tre kvartal. Detta ger parterna möjlighet att inkomma med grunderna för överklagandet och inte försämrar deras rättigheter att reagera på varandras publikationer. Det finns ingen tidsfrist för att domstolen ska fastställa dagen för förhandlingen. Om en rättegångsdatum har ännu fastställts parterna ska senast tio dagar före sammanträdet för att lämna nya uppgifter eller någon ny grund för överklagandet, men de bör vara medvetna om att principen om rättssäkerhet skulle kunna begränsa friheten att sända in nya uppgifter eller grunder. De allmänna förvaltningsrättsliga act.sets den tid som förflutit innan dom meddelas efter utfrågningen av en förvaltningsdomstol. Tidsfristen på sex veckor kan förlängas med sex veckor. Det finns dock inte några påföljder för domstolar som dröjer med att meddela domar. En domstol måste vanligtvis 9–12 månader på sig att meddela dom. Nyligen har det betonats både av lagstiftaren och rättsväsendet att domstolsförfaranden bör i så stor utsträckning som möjligt leda till en slutlig lösning av en tvist. Flera instrument har därför införts för att göra det möjligt för domstolarna att försöka uppnå detta ideal. Exempelvis när domstolen har bedömt att ett beslut är rättsstridigt, har tilldelats befogenhet att kräva att den administrativa myndigheten försöker avhjälpa oegentligheter (detta kallas den ”administrativa”. Artikel 8: 51A: 51 och artikel 8–8: 80 och 8: 80 allmänna förvaltningsrättsliga act.act).

XIV. Övriga frågor

Den miljöbeslut vanligen är föremål för den juridiska förvaltningsförfarande och inge synpunkter och mot ett utkast till beslut. I (stort) miljömål är det vanligt att diskutera det aktuella projektet med allmänheten delaktiga innan det formella administrativa förfarandet inleds. I de flesta fall de synpunkter som lämnats kommer troligen att bli känd för allmänheten på grund av de uppgifter som samlades in i samband med utarbetandet av förslaget till beslut. Information om miljöpåverkan i allmänhet inte systematiskt i ett strukturerat och lättillgängligt sätt, men begär information kommer att leda till ett beslut om att offentliggöra informationen, vilket beslut kan överklagas i domstol. Information om miljökonsekvensbeskrivningar är i stor utsträckning nås via kommissionens webbplats för miljökonsekvensbedömning (http://www.commissiemer.nl/).Länken öppnas i ett nytt fönsterhttp://www.commissiemer.nl/ Vidare ges information om rättsliga frågor som ett ombud för regeringen (http://www.agentschapnl.nl/), som har flera webbplatser med information om miljön i Nederländerna och miljölagstiftning (http://www.infomil.nl/).Länken öppnas i ett nytt fönsterhttp://www.agentschapnl.nl/Länken öppnas i ett nytt fönsterhttp://www.infomil.nl/ Statliga organisationer i Nederländerna är alltmer övertygad om att alternativ tvistlösning kan vara ett bra alternativ till domstolsförfaranden. Detta är också fallet i miljöfrågor. Dessutom vissa administrativa domstolar, inbegripet Högsta förvaltningsdomstolen i miljöärenden, ger parterna möjlighet att anlita en medlare och försöka lösa sin tvist genom konsensus och utan att domstolarna dömer.

XV. Utländska medborgare

Diskriminering på grund av ursprungs- och/eller språk förbjuds i den nederländska konstitutionen (artikel 1). I allmänhet (processrättsliga) lagstiftning kräver att alla rättegångar och överklaganden och andra skrifter lämnas in till domstolen på nederländska. Domen och andra skrifter av domstolen kommer också att hållas på nederländska. Det finns emellertid möjligheter att få de relevanta handlingar som är skrivna på ett annat språk. När någon som deltar i domstolsförhandlingar och han inte talar nederländska tillräckligt han tillåts använda sitt eget språk och domstolen kommer att ordna en kostnadsfri tolk (se artikel 8: 36 i den allmänna förvaltningslagen).

XVI. Gränsöverskridande ärenden

Det finns inga allmänna förfaranderegler i den nederländska lagen om miljöfrågor i ett annat land. I de flesta fall gränsöverskridande fall behandlas i enlighet med de normala procedurreglerna. Naturligtvis miljökonsekvenserna av nederländska projekt i andra länder är relevanta vid beslut som fattas av de nederländska myndigheterna, men det finns inga generella regler för gränsöverskridande fall. (den utländske) personer som berörs av de beslut som fattas av den myndigheten kan betraktas som berörda parter (artikel 1: 2 i den allmänna förvaltningslagen) och kommer därför att ha talerätt i nederländsk förvaltningsrätt och berättigar till praktiskt taget alla de rättsliga och ekonomiska stöd som nämndes ovan.

Länkar

[1] Alla nederländska lagstiftningen på denna webbplats finns på Internet på http://wetten.overheid.nl/zoeken/.Länken öppnas i ett nytt fönsterhttp://wetten.overheid.nl/zoeken/

[2] Information om den nederländska domstolsväsendet finns på Internet på http://www.rechtspraak.nl/.Länken öppnas i ett nytt fönsterhttp://www.rechtspraak.nl/


Det här är en maskinöversättning. Ägaren av sidan tar inget som helst ansvar för kvaliteten på den maskinöversatta texten.

Senaste uppdatering: 14/09/2016