Stäng

NU FINNS EN NY BETAVERSION AV PORTALEN!

Testa betaversionen av den europeiska e-juridikportalen och berätta vad du tycker!

 
 

Sökväg

menu starting dummy link

Page navigation

menu ending dummy link

Kostnader för förfaranden - Österrike

Obs. Nyligen ändrades ursprungsversionen på tyska av den här sidan. Våra översättare håller på att översätta den nya sidan till svenska.
Översättningen till italienskalettiskalitauiskaungerskamaltesiska är dock redan färdig.


Kostnader för förfaranden

Regler om advokatarvoden och liknande

Jurister

Enligt den österrikiska lagen om advokatväsendet kan arvoden som betalas till advokater för utförda tjänster i princip överenskommas fritt mellan klient och advokat.

Arvodena kan baseras på timpris eller enhetstaxa. Vid enhetstaxa görs ingen beräkning av arbetsinsats och tidsåtgång. Om det inte finns någon uttrycklig överenskommelse om arvodesnivån förutsätts att man har enats om en rimlig ersättningsnivå på grundval av arvodesskalor som anges i lagen om advokatarvoden eller i de allmänna kriterierna för arvoden.

Enligt civilprocesslagen och lagen om advokatarvoden ska domstolen i tvistemål fastställa den del av kostnaderna som den förlorande parten ska betala till den andra parten. Ersättningen baseras på värdet av kravet samt typen av arbetsinsatser och tidsåtgång. Lagen om advokatarvoden är endast direkt tillämplig om detta har överenskommits mellan advokaten och klienten.

I brottmål måste i princip alla personer (tilltalad, målsägare, parter med enskilda anspråk) som har anlitat en advokat för att företräda dem bära alla kostnader för detta. Det gäller även när en försvarsadvokat utses av domstolen (ex officio), såvida inte förutsättningarna för rättshjälp är uppfyllda. Kostnaderna varierar i regel beroende på den aktuella domstolens typ och sammansättning (exempelvis distriktsdomstol, fredsdomstol, enmansdomstol, lekmannadomstol, jury).

Exekutionstjänstemän

Ersättningen som domstolens exekutionstjänstemän erhåller för sin verksamhet fastställs i lagen om verkställighetsavgifter (Vollzugsgebührengesetz). Enligt denna lag ska den sökande borgenären betala en avgift när ansökan om verkställighet lämnas in, tillsammans med en fast avgift som fastställs i lagen om domstolsavgifter (Gerichtsgebührengesetz).

Exekutionsarvodet ( § 2 i lagen om verkställighetsavgifter) är en del av kostnaderna för ett exekutionsförfarande. På ansökan av borgenären kan domstolen i sitt beslut om fördelning av rättegångskostnader beordra gäldenären att betala borgenärens kostnader för exekutionsarvodet.

Exekutionstjänstemannen ska också erhålla ersättning för mottagande av betalningar. Detta belopp kan dras av från det indrivna beloppet ( Länken öppnas i ett nytt fönster§ 11 i lagen om verkställighetsavgifter).

Kostnader

Kostnader i tvistemål

Kostnader för parterna i tvistemål

Domstolsavgifterna som ska betalas för utnyttjande av domstolens tjänster kan fastställas antingen som fasta avgifter (fasta belopp) eller som en procentandel av beräkningsunderlaget. Avgifternas storlek beror på typen av mål och på värdet av kravet (justerat i enlighet med beräkningsunderlaget).

När ska de fasta avgifterna betalas (i tvistemål)?

Vid tvistemål i första instans ska den fasta avgiften i princip betalas vid registrering av den handling som initierar förhandlingarna. Avgiften ska endast betalas en gång, oavsett om ansökan innehåller mer än ett krav eller hänför sig till mer än en person, och omfattar hela förfarandet i första instans. Om det av käranden yrkade beloppet höjs under förfarandets gång kan ytterligare avgifter komma i fråga. Dessa avgifter ska betalas i samband med den skriftliga framställan om utökning av kravet.

Om kravet utökas under en muntlig förhandling ska betalning ske vid den tidpunkt då framställan om detta protokollförs. I tvistemål i andra och tredje instans ska avgiften betalas vid registrering av överklagandet (§ 2.1 i lagen om domstolsavgifter). Undantagsvis tillämpas i samband med rättsvårdsärenden ibland en annan typ av avgift (som betalas i samband med att beslut meddelas).

Kostnader i brottmål

Fasta avgifter för parterna i brottmål

Endast vid enskilt åtal uttas en avgift enligt tariff 13 i lagen om domstolsavgifter.

När ska de fasta avgifterna betalas (i brottmål)?

Fasta avgifter ska betalas när förfarandet inleds.

Kostnader i förfaranden inför författningsdomstolen

Kostnader i förfaranden inför författningsdomstolen

Domstolsavgiften uppgår till cirka 220 euro enligt § 17a i lagen om författningsdomstolen (Verfassungsgerichtshofgesetz)

När ska de fasta avgifterna betalas i konstitutionella förfaranden?

Fasta kostnader ska betalas när förfarandet inleds.

Förhandsinformation som ska lämnas av advokater/juridiska ombud

Parternas rättigheter och skyldigheter

Enligt de allmänna villkoren är advokaten skyldig att informera sin klient om hur arvoden beräknas och vilka kostnader klienten kan förvänta sig. I § 50.2 i Riktlinjer för utövande av yrket som advokat och kontroll av advokaters skyldigheter (Richtlinien für die Ausübung des Rechtsanwaltsberufs und für die Überwachung der Pflichten des Rechtsanwalts) anges att advokaten, när denna anvisas ett nytt ärende, bör informera klienten om på vilka grunder arvodet baseras och om rätten till delfakturering.

I det senare fallet har klienten, såvida man inte kommit överens om enhetstaxa, rätt att med rimliga intervall begära preliminär fakturering eller en rapport över tjänster som redan utförts eller tid som redan använts (om ett tidsbaserat arvode har överenskommits).

När och hur ofta betalning ska ske ska därför fastställas i samband med att advokaten anlitas.

Bestämmelser om kostnader

Var hittar jag information om bestämmelser om kostnader i Österrike?

Bestämmelserna om ansvar för kostnader i tvistemål (inbegripet handelsrättsliga mål) anges i §§ 40-55 i civilprocesslagen (Zivilprozeßordnung). I familjerättsliga ärenden, särskilt vid gemensam ansökan om skilsmässa, handläggs frågor om vårdnad, umgängesrätt och underhållskrav inom ramen för inom ramen för rättsvårdssystemet (andra civilrättsliga ärenden än tvistemål). I rättsvårdsärenden gäller särskilda regler om ersättning för rättegångskostnader. Beslut om rättegångskostnader i sådana ärenden regleras i § 78 i lagen om rättsvård (Außerstreitgesetz). Undantag från dessa regler gäller bland annat vid tvister rörande vårdnad och umgängesrätt och förfaranden rörande underhållskrav för minderåriga. Frågan om ersättning för kostnader i brottmål regleras i §§ 380–395 i straffprocesslagen (Strafprozeßordnung).

En allmän redogörelse för bestämmelserna om advokatarvoden finns i en informationsbroschyr på nätet på webbplatsen för Länken öppnas i ett nytt fönsterÖsterreichischen Rechtsanwaltskammertags. Allmän information om kostnaderna för domstolsförfaranden kan också erhållas från webbplatsen Länken öppnas i ett nytt fönsterHELP – Amtshelfer für Österreich via länken Leben in Österreich > Zivilrecht > Zivilverfahren (Att leva i Österrike > Civilrätt > Civilmål).

Allmän information om domstolsavgifter kan erhållas kostnadsfritt från webbplatsen Länken öppnas i ett nytt fönsterHELP – Amtshelfer für Österreich, och texten till gällande bestämmelser (Lagen om domstolsavgifter samt arvodesskalor) finns kostnadsfritt tillgänglig via länken Länken öppnas i ett nytt fönsterRechtsinformationssystem des Bundes på webbplatsen för förbundskanslerns kansli.

På vilka språk kan jag få information om bestämmelser om kostnader i Österrike?

Information om bestämmelser om kostnader i Österrike är tillgänglig på tyska.

Var hittar jag information om medling?

Justitieministeriet har en förteckning över medlare på en särskild webbplats på temat medling.

När det gäller reparativ rättvisa i brottmål finns information om medling mellan tilltalad och offer på Länken öppnas i ett nytt fönsterNEUSTART:s hemsida (även på engelska).

Var hittar jag mer information om kostnaderna?

Webbplats om kostnadsinformation

Allmän information om det österrikiska rättssystemet, om kostnader och om justitieministeriet finns på Österrikes Länken öppnas i ett nytt fönsterofficiella webbplats om rättssystemet och på webbplatsen Länken öppnas i ett nytt fönsterHELP – Amtshelfer für Österreich, som tillhandahåller information till allmänheten.

Följande lagtexter finns tillgängliga via Länken öppnas i ett nytt fönsterösterrikiska regeringens rättsinformationssystem:

  • Lag om domstolsavgifter (GGG).
  • Lag om rätt till ersättning till vittnen, sakkunniga m.m. (GebAG).
  • Förordning om advokatväsendet (RAO).
  • Lag om advokatarvoden (RATG).

De allmänna arvodeskriterierna (AHK) finns tillgängliga på webbportalen för Länken öppnas i ett nytt fönsterÖsterrikes advokatsamfund.

Var hittar jag information om den genomsnittliga tidsåtgången för olika förfaranden?

För denna typ av information var vänlig kontakta Österrikes justitieministerium direkt.

Var hittar jag information om den genomsnittliga sammanlagda kostnaden för ett visst förfarande?

De domstolsavgifter som ska betalas vid olika typer av förfaranden är fastställda på förhand (lagen om domstolsavgifter) men kan ändras om det yrkade beloppet ökar eller minskar.

Domstolsavgifter och ersättning som den förlorande parten ska betala till den vinnande parten i tvistemålsprocesser (för advokatarvoden, ersättning till sakkunniga, översättningskostnader) fastställs av domstolen på grundval av lagen om advokatarvoden och lagen om rätt till ersättning för vittnen, sakkunniga m.m. Dessa kostnader beror i stor utsträckning på de aktuella utgifterna samt den tid som ägnats åt ärendet. En exakt siffra kan därför inte anges på förhand.

Det arvode som klienten betalar till advokaten kan i princip avtalas fritt dem emellan.

Moms

Hur tillhandahålls denna information? Vilken momssats tillämpas?

Advokattjänster omfattas av 20 procents omsättningsskatt i Österrike. I likhet med andra utgifter ska den betalas till advokaten separat, vilket uttryckligen fastställs i § 16 i lagen om advokatarvoden och § 17 i de allmänna arvodeskriterierna. Omsättningsskatt ingår inte i de arvodesskalor som anges i lagen om advokatarvoden och de allmänna arvodeskriterierna.

Rättshjälp

Tillämplig inkomstgräns i tvistemål

Möjligheten till rättshjälp är inte baserad på en lagstadgad inkomstgräns. I civilmål (och handelsrättsliga frågor enligt ovan) regleras rättshjälpen i Österrikes civilprocesslag. Bestämmelserna i civilprocesslagen gäller i tillämpliga fall även med avseende på rättsvårdsärenden. Beslut om att bevilja rättshjälp fattas av den domstol som handlägger målet i första instans.

Rättshjälp ska beviljas en part om hans eller hennes inkomst, ekonomiska omständigheter och underhållsskyldigheter är sådana att hon eller han inte har råd med kostnaderna för en domstolsprocess utan att det negativt påverkar den ekonomiska nivå som krävs för en anspråkslös livsstil. Processen får inte heller förefalla uppenbart obefogad eller helt sakna utsikter att lyckas. Domstolen beslutar om vilka av förmånerna nedan som beviljas i varje enskilt fall.

I Österrike kan rättshjälp innefatta följande:

  • Tillfällig befrielse från betalning av domstolsavgifter, ersättning till vittnen, sakkunniga och tolkar/översättare, kostnaden för nödvändig officiell kungörelse, kostnader för förvaltare och eventuella utlägg som av domstolen anlitade rättsliga företrädare eller advokater har haft.
  • Biträde av advokat.

Inom tre år efter ett avslutat förfarande kan en part tvingas att helt eller delvis betala tillbaka rättshjälpen, om vederbörandes ekonomiska situation/förutsättningar ändras så att han eller hon kan klara av betalningarna utan att det inkräktar på den nödvändiga försörjningen.

Tillämplig inkomstgräns för misstänkta, tilltalade och brottsoffer i brottmål

Det finns ingen fast inkomstgräns som används för att fastställa huruvida en tilltalad eller ett brottsoffer/en person som inträtt som part i målet har rätt till rättshjälp. Försörjning på en nivå som ligger över existensminimum, men inte över en skälig levnadsstandard är de vägledande kriterierna.

Nivån på Länken öppnas i ett nytt fönsterexistensminimum utvärderas regelbundet och offentliggörs på justitieministeriets webbplats.

Villkor för beviljande av rättshjälp till brottsoffer

I sådana fall där det inte föreligger någon rätt till rättshjälp enligt § 66.2 i den österrikiska straffprocesslagen har målsägande rätt till rättshjälp om

  • vederbörande inte kan anlita advokat utan att inkräkta på den nödvändiga försörjningen (jfr ovanstående beskrivning av vad som utgör nödvändig försörjning) och
  • representation av en advokat ligger i rättskipningens intresse, särskilt för att kunna genomdriva eventuella ersättningsanspråk och därigenom undvika civilrättsliga skadeståndsprocesser längre fram.

Villkor för beviljande av rättshjälp till tilltalade

En förutsättning för rättshjälp, utöver att de ovannämnda ekonomiska villkoren är uppfyllda, är att det ligger i rättskipningens intresse att bevilja rättshjälp, framför allt så att det blir möjligt att tillhandahålla ett ändamålsenligt försvar.

Det ligger under alla omständigheter i rättskipningens intresse att en försvarare tillhandahålls när det är fråga om s.k. nödvändigt försvar (notwendige Verteidigung) i den mening som avses i § 61.1 i straffprocesslagen (se nedan), närmare bestämt

  • om den tilltalade är synskadad, hörselskadad eller lider av andra funktionshinder eller saknar tillräckliga kunskaper i rättegångsspråket,
  • vid överklaganden,
  • om målet rör komplicerade sak- eller rättsförhållanden.

I situationer med nödvändigt försvar måste den tilltalade företrädas av en försvarsadvokat. Enligt § 61.1 i straffprocesslagen är det fråga om nödvändigt försvar i följande fall:

  • Om den tilltalade är häktad.
  • Vid förhandlingar som rör förvar på en institution för psykiskt sjuka gärningsmän.
  • Vid förhandlingar som rör förvar på en institution för missbrukande gärningsmän i behov av rehabilitering eller för farliga återfallsförbrytare.
  • Vid rättegång inför en jury eller en panel av lekmannadomare i regiondomstolen (Landesgericht).
  • I mål som prövas av en ensamdomare i regiondomstolen, om brottet kan leda till fängelse i mer än tre år (med undantag för inbrott enligt § 129 Z.1–3 i strafflagen och häleri enligt § 164.4 i strafflagen).
  • Vid överklagande av en dom som meddelats av en jury eller en panel av lekmannadomare.
  • Vid överklagande i syfte att få en ny rättegång till stånd, och vid den offentliga förhandlingen om detta.

Kostnadsfria domstolsförhandlingar

Vid brottmålsprocesser har offer för våldshandlingar, allvarliga hot eller sexuella trakasserier, liksom make, sambo, släkting i direkt led, bror eller syster till en person vars död kan ha orsakats av ett brott, eller andra släktingar som bevittnat brottet, rätt till kostnadsfritt psykosocialt stöd eller rättshjälp för att bevaka offrets rättigheter i brottmålsprocessen. Psykosocialt stöd omfattar offrets förberedelser inför förhandlingarna och den emotionella börda som förhandlingarna orsakar. Det psykosociala stödet eller rättshjälpen lämnas av organisationer för brottsofferstöd som får uppdrag och kontrakteras av justitieministeriet (§ 66.2 i den österrikiska straffprocesslagen).

När det gäller rättsvårdsärenden uttas inga avgifter i förfaranden rörande förmyndarskap, vårdnad och umgängesrätt eller i förfaranden enligt lagen om förvar på en institution (Unterbringungsgesetz) och lagen om rättigheter vid vård på vårdinrättning (Heimaufenthaltsgesetz). Rättshjälp kan beviljas i form av tillfällig befrielse från avgifter vid låg inkomst och små tillgångar, men befrielsens omfattning beror på ansökan och avgörs av domstolen.

När betalar den förlorande parten den vinnande partens kostnader?

Tvistemål

Kostnaderna i tvistemål (inklusive handelsrättsliga mål) regleras i den österrikiska civilprocesslagen (ZPO). Det innebär att varje part inledningsvis måste betala de kostnader som uppstår proportionellt mot deras del i förhandlingarna. Om målet avgörs av domstol i en viss instans ska denna domstol också besluta om rättegångskostnaderna. Principen om objektivt ansvar gäller. Den part som förlorar en tvist ska ersätta den andra parten för alla nödvändiga rättegångskostnader. Om parterna delvis vinner och delvis förlorar ska kostnaderna avräknas mot varandra eller delas proportionellt.

Avsteg från principen om objektivt ansvar är i vissa fall motiverad av skälighetshänsyn, nämligen i följande fall:

  • Om den del av talan som har ogillats inte har medfört några särskilda kostnader.
  • Om nivån på kraven fastställs av sakkunniga eller efter domstolens skön, eller om kostnaderna ska kvittas mot varandra.
  • Om svarandens uppträdande inte har gett anledning att föra talan, och han eller hon redan från början har erkänt kravet.
  • Om skälet till att ett förfarande automatiskt har upphävts eller förklarats ogiltigt beror på en av parterna, kan den parten bli tvungen att betala samtliga kostnader.

Rättsvårdsärenden

Familjerättsärenden (underhåll, umgängesrätt och vårdnadsförhandlingar samt gemensam ansökan om skilsmässa) hanteras inom ramen för rättsvårdssystemet. Den allmänna regeln när det gäller kostnader i rättsvårdsärenden anges i § 78 i lagen om rättsvård (Außerstreitgesetz). Ett stort antal förfaranden omfattas dock av undantag från dessa regler. Även här gäller normalt principen om objektivt ansvar, som emellertid kan frångås på skälighetsgrunder. Dessa grunder är betydligt vidare än de grunder som föreskrivs i civilprocesslagen. Om ingen ersättning krävs ska utgifter ur egen ficka (exempelvis sakkunnigas arvoden) betalas i förhållande till andelarna i den aktuella frågan och om detta inte kan fastställas måste de delas lika.

Detaljer om de olika typerna av förfaranden (underhåll, umgängesrätt och vårdnadsförhandlingar och skilsmässa):

  • Vad gäller skilsmässoförhandlingar skiljer man mellan två typer av skilsmässa, nämligen skilsmässa där parterna är oeniga och skilsmässa där parterna är överens.

Vid skilsmässa där parterna är oeniga gäller särskilda bestämmelser i Österrikes civilprocesslag. Om ingendera parten anses skyldig till att situationen uppkommit, ska kostnaderna delas mellan parterna. Om skälet till skilsmässan är djup och varaktig söndring mellan makarna och om skilsmässodomen innehåller ett avgörande om ansvaret för denna söndring ska den maken dömts som ansvarig betala den andras kostnader.

Skilsmässa genom ömsesidig överenskommelse handläggs enligt bestämmelserna om rättsvård. I detta fall lämnar makarna två identiska framställningar till domstolen och eftersom det inte är aktuellt med några förhandlingar mellan parterna uppstår inga kostnader. Parterna ska dela på utgifter som betalats ur egen ficka.

  • Förfaranden rörande vårdnads- och umgängesrätt hör också till rättsvårdsområdet. I kraft av en undantagsbestämmelse (§ 107.3 i lagen om rättsvård) utdöms inga kostnader i vårdnads- och umgängesförhandlingar.
  • Enligt en annan undantagsbestämmelse (§ 101.2 i lagen om rättsvård) utdöms heller inga kostnader i förhandlingar som rör underhållskrav för minderåriga barn.

Straffrättsliga förfaranden

I brottmålsprocesser ska i princip alla som tilldelas försvarsadvokat eller ett annat ombud själva bära kostnaderna även om advokaten har utsetts av domstolen (§ 393.1 i straffprocesslagen).

I princip ska en person som fällts för brott stå för kostnaderna i målet. Domstolen fastställer betalningsskyldigheten i samband med att domen avkunnas (§ 389.1 i straffprocesslagen). Enligt Länken öppnas i ett nytt fönster§ 381.1 straffprocesslagen kan följande kostnader uppkomma i brottmål:

  • Ett schablonbelopp för att täcka en del av rättegångskostnaderna, som inte specificeras närmare nedan, inbegripet kostnader för de undersökningar och rättsliga åtgärder som är nödvändiga för att verkställa den allmänna åklagarens eller domstolens avgöranden. Dessa kostnader ska enligt punkt 3 i samma bestämmelse beräknas inom ramen för följande gränsbelopp: i mål som prövas med jury i regiondomstol (Landesgericht): 500–10 000 euro; i förfaranden inför regiondomstol med lekmannadomare: 250–5000 euro; i förfaranden inför regiondomstol med ensamdomare: 150–3000 euro; i förfaranden inför distriktsdomstol (Bezirksgericht): 50–1000 euro.
  • Sakkunnigarvoden och i princip även tolkarvoden.
  • Kostnader för information och utlåtanden från myndigheter.
  • Kostnader för den tilltalades transport från ett annat land eller ett vittnes resekostnader från utlandet.
  • Kostnader i samband med ett beslut om frysning av tillgångar samt kostnader för information om bankkonton, för beslagtagande av brev, för information om telekommunikationsuppgifter och för avlyssning av telekommunikation.
  • Kostnader i anslutning till verkställighet av domen, exklusive kostnader för frihetsberövande.
  • Domstolsavgifter med anknytning till domstolsförhandlingarna.
  • Arvoden till försvarsadvokat eller andra företrädare.
  • Ett engångsbelopp för kostnader för psykosocialt stöd och/eller rättshjälp till offret, upp till 1 000 euro.

Med undantag för kostnader som anges under punkterna 3 samt 7–9 betalar staten kostnaderna i förväg. Vid beräkningen av engångsbelopp enligt punkt 1 Z 9 tar domstolen hänsyn till den ersättningsskyldiges betalningsförmåga. Kostnader för medverkan av en tolk hör inte till de kostnader som ska ersättas, i den utsträckning de varit nödvändiga på grund av att den tilltalade saknar tillräckliga kunskaper i domstolsspråket eller om denne på grund av ett funktionshinder annars vore oförmögen att kommunicera med domstolen.

Enligt § 391.1 i straffprocesslagen ska man vid verkställighet av domstolens beslut om rättegångskostnader ta hänsyn till den dömda personens möjlighet att klara de dagliga levnadskostnaderna för sig och sin familj liksom skyldigheten att betala ersättning i enlighet med fällande dom. Om den tilltalade saknar tillgångar och därmed inte kan betala någon ersättning för kostnader, kan domstolen förklara kostnaderna som icke indrivningsbara. Om domstolen bedömer att kostnaderna kommer att kunna drivas in i framtiden ska den berörda personens ekonomiska förmåga granskas på nytt efter en viss period. Den lagstadgade fristen för återbetalning av kostnaderna är fem år efter det att slutlig dom har meddelats. Om domstolen beslutar att den dömde ska bära rättegångskostnaderna och det senare visar sig att han eller hon inte kan betala, har de ansvariga myndigheterna möjlighet att förlänga betalningsfristen, tillåta avbetalningar eller minska de ersättningspliktiga kostnaderna.

Om den dömda personen enligt domstolens avgörande är skyldig att åtminstone delvis ersätta målsäganden för skada som lidits, ska han eller hon också återbetala rättegångskostnaderna i brottmålet till målsäganden.

Enligt § 393.a i straffprocesslagen kan en tilltalad som frikänns ansöka om att staten ska bidra till kostnaderna för hans eller hennes försvar. Detta omfattar nödvändiga utlägg samt en engångssumma för advokatkostnader. Vid fastställandet av engångsbeloppet beaktas försvarets omfattning och komplexitet samt i vilken utsträckning försvarsadvokatens insatser varit nödvändiga eller ändamålsenliga. Beloppet får inte överstiga följande tak: i mål som prövas med jury i regiondomstol (Landesgericht): 5 000 euro; i förfaranden inför regiondomstol med lekmannadomare: 2 500 euro; i förfaranden inför regiondomstol med ensamdomare: 1 250 euro; i förfaranden inför distriktsdomstol (Bezirksgericht): 450 euro.

Om ett straffrättsligt förfarande inleds av målsäganden eller på begäran av en person som inträtt som part i målet enligt § 72 i straffprocesslagen, men förfarandet inte leder till en fällande dom, ska målsägaren eller den som inträtt som part i målet stå för alla kostnader som han eller hon har orsakat. Om det straffrättsliga förfarandet slutar med att målet avskrivs (§§ 198 till 209 i straffprocesslagen) behöver den som inträtt som part i målet inte stå för kostnaderna.

Sakkunnigarvoden

I tvistemål (även handelsrättsliga mål) fördelas en parts kostnader för sakkunnigarvoden i förhållande till i vilken utsträckning parten nått framgång med sin talan (§ 43.1 i civilprocesslagen).

I skilsmässoförfaranden där parterna är oeniga, men där domstolen inte meddelar något beslut i ansvarsfrågan, kvittas parternas utlägg mot varandra. Om en part har stått för mer än hälften kostnaderna ska den andra parten betala mellanskillnaden. Om det i skilsmässodomen fastställs att den ena maken bär ansvaret för skilsmässan, ska den maken ersätta den andres kostnader för sakkunnigarvoden.

I följande förfaranden ska kostnader för sakkunnigarvoden, som i ett första skede täcks av staten, betalas av den part som har gett upphov till kostnaderna eller i vars intresse kostnaderna orsakats: skilsmässoförfaranden där parterna är eniga, förfaranden om vårdnad och umgängesrätt samt förfaranden om underhållskrav för minderåriga barn. Om flera personer är skyldiga att återbetala kostnaderna ansvarar de solidariskt för dessa (§ 1.5 i lagen om betalning till domstol [Gerichtliches Einbringungsgesetz] jämförd med § 2.1 i samma lag).

Nivåerna på sakkunnigarvodena regleras i lagen om rätt till arvode och beror i varje enskilt fall huvudsakligen på innehållet i och omfattningen av de utlåtanden som domstolen begär.

I brottmålsprocesser utgör sakkunnigarvodena en del av rättegångskostnaderna (§ 381.1 i straffprocesslagen), vilka enligt § 389.1 i straffprocesslagen ska betalas av den som fällts till ansvar för brott. Sakkunnigarvodena fastställs av domstolen eller den allmänna åklagarmyndigheten och betalas av staten.

Arvoden till översättare och tolkar

Ovanstående redogörelse gäller även för arvoden till översättare och tolkar.

Bakgrundsmaterial

Österrikes rapport om undersökningen rörande kostnadstransparensPDF(829 Kb)en

Länkar

Länken öppnas i ett nytt fönster§ 32 i lagen om domstolsavgifter


Sidans nationella språkversion sköts av respektive medlemsland. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Europeiska kommissionen fritar sig från allt ansvar för information och uppgifter i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.

Senaste uppdatering: 16/05/2018