Sökväg

menu starting dummy link

Page navigation

menu ending dummy link

Allmän information - Spanien

Obs. Nyligen ändrades ursprungsversionen på spanska av den här sidan. Våra översättare håller på att översätta den nya sidan till svenska.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

 

Faktabladet har tagits fram i samarbete med Länken öppnas i ett nytt fönsterrådet för notarier i EU (CNUE).

 

1 Hur upprättas ett förordnande om kvarlåtenskap (testamente, gemensamt testamente, arvsavtal)?

Spanien har sju olika rättssystem på arvsområdet. Systemen är direkt tillämpliga för icke-spanska invånare i varje territorium med egen lagstiftning utöver det spanska. Spanska medborgare måste kriteriet regionalt medborgarskap tillämpas (anknytning till region enligt de interna spanska reglerna) – artikel 36 i förordning (EU) nr 650/2012 av den 4 juli 2012.

När det gäller testamentariska förordnanden måste man skilja på reglerna enligt den allmänna civilrätten som fastställs i 1889 års civillag, som har ändrats vid flera tillfällen, särskilt i och med 1978 års spanska författning, och reglerna i regionala lagar eller speciallagar i de självstyrande regionerna med ansvar inom området civilrätt (Galicien, Baskien, Navarra, Aragonien, Katalonien och Balearerna).

Enligt den allmänna civilrätten utgörs i regel arvsrätten av testamentet, förutsatt att arvsavtal eller gemensamt testamente inte godtas. Ett testamente kan ha följande form:

Öppet: Det här är det vanligaste sättet att upprätta ett testamente, inför notarie. Notarien upprättar testamentet och känner därför till dess innehåll, vilket införlivas i notariens officiella register och anmäls till justitieministeriets allmänna testamentesregister genom generaldirektoratet för register och notarien.

Slutet, nu obsolet: Detta testamente attesteras av notarien, utan att denne känner till innehållet i det testamentariska förordnandet.

Holografiskt: Denna typ av testamente, som inte används så ofta, skrivs för hand av testatorn, och var och en av sidorna undertecknas och dateras, i enlighet med vissa särskilda formkrav. Det innehåller testatorns testamentariska vilja.

Den allmänna civillagen finns tillgänglig på webbplatsen för Spaniens officiella kungörelseorgan (Länken öppnas i ett nytt fönsterhttp://www.boe.es/buscar/pdf/1889/BOE-A-1889-4763-consolidado.pdf). Översättningar till engelska och franska finns tillgängliga på: Länken öppnas i ett nytt fönsterhttp://www.mjusticia.gob.es/cs/Satellite/es/1288774502225/ListaPublicaciones.html

Regionala lagar eller speciallagar har sina egna regler om testamenten i vart och ett av dessa territorier, och olika specifika koncept som erkänns i vart och ett av områdena. Vissa godtar gemensamma testamenten och arvsavtal eller arvskontrakt.

De specifika bestämmelserna i de regionala lagarna eller speciallagarna finns tillgängliga på följande adress: Länken öppnas i ett nytt fönsterhttp://www.boe.es/legislacion/codigos/codigo.php?id=48&modo=1&nota=0&tab=2

2 Bör förordnandet registreras och i så fall hur?

Testamenten som upprättas inför en notarie måste av denne (utan att testatorn behöver begära det) registreras i det allmänna testamentesregistret som, vilket redan nämnts ovan, förs av justitieministeriet genom generaldirektoratet för register och notarien. Om testamente finns i registret framgår vilket som är det senaste, liksom tidigare testamenten och tillhörande officiella notariatshandlingar. Notariatssammanslutningar kan ge aktuell information om hos vilken notarie eller i vilket arkiv ett testamente kan finnas, om den attesterande notarien inte längre är praktiserande (Länken öppnas i ett nytt fönsterhttp://www.notariado.org).

Registret är inte tillgängligt för allmänheten. Åtkomst får bara den som kan bevisa sig ha ett legitimt intresse i arvet när testatorn har avlidit, eller testatorn under sin livstid, och testatorns ombud, eller genom domstolsbeslut i fall av bristande rättskapacitet.

3 Finns det restriktioner vad gäller rätten att fritt förordna om sin kvarlåtenskap (t.ex. laglott)?

Enligt allmän spansk lagstiftning reserveras en andel av arvet för vissa släktingar, i form av en laglott. Enligt civillagen ”är laglotten den andel av kvarlåtenskapen som testatorn inte kan fördela, eftersom denna andel enligt lag är reserverad för vissa arvingar, som kallas laglottsberättigade arvingar”.

  1. De laglottsberättigade arvingarna är följande:
  2. Barnen, deras föräldrars släktingar i nedstigande led och släktingar i uppstigande led.
  3. I avsaknad av ovanstående, föräldrarna, deras barns släktingar i uppstigande led och släktingar i nedstigande led.
  4. Änkan eller änklingen, på det sätt som föreskrivs i lag.

Laglotter tillhörande barn och släktingar i nedstigande led består av två tredjedelar av faderns och moderns kvarlåtenskap. De senare får dock använda en av de två tredjedelarna av laglotten för att förbättra arvet för sina barn eller släktingar i nedstigande led. Den återstående tredjedelen går att distribuera fritt. Den kännetecknas av att tillskriva en rätt till hela egendomen, eftersom den i allmänhet är pars bonorum, med några få undantag.

De regionala lagarna eller speciallagarna innehåller olika regler som fastställer särskilda bestämmelser avseende laglotter. Var och en av dessa regler måste granskas för att fastställa de specifika aspekter som regleras i vart och ett av territorierna, som sträcker sig från pars bonorum-laglotten till pars valorumo, som omfattar rätt till en andel av egendomens värde, som betalas kontant och är en enkel krediträtt, som i Katalonien. I Navarra krävs endast en symbolisk laglott som omfattar en rituell formel i testamentet från den testator som ska betala.

4 Vem ärver, och hur mycket, om det inte finns något förordnande om kvarlåtenskap?

Man bör återigen komma ihåg att Spanien har sju arvssystem. Om det inte finns några testamentariska arvingar fördelas arvet enligt den allmänna civillagstiftningen i följande ordning: barn, föräldrar (i båda fallen har maken eller makan nyttjanderätt till en tredjedel i förhållande till en tredjedel respektive hälften av arvet som omfattas av nyttjanderätt), änka eller änkling, släktingar till den avlidna personen och staten. Vid arv enligt den legala arvsordningen för släktingar kan endast släktingar inom den fjärde släktskapsnivån (dvs. kusiner) ärva. Arvsrätt enligt den legala arvsordningen sträcker sig inte längre än så.

De regionala lagarna innehåller särskilda bestämmelser i denna fråga. Utöver möjligheten till arv för släktingar i nedstigande led, släktingar i uppstigande led, änkor/änklingar och andra släktingar erkänner de regionala lagarna möjligheten till arv för den självstyrande regionen, och även för en specifik institution, i den form och enligt de villkor som fastställs i reglerna som styr denna fråga.

5 Vilken typ av myndighet är behörig när det gäller

5.1 arvsrättsliga frågor?

Notarien har, på grundval av graden av släktskap, liksom domstolar, behörighet att fälla avgöranden avseende successions- och arvsrätter.

Om arvingen är spansk medborgare, eller om han eller hon inte är spansk medborgare men ska erhålla ett arv i Spanien, kan en förklaring om att arvet godtas eller avsägs, och dessutom en förklaring om godtagande med förbehåll för bouppteckning, lämnas inför en spansk konsul eller diplomatisk tjänsteman med konsulära uppgifter. Med anledning av deras extraterritoriella syssla saknar dock den senare behörighet att behandla frivilliga rättsvårdsärenden som hanteras av notarier på spanskt territorium (som förklaringar från arvingar enligt den legala arvsordningen).

5.2 att ta emot en förklaring om avstående från eller accept av arv?

Ett arv godtas eller avsägs i allmänhet inför en notarie. I vissa fall sker det dock i domstol. Ett uttryckligt godtagande kan även ges i form av en privat handling. Dock krävs en officiell notariatshandling i bevissyfte och om det rör sig om tilldelning av egendom, medan en avsägelse kan förklaras inför en myndighet som ingriper på grund av en skyldighet som denna måste utöva i ett ärende med anknytning till arvet. Detta påverkar inte ett möjligt ingripande, enligt vad som anges ovan, från en spansk konsul eller diplomatisk tjänsteman med konsulära uppgifter.

5.3 att ta emot en förklaring om avstående från eller accept av legat?

Notarier, i allmänhet, med förbehåll för de förtydliganden som återfinns i föregående avsnitt.

5.4 att ta emot en förklaring om avstående från eller accept av laglott?

Själva laglotten kan inte godtas eller avsägas, utan den erhålls som legat eller en arvstilldelning, utom då det genom rättsligt förfarande fastställs att ett belopp eller viss egendom ska dras ifrån arvet.

I utomrättsliga fall hanterar notarier i allmänhet alla typer av förklaringar avseende arv, med förbehåll för de förtydliganden som anges i de föregående avsnitten.

Det bör uppmärksammas att när det gäller spansk lagstiftning så innehåller de regionala lagarna och speciallagarna i de självstyrande regionerna särskilda bestämmelser om godtagande och avsägselse av arv. I den gemensamma lagstiftningen är den allmänna regeln att det inte går att delvis godta eller avsäga sig arv. Det finns dock vissa undantag, som vid en utökning av arvet så att det överstiger laglotten, om en förlegatarie är både arvinge och legatarie, och i vissa fall av flera legat.

6 Ge en kort beskrivning att förfarandet för att göra upp arvsfrågan enligt nationell lag, inklusive avveckling av egendom och fördelningen av tillgångar (detta omfattar information om huruvida arvsförfarandet inleds av en domstol, annan behörig domstol eller på eget initiativ).

Arvet verkställs inför notarie, om det finns ett avtal mellan de arvsberättigade, eller i domstol, om något sådant avtal inte finns. Alla dessa åtgärder vidtas på någon av de berörda parternas begäran.

Det rättsliga förfarandet för uppdelning av arv består av följande två separata faser:

  • Bouppteckning och värdering av kvarlåtenskapens tillgångar.
  • Uppdelning och tilldelning av tillgångarna.

Om parterna så begär kan domstolen även vidta interventions- och förvaltningsåtgärder avseende kvarlåtenskapens tillgångar.

7 Hur och när blir någon arvtagare eller testamentstagare?

Arvinge eller legatarie blir den som godtar arv eller legat. Arvet kan accepteras direkt eller med förbehåll för bouppteckning. Ett direkt godtagande kan vara uttryckligt (genom ett offentligt eller privat dokument) eller implicit (genom handlingar som nödvändigtvis innebär en vilja att godta, eller som personen inte skulle ha rätt att utföra om han eller hon inte var arvinge). Dock krävs en offentlig notariatshandling i bevissyfte och om det rör sig om tilldelning av egendom.

8 Är arvtagarna ansvariga för den avlidnes skulder och om ja, under vilka villkor?

Vid ett direkt godtagande eller ett godtagande utan förbehåll för bouppteckning blir arvingen ansvarig för alla ärvda skulder. Betalning av dessa kan utöver den ärvda egendomen också komma att omfatta arvingens egen egendom.

Om arvet godtas med förbehåll för bouppteckning är arvingen endast skyldig att betala de ärvda fordringarna och andra skulder i den utsträckning som det medges av kvarlåtenskapens tillgångar.

9 Vilka handlingar och/eller vilken information krävs vanligtvis för registrering av fast egendom?

För registrering av fast egendom krävs, utöver en fullständig dödsattest och det intyg som utfärdas av det allmänna testamentesregistret, den offentliga notariatshandlingen om godtagande av arv eller, i tillämpliga fall, relevant domstolsbeslut, tillsammans med rätten till arvet (testamentet eller avtalet), om denna accepterats, samt förklaringen från arvingarna som styrkande handlingar.

9.1 Är det obligatoriskt, eller obligatoriskt på begäran, att utse en boutredningsman? Om det är obligatoriskt eller obligatoriskt på begäran, vilka steg ska i så fall vidtas?

Enligt spansk lagstiftning behövs ingen boutredningsman (administrador). Under vissa omständigheter kan man dock enas om att en sådan ska utnämnas i samband med uppdelningen av arvet.

9.2 Vem är behörig att verkställa förordnande om den avlidnes kvarlåtenskap och/eller har rätt att ha hand om boutredningen?

Om en testamentsexekutor (albacea) har utsetts i testamentet (enligt den gemensamma lagstiftningen) ska han eller hon förvalta kvarlåtenskapen.

Testatorn får i sitt testamente även utse en bouppteckningsförrättare (contador partidor) som ska värdera kvarlåtenskapen och dela upp egendomen.

I allmänhet kan tre personer utses (testamentsexekutor, bouppteckningsförrättare och boutredningsman). Alla dessa har administrativa befogenheter som kan ändras av testatorn eller domaren och, i vissa fall, av arvingarna själva.

9.3 Vilka befogenheter har en boutredningsman?

Boutredningsmannens huvudsakliga roll är att

  • företräda dödsboet,
  • återkommande presentera redovisningar,
  • bevara egendomen i kvarlåtenskapen samt annan förvaltning som bedöms vara nödvändig.

10 Vilka handlingar utfärdas vanligtvis enligt nationell lagstiftning under eller efter ett arvsmål för att bevisa förmånstagarnas ställning och rättigheter? Har de särskilda bevisvärden?

Om arvet regleras inför notarie utfärdar denne en offentlig handling med fullständigt bevisvärde.

Om arvet regleras i domstol kommer avgörs tvistefrågor genom domstolsbeslut. Detta beslut kommer att utgöra tillräckligt bevis på arvsrätt, och ska formaliseras inför notarie enligt vad som föreskrivs i lag.


De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.

Senaste uppdatering: 21/10/2015