Zatvori

BETA VERZIJA PORTALA SADA JE DOSTUPNA!

Posjetite BETA verziju europskog portala e-pravosuđe i pošaljite nam povratne informacije!

 
 

Navigacijski put

menu starting dummy link

Page navigation

menu ending dummy link

Medlemsstaternas lagstiftning - Österrike

Ova je stranica strojno prevedena i njezina kvaliteta nije zajamčena.

Kvaliteta ovog prijevoda ocijenjena je kao: nepouzdana

Smatrate li ovaj prijevod korisnim?

Inledning – Denna sida innehåller information om det österrikiska rättssystemet och ger en översikt över österrikisk lagstiftning.


Rättskällor

Österrikisk lag är i första hand en lag (”aged”). Common law spelar å andra sidan endast en mycket begränsad roll. Rättspraxis från de högsta domstolarna, som ger vägledning om rättstillämpningen, är av stor betydelse. Domstolsväsendet erkänns dock inte formellt som en rättskälla.

Den österrikiska federala konstitutionen (Bundes-Verfassungsgesetz) förklarar att de allmänt erkända reglerna i internationell rätt utgör en del av den federala lagstiftningen och föreskriver att statliga fördrag ska införlivas i den österrikiska rättsordningen (allmän och specifik omvandling). De nationella avtalsbestämmelsernas status i den nationella rättsordningen avgörs av stödordningens innehåll.

Ändringar av konstitutionen och/eller de kompletterande statliga fördragen kräver samma kvalificerade majoritet som beslut om federal konstitutionell lagstiftning för godkännande i det nationella rådet. Beslut om ändring eller ändring av offentliga kontrakt omfattas av samma krav som de som fastställs för lagstiftningsbeslut.

Den federala presidenten kommer i princip att stänga den federala presidenten på begäran av den federala regeringen eller den federala ministern. Politiska överenskommelser, tilläggsavtal eller tilläggsavtal måste godkännas på förhand av det nationella rådet. Den federala presidenten kan ge förbundsregeringen eller den federala regeringen tillstånd att ingå vissa kategorier av statliga fördrag, som varken är föremål för politiska eller lagstiftningsmässiga ändringar.

I enlighet med Österrikes federala konstitution finns, utöver den federala (konstitutionella) lagen i de nio delstaterna, en nationell (konstitutionell) rätt. Statens konstitutionella rätt får inte stå i strid med och därför underordnas den federala författningsdomstolens rätt till konstitutionell rätt. En sådan rangordning gäller emellertid i princip inte mellan federala och regionala förordningar. Sedan 1988 har delstaterna också kunnat ingå internationella fördrag (statliga kontrakt) i frågor inom deras behörighetsområde. Den federala regeringen dominerar dock när det gäller yttre frågor.

Klassificering av rättsakter – normhierarki

En konstitutionell norm i det nationella rådet med 2/3-Mehrheit av rösterna, där minst hälften av de närvarande ledamöterna är närvarande. Dessutom ska den sålunda framställda standarden uttryckligen anges som ”konstitutionell rätt” eller ”konstitutionell bestämmelse”.

Å andra sidan krävs minst en tredjedel av ledamöterna och en absolut majoritet av de avgivna rösterna för att det nationella rådet ska kunna fatta ett giltigt beslut om federala bestämmelser.

1 Principerna i den federala konstitutionen

Följande vägledande principer i den österrikiska federala konstitutionen anger de viktigaste rättsakterna i det österrikiska rättssystemet:

  • demokratisk princip
  • principen om maktdelning
  • rättsstatsprincipen
  • den republikanska principen
  • den federala principen
  • den liberala principen

Dessa vägledande principer utgör i sin helhet den konstitutionella rättsstaten.

De är av största vikt i konstitutionen. Om en ändring av den federala konstitutionen för en av de vägledande principerna överges, eller om förhållandet mellan principerna ändras i grunden, betraktas detta som en total förändring och kräver att en folkomröstning hålls.

2 EU:s primärrätt och sekundärrätt

Österrikes anslutning till Europeiska unionen den 1 januari 1995 medförde en allmän ändring av den österrikiska författningen. Sedan anslutningen fastställs i Österrikes grundlag inte längre den grundläggande rättsordningen, utan även Europeiska unionens lagstiftning (konstitutionalism). Den förhärskande uppfattningen är att EU-rätten behandlar inhemsk lagstiftning och enkel federal konstitutionell rätt, men inte de grundläggande principerna i den federala konstitutionen.

3 Den ”enkla” federala konstitutionen

I författningen fastställs ”spelregler” för politiska åtgärder genom följande bestämmelser:

  • lagstiftningsförfarandet
  • de högsta statliga institutionernas ställning i staten
  • förhållandet mellan förbundsregeringen och delstaterna med avseende på lagstiftning och genomförande
  • domstolarnas kontroll av statliga åtgärder

4 Federala lagar

I enlighet med den konstitutionella principen om rättsstaten är allt genomförande (administration och behörighet) bundet av lagen. Den federala konstitutionen delar de lagstiftande befogenheterna mellan den federala regeringen och delstaterna.

5:e förordningen

Förordningar är allmänna standarder som antas av de förvaltande myndigheterna och gäller på samma sätt för alla personer som omfattas av lagstiftningen. Det finns ett allmänt konstitutionellt bemyndigande för antagande av genomförandeförordningar som syftar till att klargöra andra allmänna standarder, främst lagstiftning. Kompletterande förordningar kräver ett uttryckligt konstitutionellt tillstånd.

6 Beslut

Beslut är i första hand förvaltningsrättsliga rättsakter, som endast gäller för de personer som avses i beslutet.

Institutionell ram

Lagstiftarens organ

Enligt den konstitutionella maktfördelningen mellan förbundsregeringen och delstaterna deltar olika organ i lagstiftningsprocessen.

Det nationella rådet antar den federala lagstiftningen, vanligtvis med medverkan av förbundsrådet. De 183 ledamöterna i det nationella rådet väljs direkt av folket. Bundesrat väljs emellertid av Landntage. Som regel har förbundsrådet endast rätt att överklaga.

Landskapslagstiftningen är delstaternas ansvar.

Lagstiftningsförfaranden

Lagstiftningsinitiativ för federala lagar läggs fram för Nationalrat på följande sätt:

  • till stöd för ledamöternas begäranden (yttrande på eget initiativ)
  • som en inlaga från den federala regeringen (regeringspropositionen)
  • på begäran av förbundsrådet

Dessutom ska det nationella rådet lämna in en framställning för diskussion med mer än 100 000 underskrifter från personer som har rösträtt eller till en sjättedel av väljarkåren i tre länder.

Den federala regeringen har i praktiken de flesta lagstiftningsinitiativ. Regeringens förslag måste antas enhälligt av den federala regeringen (ministerrådet). Dessförinnan offentliggörs det utkast till lag som utarbetats av den behöriga förbundsministern för utvärdering av andra organ (Länder, medlemsorganisationer).

Enligt Nationalrat måste förbundsrådet godkänna notan. (federala lagar behöver inte överlämnas till förbundsrådet – det nationella rådets federala suveränitet). Förbundskanslern överlämnar sedan akten till förbundspresidenten för bestyrkande.

Det nationella rådet kan besluta att hålla en folkomröstning. Detta kan också kräva en majoritet av ledamöterna. Därefter måste det lagförslag som det nationella rådet har antagit godkännas genom folkomröstning innan det kan registreras. Dessutom måste en folkomröstning hållas för varje ändring av den federala konstitutionen.

Förbundspresidenten registrerade författningssamlingen genom att underteckna den. Handlingarna kontrasigneras sedan av förbundskanslern.

Sedan förbundskanslern kontrasignerar den federala lagen offentliggörs den federala lagen i den federala författningssamlingen. Om inte annat anges i lagen (retroaktivitet eller vacatio legis), träder en lag i kraft i slutet av dagen för dess offentliggörande i Bundesgesetzblatt och offentliggörande av frågan.

En lag kan antingen uttryckligen upphävas (formellt undantag) eller genom en ny federal lag, som reglerar en fråga som redan har standardiserats (väsentligt undantag), utan att lagen formellt har trätt i kraft (lex posterior derogat legi priori). Den mer specifika lagen gäller de allmänna lagarna (lex specialis derogat legi generali). Dessutom kan varaktigheten av en lag vara tidsbegränsad.

Juridiska databaser

Den österrikiska lagstiftningen kan konsulteras online via det Länken öppnas i ett nytt fönsterrättsliga informationssystemet i Förbundsrepubliken Tyskland (Ris), som tillhandahålls av förbundsministeriet för ekonomi (Bundesministerium für digitalale und Wirtschaftsstandort).

Är tillgången till databasen kostnadsfri?

Tillgång till Länken öppnas i ett nytt fönsterdet rättsliga informationssystemet i förbundsrepubliken är gratis.

Kort beskrivning av innehållet

Det federala rättsliga informationssystemet informerar om

Federal lagstiftning

  1. Konsoliderad federal lag
  2. Österrikes officiella tidning från och med 2004.
  3. Österrikes officiella tidning 1945–2003
  4. Statlig, federal och federal författningssamling 1848–1940
  5. Lagstiftning och regelverk 1740–1848 (externt)
  6. Tyska Reichsgesetzblatt 1919–1945 (yttre)
  7. Utkast till bedömningar
  8. Statsskuldväxlar

Provinslagen

  1. Landskapslagstiftning i konsoliderad form
  2. Officiella tidningar och tidskrifter på delstatsnivå (olika perioder)

Kommunalrätt: valda normer för kommuner i följande delstater:

  1. Kärnten (samtliga kommuner)
  2. Niederösterreich
  3. Oberösterreich
  4. Salzburg
  5. Steiermark
  6. Wien

Rättspraxis

  1. Författningsdomstolen (VfGH)
  2. Förvaltningsdomstol (Verwaltungsgerichtshof (VwGH))
  3. Förteckning över förvaltningsrättens standarder
  4. Rättsväsendet (OGH, OLG, LG, BG, OPMs, UTESLUTANDE)
  5. Federala förvaltningsdomstolen (Bundesverwaltungsgericht) (BVG)
  6. Regionala förvaltningsdomstolar (Landeverwaltungsgerichte) (LVwG)
  7. Federala skattedomstolen (Bundesfinanzgericht) (extern)
  8. Dataskyddsmyndighet (Datenschutzbehörde) (före 2014: Kommissionen för skydd av personuppgifter (Datenschutzkommission)
  9. Disciplinkommissioner (Disziplinarkommissionen), Högsta disciplinära kommissionen (Disziplinkommission), överklagandedomstol (Berufungskommission)
  10. Personalrepresentation (före 2014: Personalkommittén – kommissionen)
  11. Efterlevnadskommitté från och med 2014
  12. Jämställdhetskommissionerna från och med 2008 (externt)
  13. Finansiell dokumentation, oberoende Finance Centre (externt)
  14. Oberoende administrativa senaten – Utvalda beslut från 1991 till 2013
  15. Asyldomstolen (asyldomstolen) – juli 2008–2013
  16. Den oberoende federala asylsenaten – Utvalda beslut från 1998 till slutet av juni 2008
  17. Miljösenaten – Utvalda beslut från 1994 till 2013
  18. Federala kommunikationsmyndigheten – Utvalda beslut från 2001 till 2013
  19. Myndigheter för offentlig upphandling – valda beslut fram till 2013
  20. Beslut av Högsta kassationsdomstolen i civilmål och brottmål (1885–1897) (externt)
  21. Insamling av uppgifter från Österrikes nationella domstol 1869–1918 (externt)
  22. Insamling av slutsatser från Österrikes författningsdomstol 1919–1979 (externt)
  23. Insamling av den österrikiska förvaltningsdomstolens slutsatser 1876–1934 (externt)

Andra meddelanden:

  1. Inspektionsbestämmelser enligt Gewerbeordnung (Handel, handel och industri)
  2. Officiella meddelanden om social trygghet – giltiga från och med 2002
  3. Byggnadsplaner Hälsa (ÖSG, RSG)
  4. Officiella veterinärmedicinska nyheter (AVN) från och med 15.09.2004

Dekret (Erlässe)

  1. Erlässe
  2. Federala finansministeriets riktlinjer och dekret (externt)
  3. Dekret från förbundsministeriet för arbete, sociala frågor, hälsa och konsumentskydd i frågor som rör social trygghet (externt)

Österrikiska lagar

Vissa österrikiska lagar finns också på engelska.

Ytterligare information

Mer information finns på webbplatsen för Länken öppnas i ett nytt fönsterdet federala rättsliga informationssystemet.


Det här är en maskinöversättning. Ägaren av sidan tar inget som helst ansvar för kvaliteten på den maskinöversatta texten.

Senaste uppdatering: 22/10/2019