Fermer

LA VERSION BÊTA DU PORTAIL EST DISPONIBLE!

Consultez la version bêta du portail européen e-Justice et faites-nous part de votre expérience!

 
 

Chemin de navigation

menu starting dummy link

Page navigation

menu ending dummy link

Medlemsstaternas lagstiftning - Irland

Cette page a été traduite automatiquement: sa qualité ne peut pas être garantie.

La qualité de cette traduction a été évaluée comme: moyenne

Estimez-vous que cette traduction est utile?

På den här sidan finns information om rättssystemet i Irland.


Rättsligt beslut

1 Rättsliga instrument/Källrättigheter

1.1 Nationella källor

Irlands konstitution (irländskt språk, Bunreacht na hÉireann), som trädde i kraft den 29 december 1937, är den grundläggande eller grundläggande lagstiftningen i staten. Den inrättar institutioner och apparater i staten och föreskriver en trepartsfördelning av befogenheter till verkställande, lagstiftande och dömande makt. Det garanterar också de grundläggande rättigheter som domstolarna har tolkat och utsträckt strikt.

Primärlagstiftning består av lagar som antagits av Oireachtas (parlamentet), bestående av Irlands president, den irländska senaten (överhuset) och Dáil Éireann (underhuset). Primärlagstiftningen är uppdelad i Rättsakter för att ändra konstitutionen, som måste godtas av folket i folkomröstningen för att träda i kraft. Allmänna lagar som har allmän giltighet, och Private Acts, som är inriktade på en viss individs eller en grupps beteende.

Sekundärlagstiftningen är en mekanism genom vilken Oireachtas får delegera lagstiftningsbefogenheter till en minister eller en viss myndighet. Befogenheten att anta delegerade akter ska uttryckligen ges i primärrätten och de strikta villkoren för dess utövande – de principer och den politik som ska genomföras ska klart och otvetydigt anges i den grundläggande rättsakten och följas strikt av den myndighet som har antagit sekundärlagstiftningen. De rättsliga instrumenten är den vanligaste formen av sekundärlagstiftning, men de kan också ha formen av förordningar, förordningar, regler, system eller lagar.

Enligt artikel 50 i konstitutionen är lagar som antagits före 1922 om Irland (t.ex. Förenade kungarikets lagar) och åtgärder som antagits av irländska fristaten (1922–1937) och som inte är oförenliga med konstitutionen fortfarande i kraft. Många av de lagar som ingicks före 1922 och som inte hade någon fortlöpande relevans för Irland upphävdes genom lagen om revision av lagar 2005–2012.

Den irländska rättsordningen är ett common law-system. Enligt rättspraxis är en domstol skyldig att följa beslut i tidigare ärenden, särskilt högre domstolars avgöranden. Det är emellertid fråga om en politik som inte går att ändra och som inte kan ändras. Denna lag innehåller regler, allmänna principer, kanoner för byggnation och maxima. Doktrinen skiljer mellan decidendi, den bindande delen av ett avgörande som ska följas och obiter dictum, yttranden av en domare i ett mål som rör frågor som förelåg i målet eller som inte var relevanta eller som uppkom på ett sådant sätt att det inte krävdes något beslut. Obiter dictum är inte bindande i framtida fall, men kan vara övertygande.

1.2 EU-rätten

Eftersom Irland är medlem i Europeiska unionen (EU) är unionsrätten en viktig del av statens nationella rättsordning. De skyldigheter som följer av EU-medlemskapet innebär att konstitutionen och andra nationella lagar är underordnade EU:s lagstiftning när gemenskapen har behörighet. En ändring av konstitutionen krävdes för att bemyndiga staten att ansluta sig till EU och för att undvika en konflikt mellan konstitutionens bestämmelser och unionsrätten.

1.3 Internationella källor

Irland har undertecknat många internationella avtal och fördrag och är medlem i många internationella organisationer. I konstitutionen föreskrivs att Irland godtar de allmänt erkända folkrättsliga principerna när det gäller förbindelserna mellan stater.

Irland är en dualistisk stat och för att ha formell rättslig ställning inom staten, i motsats till mellan stater, måste internationella avtal införlivas i den nationella lagstiftningen av Oireachtas.

Irland har undertecknat den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna sedan 1953 och sedan dess, genom statens internationella rättsliga förpliktelser, kan medborgarna förlita sig på dess bestämmelser vid Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Den inhemska rättsliga effekten har getts till konventionens bestämmelser genom den europeiska konventionen om mänskliga rättigheter från 2003, genom vilken Europakonventionen införlivades med irländsk rätt.

2 Andra källor

I avsaknad av formella rättsliga bestämmelser kan juridisk rådgivning anföras av ett ombud i ett mål och av en domstol när den fattar sitt beslut. Även om det råder debatt om huruvida det överhuvudtaget ska tillämpas och om dess inflytande kan ha mildrats under de senaste åren har domstolen åberopat naturrätten och naturliga rättigheter vid tolkningen av konstitutionen och uppräkningen av de konstitutionella rättigheter som inte uttryckligen föreskrivs i konstitutionen.

3 Rättskällornas hierarki

Konstitutionen ligger i toppen av Irlands rättsordning. Lagstiftning, statliga och administrativa beslut och praxis kan ses över mot efterlevnaden av konstitutionen.

Konstitutionen föreskriver dock att den inte kommer att ogiltigförklara rättsakter eller åtgärder som är nödvändiga på grund av ett medlemskap i EU. Detta anges i artikel 29.4.6 i konstitutionen. EU-lagstiftningen har således företräde framför alla nationella lagar, inklusive konstitutionen. Eftersom unionsrätten föreskriver att metoderna för dess genomförande ska fastställas genom nationella förfarandekrav, måste de instrument som används för att genomföra unionsrätten fortfarande vara förenliga med de processuella konstitutionella kraven.

Den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna från 2003 gör det möjligt för enskilda att åberopa bestämmelserna i Europakonventionen inför irländska domstolar. Den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna har införlivats på nationell nivå och konstitutionen har företräde. Enligt lagen ska domstolarna tolka och tillämpa nationella bestämmelser, så långt det är möjligt, i enlighet med bestämmelserna i Europakonventionen. Om den nationella lagstiftningen inte är förenlig med den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna kommer en förklaring om bristande överensstämmelse att utfärdas.

Domstolarna har slagit fast att principerna i internationell sedvanerätt utgör en del av den nationella rätten enligt artikel 29.3 i konstitutionen, men endast i den mån de inte strider mot konstitutionen, lagstiftningen eller common law. Internationella avtal får endast ratificeras om de är förenliga med konstitutionen, annars kommer det att krävas en folkomröstning.

Lagstiftningen kan ersättas eller ändras genom senare lagstiftning. Sekundärlagstiftningen kan ersättas av primärrätten, liksom delegeringen till sekundärrätten, men sekundärlagstiftning kan inte åsidosätta primärrätten. Domstolarna kan upphäva lagstiftningen på grund av att den är ogiltig med hänsyn till bestämmelserna i konstitutionen (lagstiftning efter 1937) eller att den är oförenlig med konstitutionen (lagstiftning före 1937).Det finns en presumtion om att lagstiftningen efter 1937 är förenlig med konstitutionen.

Domstolarnas avgöranden kan ersättas av lagbestämmelser eller författningsbestämmelser och efterföljande beslut av domstolar på samma eller högre rang.

4 Ikraftträdande av överstatliga instrument

Konstitutionen i dess ursprungliga lydelse var inte förenlig med gemenskapsrätten. Det föreskrevs till exempel att Oireachtas var det enda lagstiftande organet i staten. Därför infördes en bestämmelse i konstitutionen där det föreskrivs att den inte kommer att medföra att den lag, den rättsakt eller den åtgärd som krävs på grund av medlemskapet i EU blir ogiltig. Det har dock slagits fast att om tillämpningsområdet och målen bör ändras, till exempel genom ett nytt fördrag, måste detta ske genom en folkomröstning och, om det accepteras av folket, en bestämmelse införas som bekräftar att staten kan ratificera det fördraget.

Om EU-rätten kräver införlivande av staten genomförs detta genom primärlagstiftning eller mer vanligen enligt Statutory Instrument som upprättas av regeringen eller en regeringsminister.

Enligt konstitutionen kommer internationella avtal att bli en del av den nationella lagstiftningen om Oireachtas så beslutar. Detta sker vanligtvis genom en lag och ett exempel är den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. 2003. genom vilket konventionen införlivades med nationell rätt, vilket innebär att enskilda kan åberopa bestämmelserna i konventionen vid nationella domstolar.

5 Myndigheter med befogenhet att anta rättsregler

I konstitutionen anges att Oireachtas, som består av Dáil (underhuset) och senaten (underhuset) och presidenten, har ”den exklusiva befogenheten att stifta lagar för staten”, med förbehåll för de skyldigheter som följer av ett medlemskap i gemenskapen i enlighet med konstitutionen. Den föreslagna lagstiftningen i form av ett lagförslag måste undertecknas av presidenten i syfte att träda i kraft och om presidenten är osäker på huruvida den föreslagna lagstiftningen är förenlig med konstitutionen, kan han eller hon sammankalla statsrådet, och vid behov hänskjuta ärendet till Högsta domstolen för avgörande i enlighet med artikel 26 i konstitutionen. .

Oireachtas får som sagt delegera befogenheten att stifta lagar till en minister eller annan myndighet, och denna befogenhet är strikt bunden av det delegerande instrumentet. EU-direktiv genomförs vanligen genom föreskrifter som utfärdas av en minister. Befogenheten att lagstifta kan delegeras till olika organ, t.ex. regeringsministrar, stadgeenliga organ, halvstatliga organ, tillsynsorgan, expertorgan och lokala myndigheter.

Enligt konstitutionen ansvarar regeringen för yttre förbindelser och kan underteckna internationella fördrag och avtal och ansluta sig till internationella organisationer som omfattas av konstitutionella krav.

I enlighet med common law-systemet är de tillämpliga bestämmelserna bindande.

6 Process för antagande av rättsregler

6.1 Konstitutionen

Det första steget i en ändring av konstitutionen, enligt artikel 46, är att ta initiativ till ett lagförslag i den irländska deputeradekammaren. Denna lag måste godkännas av båda kamrarna i Oireachtas och därefter lämnas i en folkomröstning till folket för bekräftelse eller avstötning. Förslaget kommer att anses ha godkänts av folket om en majoritet av de avgivna rösterna stöder förslaget i lag.Ett förslag till folkomröstning som inte ändrar konstitutionen kommer att läggas in när en majoritet av rösterna strider mot förslaget och de avgivna rösterna mot förslaget uppgår till minst en tredjedel av de röstberättigade i registret. Propositionen måste uttryckas som en lag om ändring av författningen och får inte innehålla något annat förslag. Om detta godkänns av folket måste presidenten underteckna propositionen och ”i vederbörlig ordning kunnas av presidenten.”

6.2 Lagstiftningsförfarande

Det första steget för att genomföra primärrätten är vanligtvis att ett lagförslag ska inledas i endera parlamentet. Varje lagförslag som inleds i Dáil måste översändas till senaten för behandling, och ändringar kan göras som den irländska deputeradekammaren är skyldig att överväga. Om en lag inleds och överförs i den irländska senaten, och därefter ändras av Dáil, anses den dock ha inletts av Dáil och återgå till senaten för behandling.

Innan ett lagförslag utfärdas måste det godkännas av båda kamrarna i det irländska parlamentet och undertecknas av presidenten. Under lagstiftningsförfarandet kan ett lagförslag komma att ändras i den irländska deputeradekammaren och den irländska senaten. I konstitutionen konsolideras dock företrädet för den allmänt valda Dáil. I artikel 23 föreskrivs att om den irländska senaten har avvisat eller ändrat ett lagförslag som strider mot Dáls önskemål, står det Dáil fritt att inom 180 dagar gå med på att lagförslaget antas av båda dem.

Den stora majoriteten av lagförslag initieras i Dáil Eireann av en regeringsminister.

Ett lagförslag kan bara inledas och godkännas av Dáil Éireann. Denna typ av lagförslag sänds till senaten för ”rekommendationer”.

Det sista steget i lagstiftningsförfarandet är att presidenten undertecknar lagförslaget. Talmannen kan, efter samråd med statsrådet, remittera ett lagförslag, eller en viss del av ett lagförslag, till Högsta domstolen för fastställande av författningsenlighet. Detta kallas artikel 26. När Högsta domstolen beslutar att lagförslaget är konstitutionellt kan det aldrig bestridas på nytt i domstol och presidenten är skyldig att underteckna den i lag. Om det fastställs att lagförslaget är frånstötande till konstitutionen, måste presidenten avstå från att underteckna det.

6.3 Sekundärlagstiftning

Det föreskrivs gemensamt i moderlag att den delegerade lagstiftning som den tillåter kan upphävas eller godkännas av Oireachtas. Dessa bestämmelser föreskriver i allmänhet att instrument ”läggs innan” eller båda kamrarna i Oireachtas, som kan ogiltigförklara dem inom en angiven tidsperiod. All sekundärlagstiftning som genomför EU-åtgärder omfattas av denna upphävandemekanism. Efter antagandet måste vissa rättsliga instrument deponeras på utsedda bibliotek och ett meddelande om deras antagande måste offentliggöras i Irlands officiella tidning, Länken öppnas i ett nytt fönsterIRIS Oifigiúil.

6.4 Folkrätten

Regeringen får underteckna internationella fördrag eller avtal eller ansluta sig till internationella organisationer, men det har slagits fast att regeringen inte får göra det om det skulle innebära att Oireachtas eller på annat sätt bryter mot konstitutionen. Därför har domstolarna ansett att fördragen ändrar räckvidden och målen för Europeiska unionen kan inte godkännas av regeringen, såvida de inte godtas av folket i en konstitutionell folkomröstning.

7 Ikraftträdande eller nationella bestämmelser

Ändringar av konstitutionen träder i kraft efter det att de har godkänts av folket och det förslag till ändring av konstitutionen som har undertecknats av presidenten har undertecknats.

En lag blir lag samma dag som den undertecknas av presidenten och träder i kraft den dagen, om inte motsatsen föreskrivs i lagen. Ordföranden undertecknar vanligtvis inte ett lagförslag tidigare än den 5:e dagen eller senare än den 7:e dagen efter det att det har lagts fram. I en lag får det anges från och med vilket datum den ska träda i kraft, eller föreskriva att en minister får göra en ”inledande order” (sekundärrätt) för att lagen eller en del av lagen ska träda i kraft. Presidenten är skyldig att offentliggöra en lag genom att offentliggöra ett meddelande i Iris Oifigiúil, i vilket det anges att det har blivit lag.

Sekundärlagstiftningen kommer att ange vilken dag den ska tas i drift.

Domstolsbeslut har i allmänhet kraft från och med den dag då de fattas.

8 Metoder för lösning av konflikter mellan olika lagliga källor

Det ankommer på domstolarna att avgöra om det föreligger någon konflikt mellan olika rättsregler eller källor.

Med förbehåll för den överordnade EU-lagstiftningen är konstitutionen statens grundläggande rättsordning och den har företräde i alla konflikter med andra lagar. Enligt artikel 34 i konstitutionen kan enskilda väcka talan mot författningsgiltigheten vid High Court. Ett sådant beslut kan överklagas till Högsta domstolen. Enskilda kan också hävda att deras konstitutionella rättigheter eller konstitutionella förfarande har överträtts genom statens åtgärder.

Det antas att lagstiftning som antagits efter antagandet av 1937 års konstitution är förenlig med konstitutionen tills motsatsen har fastställts.

Det kan uppstå situationer där bestämmelserna i konstitutionen, särskilt bestämmelserna om de grundläggande rättigheterna, kan komma att stå i strid med varandra. Domstolarna har använt flera mekanismer för att fatta beslut i dessa fall, bland annat en ordagrann eller grammatisk tolkning, den historiska metoden, en teleologisk och en harmonisk metod, proportionalitetsprincipen, principen om hierarki av rättigheter och åtagandet om naturrättsligt och naturrättsligt rättigheter.

Det har förekommit fall när en folkomröstning om ändring av konstitutionen har genomförts till följd av domstolars impopulerade konstitutionella avgöranden eller tolkning.

Om en enskild hävdar att hans eller hennes rättigheter enligt den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna har överträtts genom lagstiftning kan han eller hon begära en förklaring om bristande överensstämmelse från domstolarna.

Unionsrätten åtnjuter konstitutionell immunitet, eftersom det i konstitutionen föreskrivs att den inte kommer att medföra att rättsakter eller åtgärder som är nödvändiga till följd av ett medlemskap blir ogiltiga, även om medlen för att genomföra dessa rättsakter eller åtgärder måste vara förenliga med konstitutionen.

Bortsett från konstitutionella frågor kommer giltigheten av delegerad lagstiftning att bedömas genom att den överensstämmer med dess moderlag.

Ytterligare information om Irlands rättsordning, lagstiftning och konstitutionen finns på följande webbplatser:

Länken öppnas i ett nytt fönsterhttp://www.taoiseach.ie/

Länken öppnas i ett nytt fönster http://www.courts.ie/Judgments.nsf/Webpages/HomePage?OpenDocument

Länken öppnas i ett nytt fönsterhttp://www.irishstatutebook.ie

Länken öppnas i ett nytt fönsterhttp://www.bailii.org/


Det här är en maskinöversättning. Ägaren av sidan tar inget som helst ansvar för kvaliteten på den maskinöversatta texten.

Senaste uppdatering: 23/10/2019