Bezárás

MÁR ELÉRHETŐ A PORTÁL BÉTA VERZIÓJA!

Látogasson el az európai igazságügyi portál béta verziójának felületére, és mondja el nekünk, milyennek találja!

 
 

Navigációs útvonal

menu starting dummy link

Page navigation

menu ending dummy link

Medlemsstaternas lagstiftning - Luxemburg

Ez az oldal gépi fordítás eredménye – a fordítás minőségét nem áll módunkban garantálni.

Az értékelés alapján ennek a fordításnak a minősége: nem megbízható

Ön szerint használható ez a fordítás?

I det här avsnittet hittar du en översikt över de olika rättskällorna i Luxemburg.


Rättskällor

Internationella rättskällor

Storhertigdömet Luxemburg är bundet av internationella, multilaterala eller bilaterala fördrag. Utöver de skyldigheter som dessa åtaganden ålägger den luxemburgska staten i dess förbindelser med andra stater är vissa av dessa fördrag en källa till rättigheter för enskilda (t.ex. kan EU-medborgare direkt förlita sig på den fria rörligheten på grundval av EU-fördragen.

Internationella konventioner

Det rör sig om internationella fördrag och avtal mellan Storhertigdömet Luxemburg och utländska stater. Som exempel kan nämnas konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som undertecknades i Rom den 4 november 1950 eller BeNeLux -fördraget som undertecknades i Haag den 3 februari 1958 respektive den 17 juni 2008 samt bindande Belgien, Nederländerna och Luxemburg.

Gemenskapsrätten

Gemenskapsrätten innehåller de europeiska fördragen i sig och de bestämmelser i sekundärrätten som ingår i rättsakter som antagits av Europeiska gemenskapernas institutioner och Europeiska unionen: Direktiv, beslut, förordningar, yttranden och rekommendationer.

Nationella rättskällor

Konstitutionella värderegler

Storhertigdömet Luxemburgs konstitution antogs den 17 oktober 1868. Det konstitutionella system som infördes 1868 liknar den belgiska konstitutionen från 1831. Trots många skillnader i detalj kan de belgiska författarnas artiklar rådfrågas utan förbehåll när det gäller de allmänna principerna. Trots de många författningsändringar som har skett sedan dess antagande överensstämmer den nuvarande konstitutionen i stort sett med den text som antogs 1868.

Den luxemburgska konstitutionen är en konstitution av stelbent karaktär, dvs. dess ändring kräver att ett särskilt förfarande som är mer komplicerat än det ordinarie lagstiftningsförfarandet ska iakttas. En revidering av konstitutionen kräver två på varandra följande omröstningar i deputeradekammaren (parlamentet), varav minst två tredjedelar av rösterna från ledamöterna i deputeradekammaren, eftersom det inte är tillåtet att rösta med fullmakt. Minst tre månader ska skilja de två rösterna åt.

Om mer än en fjärdedel av ledamöterna i deputeradekammaren eller 25 000 väljare begär det ska den text som antagits av deputeradekammaren vid första behandlingen genomgå en folkomröstning under de två månader som följer efter den första omröstningen. Därefter ska det inte göras någon andra omröstning och revideringen får antas endast om den erhåller en majoritet av de giltiga avgivna rösterna.

Bestämmelserna om lagstiftningsvärde

Lagen definieras som den standard som antagits av den deputerandekammare som kungjorts av storhertig. Såvida inte en grundlagsbestämmelse eller en folkrättslig bestämmelse begränsar dess frihet, beslutar den luxemburgska lagstiftaren själv de riktlinjer som den har för avsikt att följa.

Bestämmelserna om regleringsvärde

Det är uppenbart att lagen inte kan reglera alla frågor ens i sista hand. Dessutom är det inte alltid lämpligt att använda sig av det relativt komplicerade lagstiftningsförfarandet, till exempel när det gäller lagstiftning i en fråga där standarden måste ändras ofta.

Detta är fallet när den storhertigliga förordningen antas, vilket är lagen om genomförande av lagen. Den luxemburgska författningen uppdrar åt storhertig av uppdraget att ”göra) de förordningar och dekret som är nödvändiga för att lagarna ska kunna genomföras”.

Vilka är eventuella andra rättskällor och vad är deras värde?

Rättspraxis

Att rättspraxis erkänns som en rättskälla är inte utan svårighet. Den luxemburgska lagstiftningen vet i själva verket inte den ”prejudikat” som tillämpas i de anglosaxiska rättssystemen och domarna är i allmänhet inte bundna av domstolsavgöranden i andra mål, även om de är helt jämförbara. Det är dessutom förbjudet för domare att yttra sig genom en allmän bestämmelse och deras dom måste därför alltid begränsas till det specifika fallet.

I praktiken har dock utarbetandet av rättspraxis i ett jämförbart fall en obestridlig inverkan i ett fall. När en text kan tolkas på ett sätt som lämpar sig för tolkning är domstolens behörighet dessutom utan tvivel viktigare, eftersom det är möjligt för honom att utforma lagstiftningen genom att tolka den.

  • Internationell rättspraxis

Storhertigdömet Luxemburg erkänner den direkta makten i ett antal internationella domstolar, däribland Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg.

  • Europeiska rättspraxis

Enligt artikel 267 FEUF ska Europeiska unionens domstols rättspraxis vara bindande för de nationella domstolarna genom en begäran om förhandsavgörande som gör det möjligt för nationella domstolar att, innan de fattar beslut, begära att domstolen ska lösa de problem som uppkommer genom tillämpningen av gemenskapsrätten och som enskilda kan åberopa inför dem.

  • Nationell rättspraxis

I allmänhet har domstolsavgöranden som meddelats i slutet av civilrättsliga och handelsrättsliga förfaranden endast rättskraft: dessa beslut är bindande för parterna i tvisten, men de ändrar inte lagen.

Detta gäller även för de flesta av de beslut som fattats av förvaltningsdomstolarna. I de fall då talan väcks mot en regleringsakt ska en dom eller en dom, undantagsvis, ha allmän giltighet och offentliggöras i Mémorial, Storhertigdömet Luxemburgs officiella tidning.

Författningsdomstolens domar har också allmän giltighet och offentliggörs i Mémorial.

Allmänna rättsprinciper

Bland de regler som fastställs i rättspraxis återfinns bland annat kategorin allmänna rättsprinciper, vilka definieras som ”rättsregler som är bindande för administrationen och som domstolarna har bekräftat i domstol”.

Normhierarki

Rättskällorna prioriteras enligt nationell lagstiftning. Konstitutionen är grunden för den högsta tullsatsen, följt av lagar och förordningar.

I avsaknad av grundlagsbestämmelse följer Luxemburgs lagstiftning om förhållandet mellan internationell rätt och nationell rätt endast av rättspraxis.

Den luxemburgska rättspraxisen på denna punkt utvecklades från början av 1950-talet från början av talet när Cour de cassation först och därefter slog fast att det var omöjligt för domstolen att pröva om det var omöjligt att följa internationella fördrag på grund av maktfördelningen.

Enligt statsrådets referensbeslut från år 1951 är ”ett internationellt fördrag som ingår i den nationella lagstiftningen genom en lag om godkännande en lag av högre dignitet som har ett ursprung som är mer än ett internt organs vilja. Härav följer att internationell rätt, i händelse av en konflikt mellan bestämmelserna i ett internationellt fördrag och bestämmelserna i en senare nationell lagstiftning, ska ges företräde framför nationell rätt (Conseil d’État, den 28 juli 1951, Pas.lux, s. 263).

Ordalydelsen i detta beslut är naturligtvis mycket omfattande, eftersom det i domen inte görs någon åtskillnad mellan att den internationella standarden har företräde framför ett internt organs vilja. De luxemburgska domstolarna har emellertid aldrig uttalat sig för att internationella normer om konstitutionen har företräde.

Det bör dock noteras att det i 1956 års översyn av utkastet till regeringstext föreskrevs att ”bestämmelserna i internationell rätt ingår i den nationella rättsordningen. De ska ha företräde framför lagstiftning och andra nationella bestämmelser. ” I kommentaren till artiklarna hade det klart framgått att de senare skulle omfattas av konstitutionella bestämmelser.

Statsrådet har emellertid implicit godtagit denna prioritering i ett yttrande av den 26 maj 1992 om utkastet till lag om godkännande av EU-fördraget. Det ska erinras om att ”det ska erinras om att folkrätten, enligt regeln om normhierarki, har företräde framför den nationella rätten och att den nationella rätten till förmån för fördraget vid en konflikt inte utövas av domstolarna. Eftersom det är viktigt att undvika en motsägelse mellan vår nationella lagstiftning och internationell rätt insisterar Conseil d’État på att den relevanta konstitutionella översynen bör äga rum inom den relevanta perioden för att förhindra en sådan oförenlighet. ” Storhertigdömet Luxemburg tycks därför verka på en resolut internationell väg.

Detta är utan tvekan en teknisk konsekvens av avsaknaden av en kontroll av författningsenligheten i Luxemburg. Författningsdomstolen kontrollerar att lagarna överensstämmer med konstitutionen. det kan inte hänvisas till en fråga om överensstämmelse med konstitutionen av en lag som godkänner ett internationellt fördrag.

I Luxemburgs rättsordning kan författningsdomstolarna förklara författningsstridiga lagar som författningsstridiga. Talan vid denna domstol kan väckas av en domstol eller en förvaltningsdomstol i Luxemburg, när frågan om grundlagsförenlighet uppkommer inom ramen för ett förfarande vid den domstolen. Ett direkt hänskjutande är inte möjligt.

En talan om ogiltigförklaring kan också väckas mot olagliga regleringsakter inför förvaltningsdomstolen med möjlighet att överklaga till förvaltningsdomstolen. Denna talan kan emellertid tas upp till sakprövning endast inom tre månader från den dag då förordningen offentliggörs. Om lagenligheten av en regleringsakt efter utgången av denna period behandlas i domstol eller förvaltningsdomstol, behåller den möjligheten att bortse från lagtexten till förmån för lagen, men till skillnad från en möjlighet till direkt talan inom tre månader från offentliggörandet kommer detta beslut inte att ha befogenhet som tillsättningsmyndighet.

Bestämmelser om ”ikraftträdande på det nationella territoriet av regler som ingår i överstatliga instrument

Internationella konventioner

Den luxemburgska konstitutionen är särskilt kortfattad när den reglerar förfarandet för godkännande av internationella fördrag, eftersom den endast föreskriver att ”fördragen inte ska ha någon verkan förrän fördragen har antagits och offentliggjorts i de former som föreskrivs för offentliggörande av lagar”.

Storhertigdömet är ett land med en tradition. Med andra ord är det själva fördraget som är tillämpligt på samma sätt som en intern bestämmelse i Storhertigdömet utan att det är nödvändigt att införliva det i en eller annan form.

Innehållet i lagen om godkännande är således mycket kortfattat och begränsar sig i allmänhet till en enda artikel, enligt vilken ”godkänns” i ett fördrag. Denna lag har inget normativt innehåll. Lagen om godkännande godkänner, men inte införlivar, det har inget annat syfte än att bemyndiga regeringen att ratificera fördraget.

Denna lag antas av parlamentet i enlighet med det ordinarie förfarandet. Omröstningen sker normalt med absolut majoritet, om inte fördraget innehåller en delegering av befogenheter (se nedan). Sedan översynen 1956 innehåller Luxemburgs konstitution en uttrycklig bestämmelse som gör det möjligt att delegera befogenheter till internationella organisationer genom ett fördrag. I artikel 49a i konstitutionen anges att ”utövandet av befogenheter som i konstitutionen förbehållits den lagstiftande, verkställande och dömande makten i Europeiska unionen kan tillfälligt överlåtas åt institutionerna enligt internationell rätt genom fördraget”. I artikel 37.2 i konstitutionen föreskrivs emellertid att sådana fördrag måste godkännas av deputeradekammaren enligt villkoren i en betydligt förstärkt majoritet.

Om inte annat uttryckligen föreskrivs ska omröstningen inte leda till att ett fördrag som är i kraft i Luxemburgs interna ordning har trätt i kraft. Lagen om godkännande är en förutsättning för att den ska träda i kraft, men först efter det att den ratificerats. Det anses också i Luxemburg att den verkställande makten, även efter det att deputeradekammaren har gett sitt godkännande, har kvar sitt utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller att ratificera texten och att utövandet av denna befogenhet ligger utanför domarens kontroll.

Ikraftträdandet av ett fördrag enligt nationell lagstiftning omfattas vanligtvis av tre villkor. (1) Storhertigdömet Luxemburg har ratificerat fördraget, (2) fördraget är i kraft på internationell nivå och (3) fördragstexten har offentliggjorts i sin helhet i Luxemburgs Mémorial, på samma sätt som en lag.

Det bör påpekas att offentliggörandet av fördraget (enligt artikel 37 i konstitutionen) är ett separat krav från kravet på offentliggörande av fördraget. Det är riktigt att de två villkoren i de flesta fall är uppfyllda samtidigt, det vill säga att fördragstexten offentliggörs i Mémorial direkt efter denna lag. De två rättsakterna är dock inte desamma och publikationerna kan åtskiljas, eftersom fördraget inte utgör en integrerad del av lagen om godkännande.

Gemenskapsnormer

Den luxemburgska konstitutionen innehåller inga särskilda bestämmelser om införlivandet i Luxemburgs nationella ordning av europeiska sekundära normer.

Det normala instrumentet för genomförande av EU-direktiv är den lag som deputeradekammaren antagit i enlighet med den ordinarie majoriteten.

Även om det i princip är de europeiska direktiven som ska införlivas med luxemburgsk rätt genom en lag, är det inte nödvändigt att tillämpa den formella rätten när direktivet avser ett område som redan omfattas av luxemburgsk rätt. I detta fall kan införlivandet ske genom en storhertiglig förordning som antagits på grundval av den allmänna befogenheten att genomföra de bestämmelser som regeringen har hämtat från artiklarna 33 och 36 i konstitutionen. Därefter är det formellt luxemburgsk lag som storhertigen verkställer, även om innehållet i förordningen i själva verket har sin grund i det europeiska direktivet.

Lagstiftningsförfarandet kan fortfarande undvikas när det område som harmoniserats genom direktivet har varit föremål för en lag genom vilken parlamentet ger regeringen befogenhet att genom enkla förordningar reglera frågor som normalt faller inom lagens tillämpningsområde.

Denna ”möjliggörande lagstiftning” antas varje år av deputeradekammaren sedan 1915 och regeringen har således omfattande regleringsbefogenheter på det ekonomiska och finansiella området, vilket utan tvekan skulle ha gjort det möjligt för den att införliva många EU-direktiv, även om det inte uttryckligen hänvisas till Europa.

Införlivandet av de europeiska direktiven regleras numera genom en särskild lag av den 9 augusti 1971, i dess lydelse enligt en lag av den 8 december 1980, vars syfte är begränsat till att bemyndiga regeringen att genomföra och beivra Europeiska gemenskapens ekonomiska, tekniska, jordbruks-, skogsbruks-, social- och transportdirektiv. Genom undantag från det ordinarie lagstiftningsförfarandet ska de storhertigliga förordningarna ha godkänts av deputeradekammarens parlamentariska utskott.

Förfarandet för antagande av storhertigliga förordningar innebär, liksom lagstiftningsförfarandet, att regeringen är skyldig att lägga fram sitt utkast till yttrande av Conseil d’État och handelskamrarna. Till skillnad från lagstiftningsförfarandet tillåter dock det föreskrivande förfarandet att regeringen helt enkelt undviker sådana samråd på grund av att det är brådskande att anta den rekommenderade åtgärden. Regeringen förvägras emellertid regeringen när den har för avsikt att införliva ett EU-direktiv genom en storhertiglig förordning. Lagen av den 9 augusti 1971 kompletterar det ordinarie lagstiftningsförfarandet genom att kräva, å ena sidan, obligatoriskt samråd med statsrådet och, å andra sidan, samtycke från deputeradekammarens parlamentariska utskott.

I båda fallen antas den storhertigliga förordningen i ministerrådet och därefter undertecknas av justitieministern och överlämnas till storhertig för utfärdande. Den storhertigliga förordningen träder i kraft efter det att den har offentliggjorts i Mémorial.

Förfaranden för att få de nationella bestämmelserna i kraft

Lagar och andra författningar i Luxemburg ska träda i kraft först efter offentliggörandet i Storhertigdömet Luxemburgs officiella tidning.

Myndigheter som ska anta rättsregler

Internationella standarder

Den luxemburgska konstitutionen förklarar att ”storhertigen gör fördragen”. Kommissionen har tillagt att ”fördragen [inte] ska... ha någon verkan innan de har godkänts i lag och offentliggjorts i de former som föreskrivs för offentliggörande av lagar”.

Det bör noteras att godkännande krävs för alla internationella fördrag, oavsett syfte, och att ett sådant godkännande ska ges i form av en lag. Den senare infördes år 1956 på uttrycklig begäran av Conseil d’Etat, som ansåg att ”ett sådant samtycke ska ställas på förfarandet för utarbetande av lagen, eftersom konstitutionen endast omfattar detta enda förfarande som är tillämpligt på alla viljeyttringar från deputeradekammaren i materiellt hänseende”.

Nationella standarder

I Storhertigdömet Luxemburgs lagstiftning kan initiativet till en lag komma från Länken öppnas i ett nytt fönsterfolkförsamlingen eller Länken öppnas i ett nytt fönsterregeringen.

Regeringens initiativrätt kallas ”regeringsinitiativ” och den genomförs genom ”lagförslag”.

Rätten att ta initiativ från deputeradekammaren kallas ”parlamentets initiativ” och utövas genom att lägga fram ”förslag till lagstiftning”.

Dessa utkast eller förslag till lagstiftning överlämnas sedan till olika yttranden från de berörda organen (yrkeskammare), men framför allt till Conseil d’Etat ( Länken öppnas i ett nytt fönster Högsta förvaltningsdomstolen). Efter yttrande från statsrådet skickas utkastet eller förslaget tillbaka till deputeradekammaren.

Process för antagande av dessa rättsregler

Lag

Deputeradekammaren är ett enda parlament.

För att minska riskerna med ett enkammarsystem förutsätter den luxemburgska beståndsdelen att varje förslag till lag i princip ska vara föremål för två röster, minst tre månaders mellanrum.

I konstitutionen föreskrivs dock att en andra omröstning också kan krävas (kvalificerad som en ”andra grundlagsomröstning”) ”om deputeradekammaren i samförstånd med statsrådet, som sammanträder offentligt, beslutar annorlunda”.

Conseil d’Etat spelar en mycket viktig roll i detta sammanhang, som är närmare den roll som spelas av den andra lagstiftande församlingen i andra stater (och särskilt House of Lords roll i England). Det är första gången som parlamentet diskuterar. Enligt konstitutionen krävs ett yttrande från högsta förvaltningsdomstolen avseende alla projekt eller förslag till lagstiftning. Statsrådet kommer sedan ytterligare en gång efter den första omröstningen i deputeradekammaren om att vid ett offentligt sammanträde besluta om den andra omröstningen ska beviljas eller ej.

I praktiken är de allra flesta lagar således undantagna från den andra omröstningen. Statsrådet har antagit en policy enligt vilken undantag beviljas i nästan samtliga fall, med förbehållet att vägran att bevilja undantag är reserverad för de allvarligaste fallen. Alla hinder för undantag undanröjs oftast under det inledande förfarandet.

Det ska även påpekas att Conseil d’États behörighet inte är en verklig vetorätt, vilket skulle vara svårt att förena med den omständigheten att Conseil d’État är ett icke folkvalt organ. Rådsmedlemmarna utses av storhertigen. Om platsen är vakant ska suppleanterna utses som ersättare, den första: direkt av storhertigen, den andra: om en förteckning över tre kandidater som föreslagits av deputeradekammaren och den tredje: en förteckning över tre kandidater som föreslagits av statsrådet. Statsrådet kan endast skjuta upp omröstningen om en lag på två månader och därmed medge ytterligare betänketid för lagstiftaren.

Storhertig är inte bara i början av lagstiftningsförfarandet (för lagförslag), utan också efter den slutliga omröstningen om lagen i deputeradekammaren. Luxemburgs konstitution föreskriver att storhertigen kungör lagarna inom tre månader efter kammarens omröstning.

Storhertigliga förordningar

Enligt artikel 2 i lagen av den 12 juli 1996 om reform av Conseil d’Etat kan inget förslag till förordning om genomförande av lagar och andra fördrag läggas fram för storhertigen förrän efter det att Consiglio di Stato har yttrat sig.

Regeringen kan emellertid avvika från denna allmänna regel i brådskande fall (som ska bedömas av storhertigen på grundval av en rapport som vederbörligen motiveras av premiärministern) och således avstå från att begära yttrande från High Corporation. Användningen av ett sådant förfarande anses dock vara begränsad till undantagsfall.

Om en lag formellt kräver att Conseil d’État ska yttra sig över de förordningar som har antagits med stöd av denna lag, kan det inte heller under några omständigheter göras gällande att det är fråga om ett skyndsamt förfarande. Detta gäller även för ändringsförslag till ett förslag till förordning för vilket High Corporation redan har avgett ett första yttrande.

Som i fallet med lagar och andra författningar ska statsrådet utarbeta ett yttrande om förslag till föreskrifter i form av en motiverad rapport med allmänna överväganden, en genomgång av texten till projektet och, i förekommande fall, ett motprojekt.

Conseil d’Etat ska granska innehållet i och formen på utkastet till regler och dess överensstämmelse med en överordnad rättsregel.

Databaser över lagstiftning

Länken öppnas i ett nytt fönsterLegilux är den luxemburgska regeringens juridiska portal på Internet.

Den möjliggör tillgång till luxemburgsk lagstiftning, antingen i form av en lagtext i Mémorial A eller i form av samordnade texter, vilka till stor del finns i lagar och rapporter.

Webbplatsen är indelad i tre huvudområden:

Är tillgången till databaserna kostnadsfri?

Ja, tillgången till databaser är kostnadsfri.

Länkar

Länken öppnas i ett nytt fönsterLegilux

Länken öppnas i ett nytt fönsterStatsrådet:

Länken öppnas i ett nytt fönsterDeputeradekammaren

Länken öppnas i ett nytt fönsterRegeringen

Länken öppnas i ett nytt fönsterJustitieministeriet


Det här är en maskinöversättning. Ägaren av sidan tar inget som helst ansvar för kvaliteten på den maskinöversatta texten.

Senaste uppdatering: 22/10/2019