Stäng

NU FINNS EN NY BETAVERSION AV PORTALEN!

Testa betaversionen av den europeiska e-juridikportalen och berätta vad du tycker!

 
 

Sökväg

menu starting dummy link

Page navigation

menu ending dummy link

Medlemsstaternas lagstiftning - Lettland

Våra översättare håller på att översätta den nya sidan till svenska.
Översättningen till lettiska är dock redan färdig.

På den här sidan finns information om rättssystemet i Lettland.


Rättskällor

Lettlands rättssystem bygger på kontinentaleuropeisk rätt. Dess viktigaste rättskälla är den skrivna lagen.

Lagstiftning

Förhållandet mellan offentligrättsliga organ och enskilda eller andra rättighetsinnehavare juridiska enheter regleras av lagstiftning (ārējie normatīvie akti).

De olika typerna av lagstiftning är, i fallande hierarkisk ordning

  • Republiken Lettlands författning,
  • lagar: lagar som utfärdas av parlamentet,
  • regeringsförordningar,
  • författningar utfärdade av Lettlands riksbank, Lettlands finansinspektion och kommissionen för reglering av allmännyttiga tjänster (dessa författningar jämställs i Lettland med förordningar som utfärdats av regeringen),
  • bindande föreskrifter från lokala myndigheter.

Europeiska unionens rättsakter ska tillämpas i enlighet med deras ställning i hierarkin för externa rättskällor. Vid tillämpningen av EU-lagstiftningen ska institutioner och domstolar också beakta EU-domstolens rättspraxis.

Internationell rätt (oavsett källa) ska tillämpas i enlighet med dess ställning i hierarkin för externa rättskällor. Om det uppstår konflikt mellan en folkrättslig bestämmelse och en lettisk bestämmelse av samma rang i normhierarkin, ska den internationella bestämmelsen ha företräde.

Lagar och regeringsförordningar är bindande i hela Lettland och ingen kan åberopa att han eller hon inte känt till dem. Bristande kännedom om lagar och förordningar fritar inte individen från skyldigheten att följa dem.

Bindande föreskrifter från lokala myndigheter är bindande för alla individer och juridiska personer inom det berörda administrativa området.

Följande organ är behöriga att utfärda rättsakter:

  • Det lettiska folket får utöva sina lagstiftningsbefogenheter (en tiondel av alla röstberättigade kan tillsammans ge in lagstiftningsförslag till parlamentet; folket kan också delta i folkomröstningar),
  • Parlamentet (Saeima) får utfärda lagar.
  • Regeringen får utfärda förordningar efter delegering i lag.
  • Lettlands riksbank, Lettlands finansinspektion och kommissionen för reglering av allmännyttiga tjänster får också utfärda förordningar efter delegering i lag.
  • Lokala myndigheter får utfärda föreskrifter efter delegering i lag.

Interna offentligrättsliga regler

Interna offentligrättsliga regler (iekšējie normatīvie akti) utfärdas av offentligrättsliga organ för att fastställa förfaranden för deras egen eller underordnade organs interna verksamhet, eller för att klargöra hur generell lagstiftning ska tillämpas inom ramen för deras egen verksamhet. Interna offentligrättsliga regler är inte bindande för enskilda. En myndighet som antar ett beslut rörande en enskild individ får inte hänvisa till det beslutet i en intern offentligrättslig regel.

Exempel på interna offentligrättsliga är

  • ett organs stadgar (nolikums), som fastställer dess interna struktur och organisation,
  • arbetsordningar (reglaments), som fastställer hur ett organs interna enheter är strukturerade och hur de fungerar,
  • rekommendationer (ieteikumi): i dessa fastställs formerna för utövandet av den skönsmässiga bedömning som medges enligt lagstiftning och interna myndighetsregler, eftersom de föreskriver enhetligt handlande under likartade omständigheter; i vissa situationer finns dock möjlighet att bortse från rekommendationer, under förutsättning att det finns tillräckliga skäl för detta,
  • instruktioner (instrukcja): i dessa fastställs hur generell lagstiftning och allmänna rättsprinciper ska tillämpas,
  • interna regelverk (iekšējie noteikumi): dessa fastställer förfarandena för att anta förvaltningsbeslut, hur tjänstemän och andra anställda inom förvaltning förväntas fullgöra sina skyldigheter, uppföranderegler, frågor om säkerhet på arbetsplatsen och andra frågor rörande en myndighets löpande verksamhet.

Alla typer av interna offentligrättsliga regler har samma rättsliga status. Om sådana regler visar sig sinsemellan oförenliga ska det regel som har antagits av den högsta myndigheten eller den högst rankade tjänstemannen ha företräde.

De enheter som har rätt att utfärda interna offentligrättsliga regler är

  • regeringen,
  • en regeringsledamot,
  • en myndighets styrande organ,
  • chefen för en myndighet.

Rättskällor: kategorier

Rättskällorna kan delas in i följande kategorier:

  • lagar och förordningar (normatīvie akti): rättsakter som föreskriver rättsregler, reglerar deras ikraftträdande eller ändrar eller upphäver dem; lagar och förordningar kan klassificeras som lagstiftning eller interna myndighetsbestämmelser,
  • allmänna rättsprinciper: skrivna (införlivade i lagar eller förordningar) eller oskrivna grundregler som styr vad som är objektivt lagligt i samhället,
  • sedvanerätt: uppföranderegler som har utvecklats som en följd av att de faktiskt har tillämpats över en viss tid i historien; sedvanerätt tillämpas för utformning av rättigheter och tolkning av lagbestämmelser om den fråga det gäller inte regleras av lag eller annan lagstiftning,
  • rättspraxis: en samling domstolsavgöranden som innehåller korrekta och värdefulla rättsliga slutsatser som kan användas av domare i andra mål som argument för deras egna avgöranden,
  • rättsdokrin (doktrīna): etablerade akademiska uppfattningar som ger en tolkning av lagbestämmelser, deras ursprung och tillämpning; doktrinen är i stor utsträckning föremål för hänvisningar i domskäl och motiveringar till myndighetsbeslut.

Rättskällornas hierarki

Primära rättskällor

  • Lagar och andra författningar: de rättskällor som har högst rättslig status. De tillämpas i enlighet med deras ställning i lagstiftningshierarkin.
  • Allmänna rättsprinciper: tillämpas om en fråga inte regleras genom lag eller förordning. Allmänna rättsprinciper används också vid tolkningen av lagar och förordningar. Det finns ingen hierarki mellan allmänna rättsprinciper, utan alla har samma rättsliga status.
  • Sedvanerätt: tillämpas för utformning av rättigheter och tolkning av lagbestämmelser om den fråga det gäller inte regleras av lag eller annan lagstiftning.

Sekundära rättskällor

  • Rättspraxis: domstolsavgöranden som, i enlighet med processreglerna, är bindande för domstolar relevanta domstolar; avgörandena har ställning av lag, är bindande för alla parter och måste respekteras på samma sätt som skriven lag.

Författningsdomstolens avgöranden är bindande för alla statliga och lokala myndigheter, institutioner och tjänstemän, inklusive domstolarna, samt för alla enskilda och juridiska personer. En bestämmelse (lag) som av författningsdomstolen har konstaterats strida mot en annan bestämmelse av högre rättslig rang ska upphöra att gälla från den dag domen offentliggörs, om inte författningsdomstolen anger annat.

Om författningsdomstolen finner att ett internationellt avtal som undertecknats eller ingåtts av Lettland strider mot författningen, måste regeringen omedelbart vidta åtgärder för att ändra avtalet, säga upp avtalet, tillfälligt upphäva tillämpningen av avtalet eller frånträda det.

Ett avgörande i författningsdomstolen (vid avgörande av rättsprocessen i ett ärende) som ger en tolkning av en lagbestämmelse är bindande för alla statliga och lokala myndigheter, institutioner och tjänstemän, inklusive domstolarna, samt för alla enskilda och juridiska personer.

  • Rättsdoktrinen används i stor utsträckning vid argumenteringen kring domstolars och statliga förvaltningars beslut. Rättsdoktrinen har inga rättsverkningar och är inte bindande.

Institutionell ram

Institutioner som är behöriga att anta rättsregler

Lagstiftningsrätten är förbehållen parlamentet (Saeima) och det lettiska folket (genom rätten att delta i folkomröstningar).

Regeringen för utfärda lagstiftning i form av förordningar (noteikumi) i följande fall:

  • På grundval av en delegering i lag.
  • För att godkänna ett internationellt avtal eller ett utkast till ett sådant, säga upp ett internationellt avtal eller tillfälligt upphäva dess tillämpning, såvida inte författningen eller lagen föreskriver annat.
  • Om det är nödvändigt för tillämpningen av Europeiska unionens rättsakter och om saken i fråga inte har reglerats i lag. Dessa förordningar får inte inkräkta på enskilda individers grundläggande rättigheter.

Lettlands riksbank, Lettlands finansinspektion och kommissionen för reglering av allmännyttiga tjänster får anta lagstiftning (förordningar, noteikumi) på grundval av delegering i lag, och inom ramen för sina befogenheter.

Lokala myndigheter får anta bindande föreskrifter på grundval av lag eller regeringsförordning.

Utarbetande av nya lagar och förordningar

I detta avsnitt ges en överblick över förfarandena för utarbetande av ny lagstiftning.

Lagar

Framläggande av lagstiftningsförslag i parlamentet

Utkast till lagstiftning kan föreläggas parlamentet av presidenten, regeringen eller parlamentsutskotten, av minst fem parlamentsledamöter eller, i enlighet med de förfaranden och villkor som anges i författningen (Latvijas Republikas Satversme), av en tiondel av väljarkåren.

Behandling och antagande av lagförslaget

Lagförslag behandlas i tre omgångar. Lagförslag som bedöms brådskande, utkastet till stadsbudget inklusive ändringar av detta samt lagförslag om godkännande av internationella avtal antas vid andra behandlingen.

Ett lagförslag anses antaget och kan bli lag när det har genomgått tre behandlingar eller, i de ovannämnda fallen, två behandlingar, och när det lagts fram i sin helhet för omröstning och en absolut majoritet av de närvarande ledamöterna i parlamentet (Saeima) har röstat för det.

Promulgering av lagar

Alla lagar som antas översänds av parlamentets styrande utskott (Prezidijs) till presidenten för promulgation.

Presidenten promulgerar de lagar som har antagits av parlamentet tidigast den tionde dagen och senast den tjugoförsta dagen efter antagandet. Lagen träder i kraft 14 dagar efter offentliggörandet i Republiken Lettlands officiella tidning (Latvijas Vēstnesis), om inte ett annat datum har angivits i lagen.

Rätt att uppskjuta promulgation av en lag

Presidenten har rätt att kräva att en lag ska omprövas och rätt att skjuta upp promulgationen i två månader.

Presidenten utövar sin rätt att begära omprövning av en lag på sitt eget initiativ, men för att skjuta upp offentliggörandet av en lag krävs stöd av minst en tredjedel av samtliga parlamentsledamöter. Presidenten eller en tredjedel av alla parlamentsledamöter kan utöva dessa befogenheter inom tio dagar från det att lagen antogs av parlamentet.

En lag vars promulgation har uppskjutits i enlighet med förfarandet ovan läggs fram för folkomröstning, om minst en tiondel av väljarkåren begär det i samband med en insamling av underskrifter. Om ingen sådan begäran inkommer inom den tvåmånadersperiod som antagandet av lagen kan skjutas upp ska lagen offentliggöras. Ingen folkomröstning ska dock hållas om parlamentet röstar om lagen igen och minst tre fjärdedelar av alla parlamentsledamöter röstar för att lagen ska antas.

En lag som har antagits av parlamentet och skjutits upp kan upphävas genom folkomröstning om antalet röstande är minst hälften så många som de röstberättigade som deltog i det senaste valet till parlamentet och om majoriteten av dessa röstar för att lagen ska upphävas.

Det är dock inte alla lagar som kan läggas fram för folkomröstning. Budgeten och lagar om lån, skatter, tullar, järnvägstaxor, värnplikt, krigsförklaring och ingående av krig, fredsfördrag, proklamering och upphävande av undantagstillstånd, mobilisering och demobilisering samt avtal med andra länder kan inte läggas fram för folkomröstning.

Lagars ikraftträdande

En lag träder i kraft fjorton dagar efter det att den offentliggjorts i republiken Lettlands officiella tidning (Latvijas Vēstnesis) om inte ett annat datum har angivits i lagen. Denna period börjar löpa samma dag som lagen offentliggörs.

Upphävande av lagar

En lag kan upphävas under följande omständigheter:

  • En lag som upphäver den tidigare lagen träder i kraft.
  • En övergångsbestämmelse i en annan lag föreskriver att den tidigare lagen ska upphävas.
  • Ett avgörande från författningsdomstolen upphäver lagen.
  • Lagen har en fastställd giltighetstid och denna löper ut.

Regeringsförordningar

Framläggande av förslag till regeringsförordningar

Förslag till regeringsförordningar som upprättats av ett ministerium, regeringskansliet eller en statlig institution som är underställd premiärministern kan läggas fram för regeringen av en regeringsledamot.

Förslag till regeringsförordningar som upprättats av en annan statlig eller lokal myndighet, en icke-statlig organisation eller en av arbetsmarknadens parters organisationer kan läggas fram för regeringen av chefen för det berörda organet eller via den regeringsledamot som är politiskt ansvarig för området eller sektorn i fråga.

Översyn och antagande av förslag till regeringsförordningar

Utkast till regeringsförordningar som läggs fram för regeringen anmäls och behandlas vid statssekreterarmöten. Statsekreterarmötet anmäler lagförslagen och uppmanar ministerierna och andra institutioner (som anges i mötesprotokollet) att lämna yttranden om förslaget inom två veckor. Justitieministeriet och finansministeriet måste yttra sig om alla lagförslag. Under remissperioden kan även företrädare för icke-statliga organisationer yttra sig om förslaget.

Utkast kring vilka enighet har nåtts behandlas vid ett regeringssammanträde, medan utkast som fortfarande är föremål för oenighet behandlas vid ett ministerutskottssammanträde. Om enighet nås vid ministerutskottssammanträdet överlämnas utkastet till regeringssammanträdet för fortsatt behandling. Om regeringssammanträdetgodkänner utkastet till förordning anses det ha antagits och blir till regeringsförordning.

Promulgation av regeringsförordningar

Regeringsförordningar promulgeras genom offentliggörande i Lettlands officiella tidning (Latvijas Vēstnesis).

Regeringsförordningars ikraftträdande

En regeringsförordning träder i kraft dagen efter offentliggörandet i den officiella tidningen, om inte annat särskilt anges.

Upphävande av regeringsförordningar

Regeringsförordningar kan upphävas enligt följande:

  • En särskild regeringsförordning träder i kraft som upphäver den berörda regeringsförordningen.
  • En övergångsbestämmelse i en annan regeringsförordning upphäver den berörda regeringsförordningen.
  • Den lagregel som legat till grund för utfärdandet av den berörda regeringsförordningen upphör att gälla.
  • Ett avgörande från författningsdomstolen innebär att den berörda regeringsförordningen ogiltigförklaras.
  • Regeringsförordningen har en fastställd giltighetstid och denna löper ut.

Förordningar utfärdade av Lettlands centralbank, Lettlands finansinspektion FKTK eller kommissionen för reglering av allmännyttiga tjänster

För promulgation, ikraftträdande och upphävande av förordningar som utfärdats av Lettlands centralbank, Lettlands finansinspektion FKTK eller kommissionen för reglering av allmännyttiga tjänster gäller samma bestämmelser som för promulgation, ikraftträdande och upphävande av regeringsförordningar.

Lokala myndigheters bindande föreskrifter

Framläggande av förslag till lokala myndigheters bindande föreskrifter

Förslag till lokala myndigheters bindande föreskrifter kan läggas fram för den lokala myndighetens fullmäktige av ordförande i fullmäktige, fullmäktiges utskott, ledamöter i fullmäktige, initiativtagaren till ett extraordinarie möte samt ordförande för en stads- eller regionförvaltning.

Översyn och antagande av förslag till lokala myndigheters bindande föreskrifter

Ett förslag till en lokal myndighets bindande föreskrift ska anses vara antaget och föreskriften blir bindande om över hälften av de närvarande i den lokala myndighetens fullmäktige röstar för antagandet och om inte annat föreskrivs i lag.

Fullmäktige översänder föreskrifterna och en motivering till ministeriet för miljöskydd och regional utveckling, skriftligt och på elektronisk väg, inom tre dagar från dagen för undertecknandet. Ministeriet utvärderar föreskrifternas laglighet inom en månad från mottagandet och översänder sitt yttrande till fullmäktige.

Om ministeriets yttrande inte innehåller några invändningar beträffande föreskrifternas laglighet, eller om inget yttrande översänds till fullmäktige inom angiven tidsfrist, utfärdar fullmäktige de bindande föreskrifterna i den form de antogs.

Om ministeriet i sitt yttrande konstaterar att föreskrifterna helt eller delvis är olagliga, ändrar fullmäktige förslaget i enlighet med yttrandet och utfärdar föreskrifterna i den ändrade lydelsen. Föreskrifterna översänds därefter till ministeriet för miljöskydd och regional utveckling inom tre dagar från dagen för undertecknandet.

Promulgation av lokala myndigheters bindande föreskrifter

Berörd fullmäktige offentliggör de bindande föreskrifterna genom att publicera dem i en lokal tidning eller annan oberoende publikation. Stadsfullmäktige (Republikas pilsētas dome) promulgerar bindande föreskrifter genom att offentliggöra dem i Lettlands officiella tidning (Latvijas Vēstnesis). Motiveringen offentliggörs tillsammans med föreskrifterna.

När de har trätt i kraft läggs föreskrifterna ut på den lokala myndighetens webbplats. Bindande föreskrifter från stadsfullmäktige (novada domes) görs också tillgängliga i den lokala myndighetens lokaler och i distriktsmyndigheternas och stadsfullmäktiges lokaler.

Ministeriet för miljöskydd och regional utveckling offentliggör bindande föreskrifter från lokala myndigheter på sin webbplats.

Ikraftträdande av lokala myndigheters bindande föreskrifter

Lokala myndigheters bindande föreskrifter träder i kraft dagen efter det att de offentliggjorts i en tidning eller annan oberoende publikation, om inget annat anges i de berörda föreskrifterna.

Upphävande av lokala myndigheters bindande föreskrifter

Lokala myndigheters bindande föreskrifter kan upphävas enligt följande:

  • Nya föreskrifter träder i kraft som upphäver de tidigare föreskrifterna.
  • En övergångsbestämmelse i andra bindande föreskrifter upphäver de tidigare föreskrifterna.
  • En bestämmelse i en överordnad lag eller förordning, som legat till grund för de bindande föreskrifterna i fråga, upphör att gälla.
  • Ett avgörande från författningsdomstolen innebär att de berörda föreskrifterna ogiltigförklaras.
  • Den lokala bindande myndighetsföreskriften har en fastställd giltighetstid och denna löper ut.

Rättsdatabaser

Republiken Lettlands officiella tidning (Latvijas Vēstnesis)

Den officiella publikationen Latvijas Vēstnesis är Republiken Lettlands officiella tidning. Information som publiceras i denna anses ha offentliggjorts officiellt.

  • Det officiella offentliggörandet är autentiskt och rättsligt bindande.
  • Ingen kan åberopa bristande kännedom om rättsakter eller officiella kungörelser som offentliggjorts i den officiella tidningen.

Sedan den 1 juli 2012 offentliggörs den officiella tidningen i elektronisk form på webbplatsen Länken öppnas i ett nytt fönsterhttps://www.vestnesis.lv/. Uppgifter som offentliggjorts på webbplatsen Länken öppnas i ett nytt fönsterhttps://www.vestnesis.lv/ före detta datum ska endast ses som vägledande information. Denna information offentliggjordes officiellt i den tryckta versionen av den officiella tidningen.

Konsoliderad lagstiftning

Konsoliderade lagar, regeringsförordningar och andra författningar finns tillgängliga på Lettlands lagportal Länken öppnas i ett nytt fönsterhttp://www.likumi.lv/. Lagar och andra författningar på webbplatsen offentliggörs endast i informationssyfte. Webbplatsen förvaltas av den officiella utgivaren av Lettlands officiella tidning Länken öppnas i ett nytt fönsterVSIA Latvijas Vēstnesis.

Officiell utgivare

Utgivaren av den officiella tidningen Latvijas Vēstnesis är samma som den som utgav den tidigare officiella tryckta tidningen med samma namn: Länken öppnas i ett nytt fönsterVSIA Latvijas Vēstnesis.

Den officiella utgivarens verksamhet bedrivs i enlighet med de internationella standarderna ISO 9001:2008 (ledningssystem) och ISO 270001:2005 (informationssäkerhet).

Är tillgången till databasen kostnadsfri?

Ja, Latvijas Vēstnesis finns tillgänglig utan kostnad. Även tillgången till den officiella tidningens arkiv är gratis. Det gäller även tillgången till webbsidan med konsoliderade rättsakter.

Länkar

Länken öppnas i ett nytt fönsterRepubliken Lettlands parlament (Saeima), Lettlands regering, Länken öppnas i ett nytt fönsterLettlands centralbank, Länken öppnas i ett nytt fönsterFinansinspektionen, Länken öppnas i ett nytt fönsterKommissionen för reglering av allmännyttiga tjänster, Länken öppnas i ett nytt fönsterLettiska lokala myndigheter, Länken öppnas i ett nytt fönsterDen officiella tidningen Latvijas Vēstnesis, Länken öppnas i ett nytt fönsterhttp://www.likumi.lv/


Sidans nationella språkversion sköts av respektive medlemsland. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Europeiska kommissionen fritar sig från allt ansvar för information och uppgifter i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.

Senaste uppdatering: 07/01/2016