Stäng

NU FINNS EN NY BETAVERSION AV PORTALEN!

Testa betaversionen av den europeiska e-juridikportalen och berätta vad du tycker!

 
 

menu starting dummy link

Page navigation

menu ending dummy link

Delgivning av handlingar - Ungern

Våra översättare håller på att översätta den nya sidan till svenska.
Översättningen till ungerska är dock redan färdig.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1 Vad innebär det juridiska begreppet "delgivning" i praktiken? Varför finns det särskilda regler för delgivning av skriftliga handlingar?

Enligt 1952 års lag III om civilprocesser, som reglerar civilprocesser och innehåller generella regler för utomrättsliga förfaranden, ska domstolshandlingar i allmänhet delges med post.

Syftet med att delge handlingar är att informera adressaten om innehållet i handlingarna, men på ett sätt som även gör det möjligt för avsändaren att visa att handlingarna har översänts till adressaten. Själva handlingen, datumet och resultatet av delgivningen ska styrkas. Handlingar får skickas som rekommenderade försändelser med för denna tjänst särskilda mottagningsbevis.

2 Vilka handlingar måste, enligt lag, delges?

Enligt 2012 års lag CLIX om posttjänster är handlingar som ska delges sådana handlingar vars översändande eller delgivning (eller försök till delgivning), eller datumet för detta, har rättsliga konsekvenser som regleras i lag, sådana handlingar som utgör grund för lagstadgade tidsfrister och sådana handlingar som enligt lag klassificeras som officiella handlingar.

Enligt 1952 års lag III ska vid tvistemål följande definitivt meddelas genom delgivning:

a) Domar delges parterna.

b) Beslut som fattas under rättegång, delges en part om inte kallats till rättegången på vederbörligt sätt.

c) Beslut som fattas under rättegång, i anslutning till fastställande av en ny tidsfrist, eller som kan bli föremål för ett särskilt överklagande, delges en part som underlåtit att inställa sig till rättegången.

d) Beslut som fattas utanför rättegång, delges berörd part.

e) Alla beslut som fattas under förfarandets gång, delges den person i vilkens intresse åklagaren, eller personen eller organisationen med behörighet enligt särskild lagstiftning, har inlett förfarandet.

3 Vem har ansvaret för att en handling blir delgiven?

Domstolen och postleverantören ansvarar för att delge handlingarna, enligt den lagstiftning som är tillämplig på dem.

4 Adressuppgifter

4.1 Försöker det mottagande organet (vid tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1393/2007 av den 13 november 2007 om delgivning i medlemsstaterna av rättegångshandlingar och andra handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur) på eget initiativ fastställa var adressaten befinner sig om denne inte längre bor på den adress som det begärande organet har angett?

Det finns ingen sådan skyldighet, men det är inte uteslutet att domstolen till exempel kontrollerar aktuell adress till det företag som skrivits in i handelsregistret och ordnar med delgivning i enlighet därmed.

4.2 Har utländska rättsliga myndigheter och/eller parter tillgång till register eller tjänster i medlemsstaten som gör det möjligt att fastställa den berörda personens aktuella adress? Vilka register eller tjänster är det i så fall fråga om, och vilket förfarande måste följas? Uttas någon avgift?

Fysiska personers bostadsadress:

I Ungern sköts det centrala registret över bostadsadresser av Közigazgatási és Elektronikus Közszolgáltatások Központi Hivatala (Centrala byrån för administrativa och elektroniska offentliga tjänster, nedan kallad KEKKKH). Adress: H–1450 Budapest, Pf.: 81.; telefon: 36-1-452-3622; fax: 36-1-455-6875; e-post: nyilvantarto.hivatal@mail.ahiv.hu; webbplats: Länken öppnas i ett nytt fönsterhttp://www.kekkh.gov.hu/hu/adatszolgaltatas_szemelyi. Det här registret kan användas för att få tillgång till adressuppgifter till identifierade enskilda personer. Sådana ansökningar får lämnas in av privatpersoner, juridiska personer eller enheter som inte är juridiska personer, under förutsättning att de motiverar syftet med och den rättsliga grunden för att använda uppgifterna.

Ansökan får lämnas in skriftligen och personligen till det distriktskontor som är behörigt när det gäller hemvisten eller bostadsorten (säte eller verksamhetsställe) till den enhet som efterfrågar uppgifterna, eller vad gäller den berörda personens bostadsort. Om distriktskontoret inte kan tillhandahålla uppgifterna eller inte kan tillhandahålla dem på lämpligt sätt av tekniska skäl får ansökan ställas till KEKKH:s avdelning för personlig kundtjänst (postadress: H–1553 Budapest, Pf. 78.), eller utomlands till den ungerska utländska representation som är behörig vad gäller den utländska bostadsadressen (se förteckningen över dessa kontor här).

Ansökan ska innehålla följande:

• Sökandens uppgifter; namn, adress, säte eller verksamhetsställe gällande sökanden eller dennes ombud.

• Exakt angivelse av de uppgifter som efterfrågas.

• Hur uppgifterna ska användas.

• Uppgifter om den fysiska person som kan användas för att identifiera den person som namnges i ansökan (namn, födelsedatum och födelseort, moderns namn) eller det namn och den bostadsadress som är kända för sökanden (ortens namn, namn på det offentliga området, husnummer).

Handlingar som ska bifogas ansökan:

• Handling som motiverar den rättsliga grunden för användningen av uppgifterna.

• I förekommande fall, fullmakt som intygar sökandens rätt att agera för en annan enhets räkning (original eller bestyrkt kopia). Bemyndiganden som utfärdas utomlands ska vara officiella handlingar eller bestyrkta privata handlingar med apostill, om inte annat föreskrivs i internationella avtal. Som en allmän regel accepteras handlingar som är utfärdade på andra språk än ungerska endast om de åtföljs av en auktoriserad översättning.

Förfarandet är föremål för en efterföljande avgift för administrativa tjänster:

• För tillhandahållande av uppgifter om 1–5 personer: 3 500 ungerska forinter.

• För tillhandahållande av uppgifter om fler än 5 personer: antalet personer som berörs multiplicerat med 730 ungerska forinter.

När det gäller ansökningar som skickas från utlandet eller via den ungerska utländska representation som ansvarar för sökandens bostadsort ska avgiften betalas som en konsulär avgift vid behörig ungersk utländsk representation.

Företag:

Beträffande företag finns de viktigaste uppgifterna i handelsregistret, däribland adressen, tillgängliga kostnadsfritt på ungerska på följande webbplats: Länken öppnas i ett nytt fönsterhttps://www.e-cegjegyzek.hu/

4.3 Hur hanterar de behöriga myndigheterna i medlemsstaten en framställan i syfte att finna en persons aktuella adress (i enlighet med rådets förordning (EG) nr 1206/2001 av den 28 maj 2001 om samarbete mellan medlemsstaternas domstolar i fråga om bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur)?

Förordningen är inte tydlig vad gäller huruvida framställningar i syfte att erhålla bostadsadresser faller inom dess tillämpningsområde. Det ankommer därför på domstolen att besluta om att tillmötesgå sådana framställningar. Ungerska domstolar får emellertid begära ut adressuppgifter utan kostnad från KEKKH, och därför är det i praktiken inte uteslutet att tillmötesgå en sådan framställning om rättsligt bistånd.

5 Vilket är det gängse sättet för delgivning? Finns det alternativa delgivningssätt (utöver sådan indirekt delgivning som avses i punkt 6)

Enligt regeringsdekret nr 335/2012 av den 4 december 2012 om fastställande av detaljerade regler för posttjänster och delgivning av officiella handlingar (nedan kallat regeringsdekret nr 335/2012) ska postleverantören delge officiella handlingar som skickas med mottagningsbevis genom att överlämna dem personligen till adressaten eller annan bemyndigad mottagare.

Om adressaten är en fysisk person och han eller hon inte befinner sig på adressen vid tidpunkten för delgivningsförsöket ska den officiella handlingen delges en bemyndigad person som finns där. Om det inte finns någon sådan person får handlingen även delges en indirekt mottagare som är på plats (en släkting till adressaten som är över 14 år).

I fall med organisationer har organisationens företrädare rätt att ta emot handlingar. Denna person kan vara en av följande: en person i ledningen (verkställande direktör, chef, verkställande anställd eller annan person med befogenhet att underteckna i företagets namn eller att rent allmänt företräda organisationen), ett ombud, en representant, en likvidator, en förvaltare eller en fysisk person som är anställd att arbeta i organisationens postrum (om ett sådant finns).

Leverantören får även delge försändelser via den organisation som verkar på platsen som anges i adressen (surrogatdelgivning) om adressatens hemvist, bostad eller arbetsplats är väpnade enheter, en hälso- eller sjukvårdsinrättning eller en social inrättning, ett fängelse, ett hotell, ett studenthem, en arbetarbostad eller en semesteranläggning. Dessa inrättningar är skyldiga att ta emot försändelsen och se till att den överlämnas till adressaten.

Enligt regeringsdekret nr 335/2012 ska postleverantören göra två försök att delge försändelser. Om det första delgivningsförsöket misslyckas på grund av att adressaten eller den bemyndigade mottagaren inte påträffas på adressen ska postleverantören lämna ett meddelande med den information som föreskrivs i lag, lämna handlingen på ett leveransställe som anges i meddelandet och göra ett nytt delgivningsförsök den femte arbetsdagen efter den misslyckade delgivningen. Om det andra delgivningsförsöket misslyckas ska leverantören återigen lämna ett meddelande till adressaten och lämna handlingen på ett leveransställe som anges i meddelandet under fem arbetsdagar efter dagen för det andra delgivningsförsöket. I avvaktan på det andra delgivningsförsöket kan handlingen hämtas ut på det angivna leveransstället mot uppvisade av identitetshandling. Om handlingen inte hämtas ut före den tidsfrist som anges i det andra meddelandet ska leverantören returnera den nästa arbetsdag, tillsammans med mottagningsbeviset med angivandet ”Ej uthämtad”.

I detta fall ska handlingen, enligt bestämmelser i 1952 års lag III, anses ha delgetts den femte arbetsdagen efter dagen för det andra delgivningsförsöket, om inte annat kan påvisas (förutom om handlingen delgavs genom surrogatdelgivning och mottagaren var motparten). Om delgivningen avser en handling som inleder ett förfarande eller ett beslut i sakfrågan som avslutar ett förfarande ska domstolen meddela parterna om presumtionen att delgivning har skett. Detta meddelande ska åtföljas av den officiella handling i anslutning till vilken domstolen fastställde presumtionen att denna delgivning ägt rum.

Adressaten kan även hämta ut handlingen som adresseras till honom eller henne på domstolskansliet, mot uppvisade av identitetshandling.

1994 års lag LIII om verkställighetsförfaranden (nedan kallad 1994 års lag LIII) reglerar delgivning genom delgivningsman som ett alternativt delgivningssätt. Detta sätt får användas i fall med beslut i sakfrågan som utgör grund för verkställighet, där presumtionen om delgivning har fått verkan och den part som har rätt att presentera framställning om verkställighet uttryckligen har gjort detta och i förväg betalat kostnaderna. Enligt 1994 års lag LIII får delgivningsmannen också delge verkställighetshandlingar personligen. I sådana fall ska delgivningen registreras i en rapport. Om förfarandet misslyckas ska handlingarna delges enligt de allmänna regler som är tillämpliga på delgivning av handlingar.

Förutom ovanstående, i de fall som anges i lag, får delgivning ske med hjälp av särskilda delgivningsenheter, t.ex. genom domstolspersonal (t.ex. delgivning av kallelser till civilprocesser i brådskande fall).

6 Är elektronisk delgivning (delgivning av rättsliga eller andra handlingar med hjälp av elektroniska kommunikationsmedel såsom e-post, internetbaserade säkra applikationer, fax, sms etc.) tillåten i civilrättsliga förfaranden? Vilka typer av förfaranden rör det sig om? Finns det begränsningar i användningen av detta delgivningssätt beroende på vem adressaten är (rättstillämpare, juridisk person, företag eller annan ekonomisk aktör etc.)?

Enligt kapitlet ”Elektronisk kommunikation i tvistemål” i 1952 års lag III får kommunikation också ske med elektroniska medel, om detta accepteras av parten, oavsett adressatens person. Detta gäller i alla tvistemål liksom i de civilrättsliga förfaranden som anges i lag (t.ex. verkställighetsförfaranden, likvidationsförfaranden). Vid elektronisk kommunikation ska handlingar delges med elektroniska medel via ett datasystem som används för elektronisk delgivning.

Parten får ett meddelande via delgivningssystemet, till angiven e-postadress, om delgivning av handlingen, vilket innebär registrering i det elektroniska tjänsteutrymmet.

Parten kan få handlingen genom att öppna en länk som leder till handlingen, en åtgärd som bekräftas genom ett elektroniskt mottagningsbevis som skickas automatiskt till avsändaren och parten. Innan länken öppnas ska delgivningssystemet till parten ange åtminstone avsändarens namn, datum när handlingen togs emot och ärendenummer.

Om parten inte hämtar den skickade handlingen inom fem arbetsdagar efter att den har placerats i det elektroniska tjänsteutrymmet ska handlingen anses delgiven följande arbetsdag (presumtion om delgivning). Om det lämpar sig att fastställa att presumtion om delgivning har fått verkan får avsändaren och parten ett automatiskt meddelande via delgivningssystemet.

I brådskande fall får kallelser till civilprocesser skickas via e-post också i avsaknad av elektronisk kontakt.

7 Ιndirekt delgivning

7.1 Medger lagen andra delgivningssätt i sådana fall där delgivning inte varit möjlig (t.ex. delgivning på hemadressen, på delgivningsmannens kontor, per post eller genom anslag)?

Enligt 1952 års lag III ska delgivning ske genom anslag om partens bosättning är okänd eller i en stat som inte tillhandahåller rättsligt bistånd för delgivning, eller om det finns andra bestående hinder för delgivning, eller om delgivningsförsöket förefaller dömt att misslyckas redan på förhand, eller om parten inte anger ett ombud för delgivning trots att detta föreskrivs i lag, eller om det inte är möjligt att delge personen. Som en allmän regel får domstolen besluta om delgivning genom anslag endast på begäran av en part och endast om det finns en trolig orsak som grund till det.

Anslaget ska visas i femton dagar på domstolens anslagstavla och på det lokala borgmästarkontorets anslagstavla på partens senast kända bostadsort. Det ska vidare tillkännages på domstolarnas centrala webbplats.

Om en handling som inleder ett förfarande måste delges svaranden genom anslag ska domstolen utse ett ombud till den svarande och handlingen som inleder förfarandet ska även delges ombudet.

7.2 Om andra metoder används, när anses delgivning ha skett?

När det gäller delgivning genom anslag anses handlingarna delgivna den femtonde dagen efter att ha visat anslaget på domstolens anslagstavla.

7.3 Om man som alternativt delgivningssätt kan låta deponera handlingen på en viss plats (t.ex. ett postkontor), hur informeras adressaten om deponeringen?

Leverantören och adressaten får enligt 2012 års lag CLIX komma överens om att den post som adressaten får inte ska delges på den adress som anges på försändelserna utan på en annan adress (i synnerhet en eftersändningsadress, postbox eller annat leveransställe). Enligt regeringsdekret nr 335/2012 ska postleverantören informera om när handlingar adresserade till en postbox tas emot. Detta ska göras genom att lämna ett meddelande i postboxen, också när den handlingen är adresserad till postboxen men inte till postboxens innehavare.

7.4 Vilka blir följderna om adressaten vägrar att motta handlingarna? Anses delgivning ändå ha skett om adressaten saknade grund för sin vägran?

Domstolshandlingar som skickas med post ska enligt 1952 års lag III anses delgivna den dag då delgivningen försöker genomföras, i det fall adressaten uttryckligen vägrar att ta emot handlingarna.

8 Delgivning per post från utlandet (artikel 14 i delgivningsförordningen)

8.1 Om posten ska befordra en handling som skickats från utlandet till en adressat i medlemsstaten, och det rör sig om en situation där det krävs mottagningsbevis (artikel 14 i delgivningsförordningen), överlämnar posten i så fall handlingen enbart till adressaten själv eller kan den, i enlighet med nationella bestämmelser om postutdelning, även överlämna handlingen till en annan person på samma adress?

När det gäller delgivning enligt artikel 14 i förordningen har den ungerska postleverantören ingen information om att försändelsen som tas emot från utlandet är en officiell handling. Därför tillämpas inte de särskilda reglerna för delgivning av officiella handlingar, utan bara de allmänna nationella regler som är tillämpliga på rekommenderade försändelser (med mottagningsbevis).

När det gäller personer med rätt att ta emot handlingar gäller följande också utöver punkt 5, beträffande officiella handlingar. Om adressaten är en fysisk person får fastighetsinnehavaren på adressen i fråga eller adressatens bostadsupplåtare också vara indirekt mottagare, om den personen är en fysisk person. När det gäller organisationer har organisationens anställda eller medlemmar, liksom de fysiska personer som arbetar i receptionen (om organisationen har en sådan), rätt att ta emot handlingar i samband med en delgivning i organisationens lokaler eller i ett annat utrymme som är öppet för kunder. Handlingar får dock även delges andra anställda i organisationen (som tillfälliga mottagare).

8.2 Hur kan delgivning av handlingar från utlandet i enlighet med artikel 14 i förordning nr 1393/2007 äga rum, om varken adressaten eller någon annan person med rätt att ta emot handlingarna (under förutsättning att det finns en sådan möjlighet enligt de nationella bestämmelserna om postutdelning) – jfr ovan) har kunnat anträffas på delgivningsadressen.

Om adressaten eller annan bemyndigad mottagare inte är närvarande på adressen vid tidpunkten för delgivningsförsöket ska leverantören lämna ett meddelande som informerar adressaten om att handlingen finns tillgänglig för denne på leverantörens leveransställe. Handlingen kan hämtas ut på denna adress av adressaten, hans eller hennes ombud eller en indirekt mottagare som har sin hemvist eller bostad på den givna adressen. Om adressaten eller annan bemyndigad mottagare inte hämtar ut försändelsen före utgången av den tidsfrist som anges i meddelandet ska leverantören återsända handlingen som inte utlämnad.

8.3 Medger posten en viss tid för avhämtning av handlingarna innan dessa returneras till avsändaren? Om ja, hur underrättas adressaten om att han eller hon har post för avhämtning på postkontoret?

Tillgänglighetsperioden bestäms av postleverantören. När det gäller Magyar Posta Zrt. är den tio arbetsdagar från delgivningsförsöket. För meddelandesätt, se föregående punkt.

9 Finns det något skriftligt bevis som styrker att handlingen har delgetts?

Det skriftliga beviset på delgivningen är mottagningsbeviset, vilket anger resultatet av delgivningsförfarandet, dvs. mottagare, vem mottagaren är om han eller hon inte är adressaten (t.ex. ett ombud), datum för mottagandet eller, om delgivning inte skett, vad som hindrade delgivningen (t.ex. vägrat mottagande, ”inte hämtats ut”). Leverantören ska alltid återsända mottagningsbeviset till avsändaren.

10 Vad händer om den som ska delges inte får dokumentet eller om delgivningen sker i strid med lagen? Anses delgivningen giltig ändå eller måste den göras om?

Om en presumtion om delgivning har fått verkan (adressaten vägrade att ta emot handlingen eller tog inte emot den trots två delgivningsförsök) kan adressaten, enligt 1952 års lag III, skicka in en ansökan om tillbakavisande av presumtion om delgivning. Detta ska göras inom femton dagar efter att adressaten får veta att presumtionen om delgivning har fått verkan och till den domstol som inledde förfarandet inom ramen för vilket delgivningen ägde rum. Som en allmän regel får en ansökan inte lämnas in mer än sex månader efter att presumtionen får verkan. Om presumtionen avser delgivning av en handling som inleder ett förfarande får parten lämna in ansökan medan förfarandet pågår, inom femton dagar efter att han eller hon får veta att presumtionen fått verkan.

Ansökan om tillbakavisade av presumtion får lämnas in med hänvisning till att sökanden inte kunde ta emot handlingen utan egen förskyllan på grund av någon av följande anledningar:

a) Delgivningen genomfördes i strid mot lagstiftningen tillämplig på delgivning av handlingar eller var inte regelrätt av andra orsaker.

b) Adressaten kunde inte ta emot handlingen av skäl som inte omnämns i punkt a (t.ex. eftersom han eller hon utan egen förskyllan saknade vetskap om delgivningen).

Om parten lämnar in en ansökan om tillbakavisande av presumtion på grundval av punkt a ovan och domstolen godtar denna blir de rättsliga konsekvenserna av presumtionen av delgivning ogiltiga, och vid behov måste delgivningen och eventuella handlingar och processuella åtgärder som redan vidtagits tas om i enlighet med partens ansökan. I det fall ansökan lämnas in av en annan sökande, och om domstolen godtar denna, är de rättsliga konsekvenserna av delgivningen med avseende på sökanden inte tillämpliga.

Om presumtionen tillbakavisas på grundval av punkt b ovan måste delgivningen göras om. Som en allmän regel ska bestämmelserna tillämpliga på motiveringen av underlåtenheten på motsvarande sätt tillämpas på inlämningen och bedömningen av ansökan.

Presumtionen kan även tillbakavisas under loppet av ett verkställighetsförfarande. När beslutet om att presumtionen får verkan blir slutgiltigt får adressaten i egenskap av sökande – om skälen som beskrivits ännu består – lämna in en ansökan om tillbakavisande av presumtion till förstainstansdomstolen medan verkställighetsförfarandet pågår, inom femton dagar efter att ha fått vetskap om förfarandet för att verkställa beslutet. När verkställighetsförfarandet har inletts får ansökan endast lämnas in i enlighet med denna punkt.

Domstolen får besluta om delgivning genom anslag endast på begäran av en part och endast om det finns en trolig orsak som grund till det. Om de fakta som presenteras visar sig vara falska och parten var medveten om detta, eller med nödvändig noggrannhet borde ha varit medveten, blir delgivningen genom anslag och påföljande förfarande ogiltiga. Parten ska åläggas att betala uppkomna kostnader samt böter. Om motparten (som delgavs handlingen genom anslag) samtycker till förfarandet som följer på anslaget – också om bara underförstått – blir förfarandet emellertid inte ogiltigt. Böter ska dock föreläggas också i sådana fall och parten ska åläggas att betala den extrakostnad som uppkommer.

Ett slutligt avgörande kan bli föremål för omprövning om en handling som inleder ett förfarande eller en annan handling delgetts en part genom anslag i strid mot reglerna tillämpliga på delgivning genom anslag.

Vid avsaknad av presumtion om delgivning eller delgivning genom anslag kan konsekvenserna av att delgivning skett i strid mot lagen åtgärdas genom de allmänna rättsmedel som finns att tillgå under förfarandet, i enlighet med tillämpliga regler.

11 Kostar det något att få en skriftlig handling delgiven? I så fall hur mycket?

I princip ingår kostnaderna för delgivning i domstolsavgifterna. En part behöver därför inte betala några kostnader för delgivning i samband med ett domstolsförfarande. Det enda undantaget är delgivning genom delgivningsman, enligt 1994 års lag LIII, där en person som begär verkställighet ska betala de därmed förknippade kostnaderna i förväg.

En delgivningsman får ta ut en avgift för delgivning genom delgivningsman på 6 000 ungerska forinter, i enlighet med justitieministerns dekret nr 14/1994 av den 8 september 1994 om taxor för delgivningsmän vid domstolar. Delgivningsmannen har vidare rätt till en enhetstaxa för särskild delgivning på 3 000 forinter per delgivningsförsök, om platsen för delgivningen är adressatens hemvist, bostad eller arbetsplats, och på 6 000 forinter om platsen för delgivningen är en annan bostadsadress som används av adressaten eller en plats där adressaten endast vistas tillfälligt.

Om ett verkställighetsförfarande inleds på grundval av den handling som ska delges ska kostnaderna bäras av gäldenären. Kostnader som avser delgivning genom anslag ska betalas i förväg av den person som begär delgivning genom anslag.


De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.

Senaste uppdatering: 16/10/2017