Stäng

NU FINNS EN NY BETAVERSION AV PORTALEN!

Testa betaversionen av den europeiska e-juridikportalen och berätta vad du tycker!

 
 

Sökväg

menu starting dummy link

Page navigation

menu ending dummy link

Allmän information - Österrike

Obs. Nyligen ändrades ursprungsversionen på tyska av den här sidan. Våra översättare håller på att översätta den nya sidan till svenska.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

 

Faktabladet har tagits fram i samarbete med Länken öppnas i ett nytt fönsterrådet för notarier i EU (CNUE).

 

1 Hur upprättas ett förordnande om kvarlåtenskap (testamente, gemensamt testamente, arvsavtal)?

Vid upprättandet av ett testamente ska särskilda formföreskrifter beaktas. I österrikisk rätt förekommer bland annat följande former av testamenten:

  • Det offentliga testamentet som upprättas av notarius publicus eller domstol.
  • Det holografiska testamentet som i sin helhet ska vara skrivet för hand och undertecknat av testatorn.
  • Det av tredje part upprättade testamentet (skrivet för hand av en annan person än testatorn eller maskinskrivet), vilket har upprättats i närvaro av tre vittnen.

Ett arvsavtal (1249 ff i den allmänna civillagen – Allgemeines bürgerliches Gesetzbuch, nedan kallad ABGB) kan endast ingås av makar eller trolovade som senare ingår äktenskap, och måste ha formen av en notariehandling (§ 1 första stycket led a i lagen om notariehandlingar – Notariatsaktsgesetz). Det krävs att två vittnen eller ytterligare en notarie är närvarande. Ett arvsavtal måste uppfylla giltighetskraven för testamentsförordnanden och kan endast reglera förfogandet över högst tre fjärdedelar av tillgångarna. Partner i ett registrerat partnerskap är i detta sammanhang likställda med makar och trolovade (§ 1217 i ABGB).

Ett gemensamt testamente kan endast upprättas av makar eller registrerade partner (§ 583 och § 1248 i ABGB). Registrerat partnerskap endast kan ingås av personer av samma kön.

Gåvor vid dödsfall regleras i § 956 i ABGB och kan ha formen av ett legat eller ett avtal som ska ingås i form av en notariehandling.

2 Bör förordnandet registreras och i så fall hur?

Testamenten, arvsavtal och avtal om avstående från arv och laglott som har deponerats hos notarie, domstol eller advokat kan registreras i det centrala österrikiska testamentsregister som förs av den österrikiska kammaren för notarier (§ 140b i lagen om notarier – Notariatsordnung). Detta register är det enda testamentsregister som regleras i lag. Domstolar och notarier är skyldiga att anmäla dessa handlingar till registret (§ 140c andra stycket i lagen om notarier). Syftet med registreringen är att handlingarna ska finnas tillgängliga vid arvsförfaranden.

3 Finns det restriktioner vad gäller rätten att fritt förordna om sin kvarlåtenskap (t.ex. laglott)?

Testamenteringsrätten begränsas av laglotten som utgör hälften av den lagstadgade arvslotten för arvlåtarens avkomlingar. Om det inte finns några avkomlingar utgör den en tredjedel av den lagstadgade arvslotten för släktingar i uppstigande led. Den överlevande maken eller registrerade partnern erhåller som laglott hälften av sin lagstadgade arvslott. Om en arvtagare som har rätt till laglott inte vid någon tidpunkt har haft en nära familjerelation med arvlåtaren, finns det möjlighet att minska laglotten.

Personer som har rätt till laglott kan före frånfället avstå från sin laglott genom att ingå ett avtal (i form av en notariehandling) med den framtida arvlåtaren.

Laglotten innebär en rätt till en proportionell andel av kvarlåtenskapens värde i pengar.

Rätten till laglott ska göras gällande vid domstol inom tre år (§ 1487 i ABGB). Preskriptionstiden börjar löpa vid upprättandet av protokollet om övertagande enligt § 152 i lagen om rättsvårdsärenden (Auβerstreitgesetz, nedan kallad AußStrG).

Det är möjligt att avstå från laglotten medan arvlåtaren fortfarande är i livet. Ett sådant avstående måste ha formen av en notariehandling eller ett domstolsprotokoll (§ 551 i ABGB).

4 Vem ärver, och hur mycket, om det inte finns något förordnande om kvarlåtenskap?

Om arvlåtaren var ogift och barnlös ärver den avlidnes föräldrar till lika delar. Om föräldrarna är avlidna ärver arvlåtarens syskon.

Om en ogift arvlåtare efterlämnar barn ärver de till lika delar.

Om arvlåtaren efterlämnar en make men inte några barn, ärver den överlevande maken allt om arvlåtaren inte har några föräldrar, syskon eller mor- eller farföräldrar.

Om arvlåtaren efterlämnar make och barn, erhåller maken en tredjedel av kvarlåtenskapen, medan resten fördelas mellan barnen till lika delar.

Registrerade partner ärver som makar. En partner som inte är registrerad (sambo) ärver endast om det föreligger ett motsvarande testamentariskt förordnande. Den överlevande sambons rättigheter säkerställs emellertid genom den österrikiska hyreslagen (Mietrechtsgesetz) och lagen om samägande av bostäder (Wohnungseigentumsgesetz). Om arvlåtaren och dennes sambo ägde en gemensam bostad (Wohnungseigentumspartnerschaft), erhåller den överlevande sambon arvlåtarens del i bostaden.

Om arvlåtaren varken efterlämnar make eller barn ärver arvlåtarens föräldrar och deras avkomlingar (arvlåtarens syskon) (§ 735 och § 736 i ABGB).

Om arvlåtaren efterlämnar barn men inte någon make, ärver barnen till lika delar (§ 732 i ABGB).

Om den avlidne efterlämnar make och barn, ärver maken en tredjedel av kvarlåtenskapen, samt i förväg de tillgångar som hör till hushållet och som föreskrivs i lag. Barnen ärver två tredjedelar till lika delar (§ 757 i ABGB).

Registrerade partner är jämställda med makar (§ 537a i ABGB). Registrerat partnerskap kan endast ingås av personer av samma kön.

5 Vilken typ av myndighet är behörig när det gäller

5.1 arvsrättsliga frågor?

Distriktsdomstol (Bezirksgericht). Domstolskommissionär (notarius publicus) i egenskap av domstolsorgan.

I materiellt och territoriellt avseende är den distriktsdomstol behörig i vars domsaga arvlåtaren sist hade sin rättsliga hemvist (var bosatt eller stadigvarande vistades) (§ 105 i lagen om behörighet för allmänna domstolar i tvistemål – Jurisdiktionsnorm, nedan kallad JN – och § 65 och § 66 i JN). För att genomföra förfarandet använder sig distriktsdomstolen av en domstolskommissionär (§ 1 i lagen om notaries funktion som domstolskommissionär –Gerichtskommissärsgesetz, nedan kallad GKG).

5.2 att ta emot en förklaring om avstående från eller accept av arv?

Distriktsdomstol; domstolskommissionär (notarie) i egenskap av domstolsorgan.

5.3 att ta emot en förklaring om avstående från eller accept av legat?

Distriktsdomstol; domstolskommissionär (notarie) i egenskap av domstolsorgan.

5.4 att ta emot en förklaring om avstående från eller accept av laglott?

Distriktsdomstol; domstolskommissionär (notarie) i egenskap av domstolsorgan.

6 Ge en kort beskrivning att förfarandet för att göra upp arvsfrågan enligt nationell lag, inklusive avveckling av egendom och fördelningen av tillgångar (detta omfattar information om huruvida arvsförfarandet inleds av en domstol, annan behörig domstol eller på eget initiativ).

Det arvsrättsliga förfarandet (Verlassenschaftsverfahren) inleds på eget initiativ av den distriktsdomstol i vars domsaga arvlåtaren sist var bosatt eller stadigvarande vistades. Förfarandet genomförs av en notarie i egenskap av domstolskommissionär och avslutas med ett domstolsbeslut.

Domstolen ska inleda det arvsrättsliga förfarandet på eget initiativ så snart den får kännedom om dödsfallet (§ 143 första stycket i AußStrG).

Domstolskommissionären ska fastställa vilka arvtagare som finns inom ramen för det arvsrättsliga förfarandet vid domstolen (§ 797 i ABGB).

Domstolskommissionären (§ 1 andra stycket punkt 2 b och § 2 andra stycket i GKG) ska upprätta en förteckning över kvarlåtenskapen om en villkorad förklaring om accept av arv har ingetts, personer som har rätt till laglott är minderåriga eller av andra anledningar behöver en rättslig företrädare, ett avskiljande av arvet från arvtagarens tillgångar har beviljats, ett efterarv ska beaktas eller en privat stiftelse har upprättats genom testamentet, kvarlåtenskapen kan tillfalla staten eftersom arvtagare saknas, eller om detta begärs av en person som har rätt till detta eller av dödsboförvaltaren (§ 165 i AußStrG).

7 Hur och när blir någon arvtagare eller testamentstagare?

Ingen har rätt att ta arvet i besittning på eget initiativ. Det krävs en överlåtelse för att arvtagaren ska komma i rättslig besittning av arvet och denna överlåtelse sker genom ett särskilt överlåtelseförfarande, så kallat Einantwortung (beslut av den behöriga domstolen) (§ 797 i ABGB och § 177 i AußStrG). För detta krävs att arvsförfarandet vid domstol är avslutat samt att en förklaring om accept av arvet inges, i vilken den aktuella personen styrker sin arvsrätt. Även vad gäller fast egendom överförs äganderätten redan genom överlåtelseförfarandet, det vill säga före registreringen i fastighetsregistret. Emellertid är domstolskommissionären skyldig att ansöka om registrering i fastighetsregistret i arvtagarnas ställe om dessa inte själva ansöker om detta inom rimligt tid.

8 Är arvtagarna ansvariga för den avlidnes skulder och om ja, under vilka villkor?

Arvtagarna svarar med sina samtliga tillgångar för den avlidnes skulder. Om en förteckning har upprättats svarar de dock endast för ett belopp motsvarande kvarlåtenskapens värde.

9 Vilka handlingar och/eller vilken information krävs vanligtvis för registrering av fast egendom?

En handling av vilken överlåtelsen av egendomen framgår ska inges till fastighetsdomstolen (Grundbuchsgericht). Arvtagaren ska inge beslutet om överlåtelse av egendomen (Einantwortungsbeschluss) och en testamentstagare ska inge en officiell bekräftelse. Vidare kan det krävas ett intyg om att det inte föreligger några skatteskulder och beroende på den aktuella delstatens lagstiftning även ett särskilt tillstånd enligt bestämmelserna om fast egendom samt i förekommande fall ett intyg om förvärvarens medborgarskap.

9.1 Är det obligatoriskt, eller obligatoriskt på begäran, att utse en boutredningsman? Om det är obligatoriskt eller obligatoriskt på begäran, vilka steg ska i så fall vidtas?

Det är inte obligatoriskt att utse en boutredningsman.

9.2 Vem är behörig att verkställa förordnande om den avlidnes kvarlåtenskap och/eller har rätt att ha hand om boutredningen?

En arvtagare som tillräckligt styrker sin arvsrätt har rätt att använda och förvalta dödsboets tillgångar och företräda dödsboet såvida den behöriga domstolen inte föreskriver något annat. Om detta är tillämpligt på flera personer ska de utöva denna rätt gemensamt, såvida de inte har avtalat något annat (§ 810 första stycket i ABGB).

9.3 Vilka befogenheter har en boutredningsman?

Testamentsexekutorn spelar endast en underordnad roll i det österrikiska arvsförfarandet. Detta beror på det arvsrättsliga förfarandet vid domstol och domstolskommissionärens ställning, som säkerställer att arvlåtarens vilja följs. Enligt § 816 i ABGB kan arvlåtaren genom förordnande utse en testamentsexekutor för att verkställa sin sista vilja. Uppgiftens omfattning framgår av förordnandet och kan omfatta allt från en övervakning av fullgörandet av villkor eller arvtagarnas eller testamentstagarnas uppdelning av arvet till förvaltningen av kvarlåtenskapen.

Om dödsboets borgenärer kallas och muntlig förhandling hålls (§§ 813–815 i ABGB), ska domstolskommissionären offentliggöra tidpunkten och även kalla testamentsexekutorn (§ 174 i AußStrG).

10 Vilka handlingar utfärdas vanligtvis enligt nationell lagstiftning under eller efter ett arvsmål för att bevisa förmånstagarnas ställning och rättigheter? Har de särskilda bevisvärden?

Domstolskommissionären är skyldig att på begäran av berättigade parter utfärda en officiell bekräftelse på behörigheten att företräda dödsboet (§ 172 i AußStrG).

Om arvtagarna och deras kvoter är fastställda och övriga villkor är uppfyllda ska domstolen överlåta kvarlåtenskapen till arvtagarna (§ 177 i AußStrG: beslut om överlåtelse av egendom). En kopia av beslutet om överlåtelse av egendom med en bekräftelse om laga kraft räcker för att spärrar för bankmedel vid kreditinstitut ska upphävas (§ 179 i AußStrG).


De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.

Senaste uppdatering: 01/03/2018