Stäng

NU FINNS EN NY BETAVERSION AV PORTALEN!

Testa betaversionen av den europeiska e-juridikportalen och berätta vad du tycker!

 
 

Sökväg

menu starting dummy link

Page navigation

menu ending dummy link

Allmän information - Frankrike

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

 

Faktabladet har tagits fram i samarbete med Länken öppnas i ett nytt fönsterrådet för notarier i EU (CNUE).

 

1 Hur upprättas ett förordnande om kvarlåtenskap (testamente, gemensamt testamente, arvsavtal)?

I en gränsöverskridande situation är ett testamente giltigt om det följer lagen i den stat där det avfattades.

Materiella villkor i Frankrike

  • Den som avfattar ett testamente får inte lida av psykisk störning (Länken öppnas i ett nytt fönsterartikel 901 i den franska civillagen).
  • Testatorn ska vara rättskapabel (Länken öppnas i ett nytt fönsterartikel 902 i civillagen).
  • Det finns särskilda bestämmelser för personer som står under rättsligt skydd. Minderåriga under 16 år får inte upprätta testamente (Länken öppnas i ett nytt fönsterartikel 903 i civillagen), vilket också gäller för omyndigförklarade vuxna. Personer som står under godmanskap är fria att upprätta testamente (artikel 470 i civillagen), med förbehåll för bestämmelserna i artikel 901.

Formkrav

I Frankrike tillåts fyra typer av testamente:

  • Holografiskt testamente: detta ska helt och hållet ha avfattats, daterats och undertecknats för hand av testatorn (Länken öppnas i ett nytt fönsterartikel 970 i civillagen).
  • Autentiskt testamente: detta ska ha godkänts av två notarier eller en notarie och två vittnen (Länken öppnas i ett nytt fönsterartikel 971 i civillagen). Om testamentet godkänns av två notarier dikteras det för dem av testatorn. Detta gäller också om testamentet godkänns av en enda notarie. I dessa två fall läses testamentet sedan upp för testatorn (Länken öppnas i ett nytt fönsterartikel 972 i civillagen). Testamentet ska ha undertecknats av testatorn i närvaro av notarien och de två vittnena (Länken öppnas i ett nytt fönsterartikel 973 i civillagen) och ska ha undertecknats av notarien och vittnena (Länken öppnas i ett nytt fönsterartikel 974 i civillagen).
  • Hemligt testamente: detta ska vara maskinskrivet eller handskrivet av testatorn eller någon annan person, ha undertecknats av testatorn och sedan ha överlämnats förseglat inom stängda dörrar till en notarie i närvaro av två vittnen (Länken öppnas i ett nytt fönsterartikel 976 i civillagen).
  • Internationellt testamente: detta visas upp av testatorn för en notarie och två vittnen. Det undertecknas av dessa och bifogas sedan till ett intyg som upprättats av notarien, som kommer att ansvara för dess förvaring (Länken öppnas i ett nytt fönsterWashingtonkonventionen av den 26 oktober 1973).

I enlighet med artikel 895 i civillagen kan testatorn när som helst upphäva sitt testamente.

Arvsavtal

Arvsavtal tillåts sedan januari 2007 och låter den person som är berättigad att ärva (barnet) i förväg avstå från hela eller en del av sitt arv till förmån för en eller flera personer som antingen får ärva eller inte (syskon eller deras släktingar i nedstigande led).

För att vara giltigt ska detta avstående göras genom en officiell handling och godkännas av två notarier. Mottagarna av arvet måste också anges i avtalet.

2 Bör förordnandet registreras och i så fall hur?

Alla testamenten, och i synnerhet holografiska testamenten, kan registreras. Registreringen görs hos Länken öppnas i ett nytt fönsterdet centrala registret över testamenten (Fichier central des dispositions de dernières volontés), och det är notarien som utför denna registrering.

Detta centrala register finns tillgängligt för läsning för en notarie på begäran av varje person som kan styrka sin arvsrätt eller egenskap av testamentstagare. Det finns uteslutande tillgängligt efter uppvisande av en dödsattest för den person vars testamente eftersöks.

Registreringen i ovannämnda register av ett autentiskt testamente sker systematiskt.

3 Finns det restriktioner vad gäller rätten att fritt förordna om sin kvarlåtenskap (t.ex. laglott)?

Fransk rätt beviljar rätten till en laglott endast till den avlidnes släktingar i nedstigande led (barn, barnbarn etc., med förbehåll för att de kommer i relevant ordning) och till den avlidnes make om det saknas släktingar i nedstigande led.

Släktingar i uppstigande led och andra släktingar på samma sidolinjer erhåller inga laglotter.

Dessa laglotter som begränsar friheten att upprätta ett testamente får inte överskrida 3/4 av arvet. De laglottsberättigade arvingarna kan inte avstå från lotten (utan att avstå från arvet). De kan i gengäld avstå på förhand i syfte att nedsätta överdrivet stora gåvor.

Dessa arvingar kan alltså göra anspråk på en laglott (Länken öppnas i ett nytt fönsterartikel 721 i civillagen, Länken öppnas i ett nytt fönsterartikel 912 i civillagen).

  • Barnens laglott: lotten uppgår till hälften om den avlidne efterlämnar endast ett barn när han/hon avlider. Den uppgår till 2/3 om den avlidne efterlämnar två barn och till 3/4 om han/hon efterlämnar tre barn eller fler (Länken öppnas i ett nytt fönsterartikel 913 i civillagen).
  • Laglotten för efterlevande make: lotten för den efterlevande maken uppgår till en fjärdedel av kvarlåtenskapen (Länken öppnas i ett nytt fönsterartikel 914-1 i civillagen). Den förekommer bara om det saknas släktingar i nedstigande led och uppstigande led och för alla arvsförfaranden som inleds efter den 1 juli 2002.

Förfarande för att göra anspråk på en laglott

Talan om nedsättning av testamentarisk gåva gör det möjligt för arvingarna att hävda sin rätt till lotten. När en gåva direkt eller indirekt påverkar en eller flera arvingars lott kan gåvan dras av från den disponibla kvoten (artikel 920 i civillagen).

Denna talan kan endast anhängiggöras av dem som har rätt till lotten och detta ska ske inom fem år räknat från det att arvsförfarandet inleds eller två år från det att påverkan upptäcks (artikel 921 i civillagen).

Alla vuxna laglottsberättigade arvingar kan i förväg avstå från att anhängiggöra en talan om nedsättning av testamentarisk gåva (Länken öppnas i ett nytt fönsterartikel 929 i civillagen). Detta avsägande ska göras med en officiell handling inför två notarier. Det ska undertecknas separat av var och en som avsäger sig sin rätt till arvet i närvaro av endast de två notarierna. Avsägandet ska tydligt ange de framtida juridiska följderna för vardera arvinge som avsäger sig sin rätt till arvet.

4 Vem ärver, och hur mycket, om det inte finns något förordnande om kvarlåtenskap?

Om det saknas testamente verkställs enligt fransk rätt fördelningen av arvet på följande sätt:

  • Om den avlidne, utan make, efterlämnar barn fördelas arvet mellan släktingarna i nedstigande led i lika delar (Länken öppnas i ett nytt fönsterartiklarna 734 och 735 i civillagen).
  • Om den avlidne är ogift och inte har några barn fördelas arvet mellan den avlidne personens föräldrar, syskon och släktingar i nedstigande led till dessa (artikel 738 i civillagen).

När den avlidne varken efterlämnar syskon eller släktingar i nedstigande led till dessa ärver fadern och modern hälften var av arvet (Länken öppnas i ett nytt fönsterartikel 736 i civillagen).

Om föräldrarna har avlidit innan den avlidne, ärver den avlidnes syskon eller deras släktingar i nedstigande led, vilket utesluter släktingar i uppstigande led eller andra släktingar på samma sidolinjer (Länken öppnas i ett nytt fönsterartikel 737 i civillagen).

  • Om den avlidne efterlämnar en make bör man, innan arvsmålet handläggs i egentlig bemärkelse, först och främst avveckla den egendomsordning som fanns mellan makarna. När denna har avvecklats gäller följande principer:
  • Om den avlidne efterlämnar sin make och barn har maken en valmöjlighet. Han/hon kan välja mellan nyttjanderätt till alla befintliga tillgångar eller äganderätt till en fjärdedel av tillgångarna när barnen tillhör båda makarna och äganderätt till en fjärdedel om det finns ett eller flera barn som inte tillhör båda makarna (Länken öppnas i ett nytt fönsterartikel 757 i civillagen).
  • Om den avlidne efterlämnar sin make och släktingar i uppstigande led fördelas arvet på följande sätt: hälften till maken, en fjärdedel till fadern och en fjärdedel till modern. Om någon av släktingarna i uppstigande led har avlidit tillfaller fjärdedelen maken (Länken öppnas i ett nytt fönsterartikel 757-1 i civillagen).
  • När det varken finns släktingar i uppstigande eller nedstigande led tillfaller hela arvet den efterlevande maken (Länken öppnas i ett nytt fönsterartikel 757-2 i civillagen). Genom undantag från artikel 757-2 i civillagen erhåller den avlidnes syskon eller deras släktingar i nedstigande led, när det inte finns några släktingar i uppstigande led, hälften av de tillgångar som finns in natura i dödsboet, i form av tillgångar som den avlidne erhållit som lott från sina släktingar i uppstigande led genom arv eller donation. Detta är rätten till återlämning (Länken öppnas i ett nytt fönsterartikel 757-3 i civillagen). Alla andra tillgångar tillfaller den efterlevande maken.

Partner i ett registrerat eller oregistrerat partnerskap

Den efterlevande partnern i ett oregistrerat partnerskap liksom den efterlevande partnern i ett registrerat partnerskap har ingen arvsrätt. Han/hon kan dock beviljas ett legat.

Den registrerade partnern anses alltså inte vara en arvinge till den avlidne. Han/hon har bara nyttjanderätt till familjens bostad efter partnerns död, i enlighet med artikel 763 i civillagen. Personen i fråga ärver alltså endast om personen har angetts som arvinge i testamentet.

Om det finns barn, oavsett om de tillhör paret eller inte, går det endast att testamentera den disponibla kvoten till den efterlevande partnern. Den disponibla kvoten varierar i förhållande till antalet barn: en tredjedel av tillgångarna om det rör sig om två barn, en fjärdedel om det rör sig om tre barn eller fler.

Om det inte finns några barn går det att testamentera hela egendomen till den efterlevande partnern eller en tredjedel om det inte finns laglottsberättigande arvingar. Om den avlidnes föräldrar fortfarande lever kan dessa emellertid begära att få tillbaka de tillgångar som de gett sitt barn som avlidit upp till en fjärdedel av arvet per levande förälder.

5 Vilken typ av myndighet är behörig när det gäller

5.1 arvsrättsliga frågor?

I Frankrike är det notarien som är behörig i arvsrättsliga frågor. Det är obligatoriskt att anlita en notarie om dödsboet innehåller fastigheter. Om fastigheter saknas är det däremot frivilligt.

Notarien fastställer fördelningen av arvet i försäkran om kända förhållanden och upprättar de fastighetsintyg som gör det möjligt att konstatera överföringen av fast egendom till följd av dödsfallet. Notarien hjälper arvingarna att uppfylla sina skattemässiga skyldigheter (upprättande och inlämning av anmälan av arv inom de fastställda tidsfristerna och betalning av arvsskatten). Om egendomens innehåll tillåter detta och i förhållande till antalet arvingar och deras vilja kan notarien arrangera fördelningen av arvet mellan arvingarna genom att upprätta en skifteshandling.

Vid en tvist har behörig underrätt (Tribunal de Grande Instance) på den plats där arvsförfarandet inleds den materiella och territoriella behörigheten, som är exklusiv.

5.2 att ta emot en förklaring om avstående från eller accept av arv?

Behörig underrätt (Tribunal de Grande Instance) på den plats där arvsförfarandet inleds är behörig att ta emot förklaringarna om avstående från eller accept av dödsboets nettotillgångar.

Fullständig accept innebär inga särskilda formaliteter.

5.3 att ta emot en förklaring om avstående från eller accept av legat?

Behörig underrätt (Tribunal de Grande Instance) på den plats där arvsförfarandet inleds är behörig att ta emot avståenden från universella eller generella legat. Ett avstående från särskilda legat kräver ingen förklaring enligt fransk rätt.

5.4 att ta emot en förklaring om avstående från eller accept av legat?

Dessa villkor existerar inte i fransk rätt

6 Ge en kort beskrivning att förfarandet för att göra upp arvsfrågan enligt nationell lag, inklusive avveckling av egendom och fördelningen av tillgångar (detta omfattar information om huruvida arvsförfarandet inleds av en domstol, annan behörig domstol eller på eget initiativ).

Arvsförfaranden inleds när någon går bort, på den ort där den avlidne sist levde.

Efter dödsfallet kan arvingarna välja mellan tre alternativ: fullständig accept av arvet, accept av arvet under förutsättning att dödsboets skulder inte överstiger de tillgångar som arvet utgör eller avstående från arvet.

Fullständig acceptkan ges uttryckligen eller vara underförstådd. Accepten är underförstådd när arvingen agerar på ett sätt som oundgängligen förutsätter att denne har för avsikt att acceptera och som denne endast har rätt till i egenskap av arvinge.

Accept av arvet under förutsättning att dödsboets skulder inte överstiger de tillgångar som arvet utgör kräver en förklaring till kansliet vid behörig underrätt (Tribunal de Grande Instance) i den domsaga där arvsförfarandet inleds. Förklaringen ska innehålla eller åtföljas av bouppteckningen. Detta gör att arvingen kan undvika att blanda ihop sina personliga tillgångar med dödsboets tillgångar, bevara alla sina rättigheter i förhållande till dödsboet som arvingen tidigare haft med avseende på den avlidnes tillgångar och endast vara skyldig att betala dödsboets skulder upp till värdet av de tillgångar som arvingen får.

Att avstå från arvet är inte särskilt vanligt förekommande. För att kunna bestridas av tredje parter ska avståendet riktas eller lämnas in till domstolen i den domvärjo där arvsförfarandet inleds.

Tidsfristen för att välja att acceptera eller avstå från arv uppgår till fyra månader. Om denna betänketid löper ut och arvingen inte har fattat något beslut kan en fordringsägare, en medarvinge, staten eller en person som skulle ärva om arvingen avsäger sig arvet tvinga denne att välja något av de tre alternativen. Denne har då två månader på sig att bestämma sig, men kan be domaren om en ytterligare frist. Om inget svar erhålls ses det som att arvingen har accepterat arvet i sin helhet. Om likväl ingen kräver att arvingen ska göra ett val har denne högst tio år på sig att lämna besked, förutom om det kan ses som att denne underförstått har accepterat arvet.

Fransk rätt utgår från en fördelning av arvet i godo, utan inblandning av en domare. Det är endast när arvingarna är oense som man kan begära hjälp av en domare.

Majoriteten av alla dödsbon delas upp med hjälp av en notarie. Det går dock att klara sig utan notarie i vissa situationer, framför allt om dödsboet inte omfattar fastigheter. När arvingarna kontaktar en notarie kan de välja vilken notarie som helst. Om arvingarna är oense om vilken notarie som ska anlitas kan var och en låta sig representeras av en egen notarie.

När notarien har valts bör man därefter fastställa innehållet i arvlåtarens dödsbo genom att ta hänsyn till den avlidnes egendomsordning, tidigare gåvor etc. För att fastställa vad som ingår i dödsboet kommer notarien att kontakta olika organisationer (försäkringsbolag, banker etc.) och be arvingarna att värdera den fasta egendomen eller andra icke-börsnoterade tillgångar. En förteckning över fast egendom kan likaså bli nödvändig. Skulderna kommer att fastställas genom upprättande av en förteckning över den avlidnes skulder, oavsett om det rör sig om fakturor, skatt som ska betalas, återbetalningsbara socialbidrag, en fullgörandegaranti eller ett kompenserande underhåll som betalas till en före detta make.

Efter dödsfallet blir arvingarna gemensamma ägare till dödsboets samtliga tillgångar fram till dess att tillgångarna fördelas. Dessa dödsbodelägare är också ansvariga för skulderna i samma utsträckning. Beslut om att sälja samägd egendom (så kallade förfogandehandlingar) ska fattas enligt enhällighetsprincipen, om inte försäljningen av samägd egendom krävs för att betala det oskiftade dödsboets skulder och avgifter. I gengäld kan beslut om förvaltning fattas med en majoritet på åtminstone två tredjedelar av de gemensamma rättigheterna. För övrigt kan alla dödsbodelägare vidta de åtgärder som krävs för att bevara den samägda egendomen. Vid blockering är det möjligt att ta hjälp av domaren för att förbise vissa dödsbodelägares tillstånd.

Fördelningen av kvarlåtenskapen mellan arvingarna avslutar samägandet. Denna sker antingen i godo om mottagarna är överens eller efter ett rättsligt förfarande om de är oense, med deltagande av en notarie. Dessutom kan fördelningen vara fullständig eller endast avse vissa delar om en del tillgångar förblir samägda (till exempel tillgångar som omfattas av nyttjanderätt).

Detta sista steg av handläggningen av arvsförfarandet kräver att man slår fast att överföringen sker i arvingarnas namn. Det krävs också intyg om kvarlåtenskap för att bekräfta att arvingarna är de nya ägarna av tillgångarna, oavsett om det rör sig om fast egendom, andelar i icke-affärsdrivande bolag, fordon eller värdepapper. När det rör sig om fast egendom ska arvingarna kungöra intyget om kvarlåtenskap i fastighetsregistret. Detta gäller även för andelar i icke-affärsdrivande bolag, vilket ska kungöras till handelsdomstolens kansli.

7 Hur och när blir någon arvtagare eller testamentstagare?

Enligt fransk rätt erhåller arvingarna den avlidnes tillgångar och skyldigheter när dödsfallet inträffar (artikel 724.1 i civillagen).

Besittningstagandet tillfaller vissa arvingar (laglottsberättigade arvingar och samtliga intestatarvingar) (artikel 724.2 i civillagen), medan andra får besittningsrätt (Länken öppnas i ett nytt fönsterartikel 724 punkt 3), i synnerhet staten. Enligt lagen av den 3 december 2001 kan universella testamentstagare och gåvomottagare således omfattas av talan i enlighet med artikel 724 i civillagen. Denna artikel hänvisar alltså till artikel 1004 för utfärdande av legat om det finns arvingar, artikel 1006 för talan enligt lag om det saknas arvingar och artikel 1008 med förbehåll för beslut om besittningsrätt.

När det gäller beslut om besittningsrätt som tillfaller staten rör det sig om situationer då det varken finns arvingar genom blodsband eller testamentstagare. Staten representeras då av domänförvaltningen (Administration des domaines).

För att ta reda på vad som händer med dödsboet ska generella testamentstagare och universella testamentstagare vända sig till de arvingar som anhängiggjorts förfarandet. Det är genom sina ombud som testamentstagarna kommer att erhålla sina legat.

Fullständig accept av arvet

Fullständig accept kan vara uttrycklig eller underförstådd (Länken öppnas i ett nytt fönsterartikel 782 i civillagen).

En handling som innebär accept är således en handling som förutsätter en avsikt att acceptera och som inte kan utföras av någon annan är arvingen (Länken öppnas i ett nytt fönsterartikel 783 i civillagen).

Förordnande om en viss tillgång innebär accept (överlåtelse av en fastighet/möbel) eftersom dessa tillgångar ingår i dödsboet. Åtgärder med avseende på förvaltning (med undantag för tillfällig förvaltning och skyddsåtgärder) som utförs av arvingen innebär också att arvet accepteras helt och hållet.

Accept av arv under förutsättning att dödsboets skulder inte överstiger de tillgångar som arvet utgör

En arvinge kan förklara att han/hon avser att acceptera arvet under förutsättning att dödsboets skulder inte överstiger de tillgångar som arvet utgör (Länken öppnas i ett nytt fönsterartikel 787 i civillagen). Arvingen hålls ansvarig för skulderna men bara upp till värdet av de tillgångar som denne erhåller ur dödsboet. En förklaring ska avfattas och lämnas in till kansliet vid behörig underrätt (Tribunal de Grande Instance) i den domsaga där arvsförfarandet inleds (Länken öppnas i ett nytt fönsterartikel 788 i civillagen).

Förklaringen ska innehålla eller åtföljas av en bouppteckning. Förteckningen ska sammanställas av en notarie, en auktionsförrättare eller en stämningsman (Länken öppnas i ett nytt fönsterartikel 789 i civillagen).

Förteckningen ska lämnas in till domstolen inom två månader från förklaringen. Om ingen förteckning lämnas in kommer arvet att anses ha accepterats helt och hållet (Länken öppnas i ett nytt fönsterartikel 790 i civillagen). Denna förteckning ska innehålla dödsboets samtliga delar, både tillgångar och skulder.

Avstående

Man kan alltid avstå från ett arv genom en förklaring till kansliet vid behörig underrätt (Tribunal de Grande Instance) i den domsaga där arvsförfarandet inleds. Avståendet ska vara uttryckligt (artikel 804 i civillagen).

Den arvinge som avstår från arvet anses aldrig ha varit arvinge.

Återkallandet är retroaktivt (Länken öppnas i ett nytt fönsterartikel 807 i civillagen).

8 Är arvtagarna ansvariga för den avlidnes skulder och om ja, under vilka villkor?

En universalarvinge eller vanlig arvinge som helt och hållet accepterar arvet är på obestämd tid ansvarig för de skulder och det ansvar som hör ihop med dödsboet. Han/hon är endast ansvarig för legat i form av penningbelopp upp till skuldbeloppet avseende de ärvda nettotillgångarna (Länken öppnas i ett nytt fönsterartikel 785 i civillagen).

Om det finns flera arvingar är var och en personligt ansvarig för dödsboets skulder och ansvar för sin arvslott (Länken öppnas i ett nytt fönsterartikel 873 i civillagen).

Om arvingen väljer att acceptera arvet helt och hållet är han/hon obegränsat ansvarig för den avlidne personens samtliga skulder och avgifter. Arvingen kan dock be om att befrias från en del av eller hela skyldigheten att betala en arvsskuld om denne, när arvsförfarandet reglerades, kunde vara ovetande om förekomsten av dessa skulder och om betalningen av dessa skulder skulle riskera att påverka dennes personliga tillgångar i betydande grad.

  • Om arvingen har valt att acceptera arvet under förutsättning att dödsboets skulder inte överstiger de tillgångar som arvet utgör är han/hon endast ansvarig för dödsboets skulder upp till värdet av de tillgångar som denne erhållit.
  • Om arvingen avstår från arvet hålls han/hon inte ansvarig för skulderna.

9 Vilka handlingar och/eller vilken information krävs vanligtvis för registrering av fast egendom?

Bestämmelserna i artikel 710-1 i civillagen anger att bara handlingar som mottagits i original av en notarie som är verksam i Frankrike, domstolsbeslut och offentliga handlingar från en administrativ myndighet kan leda till formaliteter med anknytning till fastighetsregistret.

9.1 Är det obligatoriskt, eller obligatoriskt på begäran, att utse en boutredningsman? Om det är obligatoriskt eller obligatoriskt på begäran, vilka steg ska i så fall vidtas?

Ett ombud krävs inte enligt fransk rätt. Domaren kan emellertid utse ett ombud. Arvingarna ansvarar, med hjälp från notarien, för inlämningen av uppgifter till fastighetsregistren. Den avlidne kan utse en testamentsexekutor vars befogenheter definieras i artiklarna 1025 och följande i civillagen.

9.2 Vem är behörig att verkställa förordnande om den avlidnes kvarlåtenskap och/eller har rätt att ha hand om boutredningen?

Verkställande av förordnandena om kvarlåtenskap och förvaltningen av dödsboets tillgångar åligger arvingarna. I händelse av tvist är behörig underrätt (Tribunal de Grande Instance) på den plats där arvsförfarandet inleds behörig.

I detta fall kan den domare som anhängiggjorts tvisten utse ett ombud för dödsboet som ska företräda samtliga arvingar inom ramen för de befogenheter som denne anförtros.

Också andra typer av mandat medger förvaltning av ett dödsbo enligt fransk rätt. Det rör sig i synnerhet om ett postumt mandat som gör det möjligt för den avlidne att under sin levnad utse ett ombud med uppgift att förvalta eller ta hand om hela eller en del av dödsboet för arvingarnas räkning. Det finns även ett konventionellt mandat som regleras enligt allmän lagstiftning och slutligen det rättsliga mandat som behandlats ovan.

9.3 Vilka befogenheter har en boutredningsman?

Samtliga befogenheter tillfaller arvingarna. Vid svårigheter eller blockering kan domaren anhängiggöras och en förvaltare utses. I detta fall har ombudet ansvar för att tillfälligt besluta om dödsboet på grund av tröghet, oförmåga eller vårdslöshet med avseende på en eller flera arvingar till detta arv. Inom ramen för sitt uppdrag ska ombudet endast bevara, övervaka och förvalta arvet (artikel 813-4). Inom ramen för de befogenheter som denne beviljas företräder ombudet för dödsboet på samma sätt samtliga arvingar i samband med handlingar som rör privatliv och i samband med rättsliga förfaranden (artikel 813-5 i civillagen).

10 Vilka handlingar utfärdas vanligtvis enligt nationell lagstiftning under eller efter ett arvsmål för att bevisa förmånstagarnas ställning och rättigheter? Har de särskilda bevisvärden?

Enligt fransk rätt är försäkran om kända förhållanden hörnstenen i arvsmålets handläggning. Dödsboet upplöses när tillgångarna fördelas. Det sistnämnda sätter stopp för samägandet. Fördelningen kan ske i godo (artikel 835 i civillagen) eller på juridisk väg (Länken öppnas i ett nytt fönsterartikel 840 i civillagen). Alla arvingar kan begära fördelningen (Länken öppnas i ett nytt fönsterartikel 815 i civillagen). En dödsbodelägares fordringsägare kan också framkalla fördelningen (Länken öppnas i ett nytt fönsterartikel 815-17 i civillagen).

Tilldelningen av arvet anges på så vis i allmänhet i en officiell handling som kallas för försäkran om kända förhållanden, som man erhåller genom att vända sig till en notarie och ange vilka som är den avlidnes arvingar och genom att fastställa i vilka andelar dessa personer ärver.

Genom detta dokument fastställs följaktligen vilka som har rätt till arvet (arvingarna).

För att upprätta denna försäkran om kända förhållanden måste två vittnen som föreslagits av arvingarna inställa sig. Dessa vittnen ska vara vuxna, får inte vara gifta med varandra och inte vara den avlidnes föräldrar, men de får dock ha känt personen i fråga väl.

Denna handling är en officiell handling.

När försäkran om kända förhållanden har upprättats avfattar notarien i slutet av förfarandet för avveckling av dödsboet en skifteshandling som per del anger hur arvlåtarens egendom ska fördelas mellan dennes arvingar. Denna handling är också en officiell handling.


De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.

Senaste uppdatering: 13/02/2017