Stäng

NU FINNS EN NY BETAVERSION AV PORTALEN!

Testa betaversionen av den europeiska e-juridikportalen och berätta vad du tycker!

 
 

Sökväg

menu starting dummy link

Page navigation

menu ending dummy link

Allmän information - Portugal

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

 

Faktabladet har tagits fram i samarbete med Länken öppnas i ett nytt fönsterrådet för notarier i EU (CNUE).

 

1 Hur upprättas ett förordnande om kvarlåtenskap (testamente, gemensamt testamente, arvsavtal)?

Förordnande om kvarlåtenskap kan utformas på två sätt: i) som testamente; ii) som avtal.

i) Testamente

Ett testamente är en personlig handling som inte kan upprättas av ett ombud.

Gemensamma testamenten, dvs. testamenten som upprättas av två eller flera personer i samma dokument, antingen till förmån för en tredje person eller till förmån för de undertecknande parterna, är inte tillåtna.

Ett testamente är en avsiktsförklaring från en enda person som inte behöver riktas till eller meddelas en viss person. Det kan när som helst återkallas, och tillgångarna överförs till arvingar eller testamentstagare först efter testatorns död.

Det finns standardtestamenten och särskilda typer av testamenten.

Standardtestamenten kan vara offentliga eller slutna.

Ett offentligt testamente upprättas och registreras av en notarie.

Ett slutet testamente upprättas av och undertecknas av testator eller av en annan person på testators begäran, men måste godkännas av en notarie. Det kan förvaras av testator eller av tredje man, eller så kan det registreras hos notarien. En person som förfogar över ett slutet testamente måste lägga fram det inom tre dagar efter den dag han eller hon fick kännedom om testators död. I annat fall kan vederbörande bli skyldig att betala för alla förluster eller skador som orsakats. Om vederbörande är testamentstagare kan han eller hon på grund av sin försumlighet dessutom förlora sin arvsrätt.

Enligt lagen finns det följande typer av specialtestamenten: militära testamenten, testamenten som upprättas på fartyg, testamenten som upprättas på luftfartyg och testamenten som upprättas vid en katastrof. Ett sådant specialtestamente kan endast upprättas om det föreligger vissa exceptionella omständigheter som beskrivs i lagen. Specialtestamenten blir ogiltiga två månader efter det att den orsak som förhindrade testator från att upprätta ett normalt testamente har upphört.

Den portugisiska lagstiftningen omfattar också en särskild typ av testamente som upprättas av en portugisisk medborgare utomlands under utländsk lag. Ett sådant testamente gäller i Portugal om det upprättats eller godkänts formellt.

ii) Avtal

Enligt portugisisk lag godkänns i undantagsfall arv genom avtal. Det kan gälla avtal om arv eller gåva i samband med äktenskap som träder i kraft efter givarens död. För att vara giltiga måste såväl avtal om arv som testamentariska gåvor fastställas i ett äktenskapsförord.

Huvudregeln är emellertid att succession genom avtal är förbjuden. Avtal om arv är därför i princip förbjudna och kommer i annat fall att vara ogiltiga. Även gåvor som ska verkställas när givaren avlider är förbjudna, men i stället för att vara ogiltiga blir de testamentariska förordnanden enligt lag och kan fritt återkallas.

Två typer av avtal om succession betraktas undantagsvis som giltiga enligt lag: a) utseende av arvtagare eller testamentstagare till förmån för endera maken av den andra maken eller av tredje man, b) utseende av en arvtagare eller testamentstagare till förmån för tredje person av endera maken. Skillnaden mellan arvtagare och testamentstagare förklaras nedan i svaret på frågan ”Hur och när blir någon arvtagare eller testamentstagare?”.

Giltiga avtal om succession träder i kraft först sedan testatorn avlidit. Det avtal som anges vid a) ovan kan emellertid inte återkallas av endera parten efter det att det accepterats. Medan testatorn är vid liv kan han eller hon inte heller missgynna arv- eller testamentstagaren genom godtyckliga bestämmelser. Avtalet om succession som anges vid b) ovan kan fritt återkallas om den tredje personen inte berördes av äktenskapsförordet som accepterande part.

Förutom dessa båda typer av avtal om succession accepterar lagen också testamentariska gåvor i samband med äktenskap. Dessa gåvor ges i samband med äktenskap till den ena av makarna av den andra maken eller av en tredje person. En testamentarisk gåva i samband med äktenskap omfattas av reglerna för avtal om succession och måste anges i äktenskapsförordet.

Obs!

Enligt portugisisk lag finns det två typer av succession. Den ena är testamentarisk succession – genom testamente eller avtal – som behandlas i detta svar. Den andra är arv enligt lagen – legitimt eller obligatoriskt – som kommer att behandlas i svaren på frågorna ”Finns det restriktioner vad gäller rätten att fritt förordna om sin kvarlåtenskap (t.ex. laglott)?” och ”Vem ärver, och hur mycket, om det inte finns något förordnande om kvarlåtenskap?”.

Testamentarisk succession är resultatet av en medveten handling från testatorn, liksom testamenten och avtal.

Arv enligt lagen accepteras enligt gällande rätt. Det kallas ”obligatoriskt arv” när successionen är en direkt följd av lagen och inte kan ändras genom testatorns önskningar. Det kallas ”arv enligt lagen” när successionen är en direkt följd av lagen men kan ändras genom testatorns önskningar.

2 Bör förordnandet registreras och i så fall hur?

I princip behöver förordnanden inte registreras.

Det finns emellertid undantag som är inskrivna i olika bestämmelser. Förordnanden om kvarlåtenskap måste till exempel registreras i följande fall: i) prioriterat testamentariskt förordnande som trätt i kraft; ii) fastställande och ändring av en rättighet; iii) skyldighet att minska gåvor på grund av omprövning; iv) äktenskapsförord.

När det gäller de fall som anges i i), ii) och iii) ovan måste akten registreras i Conservatórias do Registo Predial [fastighetsregistret] av den sökande eller svarande i ärendet, personer som berörs av registreringen eller personer som enligt lag är skyldiga att ombesörja registreringen (officiell registrering görs i vissa fall av domstolarna, den offentliga åklagaren eller registratorn själv). Registreringen görs i form av en egendomsbeskrivning, införande av fakta med respektive kommentarer samt angivande av vissa omständigheter.

I de fall som anges i iv) görs registreringen i Conservatórias do Registo Civil [folkbokföringsregistret] som en anteckning eller registrering efter en förklaring från parterna. I så fall kan personer som uppgifterna direkt avser eller vilkas medgivande krävs för att registreringen ska få laga kraft också vara part i registreringen.

Obs!

En rättighet kan vara överlevande änkas eller änklings rätt till underhåll ur de medel som lämnas av den avlidne.

Omprövning gäller återförande till kvarlåtenskapen från anhöriga i rakt nedstigande led som hoppas ärva tillgångar eller värdeföremål som lämnas av en släkting i rakt uppstigande led.

3 Finns det restriktioner vad gäller rätten att fritt förordna om sin kvarlåtenskap (t.ex. laglott)?

Ja, enligt portugisisk lag är laglotten en begränsning av friheten att fritt förordna om kvarlåtenskapen. Laglotten är den andel av tillgångarna som testatorn inte kan förordna om eftersom den enligt lag tilldelas de laglottsberättigade arvingarna. Detta är obligatorisk succession, som utgör en form av arv enligt lagen och som inte kan åsidosättas av testatorns önskningar.

Laglottsberättigade arvingar är den efterlevande maken samt anhöriga i rakt ned- och uppstigande led. Den efterlevande maken samt barn och barnbarn utgör första arvsklassen. Finns det inga barn/barnbarn är maken och far- eller morföräldrar arvsberättigade.

Följande regler gäller för de tillgångar som testatorn inte får förfoga över (laglotter):

  • Laglotten för efterlevande make och barn är två tredjedelar av kvarlåtenskapen.
  • Om testatorn inte efterlämnar anhöriga i rakt ned- och uppstigande led är makens laglott halva kvarlåtenskapen.
  • Om testatorn inte efterlämnar en make men däremot barn utgör laglotten halva kvarlåtenskapen om det bara finns ett barn och två tredjedelar om det finns två barn eller fler.
  • Laglotten för anhöriga i rakt nedstigande led i andra och följande led är den andel som skulle gälla för deras anhöriga i rakt uppstigande led.
  • Om det inte finns några anhöriga i rakt nedstigande led är laglotten för efterlevande make och barn två tredjedelar av kvarlåtenskapen.
  • Om det inte finns några efterlevande i rakt nedstigande led eller en efterlevande make är föräldrarnas laglott halva kvarlåtenskapen. Om anhöriga i rakt uppstigande led i andra och följande led utsetts till arvtagare är laglotten för de senare en tredjedel av kvarlåtenskapen.

Obs!

Efterlevande make är inte arvtagare om han eller hon vid tidpunkten för testatorns dödsfall var skild från testatorn genom skilsmässa eller äktenskapsskillnad enligt en slutlig dom eller dom som ska bli slutlig. Om ett rättsligt förfarande om skilsmässa eller äktenskapsskillnad pågår vid tidpunkten för testatorns död kan arvtagarna fortsätta driva förfarandet för att klargöra konsekvenserna för kvarlåtenskapen. Om skilsmässan eller äktenskapsskillnaden så småningom beviljas kommer maken inte att kunna utses till arvtagare.

4 Vem ärver, och hur mycket, om det inte finns något förordnande om kvarlåtenskap?

Om den avlidne inte gjort något giltigt och gällande förordnade om hela eller delar av kvarlåtenskapen utses hans eller hennes laglottsberättigade arvingar till arvtagare. Detta är legitimt arv, vilket utgör en form av arv enligt lagen som kan åsidosättas av testatorns önskningar.

Laglottsberättigade arvingar är make, släktingar och staten, i följande ordning: a) make och avkomma; b) make och anhöriga i rätt uppstigande led; c) syskon och deras avkomma; d) övriga släktingar i sidled till och med fjärde led; e) staten.

5 Vilken typ av myndighet är behörig när det gäller

Behörigheten i samband med arvsrättsliga frågor är beroende av om arvet ifrågasätts (accept av arv under förutsättning att dödsboets skulder inte överstiger de tillgångar som arvet utgör) eller ej (villkorslös accept).

Notarier är behöriga i frågor som gäller ifrågasatta arv. Notarier och registratorer är behöriga i frågor som gäller icke ifrågasatta arv. De har behörighet att företräda arvtagare och genomföra respektive fördelning. Genom att godkänna ett privat dokument kan advokater skifta dödsbon, men de har inte behörighet att företräda arvtagare.

Notarier och registratorer har behörighet att godkänna arvtagare genom att bekräfta identiteten för de personer som utsetts till arvtagare, medan det i vissa fall kan vara nödvändigt att tillämpa ett äktenskapsförord som avser viss egendom eller ett testamente.

5.1 arvsrättsliga frågor?

Sedan den 2 september 2013 är notarier i kommuner där successioner genomförs behöriga att genomföra homologationsförfaranden om det gäller ett ifrågasatt arv. Arvskifteshandlingen inges sedan till domstol för att en domare ska kunna godkänna beslutet.

Den plats där successionen äger rum är den avlidnes senaste adress.

Om den adressen låg utanför Portugal men egendom fanns kvar i Portugal är notarien i den kommun där alla eller de flesta av de fasta tillgångarna finns behörig. Om det inte finns några fasta tillgångar är notarien i kommunen där de flesta av de rörliga tillgångarna finns behörig.

Om den avlidnes senaste adress låg utanför Portugal och han eller hon inte efterlämnade några tillgångar i Portugal är notarien där den part som godkänner förfarandet har sin hemvist behörig.

Inga homologationsförfaranden krävs om det handlar om en villkorslös accept av arvsrätt. I ett sådant fall är det arvingar och testamentstagare som avslutar dödsboet och skiftar kvarlåtenskapen genom en ömsesidig överenskommelse, utan skyldighet att inleda förfaranden inför notarie eller domstol.

Om ett dödsbo uppges sakna ägare och tillhöra staten genomförs det aktuella särskilda förfarandet för att avsluta dödsboet till förmån för staten i domstol.

Om arvet inte ifrågasätts är notarier, folkbokföringsmyndigheter och fastighetsregister behöriga, utan territoriell jurisdiktion. De berörda parterna kan därför genomföra förfarandet i den institution de väljer, utan territoriella begränsningar.

På samma sätt och som anges ovan kan dödsbon skiftas inför vilken advokat som helst i landet, under förutsättning att det sker enligt de villkor som angetts (av folkbokföringskontor eller notarier).

5.2 att ta emot en förklaring om avstående från eller accept av arv?

5.3 att ta emot en förklaring om avstående från eller accept av legat?

5.4 att ta emot en förklaring om avstående från eller accept av laglott?

När det gäller vilken myndighet som är behörig att ta emot en förklaring om accept av eller avstående från arv är det ingen betydande skillnad mellan legat och arv eller mellan arv enligt lagen och testamentarisk succession. Svaret på dessa tre frågor blir därför detsamma.

Om arvet har accepterats under förutsättning att dödsboets skulder inte överstiger de tillgångar som arvet utgör, kan acceptförklaringen göras i samband med homologationsförfarandet som genomförs i den behöriga notariens kontor. I det fallet är notarien den myndighet som tar emot acceptförklaringen.

Accept av arv under förutsättning att dödsboets skulder inte överstiger de tillgångar som arvet utgör säkerställs genom att begära bouppteckning eller ändra den.

En annan typ av arvaccept är villkorslös accept, vilket förekommer om arvet accepteras och skiftas utan något homologationsförfarande.

Reglerna som avser accept av arv gäller också för accept av legat. Skillnaden mellan arv och legat beskrivs i svaret på nästa fråga.

Om homologationsförfaranden inleds måste avståendet anges eller inkluderas i dokumentationen. I det fallet är notarien den myndighet som tar emot förklaringen om avstående.

Avståendet måste utformas på ett av följande sätt: som en offentlig handling eller privat certifierad handling om det finns tillgångar som enligt lagen måste avyttras på något av dessa sätt, i övriga fall som en privat handling.

Accept eller avstående av arv eller legat är en unilateral rättslig transaktion som inte kan avvisas, dvs. båda görs genom en förklaring av arvtagaren som inte behöver riktas mot en viss person eller komma till en viss persons kännedom.

Om dödsboet saknar ägare kan berörda parter eller allmänna åklagaren begära att domstolen uppmanar arvtagaren att acceptera eller avstå från arvet. I det fallet är det domstolen som tar emot acceptförklaringen. Dödsboet anses sakna ägare så länge som det inte har accepterats och inte heller har förklarats sakna ägare och tillhöra staten.

6 Ge en kort beskrivning att förfarandet för att göra upp arvsfrågan enligt nationell lag, inklusive avveckling av egendom och fördelningen av tillgångar (detta omfattar information om huruvida arvsförfarandet inleds av en domstol, annan behörig domstol eller på eget initiativ).

Förfarandet är beroende av om successionen är ifrågasatt eller inte.

IFRÅGASATT SUCCESSION

Syftet med homologationsförfarandet är att skifta dödsboet för att avsluta det gemensamma ägandet, upprätta en bouppteckning om tillgångarna i boet inte behöver skiftas och att vid behov avsluta dödsboet.

Homologationsförfaranden genomförs inför en notarie under dennes ansvar. Domstolsingripanden begränsas i princip till slutfasen av förfarandet när domaren i civilmålsdomstolen med territoriell behörighet godkänner fördelningen. Domstolen kan emellertid ingripa i förfarandets inledningsskede för att utse en bouppgivare om alla personer som enligt lag ska ha den funktionen har avsagt sig den rollen eller har uteslutits.

Ett juridiskt ombud krävs endast om rättsliga frågor tas upp och diskuteras eller om ett överklagande inges.

Homologationsförfaranden omfattar följande steg: i) initial ansökan och förklaringar från bouppgivaren; ii) delgivande av handlingar; iii) invändningar; iv) svar från bouppgivaren; v) skulder; vi) förberedande möte; vii) möte med berörda parter; viii) fastställande av den disponibla kvoten; ix) arvskifte; x) ändring och upphävande av arvskifte.

Dessa steg beskrivs nedan.

i) Initial ansökan och förklaringar från bouppgivaren

Homologationsförfaranden inleds inte på initiativ av domstolen. De parter som direkt berörs av arvskiftet eller föräldrar, förmyndare eller gode män kan ansöka om homologationsförfarande om succession till minderåriga eller till dem som förklarats omyndiga eller som inte kan lokaliseras är förbjuden.

Den som ansöker om homologationsförfarande måste skicka med testatorns dödsattest och ange vem som ska vara bouppgivare.

Notarien utser bouppgivaren och kallar honom eller henne för att avge förklaringar i vilka han eller hon måste lägga fram testamentet, avtal om arv, äktenskapsförord och gåvobrev i förekommande fall, ange vilka som är arvtagare och/eller testamentstagare, lämna in bouppteckningen och ange kvarlåtenskapens värde tillsammans med de handlingar som krävs för att fastställa juridisk status för tillgångarna, samt upprätta en separat förteckning över dödsboets skulder.

ii) Delgivande av handlingar

Notarien meddelar de parter som direkt berörs av arvskiftet och dödsboets kreditorer. Om det finns laglottsberättigade arvingar underrättas också gåvomottagarna.

iii) Invändningar

De parter som direkt berörs av arvskiftet kan inge en anmälan om invändning, protest eller krav.

iv) Svar från bouppgivaren

De frågor som tas upp i föregående etapp besvaras sedan bouppgivaren har hörts. Övriga berörda parter kan också höras, och eventuellt måste bevisning läggas fram. Om de frågor som väcks är så komplicerade att besluten om framförda krav fördröjs i homologationsförfarandet kan notarien hänvisa de berörda parterna till ett konventionellt domstolsförfarande.

v) Skulder

Det förfarande som avses i iii) och iv) gäller om ett krav i samband med successionen avvisas av den påstådda gäldenären.

vi) Förberedande möte

När frågor som kan påverka arvskiftet har avgjorts fastställer notarien datum för det förberedande mötet. Vid det mötet beslutar de berörda parterna med två tredjedels majoritet om andelarnas sammansättning. De berörda parterna fattar också beslut om att godkänna skulder och om metoder för att verkställa legat och betala andra kostnader för dödsboet. Bouppteckningen kan slutföras under det förberedande mötet genom att den godkänns av samtliga parter.

vii) Möte med berörda parter

Om arvskiftet ska göras fastställs ett datum för mötet med berörda parter som måste äga rum inom 20 dagar efter det förberedande mötet. Syftet med mötet är att fördela tillgångarna genom slutna anbud eller ett förhandlat förfarande.

viii) Fastställande av disponibla kvoten

Om det finns laglottsberättigade arvingar eller testamentstagare kan en ansökan göras om att tillgångar som getts som gåva eller överlåtits ska värderas och utauktioneras, eller att andra tillgångar i boet ska värderas för att fastställa om de överskrider den disponibla kvoten.

Om gåvor eller legat överskrider den disponibla kvoten måste de reduceras.

Gåvor eller legat överskrider den disponibla kvoten om de påverkar den andel av arvet som är reserverad för laglottsberättigade arvingar.

ix) Arvskifte

Efter att ha hört advokaterna fastställer notarien hur tillgångarna ska fördelas innan en arvskifteshandling upprättas. Fördelningen av andelar är därmed avslutad. Notarien utarbetar en arvskifteshandling om det finns ett överskott från de tillgångar som utauktionerats, getts som gåva eller överlåtits eller om gåvor eller legat överskrider den disponibla kvoten. I så fall meddelas de berörda parterna så de kan begära betalning för överskjutande gåvor eller ansöka om att respektive andel ska fastställas i kontanter eller, om den disponibla kvoten överskrids, ansöka om att gåvan eller legatet ska reduceras. Berörda parter kan framföra sina krav på basis av arvskifteshandlingen. Notarien fattar beslut om kraven och arrangerar lottdragning vid behov.

Slutligen hänvisas förfarandet till domstolen i det distrikt där den för arvskiftet ansvarige notarien har sitt kontor. Den behöriga civilrättsdomaren avkunnar en dom som fastställer fördelningen på grundval av arvskifteshandlingen och lottdragningen, och kostnaderna fördelas till respektive berörda parter.

Beslutet att fastställa arvskiftet kan överklagas.

x) Ändring och upphävande av arvskifte

Även efter det att beslutet som fastställer arvskiftet har trätt i kraft kan fördelningen ändras eller upphävas om vissa krav är uppfyllda. Det kan till exempel ändras om alla berörda parter är överens eller upphävas om en arvinge har försummats.

ICKE IFRÅGASATT SUCCESSION

En berörd part kan slutföra förfarandet inför en notarie eller registrator som enda kontaktpunkt för att hantera alla arvsrelaterade frågor, från godkännande till den slutliga registreringen av arvskifteshandlingen.

Godkännandet och arvskiftet kan därför utföras inför endera av ovanstående institutioner.

Efter att ha styrkt sin behörighet som arvtagare inför en notarie eller registrator kan berörda parter också fördela dödsboets tillgångar genom ett privat dokument som godkänts inför en advokat.

7 Hur och när blir någon arvtagare eller testamentstagare?

Arvtagare ärver den avlidnes kvarlåtenskap helt eller delvis, dvs. det är inte i förväg fastställt vilka tillgångar de ska ärva.

Testamentstagare ärver däremot vissa bestämda tillgångar eller värdeföremål.

När det gäller arv enligt lagen är en persons rätt att ärva inskriven i lagen. När det gäller testamentarisk succession uppkommer rätten att ärva genom en avsiktsförklaring från testatorn. Efterlevande kan ha ställning som arvtagare eller testamentstagare vid såväl arv enligt lagen som testamentarisk succession.

8 Är arvtagarna ansvariga för den avlidnes skulder och om ja, under vilka villkor?

Om dödsboet accepteras under förutsättning att dödsboets skulder inte överstiger de tillgångar som arvet utgör kan endast egendom som tas upp i bouppteckningen utnyttjas för att betala den avlidnes skulder och andra arvsrättsliga kostnader, om inte kreditorer eller testamentstagare kan bevisa att det finns andra tillgångar. Om det finns en bouppteckning ligger bevisbördan i detta sammanhang hos kreditorerna eller testamentstagarna.

Om det handlar om en villkorslös accept överskrider på samma sätt inte ansvaret för skulder och andra arvsrättsliga kostnader värdet av de ärvda tillgångarna, men i det fallet är det arvtagarna eller testamentstagarna som ska bevisa att dödsboets tillgångar inte har ett tillräckligt värde för att kunna betala skulderna eller verkställa legaten. Här åligger bevisbördan för att det inte finns några sådana övriga tillgångar arvtagarna eller testamentstagarna.

Dödsboet ska betala följande kostnader: testatorns begravning med tillhörande kostnader; avgifter för testamentsexekutor, boutredning och avslutande av dödsboet; den avlidnes skulder; verkställande av legat.

Gemensamt ärvda tillgångar ska gemensamt användas för att betala ovanstående avgifter. När boet har skiftats är varje arvinge endast ansvarig för ett belopp som motsvarar hans eller hennes andel av arvet.

9 Vilka handlingar och/eller vilken information krävs vanligtvis för registrering av fast egendom?

I nedanstående svar redovisas separat de handlingar och upplysningar som krävs för att registrera fast egendom, vilka avgifter som ska betalas och hur ansökan om registrering kan inges (personligen, per post eller över internet).

Handlingar och upplysningar som krävs

Ansökningar om registrering av fast egendom måste innehålla uppgifter om den sökande, berörda fakta och fastigheter samt en förteckning över stödjande handlingar.

Endast uppgifter som anges i handlingar som rättsligt styrker dem får registreras.

Handlingar på utländska språk kan endast accepteras om de översätts i enlighet med gällande lag om de inte är avfattade på engelska, franska eller spanska och den handläggande tjänstemannen behärskar det berörda språket.

Om giltigheten för en ansökan om registrering måste bedömas på grundval av utländsk lag, måste den berörda parten kunna styrka innehållet genom en lämplig handling.

Om ansökan om registrering avser en byggnad som inte har beskrivits måste en ytterligare förklaring skickas med som anger namn, status och adress för den sista ägaren före överlåtaren och föregående artikel i fastighetsregistret, om inte den sökande i sin ansökan förklarar varför dessa uppgifter är okända.

Om registreringen avser en andel i en icke beskriven gemensam egendom måste också namn, status och adress för samtliga medägare anges.

Avgifter

Avgiften måste betalas när ansökan inges eller skickas tillsammans med den. Avgiften motsvarar det förmodade totala förfallna beloppet. Om detta inte betalas när ansökan om registrering inges kan ansökan omedelbart avslås.

Om avgiften inte har betalats och ansökan inte har avslagits meddelar registreringsenheten den berörda parten om tidsfristen för att betala det förfallna beloppet för att undvika att registreringen avslås.

Samma förfarande tillämpas när det ursprungligen inbetalade beloppet är otillräckligt och inte kompletteras.

Ansökan om registrering personligen, per post eller över internet

Ansökan om registrering av fast egendom kan inges personligen, per post eller över internet.

Ansökan om registrering som inges personligen eller per post måste vara skriftlig enligt de formulär som godkänts genom ett beslut av styrelsen för Instituto dos Registos e do Notariado, I.P. [Institutet för register och notarier]. Eventuella handlingar som styrker de uppgifter som ska registreras samt ovanstående ytterligare förklaringar måste biläggas formulären.

De formulär som avses i föregående stycke behöver inte användas för skriftliga ansökningar om registrering från offentliga myndigheter som anges som kärande eller svarande i handlingar från domstolar, den offentliga åklagarmyndigheten, konkursförvaltare eller kronofogdar, oavsett om de inges personligen eller per post.

Ansökningar som inges av domstolar, den offentliga åklagarmyndigheten, kronofogdar eller stämningsmän som genomför åtgärder som är specifika för kronofogdar och domstolsadministratörer bör helst skickas elektroniskt och åtföljas av de handlingar som krävs för registrering och de belopp som ska betalas.

Ansökan om att registrera fastigheter kan göras över internet på Länken öppnas i ett nytt fönsterhttp://www.predialonline.mj.pt/. De enda förfaranden som inte kan registreras över internet är förfaranden som motiverar, korrigerar eller ifrågasätter beslut som fattats av en registrator.

Ett digitalt certifikat krävs för att ansöka om lagfartshandlingar över internet. Personer med ett portugisiskt id-kort som redan har aktiverat sina digitala certifikat, advokater och notarier har redan dessa certifikat.

Företagsledare och direktörer i rörelseidkande företag eller privaträttsliga affärsdrivande bolag kan intyga att de elektroniska handlingar de har ingett motsvarar de ursprungliga pappershandlingarna när de inger ansökningar om registrering över internet i vilka de berörda bolagen är intressenter.

Obs!

Endast personer och/eller enheter som enligt lag är legitima kan inge ansökan om att registrera fast egendom. Dessa personer eller enheter anges ovan i svaret på frågan ”Bör förordnandet registreras och i så fall hur?” i avsnittet som anger vilka handlingar som ska inges till fastighetsregistret.

9.1 Är det obligatoriskt, eller obligatoriskt på begäran, att utse en boutredningsman? Om det är obligatoriskt eller obligatoriskt på begäran, vilka steg ska i så fall vidtas?

Att utse en boutredningsman är obligatoriskt om homologationsförfaranden begärs. I ett sådant fall är det obligatoriskt att utse bouppgivaren som ansvarig för att göra boutredningen. Den person som ansöker om homologation anger vem som enligt lagen ska utföra bouppgivarens åligganden. Detta görs på det formulär som används för att ansöka om homologation.

Medan ett dödsbo saknar ägare kan det inte finnas någon som har laglig rätt att göra boutredningen. I ett sådant fall kan vem som helst av arvtagarna vidta åtgärder för att göra boutredningen, också innan arvet har accepterats eller avståtts. Om det finns risk för att de tillgångar i dödsboet som saknar ägare ska gå förlorade eller förstöras utser domstolen en god man. Det görs på begäran av allmänna åklagarämbetet eller någon av de berörda parterna. Definitionen av ”dödsbo utan ägare” har redan getts i svaret på frågan ”Vilken typ av myndighet är behörig när det gäller att ta emot en förklaring om avstående från eller accept av (...)?”

9.2 Vem är behörig att verkställa förordnande om den avlidnes kvarlåtenskap och/eller har rätt att ha hand om boutredningen?

Bouppgivare

Bouppgivaren har i princip ansvaret för att ha hand om boutredningen till dess dödsboet har avslutats och skiftats.

Enligt lagen delegeras bouppgivarens skyldigheter i följande ordning:

a) Till efterlevande make som inte är juridiskt separerad till person eller egendom, om han eller hon är arvtagare eller äger en del av parets tillgångar som giftorättsgods.

b) Till testamentsexekutor, om inget annat angetts av testatorn.

c) Till släktingar som är arvingar enligt lagen.

d) Till testamentstagarna.

Om hela dödsboet ska skiftas till testamentstagare kommer den mest gynnade testamentstagaren att vara bouppgivare och ersätta arvingarna. Den äldste föredras om alla övriga förutsättningar är lika.

Det finns särskilda fall när uppdraget att göra hela eller delar av boutredningen kan gå till testamentsexekutorn eller förvaltaren, enligt vad som förklaras nedan.

Testamentsexekutor

Om det handlar om arv genom testamente kan testatorn utse en eller flera personer som ska säkerställa att testamentet verkställs eller verkställa det helt eller delvis. Detta kallas testamentsexekution. Den utsedda personen är testamentsexekutor.

Förvaltare

Förvaltarskap är en åtgärd genom vilken testatorn utser en av arvtagarna till förvaltare med uppdrag att bevara en del av arvet för att det sedan ska kunna överlåtas till någon annan när förvaltaren avlider. Den arvtagare som får detta uppdrag kallas förvaltare. Den som arvet sedan ska överlåtas till kallas huvudman. Förvaltaren disponerar och administrerar tillgångarna under förvaltning.

9.3 Vilka befogenheter har en boutredningsman?

Bouppgivarens befogenheter

Bouppgivaren gör bouppteckningen efter den avlidne och, om den senare var gift med full egendomsgemenskap, parets gemensamma tillgångar.

Bouppgivaren kan uppmana arvtagare eller en tredje person att lämna in tillgångar som bouppgivaren ska förvalta och som de förfogar över. Bouppgivaren kan vidta rättsliga åtgärder mot arvtagare eller en tredje person och kan kräva in dödsboets tillgångar om en försening skulle äventyra indrivningen eller om betalning görs spontant.

Bouppgivaren måste sälja frukt och andra färskvaror och kan använda avkastningen till att betala begravningskostnader och andra kostnader samt avgifter för bouppteckningen.

Bouppgivaren kan också sälja frukt som inte är färskvara i den utsträckning det behövs för att betala begravningskostnader och andra kostnader samt avgifter för bouppteckningen.

Förutom de fall som anges ovan kan rättigheterna i samband med arvet endast utövas gemensamt av samtliga arvingar eller mot samtliga arvingar.

Testamentsexekutorns befogenheter

Om en testamentsexekutor har utsetts för testamentarisk succession har han eller hon de befogenheter som tilldelats av testatorn.

Om testatorn inte anger testamentsexekutorns befogenheter har den senare ansvar för följande: begravning och tillhörande arrangemang samt betalning av kostnaderna i samband därmed; övervakning av hur testamentsförordnandena genomförs och bevakning av deras giltighet i domstol; utförande av bouppgivarens skyldigheter.

Testatorn kan ge testamentsexekutorn i uppdrag att verkställa dödsboets legat och andra skyldigheter när han eller hon är bouppgivare och ingen obligatorisk bouppteckning krävs. I det syftet kan testamentsexekutorn få i uppdrag av testatorn att sälja vissa av dödsboets tillgångar (oavsett om de är rörliga eller fasta) eller tillgångar som anges i testamentet.

Förvaltarens befogenheter

Förvaltaren gör inte bara en boutredning utan tar också emot avkastningen från de tillgångar som förvaltas. Bestämmelserna om utnyttjandet av sådana tillgångar är tillämpliga i den utsträckning de inte är oförenliga med förvaltarskapet. Förvaltaren behöver godkännande från domstol för att avyttra eller belasta tillgångar som står under förvaltning.

Arvtagare och god man vid ett dödsbo utan ägare

Medan ett dödsbo är utan ägare utgör det en fond som är en juridisk person. Dödsboet kan därför inleda rättsliga förfaranden, och rättsliga åtgärder kan vidtas mot dödsboet. Om det inte finns någon som gör bouppteckningen kan någon av de lösningar som anges nedan tillämpas.

Innan arvet accepteras eller avstås kan vem som helst av arvtagarna vidta brådskande administrativa åtgärder medan dödsboet är utan ägare. Om det förekommer invändningar och det finns flera olika arvtagare är det majoritetens vilja som räknas.

En god man för dödsboet utan ägare kan också utses av domstol. En god man ansvarar för att tillämpa nödvändiga interimistiska förfaranden och för att väcka talan som inte kan fördröjas utan att successionen äventyras. Han eller hon ska också företräda dödsboet i samband med alla rättsliga åtgärder som riktas mot dödsboet. Den gode mannen behöver ett godkännande av domstol för att avyttra eller belåna fasta tillgångar, juveler, smycken och andra värdeföremål, företag och alla övriga tillgångar som inte kan avyttras eller belånas genom ett administrativt förfarande. Godkännande från domstol kommer endast att beviljas om själva handlingen är motiverad för att undvika tillgångarna förstörs eller går förlorade, för att betala dödsboets skulder och betala kostnaderna för nödvändiga eller nyttiga förbättringar, eller om ett annat akut behov uppkommer.

När dödsboet inte längre är utan ägare eftersom det har accepterats men ännu inte skiftats, medger lagen att vem som helst av arvtagarna kan begära att domstolen godkänner deras status som arvtagare och att samtliga eller delar av dödsboets tillgångar återförs från vem som än förfogar över dem i egenskap av arvtagare eller enligt annan fordran eller utan fordran. Detta kallas hemställan om nyttjande. Denna åtgärd kan vidtas av en arvtagare på egen hand utan övriga arvingar, men den inskränker inte bouppgivarens rätt att kräva att de tillgångar han eller hon ska förvalta ska överlämnas på det sätt som anges ovan.

10 Vilka handlingar utfärdas vanligtvis enligt nationell lagstiftning under eller efter ett arvsmål för att bevisa förmånstagarnas ställning och rättigheter? Har de särskilda bevisvärden?

Dokument som bekräftar arvtagares eller testamentstagares status

  1. Domar.
  2. Notariatshandlingar.
  3. Förenklade förfaranden för att bekräfta arvtagares status som utfärdas av folkbokföringsmyndighet.

Ovanstående intygar status för den avlidnes efterlevande arvtagare och/eller testamentstagare.

Domar, notariatshandlingar och förenklade förfaranden för att bekräfta arvtagares status är autentiska instrument med fullt bevisvärde.

Arvtagares eller testamentstagares rättigheter registreras av folkbokföringsmyndigheten genom en anteckning på den avlidnes dödsattest.

Dokument som bekräftar fördelningen

Vid ifrågasatt succession:

  1. En dom som avkunnats av behörig domstol som bekräftar fördelningen i ett homologationsförfarande inför behörig notarie. Genom domen fastställs hur andelarna ska verkställas (till exempel vilka tillgångar som ska ärvas av varje arvtagare eller testamentstagare). Detta är ett autentiskt dokument med fullt bevisvärde.

Vid testamentarisk succession:

  1. Ett privat, styrkt dokument som upprättats inför advokat och som fastställer hur andelarna verkställs. Detta är inget autentiskt dokument utan en privat, bevittnad handling som i detta fall har fullt bevisvärde.
  2. Ett dokument som omfattar arvskiftet i ett förenklat successionsförfarande inför registrator. Detta är ett autentiskt dokument med fullt bevisvärde.
  3. En notariell skifteshandling som upprättats av notarien. Detta är ett autentiskt dokument med fullt bevisvärde.

Samtliga ovanstående handlingar som bekräftar skiftet kan utgöra grund för registrering av dödsboets tillgångar till förmån för arvtagaren eller testamentstagaren, oavsett om de har fullt bevisvärde eller ej.

Slutkommentar

Informationen i detta formulär är allmän till sin natur, inte uttömmande och inte bindande för kontaktpunkten, det europeiska rättsliga nätverket på privaträttens område, domstolar eller några andra mottagare. Det ersätter inte behovet av att konsultera gällande lagstiftning.


De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.

Senaste uppdatering: 05/07/2018