Stäng

NU FINNS EN NY BETAVERSION AV PORTALEN!

Testa betaversionen av den europeiska e-juridikportalen och berätta vad du tycker!

 
 

Sökväg

menu starting dummy link

Page navigation

menu ending dummy link

Allmän information - Slovenien

Obs. Nyligen ändrades ursprungsversionen på slovenska av den här sidan. Våra översättare håller på att översätta den nya sidan till svenska.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

 

Faktabladet har tagits fram i samarbete med Länken öppnas i ett nytt fönsterrådet för notarier i EU (CNUE).

 

1 Hur upprättas ett förordnande om kvarlåtenskap (testamente, gemensamt testamente, arvsavtal)?

a) Testamenten: Ett testamente är giltigt om det har upprättats i en form som bestäms i den slovenska arvslagen (nedan kallad ZD) och under de förutsättningar som beskrivs i den lagen.

ZD erkänner följande typer av testamenten: holografiskt testamente, testamente undertecknat i närvaro av vittnen, domstolstestamente, muntligt testamente, testamente upprättat utomlands, testamente upprättat på ett slovenskt fartyg, testamente upprättat under undantags- eller krigstillstånd, och internationellt testamente.

ZD innehåller följande krav på testamentets form:

Ett holografiskt testamente är giltigt om arvlåtaren själv har skrivit och undertecknat testamentet (artikel 63.1 i ZD).

Ett testamente undertecknat i vittnens närvaro upprättas av en läs- och skrivkunnig arvlåtare. Inför två vittnen undertecknar han eller hon egenhändigt ett testamente som någon annan skrivit för arvlåtarens räkning, och förklarar inför vittnena att det är hans eller hennes testamente. Vittnena undertecknar testamentet i en efterskrift, där det anges att de undertecknar testamentet som vittnen och att deras underskrift i sig inte gör testamentet giltigt (artikel 64 i ZD).

Ett domstolstestamente upprättas på arvlåtarens begäran av domaren för en behörig domstol, som först fastställer arvlåtarens identitet. Arvlåtaren läser igenom och undertecknar testamentet, och domaren bekräftar genom en anteckning på testamentet att arvlåtaren har läst igenom och undertecknat det i hans eller hennes närvaro. Om arvlåtaren inte är läskunnig eller inte kan läsa testamentet som domaren har upprättat, läser domaren upp det för arvlåtaren i närvaro av två vittnen. Inför samma vittnen förklarar arvlåtaren sedan att det är hans eller hennes testamente och undertecknar det med sin namnteckning eller sitt bomärke. Vittnena undertecknar sedan testamentet (artiklarna 65 och 66 i ZD).

Ett testamente upprättat utomlands kan upprättas utomlands för en slovensk medborgares räkning. Det lyder under samma bestämmelser som domstolstestamentet, men upprättas av en konsulär representant eller en diplomatisk representant för Republiken Slovenien som arbetar med konsulära ärenden (artikel 69 i ZD).

Befälhavaren på ett fartyg kan upprätta ett testamente på ett slovenskt fartyg enligt samma bestämmelser som gäller för ett domstolstestamente. Testamentets giltighet upphör 30 dagar efter att arvlåtaren har återvänt till Slovenien (artikel 70 i ZD).

Ett testamente upprättat under undantags- eller krigstillstånd kan upprättas för militär personal under undantags- eller krigstillstånd av, eller i närvaro av, befälhavaren för ett kompani eller motsvarande, eller befälhavaren för en högre enhet. Det ska upprättas enligt samma bestämmelser som gäller för domstolstestamenten. Testamentet upphör att vara giltigt 60 dagar efter att undantags- eller krigstillståndet har upphört om arvlåtarens militärtjänst avslutas före eller efter detta, eller 30 dagar efter att hans eller hennes militärtjänstgöring har avslutats (artikel 71 i ZD).

Ett internationellt testamente måste upprättas skriftligen. Det finns inget krav på att arvlåtaren egenhändigt ska skriva testamentet, och det kan vara skrivet på vilket språk som helst, för hand eller på något annat sätt. Domaren vid en behörig domstol kan upprätta ett internationellt testamente på begäran av en arvlåtare, medan det för en slovensk medborgare utomlands kan upprättas av en diplomatisk eller konsulär representant som avses i artikel 69 i ZD (nedan kallad behörig person). Arvlåtaren måste i närvaro av två vittnen och den behöriga personen förklara att handlingen är hans eller hennes testamente och att han/hon känner till vad det innehåller, samt underteckna testamentet. Om testamentet redan är undertecknat måste arvlåtaren bekräfta att det är hans eller hennes namnteckning. Om arvlåtaren inte kan underteckna testamentet informerar han eller hon den behöriga personen om anledningen. Den behöriga personen noterar detta i testamentet. Arvlåtaren kan också begära att en annan person undertecknar testamentet på hans eller hennes vägnar. I arvlåtarens närvaro undertecknar vittnena och den behöriga personen testamentet i en efterskrift som förklarar att de har undertecknat testamentet i egenskap av vittnen eller behörig person (artikel 71a i ZD). Lagen anger ytterligare detaljer om vem som kan agera vittne till ett internationellt testamente (artikel 71b), vilka underskrifter och datum som anges på ett internationellt testamente (artikel 71c), förvaring av ett internationellt testamente (artikel 71č), upphävande av ett internationellt testamente (artikel 71d), bekräftelse av ett internationellt testamente (artikel 71e), bekräftelse att ett internationellt testamente är giltigt (artikel 71f), och giltighet i fråga om testamentets form och formaliteterna kring underskrifterna (artikel 71g).

En arvlåtare kan upprätta ett muntligt testamente endast om det finns särskilda omständigheter som hindrar honom eller henne från att upprätta ett skriftligt testamente. Detta görs genom att arvlåtaren muntligen inför två vittnen under ed bekräftar sitt testamente. Ett muntligt testamente upphör att gälla 30 dagar efter att de särskilda omständigheter som rådde vid tillfället när det upprättades har upphört (artikel 72 i ZD). Lagen anger ytterligare detaljer om vem som kan agera vittne till ett muntligt testamente (artikel 73), vilka vittnenas skyldigheter är (artikel 74), otillbörligt förordnande i ett muntligt testamente (artikel 75), tidsgräns för när ett testamente kan ogiltigförklaras (artikel 76) och bevis för att ett testamente existerar (artikel 77).

Lagen om notarier (nedan kallad ZN) tillåter även notarietestamenten. Dessa är testamenten som har upprättas av en notarie i form av en notariehandling efter anvisningar från arvlåtaren, eller testamenten som arvlåtaren har skrivit och därefter lämnat in till en notarie för bestyrkande. Ett notarietestamente har samma rättsliga ställning som ett domstolstestamente (artikel 46.1 i ZN).

Utöver ovanstående formella krav måste den som upprättar ett testamentet också ha befogenhet att göra det för att testamentet ska vara giltigt. Enligt ZD kan ett testamente upprättas av var och en som har omdömesförmåga och har uppnått 15 års ålder (artikel 59.1 i ZD). Om en arvlåtare upprättar ett testamente under hot, tvång eller bedrägliga omständigheter, eller av misstag, är testamentet inte giltigt eftersom det inte återspeglar arvlåtarens rätta och sanna vilja (artikel 60.1 i ZD).

b) Gemensamt testamente I ZD nämns inte gemensamt testamente, och eftersom det inte är någon av de typer av testamenten som lagen tillåter måste ett sådant testamente betraktas som ogiltigt enligt artikel 62 i ZD. Rättspraxis betraktar emellertid bara testamenten som ogiltiga om två personer, vanligtvis makar, förordnar varandra till arvtagare (det beror sannolikt på att den här typen av testamente påminner om arvsavtal, som är förbjudna enligt artikel 103 i ZD). Testamenten som upprättas av två personer till förmån för en tredje betraktas enligt rättspraxis inte som ogiltiga (se Prof. K. Zupančič och Prof. V. Žnidaršič Skubic, Dedno pravo (Arvsrätt), Uradni list, 2009, s. 127–128).

c) Arvsavtal Enligt ZD är arvsavtal där en person efterlämnar delar av eller hela sin kvarlåtenskap till medundertecknaren eller till en annan person ogiltiga (artikel 103). På liknande sätt är också avtal om förväntade arv eller legat (artikel 104) och om innehåll i testamenten (artikel 105) ogiltiga enligt denna lag.

2 Bör förordnandet registreras och i så fall hur?

Nej. Lagen har inga bestämmelser om något särskilt bestyrkande av testamenten.

3 Finns det restriktioner vad gäller rätten att fritt förordna om sin kvarlåtenskap (t.ex. laglott)?

Ja. S.k. nödvändiga arvingar har rätt till en andel av kvarlåtenskapen som arvlåtaren inte får förordna om (artikel 26.1 i ZD). Denna andel av kvarlåtenskapen kallas ”nödvändig arvslott”. Nödvändiga arvingar är den avlidna personens avkomlingar, adoptivbarn och deras avkomlingar, föräldrar och make/maka. Far- och morföräldrar och syskon är nödvändiga arvingar endast om de permanent saknar arbetsförmåga och inte har de medel som krävs för sitt uppehälle. Personerna som anges ovan är nödvändiga arvingar om de har rätt att ärva enligt den arvsordning som bestäms i arvslagen (artikel 25 i ZD).

4 Vem ärver, och hur mycket, om det inte finns något förordnande om kvarlåtenskap?

Om så är fallet sker arvet som lagen föreskriver: den avlidna personens kvarlåtenskap ärvs av hans eller hennes avkomlingar, adoptivbarn och deras avkomlingar, make/maka, föräldrar, adoptivförälder och dennes släktingar, syskon och deras avkomlingar, och far- och morföräldrar och deras avkomlingar. En man och kvinna som haft ett långvarigt förhållande utan äktenskap kan ärva varandra som makar, men bara om det inte finns något skäl till att ett äktenskap mellan dem skulle ha varit ogiltigt. Dessa personer ärver enligt en arvsordning där arvingar i en närmare arvsklass utesluter arvingar från en mer avlägsen arvsklass från att ärva (artikel 10 i ZD).

Första arvsklassen:

Den avlidna personens avkomlingar och make/maka ingår i den första arvsklassen och ärver lika delar av kvarlåtenskapen före alla andra arvtagare (artikel 11 i ZD).

Om en arvinge har avlidit före den avlidna personen övergår arvslotten enligt den s.k. per stirpes-fördelningen till arvingens barn (den avlidna personens barnbarn) och delas lika mellan dem. Om ett barnbarn avlider före den avlidna personen går arvslotten över till barnbarnets barn (den avlidna personens barnbarns barn) och delas lika mellan dem. Detta fortsätter i ordning ner till den sista av den avlidna personens avkomlingar (artikel 12 i ZD).

Om den avlidna personens make/maka saknar medel för sitt uppehälle och ärver tillsammans med de övriga arvingarna i den första arvsklassen, kan en domstol på makens/makans begäran besluta att han eller hon också ska ärva en del av den kvarlåtenskap som enligt lag skulle ärvas av makens/makans medarvingar. Maken/makan kan begära en ökning av sin arvslott på bekostnad av samtliga eller enskilda medarvingars arvslotter. Domstolen kan besluta att maken/makan ska ärva hela kvarlåtenskapen om värdet av kvarlåtenskapen är så litet att maken/makan skulle få utstå umbäranden om den delades upp (artikel 13.1 i ZD).

Om andra arvingar i den första arvsklassen som saknar medel för sitt uppehälle ärver tillsammans med den avlidna personens make/maka, kan en domstol på arvingarnas begäran besluta att de också ska ärva en del av den kvarlåtenskap som enligt lag skulle ärvas av maken/makan. Alla eller enskilda medarvingar kan begära en ökning av sina arvslotter på bekostnad av makens/makans arvslott (artikel 13.2 i ZD).

Enskilda medarvingar som saknar medel för sitt uppehälle kan också begära en ökning av sina arvslotter på bekostnad av de andra medarvingarna (artikel 13.3 i ZD).

Domstolen kan besluta att alla eller enskilda arvingar ska ärva hela kvarlåtenskapen om värdet är så litet att de skulle få utstå umbäranden om den delades upp (artikel 13.4 i ZD).

I sitt beslut om ovanstående fall av begäran om ökning eller minskning av arvslotter tar domstolen vederbörlig hänsyn till alla omständigheter i fallet, i synnerhet till arvingarnas ekonomiska förhållanden och möjlighet att skaffa sig inkomster, och till kvarlåtenskapens värde (artikel 13.5 i ZD).

Andra arvsklassen:

I den andra arvsklassen ärvs kvarlåtenskapen efter en arvlåtare som saknar avkomlingar av hans eller hennes föräldrar och make/maka. Den avlidna personens föräldrar ärver lika delar av halva kvarlåtenskapen, och maken/makan ärver den andra halvan. Om den avlidna personen saknar efterlevande make/maka ärver hans eller hennes föräldrar lika delar av hela kvarlåtenskapen (artikel 14 i ZD).

Om någon av den avlidna personens föräldrar har avlidit före honom eller henne övergår arvslotten enligt den s.k. per stirpes-fördelningen till förälderns barn (dvs. den avlidna personens syskon), barnbarn, barnbarnsbarn och efterföljande avkomlingar, i enlighet med de bestämmelser som gäller i de fall barn och andra avkomlingar ärver en avliden persons kvarlåtenskap (artikel 15.1).

Om båda den avlidna personens föräldrar har avlidit före honom eller henne övergår deras arvslotter till deras avkomlingar: faderns arvslott till hans avkomlingar och moderns arvslott till hennes avkomlingar. I samtliga fall ärver den avlidna personens halvsyskon på faderns sida lika delar av faderns arvslott, och halvsyskonen på moderns sida lika delar av moderns arvslott. Helsyskon ärver lika delar av faderns arvslott som halvsyskonen på faderns sida, och lika delar av moderns arvslott som halvsyskonen på moderns sida (artikel 15.2 och 15.3 i ZD).

Om någon av den avlidna personens föräldrar har avlidit före honom eller henne och inte efterlämnat några avkomlingar, ärvs förälderns arvslott av den andra föräldern. Om den andre föräldern också avlider före den avlidna personen ärver denna förälders avkomlingar de arvslotter som skulle gått till någon av föräldrarna (artikel 15 i ZD). Om båda föräldrarna har avlidit före den avlidna personen och båda saknar avkomlingar, ärvs hela kvarlåtenskapen av den avlidna personens efterlevande make (artiklarna 16 och 17 i ZD).

Tredje arvsklassen:

Om det inte finns någon som kan ärva i den första eller andra arvsklassen kommer tredje arvsklassen i fråga.

I den tredje arvsklassen ärver far- och morföräldrarna kvarlåtenskapen efter en arvlåtare som inte efterlämnat några avkomlingar eller föräldrar, vilka i sin tur inte efterlämnat några avkomlingar eller makar/makor. Halva kvarlåtenskapen ärvs av farföräldrarna och halva av morföräldrarna (artikel 18 i ZD).

Farfadern och farmodern ärver lika delar av farföräldrarnas andel av kvarlåtenskapen, och morfadern och mormodern lika delar av morföräldrarnas andel av kvarlåtenskapen. Om någon av den avlidna personens far- eller morföräldrar har avlidit före honom eller henne övergår arvslotten till far- eller morförälderns barn, barnbarn och efterföljande avkomlingar, i enlighet med de bestämmelser som gäller i de fall barn och andra avkomlingar ärver en avliden persons kvarlåtenskap. De bestämmelser som reglerar hur den avlidna personens föräldrar och deras avkomlingar ärver (artikel 19 i ZD) gäller även för farföräldrarnas och deras avkomlingars arvsrätt och för morföräldrarnas och deras avkomlingars arvsrätt.

Om båda farföräldrarna har avlidit före den avlidna personen och saknar avkomlingar övergår deras arvslotter till morföräldrarna och deras barn, barnbarn och efterföljande avkomlingar, och om båda morföräldrarna har avlidit före den avlidna personen och saknar avkomlingar övergår deras arvslotter till farföräldrarna och deras barn, barnbarn och efterföljande avkomlingar, i enlighet med artikel 19 i ZD (artikel 20 i ZD).

5 Vilken typ av myndighet är behörig när det gäller

5.1 arvsrättsliga frågor?

Testamentsangelägenheter hanteras av domstolarna i Republiken Slovenien, där lokala domstolar (okrajno sodišče) har speciell behörighet i dessa frågor.

5.2 att ta emot en förklaring om avstående från eller accept av arv?

Domstolen som en del av en boutredningen.

5.3 att ta emot en förklaring om avstående från eller accept av legat?

Domstolen som en del av en boutredningen.

5.4 att ta emot en förklaring om avstående från eller accept av laglott?

Domstolen som en del av en boutredningen.

6 Ge en kort beskrivning att förfarandet för att göra upp arvsfrågan enligt nationell lag, inklusive avveckling av egendom och fördelningen av tillgångar (detta omfattar information om huruvida arvsförfarandet inleds av en domstol, annan behörig domstol eller på eget initiativ).

När en person avlider eller har dödförklaras skickas dödsbeviset till arvsdomstolen inom 30 dagar av den registrator som ansvarar för att registrera dödsfallet i dödsregistret (artikel 179.1 i ZD).

Domstolen inleder förfarandet på eget initiativ när den mottar dödsbeviset.

Om den avlidna personen enligt dödsbeviset saknar kvarlåtenskap beslutar arvsdomstolen att inte hålla någon boutredning. Domstolen fattar samma beslut om den avlidna personen bara har efterlämnat lös egendom och inga av de arvsberättigade personerna begär en förhandling (artikel 203.1 och 203.2 i ZD). I alla andra fall beslutar domstolen att hålla en boutredning. Under boutredningen fastställer domstolen vilka som är den avlidna personens arvtagare, vilken egendom som ingår i kvarlåtenskapen och vilka rättigheter rörande denna som ska övergå till arvtagarna, testamentstagarna och övriga personer (artikel 162 i ZD).

En boutredning är till sin natur ett utomrättsligt förfarande. Om parterna är oense om några av de omständigheter som deras rättigheter grundar sig på skjuter domstolen upp boutredningen och hänvisar parterna till en civilprocess eller ett administrativt förfarande (artikel 210.1 i ZD).

När domstolen beslutar vilka personer som har rätt till kvarlåtenskapen förklarar den dem som arvtagare i enlighet med ett beslut om arv (artikel 214.1 i ZD). Beslutet om arv meddelas till alla arvtagare och testamentstagare, liksom till de personer som har framställt fordringar på kvarlåtenskapen under förfarandets gång (artikel 215.1 i ZD).

Domstolen beslutar om att vederbörliga uppgifter ska registreras i fastighetsregistret när beslutet om arv har vunnit laga kraft.

Var och en av arvtagarna kan begära att kvarlåtenskapen ska delas upp vid den tidpunkt han eller hon önskar, dock inte om eventuella tidsvillkor inte är uppfyllda. Denna rätt har ingen preskriptionstid. Ett avtal där en arvtagare avsäger sig rätten att begära att kvarlåtenskapen ska delas upp är ogiltigt, liksom varje bestämmelse i ett testamente som förbjuder eller begränsar en sådan uppdelning (artikel 144 i ZD). Arvslagen innehåller inga bestämmelser om hur uppdelningen av kvarlåtenskapen ska genomföras. Detta regleras i stället i förmögenhetslagen (SPZ) som en del av bestämmelserna om fördelning av gemensam egendom. Detta betyder att kvarlåtenskapen är medarvingarnas gemensamma egendom. Medarvingarna kan efter överenskommelse besluta hur kvarlåtenskapen ska fördelas. Om de inte kan komma överens beslutar domstolen i ett utomrättsligt förfarande på vilket sätt kvarlåtenskapen ska delas upp. Om alla arvingarna under boutredningens gång enas om att kvarlåtenskapen ska delas upp och hur detta ska ske, hänvisar domstolen till denna överenskommelse i sitt beslut om arv (artikel 214.3 i ZD).

7 Hur och när blir någon arvtagare eller testamentstagare?

Enligt arvslagen övergår den avlidna personens kvarlåtenskap till arvtagarna i kraft av själva lagen (ipso jure) vid tidpunkten för dödsfallet (artikel 132 i ZD). Det beslut om arv genom vilket domstolen tillkännager arvtagarna efter boutredningens slut är därmed bara av fastställande karaktär.

Även en testamentstagare tillträder sitt arv vid tidpunkten för dödsfallet, såvida arvet inte är underställt vissa villkor eller knutet till en viss tidsperiod. Om så är fallet får testamentstagaren sitt arv när villkoret är uppfyllt eller tidsperioden har förflutit. Tillträdet till ett arv innebär att testamentstagaren kan begära att villkoren för arvet ska uppfyllas. De allmänna bestämmelserna i SPZ gäller för överlåtelse av äganderätt till testamentstagaren.

8 Är arvtagarna ansvariga för den avlidnes skulder och om ja, under vilka villkor?

Ja. Ansvaret är emellertid begränsat. En arvtagare är ansvarig för en avliden persons skulder upp till värdet av de efterlämnade tillgångarna. Finns det fler än en arvtagare är de solidariskt ansvariga för den avlidna personens skulder, dvs. var och en upp till värdet av hans eller hennes respektive andel av kvarlåtenskapen, oavsett om kvarlåtenskapen redan har fördelats. Vad gäller fördelningen mellan arvtagarna betalar de skulderna i förhållande till sina respektive andelar av kvarlåtenskapen, såvida inte testamentet föreskriver annat (artikel 142 i ZD).

En arvtagare som har avsagt sig sin andel av kvarlåtenskapen är inte ansvarig för den avlidna personens skulder (artikel 142.2 i ZD).

9 Vilka handlingar och/eller vilken information krävs vanligtvis för registrering av fast egendom?

Fastighetsregistreringsdomstolen beslutar om en egendom kan registreras utifrån handlingar som bevisar att det finns en laglig grund för en överlåtelse av rättigheten som ska registreras, under förutsättning att andra villkor som bestäms i lag har uppfyllts.

Grunden för registreringen av fast egendom vid arv är att ett lagakraftvunnet beslut om arv har fattats under boutredningens gång (artikel 40.1.6 i fastighetsregistreringslagen, ZZK-1). Fastighetsregistreringsdomstolen beslutar på eget initiativ utifrån ett lagakraftvunnet beslut om arv att en arvtagares äganderätt ska registreras i fastighetsregistret.

9.1 Är det obligatoriskt, eller obligatoriskt på begäran, att utse en boutredningsman? Om det är obligatoriskt eller obligatoriskt på begäran, vilka steg ska i så fall vidtas?

Det finns inget tvingande krav på att utse en förvaltare av kvarlåtenskapen.

I princip förvaltar arvtagarna kvarlåtenskapen och förfogar över den gemensamt tills den har fördelats. En särskild förvaltare av kvarlåtenskapen kan utses om alla arvtagare är överens. Om arvtagarna inte kan komma överens om förvaltningen av kvarlåtenskapen utser domstolen en förvaltare på begäran av någon av arvtagarna. Han eller hon förvaltar kvarlåtenskapen åt alla arvtagarna eller beslutar vilka delar av kvarlåtenskapen de olika arvtagarna själva ska förvalta. (Artikel 145 i ZD)

En arvlåtare kan i sitt testamente utse en eller flera personer till testamentsexekutor (artikel 95.1 i ZD). Bland annat förvaltar testamentsexekutorn kvarlåtenskapen (artikel 96.1 i ZD).

9.2 Vem är behörig att verkställa förordnande om den avlidnes kvarlåtenskap och/eller har rätt att ha hand om boutredningen?

En arvlåtare kan i sitt testamente utse en eller flera personer till testamentsexekutor (artikel 95.1 i ZD). Om arvlåtaren inte har bestämt annat är testamentsexekutorns plikter i synnerhet att utöva god omsorg om kvarlåtenskapen som han eller hon förvaltar, sköta betalningen av skulder och legat, och framförallt att verkställa testamentet på det sätt som arvlåtaren önskade (artikel 96.1 i ZD). Om ingen testamentsexekutor har utsetts kan arvtagarna som gemensamt förvaltar kvarlåtenskapen tills den fördelas mellan dem utse en särskild förvaltare av kvarlåtenskapen. Om arvtagarna inte kan komma överens om förvaltningen av kvarlåtenskapen utser domstolen en förvaltare på begäran av någon av arvtagarna. Han eller hon förvaltar kvarlåtenskapen åt alla arvtagarna eller beslutar vilka delar av kvarlåtenskapen de olika arvtagarna själva ska förvalta. (Artikel 145 i ZD)

9.3 Vilka befogenheter har en boutredningsman?

Om arvlåtaren har utsett en testamentsexekutor i sitt testamente bestämmer testamentet även vilka plikter han eller hon har.

Om arvlåtaren inte har bestämt annat gäller enligt lag följande (artikel 96.1 i ZD):

  • testamentsexekutorn måste utöva god omsorg om kvarlåtenskapen. I synnerhet måste han eller hon hantera eventuella försäkringsfrågor, inventera och värdera kvarlåtenskapen (artikel 184 i ZD) och bevara specificerad lös egendom (artiklarna 190 och 191 i ZD),
  • testamentsexekutorn måste förvalta kvarlåtenskapen, där normal förvaltning också inbegriper förfogande över enskilda delar av kvarlåtenskapen. Under den period då testamentsexekutorn utför denna uppgift ska han eller hon utestänga arvtagarna från förvaltningen av kvarlåtenskapen och från förfogande över enskilda delar av kvarlåtenskapen,
  • testamentsexekutorn måste säkerställa att arvlåtarens skulder avvecklas och att villkoren för eventuella legat uppfylls och skyldigheter fullgörs,
  • testamentsexekutorn måste i allmänhet försäkra sig om att testamentet verkställs så som arvlåtaren har önskat (se Prof. K. Zupančič och Prof. V. Žnidaršič Skubic, Dedno pravo (Arvsrätt), Uradni list, 2009, s. 170–171).

Om det finns fler än en testamentsexekutor utför de gemensamt de plikter som har anförtrotts dem, såvida arvlåtaren inte har bestämt annat (artikel 96.2 i ZD). En testamentsexekutor måste inkomma med en rapport om sitt arbete till domstolen, eftersom han eller hon har rätt till ersättning för sina utlägg och för sitt besvär. Ersättningen betalas från den disponibla delen av kvarlåtenskapen efter beslut av domstolen (artikel 97 i ZD).

Om ingen testamentsexekutor har utsetts kan arvtagarna som gemensamt förvaltar kvarlåtenskapen till dess att den fördelas mellan dem utse en särskild förvaltare av kvarlåtenskapen. Om arvtagarna inte kan komma överens om förvaltningen av kvarlåtenskapen utser domstolen en förvaltare på begäran av någon av arvtagarna. Denne förvaltare förvaltar kvarlåtenskapen åt alla arvtagarna eller beslutar vilka delar av kvarlåtenskapen de olika arvtagarna själva ska förvalta (artikel 145 i ZD).

10 Vilka handlingar utfärdas vanligtvis enligt nationell lagstiftning under eller efter ett arvsmål för att bevisa förmånstagarnas ställning och rättigheter? Har de särskilda bevisvärden?

Domstolen fattar i slutet av boutredningen ett beslut om arv som är ett domstolsbeslut i sakfrågan. Beslutet fastställer kvarlåtenskapens omfattning, tillkännager arvingarna och testamentstagarna, liksom övriga personer med rätt till en andel i kvarlåtenskapen. Enligt ZD måste beslutet om arv innehålla följande delar (artikel 214.2):

  1. efternamn och förnamn (liksom eventuella tidigare efternamn) på den avlidna personen och namnet på hans eller hennes far, den avlidna personens yrke, födelsedatum och nationalitet. Om den avlidna personen är en gift kvinna ska även hennes namn som ogift anges,
  2. uppgift om fast egendom, med information från fastighetsregistret, och uppgift om lös egendom med en hänvisning till bouppteckningen,
  3. arvtagarens efternamn, förnamn, yrke och bostadsort, släktskapet mellan arvtagaren och den avlidna personen, om arvtagaren ärver som laglig arvtagare eller som testamentstagare, och, om det finns flera arvtagare, deras respektive andelar i kvarlåtenskapen,
  4. om förfarandet för att fastställa en arvtagare har uppskjutits,
  5. om en arvtagares rättigheter har uppskjutits på grund av tidsvillkor eller på grund av att vissa villkor inte har uppfyllts, är beroende av ett resolutivt villkor eller en uppgift som kan anses utgöra ett resolutivt villkor, eller begränsas av nyttjanderätten och till förmån för den person som har nyttjanderätten,
  6. efternamn, förnamn, yrke och bostadsort för personer som har rätt till legat, nyttjanderätt eller annan rätt som följer av kvarlåtenskapen samt en detaljerad beskrivning av denna rättighet.

De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.

Senaste uppdatering: 24/06/2016