Stäng

NU FINNS EN NY BETAVERSION AV PORTALEN!

Testa betaversionen av den europeiska e-juridikportalen och berätta vad du tycker!

 
 

Sökväg

menu starting dummy link

Page navigation

menu ending dummy link

Allmän information - Slovakien

Obs. Nyligen ändrades ursprungsversionen på slovakiska av den här sidan. Våra översättare håller på att översätta den nya sidan till svenska.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

 

Faktabladet har tagits fram i samarbete med Länken öppnas i ett nytt fönsterrådet för notarier i EU (CNUE).

 

1 Hur upprättas ett förordnande om kvarlåtenskap (testamente, gemensamt testamente, arvsavtal)?

Slovakisk lagstiftning tillåter inte arvsavtal eller gemensamma testamenten.

Det finns flera metoder för att upprätta ett testamente:

1. Ett testamente som arvlåtaren skriver för hand ska innehålla hans eller hennes underskrift och datum. Ett testamente som är upprättat på sådant sätt behöver inte undertecknas av vittnen.

2. Ett testamente som har skrivits på annat sätt (såsom på en dator eller skrivmaskin eller av en annan person än arvlåtaren) ska undertecknas inför två vittnen, som ska underteckna testamentet för att intyga att dokumentet verkligen uttrycker arvlåtarens sista vilja. Ett testamente som har upprättats på sådant sätt ska också innehålla personens handskrivna underskrift och datum.

3. Ett testamente i form av en notariatshandling. Notarien är ansvarig för alla formella krav och innehållskrav i denna typ av testamente. Alla testamenten utfärdade av en notarie ska registreras i det centrala notariatsregistret för testamenten.

4. En särskild form av testamente används när författaren till testamentet är vid dålig hälsa, inte kan se eller höra eller inte kan läsa eller skriva. I sådana fall ska tre vittnen vara närvarande. Efter att de lyssnat till testamentet intygar de dess äkthet med sin underskrift. I dokumentet ska det anges vem det var som skrev det, vem som läste upp det och hur det fastställdes att dokumentet innehåller arvlåtarens sista vilja.

Endast personer med rättskapacitet kan agera som vittnen. Personer som är blinda, döva eller stumma, som inte behärskar det språk på vilket testamentet är upprättat eller som är testamentstagare får inte vara vittnen.

För att ett testamente ska vara giltigt måste dagen, månaden och året då det upprättades uppges. En viktig del av testamentet utgörs naturligtvis av förteckningen över de förmånstagare som ska ärva kvarlåtenskapen i sin helhet eller proportionella andelar därav eller särskilda föremål (vem som kommer att få vad).

Om ett testamente har skrivits för hand av arvlåtaren rekommenderas det att arvlåtaren underrättar de som står honom eller henne nära, så att de vet var testamentet förvaras.

Eventuella villkor som är knutna till testamentet äger ingen laga kraft.

2 Bör förordnandet registreras och i så fall hur?

Notarier ska på eget initiativ registrera testamenten utfärdade av en notarie i centrala notariatsregistret för testamenten, som handhas av notariekammaren. Ett testamente som har upprättats enligt punkt 1, 2 och 4 ovan behöver inte registreras, men kan lämnas in till en notarie för förvaring om arvlåtaren eller en annan person så begär. Notarien måste registrera förvaringen av testamentet i centrala notariatsregistret för testamenten.

3 Finns det restriktioner vad gäller rätten att fritt förordna om sin kvarlåtenskap (t.ex. laglott)?

Ja, paragraf 479 i civillagen (lag nr 40/1964) anger laglotterna och de arvingar som har rätt till dem: ”Minderåriga avkomlingar ska erhålla minst så mycket som enligt lagen utgör deras andel av kvarlåtenskapen och myndiga avkomlingar ska erhålla minst hälften av sin lagenliga andel. Om ett testamente står i strid med det ovannämnda ska den relevanta delen i testamentet anses vara ogiltig såvida inte de angivna avkomlingarna har gjorts arvlösa.”

4 Vem ärver, och hur mycket, om det inte finns något förordnande om kvarlåtenskap?

Överlåtelse av arv sker enligt föreskrifterna i lagen eller genom ett testamente, eller genom dessa båda mekanismer. Om den avlidna personen inte har upprättat ett testamente eller om det finns tillgångar som inte har inkluderats i testamentet överlåts arvet på det sätt som lagen föreskriver på grundval av olika arvsklasser.

Första arvsklassen

Första arvsklassen består av den avlidna personens barn eller make/maka, som ärver till lika delar. Om ett barn inte ärver, fördelas barnets andel till barnets barn i lika delar. Om också dessa barn eller något av dem inte ärver ska deras avkomlingar ärva till lika delar.

Om den avlidna personen inte har efterlämnat några avkomlingar eller hans eller hennes avkomlingar inte ärver (dvs. de har alla avvisat arvet eller ingen av dem kan ärva, eller de har alla lagenligen blivit arvlösa eller beaktas inte) övergår arvet till andra arvsklassen.

Andra arvsklassen

Om den avlidna personens avkomlingar inte ärver, ingår som arvtagare i andra arvsklassen maken/makan, den avlidna personens föräldrar och även personer som bodde med den avlidna personen i ett gemensamt hushåll under minst ett år innan hans eller hennes bortgång och som med anledning av detta skötte det gemensamma hushållet eller stod i beroendeställning till den avlidna personen vad gäller underhåll. Arvtagare i andra arvsklassen ärver till lika delar, men maken/makan erhåller alltid minst hälften av kvarlåtenskapen.

Tredje arvsklassen

Om varken maken/makan eller någon av föräldrarna ärver, är arvtagarna i tredje arvsklassen, som ärver till lika delar, den avlidna personens syskon och personer som bodde med den avlidna personen i ett gemensamt hushåll under minst ett år innan hans eller hennes bortgång och som med anledning av detta skötte det gemensamma hushållet eller stod i beroendeställning till den avlidna personen vad gäller underhåll. Om något av syskonen till den avlidna personen inte ärver, ska syskonets barn erhålla lika delar av det syskonets andel.

Fjärde arvsklassen

Om inga förmånstagare i tredje arvsklassen ärver, består den fjärde arvsklassen av den avlidna personens mor- och farföräldrar, som ärver till lika delar. Om ingen av mor- och farföräldrarna ärver övergår arvet till mor- och farföräldrarnas barn i lika delar.

Om det inte finns några förmånstagare övergår dödsboet automatiskt till staten.

5 Vilken typ av myndighet är behörig när det gäller

5.1 arvsrättsliga frågor?

Den distriktsdomstol inom vars domkrets den avlidna personen hade sin senaste hemvist, eller, om han eller hon inte hade någon hemvist eller hemvisten inte kan fastställas, den distriktsdomstol inom vars domkrets han eller hon senast vistades, och, om det inte finns någon sådan distriktsdomstol, distriktsdomstolen för den ort där den avlidna personen hade sina tillgångar. Distriktsdomstolen utnämner en notarie till domstolskommissionär som leder hela arvsförfarandet. Notariens rättshandlingar jämställs då med domstolens egna åtgärder. Begäran om juridiskt bistånd utomlands ingår inte i notariens rättshandlingar.

5.2 att ta emot en förklaring om avstående från eller accept av arv?

Arvtagarna förklarar muntligen inför notarien att de tar emot eller avsäger sig arvet, eller lämnar in en skriftlig förklaring till arvsdomstolen inom en månad från den dag då de underrättades av domstolen om sin rätt att avsäga sig/ta emot arvet och om följderna av denna förklaring.

5.3 att ta emot en förklaring om avstående från eller accept av legat?

Legat är inte tillåtna enligt slovakisk lagstiftning.

5.4 att ta emot en förklaring om avstående från eller accept av laglott?

Det finns ingen särskild förklaring om avsägelse eller accept av en laglott. Förfarandet motsvarar en förklaring om accept/avsägelse av arvet, men tidsfristen på en månad gäller inte.

6 Ge en kort beskrivning att förfarandet för att göra upp arvsfrågan enligt nationell lag, inklusive avveckling av egendom och fördelningen av tillgångar (detta omfattar information om huruvida arvsförfarandet inleds av en domstol, annan behörig domstol eller på eget initiativ).

Folkbokföringskontoret meddelar den behöriga distriktsdomstolen när ett dödsfall inträffar i dess registreringsområde. Domstolen inleder förfarandet även utan ett yrkande när den meddelas att någon har dött eller dödförklarats. I första hand kontrollerar domstolen i det centrala notariatsregistret för testamenten om den avlidna personen har efterlämnat ett testamente, en arvlöshetsförklaring eller en annullering av någon av dessa handlingar, och fastställer hos vilken notarie dokumentet förvaras. Domstolen genomför en preliminär utredning för att fastställa arvtagarna och den avlidna personens kvarlåtenskap och skulder, och vidtar de angelägna åtgärder som krävs för att säkerställa arvet. Bodelningen kan fastställas utan domstolsförhandling.

Som behörig domstolskommissionär utfärdar notarien ett arvsintyg, förutsatt att arvtagarna samtycker, om

  • en enda förmånstagare erhåller kvarlåtenskapen,
  • kvarlåtenskapen automatiskt övergår till staten,
  • arvtagarna kommer överens om arvsfördelningen, eller
  • arvtagarna och den avlidna personens borgenärer har avtalat att ett dödsbo med för hög skuldbörda överförs som betalning för skulderna.

Ett slutligt arvsintyg är ett dokument som överför äganderätten till arvtagarna.

Om arvsförfaranden inte avslutas med att ett arvsintyg utfärdas (t.ex. i händelse av tvist), utarbetar notarien alla de dokument som krävs för att domstolen ska kunna fatta ett beslut, däribland ett utkast till domstolsbeslut, och räkningar för hans eller hennes utgifter och arvode.

Om dödsboet har för hög skuldbörda och arvtagarna och den avlidna personens borgenärer inte kan komma överens om att överlämna kvarlåtenskapen som betalning av skulderna, kan domstolen besluta om likvidation av kvarlåtenskapen. Under likvidationen begär domstolen att borgenärerna inom en särskild tidsperiod meddelar domstolen sina fordringar. Om så inte sker förverkas fordringarna.

Domstolen (notarien som domstolskommissionär) likviderar dödsbon med för hög skuldbörda genom att sälja alla den avlidna personens tillgångar för ett pris som är lämpligt för jämförbara tillgångar. Genom att sälja tillgångarna agerar domstolskommissionären å parternas vägnar i eget namn men tar hänsyn till mer förmånliga förslag som parterna lämnar vad gäller likvidationen av tillgångarna. Om det finns kvarvarande tillgångar övergår de till staten från och med den avlidna personens dödsdag.

7 Hur och när blir någon arvtagare eller testamentstagare?

Arvet överlåts vid den avlidna personens död. Arvsintyget eller domstolsbeslutet har endast en fastställande effekt med avseende på ett sakförhållande i det förflutna. Kvarlåtenskapen kan dock endast överlåtas i sin helhet genom ett slutligt arvsintyg eller ett domstolsbeslut.

Den avlidna personens dödsdag ska styrkas av ett dödsbevis, en anmälan om dödsfall utfärdad av en särskild folkbokföringsenhet vid det Slovakiska inrikesministeriet när en slovakisk medborgare dör utomlands, eller ett domstolsbeslut avkunnat i ett dödförklaringsärende för en saknad person om dödsdagen har fastställts av domstolen. Endast slovakiska domstolar kan dödförklara en slovakisk medborgare. Slovakiska domstolar kan dödförklara en utländsk medborgare, men de rättsliga följderna gäller endast personer som är permanent bosatta i Slovakien och endast för tillgångar som befinner sig i Slovakien.

8 Är arvtagarna ansvariga för den avlidnes skulder och om ja, under vilka villkor?

Ja, arvtagarna ansvarar för den avlidna personens skulder, men endast upp till det värde som motsvarar den kvarlåtenskap som överlåts till dem. Arvtagarna är inte skyldiga att betala den avlidna personens skulder med sina egna tillgångar.

9 Vilka handlingar och/eller vilken information krävs vanligtvis för registrering av fast egendom?

Registrering i fastighetsregistret genomförs på distriktsmyndigheten för det område där den fasta egendomen är belägen. Myndigheten genomför registreringen på eget initiativ eller efter ansökan av ägaren eller annan bemyndigad person. Ansökan ska göras skriftligen och ska innehålla a) sökandens namn (företagsnamn) och permanenta bosättningsort (huvudkontor), b) namnet på distriktsmyndigheten till vilken ansökan ställs, c) ett offentligt intyg eller annat officiellt dokument som bekräftar den sökandes äganderätt till egendomen, och d) en förteckning över eventuella bilagor.

9.1 Är det obligatoriskt, eller obligatoriskt på begäran, att utse en boutredningsman? Om det är obligatoriskt eller obligatoriskt på begäran, vilka steg ska i så fall vidtas?

Det är inte obligatoriskt att utse en förvaltare. Om så krävs av allmänintresset eller parternas huvudsakliga intressen vidtar dock domstolen på eget initiativ angelägna åtgärder för att säkerställa arvet och kan också utnämna en förvaltare. Det vanligast förekommande är att förvaltaren är en av arvtagarna eller en annan person som stod den avlidna personen nära, men även en annan notarie än domstolskommissionären i det aktuella arvsförfarandet kan inneha denna roll.

En förvaltare som har utnämnts enligt slovakisk lagstiftning skiljer sig från en förvaltare som har utnämnts enligt sedvanerätt.

9.2 Vem är behörig att verkställa förordnande om den avlidnes kvarlåtenskap och/eller har rätt att ha hand om boutredningen?

Den notarie som har utnämnts till domstolskommissionär verkställer testamentet. Arvtagarna förvaltar den kvarlåtenskap som förvärvas genom arv, men de behöver domstolens tillstånd för försäljning av föremål som ingår i arvet och för andra handlingar utöver den dagliga förvaltningen.

9.3 Vilka befogenheter har en boutredningsman?

Under arvsförfarandets gång vidtar förvaltaren alla åtgärder som behövs för att skydda tillgångarna som ingår i kvarlåtenskapen med de begränsningar som fastställs av domstolen. Domstolen fastställer omfattningen av dessa befogenheter i syfte att göra det möjligt för förvaltaren att bevara värdet av de tillgångar som ingår i kvarlåtenskapen. Förvaltaren är ansvarig för alla skador som han eller hon orsakar genom försummelse av de plikter som anges i lagen eller av domstolen. I slutet av arvsförfarandet lämnar han eller hon in en slutlig rapport till arvtagarna och domstolen beslutar om hans eller hennes arvode samt ersättning för utlägg, som ska betalas av den arvtagare som erhåller kvarlåtenskapen.

10 Vilka handlingar utfärdas vanligtvis enligt nationell lagstiftning under eller efter ett arvsmål för att bevisa förmånstagarnas ställning och rättigheter? Har de särskilda bevisvärden?

I slutet av arvsförfarandet utfärdar notarien ett arvsintyg, som anses vara ett domstolsbeslut. Intyget innehåller arvtagarnas namn och fastställer de tillgångar som överlåts till varje arvtagare och kvarlåtenskapens andelar.

På en arvtagares begäran kan notarien utfärda ett intyg över befintliga arvtagare under tiden som arvsförfarandet pågår. Detta är en ”bekräftelse av fakta som fastställs i akten”, en officiell handling utfärdad av notarien som leder arvsförfarandet, främst för att bevisa ställningen för en förmånstagare eller andra arvsberättigade personer till vilken eller vilka en av den avlidna personens rättigheter kommer att överlåtas (t.ex. ersättning enligt ett försäkringsavtal, medlemskapsrättigheter, ställning i pågående förfaranden, osv.).


De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.

Senaste uppdatering: 05/02/2018