Sökväg

menu starting dummy link

Page navigation

menu ending dummy link

Bevisupptagning genom videokonferens - Italien

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1 Kan bevis tas upp via videokonferens antingen med deltagande av en domstol i den ansökande medlemsstaten eller direkt av en domstol i den medlemsstaten?? Vilka nationella förfaranden eller lagar gäller i så fall?

I det italienska rättssystemet, och mer specifikt i civilprocesslagen (Codice di Procedura Civile), saknas hänvisningar till bevisupptagning genom videokonferens.

Det italienska rättssystemet är emellertid inte främmande för videokonferenser.

Enligt artikel 202 i civilprocesslagen ska undersökningsdomaren vid bevisupptagning ”ange datum, plats och bevisupptagningsmetod”. En av de bevisupptagningsmetoder som domaren enligt rådets förordning (EG) nr 1206/2001 kan välja är bevisupptagning via videokonferens.

Enligt artikel 261 i civilprocesslagen kan domaren besluta om filmupptagning, vilket kräver användning av tekniska hjälpmedel, teknisk utrustning eller tekniska förfaranden.

Videokonferens nämns uttryckligen i straffprocesslagen (Codice di Procedura Penale) (t.ex. i artikel 205-b).

Vad gäller det förfarande som regleras av artikel 10 och följande artiklar i förordning (EG) nr 1206/2001 är begränsningen i artikel 10.4 därför inte tillämplig eftersom förfarandet inte är ”oförenligt” med det italienska rättssystemet.

Den enda begränsning som kan åberopas mot en framställning om bevisupptagning genom videokonferens är förekomsten av betydande praktiska svårigheter.

Vid valet av metod för att ta upp olika typer av bevis tillämpas både EU-förordningen och den italienska civilprocesslagen, samt tillhörande genomförandebestämmelser.

När det gäller det förfarande som regleras genom artikel 17 i förordningen ska den anmodade medlemsstaten efter att ha kontrollerat att villkoren i artikel 17.5 är uppfyllda och godtagit direkt bevisupptagning ”uppmuntra” användningen av videokonferenser, som är ett enkelt sätt att ta upp bevis. Den anmodade domstolen bör därför i varje enskilt fall undersöka om metoden kan användas.

Om det inte finns några praktiska svårigheter beroende på att den anmodade domstolen saknar tillgång till denna kommunikationsteknik, kan därför all bevisupptagning som grundar sig på en legitim framställning enligt artikel 10 och följande artiklar i förordningen, eller som har godtagits enligt artikel 17 i förordningen, verkställas via videokonferens.

2 Finns det några begränsningar för vilka personer som kan höras via videokonferens – är det exempelvis bara vittnen eller kan andra, t.ex. sakkunniga eller parter, också höras på detta sätt?

Videokonferens är ett användbart instrument för att höra både vittnen och parter i en rättegång. Metoden är i det avseendet absolut inte oförenlig med det italienska rättssystemet, som tvärtom föreskriver vittnesbevis, fria förhör med parterna och att parterna avlägger ed.

När det gäller hörande av sakkunniga bör man först beröra problemet med godkännande av dessa, särskilt i samband med direkt bevisupptagning (artikel 17 i förordningen).

I italiensk lagstiftning regleras användningen av sakkunniga av artikel 61 och artiklarna 191–201 i civilprocesslagen. Sakkunniga skriver i regel ett utlåtande (artikel 195.2 i civilprocesslagen), men domstolen kan även begära förtydliganden. När yttrandet har godtagits bör det därför inte finnas några hinder för att höra de sakkunniga genom videokonferens. I den italienska civilprocesslagen föreskrivs nämligen att ”om rättens ordförande bedömer det som nödvändigt ska han bjuda in den sakkunnige att närvara vid förhandlingen och yttra sig i rätten i närvaro av parterna, som kan förklara och utveckla sina motiv via respektive ombud”.

3 Vilka begränsningar, om några, gäller för den typ av bevis som kan tas upp via videokonferens?

Ur ett praktiskt perspektiv förefaller videokonferenser vara ett effektivt sätt att ta upp vittnesbevis, konfrontera vittnesmål och yttranden från parterna i fråga.

Det visar sig dock att förordningen inte direkt berör frågan om bevisningens detaljrikedom och tydlighet, vilket kan vålla praktiska problem när det gäller sakkunniga, exempelvis vid grafologiska analyser, sökning efter allmänna uppgifter och telefonbevis.

4 Finns det några begränsningar för var personen i fråga ska höras via videokonferens – dvs. måste det vara i en domstol?

Det är rimligt att anta att bevisupptagningen bör ske i en domstol eller hos en polismyndighet som omfattas av den anmodade medlemsstatens territoriella behörighet och som har tillgång både till den utrustning som krävs och till domstolskansliets personal. I dagsläget finns det dock ingen rättspraxis att åberopa sig på i tvistemål.

När videokonferenser används i brottmålsförfaranden använder man i regel någon av de utrustade lokaler som finns att tillgå i det distrikt där appellationsdomstolen för den anmodade domstolen är belägen (rättssal, säkerhetssal eller en mindre sal på en fångvårdsanstalt).

5 Är det tillåtet att spela in höranden via videokonferens och finns det i så fall utrustning för detta?

Det finns inte några rättsliga hinder för att spela in förhör, om detta är tillåtet enligt den ansökande statens lagstiftning.

För bevisupptagning enligt artikel 4 och följande artiklar tillämpas emellertid artikel 126 i civilprocesslagen och artikel 46 i genomförandebestämmelserna till denna, om upprättandet av ett protokoll.

6 På vilket språk ska hörandet hållas a) när framställningar görs enligt artiklarna 10–12, och b) vid direkt bevisupptagning enligt artikel 17?

Denna aspekt behandlas inte direkt i förordningen.

Enligt artikel 5 i förordningen ska framställningar och meddelanden göras på den anmodade medlemsstatens officiella språk, vilket kan ge en fingervisning om på vilket språk hörandet ska hållas.

Vid framställningar enligt artikel 10 och följande artiklar i förordningen omfattas dessa av nationell lagstiftning, och hörandet ska därför hållas på italienska.

Enligt artikel 122 i den italienska civilprocesslagen gäller följande: ”Under rättegången har det italienska språket företräde. Om en person som inte talar italienska ska höras kan domaren utse en tolk.”

I det förfarande som anges i artikel 17 i förordningen ska emellertid den anmodade statens lagstiftning tillämpas. Bestämmelsen kan få konsekvenser för vilket språk som ska användas vid bevisupptagningen. Även här bör den ansökande statens språk användas. I så fall kan det bli nödvändigt att använda sig av tolk.

Den myndighet som är behörig att bevilja direkt bevisupptagning kan ställa upp villkor för hur förfarandet ska genomföras, och särskilt specificera vilket språk som ska användas.

7 Vem ansvarar för att vid behov tillhandahålla tolkar vid båda typerna av hörande, och var ska de finnas?

Det finns inte några särskilda bestämmelser om denna aspekt.

I det förfarande som avses i artikel 10 och följande artiklar i förordningen ska den anmodade statens lagstiftning tillämpas.

I så fall ska artikel 122.2 i civilprocesslagen tillämpas.

I civilprocesslagen anges att en tolk ska utses när en person som inte talar italienska ska höras. Rättegångsspråket (och undersökningsdomarens språk) måste alltså vara italienska.

Utgifterna för tolkarvodet ska ersättas och betalas av den ansökande domstolen (se artikel 18 i förordningen).

När det gäller förfarandet i artikel 17 i förordningen hänvisas till punkt 6 ovan. Hörandet bör hållas på den ansökande medlemsstatens språk. Den ansökande medlemsstatens lagstiftning bör därför tillämpas när man utser tolk. Den domstol som ansvarar för bevisupptagningen kan i så fall begära in upplysningar för att kunna utse tolk.

8 Vilket förfarande gäller för anordnandet av hörandet och meddelande av tid och plats till den person som ska höras? Hur lång tid ska medges när datumet för hörandet bestäms för att ge personen i fråga tillräcklig framförhållning?

Enligt artikel 250 i civilprocesslagen ska den tjänsteman som bistår den nationella domstolen med delgivning, verkställighet och utredningar på begäran av den berörda parten kalla vittnen att infinna sig på utsatt tid och plats samt ange vilken domare som svarar för bevisupptagning och vilket mål det gäller. Enligt artikel 103 i genomförandebestämmelserna till civilprocesslagen ska vittnen få kallelsen minst sju dagar före det hörande de kallas att inställa sig till.

De bestämmelser som reglerar hörande av vittnen återfinns i artiklarna 244–257 a i civilprocesslagen och i artiklarna 102–108 i genomförandebestämmelserna till denna.

9 Vilka är kostnaderna vid användning av videokonferens och hur ska de betalas?

Kostnaderna för bevisupptagning via videokonferens enligt artikel 4 i förordningen (indirekt bevisning), som behandlas i artikel 10.4 i förordningen, ska enligt artikel 18.2 i förordningen ersättas på begäran av den anmodade domstolen.

Enligt artikel 17 i förordningen gäller ingen ersättningsskyldighet vid direkt bevisupptagning via videokonferens som genomförs av den utländska domstolen.

10 Vilka bestämmelser, om några, gäller för att säkra att den person som ska höras direkt av den ansökande domstolen har informerats om att bevisupptagningen ska ske på frivillig grund?

Det ankommer på den ansökande domstolen att informera den person som ska höras om att bevisupptagningen ska ske på frivillig grund och om att detta villkor måste vara uppfyllt för att direkt bevisupptagning ska godtas enligt artikel 17 i förordningen.

Den anmodade domstolen behöver dock inte uppfylla någon motsvarande skyldighet.

11 Vad finns det för förfarande för att kontrollera identiteten på den person som ska höras?

Enligt artikel 17 i förordningen är den ansökande domstol som genomför videokonferensen i regel ansvarig för att kontrollera identiteten på vittnet enligt artikel 17 i förordningen. Vid hörande av vittnen i samband med indirekt bevisupptagning regleras frågan om vittnens identitet av artikel 252 i civilprocesslagen. I denna föreskrivs följande: ”Undersökningsdomaren ska be vittnet att uppge sitt förnamn, efternamn, fars namn, ålder, yrke samt uppmana vittnet att ange om han eller hon har släktband […] med parterna eller egna intressen i målet.” Vittnets identitet fastställs sedan denne avlagt ed enligt artikel 251 i civilprocesslagen. I praktiken ber undersökningsdomaren även att få se en id-handling och för in uppgifter därifrån i protokollet.

Om en särskild åklagare är inblandad måste de parter som ska höras även uppvisa en särskild fullmakt.

12 Vilka bestämmelser gäller för avläggande av ed, och vilka uppgifter behövs från den ansökande domstolen när en ed krävs vid direkt bevisupptagning enligt artikel 17?

När det gäller förfarandet i artikel 17 i förordningen finns inga särskilda bestämmelser. Det kan vara värdefullt med uppgifter om straffvärdet för mened och förtigande (i den ansökande medlemsstatens rättssystem), vilket beror på den ansökande statens processlagstiftning.

13 Vilka åtgärder har vidtagits för att se till att det finns en kontaktperson på platsen för videokonferensen för samordning med den ansökande domstolen och en person som på dagen för hörandet finns tillgänglig för att sköta videokonferensutrustningen och hantera eventuella tekniska problem?

Omedelbart före varje videokonferens utför den italienska kriminalvårdsmyndigheten, som är ansvarig för videokonferenslänkar, en kompatibilitetskontroll tillsammans med den utländska tekniska personalen.

14 Vilka ytterligare uppgifter, om några, krävs från den ansökande domstolen?

När den ansökande domstolen gör sin framställning om internationell rättslig hjälp bör den samtidigt lämna tillgänglig teknisk information om det system för videokonferenser som används i landet och uppge namn och telefonnummer till en kontaktperson, helst en specialiserad tekniker, samt vilket språk som ska användas vid dessa kontakter.


De nationella versionerna av sidan sköts av respektive kontaktpunkt. Översättningarna har gjorts av EU-kommissionen. Det är möjligt att översättningarna ännu inte tar hänsyn till eventuella ändringar som de nationella myndigheterna har gjort. Varken det europeiska rättsliga nätverket eller kommissionen påtar sig något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. För de upphovsrättsliga regler som gäller för den medlemsstat som ansvarar för denna sida hänvisas till det rättsliga meddelandet.

Senaste uppdatering: 04/02/2019