Annat material

  • Direktivartiklar
    Consumer Rights Directive, Chapter 3, Article 9
  • Huvudanmärkning

    Beslut 2021-10-20; 2021-08342

    Allmänna reklamationsnämnden (ARN)

    The case was about the right of withdrawal in case of personal training services provided online. The consumer withdrew from the contract within 14 days from the conclusion of the contract and asked the trader to pay back 4 880 SEK. The trader offered instead only 1 500 SEK as compensation claiming that they must charge the consumer for the manhours related to creating her personalised training programme. The National Board for Consumer Disputes found that there is no reason to exclude this service from the right of withdrawal since the service was not performed in its entirety before the consumer withdrew from the contract. Additionally, it has not been proved by the trader that the consumer had explicitly agreed that she would not have a right of withdrawal when the service started being provided. Similarly, according to the Board, even though the service is a “leisure activity”, and therefore potentially exempted from the right of withdrawal if it is provided at a specific day or time period, it was not proved when or how often under the six months period of the contract the consumer would use the material she got from the trader or would come into contact with the trader. Similarly, it was not proved whether the trader had to provide a specific service at a specific time. Lastly, the consumer did not seem to have been provided with the information required by the Distance and Off-Premises Contract Act (2005:59), namely that the consumer may be obliged to pay for the part of the service that has been already performed under the withdrawal period and the conditions under which this would happen, neither that there is a standard form to enact this right and where to find it.

    This is a guiding decision of the ARN, meaning that it will affect its future decisions. Since many of the disputes in Sweden end up at the ARN, which is a public authority acting as an alternative dispute resolution mechanism, its guiding decisions affect the application of the consumer legislation.

  • Allmän anmärkning
  • Hela texten

    Fråga om en tjänst avseende personlig träning online omfattas av undantaget för

    fritidsaktiviteter i distansavtalslagen.

    Beslut 2021-10-20; 2021-08342

    LS begärde att få ångra köpet av en PT online-tjänst.

    I sin anmälan till nämnden uppgav LS följande. Den 29 april 2021 beställde hon en PT onlinetjänst för sex månader. Hon betalade 4 880 kr för tjänsten. Tjänsten var inte som hon hade

    förväntat sig. Upplägget var inte individuellt utan företaget hade bara räknat ut energibehov

    och sedan bifogat ett antal recept som inte ens var anpassade efter hennes energibehov. Hon

    har inte använt tjänsten. Hon meddelade företaget att hon ångrade köpet den 2 maj 2021.

    Företaget motsatte sig kravet.

    I sitt svar till nämnden uppgav företaget följande. LS fick sina program den 2 maj 2021. Hon

    besvarade genom mejl inom en timme att hon inte var nöjd med programmen och nämnde då

    även att programmen inte var anpassade efter henne då hon inte kan springa. Detta hade hon

    dock inte uppgett i hälsodokumenten som hon fick innan start. Företaget justerade hennes

    träningsprogram den 3 maj 2021 utifrån hennes önskemål. LS var ändå inte nöjd med

    programmen. Hon erbjöds därför i stället återbetalning med 1 500 kr som kompensation.

    Företaget måste debitera för de timmar som lagts ned på hennes program, dvs. cirka fem och

    en halv timmar inkl. justeringar.

    Allmänna reklamationsnämnden gjorde följande bedömning.

    Avtalet mellan LS och företaget har såvitt framkommit ingåtts på ett sådant sätt att lagen

    (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler (distansavtalslagen) är tillämplig i

    ärendet. Lagen innehåller regler om bl.a. konsumentens ångerrätt och näringsidkarens

    informationsskyldighet vid distansavtal.

    Enligt 2 kap. 10 och 12 §§ distansavtalslagen har konsumenten rätt att ångra ett avtal inom 14

    dagar från det att ångerfristen börjat löpa, normalt avtalstillfället vid tjänster. Vissa typer av

    avtal är dock undantagna från ångerrätten.

    Företaget har gjort gällande att ångerrätten inte längre gäller i och med att tjänsten har

    påbörjats. Enligt 2 kap. 11 § 1 distansavtalslagen gäller ångerrätt inte för avtal som avser en

    tjänst som har fullgjorts, om konsumenten uttryckligen har samtyckt till att tjänsten börjar

    utföras och gått med på att det inte finns någon ångerrätt när tjänsten har fullgjorts. Med att

    tjänsten har fullgjorts avses att tjänsten helt och fullt ska ha avslutats (se prop. 2013/14:15 s.

    89). Det kan konstateras att LS hade fått del av vissa träningsprogram före det att hon

    meddelade företaget att hon ångrade köpet. Företaget har dock inte påstått att detta skulle

    innebära att tjänsten, som skulle pågå i sex månader, har fullgjorts. Företaget har inte heller

    visat att LS uttryckligen har samtyckt till att ångerrätten inte längre skulle gälla. Detta

    undantag är därmed inte tillämpligt.

    2021-08342

    2021-11-12

    025

    Distansavtalslagen innehåller även ett undantag som avser avtal om fritidsaktiviteter om

    näringsidkaren ska tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd

    tidsperiod (se 2 kap. 11 § 12). Nämnden har i ärende 2017-06733 bekräftat att alla avtal om

    tjänster avseende fritidsverksamhet som ska genomföras vid en viss tidpunkt eller tidsperiod

    är undantagna från ångerrätt. Frågan är hur man ska se på den nu aktuella typen av onlinetjänst avseende personlig träning.

    Nämnden konstaterar att det i det aktuella fallet i och för sig rör sig om ett tidsbegränsat avtal.

    Det gäller dock under förhållandevis lång tid och det rör sig dessutom om en tjänst som

    endast tillhandahålls online. Såvitt framkommit har det inte i avtalet varit närmare bestämt när

    eller hur ofta under sexmånadersperioden som LS skulle använda det material hon fått tillgång

    till eller när hon skulle komma att ha kontakt med företaget. Det har inte framkommit att

    företaget har behövt vidta några andra särskilda åtgärder för att kunna tillhandahålla någon

    viss tjänst vid någon bestämd tidpunkt. Det ligger i linje med nämndens avgörande i ärende

    2017-06733 att se tjänsten som att den avser en fritidsaktivitet. Nämnden anser dock att det

    inte har varit fråga om tillhandahållande av en tjänst på en bestämd dag eller under en

    bestämd tidsperiod på det sätt som följer av bestämmelsen. Nämnden bedömer därför att

    avtalet inte omfattas av det aktuella undantaget.

    Det finns inte något annat undantag från ångerrätten som är tillämpligt i ärendet. LS har alltså

    haft rätt att ångra sitt köp, vilket hon också har gjort i tid. När en konsument utövar sin

    ångerrätt ska näringsidkaren betala tillbaka vad konsumenten har betalat. Av 2 kap. 15 § 3

    distansavtalslagen följer att näringsidkaren, när avtalet gäller en tjänst, kan ha rätt att ta betalt

    för den del av det avtalade priset som motsvarar den del av tjänsten som har utförts.

    Konsumenten är dock endast betalningsskyldig om konsumenten uttryckligen har begärt att

    tjänsten skulle börja utföras under ångerfristen och näringsidkaren har uppfyllt sin

    informationsplikt enligt lagen. I näringsidkarens informationsplikt ligger bl.a. att

    konsumenten ska få information om huruvida och under vilka förutsättningar det finns en

    ångerrätt, tidsfristen och övriga villkor för ångerrätten, hur ångerrätten utövas, att det finns ett

    standardformulär för utövande av ångerrätten och hur konsumenten kan ta del av det samt att

    konsumenten är skyldig att ersätta näringsidkaren för den del av tjänsten som hunnit utföras

    under ångerfristen. Informationen ska ges klart och begripligt.

    Nämnden konstaterar att företaget, trots uppmaning från nämnden, inte har visat att företaget

    har lämnat fullständig information. Av det material som LS har skickat in framgår att viss

    information har lämnats även om det inte är tydligt huruvida denna information har lämnats i

    rätt tid eller först efter avtalets ingående. Oavsett hur det förhåller sig med detta framgår i vart

    fall inte att företaget har informerat om att det finns ett standardformulär eller om att LS

    skulle bli skyldig att betala för arbete som utförts under ångerfristen. Mot den bakgrunden har

    LS rätt att få tillbaka hela det belopp hon har betalat, vilket innebär att hennes krav ska

    bifallas.