Kommittédirektiv
Ett förbättrat resegarantisystem
Beslut vid regeringssammanträde den 22 december 2021
Sammanfattning
En särskild utredare ska se över det svenska resegarantisystemet. Syftet är att
utvärdera om det nuvarande systemet fungerar ändamålsenligt, särskilt med
hänsyn till hur spridningen av sjukdomen covid-19 påverkat resemarknaden.
Utredaren ska bl.a.
• utvärdera om det nuvarande resegarantisystemet ger resenärer ett
tillräckligt skydd vid inställda paketresor, och bedöma om det finns
skäl att utvidga systemet till att omfatta även situationer där en resa
ställs in av andra skäl än paketresearrangörens insolvens,
• bedöma om det finns skäl att reformera resegarantisystemet för att
möjliggöra att det tas i anspråk för stöd åt paketreseföretag som
saknar medel att återbetala resenärer vid inställda resor,
• ta ställning till om det finns skäl att införa ett resegarantisystem även
för reguljära flygresor,
• om utredaren bedömer att det finns skäl att förändra det nuvarande
resegarantisystemet, lämna förslag på hur systemet bör utformas och
förvaltas, och
• föreslå nödvändiga författningsändringar.
Uppdraget ska redovisas senast den 22 juni 2023.
2 (6)
Uppdraget att utvärdera resegarantisystemet och bedöma om det finns
skäl att utvidga skyddet för resenärerna
Enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2302 om
paketresor och sammanlänkade researrangemang, om ändring av förordning
(EG) nr 2006/2004 och Europaparlamentets och rådets direktiv
2011/83/EU samt om upphävande av rådets direktiv 90/314/EEG
(paketresedirektivet) ska medlemsstaterna se till att paketresearrangörer och
näringsidkare som underlättar sammanlänkade researrangemang ställer
säkerhet för att säkerställa att alla betalningar som gjorts av resenärer eller
för deras räkning kan betalas tillbaka i den mån som de relevanta tjänsterna
inte fullgörs som en följd av obestånd (artiklarna 17–19). Om transport av
passagerare ingår i paketreseavtalet ska researrangörerna även ställa säkerhet
för hemtransport av resenärerna och, om så krävs, inkvartering före
hemtransporten. Vissa kriterier för beräkningarna som ska ligga till grund för
insolvensskyddet fastställs även i direktivet. Hur insolvensskyddet ska
utformas föreskrivs dock inte närmare, utan det överlämnas till medlemsstaterna att avgöra. Trots att paketresedirektivet är ett direktiv som ger
medlemsstaterna ett begränsat utrymme att införa nationella regler om
paketresor finns alltså ett visst handlingsutrymme för medlemsstaterna att
utforma sina respektive system för insolvensskydd.
Det svenska resegarantisystemet regleras i resegarantilagen (2018:1218). När
paketresedirektivets bestämmelser om insolvensskydd genomfördes i svensk
rätt gjordes bedömningen att starka skäl talade för att resegarantilagen inte
borde avvika från direktivet vad gäller vilka resetjänster som ska omfattas av
en skyldighet att ordna resegaranti (se prop. 2017/18:226 s. 22 och 23). Det
ansågs finnas tydliga fördelar med att insolvensskyddet utformas på ett
liknande sätt inom EU. Samma bedömning gjordes avseende i vilka
situationer det bör finnas en rätt till ersättning ur resegarantin (s. 32). Rätt till
ersättning från den svenska resegarantin finns därför endast vid insolvenssituationer, dvs. när bristande fullgörelse av reseavtalet beror på insolvens
hos arrangören eller den näringsidkare som underlättat uppkomsten av ett
sammanlänkat researrangemang. Detta innebär en begränsning som saknade
motsvarighet i 1972 års resegarantilag. Enligt den lagen var det inte någon
uttrycklig förutsättning att arrangören var försatt i konkurs eller var insolvent
för att resegarantin skulle kunna tas i anspråk.
Med anledning av spridningen av sjukdomen covid-19 kom resebranschen
under 2020 att utsättas för mycket stora påfrestningar. Kraftiga
3 (6)
begränsningar av internationella resor innebar att ett stort antal planerade
resor kom att ställas in, vilket ledde till att en mängd resenärer fick resor de
köpt och betalat inställda. Situationen ledde inte bara till bekymmer för
resenärer, utan även till stora förluster för flygbolag och paketresearrangörer.
Resebolagens ekonomiska svårigheter medförde att många resenärer fick
vänta lång tid på återbetalning av sina resekostnader. I vissa fall har resenärer
inte fått någon återbetalning över huvud taget, exempelvis då resebolaget
försatts i konkurs. För paketresearrangörer begränsades möjligheten att i tid
återbetala resekostnader av att deras underleverantörer, t.ex. flygbolag och
hotell, dröjde med att genomföra motsvarande återbetalning till paketresearrangörerna.
Riksdagen har i ett tillkännagivande anfört att regeringen snarast bör se över
utformningen av det svenska resegarantisystemet och ta fram en lösning som
säkerställer att resenärer har ett starkare ekonomiskt skydd
(bet. 2020/21:CU26, rskr. 2020:21:225).
Utredaren ska därför
• utvärdera om det resegarantisystem som infördes 2018 ger resenärer ett
tillräckligt skydd vid inställda paketresor,
• bedöma om det finns skäl att förändra det nuvarande
resegarantisystemet, t.ex. genom att utvidga systemet till att omfatta
även situationer där en resa ställs in av andra skäl än paketresearrangörens insolvens, inklusive situationen då en resenär mottagit ett
värdebevis som ersättning för en inställd paketresa och paketresearrangören därefter hamnar på obestånd,
• om utredaren bedömer att det finns behov av att förändra det
nuvarande garantisystemet, lämna förslag på hur systemet bör utformas,
finansieras och administreras, och
• föreslå nödvändiga författningsändringar.
Utredarens förslag får inte innebära en statlig finansiering av resegarantisystemet.
Uppdraget att bedöma om resegarantisystemet bör kunna tas i
anspråk för att ge stöd åt paketreseföretag
Dagens resegarantisystem är utformat så att det ger resenärer rätt till
ersättning när en resa helt eller delvis inte fullgjorts på grund av en
4 (6)
paketresearrangörs insolvens. Systemet får inte tas i anspråk för att förhindra
att paketreseföretaget går i konkurs på grund av krav på återbetalning av
resekostnader vid inställda resor. Företrädare för paketresebranschen har
fört fram att det skulle vara av värde med ett system som företagen kan
använda för att betala tillbaka resekostnader för att undvika att företag
drabbas av ekonomiska problem på grund av tillfällig likviditetsbrist.
I tillkännagivandet har riksdagen uttalat att det behövs ett system som
säkerställer att resenärerna har ett ekonomiskt skydd när ett arrangemang
måste ställas in på grund av orsaker som ligger utanför arrangörens kontroll
samtidigt som reseföretag skyddas från konkurs (bet. 2020/21:CU26, rskr
2020:21:225).
Utredaren ska därför
• bedöma om det finns skäl att reformera resegarantisystemet för att
möjliggöra att det tas i anspråk för stöd åt paketreseföretag som saknar
medel att återbetala resekostnader till resenärer vid inställda resor, och i
sådant fall lämna förslag på hur ett sådant system bör utformas och
förvaltas, inklusive regler för när systemet ska få utnyttjas samt hur det
ska finansieras och administreras, och
• föreslå nödvändiga författningsändringar.
Utredarens förslag får inte innebära en statlig finansiering av resegarantisystemet.
Uppdraget att bedöma om reguljära flygresor bör omfattas av
resegaranti
Resegarantilagstiftningen omfattar i dag endast paketresor och sammanlänkade researrangemang, och den gäller alltså inte reguljära flygresor. I och
med införandet av en ny resegarantilag 2018 undantogs även s.k. stolsförsäljning av flygresor från skyldigheten att ställa resegaranti, dvs.
transporter som sker tillsammans med paketresor. På EU-nivå finns det inte
heller något skydd för reguljära flygresor likt det som finns för paketresor.
Under covid-19-pandemin drabbades ett mycket stort antal resenärer av
inställda flyg. Trots statliga stöd till flygbolagen tvingades många resenärer
vänta mycket lång tid på återbetalning av biljettkostnader. En rapport från
Europeiska revisionsrätten (Särskild rapport 15/2021: Flygpassagerares
5 (6)
rättigheter under covid-19-pandemin: centrala rättigheter har inte skyddats
trots kommissionens insatser) visade också att flera resenärer fick motta
värdebevis, i stället för kontant återbetalning som de har rätt till, även om de
inte samtyckt till det. Mot den bakgrunden har revisionsrätten
rekommenderat Europeiska kommissionen att vidta åtgärder för att det
skydd vid obestånd som erbjuds genom paketresedirektivet ska utvidgas till
att omfatta även reguljära flygresor.
I tillkännagivandet (bet. 2020/21:CU26, rskr 2020:21:225) har riksdagen
uttalat att regeringen också bör låta utreda hur ett bättre skydd för
passagerare vid reguljärflygresor skulle kunna utformas.
Utredaren ska därför
• ta ställning till om det finns skäl att införa ett resegarantisystem även för
reguljära flygresor och, om utredaren bedömer att så vore lämpligt,
lämna förslag på hur ett sådant system bör utformas, finansieras och
administreras, och
• föreslå nödvändiga författningsändringar.
Utredarens förslag får inte innebära en statlig finansiering av resegarantisystemet.
Konsekvensbeskrivningar
Utredaren ska lämna en redovisning av samhällsekonomiska och andra
effekter av förslagen, inklusive kostnader och andra konsekvenser som
uppstår för paketresearrangörer, flygbolag, resenärer, näringsliv och det
allmänna. Om förslagen leder till kostnadsökningar eller intäktsminskningar
för staten ska utredaren föreslå finansiering.
Kontakter och redovisning av uppdraget
Utredaren ska följa pågående processer inom EU som kan påverka regelverket som rör konsumentskyddet i samband med resor.
Utredaren ska inhämta information om nationella resegarantisystem från de
nordiska länderna och från de andra EU-länder som utredaren bedömer vara
av intresse i sammanhanget.
6 (6)
Utredaren ska i den utsträckning det är lämpligt inhämta synpunkter från
berörda myndigheter, organisationer och företag.
Uppdraget ska redovisas senast den 22 juni 2023.
(Finansdepartementet)
