Hur fungerar den?
Den europeiska arresteringsordern är en begäran från en rättslig myndighet i ett EU-land om att en person ska gripas i ett annat land och överlämnas för lagföring eller för verkställighet av ett fängelsestraff eller en annan frihetsberövande åtgärd i det första landet. Systemet bygger på principen om ömsesidigt erkännande av rättsliga avgöranden. Det är giltigt i alla EU-länder.
Det fungerar genom direkta kontakter mellan rättsliga myndigheter.
När en arresteringsorder används måste myndigheterna respektera de misstänktas eller tilltalades processuella rättigheter – till exempel rätten till information, advokat, tolk och rättshjälp – såsom dessa rättigheter fastställts i det land där personen grips.
Hur skiljer detta sig från sedvanlig utlämning
- Strikta tidsfrister
Det land där personen grips ska fatta ett slutligt beslut om verkställandet av den europeiska arresteringsordern inom 60 dagar från gripandet.
Om personen samtycker till överlämnandet ska beslutet om överlämnande fattas inom 10 dagar.
Den eftersökta personen ska överlämnas så snart som möjligt och på en dag som de berörda myndigheterna kommer överens om, dock senast 10 dagar efter det slutliga beslutet om verkställandet av den europeiska arresteringsordern. - Kontroll av dubbel straffbarhet krävs inte längre för 32 kategorier av brott
För 32 kategorier av brott sker ingen kontroll av huruvida handlingen är ett brott i båda länderna. Det enda kravet är att det ska vara belagt med ett maximistraff på minst 3 års fängelse i det utfärdande landet.
För andra brott kan ett villkor för överlämnandet vara att handlingen är ett brott i det land som verkställer arresteringsordern. - Ingen politisk inblandning
Besluten fattas av rättsliga organ, utan hänsyn till politiska överväganden. - Överlämnande av medborgare
EU-länder får inte längre vägra att överlämna sina egna medborgare, såvida de inte tar över verkställandet av det fängelsestraff som den eftersökta personen dömts till. - Garantier
Det land som verkställer en europeisk arresteringsorder kan kräva garantier om följande:
a) Att personen efter en viss tid har rätt att begära omprövning, om det utdömda straffet är ett livstidsstraff.
b) Att personen kan avtjäna sitt fängelsestraff i det verkställande landet, om han eller hon är medborgare eller är varaktigt bosatt i det landet.
Begränsade grunder för vägran
Ett land kan endast vägra att lämna ut den begärda personen på en av följande obligatoriska eller
fakultativa grunder:
- Om personen redan dömts för samma brott (ne bis in idem).
- Minderåriga (personen har inte har uppnått åldern för straffrättsligt ansvar i det land där verkställigheten sker).
- Amnesti (det land där arresteringsordern verkställs kunde ha lagfört personen, och brottet omfattas av amnesti i detta land).
Fakultativa grunder – exempel
- Ingen dubbel straffbarhet för andra brott än de 32 som nämns i artikel 2.2 i rambeslutet om en europeisk arresteringsorder
- Territoriell behörighet
- Ett pågående rättsligt förfarande i det verkställande landet
- Bestämmelser om preskriptionstider etc.
Handbok för utfärdande och verkställighet av en europeisk arresteringsorder
Europeiska kommissionen har publicerat en handbok för utfärdande och verkställighet av en europeisk arresteringsorder (2002 Kb) för att underlätta och förenkla det dagliga arbetet för berörda rättsliga myndigheter. I handboken ges detaljerad vägledning om hur man utfärdar och verkställer en europeisk arresteringsorder. I handboken ges även en fullständig förklaring av EU-domstolens viktigaste rättspraxis när det gäller tolkningen av enskilda bestämmelser i rambeslutet om en europeisk arresteringsorder.
Du kan hitta handboken på alla språk här: BG (2700 Kb) , CS (1854 Kb) , DA (1766 Kb) , DE (1659 Kb) , ET (1783 Kb) , EL (2439 Kb) , ES (1649 Kb) , FR (1892 Kb) , HR (1789 Kb) , IT (2141 Kb) , LV (2158 Kb) , LT (1865 Kb) , HU (1908 Kb) , MT (2560 Kb) , NL (2047 Kb) , PL (2200 Kb) , PT (1968 Kb) , RO (1926 Kb) , SL (1797 Kb) , SK (1977 Kb) , FI (2172 Kb) , SV (1591 Kb) .
Statistik om användningen av den europeiska arresteringsordern
År 2018 överlämnades en efterlyst person (genomsnitt)
- med samtycke – inom 16,4 dags,
- utan samtycke – inom 45 dagar.
År 2019 överlämnades en efterlyst person (genomsnitt)
- med samtycke – inom 16,7 dagar,
- utan samtycke – inom 55,75 dagar.
År 2020 överlämnades en efterlyst person (genomsnitt)
- med samtycke – inom 21,25 dagar,
- utan samtycke – inom 72,45 dagar.
År 2021 överlämnades en efterlyst person (genomsnitt)
- med samtycke – inom 20,14 dagar,
- utan samtycke – inom 53,72 dagar.
År 2022 överlämnades en efterlyst person (genomsnitt)
- med samtycke – inom 20,48 dagar,
- utan samtycke – inom 57,29 dagar.
Svar på frågeformuläret om den europeiska arresteringsordern 2014 (1582 Kb) | 2015 (1479 Kb) | 2016 (1732 Kb) | 2017 (1268 Kb) | 2018 (1552 Kb) | 2019 (1082 Kb) | 2020 (1479 Kb) | 2021 | 2022 (1011 Kb)
Uppgifter saknas för vissa länder, men uppgifterna om utfärdade arresteringsorder för 2015, 2016 och 2017 är fullständiga.
| Europeiska arresteringsorder | 2014 | 2015 | 2016 | 2017 | 2018 | 2019 | 2020 | 2021 | 2022 |
| Utfärdade | 14.948 | 16.144 | 16.636 | 17.491 | 17.471 | 20.226 | 15.938 | 14.789 | 13.335 |
| Utförda | 5.535 | 5.304 | 5.812 | 6.317 | 6.976 | 5.665 | 4.397 | 5.144 | 4.540 |
Projekt finansierade inom ramen för programmet Rättsliga frågor
Forskningsprojektet InAbsentiEAW är en komparativ rättslig studie om europeiska arresteringsorder som utfärdats med avseende på personer som utevarit vid de förfaranden som lett till att de fällts till straffrättsligt ansvar (förfaranden (in absentia. Praxis visar att det ofta uppstår problem i samband med verkställigheten av sådana Europeiska arresteringsorder. Målet med forskningsprojektet var att analysera orsakerna till dessa problem och att utforma gemensamma normer för utfärdandet av sådana europeiska arresteringsorder, för att säkerställa att de kan verkställas på ett effektivt och rättvist sätt. Vid arbetet användes fallstudier från Belgien, Ungern, Irland, Nederländerna, Polen och Rumänien.
Den europeiska arresteringsordern och villkoren för frihetsberövande
Även om alla medlemsländer måste följa den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) finns det i praktiken betydande skillnader i fråga om frihetsberövande före rättegång, och de materiella förhållandena under frihetsberövanden varierar stort. Såsom EU-domstolen konstaterade i domen i målet Aranyosi/Căldăraru har dessa skillnader i frihetsberövanden en verklig inverkan på det ömsesidiga förtroendet mellan medlemsländerna och hur den europeiska arresteringsordern fungerar. Sedan 2016 har verkställande av en europeisk arresteringsorder försenats eller avvisats på grund av en verklig risk för kränkning av de grundläggande rättigheterna i nästan 300 fall.
För att stärka det straffrättsliga samarbetet och förbättra förhållandena vid frihetsberövande i hela EU antog kommissionen den 8 december 2022 en rekommendation om processuella rättigheter för misstänkta och tilltalade som är frihetsberövade före rättegång och om materiella förhållanden vid frihetsberövande. Denna rekommendation innehåller en konsoliderad översikt över utvalda europeiska miniminormer för materiella förhållanden vid frihetsberövande och processuella rättigheter vid frihetsberövande före rättegång, med fokus på centrala prioriterade områden för skydd av fångars grundläggande rättigheter.