1 Finns det ett särskilt förfarande för betalningsföreläggande?
1.1 Användningsområde
Den österrikiska civilprocesslagen innehåller ett fullständigt beprövat förfarande för betalningsföreläggande (Mahnverfahren) för betalningskrav. De flesta betalningsansökningar i Österrike handläggs online i ett förenklat, påskyndat förfarande för betalningsföreläggande.
1.1.1 Vilka slags krav kan prövas?
Förfarandet för betalningsföreläggande är begränsat till andra betalningskrav än sådana som måste avgöras i en särskild typ av förfarande för frivillig rättsvård (Ausserstreitverfahren). Betalningsföreläggandet är inte förenligt med den princip som gäller för sådana ärenden, där domstolen på eget initiativ och utan att parterna ansöker om det ska klarlägga alla omständigheter av betydelse för ärendets avgörande. Inte heller socialrättsliga ärenden eller mål som rör checkar och växlar kan handläggas enligt förfarandet för betalningsföreläggande, eftersom särskilda förfaranden gäller för sådana fall.
1.1.2 Kan bara krav upp till ett visst belopp prövas?
Förfarandet för betalningsföreläggande har sedan den 1 juli 2009 begränsats till tvistiga belopp på upp till 75 000 euro. Ansökningar rörande belopp som överstiger denna gräns ska inges inom ramen för det ”ordinarie” civilrättsliga förfarandet i form av förberedande inlagor.
1.1.3 Är förfarandet obligatoriskt?
Förfarandet för betalningsföreläggande är obligatoriskt i Österrike för fordringar upp till den gräns som anges ovan.
1.1.4 Kan förfarandet användas även om svaranden bor i ett annat land?
Betalningsföreläggande kan inte användas om svaranden är bosatt eller stadigvarande vistas utomlands eller har sitt säte i utlandet. I sådana fall ska anspråket göras gällande inom ramen för det ordinarie tvistemålsförfarandet. På grundval av stämningen kommer domstolen antingen att uppmana svaranden att inom en frist på fyra veckor ge in ett svaromål eller fastställa en tidpunkt för förhandling i målet.
Alternativt kan betalningskrav mot svarande som är bosatta i en annan medlemsstat verkställas inom ramen för det europeiska betalningsföreläggandet.
1.2 Behörig myndighet
Om betalningskravet gäller ett belopp på upp till 15 000 euro ska talan (sedan den 1 januari 2013) väckas vid en distriktsdomstol (Bezirksgericht). Krav på över 15 000 euro ska i princip tas upp vid en allmän domstol i första instans (Gerichtshof erster Instanz) såvida de inte undantagsvis faller under distriktsdomstolarnas särskilda behörighet..
Behörigheten i nationella förfaranden om betalningsföreläggande omfattas av de allmänna bestämmelserna, och det finns således inga särskilda behörighetsregler i fråga om betalningsföreläggande. Upplysningar om behörighetsreglerna i Österrike finner du under rubriken ”Domstolarnas behörighet”. Information om vilken domstol som är behörig för ett specifikt tvistemål finner du på österrikiska justitieministeriets webbplats (http://www.justiz.gv.at/) genom att klicka på ”Gerichte” [domstolar] > ”Gerichtssuche” [sökning efter relevant domstol].
Distriktsdomstolen för handelsrättsliga mål i Wien (Bezirksgericht für Handelssachen) är ensam behörig i Österrike i fråga om förfarandet för europeiskt betalningsföreläggande.
1.3 Formella krav på ansökan
1.3.1 Är det obligatoriskt att använda standardformulär (och var hittar jag i så fall dessa)?
Ansökningar om betalningsföreläggande ska lämnas in med användning av ett standardformulär. I Österrike används olika formulär för betalningsföreläggande, beroende på om det är fråga om ett ordinarie betalningsföreläggande, ett arbetsrättsligt betalningsföreläggande eller ett europeiskt betalningsföreläggande. Formulären kan laddas ned från österrikiska justitieministeriets webbplats http://www.justizonline.gv.at/, under Formulare und Ersteingaben [formulär och inledande inlagor] eller fyllas i online.
1.3.2 Måste jag företrädas av en advokat?
Om kravet gäller ett belopp på över 5 000 euro ska käranden vara företrädd av en advokat när ansökan ges in. Detta gäller dock inte exempelvis mål som oavsett tvisteföremålets värde faller under distriktsdomstolarnas behörighet.. I sådana fall är skyldigheten att anlita advokat relativ (relative Anwaltspflicht), dvs. parterna har rätt att föra sin egen talan, men om de vill företrädas måste de företrädas av en advokat..
Vid europeiska betalningsförelägganden finns det inte någon skyldighet att anlita advokat.
1.3.3 Hur pass detaljerat måste grunderna för kravet anges?
Kraven på vad en ansökan om betalningsföreläggande ska innehålla skiljer sig i princip inte från vad som gäller för stämningsansökningar i ordinarie förfaranden. Vid ansökningar om betalningsföreläggande behöver käranden emellertid inte ange vilken rättsregel han eller hon grundar sitt krav på. De omständigheter som åberopas till stöd för kravet måste dock vara tillräckligt detaljerat beskrivna för att kravet ska kunna individualiseras, så att domstolen kan sluta sig till vad käranden yrkar (ansökan måste vara följdriktig).
1.3.4 Måste jag presentera skriftlig bevisning för kravet? Vilka handlingar ska jag i så fall lämna in tillsammans med ansökan?
I Österrike ställs i princip inga krav på bevisning i förfaranden om betalningsföreläggande. Framläggande av skriftlig bevisning för det relevanta kravet är således inte en förutsättning för att ge in en ansökan om betalningsföreläggande. Om käranden försöker utverka ett beslut om betalningsföreläggande genom oriktiga eller ofullständiga uppgifter i ansökan, kan han eller hon straffas med böter enligt en straffbestämmelse i den österrikiska civilprocesslagen.
1.4 Avvisning
Domstolen gör endast en summarisk prövning av ansökan. Den kontrollerar inte att innehållet är korrekt, utan bedömer endast om kravet är relevant i rättsligt hänseende (dvs. om kravet är ”övertygande”). Om ansökan uppfyller kraven i fråga om form och innehåll (det vill säga om den innehåller ett bestämt yrkande, en beskrivning av de påstådda faktiska omständigheter som yrkandet kan härledas ur, en redogörelse för den bevisning som åberopas och uppgifter som kan ligga till grund för att fastställa behörig domstol samt om kravet är tillräckligt individualiserat), utfärdar domstolen ett betalningsföreläggande. I den österrikiska civilprocesslagen föreskrivs ingen möjlighet till formell avvisning av en ansökan om betalningsföreläggande. Om domstolen kommer fram till att förutsättningarna för att utfärda ett betalningsföreläggande inte är uppfyllda avvisar den inte ansökan, utan inleder på eget initiativ ett ordinarie tvistemålsförfarande. Om det endast är vissa formkrav som inte är uppfyllda kan domstolen inleda ett rättelseförfarande, varigenom käranden uppmanas att avhjälpa bristerna i fråga.
1.5 Överklagande
Eftersom den österrikiska civilprocesslagen inte anger någon möjlighet att avvisa en ansökan om betalningsföreläggande, utan domstolen automatiskt beslutar att ansökan ska prövas enligt det ordinarie tvistemålsförfarandet, blir frågan om överklagande irrelevant.
1.6 Bestridande
Fristen för att bestrida ett beslut om betalningsföreläggande är fyra veckor och börjar löpa samma dag som betalningsföreläggandet i skriftlig kopia delges svaranden. Domstolen kan inte förlänga eller förkorta denna frist.
Bestridanden av ett betalningsföreläggande som utfärdats av en allmän domstol i första instans (vid krav som gäller 15 000 till 75 000 euro) ska uppfylla samma innehållsmässiga krav som ett svaromål. Ett bestridande ska således innehålla ett bestämt yrkande samt de sakförhållanden och omständigheter som svaranden grundar sitt bestridande på. Det ska också omfatta den bevisning som svaranden åberopar till stöd för sina påståenden. I förfarandet inför allmän domstol i första instans måste den som bestrider ett betalningsföreläggande företrädas av en advokat.
I förfaranden inför en distriktsdomstol (vid ett krav på högst 15 000 euro, eller 75 000 euro om domstolen har särskild behörighet) är det inte obligatoriskt för den som vill bestrida ett betalningsföreläggande att företrädas av en advokat. Det är tillräckligt att svaranden i en undertecknad inlaga meddelar den domstol som har utfärdat betalningsföreläggandet att han eller hon vill bestrida betalningsföreläggandet. Svaranden behöver inte, som i förfarandet vid allmän domstol i första instans, motivera sitt bestridande. Svaranden kan också framföra sitt bestridande muntligen vid den domstol som har utfärdat betalningsföreläggandet eller vid distriktsdomstolen på den plats där han eller hon är bosatt.
I arbetsrättsliga mål tillämpas distriktsdomstolarnas förfarande för betalningsföreläggande.
1.7 Effekten av ett bestridande
Om svaranden ger in ett bestridande inom den fastställda fristen, sätts betalningsföreläggandet ur spel och domstolen övergår automatiskt till det ordinarie tvistemålsförfarandet. Därefter blir innehållet i stämningen och invändningarna mot denna föremål för förhandling i domstolen.
1.8 Effekten av att svaranden inte bestritt ansökan i tid
I Österrike handläggs frågor om betalningsföreläggande endast i ett steg (en instans). Om svaranden inte bestrider betalningsföreläggandet eller inte gör detta i tid verkställs betalningsföreläggandet utan att käranden behöver vidta några ytterligare åtgärder. I lagen föreskrivs inte någon förnyad prövning (i andra instans).
1.8.1 Vad krävs för att få ett verkställbart avgörande?
Domstolen bekräftar på eget initiativ att betalningsföreläggandet kan verkställas. Med stöd av en verkställbar kopia av betalningsföreläggandet kan käranden inleda verkställighetsförfarandet mot svaranden.
1.8.2 Är utslaget slutligt eller är det fortfarande möjligt för svaranden att överklaga?
I Österrike är enda sättet att angripa ett betalningsföreläggande att ge in ett bestridande. Svaranden har ingen annan möjlighet till förnyad prövning än denna. Beslutet om rättegångskostnader i förfarandet om betalningsföreläggande kan bestridas av såväl käranden som svaranden inom 14 dagar från delgivningen (Kostenrekurs). Svaranden kan när som helst åberopa allvarliga brister i delgivningen av handlingen genom att ge in en ansökan om upphävande av bekräftelsen av verkställbarhet. Om svaranden på grund av oundvikliga och oförutsebara omständigheter har förhindrats att ge in ett bestridande i rätt tid kan han eller hon inom 14 dagar från hindrets undanröjande ansöka om återställande av försutten tid.