Rättskällor
Typer av rättsliga instrument - beskrivning
Österrikisk rätt är huvudsakligen skriven (gesatztes) rätt.
Enligt den österrikiska författningen har de nio delstaterna (Bundesländer) sin egen författning utöver förbundsförfattningen. Delstaternas författning får inte strida mot förbundsförfattningen och är därför underordnad denna. I princip föreligger emellertid ingen sådan hierarki mellan förbundslagstiftning och delstatslagstiftning. Sedan 1988 har delstaterna också kunnat ingå internationella fördrag i frågor som ligger inom deras behörighetsområde. Yttre angelägenheter sköts emellertid på förbundsnivå.
Vilken ställning har sedvanerätt och rättspraxis?
Sedvanerätt spelar en mycket begränsad roll.
Högsta domstolens domar ger viktig vägledning om hur lagen ska tillämpas och är av stor betydelse, Rättspraxis erkänns emellertid inte formellt som rättskälla.
Åtgärder som vidtas av lokala myndigheter
Myndigheternas rättsakter omfattar lagar (lagstiftningsakter), förvaltningsåtgärder (akter som antas av verkställande myndigheter) och domstolsbeslut (domstolshandlingar).
I lagarna måste det anges vilka förvaltningsåtgärder som de administrativa myndigheterna har befogenhet att genomföra. Administrativa myndigheter kan till exempel ges befogenheter att utfärda beslut (enskilda rättsakter) eller att anta förordningar (allmänna rättsliga bestämmelser). De kan även ges befogenheter att utfärda direkta order eller att använda direkt tvång om det till exempel under en polisinsats krävs omedelbara åtgärder från myndigheterna för att avvärja fara.
Internationella rättskällor och EU-rätten
I Österrikes författning (Bundes-Verfassungsgesetz, förbundsförfattningen) anges att allmänt erkända regler i internationell rätt är en del av förbundsrätten, vilket innebär att internationella fördrag införlivas med det österrikiska rättssystemet (med eller utan specifik lagstiftning). Fördragsbestämmelsernas placering i det inhemska rättssystemet avgörs av innehållet.
För att internationella fördrag som ändrar eller kompletterar författningen ska godkännas av Nationalrat (det österrikiska parlamentets andra kammare, nedan kallat nationalrådet) gäller samma krav för beslutsmässighet som vid antagande av resolutioner om beslut för förbundsförfattningen. Fördrag som ändrar eller kompletterar lagar ska uppfylla samma krav som gäller när lagarna antas.
Internationella fördrag ingås av förbundspresidenten på begäran av förbundsregeringen eller en förbundsminister som bemyndigats av denna. Internationella fördrag av politisk natur som ändrar eller kompletterar lagarna måste godkännas i förväg av nationalrådet. Förbundspresidenten kan ge förbundsregeringen eller relevanta regeringsledamöter befogenhet att ingå vissa typer av internationella fördrag som varken är politiska eller ändrar eller kompletterar lagarna.
Sedan Österrikes anslutning till Europeiska unionen den 1 januari 1995 fastställs inte längre landets grundläggande rättsordning endast av den österrikiska författningen utan även av EU-rätten (tvådelad rättsordning). Den förhärskande synen är att EU-rätten har företräde framför inhemsk rätt och även framför allmän förbundsförfattning, men inte framför de grundläggande principerna i författningen.
De viktigaste författningarna
Civilrätt
Distriktsdomstolar (Bezirksgerichte) och regiondomstolar (Landesgerichte) fungerar oftast som första instans i civilrättsliga ärenden. Utanför Wien handläggs handelsrättsliga mål även av distriktsdomstolar och regiondomstolar. Dessutom handlägger regiondomstolarna arbetsrättsliga mål och socialmål. Endast Wien har en särskild distriktsdomstol för handelsrättsliga mål (Bezirksgericht für Handelssachen Wien), en självständig handelsdomstol (Handelsgericht Wien) samt en självständig domstol för arbetsrättsliga mål och socialmål (Arbeits- und Sozialgericht).
Det är i första hand ärendets art som avgör vilken domstol som är behörig att pröva ett mål och därefter det omtvistade beloppet. Prövning baserat på ärendets art har alltid företräde före prövning baserat på det tvistiga beloppet.
Distriktsdomstolar handlägger till exempel de flesta ärenden som rör familjerättsliga tvister eller hyrestvister, medan regiondomstolar handlägger ärenden som till exempel tvister inom lagen om ansvar för atomskada (Atomhaftpflichtgesetz), lagen om offentligt ansvar (Amtshaftungsgesetz), dataskyddslagen (Datenschutzgesetz) samt konkurrenslagstiftning och lagar om upphovsrätt. Distriktsdomstolar ansvarar för ärenden där det omtvistade beloppet är upp till 15 000 euro, och regiondomstolar ansvar för ärenden där det omtvistade beloppet överstiger 15 000 euro.
Alla har en lokal domstol (allgemeiner Gerichtsstand) som bestäms av vederbörandes personliga anknytning till en viss domkrets. Enligt huvudregeln ska talan väckas vid svarandens hemmadomstol. En fysisk persons hemmadomstol är i regel domstolen på den ort där vederbörande har sin hemvist (Wohnsitz) eller vanligen vistas (gewöhnlicher Aufenthalt). En person kan ha flera hemmadomstolar. En juridisk persons hemmadomstol är i normalfallet domstolen på den ort där personen i fråga har sitt säte.
Handelsrätt
Det är endast Wien som har specialdomstolar för handelsrättsliga mål, nämligen Wiens distriktsdomstol för handelsrättsliga mål (Bezirksgericht für Handelssachen Wien), Wiens handelsdomstol (Handelsgericht Wien) och en civilrättslig specialdomstol för arbetsrättsliga mål och socialmål, nämligen Wiens arbets- och socialdomstol (Arbeits- und Sozialgericht Wien). I alla andra domkretsar handläggs handelsrättsliga mål samt arbetsrättsliga mål och socialmål vid de allmänna domstolarna. Reglerna om geografisk behörighet i handelsrättsliga mål samt i arbetsrättsliga mål och socialmål grundar sig på allmänna civilprocessrättsliga bestämmelser.
Förvaltningsrätt
Generellt är det förvaltningsrätten, som är den ”offentliga” rätten, som reglerar förvaltningen och förfarandet för de administrativa organen och myndigheterna. Förvaltningsrätten reglerar dock även förbindelserna mellan stat och medborgare, lagens krav på mottagarna sett till uppförande samt omfattande kriterier för beslutsfattande inom offentlig förvaltning. Några exempel på förvaltningsrättens omfattande områden är lagen om medborgarskap och utlänningar, polislagen och bygglagstiftningen.
Förvaltningsstrafflagen reglerar inte bara brottsliga handlingar som kan tas upp i domstol utan även administrativa överträdelser som faller under den lagen.
Andra underområden i förvaltningsrätten är bestämmelser om förvaltningsförfaranden och (administrativt) rättsligt skydd. Beslut från de administrativa myndigheter, t.ex. administrativa beslut (Bescheide), kan bestridas vid en förvaltningsdomstol (Verwaltungsgericht) genom ett överklagande.
Författningshierarki
Konstitutionell förbundslagstiftning kräver i regel två tredjedels majoritet av de avgivna rösterna i nationalrådet, med minst hälften av ledamöterna närvarande.
Lagstiftning som skapas genom ett sådant förfarande ska dessutom uttryckligen betecknas som ”författningslag” eller ”författningsbestämmelse”.
När nationalrådet beslutar om förbundslagstiftning krävs å andra sidan att minst en tredjedel av ledamöterna är närvarande och att förslaget erhåller absolut majoritet av de avgivna rösterna.
1. Grundläggande principer i författningen
De grundläggande principerna (Grundprinzipien) i den österrikiska författningen är det viktigaste fundamentet för Österrikes lagstiftning:
- Demokratiprincipen.
- Maktfördelningsprincipen.
- Rättsstatsprincipen.
- Principen om republik.
- Förbundsstatsprincipen.
- Den liberala principen.
Tillsammans bildar dessa grundläggande principer ett grundläggande författningssystem.
De är av största betydelse i konstitutionellt hänseende. Om en ändring i författningen innebär att någon av de grundläggande principerna åsidosätts eller att förhållandet mellan dessa principer förändras i grunden, anses detta vara en grundläggande reform (Gesamtänderung) och en folkomröstning ska då hållas.
2. Primär och sekundär EU-rätt
Österrikes anslutning till Europeiska unionen den 1 januari 1995 innebar en omfattande reform av den österrikiska författningen Sedan anslutningen är österrikisk författningsrätt inte längre den enda relevanta grundläggande rättsordningen. Även EU-rätten gäller (tvådelad rättsordning). Den förhärskande synen är att EU-rätten har företräde framför inhemsk rätt och även framför allmän förbundsförfattning, men inte framför de grundläggande principerna i författningen.
3. ”Allmän” förbundsförfattning
I den konstitutionella lagstiftningen anges regler för politiska åtgärder, eftersom denna reglerar följande:
- Lagstiftningsprocessen.
- De viktigaste organens position i staten.
- Förhållandet mellan förbundsregeringen och delstaterna i lagstiftningsprocessen och när det gäller att tillämpa lagar.
- De offentligrättsliga domstolarnas tillsyn över regeringens verksamhet.
4. Förbundslagstiftningen
Enligt författningens rättsstatliga grundprincip är lagen bindande för alla rättstillämpande myndigheter (förvaltning och domstolsväsende). Författningen fördelar lagstiftningsbefogenheter mellan förbundsregeringen och delstaterna.
5. Förordningar
Förordningar (Verordnungen) är allmänna rättsliga bestämmelser som utfärdas av myndigheter. De är bindande för alla som omfattas av dem. För utfärdande av tillämpningsbestämmelser, som används för att ange den närmare innebörden av mer allmänt hållen lagstiftning, finns en generell delegeringsordning som grundar sig på författningen. Förordningar som syftar till att ändra eller komplettera lagen kräver uttrycklig delegering enligt författningen.
6. Beslut
Beslut (Bescheide) är i första hand förvaltningsrättsliga instrument för att verkställa lagen.
Lagstiftningsprocess
Lagstiftningsinitiativ
Lagförslag kan läggas fram för nationalrådet på följande sätt:
Dessutom måste ett medborgarinitiativ som undertecknats av mer än 100 000 röstberättigade eller av en sjättedel av de röstberättigade i var och en av tre delstater läggas fram för nationalrådet.
I praktiken läggs de flesta lagförslag fram av förbundsregeringen. Lagförslag från förbundsregeringen måste antas enhälligt av förbundsregeringen (ministerrådet). Innan förbundsregeringen fattar beslut ges andra organ (delstater eller andra beröra parter) möjlighet att yttra sig över den relevanta ministerns förslag.
Antagande av lagstiftning
När lagförslaget antagits i nationalrådet måste förbundsrådet l (det österrikiska parlamentets första kammare) godkänna det. (Budgetlagstiftning på förbundsnivå behöver inte behandlas i förbundsrådet eftersom nationalrådet har exklusiv behörighet på detta område.) Förbundskanslern överlämnar därefter lagen till förbundspresidenten för underskrift.
Nationalrådet kan besluta om folkomröstning om ett lagförslag. En folkomröstning ska också hållas om en majoritet av nationalrådets ledamöter begär detta. I så fall måste ett lagförslag som redan antagits i nationalrådet godkännas i en sådan folkomröstning för att lagen ska bli giltig.
Därutöver krävs folkomröstning om varje grundläggande reform av författningen.
Förbundspresidenten bekräftar med sin underskrift att lagen har kommit till på ett författningsenligt sätt. Underskriften ska sedan kontrasigneras av förbundskanslern.
En lag kan upphävas antingen uttryckligen (formellt upphävande) eller genom att det utfärdas en ny förbundslag vars innehåll strider mot den tidigare bestämmelsen (materiellt upphävande), utan att formellt slå fast att den tidigare bestämmelsen ska upphöra att tillämpas (lex posterior derogat legi priori). Speciallagar har företräde framför allmänna lagar (lex specialis derogat legi generali). Dessutom kan tidsperioden för en lags giltighetstid vara begränsad från början.
Promulgation, offentliggörande och ikraftträdande
När en förbundslag har undertecknats av förbundspresidenten (för att intyga att den har godkänts enligt författningen) och undertecknats av förbundskanslern offentliggörs den i det officiella kungörelseorganet (Bundesgesetzblatt).
En lag träder i kraft i slutet av dagen då den offentliggjorts i det officiella kungörelseorganet om inte lagen föreskriver annat (retroaktiv verkan eller anstånd).
Sätt att lösa konflikter mellan olika rättskällor
Enligt den grundläggande rättsstatsprincipen har författningsdomstolen (Verfassungsgerichtshof) befogenhet att granska lagarnas förenlighet med grundlagen och bestämmelsernas lagenlighet (rättslig prövning).
Författningsdomstolen hanterar även behörighetskonflikter, till exempel mellan domstolar och administrativa myndigheter eller mellan delstatsorgan och förbundsorgan när båda parter anser sig vara behöriga eller vägrar att ta upp ärendet.
Enligt befogenheten att bestämma behörighetsområden (Zuständigkeit zur Kompetenzfeststellung) kan författningsdomstolen även fatta ett bindande beslut om huruvida en lagstiftningsakt eller en tillämpning av lagen omfattas av förbundsregeringen eller delstaterna.
Det finns inga prioritetsregler när det uppstår konflikt mellan lagar på olika nivåer.
Rättsdatabaser (med relevanta länkar)
Kan tillgången till databasen vara kostnadsfri?
Ja. Lagstiftning och rättspraxis finns kostnadsfritt på nätet via Rättsligt informationssystem för republiken Österrike (Rechtsinformationssystem des Bundes RIIS)) på https://www.ris.bka.gv.at/.
På vilka språk är databasen tillgänglig
Databasen finns endast på tyska. Det finns dock viss allmän information och utvald lagstiftning på engelska via en engelskspråkig åtkomstsida (se länken RIS Legal Information System (bka.gv.at)).
Tillgängliga sökkriterier
Databasen hos RIS är indelad i olika områden, som Bundesrecht konsolidiert (konsoliderad förbundslagstiftning), Landesrecht konsolidiert (konsoliderad delstatslagstiftning), Bundesgesetzblatt authentisch ab 2004 (autentiska officiella kungörelseorganet från 2004), Staats- und Bundesgesetzblatt 1945 - 2003 (officiella kungörelseorganet 1945-2003) samt andra områden. Utöver att tillhandahålla information om Österrikes lagstiftning (t.ex. konsoliderad förbundslagstiftning och delstatslagstiftning, rättspraxis) används RIS även för att offentliggöra rättsligt bindande offentliga meddelanden, bland annat officiella kungörelseorgan (sedan 2004) och delstatens officiella kungörelseorgan (sedan 2014-2015).
För varje område finns ett sökformulär med sökfält som är anpassat efter området. I det mest använda området Bundesrecht konsolidiert (konsoliderad förbundslagstiftning) kan man göra sökningar på sökord, titel/förkortad titel, publicerande organ, typ av lagstiftning, indexnummer för lagstiftning, datum för ikraftträdande, datumintervall samt andra kriterier. Det går även att göra fulltextsökningar i hela databasen (på tyska).
Det finns flera handböcker om de olika områdena under ”Hilfe/Kontakt” (Hjälp/Kontakt). Sökhandboken för RIS (se HandbuchBgblAuth.pdf (bka.gv.at)) kan användas för hjälp med sökningar i de officiella kungörelseorganens rättsligt bindande (”autentiska”) offentliggjorda versioner.