1 Vad finns det för olika former av säkerhetsåtgärder?
Avsikten med interimistiska åtgärder och säkerhetsåtgärder är att ge skydd i vissa rättsliga situationer, och kan omfatta: a) interimistiska åtgärder inom ramen för den rättsliga ram för vuxna i behov av stöd som föreskrivs i lag nr 49/2018 av den 14 augusti 2018; b) Provisoriskt godmanskap gällande en frånvarande persons egendom (artikel 1021 i civilprocesslagen). c) Förordnande av god man för en part med okänd adress (curador ad litem) (artikel 17 i civilprocesslagen). eller d) åtgärder som behövs för att skydda tillgångar som ingår i ett dödsbo (artikel 938 i civilprocesslagen).
Syftet med interimistiska förfaranden (t.ex. de som föreskrivs i artiklarna 362 ff. i civilprocesslagen) är att minimera risken för försenade beslut och att se till att det lagakraftvunna beslutet är effektivt (artikel 2 i civilprocesslagen).
Med interimistiska förfaranden försöker man garantera de praktiska resultaten av en talans verkan, undvika allvarlig skada eller föregripa utövandet av en rättighet, samtidigt som man i möjligaste mån uppnår en balans mellan intresset av skyndsamma förfaranden och rättssäkerhet.
Två typer av interimistiskt förfaranden kan tillgripas enligt portugisisk civil processrätt:
a) ordinarie interimistiskt förfarande (procedimento cautelar comum) (artiklarna 362 till 376 i civilprocesslagen),
b) särskilt interimistiskt förfarande (procedimentos cautelares especificados) (artiklarna 377 till 409 i civilprocesslagen).
Exemplen innefattar:
a) Provisoriskt återställande av äganderätt (artikel 377 i civilprocesslagen).
b) Upphävande av styrelsebeslut i bolag (artikel 380 i civilprocesslagen).
c) Provisoriskt underhållsbidrag (artikel 384 i civilprocesslagen).
d) Beviljande av provisorisk ersättning (artikel 388 i civilprocesslagen).
e) Utmätning (artikel 391 i civilprocesslagen).
f) Förbudsföreläggande mot nya arbeten (artikel 397 i civilprocesslagen).
g) Inventering (artikel 403 i civilprocesslagen).
2 Under vilka förutsättningar kan säkerhetsåtgärder beslutas?
När någon visar en välgrundad rädsla för att en annan person allvarligt och oåterkalleligt kommer att skada deras rättigheter kan de begära att en lämplig säkerhetsåtgärd eller föregripande åtgärd vidtas för att säkerställa utövandet av den rätt som äventyras (artikel 362.1 i civilprocesslagen).
En ordinarie säkerhetsåtgärd är - i egenskap av invändning i andra hand - också avhängig av om det saknas en särskild säkerhetsåtgärd som är lämplig med hänsyn till omständigheterna i fallet (artikel 362.3 i civilprocesslagen).
De säkerhetsåtgärder som inte specificeras på annat håll som avses i artikel 362 i civilprocesslagen omfattas således av följande rättsliga villkor:
a) En rättighet måste uppenbart föreligga.
b) Det måste finnas en välgrundad rädsla för att en annan person allvarligt och oåterkalleligt kan skada sökandens rättigheter (periculum in mora, dvs. fara vid dröjsmål).
c) Säkerhetsåtgärd eller den föregripande åtgärden måste lämpa sig för att skydda utövandet av den risk som äventyras.
d) Den åtgärd som efterfrågas får inte ingå i andra säkerhetsåtgärder.
För att domstolen ska kunna förordna säkerhetsåtgärder räcker det med att konstatera att det finns påtagliga bevis (fumus boni juris) att den åberopade rätten existerar och en välgrundad rädsla för att den normala tid det tar att nå en slutlig lösning i tvisten kan vålla skada som är oåterkallelig eller svår att kompensera. Domaren måste vara tillräckligt övertygad om att resultatet av huvudförhandlingen kommer att vara till sökandens fördel eftersom säkerhetsåtgärder innebär ett tydligt ingrepp i svarandens rättigheter (artikel 368.1 i civilprocesslagen).
2.1 Förfarandet
Med undantag för förbudsförelägganden mot nya arbeten, där man förhandsvis kan vidta utomrättsliga åtgärder som sedan följs av en ansökan om domstolens godkännande (artikel 397.2 och 397.3 i civilprocesslagen), bygger alla andra skyddsåtgärder på en inledande ansökan till domstolen i vilken sökanden kortfattat ska styrka den risk som äventyras och motivera farhågorna för att han eller hon ska lida skada. Ansökan ska innehålla en förteckning över vittnen och annan bevisning som efterfrågats. I enlighet med artikel 365 i civilprocesslagen får högst fem vittnen anges.
Vad gäller territoriell behörighet anges följande i artikel 78 i civilprocesslagen:
a) Ansökningar om utmätning och inventering av tillgångar kan inges till den domstol där den relaterade talan ska väckas, eller på den plats där tillgångarna finns eller, om tillgångarna finns i olika domkretsar, vid någon av dessa (artikel 78.1 a i civilprocesslagen).
b) I fråga om förbudsföreläggande mot nya arbeten är det domstolen på den plats där arbetet är avsett att utföras som är behörig (artikel 78.1 b i civilprocesslagen).
c) Vad gäller övriga interimistiska förfaranden är det den domstol som ska pröva målet i sak som är behörig (artikel 78.1 c i civilprocesslagen).
Det är obligatoriskt att anlita en advokat om värdet på den egendom som ska säkras genom den förebyggande åtgärden överstiger 5 000,00 euro eller om beslutet kan överklagas, enligt artiklarna 58 och 1090 i civilprocesslagen, jämförda med artikel 44.1 i lagen om organisationen av rättssystemet.
2.2 Huvudförutsättningar
När domstolen prövar om förutsättningarna för att förordna en säkerhetsåtgärd är uppfyllda ska den alltid bedöma om de farhågor som görs gällande är välgrundade, hur allvarlig en eventuell skada skulle vara och hur svårt det skulle bli att få ersättning för den. Dessutom bör domstolen bedöma om en säkerhetsåtgärd eller föregripande åtgärd i det aktuella fallet är en lämplig lösning för att säkra den rättighet som påstås vara i fara. Domstolen bör också fastställa om det föreligger någon fara i dröjsmål.
Domstolen ska även kontrollera om förfarandet faktiskt eller potentiellt är beroende av en talan som har väckts eller kommer att väckas på grundval av den rättighet som åtgärden ska skydda.
I denna typ av förfarande ska domstolen erhålla påtagliga bevis (dvs. mindre strikta bevis än i själva huvudförfarandet) om att det kan hållas för troligt att den rättighet som ska säkras existerar och att farhågan om att rättigheten ska komma att kränkas är välgrundad.
Alla interimistiska förfaranden anses vara brådskande och har företräde framför allt annat rättsligt arbete som inte är brådskande (artikel 363.1 i civilprocesslagen), samt ska behandlas inom högst två månader, eller om svaranden inte behöver kallas, inom högst 15 dagar (artikel 363.2 i civilprocesslagen).
3 Säkerhetsåtgärdernas syfte och innebörd?
3.1 Vilka typer av tillgångar kan bli föremål för säkerhetsåtgärder?
Alla rättigheter och all lös och fast egendom som inte helt eller delvis undantas i lag kan bli föremål för säkerhetsåtgärder.
3.2 Vilka rättsverkningar har säkerhetsåtgärder?
Eftersom de grundar sig på domstolsbeslut är säkerhetsåtgärder bindande för alla offentliga och privata enheter och har företräde framför beslut som fattas av andra myndigheter (se artikel 205.2 i Portugals författning). Envar person som bryter mot den förordnade säkerhetsåtgärden åläggs påföljd för kvalificerad ohörsamhet (desobediência qualificada), trots eventuella verkställighetsåtgärder (artikel 375 i civilprocesslagen).
3.3 Vilken giltighet har säkerhetsåtgärder?
Även om sökanden befrias från skyldigheten för att väcka talan i huvudförfarandet anges det i artikel 373 i civilprocesslagen att interimistiska förfaranden upphävs och att varje förordnad åtgärd upphör att gälla om
a) sökanden inte väcker talan i saken inom 30 dagar från den dag då sökanden underrättades om att det beslut som beordrade åtgärden har vunnit laga kraft (artikel 373.1 a i civilprocesslagen),
b) förfarandet, efter det att talan väckts, avbryts i mer än 30 dagar på grund av försumlighet från sökandens sida (artikel 373.1 b i civilprocesslagen),
c) talan avvisas genom ett slutligt beslut (artikel 373.1 c i civilprocesslagen),
d) talan avvisas av procedurskäl och sökanden inte väcker någon ny talan i tid för att dra nytta av verkningarna av den tidigare talan (artikel 373.1 d i civilprocesslagen),
e) den rätt som sökanden vill skydda har upphört (artikel 373.1 e i civilprocesslagen).
4 Är det möjligt att överklaga ett beslut om en säkerhetsåtgärd?
Ja. Beslut om skyddsåtgärder kan överklagas när åtgärdernas värde överstiger tröskelvärdet för den domstol där beslutet överklagas och det omtvistade beslutet missgynnar klaganden med motsvarande mer än halva detta belopp (artikel 629.1 i civilprocesslagen). Beslut om säkerhetsåtgärder kan också alltid överklagas om värdet i det aktuella målet överstiger tröskelvärdet för den domstol som fattade det överklagade beslutet (artikel 629.3 b i civilprocesslagen). Likaså kan preliminära avslag på ingivna ansökningar om säkerhetsåtgärder överklagas (artikel 629.3 c i civilprocesslagen).
Beslut som föreskriver omvänd skyldighet för att väcka talan kan endast överklagas tillsammans med överklaganden mot beslut som rör den begärda åtgärden. Beslut om omvänd skyldighet att väcka talan är lagakraftägande och kan inte överklagas (artikel 370.1 i civilprocesslagen).
Beslut om säkerhetsåtgärder, inklusive beslut om omvänd skyldighet för att väcka talan, kan inte överklagas till Högsta domstolen (Supremo Tribunal de Justiça), utom i de fall där överklagande alltid är möjligt (artikel 370.2 i civilprocesslagen).
Ett interimistiskt beslut kan överklagas av
- en part i förfarandet som förlorar målet (artikel 631.1 i civilprocesslagen),
- var och en som, utan att vara part i målet, lider en direkt och konkret skada till följd av skyddsåtgärden (artikel 631.2 i civilprocesslagen).
Den domstol som är behörig att pröva överklagandet är appellationsdomstolen i den domkrets där den domstol som meddelade det överklagade beslutet är belägen.
Beslutet ska överklagas inom 15 dagar från delgivningen av beslutet (artikel 638.1 i civilprocesslagen). Om överklagandet även avser omprövning av framlagda bevis förlängs fristen med 10 dagar (artikel 638.7 i civilprocesslagen).
Ett överklagande av ett beslut om att direkt avslå eller som inte förordnar åtgärden har suspensiv verkan (artikel 647.3 d i civilprocesslagen). I övriga fall har överklagandet en rent devolutiv verkan.
Tillämplig lagstiftning
Lag nr 41/2013 av den 26 juni 2013 – civilprocesslagen
Lag nr 62/2013 av den 26 augusti 2013 – lagen om organisationen av rättssystemet
Relaterade länkar
Ytterligare information finns på följande webbplatser:
Generaldirektoratet för rättspolitiska frågor
Portugals officiella kungörelseorgan
Anmärkning:
Varken kontaktpunkten för det europeiska rättsliga nätverket på privaträttens område, domstolarna eller andra organ och myndigheter är bundna av informationen i detta faktablad. Även om faktabladet regelbundet uppdateras ersätter det inte behovet av att läsa respektive gällande lagstiftning. Faktabladet kan omfattas av ändringar i tolkningen av rättspraxis.