1 Finns det ett förfarande för tvister om mindre värden?
Utöver det europeiska småmålsförfarandet (förordning (EG) nr 861/2007 av den 11 juli 2007) finns i Luxemburg ett förenklat förfarande för indrivning av fordringar till ett belopp om högst 15 000 euro (exklusive ränta och omkostnader). Det kallas ordonnance de paiement och är ett slags betalningsföreläggande.
1.1 Förfarandets omfattning och tröskelvärde
Med hjälp av ett sådant betalningsföreläggande kan alla penningfordringar på belopp om högst 15 000 euro drivas in, förutsatt att gäldenären har hemvist i Luxemburg.
1.2 Tillämpning av förfarandet
Fordringsägaren kan välja fritt om han eller hon vill använda sig av ett sådant betalningsföreläggande genom ansökan hos en distriktsdomstol, eller vända sig till fredsdomare med en stämningsansökan (citation).
1.3 Formulär
En ansökan om betalningsföreläggande (ordonnance de paiement) lämnas muntligt eller skriftligt till fredsdomstolens kansli.
För att vara giltig ska ansökan innehålla sökandens och svarandens efternamn, förnamn, yrke och hemvist eller bosättningsort, uppgifter om grunden för fordran och beloppets storlek samt en ansökan om ett villkorat betalningsföreläggande.
Fordringsägaren måste bifoga eller lämna in handlingar som styrker att det finns en fordran, att den är välgrundad samt beloppets storlek.
1.4 Hjälp
Stämningsmän och domstolar har ingen skyldighet att hjälpa parterna.
1.5 Regler om bevisupptagning
De vanliga bevisreglerna är tillämpliga. Se faktabladet Bevisupptagning – Luxemburg.
1.6 Skriftligt förfarande
Om gäldenären bestrider ansökan och fordringsägaren vill driva saken vidare måste fordringsägaren, inom sex månader från bestridandet, lämna in en begäran till fredsdomstol om en offentlig förhandling för att diskutera grunderna för bestridandet. Om fordringsägaren inte lämnar in en begäran om offentlig förhandling inom denna tidsfrist anses det villkorade betalningsföreläggandet vara ogiltigt.
1.7 Domens utformning
Domar som avkunnas om betalningsförelägganden följer samma regler och principer som domar som avkunnas i vanliga civilrättsliga förfaranden.
1.8 Ersättning för kostnader
Enligt luxemburgsk rätt är det i normalfallet den förlorande parten som betalar rättegångskostnaderna. Den förlorande parten ska betala rättegångskostnaderna om inte domstolen genom särskilt och motiverat beslut fastställer att hela eller delar av kostnaderna ska bäras av en annan part. En vinnande part som har haft rättegångskostnader kan kräva att den andra parten ersätter dessa.
I motsats till vad som gäller i andra länder ersätts inte advokatkostnader per automatik. I artikel 238 i Luxemburgs nya civilprocesslag avses med ”rättegångskostnader” bland annat utgifter för stämningsman, sakkunniga, översättning och eventuell ersättning till vittnen, men inte advokatarvoden.
Domaren kan dock bevilja den vinnande parten ersättning för de kostnader som processen medfört, däribland advokatarvode. Detta gäller särskilt när det skulle vara oskäligt att låta en av parterna stå för kostnader som vederbörande har haft och som inte ingår i rättegångskostnaderna. Då kan domaren ålägga den andra parten att betala ett belopp som domaren fastställer.
Det är således domaren som avgör såväl om ersättning ska beviljas som storleken på eventuell ersättning.
1.9 Överklagande
Allmänna rättsregler tillämpas för förfarandet med betalningsföreläggande. Domar som meddelats av fredsdomare kan överklagas om det belopp som tvisten gäller överstiger 2 000 euro.